Den 18 maj röstade Riksdagen igenom den nya cookie-lagen som träder i kraft den 1 juli. I dag kan användaren endast acceptera cookies i webbläsarens inställningar medan den nya lagen kommer att innebära att cookies bara får sparas på datorn om besökaren informeras om ändamålet samt accepterar detta. Vi har intervjuat Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, som hoppas på att konsumenten nu får större kontroll.
Lagen kommer på ett eller annat sätta att beröra alla aktörer – såväl annonsörer, nyhets- och mediesajter samt konsumenter. Men många är positiva inför den nya lagen då den bland annat kan hindra illegala aktörer från att spionera på besökare samtidigt som det finns en hel del som är negativt inställda till lagen då den kan komma att störa besökarna på de olika webbplatserna.
Det är svårt att veta hur cookie-lagen kommer att omsättas i praktiken men just nu jobbar bl a Sveriges Annonsörer,IAB, Sveriges Mediebyråer, TU och Microsoft för att ta fram en gemensam branschstandard för hur cookies ska hanteras enligt den nya lagen.
Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, är i nuläget inte negativt inställd till den nya cookie-lagen.
– Nu när lagen är utformad och klar, är det inte längre tid att komma med kritik kring lagen utan det gäller att agera för att lagen får den funktion som är bra för annonsörerna.
Han menar att det är svårt att veta med säkerhet hur lagen kommer att påverka företag och annonsörer då lagen inte börjat gälla än.
– Men vår förhoppning är att lagen ska fungera så som IT-ministern tidigare sagt. Det vill säga att konsumenten ska få större kontroll och att det ska finnas tydligare instruktioner för hur man tar emot samt slutar ta emot cookies på varje webbplats som använder cookies.
Han menar att om det är så lagen kommer att fungera, kommer den inte att påverka företag och annonsörer i större utsträckning annat än att något färre konsumenter väljer att ta emot cookies än i dagsläget.
Anders påpekar att det är viktigt att konsumenterna har kontrollen och att det återstår att se om den nya cookie-lagen är ett bra sätt att skydda deras integritet. Han menar dock att lagen inte är så tydligt utformad angående hur den ska förhindra illegala aktörer att spionera på besökare på olika webbplatser.
– Men jag tror och hoppas att vi med hjälp av det etiska regelverk vi på Sveriges Annonsörer tar fram med resten av branschen, ska kunna säkerställa att så kallad “spyware”, zombie cookies o s v ska hanteras på ett bra sätt av detta regelverk.
Hur vi alla kommer att påverkas av den nya cookie-lagen återstår att se!
Fakta
Cookies är små filer som webbplatsen begär att få spara på besökarens dator. Dessa kan användas för olika ändamål, dels för att komma ihåg specifika inställningar som besökaren gjort på webbplatsen (exempelvis språk) samt se hur många webbläsare som besökt en viss webbplats under en särskild period. En del cookies kan även användas för att följa, kartlägga och analysera besökarens surfande. Detta gör det möjligt att anpassa utvalda annonser till en specifik webbläsare genom kartläggning av användarens tidigare surfbeteende. Bestämmelsen i lagen syftar därför till att skydda användarnas integritet .
Inte så överraskande är finansbolag – banker och liknande inte med i urvalet, detta sedan Lehman Brothers och finanskraschen. Denna sektor anses helt enkelt inte trovärdig i sin informationsgivning.
HQ Bank är ännu ett exempel på att detta tycks fortgå hos en del finansaktörer. (Bloggaren Hans-Olov Öberg ger en spännande inblick bakom kulisserna samt hyllar samtidigt inte minst whistle blowern Catharina Lagerstam.)
Uppsidan är dock att de som är med i Reportwatch-rankingen levererar just kvalitet och trovärdighet i sin informationsgivning.
