Alla befinner vi oss i situationer när vi behöver övertyga vår omgivning för att få dem dit vi vill. Kanske när du ska reklamera ett par skor, lägga fram ett förslag på ett möte eller helt enkelt när du inte vill se samma film som din kompis. För att du ska få som du vill gäller det då att du är bra på att argumentera och övertyga. Något som inte alltid är det lättaste.
Som tur är kan alla lära sig att bli bra på att argumentera och det finns en hel del tips:
1. Skapa en kristallklar tes.
Börja med att ställa dig själv frågan vad det är du vill. Skapa därefter din tes, det vill säga det du vill uppnå med din argumentation.
2. Använd dig av tre argument.
Utgå från din tes när du argumenterar. Det är också utifrån tesen som du ska hitta de rätta argumenten. Att använda dig av tre argument räcker för att resonemanget ska bli slagkraftigt. Det är lätt för mottagarna att komma ihåg och följa en argumentation som bygger på tre argument.
3. Använd dig av argumentationsmodellen för att strukturera ditt innehåll.
Argumentationsmodellen hjälper dig att lägga upp argumentationen på ett enkelt och smidigt sätt. Modellen innehåller sex steg. Klicka här för att se modellen!
Att skapa en kristallklar tes, ta fram tre argument samt följa dispositionen i argumentationsmodellen är alltså tips som kan hjälpa dig att lyckas med din argumentation.
Är du sugen på att lyssna på ett av det genom tidernas bästa tal? I så fall borde du lyssna på Martin Luther Kings tal ”I have a dream” som är högst upp i rankningen av historiska tal enligt American Rhetoric.
På talet.se kan du läsa mer om bland annat de bästa historiska talen, kroppsspråk och nervositet! (Klicka här för att komma till sidan).
Det finns en hel del kurser som du kan gå om du vill lära dig mer om argumentation, presentationsteknik och retorik. Retorikhuset erbjuder ett antal kortare kurser och seminarier och om du vill få en bredare kunskap inom retorik kan du också vända dig till högskolorna och universiteten.
En av mina favoritföreläsare var Henry Manson, chef för forskning och analys på Trendwatching, som pratade om trendspaning och vad vi kommer kunna se för konsumenttrender under 2012.
Det pratades mycket om att den tidigare “offline-världen”, som nu alltid är online. Vi har ju med våra Smartphones tillgång till allt i mobilen – när som helst, var som helst. Detta har också skapat ett beroende hos oss användare och det visade sig att en av fem hellre skulle klara sig utan tandborste i en vecka än att klara sig utan mobilen!
Våra Smartphones har även bidragit till att vi vill att allt ska ske här och nu. Vi vill exempelvis inte vänta med att köpa den där tröjan efter jobbet när vi så snabbt och enkelt kan göra det i mobilen. Kunderna blir också mer och mer kräsna och selektiva genom att vi med bara ett klick kan se vad samma vara som vi vill köpa i butiken kostar på nätet.
Effekten av detta gör att konsumenterna numera ställer allt högre krav på företagen att hänga med i svängarna. Det blir hårdare konkurrens och det gäller för företagen att kommunicera i rätt kanaler för att nå ut till kunderna och konsumenterna.
Detta är bara ett axplock av vad som diskuterades under dagen men vill du läsa mer om kommande trender och vad som är trendigt just nu kan du göra det på trendwatching.com!
Några andra favoriter som också hade intressanta föreläsningar under dagen var:
Björn Claesson, Chief Marketing Officer på Mopper, som pratade om QR-koder och dess möjlighet att förena den fysiska marknadsföringen med den digitala.
Kajsa Dahlberg, Digital marknadschef på McDonald´s Sverige, som berättade för oss om varför McDonald´s valt att använda Facebooks tjänst Check-in Deals och hur det har gått.
Katarina Chowra och Charlotte Wormbs, båda affärsutvecklare på Mobile Marta, som bland annat gav tips om hur en app eller mobilwebbsida skulle passa företagets verksamhet bäst.
Claes Eriksson, Account Manager på Google, som hade en spännande föreläsning om tillbakablickar från mobilens tillväxt och vad som kan hända i framtiden i Googles värld.
