Ditt mål är att få in besökare i montern. Hur ska du göra för att lyckas med det? Här kommer fem konkreta tips med bildexempel.
1. Gör det enkelt för dina besökare – våga välja budskap
Tänk på att besökaren under sina timmar på mässan kommer att mötas av tusentals olika budskap. Om du vågar välja att kommunicera ett budskap istället för många underlättar du för besökaren. Kommunicerar du istället för många budskap eller gör misstaget och är för otydlig är risken stor att många potentiella besökare helt enkelt missar dig. Våga välja!
2. Stick ut
På en bokmässa har alla böcker. Och nästan alla har bokhyllor. Bonnier har både böcker och bokhyllor men lyckas sticka ut ändå. Mitt i montern står en udda bokhylla med stark belysning och drar ögonen till sig. Enkelt och bra.
3. Bjud på något
Det är enkelt och det fungerar. Svenska Kyrkan bjuder på en kopp kaffe. Men det är viktigt att göra det ordentligt. Att ställa en skål med billigt reklamgodis på ett ståbord med företagets logotyp på hårda karameller gör ingen särskilt glad (om inte just detta signalerar hur ni vill uppfattas). Nej, satsa lite extra och bjud på bra gott kaffe. Eller satsa på bättre och godare godis. Eller på något ännu bättre. Bjud på något!
4. Lyckas med att locka in i montern
Det svåraste på hela mässan måste vara momentet där du ska försöka locka in besökare i montern. Som besökare blir det snabbt jobbigt med alla som står och ler, försöker starta samtal eller dela ut broschyrer. Det motsatta, där besökaren inte känner sig sedd, är inte heller särskilt lyckat. Hur gör man då? Ett av de bästa knepen jag sett stod Orosdi-Back för (ursnygg logotyp har de också). De har tryckt upp egna skraplotter. ”Skrapa tre lika och du vinner en bok” hör jag och får en lott i handen.
Jag går raka vägen in i montern. För det är roligt att skrapa och man känner direkt att de satsat lite extra. Till skillnad från burken där du ska lägga ditt visitkort (och troligen bara vinna företagets nyhetsbrev) är detta tävlingsmoment både roligt och effektivt. Jag går hela vägen in i montern. Och när jag går ut igen har jag köpt (inte vunnit) en bok.
5. Överraska med humor
Att kommunicera med hjälp av humor är oerhört effektivt när det fungerar. Men det är svårt! Den här montern funkade på mig. Det enda som finns är en bok i en monter och en lite informationsskylt med texten:Världens viktigaste bok. Det är både roligt och smart för man måste ju helt enkelt stanna och ta reda på vilken som är världens viktigaste bok. Enligt avsändaren Svensk Byggtjänstär det en bok med konstruktionslösningar.
Med ökad tillgång till Internet via mobilen blir den här typen av erbjudanden allt vanligare under shoppingrundan på stan. Mobilen har blivit en naturlig kommunikationskanal och fler företag och organisationer har börjat använda sig av mobil marknadsföring för att marknadsföra sin verksamhet.
Bara för något år sedan blev det populärt med mobila kundkort och företagen började skicka ut erbjudanden till sina kunder via exempelvis sms. Idag har det blivit allt vanligare att checka in på ett ställe via Facebook Places för att få ta del av olika rabatter.
Visst kan man inte blunda för att denna marknadsföringstrend är ännu ett sätt för företagen att bli synliga och att driva fler besökare till butikerna. Samtidigt gynnar den också oss kunder då vi har möjlighet att få personliga rabatter och belöningar för upprepade besök .
Nu är sommaren äntligen här och som vanligt bjuder festivalsommaren på något för alla smaker! Oavsett om man är en inbiten hårdrockare, reggaefan eller popsnöre finns det en festival som tilltalar alla.
Dessvärre har det blivit allt fler festivaler som tvingas ställa in och den hårda konkurrensen bidrar till att vissa t o m går i konkurs. Förra året var det den populära Hultsfredsfestivalen som tvingades ställa in medan Arvikafestivalen då klarade sig med nöd och näppe. I år är det tråkigt nog Arvikafestivalen som för inte så länge sedan ansökte om konkurs.
Den svenska festivalmarknaden verkar övermättad och publikens intresse för musikfestivaler är ljummet. De flesta festivalsugna väljer de säkra korten då många inte vågar köpa biljetter till en festival när man inte vet om den ens kommer att starta.
Det är ingen överdrift att säga att Göteborg är Sveriges festivalhuvudstad med flera lyckade festivaler såsom Metaltown och Where The Action Is. Kvar är den populära festivalen Way Out West som kommer att gå av stapeln den 11:e augusti. På festivalen kommer bland annat artisterna Prince , Robyn, Kanye West och Empire of the Sun att spela. I år kommer festivalen även att bredda utbudet och satsa på film då det bland annat blir galapremiär för filmen om Håkan Hellström.
Vill man så kan man läsa mer om vilka festivaler som erbjuds i sommar på Tunigos festivalguide!
Kristofer Hagbard och Dan Henriksson kammade nyligen hem förstapriset i affärsidétävlingen My Mission 2011 med sin elektroniska handtrumma “Doki Doki”. Stort grattis!
My Mission är Sveriges största affärsidétävling inom upplevelseindustrin. Tävlingen arrangeras av Brewhouse Incubator som därmed lyfter fram kreativa idéer hos människor som brinner för att skapa och leverera upplevelser i någon form. Det kan handla om såväl musik, design och foto som mat och spel m m.
De priser som delades ut vid prisutdelningen för My Mission 2011 gick under rubrikerna ”Bästa affärsidé”, ”Årets Nytänk” och ”Årets Wildcard”. Vinnarbidragen utsågs enligt kriterierna unicitet, potential och att affärsidén var realiserbar.
Kristofer Hagbard och Dan Henriksson från Göteborg var alltså de som tog hem förstapriset som ”Bästa affärsidé” i My Mission 2011.
– Det känns roligt och oväntat! Eftersom vår styrka som personer ligger i det kreativa snarare än i det affärsmässiga var det skönt att få någon slags bekräftelse på att vi är på rätt spår, berättar Kristofer.
Tävlingsbidraget var en elektronisk handtrumma, kallad ”Doki Doki”, ett nyskapande musikinstrument i den nya eran av interaktionsdesign och teknik.
– Som trumma är den speciell för att den har en sensor som känner av hur du skakar, vrider eller flyttar den och detta kan påverka ljudet. För att vara ett digitalt instrument har vi gjort ganska annorlunda materialval. Den minimalistiska designen gör även att den sticker ut i en värld som ofta går efter devisen “ju fler knappar desto bättre”. Doki Doki har inga knappar alls!
Det var första gången som Kristofer Hagbard och Dan Henriksson deltog i tävlingen men de har länge arbetat aktivt och målmedvetet för att komma på idéer om hur man skulle kunna skapa musik på nya sätt.
– Doki Doki var bara en av många idéer till musikinstrument som vi kände hade potential att bli en kommersiell produkt. Att vi valde att realisera just den här affärsidén var delvis slump och delvis att vi helt enkelt ville ha den själva.
Vad händer härnäst?
– Nu ska vi tillverka ett antal provexemplar som skall ut till våra betatestare och samarbetspartners så att vi kan färdigställa mjukvaran tillsammans med dem. Sen kommer vi börja producera och sälja Doki Doki, men vi kommer att börja i liten skala och göra allt med så hög kvalitet och så mycket kärlek som möjligt, avslutar Kristofer.
Mer information om Doki Doki och företaget finns att läsa på www.ideofon.com!
”Årets Wildcard” gick till Teresa Sepulveda Bravo med ”Salvatore”, en sorts personlarm, som är tänkt att underlätta för unga kvinnor att kunna röra sig fritt utan att behöva oroa sig för att bli överfallna.
”Årets Nytänk” gick slutligen till konceptet ”Tea-M”, som är tänkt att förenkla användandet av tepåsar. “Tea-M” är inlämnad av Hiba Zeidan, Blend Sadiku, Edon Mehaniqi och Pauline Laschitza.
Att makt är sexigt visste vi. Men så till den milda grad att den ena efter den andra av mäktiga män de senaste månaderna ertappats med gylfen nere – vad är orsaken? Har beteendet exploderat – eller har det alltid varit så, och är avslöjandena i så fall ett tecken på att en ny nolltolerans införts?
Den f d kandidaten till borgmästarposten i New York Anthony Weiner nekade länge till allt som påstods om att han twittrat bånge-foton på sig själv till en 21-årig kvinnlig student. Nu har han gråtit offentligt och bett hela världen om ursäkt, men inte förrän han överbevisats om sin skuld.
Här i Sverige påstås självaste kungen och hans entourage ha umgåtts flitigt med unga kvinnor – s k kaffeflickor – i lättfärdiga sammanhang under årens lopp. Detta entourage, Gubbtolvan kallat, sägs vara vana vid att kunna göra så – och komma undan med det. Och när de nu beskylls för gubbighet och bristande omdöme – nekar de till allt. Samtidigt som de uppenbarligen oroar sig för om det finns foton som bevisar motsatsen.
Det väcker frågor om huruvida makt också är ett afrodisiakum, som får män att tappa verklighetsförankringen och tro att de kan göra lite vad som helst? Och komma undan med det!
DSK,han på hotellet, lär ha haft en ansedd och dyr PR-byrå som målmedvetet krattade i manegen för denne gåsleversocialist med presidentambitioner. Men allvarligt talat – varför sa de inte bara till honom att hålla händerna på täcket och gylfen stängd, bara som punkt ett på listan? Strauss-Kahn är ju sedan länge en ökänd häradsbetäckare i sitt hemland!
Och varför riskerar Assange hela sin trovärdighet genom att utsätta sig för en kvinnas sexanklagelser? Samma år som Wikileaks slår igenom på allvar som sanningssägare!
Om den ömklige bångetwittraren suckar både partivänner och PR-folk: ”en absolut katastrof – ett skolexempel på hur man inte ska agera!”
I bästa fall leder det senaste kapitlet i följetongen Män, Makt och Sex till en rejäl omprövning hos det manliga släktet. I sämsta fall fortsätter medierna att fyllas med sjaskiga historier och folks förakt för de mäktiga hannarna ökar. Offren är som vanligt: kvinnorna, demokratin och förtroendet för överheten.
Slutligen några enkla tumregler, förmedlade gratis och franko till alla män:
A) håll gylfen stängd
B) om inte A lyckas, erkänn genast när du blir ertappad
C) stå för vad du gjort, skyll inte på andra
D) förklara att du förstått att du gjorde fel
E) visa empati med dem som drabbats/tagit illa upp
F) ta konsekvenserna och lova bättring
Arnold Schwarzenegger är ännu en mäktig man som schavotterat med ett rikt kärleksliv utanför den äktenskapliga ramen.
I Aftonbladet spekuleras om orsakerna till Weiners exponering.
Även inom fotbollsvärlden finns det män som utmärker sig- såsom Ryan Giggs!
Tycker du om 50-talsdesign? Då är du är inte ensam. Närmare 20 000 prylar ligger just nu ute på Tradera för den som söker på 50-talet.
Jag besökte nyligen en fin liten utställning i Kortedala i östra Göteborg som heter Två rum och kök. Det är helt enkelt en lägenhet på Adventsvägen 1 där 50-talet konserverats. Du tar dig dit med spårvagn nr 6, 7 eller 11, går av på hållplats Allhelgonakyrkan. Det är öppet helgfria söndagar, kl 12-15.
Det är slående hur snyggt allt är. Och genast börjar vi som är där skrocka och säga att ”allt kommer tillbaka”. Stringhyllor, porslin och mönster. Allt nyproduceras som aldrig förr. Stig Lindberg och Marianne Westman finns i fler hem idag än på 50-talet.
Men allt kommer ju inte tillbaka. Som tur är! Jag slår upp boken Nu ska vi läsa och konstaterar att detta är inte något som vi vill ha tillbaka. 50-talet var då. Nu är nu. Herrstrumpehållarna är jag också tveksam till även om asken är snygg.
Går det att räkna ut vad som i framtiden kommer bli populärt från vår samtid? Vilka lärdomar kan vi dra som arbetar med kommunikation? Hur mycket bör man blicka bakåt för att gissa vad som blir rätt framåt?
Kolla in den här länken om du vill se 50-talsannonser som garanterat aldrig kommer att komma tillbaka. Eller den här två minuter långa reklamfilmen om choklad.