Extra trevligt är det att svenska Electrolux årsredovisning hamnar på första plats och SAS på andra. Grattis! Bland de 50 högst placerade bolagen återfinns inte mindre än 14 svenska bolag. Ärlighet vara längst. I kombination med väl strukturerad information – ett vinnande koncept.
När jag bodde i London var jag helt fascinerad av deras enorma supermarkets, utbudet var så otroligt stort jämfört med vårt svenska sortiment. Produkter från världens alla hörn och det senaste inom förpackningsdesign trängdes på hyllorna. I veckan läste jag att den brittiska dagligvarukedjan Sainsburys senaste nyhet är att sälja mjölk i plastpåsar för att minska mängden förpackningar. Den nya mjölkpåsen har tydligen skapat hysteri bland de brittiska konsumenterna och det säljs över 110 000 varje vecka. Påsen placeras i en återvinningsbar Jugit (en kanna som delas ut gratis), som är försedd med en tagg som slår hål i påsen och gör att mjölken kan hällas upp utan att man spiller. En riktigt smart produktutveckling av mjölkförpackningen, dock ganska ful och oglamorös. Lite som motsatsen till Nespressos lyxiga paketering tänker jag.
Jag har känt mig lurad sedan första gången jag blev bjuden på Nespressos “gourmetkaffe”. Visst, jag erkänner, jag älskar deras marknadsföring och hur deras produkter presenteras i färgglada och stilrena Nespresso Boutiques. Jag vill köpa guldkapslarna, Tanzarú och den supersnygga kaffemaskinen Le Cube. Men hela Nespressos koncept måste ju vara motsatsen till den där miljövänliga mjölkpåsen. Alla dessa kaffekapslar av metall, hur sorterar man dem? Skär upp och försöker pilla ut kaffesumpen? Tveksamt. Dessutom binder jag ju upp mig vid enbart en kaffeleverantör (smart tänkt av Nespresso i och för sig) och har inget annat val än att fortsätta som trogen kaffekapselkund. Konceptet känns modernt men ändå inte. Idag blir efterfrågan på miljövänliga produkter bara större och större, att konsumera fem kaffekapslar om dagen känns fullständigt ohållbart.
Med den stilige George Clooney som Nespressos talesperson är det i och för sig inte konstigt att det exklusiva kaffet syns flitigt på hotell, barer och hemma i våra kök. För mig känns det dock oäkta, precis som marknadsföringen; helt enkelt skitsnygg men med ett oärligt innehåll. Jag dricker hellre kaffe med mjölk från plastpåsar.
Det är en utmaning att skapa ett nytt mindset, kanske framförallt i större organisationer, när förutsättningarna för att skapa framgångsrika affärer förändras. Många företagsledare där ute funderar fortfarande över om webben som den är idag har förändrat spelplanen för företagande och entreprenörskap. Och hur man i så fall ska angripa fakta. För andra skapar de nya förutsättningarna möjligheter som tidigare inte fanns.
På initiativ av Champs (Chalmers Advanced Management Programs) höll professor Amy Shuen häromdagen ett seminarie för en liten, intim grupp som representerade många av de större svenska bolagen.
Föreläsningen handlade om webbens påverkan på affärsmodeller såsom vi en gång lärt oss dem. Det var mycket spännande att höra hur professor Shuen kompletterade gamla affärsmodeller med Web 2.0 – ROI à la 2010. Hon visade ett antal goda förebilder där de klassiska, initialt tunga, resurskrävande affärsmodellerna satts ur spel genom att utnyttja möjligheterna att samverka med kunder och existerande tjänster.