Vådan av att leva isolerad omgiven av dåliga rådgivare, rövslickare och jasägare har återigen gjort sig påmind.
Redan Erik XIV ansågs vara ”halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare”, syftande på kungens sekreterare Göran Persson.
Hur mycket skuld kan man då lägga på furstar, diktatorer och företagsledare som tappar omdömet och verklighetskontakten? Är det bara Khadaffis fel att han fortfarande tror sig ha folkets stöd, där han (kanske) irrar omkring nere i sina 30 mil långa tunnlar?
Och är det bara Kamprads fel att han tror sig kunna komma undan med vilka uttalanden som helst om sina starka sympatier för nazisten Per Engdahl, bara för att han har status som folkkär folkhemsmöblerare?
Ligger kanske en stor del av skulden hos de rådgivare, PR-folk och hovnarrar som omger dem, viskar vad furstarna vill höra, smickrar och svassar och ställer sig in?
Vågar ingen säga sanningen till Khadaffi – att det är bye-bye sen länge? De du kallar drogade råttor är ditt folk och dom är trötta på dig!
Till Kamprad borde någon säga: ser du inte att du håller på att urholka ditt förtroendekapital? Att tala väl om en inbiten nazist, och dessutom att det blir känt samma dag som årets möbelkatalog når hushållen, är bad for business! Säg efter mig:
”ja, jag var med i nazistpartiet. Ja, jag var vän med Per Engdahl. Men oj vad jag ångrar mig och jag tar helt avstånd från nazism och fascism i alla former och därför donerar jag nu en ansenlig del av alla mina miljarder till en fond för hjälp åt offer för totalitära läror. Kalla den gärna IKEA-fonden.”
Och vem ska påpeka det uppenbara för Victor Muller – nu är det faktiskt slut, knalla iväg till tingsrätten och lämna in konkursansökan medan det finns några tillgångar alls kvar att betala löner och skulder med. Sen är det bye-bye, Victor. Ta dina 4 miljoner i arvode plus de där 40 miljonerna som SAAB betalat till Spyker i ledningsarvode – om du har mage. Grattis till en lönsam tid på fyratusen obegripligt lojala anställdas bekostnad.
I Libyen kanske en djärv sanningssägare skulle ha skjutits i gryningen som förrädare. Men på IKEA? Och på SAAB? Hallå?!
Det är inte bara Khadaffi som just nu har tunnelseende.
1500-talets rådgivare Göran Persson gick förresten ett omilt öde till mötes. Han torterades å det gräsligaste, halshöggs och hängdes slutligen, medan kungen nio år senare förgiftades med ärtsoppa. Hans sentida namne Göran Persson är för övrigt numera också rådgivare, på en PR-byrå.
Att makt är sexigt visste vi. Men så till den milda grad att den ena efter den andra av mäktiga män de senaste månaderna ertappats med gylfen nere – vad är orsaken? Har beteendet exploderat – eller har det alltid varit så, och är avslöjandena i så fall ett tecken på att en ny nolltolerans införts?
Den f d kandidaten till borgmästarposten i New York Anthony Weiner nekade länge till allt som påstods om att han twittrat bånge-foton på sig själv till en 21-årig kvinnlig student. Nu har han gråtit offentligt och bett hela världen om ursäkt, men inte förrän han överbevisats om sin skuld.
Här i Sverige påstås självaste kungen och hans entourage ha umgåtts flitigt med unga kvinnor – s k kaffeflickor – i lättfärdiga sammanhang under årens lopp. Detta entourage, Gubbtolvan kallat, sägs vara vana vid att kunna göra så – och komma undan med det. Och när de nu beskylls för gubbighet och bristande omdöme – nekar de till allt. Samtidigt som de uppenbarligen oroar sig för om det finns foton som bevisar motsatsen.
Det väcker frågor om huruvida makt också är ett afrodisiakum, som får män att tappa verklighetsförankringen och tro att de kan göra lite vad som helst? Och komma undan med det!
DSK,han på hotellet, lär ha haft en ansedd och dyr PR-byrå som målmedvetet krattade i manegen för denne gåsleversocialist med presidentambitioner. Men allvarligt talat – varför sa de inte bara till honom att hålla händerna på täcket och gylfen stängd, bara som punkt ett på listan? Strauss-Kahn är ju sedan länge en ökänd häradsbetäckare i sitt hemland!