Men all reklam från 50-talet ska man inte att skratta åt. I en byrålåda i lägenheten i Kortedala hittade jag ett årskort till Liseberg från 1951. Där var man tidigt ute med personliga kundkort. Fast just det är kanske något som vi inte kommer vilja minnas från vår tid? Medlemskort i plast, pinkoder och nyhetsbrev i mängder… Hur som helst. Jag tycker Lisebergs årskort från 1951 är snyggare än årets.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo
Foton: David Björneloo
Den 18 maj röstade Riksdagen igenom den nya cookie-lagen som träder i kraft den 1 juli. I dag kan användaren endast acceptera cookies i webbläsarens inställningar medan den nya lagen kommer att innebära att cookies bara får sparas på datorn om besökaren informeras om ändamålet samt accepterar detta. Vi har intervjuat Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, som hoppas på att konsumenten nu får större kontroll.
Lagen kommer på ett eller annat sätta att beröra alla aktörer – såväl annonsörer, nyhets- och mediesajter samt konsumenter. Men många är positiva inför den nya lagen då den bland annat kan hindra illegala aktörer från att spionera på besökare samtidigt som det finns en hel del som är negativt inställda till lagen då den kan komma att störa besökarna på de olika webbplatserna.
Det är svårt att veta hur cookie-lagen kommer att omsättas i praktiken men just nu jobbar bl a Sveriges Annonsörer,IAB, Sveriges Mediebyråer, TU och Microsoft för att ta fram en gemensam branschstandard för hur cookies ska hanteras enligt den nya lagen.
Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, är i nuläget inte negativt inställd till den nya cookie-lagen.
– Nu när lagen är utformad och klar, är det inte längre tid att komma med kritik kring lagen utan det gäller att agera för att lagen får den funktion som är bra för annonsörerna.
Han menar att det är svårt att veta med säkerhet hur lagen kommer att påverka företag och annonsörer då lagen inte börjat gälla än.
– Men vår förhoppning är att lagen ska fungera så som IT-ministern tidigare sagt. Det vill säga att konsumenten ska få större kontroll och att det ska finnas tydligare instruktioner för hur man tar emot samt slutar ta emot cookies på varje webbplats som använder cookies.
Han menar att om det är så lagen kommer att fungera, kommer den inte att påverka företag och annonsörer i större utsträckning annat än att något färre konsumenter väljer att ta emot cookies än i dagsläget.
Anders påpekar att det är viktigt att konsumenterna har kontrollen och att det återstår att se om den nya cookie-lagen är ett bra sätt att skydda deras integritet. Han menar dock att lagen inte är så tydligt utformad angående hur den ska förhindra illegala aktörer att spionera på besökare på olika webbplatser.
– Men jag tror och hoppas att vi med hjälp av det etiska regelverk vi på Sveriges Annonsörer tar fram med resten av branschen, ska kunna säkerställa att så kallad “spyware”, zombie cookies o s v ska hanteras på ett bra sätt av detta regelverk.
Hur vi alla kommer att påverkas av den nya cookie-lagen återstår att se!
Fakta
Cookies är små filer som webbplatsen begär att få spara på besökarens dator. Dessa kan användas för olika ändamål, dels för att komma ihåg specifika inställningar som besökaren gjort på webbplatsen (exempelvis språk) samt se hur många webbläsare som besökt en viss webbplats under en särskild period. En del cookies kan även användas för att följa, kartlägga och analysera besökarens surfande. Detta gör det möjligt att anpassa utvalda annonser till en specifik webbläsare genom kartläggning av användarens tidigare surfbeteende. Bestämmelsen i lagen syftar därför till att skydda användarnas integritet .
Jobb- och utvecklingsgarantin tredje fasen har ett gott syfte som inte riktigt lever upp till intentionerna enligt den debatt som blåser nu. Då blir man överraskad och glad när man träffar på något som fungerar.
Hökälla, ett naturvårdsområde som ligger på gamla Lillhagens sjukhusområde i Göteborg, är ett grönt arbete som syftar till att förvandla ett tämligen anonymt område runt Kvillebäcken på Hisingen till en ”grön lunga”. Det är ett samarbete mellan Backa församling, Svenska Kyrkan, Arbetsförmedlingen Hisingen och Park- och naturförvaltningen i Göteborgs stad.
26 personer som befinner sig i fas 3 är sysselsatta med att förvandla ett naturområde, som har fått växa igen, till ett friluftsområde där man kan uppleva naturen på nära håll.
Ambitionen är att skapa ett naturskyddsområde runt Kvillebäcken från Kungälv och ända ner till Göteborgs Hamn där bäcken mynnar ut. Till detta ändamål har man börjat i liten skala med att röja sly, täta ur grönskan, bygga utkikstorn för fågelskådning, skapa en öppen eldstad, se till att ängarna används till betesmarker för får och att allt blir tillgänglig för allmänheten.
På Hökälla har man skapat en byggnadsgrupp, en trädgårdsgrupp och en parkgrupp. Kommunen står för material och projektet för arbetsinsatsen. Man har tex fått material från Renova som man har använt för att bygga bo för svalor – och de stormtrivs till den milda grad att det har kommit en ny sorts svalor som har byggt bo där och plötsligt får man besök av fågelskådare från när och fjärran.
Fågelholkar tillverkas till försäljning, största kunderna är golfbanorna runtomkring, St Jörgen och Albatross, och Hökälla har tagit på sig att inventera fågellivet på Hisingen. De sätter upp fågelholkar på golfbanorna, och man har koll på fågelkolonierna.
Deltagarna i detta projekt vill helst inte sluta för de trivs så bra och de känner att de spelar roll. Gruppen består av långtidsarbetslösa som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, antingen för att man aldrig kommit in eller för att man varit sjukskriven länge. Det handlar om allt från psykisk sjukdom till cancer i en ålder där man knappt hinner tillbaka in i arbetslivet innan man uppnår pensionsålder.
Projektet har bland sina deltagare en kock som varit sjuk, som sköter maten, så det serveras en fantastisk mat varje dag, som man betalar 30 kr för per måltid, det är aldrig gratis mat på arbetsplatser, inte heller på en arbetsplats i fas 3.
Det arrangeras föredrag både av de som deltar i projektet och andra som tjänat som inspiratörer. Under våren har man kunnat lyssna till föredragshållare i så vitt skilda ämnen som koncentrationsläger till om motivation är glädje eller krav? Det har arrangerats naturvandringar och man har lärt sig at ta tillvara lokala örter. Det finns en second hand shop i lokalerna och man har en fågelholk i princip utanför dörren, med ”Big Brother Talgoxe”- man kan via en dataskärm följa vad som händer i holken hela tiden, och lära sig om hur länge fågeln ruvar, hur ungarna kläcks och vad som händer sen.
Man fick sig en tankeställare när det berättades om arbetssökande som fått nej på alla ansökningar och intervjuer i mer än ett år. Hur många nej kan man ta innan man ger upp? Hur påverkar det motivationen?
Det är dags för en diskussion om i vilken fas vi själva uppfattar att vi befinner oss och hur vi skulle vilja bli bemötta om vi själva hamnar i en situation som leder till arbetslöshet, antingen det beror på dålig lönsamhet, sjukdom eller ålder.
Det har idag blivit allt vanligare med rekrytering i sociala medier. Att rekrytera via till exempel Facebook, bloggar, Twitter och Linkedin kallas även för ”social rekrytering” (social recruiting) och har använts i USA de senaste åren. Företeelsen sprider sig även i Sverige och det är idag viktigt för företagen att hitta en nischad rekryteringskanal där deras målgrupp är aktiv.
Ett företag som redan har testat att rekrytera sin personal på Facebook med gott resultat är Gröna Lund. Förra året började de anställda tagga vänner som de trodde skulle passa för att jobba på nöjesparken. Rekryterarna tog sedan kontakt med de sökande och uppmanade dem att söka via deras hemsida. Kampanjen gav gott resultat då de förra året fick in cirka 2000 tips och de räknar i år med det dubbla.
Det finns idag även appar som underlättar för arbetsgivare att nå de arbetssökande direkt samtidigt som det också finns appar som hjälper de arbetssökande att hålla sig uppdaterade om de senaste jobben, oavsett var man befinner sig.
Eftersom fler och fler arbetsgivare rekryterar i de sociala medierna samt också letar information (det har ju förekommit en hel del diskussioner kring detta) om de sökande på nätet gäller det för de arbetssökande att ha koll på sin nätpersonlighet. Det är förstås bra att använda sin nätprofil för att bli mer synlig i de sociala medierna. En stark yrkesprofil kan ju göra att man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Inte nog med att det är bra att vara synlig och ha rätt nätprofil. Nu är tiden och tekniken mogen för filmpresentationer på Youtube när man söker ett jobb istället för att skicka sitt CV. Här finns fem tips!
Kanske blir det här den nya generationens sätt att söka arbete?
Cybersvenskan, också kallat Internetslang, SMS- och chattpråk, har vuxit fram som ett sätt att skriva och uttrycka sig på olika chattforum och i SMS.
Då möjligheten till att använda kroppsspråk, olika gester och tonfall saknas vid en dialog på Internet har cybersvenskan utvecklats för att förtydliga och underlätta kommunikationen mellan sändare och mottagare. Cyberspråket består därför av informella kombinationer av olika tecken, symboler och versaler för att effektivisera skrivandet.
En rad olika förkortningar, såsom cs (ses), ql (kul) och lr (eller), används flitigt eftersom utrymmet ofta är begränsat i både SMS och chattformum. Det är också vanligt att man använder exempelvis siffror och andra tecken för att efterlikna bokstäver såsom 7kt, alltså att man skriver en 7a istället för sju (-kt), vilket kallas för leetspeak.
I övrigt kan man använda stjärnor, så kallade asterisker, för att uttrycka kroppsliga handlingar såsom *blinkar* eller ljudhärmande uttryck såsom *suck*. Genom att avsändaren ger mottagaren en sådan typ av visuell information hjälper han eller hon denne att tolka budskapet rätt. Smileys, såsom, används mycket både på webben och i SMS för att uppmärksamma mottagaren om avsändarens känslor. Pagina har nu tagit fram ett it-lexikon för dem som behöver hjälp med att förstå alla uttryck och förkortningar inom it-världen idag.
Själv tycker jag att cybersvenskan som språk är väldigt fascinerande och det är kul att språket har blivit så pass stort. Jag tror däremot att det är viktigt att tänka på till vem och i vilket sammanhang man skriver då en text med förkortningar, smileys och asterisker kan få ett oseriöst intryck.
Vill man skoja till en text lite och översätta den till ”Leetspeak”- språket finns det idag också en speciell applikation som man kan ladda ner!
De båda katastrofer som Japan har upplevt är svåra att ens föreställa sig. Någon berättade att vid jordbävningen flyttade sig skrivbordet på jobbet en meter. Kan man ens förstå det?
Japan är ett högteknologiskt land med väl utvecklad byggnadsteknik. Man har medvetet byggt byggnader som ska tåla jordbävningar och man har en hög teknisk standard.
De flesta byggnader stod emot jordbävningen, fler hade problem med den efterföljande tsunamin.
Japanerna är väldigt lösningsorienterade; inställningen är att det bästa man kan göra är att gå tillbaka till arbetet och se till att få saker och ting att fungera igen.
Det är en del av Japan som är skadat, inte hela landet. Problemen består i att infrastrukturen inte är intakt. Det går inte att flytta det gods som trots allt åter produceras. Tågen fungerar – det var endast ett tåg som sveptes med av tsunamin. Spåren är i det närmaste intakta, men problemet är elförsörjningen. 11 av Japans 55 kärnreaktorer har stängts ner, april månad ut. Elförsörjningen löser man på kort sikt med gas och kol. Kolminorna i Japan fungerar fortfarande. 39 av 40 gasterminaler är OK. Det man inte kan producera själv importerar man och bedömningen är att 1 gasfartyg var 3:e dag löser efterfrågan på el under en övergångsperiod.
Japan är världens 3:e största ekonomi. Kina, Asiens lokomotiv, kommer att lida mest av Japans båda katastrofer eftersom Japan är en stor exportör till Kina.
Den största inverkan på den globala ekonomin ligger i att 25 % av alla flash memories som finns i styrkort etc tillverkas i den region som nu är utslagen. Det kommer i sin tur att ha allvarlig inverkan på framförallt biltillverkningen i världen.
Vad händer då efter katastrofen i Japan? Man kommer att behöva stål, cement, spannmål, bränsle och tunga fordon för återuppbyggnaden. Men är det något man lärde sig efter den förra jordbävningen i Japan så är det att komma igen så snart som möjligt. Det bevisas väl av att två dagar efter skalvet tog man emot nya order på samma kontor där skrivbordet flyttade sig en meter den 11:e mars 2011.