Ett riktigt bra exempel är Threadless. ”… Threadless är en social nätverkssajt där formgivare tävlar med sina t-shirttryck, kunderna röstar fram de bästa – och Threadless producerar och säljer favoriterna. Formgivaren får betalt för sitt arbete, och folk får köpa t-shirts som de själva varit med och röstat fram. Det hela är genialt enkelt. Och involverar konsumenterna i produktutvecklingen på ett sätt som går stick i stäv med hela massproduktionens filosofi. Men framför allt finns det en galet smittsam glädje i varumärket Threadless. Det måste upplevas! I augusti 2007 öppnade Threadless sin första butik i centrala Chicago. Varje fredag presenteras nya t-shirts. Varje vecka skapar de dessutom underhållande inslag på Threadless Tee-V.” (kursiv text är saxad av Mattias Åkerbloms blog Please Copy Me). Läs även om Threadless på Wikipedia.
Med Threadless visade Amy Shuen hur tid till marknad kan minska från 3 år till 3 veckor med minimala kostnader. Det tål att fundera en stund över hur Threadless skapar affär genom att etablera samverkan med kundernas önskemål och kunskap som bas. På så vis minimerar de risk, marknadsföring, design, r&d m m. Deras designers är runt 150 000 fans av olika kaliber som skickar in bidrag. Alla hoppas vinna genom att bli utvalda i någon av de veckovisa tävlingarna. Vinnande designer stärker sitt personliga varumärke, får feedback på sin design (=gratis fokusgrupper!) och utöver äran ett förstapris om 2 500 dollar. Fascinerande!
Andra intressanta exempel från dagen är hur Goldcorp/US Gold den gamla, klassiska guldgruvan använde webben. Till en investeringskostnad om en miljon dollar gick man från konkursmässig till en guldgruva värd många miljarder dollar – missa inte You Tube klippet här!
Jag kan inte låta bli att nämna några andra spännande exempel:
- Visste du att Linkedin:s intäkter genereras av 5% av det totala antalet användare?
- Hängde du med år 2008, två veckor före presidentvalet i USA: Obama lanserade en (av flera) iPhoneapp som organiserade användarens telefonbok efter de stater där stödet för Obama var svagare. Första dagen laddades 5 000 appar hem där användaren uppmanades ringa sina vänner i dessa stater och försöka påverka deras val. När Obama slutligen vann valet hade 500 000 nedladdningar och ett antal miljoner telefonsamtal hjälpt honom till segern.
Med dessa och många andra exempel är jag säker på att Amy Shuen och hennes bok “Web 2.0 – a strategy guide” kan vara ett värdefullt bidrag till dem som behöver en puff i rätt riktning att se över möjligheterna. Att skapa lust att utforska hur webben kan få målgrupper att bidra till affären genom att skapa win-win situationer.
Jag fick med en signerad bok hem och ska nu läsa på.
Någon som läst boken? Vad tyckte du?
PS/ Ett av Amys exempel på webbens påverkan på en affär var när hennes egen bok fick goda recensioner i en populär blogg och på en timme gick från plats 2000 till 200 på Amazon:s http://www.amazon.com/ bästsäljarlista. ´Här finns boken “Web 2.0: A Stategy Guide” av Amy Shuen./ DS
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men – det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Om man följer den svenska enfrågedebatten om vems intresse börsbolag ska verka för fokuserar media i synnerhet på en målgrupp – börsbolagens koncernledningar och framför allt dess VD:ar. Intresset och motivationen styrs av bonus. Finansmarknadsministern Mats Odell driver denna fråga på årets bolagsstämmor, inga bonusar, tack.
SvD-tecknaren Jan Berglin med sina träffsäkra betraktelser av tillvaron har flera mycket träffande iakttagelser om bonusar, bland annat i en strip från “Välkommen till Fjuckby”:
Den ena Berglin-karaktären säger “Carl-Henric Svanberg tycker att bonusar ska finnas kvar eftersom toppchefer är tävlingsmänniskor som sporras av detta”, varpå den andra replikerar “Jaha…vilka slags tävlingar tänker han då på? Terrängloppet “Dagis runt” där alla får medalj o bulle oavsett resultat? Riktiga tävlingsmänniskor vet att man inte får ett skit om man är usel!!”