Och varför riskerar Assange hela sin trovärdighet genom att utsätta sig för en kvinnas sexanklagelser? Samma år som Wikileaks slår igenom på allvar som sanningssägare!
Om den ömklige bångetwittraren suckar både partivänner och PR-folk: ”en absolut katastrof – ett skolexempel på hur man inte ska agera!”
I bästa fall leder det senaste kapitlet i följetongen Män, Makt och Sex till en rejäl omprövning hos det manliga släktet. I sämsta fall fortsätter medierna att fyllas med sjaskiga historier och folks förakt för de mäktiga hannarna ökar. Offren är som vanligt: kvinnorna, demokratin och förtroendet för överheten.
Slutligen några enkla tumregler, förmedlade gratis och franko till alla män:
A) håll gylfen stängd
B) om inte A lyckas, erkänn genast när du blir ertappad
C) stå för vad du gjort, skyll inte på andra
D) förklara att du förstått att du gjorde fel
E) visa empati med dem som drabbats/tagit illa upp
F) ta konsekvenserna och lova bättring
Arnold Schwarzenegger är ännu en mäktig man som schavotterat med ett rikt kärleksliv utanför den äktenskapliga ramen.
I Aftonbladet spekuleras om orsakerna till Weiners exponering.
Även inom fotbollsvärlden finns det män som utmärker sig- såsom Ryan Giggs!
Det har idag blivit allt vanligare med rekrytering i sociala medier. Att rekrytera via till exempel Facebook, bloggar, Twitter och Linkedin kallas även för ”social rekrytering” (social recruiting) och har använts i USA de senaste åren. Företeelsen sprider sig även i Sverige och det är idag viktigt för företagen att hitta en nischad rekryteringskanal där deras målgrupp är aktiv.
Ett företag som redan har testat att rekrytera sin personal på Facebook med gott resultat är Gröna Lund. Förra året började de anställda tagga vänner som de trodde skulle passa för att jobba på nöjesparken. Rekryterarna tog sedan kontakt med de sökande och uppmanade dem att söka via deras hemsida. Kampanjen gav gott resultat då de förra året fick in cirka 2000 tips och de räknar i år med det dubbla.
Det finns idag även appar som underlättar för arbetsgivare att nå de arbetssökande direkt samtidigt som det också finns appar som hjälper de arbetssökande att hålla sig uppdaterade om de senaste jobben, oavsett var man befinner sig.
Eftersom fler och fler arbetsgivare rekryterar i de sociala medierna samt också letar information (det har ju förekommit en hel del diskussioner kring detta) om de sökande på nätet gäller det för de arbetssökande att ha koll på sin nätpersonlighet. Det är förstås bra att använda sin nätprofil för att bli mer synlig i de sociala medierna. En stark yrkesprofil kan ju göra att man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Inte nog med att det är bra att vara synlig och ha rätt nätprofil. Nu är tiden och tekniken mogen för filmpresentationer på Youtube när man söker ett jobb istället för att skicka sitt CV. Här finns fem tips!
Kanske blir det här den nya generationens sätt att söka arbete?
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Cybersvenskan, också kallat Internetslang, SMS- och chattpråk, har vuxit fram som ett sätt att skriva och uttrycka sig på olika chattforum och i SMS.
Då möjligheten till att använda kroppsspråk, olika gester och tonfall saknas vid en dialog på Internet har cybersvenskan utvecklats för att förtydliga och underlätta kommunikationen mellan sändare och mottagare. Cyberspråket består därför av informella kombinationer av olika tecken, symboler och versaler för att effektivisera skrivandet.
En rad olika förkortningar, såsom cs (ses), ql (kul) och lr (eller), används flitigt eftersom utrymmet ofta är begränsat i både SMS och chattformum. Det är också vanligt att man använder exempelvis siffror och andra tecken för att efterlikna bokstäver såsom 7kt, alltså att man skriver en 7a istället för sju (-kt), vilket kallas för leetspeak.