Komponentbrist innebär höjda priser (DI)
Bilder från förödelsen i Japan
90% av infrastrukturen återställd (slutet av mars)
Kärnkraftsolyckan uppgraderad till en sjua på den sjugradiga skalan.
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Vi lever i en tid där alla (?) företag, organisationer och sammanslutningar vill finnas på Facebook. Varför? För att så otroligt många svenskar tillbringar mycket tid ute på nätet och närvaro på Facebook förväntas bygga varumärke, stärka relationen med befintliga kunderna och hitta nya kunder. Men hur ska man göra?
Häromdagen gästade jag en av Wednesday RelationsERFA-grupper om sociala medier (ERFA står för nätverk för erfarenhetsutbyte mellan företag i olika branscher) i Göteborg. Vi lyssnade på ett intressant föredrag av Christer Hedberg (Online Director) och Carl-Johan Magnusson (Social Media Expert) på Stendahls under rubriken ”Kommunicera, engagera och få dina kunder att agera”.
De två viktigaste budskapen var följande:
1. Fundera över drivkraften bakom Facebook och andra sociala nätverk.
En stark drivkraft är att människor söker bekräftelse. Skapa därför innehåll som är roligt och spännande. Då ökar människors lust att sprida budskapet vidare, helt enkelt för att de då får bekräftelse av sina kompisar.
2. Var en god gäst
På Facebook är människor privata. Om företagets statusuppdateringar ska börja dyka upp i flödet hos vännerna på Facebook är därför gästinsikten viktig. Håll nere antalet ”kom och köp”-budskap med andra ord.
Själv var jag gäst, tack för en givande dag! Och jag är gäst just nu också – gästbloggare. Trevligt!
Det är alltfler Internetanvändare som kopplar upp sig på nätet via mobilen och bara sedan årsskiftet har mobilsurfandet ökat med cirka 10% till ett antal svenska sajter. Enligt branschorganisationen EIAA är det cirka 14% av européerna som använder sina mobiler just för att gå ut på webben. Även inom e-handeln är det numera många kunder som använder mobilen för att handla i webbutikerna.
Men istället för att endast värdera uppkopplade användare har man även börjat räkna antalet prylar online. Uppkopplade prylar, också känt för “Internet of things”, är föremål som via Internet kommunicerar med omvärlden. Olika typer av föremål online har länge funnits men det är först de senaste tio åren som dessa har utvecklats och förhållandevis ökat. Men detta är bara början.
Internet står nu inför en enastående expansion av olika saker som väntar på att få en identitet på webben. Telekomföretaget Ericsson räknar med att det redan år 2020 kommer att existera cirka 50 miljarder prylar online vilket är betydligt fler än vad det finns uppkopplade användare.
Däremot kan vi redan idag se föremål som är uppkopplade till webben. Exempelvis erbjuder Nike tillsammans med Apple en hastighetsmätare, i form av en sensor, som man kan ha i sina träningsskor. Under en joggingrunda rapporterar mätaren sträckan till en nättjänst via löparens Iphone eller Ipod. Genom denna kan man få en översikt över exempelvis hur fort och långt man sprang samt hur många kalorier man brände.
Det är svårt att förutspå vilka typer av uppkopplade föremål som vi kommer att få se i framtiden då tekniken fortfarande är ganska ny. Men exempelvis kommer vi kanske ha sensorer i marken som direkt visar bilförarna var det finns en ledig parkeringsplats före man åker in på parkeringen. En framtid som dock redan är verklighet i San Francisco.
Men i takt med utvecklingen och den stora expansionen av uppkopplade prylar uppstår också frågan hur vi användare kan lita på dessa? Denna fråga förväntas användarna få svar på med hjälp av det EU- stödda projektet Utrustit som kommer att pågå fram till år 2013. I slutet av mars kommer även IETF (The Internet Engineering Task Force) besluta om en standardisering för uppkopplade föremål.
Nej, verkligen inte! Vilken härlig känsla att klara tentan i Etnoastronomi på Chalmers. Vilken värld som öppnar sig där ute i universum. Nästa kurs är redan påbörjad – Den astronomiska världsbildens utveckling. Maria Sundin guidar oss, med sin stora kunskap, och varsam hand genom universum på ett urspännande vis.
Tänk att vi kan studera enstaka kurser på våra universitet i Sverige utan att tillhöra något program eller att vara begränsad av ålder. Ingen kursavgift, bara att söka. Jag känner en stor tacksamhet till vårt system. Är det likadant i andra länder tro? Det är många på min kurs som är i den s k ”tredje åldern”. Människor från olika yrkesroller och som har kompetenser som berikar kursen som helhet.
Jag menar att det måste vara positivt även för Göteborgs Universitet att studenterna har en så mångfacetterad kompetens. Det blir många spännande aspekter på det ämne som är föremål för studium. En riktig win-win situation även där.
Våra universitet och högskolor bedriver undervisning och forskning. Denna verksamhet är en förutsättning för samhällets utveckling inte minst idag då traditionell tillverkningsindustri och IT-kompetens i stor utsträckning tagits över av länder i Asien.
Våra möjligheter att säkra framgång och tillväxt på den internationella arenan torde ligga i en förmåga att forska och skapa högteknologiska tjänster och produkter som finner efterfrågan globalt. Forskningens innovationer skall drivas vid våra lärosäten. Det är viktigt att dessa kunskapscentra inte isoleras från samhället i övrigt utan istället är en vital del. Möjligheten för alla att bedriva studier är då en förutsättning som säkerställer lärosätenas förankring i breda folklager.
Dans som träningsform har de senaste åren exploderat och blivit mycket populärt. De flesta gym erbjuder idag någon slags form av dansklasser som gruppträning. Det kan vara alltifrån dans aerobics med olika stilar och aerobics steg, till afrikansk dans med kraftfulla rytmer.
Zumba är en latininspirerad dansform med passionerade salsarytmer och uttryck som dansas till bland annat musikgenrerna salsa och merengue. Dansen är skapad av koreografen Alberto “Beto” Perez under mitten av 1990-talet och den blev snabbt väldigt populär, först i Colombia och nu i hela världen. Det är en festlig och rolig dansform där man knappt känner att man faktiskt tränar. Det är bara att släppa loss och ha kul!
Gillar du dans? I så fall borde du helt klart testa på!
Zumba inspirerade pass kan du hitta på friskvårdskedjorna Sats,Sportlife samt Friskis och Svettis. Passen är dock ofta fullbokade så det gäller att komma dit i god tid om man inte har möjlighet att boka passet i förväg. Tycker man däremot inte om att gå på gruppträning kan man istället dansa Zumba hemma då man nu kan beställa Zumba Fitness på DVD. Finns även att köpa hos Aftonbladet webbshop.
Ännu en fluga lär vara på väg: Burlesque-workout
På tal om dans och dans – tidigare har vi skrivit om dansande Matt på Plyhmbloggen – livsbejakande och en härlig story!
Samtidigt som historia skrivs i Egypten pågår diskussioner i Sverige och övriga världen om hur det som händer ska beskrivas. De sociala mediernas betydelse för informationsspridningen är enorm. Här är några länkar till artiklar, debattinlägg och bloggar där begreppet ”Facebookrevolution” nämns eller diskuteras: TV4, Aftonbladet,Hamsterpaj, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet.
Själv tycker jag det är intressant att ta del av medierapportering som använder sociala medier som källor. Samtidigt tycker jag det är att förminska det folkliga upproret genom att kalla det för en Facebookrevolution.
I Dagens Media nämns Egypten och de sociala mediernas betydelse som förra veckans snackis. Dagens Media har också en annan vinkel på händelserna i Egypten kopplat till Facebook, nämligen hur de svenska charterbolagen krishanterar.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo Foto: PSFK – a New York based trends research and innovation company
Vinn en gourmethelg på Salt & Sill. Detta erbjudande fick jag häromdagen av en vän på Facebook . Tävlingen pågår mellan 17 och 31 januari och det är konferenshotellet Salt & Sill, som är arrangör (ligger på Klädesholmen, Tjörn, norr om Göteborg). Du deltar genom att besöka deras Facebook-sida och klicka på ”gilla-knappen” samt bjuda in alla dina vänner.
Effekten är ett enormt kedjebrev. Efter en vecka har över 170 000 inbjudningar skickats ut. Drygt 24 000 har anmält att de vill delta i utlottningen och kommentarerna väller in – alla översvallande positiva.
Det är många som gör tävlingar på Facebook. Ett liknande exempel är norska QuizBook som lottar ut kryssningsbiljetter i Karibien . Där ska utlottningen ske när 25 000 har registrerat sig på en extern hemsida. Idag har den 18 000 medlemmar men någon utlottning är emellertid inte att vänta då den externa hemsidan är nedlagd.
Är det ett smart sätt att anordna tävlingar på Facebook? Ja, om man gör det på rätt sätt. Gör Salt & Sill på rätt sätt? Efter att ha läst Facebooks regler är jag inte säker på att tävlingen är tillåten. Men uppenbarligen är det många andra som tycker det är en förträfflig idé. Just nu är chansen en på 24 000 att vinna. Det är precis lika stor chans som du har att vinna 10 000 kr på Cancerfondens Rikslotteri.
Så länge vi inte är där, kan ingen säga att siarnas förutsägelser är fel. Redan de gamla grekerna erbjöd seanser med orakel för att man skulle få reda på framtiden. Då var det prästerna som ordinerade en diet åt de framtidstörstande som resulterade i väldigt förvirrade tillstånd. Det var maten eller snarare bristen på densamma som gav känslan av att se in i framtiden.
Nu är det en hel industri med professionella talare och framtidsforskare som villigt och bestämt berättar för oss om hur framtiden ter sig. Jag sökte på ordet “Futurist” och fick nära 8 miljoner träffar.
Kanske du sett notisen om dagstidningarnas död? De försvinner redan 2019 i USA och 2025 i Sverige. Vill du fortfarande ha din morgonstund med tidningen i framtiden bör du överväga en flytt till Mongoliet. Där beräknas tidningarna dö ut 2040.
Mannen som gör dessa uttalanden är en av futuristernas estradörer – australiensaren Ross Dawson, som lika tvärsäkert även uttalar sig om museernas och bibliotekens framtid, finansiella tjänsters, arbetens och organisationers, vårdsektorns eller rent av affärslivets framtid.
Ligger hans förutsägelser inte i linje med det du vill höra går det alltid att hitta en annan ståndpunkt. Om vi återigen tar tidningarnas framtid så var branschens egna representanter, inte helt oväntat, väldigt positiva om sin framtid på the American Magazine Conference nu i oktober. Enligt en referent på World Future Society’s hemsida, bloggaren P Tucker, hade de dock glömt att förutsäga om och i så fall hur det journalistiska innehållet kan te sig, “The future of the magazine industry doesn’t include Magazines”.
Angående vår framtid fällde nationalekonomen John Maynard Keynes en oomtvistlig framtidsförutsägelse – “In the long run, we’re all dead”. Något som Keynes underströk med “It is better to be roughly right than precisely wrong”.
Förvisso, men nog är det spännande att redan nu veta hur det blir innan och efter den stunden.
Cecilia Malmström, talade förra veckan på Handelshögskolan i Göteborg om sin tid i EU kommissionen och EU:s asylpolitik efter Lissabonfördraget. Cecilia är verkligen en politiker som gör detta med EU greppbart. Hon är enkel i sin framställning och man känner att hon verkligen behärskar ämnet. Det var fler än en av de prominenta akademikerna som kände sig som en stolt far på examensdagen när de presenterade “vår” EU kommissionär, Cecilia, eftersom hon ju tidigare studerat på statsvetenskap Handelshögskolan.
Det är ju inte en liten eller enkel uppgift som hon tar tagit på sig; Commissionair for Home Affairs, där hon jobbar med EU:s 28 länders inrikes- immigrations- och justitieministrar och ska få dem att enas om förslag när det gäller migration, integration och asylfrågor. Cecilia lyckas dock förklara på ett enkelt sätt hur hon har omvandlat Stockholmsprogrammet, som innehåller riktlinjer och ambitioner för asyl- och immigrationsfrågor till en handlingsplan med 2,500 aktiviteter som ska genomföras fram till 2014.
När det gäller migration så är det ett demografiskt faktum att fram till 2050 har arbetskraften inom EU minskat med 60 miljoner arbetstagare. Vi behöver arbetskraftsinvandring inom den europeiska marknaden och då är det önskvärt med ett gemensamt regelverk. Hur ska dessa människor tas emot? Hur ska integrationen gå till? Cecilia tror att man måste skapa mötesplatser, peka på de goda exemplen och de länder som tidigare har haft arbetskraftsinvandring dela med sig av sina erfarenheter.
