[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=5XsgmpsH8AU&feature=related’]
Öland, Borås och Eskilstuna kan aldrig bli Afrika, Asien eller Sibirien. Ändå är det hemvist för zebror, tigrar, giraffer och babianer. Hit vallfärdar svenskarna minst en gång om året för att uppleva livet på savannen, men medan lejon matas inför publik och delfiner leker med bollar tvingas anställda att äta djurmat, näsbjörnar slås ihjäl och pumaungar avlivas för att skyfflas undan i frysrum och ge plats åt nya exotiska attraktioner.
Efter Kalla Faktas reportage har flera anmälningar om djurplågeri gjorts, granskningar inletts, dödshot utfärdats och djurparkschefer avskedats. Det pratas om att djurparkernas varumärken har tagit skada efter nyheten om vanskötsel, men är det inte så att det faktiskt inte är någon annan än djuren som farit illa?
Det djur som har det värst av alla måste väl vara den där elefanten i rummet som ingen ser. Men man kan ju också undra vad en sydafrikansk pälssäl och en sibirisk tiger har att göra utanför Borås stadskärna?
Visst ligger det en viss sanning i att djurparker bidrar till bevarandet av den biologiska mångfalden. Men är det inte dags att vakna upp ur det idet?
Djurparkerna är populära turistattraktioner som tjänar stora summor pengar på att erbjuda safaricamp och delfinshow men känns inte inhägnade djur lite som en kvarleva från kolonialtiden då vi tog hem exotiska djur för allmän beskådan?
Vi svenskar engagerar oss i organisationer som PETA och Djurens Rätt, skänker pengar till WWF och blir pandafadder. Vi kan omöjligt tycka att det är försvarbart med djur på zoo. Djurparker måste anses vara förlegade attraktioner som överlevt sig själv. Kanske på grund av vinsten från högsäsongens biljettintäkter.
Film: YouTube
Inlagt av: Josephine