I övrigt kan man använda stjärnor, så kallade asterisker, för att uttrycka kroppsliga handlingar såsom *blinkar* eller ljudhärmande uttryck såsom *suck*. Genom att avsändaren ger mottagaren en sådan typ av visuell information hjälper han eller hon denne att tolka budskapet rätt. Smileys, såsom, används mycket både på webben och i SMS för att uppmärksamma mottagaren om avsändarens känslor. Pagina har nu tagit fram ett it-lexikon för dem som behöver hjälp med att förstå alla uttryck och förkortningar inom it-världen idag.
Själv tycker jag att cybersvenskan som språk är väldigt fascinerande och det är kul att språket har blivit så pass stort. Jag tror däremot att det är viktigt att tänka på till vem och i vilket sammanhang man skriver då en text med förkortningar, smileys och asterisker kan få ett oseriöst intryck.
Vill man skoja till en text lite och översätta den till ”Leetspeak”- språket finns det idag också en speciell applikation som man kan ladda ner!
De båda katastrofer som Japan har upplevt är svåra att ens föreställa sig. Någon berättade att vid jordbävningen flyttade sig skrivbordet på jobbet en meter. Kan man ens förstå det?
Japan är ett högteknologiskt land med väl utvecklad byggnadsteknik. Man har medvetet byggt byggnader som ska tåla jordbävningar och man har en hög teknisk standard.
De flesta byggnader stod emot jordbävningen, fler hade problem med den efterföljande tsunamin.
Japanerna är väldigt lösningsorienterade; inställningen är att det bästa man kan göra är att gå tillbaka till arbetet och se till att få saker och ting att fungera igen.
Det är en del av Japan som är skadat, inte hela landet. Problemen består i att infrastrukturen inte är intakt. Det går inte att flytta det gods som trots allt åter produceras. Tågen fungerar – det var endast ett tåg som sveptes med av tsunamin. Spåren är i det närmaste intakta, men problemet är elförsörjningen. 11 av Japans 55 kärnreaktorer har stängts ner, april månad ut. Elförsörjningen löser man på kort sikt med gas och kol. Kolminorna i Japan fungerar fortfarande. 39 av 40 gasterminaler är OK. Det man inte kan producera själv importerar man och bedömningen är att 1 gasfartyg var 3:e dag löser efterfrågan på el under en övergångsperiod.
Japan är världens 3:e största ekonomi. Kina, Asiens lokomotiv, kommer att lida mest av Japans båda katastrofer eftersom Japan är en stor exportör till Kina.
Den största inverkan på den globala ekonomin ligger i att 25 % av alla flash memories som finns i styrkort etc tillverkas i den region som nu är utslagen. Det kommer i sin tur att ha allvarlig inverkan på framförallt biltillverkningen i världen.
Vad händer då efter katastrofen i Japan? Man kommer att behöva stål, cement, spannmål, bränsle och tunga fordon för återuppbyggnaden. Men är det något man lärde sig efter den förra jordbävningen i Japan så är det att komma igen så snart som möjligt. Det bevisas väl av att två dagar efter skalvet tog man emot nya order på samma kontor där skrivbordet flyttade sig en meter den 11:e mars 2011.
Komponentbrist innebär höjda priser (DI)
Bilder från förödelsen i Japan
90% av infrastrukturen återställd (slutet av mars)
Kärnkraftsolyckan uppgraderad till en sjua på den sjugradiga skalan.
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Samtidigt som historia skrivs i Egypten pågår diskussioner i Sverige och övriga världen om hur det som händer ska beskrivas. De sociala mediernas betydelse för informationsspridningen är enorm. Här är några länkar till artiklar, debattinlägg och bloggar där begreppet ”Facebookrevolution” nämns eller diskuteras: TV4, Aftonbladet,Hamsterpaj, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet.
Själv tycker jag det är intressant att ta del av medierapportering som använder sociala medier som källor. Samtidigt tycker jag det är att förminska det folkliga upproret genom att kalla det för en Facebookrevolution.