När det gäller asylfrågorna så är det de enskilda länderna som bestämmer hur många asylsökande flyktingar som man ska ta emot, det är inte en fråga som EU kan ha synpunkter på, men eftersom EU har en yttre, gemensam gräns, så vill man ta fram regler för hur man tas emot. Ambitionen är att redan 2012 ha ett gemensamt asylsystem som handlar om mottagande, kriterier, processer och vidarebosättning. Man har dessutom beslutat att inrätta en ny EU myndighet i Valletta, Malta som ska fungera som en gemensam immigrationsbyrå.
Cecilia trycker på att de frågor hon arbetar med måste ses i ett globalt perspektiv, det handlar om demokratifrågor, handel och bistånd. Man måste helt enkelt sätta frågorna i detta sammanhang innan man börjar diskutera vad man ska göra när människor gett upp sitt liv på hemmaplan för att söka sig någon annanstans. Allt kräver ett exceptionellt ledarskap och det är hon inte helt säker på att det finns.
Den skandinaviska hotellkedjan First Hotels ligger ute med en kampanj som går ut på att man ska ansluta sig till deras kundprogram. Löftet i annonsen jag såg i DI anspelar bildmässigt på att en ung kvinna iklädd en gammaldags raffversion av husauniform kommer att ingå, förstärkt med rubriken “Sleep with us”.
Tittar jag närmare på hotellkedjans hemsida så framgår det att företagets kärnvärden är “Glädje, Omtanke och Innovation”. Sett i ljuset av annonskampanjen kan de få en väldigt speciell innebörd. Tittar jag vidare på koncernledningens medlemmar är det idel män.
Ett försök att upprätthålla en patriarkal värld där kvinnans roll uppenbarligen är underordnad mannens? Det faktum att mänskligheten består av såväl kvinnor som män, även bland hotellkunderna tycks ha undgått ledningen. En värld där sexanspelningar är ett tänkbart försäljningsargument.
Funderar jag vidare på hur de kvinnliga medarbetarna kan uppfatta arbetsgivarens förväntan på deras uppgift börjar jag bli riktigt mörkrädd.
Vad kan man göra? Till att börja med, inte ta in på ett av First Hotels hotell när jag behöver rum, uppmana mina kolleger och bekanta att inte heller göra detsamma. Och vill man vara lite mer aktiv, anmäl annonsen till Reklamombudsmannen - vilket faktiskt redan gjorts. Skammens rodnad måste hemsöka ledningen på First Hotels kinder, förhoppningsvis följt av insikten om att vi lever i en värld där kvinnor och män är helt självklart lika.
På Resumé kan man läsa hur First Hotel bemöter kritiken. Och bland kommentarerna finns det olika åsikter om kampanjen – både bra och dålig! Det har förstås hänt förut: Leif Östling nämner i en kommentar att “det finns en likartad fällning av ERK (….to sleep with the best in Scandinavia) av SAS Radisson från 2006.
Och fällningar blir det då och då – nyligen dömdes Comviq/Tele 2 för en film om kontantkortet Kompis. Då motiverat av “oacceptabelt och kränkande beteende”.
Musikbranschen som profiterade på tidigare tonårsgenerationer med Elvis och Beatles har uppenbara problem att skapa nya affärsmodeller. Det i en värld där 95% av all nedladdning av musik sker illegalt. Dagens tonåringar ställer sig rent av frågan “Va e en cd fö nåt?”
En annan stockkonservativ del av världen – universiteten, har också börjat anpassa sig. Något som månde fått en och annan professor att sätta sherryn i halsen. MIT – Massachusetts Institute of Technology erbjuder över 2 000 kurser fritt på nätet. Du kan mao bli autodidakt den teoretiska vägen. Du kan dock inte kan få någon officiell examen.
Är detta ett problem? Inte då! Gå bara vidare och köp dig en akademisk titel, med examensbevis och allt. Jag googlade på den exakta frasen “Buy a college degree”. 11 500 träffar! Till det facila priset från ca 100 dollar till 300 dollar. Den övre prisnivån kanske låter lite dyrt, men tänk att få sätta titeln Professor framför ditt namn på brevlådan.
Någon som vill få ett lätt hjärnkirurgiskt ingrepp av Dr. Jakob?
Två personer i min närhet belönas i dagarna med guldklocka för lång och trogen tjänst. Det betyder att man varit 25 år på samma arbetsplats och det har fått mig att fundera lite. 25 år är en väldigt lång tid. Jag har kompisar som är 25 år, de är födda 1985. Det var samma år som man startade om man får guldklocka i år. 1985 var det året Arne Treholt dömdes till 20 ås fängelse för spioneri och LiveAid galan sändes över världen.
Planerade man att vara på samma arbetsplats i 25 år på den tiden? Jag tror inte det, men om arbetet varit utmanande och arbetsgivaren generös så kan jag förstå att man stannar kvar. Personligen skulle jag ha svårt att stanna på samma ställe så länge och samtidigt känna mig utmanad. Jag vet att dessa båda 25-årsjubilerande killar trivs bra på sina arbetsplatser och har haft en karriärutveckling, men ändå – undrar de aldrig hur det är på andra ställen?
I dagens läge tror jag ingen planerar att stanna så länge vare sig på arbetet eller i någon annan relation över huvudtaget. Som rekryterande chef i medelåldern var det viktigt att ha medarbetarnas perspektiv klart för sig. De flesta ungdomar har i dag ett ettårsperspektiv på sitt yrkesval, kanske två år om de ska tjäna ihop pengar för att resa till andra sidan jordklotet. Hur ska den målbilden kunna matcha företagets önskan om en kontinuitet och möjlighet att utveckla sina medarbetare?
Det är viktigt att arbetsgivare har en klar strategi för vad som attraherar ungdomar till en arbetsplats, hur man utvecklar deras talanger och hur man ser till att hålla utmaningen vid liv. Vill man egentligen som företag ha medarbetare kvar i 25 år? Hur ser man till att de blir mer anställningsbara, vilket kanske gör dem mer öppna för att byta arbete?
SM i Minne arrangerat av Svenska Minnesförbundet blev åter en succé! Denna gång även en publikmässig sådan. Men hur gör man för att få många åskådare till en sport som kräver absolut tystnad? Tävlingsdeltagarna måste koncentrera sig och sitta i en tyst miljö. Att hålla till på Bok & Bibliotek låter knappast som en bra lösning, eller?! Men att vara på Bokmässan visade sig vara ett mycket bra alternativ med chans till mycket PR och exponering för en stor publik!
Göteborg är under en förlängd helg i slutet av september vad Stockholm alltid är när det gäller tillgång till media. T o m den talande P-kanalen sänder direkt från Bok & Bibliotek! Ja, extremt många journalister och kändisar lämnar den kungliga huvudstaden och byter sida till Sveriges minneshuvudstad – Göteborg (med tre av fyra i minneslandslaget har jag tagit mig friheten att utnämna Göteborg till Sveriges framsida när det gäller minne).
Ett av minnessportens största dilemman är just att den inte syns för en bredare publik. Men även att inte få den media som sporten förtjänar. En bra lösning visade sig vara att bygga en glasbur i en folktät miljö – 100.000 besökare under fyra dagar och där all media värt namnet är närvarande. Succé! Från Världsförbundet i Minne konstaterade man också att SM i Minne 2010 hade den största publik en minnestävling någonsin haft; inräknat VM.
Att återupprepa den enorma mediasuccén från förra årets SM i Minne visste vi skulle bli svårt. Nyhetetens behag är blott en gång. Men det blev alltså väldigt bra den här gången också. Dels fick vinnaren, Mattias Ribbing sin beskärda del av medial uppmärksamhet och dels gav oss närvaron mitt i böckernas mecka en superbra position och möjlighet till en fantastisk fysisk PR-succé. Vi ser redan fram emot nästa år!
São Paulos borgmästare Gilberto Kassab förbjöd för fyra år sedan utomhusreklam i staden. Det var för Sydamerikas största stad en del i “Cidade Limpa – Clean City law”, ett program i att bekämpa all form av föroreningar – i vattnet, luften och visuellt. När man ser på youtube-klippet ovan blir skillnaden minst sagt slående.
I början var oron stor att det skulle slå hårt inte bara mot reklam- och annonsbranschen utan framför allt mot näringslivet, som blev berövade en del av sina marknadsföringsmöjligheter. Nu, efter tre års förbud, är staden fortfarande ren från utomhusreklam. 20 miljoner invånare vaknar varje dag och blickar ut mot en omgivning som är betydligt mer fysisk, utan skyltar, planscher, stortavlor och liknande.
Hur gick det då för reklam-/annonsbranschen och näringslivet? Berövade en kanal satte fart på kreativiteten och frigjorde inte minst reklampengar. För att tidigare kunna synas i bruset krävdes det väsentliga investeringar i reklamutrymme, pengar som nu används till annat.
Insikten kom att man måste komma närmare sina målgrupper. Det har i sin tur resulterat i att São Paulos reklammakare är världsledande på sociala media på internet. Den världsomspännande reklamkoncernen Publicis står just i begrepp att köpa Talent, en brasiliansk byrå. Andra globala varumärken väljer att ha Brasilien som ett globalt nav för sin marknadsföring.
Dagens Media publicerade en enkät om hur våra riksdagsrepresentanter ser på reklamen. Hela 22 % av dem anser att “reklam har inte någon viktigt funktion alls att fylla i ett samhällsekonomiskt perspektiv”. Undrar vilken planet de bor på? Kanske São Paulo skulle kunna fungera, inte riktigt så som de resonerat, men en win-win situation för såväl dem som reklammakare, näringsliv och allmänhet.
Vad tycker du, ska vi låta kreativiteten ta andra former även här? Bloggaren Hållplats Hådén skrev om detta 19 juli 2010.
Deepwater Horizon, oljeplattformen som sjönk i Mexikanska Gulfen 20 april, 2010 lämnar ju mer än ett frågetecken efter sig. Vem ska betala? Hur kan man förhindra liknande saker att hända i framtiden? Vad händer nu?
Redan 1989 när Exxon Valdez sjönk utanför Alaska började man fundera över hur USA:s skattebetalare i framtiden skulle undvika att betala för oljesöl orsakade av tankfartyg och man kom fram till att en tvingande lagstiftning, Oil Pollution Act of 1990 (OPA 90), var svaret.
Lagstiftningen ger ett system som reder ut vem som har det ekonomiska ansvaret, vem som ansvarar för förebyggande åtgärder och vem som ska göra vad om det värsta ändå inträffar. Man sorterar upp ansvarsfördelningen gentemot tredje man.
Utgångspunkten är att den som sölar olja ska betala för att röja upp efter sig och kan endast hänvisa till att man inte är ansvarig för söl som följd av “Act of God”. Systemet har fungerat utmärkt, det har varit föremål för kontinuerlig uppdatering och shipping industrin har anpassat sig till de regler som gäller.
Ett söl som det Deepwater Horizon gjort är svårt att ens föreställa sig, än mindre räkna ut hur man ska handskas med. De regler som gäller för offshore borrning har, i motsats till vad som gäller för sjötransport av olja, inte uppdaterats sedan mitten av 90-talet och nu kommer kraven på att man ändrar hela lagstiftningen. Reaktionen är att ta bort alla gränser för ansvar, pendeln slår åt andra hållet och alla som borrar och/eller transporterar olja ska vara ansvarig för ALLT utan begränsning. Det ofantliga utsläpp av olja som orsakats av en borrplattform slutar med att fartyg av alla sorter ska vara ansvariga för alla storlekar av utsläpp.
Det är skillnad i risk mellan fartyg och oljeplattform, ett fartyg har begränsad mängd last och drivmedel ombord. Fartygets ägare har genom OPA 90 krav på sig att se till att oljesöl blir omhändertaget och man kan på förhand räkna ut hur mycket skada man skulle kunna åstadkomma.
Deepwater Horizon problemen är specifika för utvinning och produktion av olja, inte transport.
Rederierna har försäkrat sig mot oljesöl, idag är försäkringsbeloppet för oljesöl USD 1,000,000,000,000, och det finns möjligheter till högre summor. Man vet att någon plockar upp notan från början så man kan genast starta uppröjningsarbetet. Om ansvaret blir obegränsat kommer inget försäkringsbolag att kunna täcka risken och om man inte kan försäkra sig kan man inte vara säker på att någon betalar. Vem tar då initiativet till att man påbörjar röjandet?