Lyfter man blicken från vår perifera bakgård till den anglosaxiska världen besvaras frågan annorlunda om börsbolagens målgruppsfokus. Fram till finanskrisen gällde shareholder value, börsbolagets förmåga att få en optimal marknadsvärdering, generera vinst och utdelningar. Nu har till och med GE:s tidigare koncernchef Jack Welch, mannen som gav begreppet ett ansikte, vänt ryggen åt det med orden; “On the face of it, shareholder value is the dumbest idea in the world, shareholder value is a result, not a strategy . . . Your main constituencies are your employees, your customers and your products.”
Även mitt husorgan The Economist har uppmärksammat frågan under rubriken “A new idolatry”. Kvartalskapitalismen får ge vika för mer långsiktiga målsättningar där – ta daa – andra stakeholders så som kunden och rent av de anställda ska ställas i första rummet.
Orsak och verkan, upplysningstidens mantra, kanske åter kommer i ropet.
Att förhålla sig objektiv till sin affärsidé var ett av många goda råd som Jakob Ivarsson, Stakeholder Communication gav de drygt hundra åhörarna på Elite Park denna tidiga morgon. Connect Väst arrangerade ett av sina intressanta morgonmöten och denna gång handlade det bl a om hur man bäst kommunicerar ut sin affärsidé.
Jakob, med bakgrund från såväl reklambranschen som kommunikationsbyrå talade initierat och inspirerat om kundnytta, varumärke, värderingar, mål, vision, positionering och mycket mera.
Med hjälp av frågeställningarna Vad? Hur? Vem? kommenterade han kvaliteten hos några kända bolags affärsidéer; bl a H&M, Sigma, BioInvent och Biovitrum. Och här fanns ju faktiskt en del övrigt att önska!
Magkänslan ska man lyssna på även i detta sammanhang! Och att människan/teamet är en viktig komponent – people buy people – är något som alltför ofta går förlorat bland siffror och kalla fakta.
Personligen gillade jag också Jakobs slutrekommendation; att göra som Warren Buffet, legendarisk CEO hos Berkshire Hathaway som skriver sina VD-ord med sina systrar som tänkta läsare. Med enkel och tydlig kommunikation kommer man långt!
Företagens hemsidor får en viktigare roll som informationslämnare till aktiesparare, investerare och analytiker. På Solbergs hemsida finns en intressant sammanställning över hur unga investerare vill få finansiell information presenterad. Här önskas traditionell information kompletterad med allt från årsredovisningar i html-format till filmade vd-ord m m. Även prenumerationstjänster med modern distribution via RSS och podsändningar står högt på önskelistan.
Mycket information som efterfrågas är sådan de flesta bolag redan har men inte kommit på att man kan lägga ut som en service till intresserade: powerpoint-presentationer, flerårssammanställningar i excel, film och bild från kvartalsrapporter m m. Genom att inventera vilket material som redan finns kan man enkelt förbättra bolagets informationsgivning. Återstår att ta ställning till eventuella investeringar för att komplettera befintligt utbud – något som varje bolag måste väga mot sin strategiska ambitionsnivå.
Med hösten annalkandes börjar funderingarna på nästa årsredovisningar ta form. Utvärderingarna av årets arbete är i stort sett färdiga och i omvärlden börjar trender, krav och önskemål inför nästa års arbete dyka upp.
Ett bra sätt att få extern input till vad som är tänkvärt inför planeringsarbetet är att besöka något av de seminarier kring årsredovisningar som brukar gå av stapeln varje höst. Själv tänker jag i år besöka Kanton och Aktiespararnas ”Gör en ännu bättre årsredovisning” och Solbergs årsredovisningsdag. Jag ser fram emot att fånga upp praktiska tips från experterna och samtidigt mingla med branschkollegor.
Det blir spännande att se vilket tema det läggs mest krut på i år, kanske har någon hittat en vinkling på årsredovisningar och sociala medier.