I Dagens Media nämns Egypten och de sociala mediernas betydelse som förra veckans snackis. Dagens Media har också en annan vinkel på händelserna i Egypten kopplat till Facebook, nämligen hur de svenska charterbolagen krishanterar.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo Foto: PSFK – a New York based trends research and innovation company
Så länge vi inte är där, kan ingen säga att siarnas förutsägelser är fel. Redan de gamla grekerna erbjöd seanser med orakel för att man skulle få reda på framtiden. Då var det prästerna som ordinerade en diet åt de framtidstörstande som resulterade i väldigt förvirrade tillstånd. Det var maten eller snarare bristen på densamma som gav känslan av att se in i framtiden.
Nu är det en hel industri med professionella talare och framtidsforskare som villigt och bestämt berättar för oss om hur framtiden ter sig. Jag sökte på ordet “Futurist” och fick nära 8 miljoner träffar.
Kanske du sett notisen om dagstidningarnas död? De försvinner redan 2019 i USA och 2025 i Sverige. Vill du fortfarande ha din morgonstund med tidningen i framtiden bör du överväga en flytt till Mongoliet. Där beräknas tidningarna dö ut 2040.
Mannen som gör dessa uttalanden är en av futuristernas estradörer – australiensaren Ross Dawson, som lika tvärsäkert även uttalar sig om museernas och bibliotekens framtid, finansiella tjänsters, arbetens och organisationers, vårdsektorns eller rent av affärslivets framtid.
Ligger hans förutsägelser inte i linje med det du vill höra går det alltid att hitta en annan ståndpunkt. Om vi återigen tar tidningarnas framtid så var branschens egna representanter, inte helt oväntat, väldigt positiva om sin framtid på the American Magazine Conference nu i oktober. Enligt en referent på World Future Society’s hemsida, bloggaren P Tucker, hade de dock glömt att förutsäga om och i så fall hur det journalistiska innehållet kan te sig, “The future of the magazine industry doesn’t include Magazines”.
Angående vår framtid fällde nationalekonomen John Maynard Keynes en oomtvistlig framtidsförutsägelse – “In the long run, we’re all dead”. Något som Keynes underströk med “It is better to be roughly right than precisely wrong”.
Förvisso, men nog är det spännande att redan nu veta hur det blir innan och efter den stunden.
SM i Minne arrangerat av Svenska Minnesförbundet blev åter en succé! Denna gång även en publikmässig sådan. Men hur gör man för att få många åskådare till en sport som kräver absolut tystnad? Tävlingsdeltagarna måste koncentrera sig och sitta i en tyst miljö. Att hålla till på Bok & Bibliotek låter knappast som en bra lösning, eller?! Men att vara på Bokmässan visade sig vara ett mycket bra alternativ med chans till mycket PR och exponering för en stor publik!
Göteborg är under en förlängd helg i slutet av september vad Stockholm alltid är när det gäller tillgång till media. T o m den talande P-kanalen sänder direkt från Bok & Bibliotek! Ja, extremt många journalister och kändisar lämnar den kungliga huvudstaden och byter sida till Sveriges minneshuvudstad – Göteborg (med tre av fyra i minneslandslaget har jag tagit mig friheten att utnämna Göteborg till Sveriges framsida när det gäller minne).
Ett av minnessportens största dilemman är just att den inte syns för en bredare publik. Men även att inte få den media som sporten förtjänar. En bra lösning visade sig vara att bygga en glasbur i en folktät miljö – 100.000 besökare under fyra dagar och där all media värt namnet är närvarande. Succé! Från Världsförbundet i Minne konstaterade man också att SM i Minne 2010 hade den största publik en minnestävling någonsin haft; inräknat VM.
Att återupprepa den enorma mediasuccén från förra årets SM i Minne visste vi skulle bli svårt. Nyhetetens behag är blott en gång. Men det blev alltså väldigt bra den här gången också. Dels fick vinnaren, Mattias Ribbing sin beskärda del av medial uppmärksamhet och dels gav oss närvaron mitt i böckernas mecka en superbra position och möjlighet till en fantastisk fysisk PR-succé. Vi ser redan fram emot nästa år!
São Paulos borgmästare Gilberto Kassab förbjöd för fyra år sedan utomhusreklam i staden. Det var för Sydamerikas största stad en del i “Cidade Limpa – Clean City law”, ett program i att bekämpa all form av föroreningar – i vattnet, luften och visuellt. När man ser på youtube-klippet ovan blir skillnaden minst sagt slående.