Endast de allra största företagen som har möjlighet att själva stå risken och försäkra sig själva kommer att kunna fortsätta att transportera olja till USA, alternativet är företag med dålig finansiell styrka som chansar och tar risken för att kunna tjäna snabba pengar. Vad har man då uppnått?
Redan nu har oljeindustrin börjat omstrukturera och flytta sina operationer från USA till Brasilien, Afrika och Sydostasien, i väntan på beslutet om framtida utvinning som förväntas komma i slutet av november. De som arbetar på plattformar och andra företag i oljeutvinningsbranschen kan bara hoppas på en fortsatt arbetsmarknad i hemlandet.
Påven Benedict XVI besöker som bekant Storbritannien denna vecka. Som alltid när en tydlig representant för en uttrycklig tro eller ideologi ska framträda blir det mycket uppmärksamhet redan innan händelsen inträffat.
Bland det uppmärksammade kan noteras att påvens besök kostar de brittiska skattebetalarna ca 140 miljoner kronor och att det åter aktualiserar de sexuella övergreppen gjorda av katolska fr a präster på barn.
Ett företag som försöker dra nytta av påvens besök är glassvarumärket Antonio Federici som planerar att sätta upp affischer längs påvens kortegeväg i London. På bilderna syns dels en höggravid nunna ätandes glass i en kyrka med texterna: “Immaculately conceived” och “Ice cream is our religion”. Som ofta är det en ordlek med ‘Immaculately conceived’ där den inte bara anspelar på den obefläckade avelsen utan också kan tolkas i stil med felfri föreställning. En annan annons visar på två präster i en uppenbart kärvänlig situation och texten “We believe in salivation”, även här en ordlek mellan salvation – frälsning och salivation – salivering, fritt översatt läskande.
PR-tricket är helt klart uppmärksammat redan innan. Frågan är om en lek med sex och religion kommer att öka glassförsäljningen. Men fyndigt är det. Eller?
Vad skulle få svenska RO att reagera tror du? Fundera en stund och lämna gärna en kommentar. Kanske nya epokgörande kampanjer föds här.
Blir man en bättre ledare genom att sitta på en strand och sila sand mellan fingrarna? Att meditera tillsammans med en krukväxt? Att ha döden som rådgivare? Att tigga pengar utanför systembolaget?
Ja, menar den gamle budoläraren i Zeth Mobergs bok om ledarutveckling, etik, förändring och personlig utveckling.
Jag läste boken med stor förtjusning. Den gamle excentriske aikidotränaren guidade avdelningschefen från det stora företaget med beslutsamhet och varsam hand. Lektion efter lektion lät han honom genom egna övningar få en inblick i såväl den urgamla japanska självförsvarskonsten Aikido som i sitt eget inre.
Han lärde sig att hantera existentiella frågeställningar genom att rådgöra med döden. Han fick döden som följeslagare i livet. Han blev lotsad in i situationer där han blev tvungen att gå utanför sina egna trygghetszoner gång på gång.
Boken visar på vikten av att ge upp sin självupptagenhet, att bli mera ödmjuk och att som läraren säger – att hävda sina åsikter handlar mera om behovet av att vara skitviktig än att förklara sin sak.
Boken ger tankeväckande inblickar i att helheten är något annat och mycket mer än delarna. Och i aikidons livsfilosofi.
Jag är en medelålders, yrkesarbetande kvinna som just bytt jobb. Och jag har kommit till insikt om att i andras ögon så kan jag kategoriseras som en digital invandrare tillhörande baby-boom generationen.
Fler och fler insikter drabbar mig varje dag. På min nya arbetsplats är det jag som är it avdelningen, något som tidigare var en division av anställda varav man bara kunde beställa hjälp i den nöd man för tillfället befann sig. Nu är jag alltså it-beställare OCH it-användare. Ställer stora krav på en digital invandrare, ett begrepp som lanserades redan 2001 av Marc Prensky.
Utmärkande för en digital invandrare är att man printar mail för att ha en “hard-copy”, man ropar till sig sin kollega för att visa på skärmen när man hittat något bra på nätet som man vill visa och man är rädd att förstöra saker om man provar genom att “trycka på fel knapp”. Som tur är umgås man med en del digitala infödingar, som nu har slutat skratta åt mig eftersom jag kommit till insikt om vad jag är och faktiskt uttrycker att jag är ganska “cool” för min ålder.
De digitala infödingarna, det är dagens tonåringar, de som är födda 1995 eller senare. De som har levt hela sitt liv i den digitala världen, med datorer, tv-spel, mobiler och digital musik. De har missat faxen, de vet inte hur man skickar vykort, men det är de som håller på att ta över världen.
Det kräver mycket av oss digitala invandrare, vi som inte föddes in i den digitala världen, att hela tiden bli jämförda med de digitala infödingarna – de som har så lätt för allt det som vi tycker är svårt. Det enda vi kan göra är att göra som alla invandrare gör, jobba på lära oss så snabbt som möjligt och att försöka anpassa oss till situationen. Jag inser att jag håller med Marc Prensky när han säger att man alltid har kvar sin accent som alltid kommer att avslöja en, personligen kommer jag att fortsätta läsa bruksanvisningar!
Inte så överraskande är finansbolag – banker och liknande inte med i urvalet, detta sedan Lehman Brothers och finanskraschen. Denna sektor anses helt enkelt inte trovärdig i sin informationsgivning.
HQ Bank är ännu ett exempel på att detta tycks fortgå hos en del finansaktörer. (Bloggaren Hans-Olov Öberg ger en spännande inblick bakom kulisserna samt hyllar samtidigt inte minst whistle blowern Catharina Lagerstam.)
Uppsidan är dock att de som är med i Reportwatch-rankingen levererar just kvalitet och trovärdighet i sin informationsgivning.
Extra trevligt är det att svenska Electrolux årsredovisning hamnar på första plats och SAS på andra. Grattis! Bland de 50 högst placerade bolagen återfinns inte mindre än 14 svenska bolag. Ärlighet vara längst. I kombination med väl strukturerad information – ett vinnande koncept.
Sanningen ligger väl som så ofta i betraktarens perspektiv. De idéer som vi fick ta del av för mer än hundra år sedan när engelsmän, skottar och holländare kom hit är ju inte längre nya. De berikade vår stad med sockerbruk, porterbryggeri och entreprenörskap inom många andra områden. Och de skapade en god grund för handel.
En del av dagens göteborgare kommer från andra kulturer och har andra värderingar än vad vi är vana med. Nu är det kanske dags att titta lite mer på vad de som har kommit hit på senare tid kan bidra med. Hammarkullekarnevalen är t ex en sådan gåva. Den blir man glad av.
Att gnälla gör ju inte heller saken bättre. Och inte är det väl synd om en sådan pärla som Göteborg! Nu är det ju ett tag sedan vi hade jätteeventet VM i Friidrott här hos oss men vi har sedan länge en ökning av nya evenemang och det är ju ett av många exempel på en positiv utveckling.
Jag menar att vår självbild skapar vi själva. Därför är det viktigt hur vi använder våra tankar.
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
Där sitter vi på den halvårliga ledningskonferensen för att ta ut riktningen för de närmaste sex månaderna. Det är i slutet av dagen och vi är rätt så möra efter en hel dags diskussioner. Vi har talat om vad verksamheten har för svagheter att stärka och vi har kommit fram till att vi behöver:
- ha bättre koll på hur arbetet i projekten fortskrider
- lyssna av mer vad som händer på marknaden
- höja servicenivån gentemot kund – göra tätare avstämningar – mäta vår leveranskvalitet mer – … och liknande åtgärder
Akta dig, säg det inte!
“När ska vi göra det då? Och hur?” säger den av oss som håller i whiteboardpennan för ögonblicket.
Det är då det där ordet dyker upp, som en hägrande frestelse. Vi känner hur hungriga och trötta vi är. Ska vi sätta ännu en deadline? Kan vi jonglera ytterligare en boll framöver? Det vore så skönt att bara bli klara.
Nej, vi klarar inte att stå emot. Vi säger det.
“Vi gör det löpande.”
Puh, skönt, då har vi bestämt något. Nu är det middag.
Jag vet inte hur du upplever det, men jag har i mina dagar sett alltför många fina initiativ rinna ut i sanden genom att vi bestämt oss för att genomföra dem “löpande”. Ordet är verkligen en honungsfälla. Det låter som att det betyder “alltid” eller “ständigt”, och när vi använder det verkar vi vara handlingskraftiga, beslutsamma och “committade”. Men, i realiteten betyder det i min värld oftast istället “aldrig”.
Ytterligare en sak att komma ihåg
Att bestämma oss för att vi ska börja göra något “löpande” innebär att vi ska börja komma ihåg att, förutom det vi gör vanligtvis i vardagen, också ständigt ha i åtanke att … (vad det nu är vi ska göra löpande). För egen del har jag nog med saker i huvudet. Jag behöver inte fler. Helst vill jag inte behöva ha något i huvudet, utan istället i verktyg och på platser som är stabila och datorkraschsäkra.
Så, nästa gång du hör någon kollega säga “det ska vi göra löpande” eller när du frestas att säga det själv, hissa ett varningens flagg och tänk ett varv till.
Gör så här istället
- Om du vill åstadkomma en förändring, definiera tydliga och konkreta aktiviteter, händelser eller uppgifter som du kan tidssätta när de ska ske (och tilldela någon ansvaret för att de sker).
- Om du vill att ni fortsättningsvis ska göra det ni gör på ett annat sätt (med högre kvalitet, med mer dialog mellan ledning och projektgrupper, med större öra mot marknaden), justera era vardagsprocesser så de från och med nu också innehåller det som ni vill göra annorlunda än tidigare.
Gör alltså det nya arbetssättet till det gängse, till så ni vanligtvis gör det ni gör. Ett sätt att göra det är att rita upp hur ni gör idag och rita in det ni vill tillföra, sedan testa, utvärdera och förfina.
Mer blir genomfört
Om du är mer sparsam med att använda ordet “löpande” när ni planerar förändringsinitiativ, kommer fler förändringar än idag också till stånd. Den verksamhet du arbetar i utvecklas till det bättre snabbare och ni kommer att känna större tillfredsställelse över de starkare resultat ni åstadkommer tillsammans.
Hur gör du?
Hur gör du för att vara säker på att det ni bestämmer er för också blir av?
Om man följer den svenska enfrågedebatten om vems intresse börsbolag ska verka för fokuserar media i synnerhet på en målgrupp – börsbolagens koncernledningar och framför allt dess VD:ar. Intresset och motivationen styrs av bonus. Finansmarknadsministern Mats Odell driver denna fråga på årets bolagsstämmor, inga bonusar, tack.
SvD-tecknaren Jan Berglin med sina träffsäkra betraktelser av tillvaron har flera mycket träffande iakttagelser om bonusar, bland annat i en strip från “Välkommen till Fjuckby”:
Den ena Berglin-karaktären säger “Carl-Henric Svanberg tycker att bonusar ska finnas kvar eftersom toppchefer är tävlingsmänniskor som sporras av detta”, varpå den andra replikerar “Jaha…vilka slags tävlingar tänker han då på? Terrängloppet “Dagis runt” där alla får medalj o bulle oavsett resultat? Riktiga tävlingsmänniskor vet att man inte får ett skit om man är usel!!”
Lyfter man blicken från vår perifera bakgård till den anglosaxiska världen besvaras frågan annorlunda om börsbolagens målgruppsfokus. Fram till finanskrisen gällde shareholder value, börsbolagets förmåga att få en optimal marknadsvärdering, generera vinst och utdelningar. Nu har till och med GE:s tidigare koncernchef Jack Welch, mannen som gav begreppet ett ansikte, vänt ryggen åt det med orden; “On the face of it, shareholder value is the dumbest idea in the world, shareholder value is a result, not a strategy . . . Your main constituencies are your employees, your customers and your products.”
Även mitt husorgan The Economist har uppmärksammat frågan under rubriken “A new idolatry”. Kvartalskapitalismen får ge vika för mer långsiktiga målsättningar där – ta daa – andra stakeholders så som kunden och rent av de anställda ska ställas i första rummet.
Orsak och verkan, upplysningstidens mantra, kanske åter kommer i ropet.
Företagarna i Göteborg inledde sin “valbar”-serie i onsdags på Valand med en debatt med Maria Wetterstrand och centerns partisekreterare Anders Flanking. Affischnamnet Maud hade fått förhinder. Det ryktas om att SAS med sin skrala askdrabbade kassa behöver hjälp. Svenska staten, vi svenska medborgare?, är trots allt största ägare med 21,4%.
Jan Bylund inledde debatten med att deklamera “Jag fattar ingenting av ekonomi. Reporänta, är det en finsk hockeyback?” En hovnarr på scen med andra ord. Han konstaterade att politiker har lätt att hålla sina löften “Jag ska göra mitt bästa!”, kan vara svårt att följa upp objektivt. Därmed var tonen satt, lättsam och med garden nere.
Maria kan göra vilken varumärkesansvarig som helst grön (!) av avundsjuka med sin stora portion trovärdighet. Retoriken är väl underbyggd och känns äkta. Även inom området näringslivspolitik och konsekvenserna för företagande, knappast MP:s profilområde.
Centerns Anders kändes mer som politikernas commodity, en basvara som är svår att särskilja. Att fylla Mauds 37′or är inte lätt alla gånger.
Men miljöpartist!?! Efter att ha jobbat med att ta fram företags varumärken inom förnybar energi och förklarat deras affär för kapitalmarknaden är jag övertygad om att det finns lösningar för en hållbar framtid. Det handlar om att ha viljan att se nya strukturer utöver de etablerade, med affärsnäsa. Maria tog inte den uppfattningen från mig.
Debatten då? Liksom när jag var på Connect Väst-dagen då Näringsdepartementets utsände centerpartist Andreas Vass strimlades av entreprenörer och affärsänglar, går det inte att ta miste på misstron hos de som lever av företagande. Regelsättarna och följarna möts sällan helt enkelt. Center-Anders försvarade sig med att “Vi är inga systemkramare”. Vems är felet då? Både Anders och Maria pekade finger på Finansdepartementet, klassisk projicering.
Debatten avslutades med att debattörerna, panelen och publiken ledda av hovnarren gick ut på gatan och släppte på narrens tecken varsin heliumballong. Symboliken var “Släpp loss företagandet!”.
När jag tittade på ballongerna där de for iväg åt lite olika håll i den kyliga vårvinden begrundade jag, Maria ÄR bra, men ….. vart bär det iväg med de röd-gröna? Ingen rogivande frågeställning för en marknadsliberal egenföretagare.
Utbudet av talangtävlingar är stort och det finns något för alla. Tror du att du kan sjunga är det bara att ställa dig framför Idol-juryn. Kan du dansa, laga mat eller liknande finns det program för det. Alla program har inte kommit till Sverige förstås, men det är bara en tidsfråga.
Det finns dock bara en tävling, som är öppen för alla kategorier av talanger. Och den heter passande nog Talang.En jury på tre - Bert Karlsson, Charlotte Perelli och Johan Pråmell - ställs inför en uppsjö av olika personligheter som sjunger, dansar, spelar instrument och det gärna samtidigt som de gör något annat. Andra talar som Kalle Anka eller försöker memorera ettor och nollor. Allt får ta maximalt två minuter och det gäller att övertyga juryn. Två gröna bockar och man är vidare. Två röda kryss och man får tacka för sig. Juryn trycker gärna snabbt – imponerar man inte kan det bli en kort process.
Av de 3000 som sökt är långt ifrån alla välkomna. Producenterna vill ha bra TV, men bra TV är vad de gör den till så villkoren är helt deras egna. Juryn vet inte vad som kommer utan varje person som dyker upp gör något för dem helt okänt. Fast egentligen är det nog lite tillrättalagt och har det kommit fram en person som trollar så kommer det inte en till. I veckan gick det dessutom rykten att Bert med TV4:s goda minne handplockat några sångtalanger, som skulle höja kvaliteten hos de sjungande deltagarna.
Ja, hur gick de då för superminnet? Några gröna bockar blev det inte. Det blev som Marko Lehtosalo, eller mer känd som Markoolio, uttryckte det – magplask. En kombination av trötthet, feber, nästan 12 timmars väntan och ett misstag från arrangörerna blev för mycket.
Friskt vågat, hälften vunnet!? Jag vet inte om jag skulle ställa upp i tävlingen Talang eller någon liknande tävling igen. Men jag är ändå glad att jag testade. Nu är det bara att hålla tummarna och se hur publiken tar det. Och att priset för att medverka – och misslyckas – inte blir för högt.
Ibland kan det förväntade bli det oväntade. Som när jag gick på ett lunchseminarium i onsdags i ADA:s och Business & Design Labs regi. Själva seminariet genomfördes i HDK:s aula, Högskolan för Konst och Design.
Publiken bestod till stora delar av olika formgivare, från grafisk design till produktdesigners, alla ivriga att lyssna till engelsmannen, Chris Downs från Livework i London, som skulle prata om design. Det som gjorde det extra spännande var att det var inom ett nytt område – Service Design.
Och det var spännande. Livework har utarbetat en metodik i att utveckla tjänstekoncept, oftast befintliga men också innovativa och nydanande. Affärsutveckling rätt och slätt.
Nu infann sig också insikten i språkförbistring. Ordet design är positivt laddat för oss svenskar. Söker jag synonymer i MS Word blir det formgivning, form, utformning, mönster eller gestaltning. Associationerna söker sig till sköna ting, behagliga att se på, känna på och kanske använda. Jag förmodar att det var i denna kontext som Chris satt just på HDK. Samtidigt som hans association till design helt visst var bredare. MS Word föreslår som synonymer bland annat plan, aim, mean , devise, drawing eller blue print. Känslan av rationell ingenjörskonst infinner sig.
Vad gör då Livework? Chris nämnde som exempel utvecklingen av konceptet Streetcar, ett nytt sätt att ha tillgång till bil utan att äga någon. Man betalar endast när man kör en bil som förbokas via nätet. Bilen öppnas med hjälp av ett smart card. Du kör så länge du vill. Du kan ha bilen från en halvtimme upp till ett halvår, principen Pay-as-you-go gäller.
Erfarenheterna visar att människor som sålt sin bil och istället löst sitt bilbehov på detta sätt har dramatiskt minskat sina årliga utgifter på bilkörande. Konceptet finns ännu inte i Sverige. Med andra ord ett lysande affärstillfälle (eng. business opportunity) för en driftig entreprenör.
Som framgått i media “vann” Google i veckan mot bl a Louis Vuitton i Unionsdomstolen. I dom den 23 mars 2010 klargjordes att Google inte gör varumärkesintrång genom att sälja sökord – även om dessa sökord avser varumärken som tillhör någon annan än annonsören (t ex butiker som säljer Louis Vuitton-plagiat och som vill synas när internetanvändare söker på detta kännetecken). Söktjänsten kallas för AdWords och innebär att annonsören får en reklamlänk till sin webbplats, placerad under rubriken “sponsrade länkar”.
Domen är både rättsligt och kommersiellt intressant och som oftast är Unionsdomstolens utgångspunkter marknadsekonomiska; bl a att skapa förutsättningar för konkurrens och alternativ för konsumenten.
Domstolens principiella ställningstagande är att Google som söktjänstleverantör endast gör det möjligt att använda varumärket som sökord utan att själv använda kännetecknet. Samma synsätt gäller även om sökordsfunktionen gör det möjligt att kombinera sökordet med ord som “imitation eller “kopia”. Enligt domstolens uppfattning är det annonsören som använder kännetecknet och kan göra sig skyldig till varumärkesintrång beroende på hur annonsen presenteras – exempelvis om internetanvändaren vilseleds tro att annonsörens varor har något kommersiellt samband med varumärkeshavarens.
Kommersiellt intressant är att domstolen förefaller acceptera sökordsanvändning om annonsören inte skapar något vilseledande utan endast presenterar sina produkter som ett alternativ till varumärkeshavarens. Domstolen refererar i detta sammanhang till att det är tillåtet för annonsör att använda annans varumärke i jämförande reklam.
Domen är naturligtvis en lättnad för Google, som nu i stort kan fortsätta sin lönsamma affärsidé att sälja sökord till företag utan någon egentlig bakomliggande kontroll av om annonsörerna äger rätt till de varumärken som används. Men detta är kanske inte det som är mest intressant. Domen tydliggör två viktiga saker.
- För det första så bör domen utgöra en tankeställare för rättighetsinnehavare, att i allt högre utsträckning löpande hålla ordentlig koll på Google och andra sökmotorer för att identifiera om konkurrenter försöker “muta in sig” i träffbilden.
- För det andra står det nu definitivt klart att den som använder någon annans varumärke som sökord för egen annons, löper en uppenbar risk att bli stämd av rättighetsinnehavaren. Detta gäller som vi förklarat även om kännetecknet inte används i själva annonsen, utan “bara” som sökord . Avgörande blir hur den hypotetiska genomsittskonsumenten uppfattar annonsen och eventuell koppling till varumärkeshavaren En annons med texten – Köp möbler hos det “Blågula möbelvaruhuset” under sökordet IKEA skulle nog vara tveksamt medan det neutrala alternativet “köp möbler hos MIO” antagligen är OK.
Mot bakgrund av Internets ökande betydelse som marknadsplats kan vikten av att skydda sina ensamrätter i denna miljö inte nog understrykas. Om man vid sina kontroller upptäcker ett intrång kan man först pröva att klaga till Google. Men eftersom detta är tämligen lätt att “komma runt” (t ex genom att skapa en ny profil/annons), är alternativet att vidta rättsliga åtgärder. Det skulle därför inte förvåna om vi inom kort kan “se fram emot” en ström av kommande nationella tvister där varumärkesinnehavare hävdar att annonsörer gör intrång.
Kanske kan man likna situationen med nöjesindustrins kamp mot fildelning. Där har ansträngningarna att få bredbandsleverantörerna (jfr Google) att begränsa trafiken huvudsakligen misslyckats. Industrin har i stället varit tvungna att leta sig ned i kedjan mot t ex Pirate Bay (PDF) eller enskilda fildelare; i det här fallet annonsörerna.
Det blir intressant att följa utvecklingen och se vilka annonsörer som vågar fortsätta att chansa genom att via Google AdWords och andra liknande tjänster fortsätta köpa på sig konkurrenters sökord. Den rättighetsinnehavare som vidtar rättsliga åtgärder mot detta beteende kommer att ha god hjälp av Unionsdomstolens dom i arbetet att övertyga tingsrätten om intrånget.
Det är en mycket hemtrevlig syssla att titta på antikrundan och höra om de olika föremålens tillkomst och historia pedagogiskt och levande berättat av de olika antikexperterna. De materiella tingen bär på en berättelse och har ett metavärde utöver vad de hoppfulla ägarna hoppas få reda på i mer pekuniära termer.
I sådana stunder slår tanken mig, eller snarare en undran – hur kommer framtidens människa att värdera vår nutid? En sak är säker, vad de inte kommer att få ta del av är vår digitala värld, en värld byggd på elektriska laddningar utan varaktighet eller lagrad på optiska media i obeständig plast. Förmodligen kommer vår värld att te sig lika gåtfull som tidiga kulturer där tanken och det talade ordet har klingat ut för länge sedan.
Enligt en undersökning gjord av British Library är den förväntade genomsnittliga livstiden på en webbsida 44 till 75 dagar. Dessutom ersätts eller försvinner 10 procent av alla brittiska hemsidor var sjätte månad. Hur många hemsidesägare spar på tidigare versioner idag? Förmodligen väldigt få skulle jag gissa.
Även om vi lagrar data så är frågan på vilket medium ska det ske och kommer det finnas mjukvara i framtiden som kan läsa innehållet. Vem kan öppna ett Word Perfect-dokument idag, lagrat på en svindlande 1 Mb diskett?
Jag har sökt svar på riksarkivet som konstaterar att en hårddisk är bästa mediet. Men den får inte glömmas på vinden och hittas av barnbarnen, risken är då stor att den är obrukbar. Ständiga backuper är lösningen. Det viktigaste i framtida arvegods kommer kanske att vara farfars hårddisk, vad tror du?
Visst är det väl skönt att hitta något du behöver, precis när du behöver det? Det kan vara noteringarna från det förra projektmötet eller instruktionen för hur du loggar in och gör en körning i det där systemet du använder alltför sällan. Eller, det kanske är den där urklippta artikeln som var så inspirerande när du först läste den för ett par år sedan och som det skulle vara perfekt att citera från i det du skriver just nu.Vad vi än arbetar med, har vi en kategori material som vi vet att vi kommer att behöva någon gång, men inte när.
När vi väl behöver det, vill vi hitta det utan ansträngning. Vi vill slippa lägga värdefull tid på att leta efter det och vi vill slippa göra om det vi gjort tidigare, bara för att vi inte hittar det nu.
Rör det sig om digitala filer, har vi många hjälpmedel i form av indexeringstjänster som Spotlight, Launchy, Quicksilver etc, men vad gör vi med alla papper?