I början var oron stor att det skulle slå hårt inte bara mot reklam- och annonsbranschen utan framför allt mot näringslivet, som blev berövade en del av sina marknadsföringsmöjligheter. Nu, efter tre års förbud, är staden fortfarande ren från utomhusreklam. 20 miljoner invånare vaknar varje dag och blickar ut mot en omgivning som är betydligt mer fysisk, utan skyltar, planscher, stortavlor och liknande.
Hur gick det då för reklam-/annonsbranschen och näringslivet? Berövade en kanal satte fart på kreativiteten och frigjorde inte minst reklampengar. För att tidigare kunna synas i bruset krävdes det väsentliga investeringar i reklamutrymme, pengar som nu används till annat.
Insikten kom att man måste komma närmare sina målgrupper. Det har i sin tur resulterat i att São Paulos reklammakare är världsledande på sociala media på internet. Den världsomspännande reklamkoncernen Publicis står just i begrepp att köpa Talent, en brasiliansk byrå. Andra globala varumärken väljer att ha Brasilien som ett globalt nav för sin marknadsföring.
Dagens Media publicerade en enkät om hur våra riksdagsrepresentanter ser på reklamen. Hela 22 % av dem anser att “reklam har inte någon viktigt funktion alls att fylla i ett samhällsekonomiskt perspektiv”. Undrar vilken planet de bor på? Kanske São Paulo skulle kunna fungera, inte riktigt så som de resonerat, men en win-win situation för såväl dem som reklammakare, näringsliv och allmänhet.
Vad tycker du, ska vi låta kreativiteten ta andra former även här? Bloggaren Hållplats Hådén skrev om detta 19 juli 2010.
Påven Benedict XVI besöker som bekant Storbritannien denna vecka. Som alltid när en tydlig representant för en uttrycklig tro eller ideologi ska framträda blir det mycket uppmärksamhet redan innan händelsen inträffat.
Bland det uppmärksammade kan noteras att påvens besök kostar de brittiska skattebetalarna ca 140 miljoner kronor och att det åter aktualiserar de sexuella övergreppen gjorda av katolska fr a präster på barn.
Ett företag som försöker dra nytta av påvens besök är glassvarumärket Antonio Federici som planerar att sätta upp affischer längs påvens kortegeväg i London. På bilderna syns dels en höggravid nunna ätandes glass i en kyrka med texterna: “Immaculately conceived” och “Ice cream is our religion”. Som ofta är det en ordlek med ‘Immaculately conceived’ där den inte bara anspelar på den obefläckade avelsen utan också kan tolkas i stil med felfri föreställning. En annan annons visar på två präster i en uppenbart kärvänlig situation och texten “We believe in salivation”, även här en ordlek mellan salvation – frälsning och salivation – salivering, fritt översatt läskande.
PR-tricket är helt klart uppmärksammat redan innan. Frågan är om en lek med sex och religion kommer att öka glassförsäljningen. Men fyndigt är det. Eller?
Vad skulle få svenska RO att reagera tror du? Fundera en stund och lämna gärna en kommentar. Kanske nya epokgörande kampanjer föds här.
Blir man en bättre ledare genom att sitta på en strand och sila sand mellan fingrarna? Att meditera tillsammans med en krukväxt? Att ha döden som rådgivare? Att tigga pengar utanför systembolaget?
Ja, menar den gamle budoläraren i Zeth Mobergs bok om ledarutveckling, etik, förändring och personlig utveckling.
Jag läste boken med stor förtjusning. Den gamle excentriske aikidotränaren guidade avdelningschefen från det stora företaget med beslutsamhet och varsam hand. Lektion efter lektion lät han honom genom egna övningar få en inblick i såväl den urgamla japanska självförsvarskonsten Aikido som i sitt eget inre.
Han lärde sig att hantera existentiella frågeställningar genom att rådgöra med döden. Han fick döden som följeslagare i livet. Han blev lotsad in i situationer där han blev tvungen att gå utanför sina egna trygghetszoner gång på gång.
Boken visar på vikten av att ge upp sin självupptagenhet, att bli mera ödmjuk och att som läraren säger – att hävda sina åsikter handlar mera om behovet av att vara skitviktig än att förklara sin sak.