Nio av tio kontor jag besöker om dagarna har ännu inte lyckats genomföra projekt “Det papperslösa kontoret” och jag är faktiskt rätt övertygad om att vi under överskådlig tid kommer att vilja hantera papper även i fortsättningen, trots iPad, tablet PC och annat.
Ja, vad gör vi med pappersdokumenten vi vill spara om vi nu inte tycker att det funkar så bra att lägga allt i olika högar runt om på kontoret?
Låt oss se hur proffsen gör. Vilka är riktigt skickliga på att lagra stora mängder fysisk information så att den är lätt att hitta oavsett när man letar?
Biblioteken.
Det är ändå en hel del böcker som lagras i ett genomsnittligt bibliotek och så här kommer det sig att de är lätta att hitta:
*Biblioteken har bestämt sig för ett huvudsakligt format – inbundna böcker i hyllor.
*De har delat upp den stora mängden böcker i underkategorier – Hce, Hcg o s v, du vet.
*Inom kategorierna sorterar de i bokstavsordning.
*De är konsekventa med vilket begrepp de sorterar efter – författarens efternamn.
*Böckerna står med ryggarna utåt i rader, så det är lätt att få en översikt genom att skumma med blicken över hyllorna.
Vad betyder det då för oss, om vi skulle översätta bibliotekens goda erfarenheter till vår vardag på kontoret?
Som jag ser det, det här:
1) Bestäm dig för ett eller åtminstone få format eller platser. Du har t ex att välja mellan pärmar, hängmappar, högar, plastfickor (i högar), brevkorgar, tidskriftsamlare, bärkassar, kartonger. Välj bara hängmappar eller bara pärmar, förslagsvis. (Jag har faktiskt sett exempel på någon som bara valt brevkorgar, men det skulle inte jag välja.)
2) Om du tycker att det behövs, skapa underkategorier så du får ett par hängmappsystem, t ex ett för externt material och ett för internt material.
3) Bestäm dig för vilket begrepp du ska sortera efter, snarare än att sortera efter olika för olika dokumenttyper. Ska det vara kund-/leverantörföretagets namn, projektets namn, ärendenummer?
4) Sortera i alfabetisk eller numerisk ordning, så du har lätt att hitta det material du söker, närhelst du söker det.
5) Väljer du ett hängmappsystem som din lagringsplats får du lätt översikt över hela ditt “bibliotek”, genom att du kan skumma igenom alla flikar på samma sätt som du kan skumma igenom bokryggarna i bokhyllan.
Om du skapar ditt eget fysiska bibliotek genom att minska antalet olika ställen som du lagrar papper du behöver någon gång, kommer du slippa lägga onödig tid på att leta efter det du behöver. Du kommer också att bli mindre distraherad av allt som annars ligger framme, eftersom du snabbt kan lagra undan det du får i din hand, då det numera är självklart för dig var du ska lagra det (och ändå kunna känna dig trygg med att du hittar det när du vill).
När du inte tvekar på vart materialet ska, lägger du det inte längre i högar.
P S Vet du att Kungliga Bibliotekets samlingar omfattar 100 hyllkilometer material? Ändå kan de hitta det de behöver. Konsekvens och systematik är orden.
San Francisco håller den årliga konferensen (2 – 5 mars) inom säkerhet RSA Conference . Temat på årets tillställning är Rosettastenen, som länge har hållit forskare upptagna med att försöka dechiffrera hieroglyferna. Som ni säkert förstår är de flesta på konferensen kryptologer och jag sitter faktiskt och dikterar detta inlägg i “the belly of the beast” Crypto Commons.
Jag är inte här som krypteringsexpert utan i egenskap av grundare och VD för mjukvaruföretaget Behaviosec. Vi var här 2009 invalda som ett av världens mest innovativa säkerhetsföretag och ska nu givetvis följa upp detta. Tyvärr vann vi inte då men efter att ha visat produkten och vår fantastiska pitch var vi ändå en publikfavorit.
I årets Innovation Sandbox var det otroligt många Cloud/Virtualiseringsföretag som stod på scenen. Jag tyckte givetvis att ett beteendebaserat företag skulle vinna och la min röst på Silver tail systems. De har en smart lösning som kollar på beteendet då man genomför en banktransaktion. Därmed kan de upptäcka om någon kapat ditt användarnamn och gör saker du vanligtvis inte gör eller helt enkelt om en bedragare gör saker samtidigt som du tror att du bankar på som vanligt.
Förra året var 2 av 10 företag från Sverige (vi på BehavioSec och Yubico). I år var 4 av 10 företag var från Israel, som är det ledande landet inom säkerhet vilket inte är så konstigt kanske.
Apropå Israel så har vi just avslutat ett möte med ett företags division i Israel, tänkte inte avslöja för mycket men företagsnamnet finns redan med i första stycket (knäck det chiffret!).
Generellt är fokus här så otroligt mycket på Cloud-lösningar dvs att man varifrån som helst (helst mobilen) kan koppla upp sig och hämta information från en centraliserad struktur. Frågetecknet kring molntjänster är säkerheten – vem är egentligen ansvarig för all data? Om någon kommer åt din sjukvårdsjournal genom Google Health är det då Googles fel eller kommer de helt enkelt skylla på dig som slarvat med säkerheten.
Problemet är att man vill ha både anonymitet och ansvarsskyldighet i samma paket. Därför lanserar Microsoft ett ganska spännande projekt med smarta kort som låter användaren själv ge åtkomst till viss personlig information. Ett avancerat e-identitets projekt genomförs i Tyskland där man skapar ett kort som gör att man själv kan välja vem som ska få tillgång till identiteten på Internet.
Det verkar som att molnen börjar skingras både utanför och innanför de trygga murarna på en säkerhetskonferens. Själva ska vi ut och flyga bland molnen genom att visa vår nya lösning som gör att vi kan säkerställa att bara du kan ha tillgång till Internettjänster som bank, spel, och studier genom hur du beter dig.
Foton: Flickr och Olov Renberg
Inlagt av Gästbloggare Olov Renberg, VD Behaviosec
Apoteksbranschen har nu blivit som andra branscher med företag som måste konkurrera under olika namn. Vid en sådan förändring inställer sig frågan, hur påverkas branschens användning av ordet apotek/apoteket?
Varumärke eller namn på företag skall identifiera och individualisera produkt eller verksamhet så att konsumenten uppfattar att märket/kännetecknet pekar på visst kommersiellt ursprung. Därför kan man inte använda ord som anger produktens eller verksamhetens art som varumärke/namn; exempelvis “bilen” för en bilprodukt, “jeans” för jeansprodukt eller apotek/apoteket för en läkemedelsdetaljist.
Men, tänker den som är genomsnittligt uppmärksam, staten har ju kvar en tredjedel av apoteksverksamheten och uppträder under namnet apoteket, hur kan det vara möjligt?
Svaret på den frågan är att man faktiskt kan använda i stort sett vilket ord man vill som namn på sin verksamhet – fast man har ju då förstås inget skydd. I det här fallet finns dock Apoteket AB registrerat som bolagssnamn sedan tidigare. Förklaringen är att apoteksmarknaden genom distributionsmonopolet bestod av ETT företag. Då fungerade det att använda apoteket som namn och det var tillåtet att namnregistrera Apoteket AB. Sådan registrering skulle naturligtvis inte varit möjlig i dag.
Men nu har marknaden avmonopoliserats och då blir ordet apotek tillgängligt för alla i branschen samtidigt som staten har kvar “apoteket” som namn på sin apoteksverksamhet. Hur agerar och använder då de nya aktörerna ordet apotek och vad händer med apoteket som kännetecken. Jag skall illustrera med några exempel:
-Medstop är namnet på en av de nya aktörerna, medstop.se: “Välkommen till medstop, en ny apotekskedja, vi har nu tagit över många av de gamla apoteken…”, meddelas på websidan.
-Ytterligare en ny aktör är ApotekHjärtat. På fasad och hemsida anges Apotek följt av en hjärtfigur. Under fliken “om oss” beskrivs ApotekHjärtat som Sveriges största apotekskedja efter “det gamla apoteket”.
-Kronans droghandel blir den tredje största apotekskedjan. På websidan beskrivs verksamheten: “Vi har varit läkemedelsgrossister till Sveriges Apotek i över hundra år och har nu apotek i hela Sverige.”
-Ytterligare en aktör är den utländska kedjan DocMorris, som endast hunnit etablera två apoteksbutiker och som använder namnet “DocMorris Apotek”. -De företag som tillåts driva apoteksverksamhet får använda en särskilt framtagen apotekssymbol med det gröna stiliserade korset kombinerat med ordet Apotek.
Apoteksbranschens nya aktörer använder självklart apotek för att beskriva sin verksamhet och som del i sitt namn. Vid referens till Apoteket AB används beteckningen “det gamla apoteket”, kanske medvetet för att framhålla sig som ny aktör men också för att apoteket inte ensamt fungerar särskilt bra som kännetecken för verksamheten. Medstop kan ju knappast skriva: “Vi är efter Apoteket den tredje största apotekskedjan.” Vilket apotek syftar Medstop på?
En något provokativ slutsats är att det statliga Apoteket AB inte bara förlorat sitt monopol och 2/3 av sina butiker utan också sitt varumärke/namn. Eftersom Apoteket AB har haft lång tid på sig att överväga förändringen finns det säkert välövervägda rationella skäl för valet. Märket har ju bra records.(Super Brands).
Men nog är det en utmaning att arbeta vidare med ett beskrivande namn som konkurrenterna tvingas eller tillåts benämna “det gamla apoteket”. Kanske är svaret som en person på en kommunikationsbyrå retoriskt uttryckte det: Fanns det egentligen något alternativ för Apoteket AB? Vem vågar svara på den frågan? För dagen kan vi inte göra annat än att lämna svaret till framtiden.
Uppdatering 20100311: En hel del av Håkans Sjöströms funderingar kring den nya apoteksmarknaden tas upp av Carin Fredlund i en artikel i dagens DI/Trender sid 25.
2013 kommer 90 procent av all internettrafik bestå av video enligt Martin De Beer, Senior Vice President of Cisco’s Emerging Technologies Group (ETG).
Webbtjänsteföretaget Kaigan hade tagit del av De Beers profetia och bjöd på ett frukostseminarium i fredags på temat “Bli framgångsrik på webben”. De gav flera argument för att utnyttja video, dvs film och ljud, på internet. Film på nätet är inte bara webb-TV eller YouTube för den delen. Det är även egna videos som läggs på ditt företags hemsida. Exempel på flera användningsområden gavs:
Reklam/PR – vid produktlanseringar, ha en film om produkten eller tjänsten, t ex ambitiöst (läs dyrt) som Porsche eller ha en FAQ där en talesperson ger svar på vanligt förekommande frågor, t ex Sveriges ingenjörer som tog videon till hjälp för att åskådliggöra vanliga frågor inför avtalsrörelsen 2010.
HR eller kundundersökningar – visa personporträtt på medarbetare eller kunder som uttalar sig.
Instruktionsfilmer – gör det själv-området är etablerat, Byggmax har hängt på, när kommer IKEA med film om hur du sätter ihop möblerna?
Tvåvägskommunikation - SVTs tackfilm är ett lysande exempel på hur webbesökaren blir en del av mediet. Ett annat kul exempel är Wranglers lansering av sin klädkollektion som kräver en interaktivitet av webbesökaren.
Kaigans budskap var att ta videon till hjälp, det är inte så krångligt. Du kan göra filmerna själv, varför inte med mobilen. De löser tekniken med anpassningen för och publicering på webben. Kanske det finns en video som visar hur enkelt det är?
I skolan lär vi ut vikten av att träna kroppen och rätten till fysisk rörelse är inskriven i skolplanen. Men hur är det med den mentala träningen?
Precis som med fysisk träning kan man öka sin mentala kapacitet och på så vis minska mycket onödig stress och känsla av oro för “att inte kunna”. Leker man med tanken och ser hjärnan som en muskel så kan man förstå att även denna muskel behöver tränas. Vad kan man då göra för att för att få denna träning?
Minnesträning involverar hela hjärnan. Man ska ha roligt, använda fantasin, överdriva, involvera alla sina sinnen som lukt, känsel, hörsel ja till och med sitt sjätte sinne – den intuitiva känslan att nu har jag rätt svar. Genom att använda minnesteknik kan man visa för elever att kunskap finns där, alla kan lära sig att lära. För kan man lära sig att memorera 40 siffror på några få minuter och redovisa dem i exakt ordning, framlänges som baklänges. Ja, varför skulle man då inte kunna lära sig 20 glosor i engelska eller ekvationerna i matte!?
I Falun har tre elever som går andra året på Falu Frigymnasium inlett ett 17 veckor långt projektarbete. De ska testa hur mycket bättre deras simultanförmåga blir genom att träna upp minnet. Minnesträningen är dock sekundär i det här fallet. Men eleverna är unika i det att de tränar minnet under så lång period. Det ska bli otroligt spännande att se hur deras läxläsning förändras när de förstår vilken kapacitet de har. Svaret får vi med deras slutredovisning i slutet av maj.
Vem vet, kanske kan de få våra politiker att tänka om när de lägger framtida skolplaner.
World Economic Forum, WEF, har pågått den senaste tiden, 27-31 januari. Eventet är exklusivt ur flera perspektiv, deltagarna är representanter för världens näringsliv, politiker och ett antal andra intressesfärer. Att delta är i sig exklusivt, deltagaravgiften är minst 150 000 kr. Med 2 500 deltagare blir det en konferens som under fem dagar sätter sprätt på åtminstone 400 miljoner kronor.
Så låt slipsen hänga, väskan stå opackad och inte minst, upplev glädjen av att ha sparat en slant och surfa in för att ta del av Dr Dooms och hans meningsmotståndares senaste rön.
Om man arbetar med PR och kommunikation är inte immaterialrätten långt borta. Numera och i kommersiella sammanhang används det engelska begreppet IP-rätt, Intellectual Property. IP-rätten räknas till företagets viktigaste tillgångar.
Detta blogginlägg handlar om den legala kopplingen till kännetecken/varumärke. Det är det verktyg, som används som en länk i kommunikationen mellan företaget och marknaden. Genom design, profilering och kommunikation används olika former och kännetecken för produkter.
Exempel är flaskförpackningarna för Absolut Vodka och Coca Cola; Nikes figurmärke (swooshen), ordmärket Volvo, rakapparaten Philips triangulära skärhuvud, Löfbergs lila färg, butiksinredningen för en affärskedja.
Listan kan göras lång för de detaljer/uttryck som företag använder för att känneteckna sina produkter/tjänster och sin verksamhet. Kännetecknen kan alltså vara ord, figur, form, siffror, färg. Ensamt eller tillsammans särskiljs och individualiseras därmed produkten och företaget.
Företag borde systematiskt identifiera de kännetecken och form/designdetaljer/uttryck som används för sina produkter och ställa sig frågan om dessa är eller kan bli föremål för rättsskydd inom det IP-rättsliga systemet. Exempelvis genom varumärkesskydd.
En sådan genomgång ökar medvetenheten om och betydelsen av varumärkesrätten som ett strategiskt verktyg och en resurs i den löpande och framtida verksamheten. Särskilt när varumärkesrättigheterna till stor del motsvarar de ekonomiska värden som är resultatet av PR/kommunikation/reklam på marknaden.
Ett syfte är också att medvetandegöra hur man kan använda IP-rätten för att skapa ett bestående mervärde i företaget.
Ytterligare ett syfte med genomgången är att försöka skapa “ordning och reda” bland IP-rättigheterna som legal struktur. Ett sådant dokument kan nämligen användas som underlag eller hjälpmedel i samband med värdering av verksamheten.
Sammanfattningsvis – glöm alltså inte den legala varumärkesstrukturen i marknadsföringen.
Så blev det då jul till sist. Efter några långa månader av hårt arbete, tog du slutligen ledigt. Njuter du, som jag, av att då stanna upp och reflektera över vad du gjort och vad som väntar härnäst?
När det bara snurrar på och du upplever vardagen som ett ekorrhjul är det annars lätt att tappa perspektivet. “Måndag, fredag, helg. Måndag, fredag, helg.” Framförallt kan det vara svårt att prioritera, d v s att välja rätt arbetsuppgift vid ett givet tillfälle och i synnerhet att välja bort rätt andra arbetsuppgifter.
Att säga att det är viktigt att formulera en långsiktig vision om den situation du vill nå fram till är i det närmaste en truism. Men det är inte för inte. Det du gör i vardagen kommer då att kännas mer meningsfullt, eftersom du vet vartåt det leder. Du får också ett sunt perspektiv på alla korta, snabba, bråttom-uppgifter du gör i vardagen, så du känner större meningsfullhet, eftersom du vet varför det är så bråttom, det som du väljer att göra nu.
Du kommer att ha lättare att på uppstuds avgöra vad som är rätt sak att lägga tid på i vardagen, i jobbet likväl som i ditt privatliv. Genom att framtiden blir mer levande i din vardag, ökar sannolikheten att du kommer att uppleva den situation du önskar.
Det fina är att du inte behöver vänta till dess du är ledig och har mycket tid att visionera, utan:
Då och då, ta en kvart för framtiden.
För mig som struktör är det än mer intressanta den naturliga följdfrågan: Hur då?
Gör så här:
När du får “gratistid” över, t ex
- då du sitter i bilen och väntar på att ett tåg ska passera,
- i bilen i färjekön,
- i kön i väntan på att få boarda planet (då det inte är någon idé att öppna datorn och du inte vill ringa en massa samtal så där mitt bland folk),
- när “Fasten seatbelt”-skylten är tänd på planet och varken telefon eller laptop får vara på,
- när du måste vänta på att datorn ska startas om för att det blev något fel,
- när du äter lunch ensam och kontemplerar över kaffet,
- när andan faller på,
- eller helt enkelt är du får lust och inte kan låta bli,
ta då en kvart för framtiden när du tänker på hur du vill ha det framöver, med din verksamhet, i ditt jobb och med ditt liv.
Ha inga ambitioner att konkretisera och skapa att- göra-uppgifter, utan fantisera bara. Fantasi är inte bara för barn, utan fantisera är det du gör när du tänker på vad som helst som ännu inte finns.
Till din hjälp, ha ett fickstort kort i kavajen, som du går igenom när 15 minuter mittemellantid infinner sig och du inte kan göra annat. Kortet kan innehålla de värdeord som beskriver hur du vill ha det i framtiden. Lägg till fler ord eller stryk några om du känner för det.
Kanske är det inte ett kort, utan ett dokument i en applikation i din telefon, synkad med motsvarande i din dator. Måhända har du istället skrivit ut din visionsmindmap (ur t ex MindManager eller Mindmeister), som innefattar alla aspekter du kan komma på av den framtida önskade situationen. Du har vikt ihop den så den lätt får plats i handväskan och/eller portföljen.
Somliga har en bild i plånboken, t ex på en interiör, som för dem representerar essensen av visionen.
Eller, står det på kortet bara en enda fråga till dig själv: “Hur ser just nu om fem år ut?”
Gör du din framtid närvarande i vardagen, har du lättare att sålla agnarna från vetet när det gäller vilka arbetsuppgifter du ska ta dig an först och du avgör med större självklarhet vad som är viktigt och vad som inte är det.
Så här gör jag. Hur gör du för att ta sikte in i framtiden?
Årets Finforum, arrangerat av Sveriges Finansanalytikers förening,FAR SRS, IREV och Sveriges informationsförening, fokuserade på hur börsbolagen kan ge den bästa kommunikationen till marknaden i en turbulent omvärld. Där belystes bland annat hur framtidens årsredovisning kan se ut. I en paneldiskussion resonerades det vad läsaren vill se. Det konstaterades då, oavsett om läsaren är t ex aktieägare eller analytiker, att de minst lästa delarna var bolagsstyrnings- och kontrollrapporterna samt notapparaten. Dessa delar har samtidigt bidragit till att ett svenskt börsbolags årsredovisning i snitt ökat med 3 – 9 sidor de senaste åren.Huvuddelen av publiken på drygt 100 personer bestod av redovisningsekonomer och revisorer. De fick en tuff existentiell tankeställare. “För vem gör jag detta?”
Vad vill en läsare se då? VD-ordet och en bra beskrivning av bolagets affär och vad som driver den, hur ser strategin ut och vilka risker är reella? Siffror är inte ovidkommande men bör vara på övergripande nivå. Resultat- och balansräkningar samt flerårsöversikter räcker väl.
Ersättningsnoten ter sig dock intressant för medierepresentanterna och börs-VD:ar.
Hur ska det presenteras? Mindre text och gärna pedagogiska figurer och diagram. Panelmedlemmen Martin Hamner, CFO på Industrivärden hänvisade till deras gordiska svärdshugg på sin årsredovisning, de minskade från 86 till 44 sidor!
Avslutningsvis skedde det en begreppsblandning av årsredovisningen i tryck format, den betraktades av många som en produkt och inte en kanal. Budskapen bör enligt min mening vara detsamma, men bör anpassas beroende på kanalval.
Inlagt av Gästbloggare Jakob Ivarsson/Stakeholder communication Panel member Reportwatch.net Annual Report on Annual Reports Foto: Flickr
De senaste veckorna har jag testat en ny hypotes, jag har föresatt mig att etablera en ny vana. Det gäller fredagarna.
I mitt jobb reser jag en hel del och när jag inte gör det, står jag och föreläser. Däremellan ska möten hållas och material utvecklas. Det har varit alltför lätt för mig att skjuta upp arbetsuppgifterna av mer reflektiv karaktär på framtiden, till “sen”, när en möjlighet uppenbarar sig, som en skänk från ovan.
I synnerhet gäller detta arbetet med att någon gång i veckan stanna upp, titta på vad jag har gjort och vad jag har framför mig, ta ut en ny riktning och prioritera om bland uppgifterna.
Fredagarna var tidigare dagar då jag hade lätt att trycka in ännu ett möte (“för det var ju ändå bara en avslappnad fredag”), vilket fick till följd att jag inte hann summera veckan innan helgen tog vid. På måndag morgon började jag med att ligga efter, med mina mått mätt.
Men, inte längre.
Min fredagsregel är numera: Inga möten – veckogenomgång på morgonen.
Så här gör jag:
1) Direkt på morgonen kör jag min morgonrutin, så jag får koll på läget. (Hur den går till, kan vi återkomma till.)
2) Sedan skummar jag igenom min vision, mitt långsiktiga måls olika aspekter och uppdaterar i vilken grad jag kommit närmare var och en. Behövs det, justerar jag.
3) Jag går igenom hela min att-göra-lista och bockar av det som är gjort men inte avbockat, lägger till nya uppgifter jag kommer på, tar bort uppgifter som inte längre är aktuella och sätter deadline på de som behöver en.
4) Jag går igenom noteringarna om vad jag väntar på från andra och påminner de som påminnas bör om att deadline närmar sig eller rent av är passerad.
5) Jag går igenom min projektöversikt och ser till att jag har minst en att-göra-uppgift definierad på varje, så vi kan röra oss framåt.
6) Jag skummar en månad tillbaka i kalendern och en månad framåt. Jag skapar de att-göra-uppgifter som jag kommer på, jag bokar upp egen tid i kalendern för de uppgifter som riskerar skjutas på framtiden annars.
7) Slutligen rensar jag en del av mitt referensmaterialsystem; i mitt fall den hängmapp som står på tur den här veckan.
Effekten av allt detta är att jag vet
- att jag rör mig i rätt riktning i det stora perspektivet
- att min att-göra-lista är komplett (så jag slipper hålla något av det i huvudet)
- att materialet jag väntar på är på gång
- att de projekt som jag vill ska röra sig framåt också gör det
- att jag får med mig uppgifterna jag åtagit mig på tidigare möten
- vilka uppgifter jag behöver prioritera nu för att slippa jobba så hårt precis före deadline
- att mitt referensmaterial inte växer över bredderna, utan att där mest finns material som faktiskt är av nytta för mig, istället för sån’t som lika gärna kunde slängas
Skulle det visa sig att jag missat att slutföra något som måste vara klart den här veckan, har jag ändå fredag eftermiddag fri att lägga på det.
Vad har då det här med PR och kommunikation att göra? Detta är ju ändå en PR-blogg. Ja, inte vet jag, men jag antar att också du som arbetar med att kommunicera budskap och skapa uppmärksamhet behöver göra det på ett systematiskt sätt. Också du behöver lägga rätt tid på rätt sak, i rätt tid, istället för att flänga runt, agera på uppstuds och i sista sekunden.
Arbetar du strukturerat i grunden, kan du skapa utrymme för att spontant kunna klippa till på volley, just när möjligheten uppenbarar sig.
Så, slå följe med mig. Låt oss gå med lättare steg hem på fredagarna framöver.
………………………………………………………………………………………………………………………..
Vill du ha mina strukturtips, som kommer varje måndag morgon och som innehåller allehanda matnyttiga tips?
Eller läs vidare på Strukturbloggen!
…………………………………………………………………………………………………………………………….