Boken ger tankeväckande inblickar i att helheten är något annat och mycket mer än delarna. Och i aikidons livsfilosofi.
Jag är en medelålders, yrkesarbetande kvinna som just bytt jobb. Och jag har kommit till insikt om att i andras ögon så kan jag kategoriseras som en digital invandrare tillhörande baby-boom generationen.
Fler och fler insikter drabbar mig varje dag. På min nya arbetsplats är det jag som är it avdelningen, något som tidigare var en division av anställda varav man bara kunde beställa hjälp i den nöd man för tillfället befann sig. Nu är jag alltså it-beställare OCH it-användare. Ställer stora krav på en digital invandrare, ett begrepp som lanserades redan 2001 av Marc Prensky.
Utmärkande för en digital invandrare är att man printar mail för att ha en “hard-copy”, man ropar till sig sin kollega för att visa på skärmen när man hittat något bra på nätet som man vill visa och man är rädd att förstöra saker om man provar genom att “trycka på fel knapp”. Som tur är umgås man med en del digitala infödingar, som nu har slutat skratta åt mig eftersom jag kommit till insikt om vad jag är och faktiskt uttrycker att jag är ganska “cool” för min ålder.
De digitala infödingarna, det är dagens tonåringar, de som är födda 1995 eller senare. De som har levt hela sitt liv i den digitala världen, med datorer, tv-spel, mobiler och digital musik. De har missat faxen, de vet inte hur man skickar vykort, men det är de som håller på att ta över världen.
Det kräver mycket av oss digitala invandrare, vi som inte föddes in i den digitala världen, att hela tiden bli jämförda med de digitala infödingarna – de som har så lätt för allt det som vi tycker är svårt. Det enda vi kan göra är att göra som alla invandrare gör, jobba på lära oss så snabbt som möjligt och att försöka anpassa oss till situationen. Jag inser att jag håller med Marc Prensky när han säger att man alltid har kvar sin accent som alltid kommer att avslöja en, personligen kommer jag att fortsätta läsa bruksanvisningar!
Rosling finns att se i ett antal inspelade och mycket inspirerande presentationer på ted.com. I dokumentären på SVT kompletteras bilden av den originelle professorn genom inblickar i bakgrund och privatliv.
Vi får se glimtar från hans många år som läkare i Afrika tillsammans med hustrun och barnmorskan Agneta. Och hans uppväxt i Uppsala med pappa kafferostaren och en mamma som led av sjukdomen tbc.
Enligt en pågående kampanj ger bolaget 118 800 svar på alla frågor. Skicka ett SMS med din fråga och du får ett snabbt svar med relevant information. Det funkar bra på tydliga faktafrågor, mindre bra på “nonsensfrågor”. Som man frågar får man svar, kan man säga. Men är det så enkelt?
De senaste dagarna har några “olämpliga” svar publicerats i pressen. Visserligen som svar på knepiga frågor – men dock tvivelaktiga svar. Som t ex Thimmie, som frågade vad han skulle bli när han blir stor och fick ett långt svar som avslutades “ta med sig ett hagelgevär ut i djungeln och så att säga ta ner skylten”. Roligt?
Bolagets policy är att alla alltid ska få svar. Även “svåra” frågor besvaras, men då blir svaren som tagna “ur det blå”. T ex blev svaret på frågan om när en person skulle dö – Snarare än någon kan ana!
Jargongen är onekligen arrogant och det finns många som inte gillar den sortens humor. Det måste också vara svårt med gränsdragningen, det är väl därför det inte har funnits någon sådan. Vad är lämpligt/olämpligt i det enskilda fallet?
VD Markus Öhman, som själv svarar på en hel del frågor verkar tycka att det mesta är kul. Men nu ska man se över sina riktlinjer och frågor av ovanstående typ kommer inte längre att besvaras.
Hur som helst har säkert publiciteten kring 118 800 haussat tjänsten; om än tillfälligt. Ett antal extra frågor har garanterat trillat in. Sedan återstår den gamla vanliga frågan – är all PR god PR?
Humorrapporten 2010 visar hur väljarna ser på humor i politiken. Det visar sig att 46% tycker det är för lite humor i svensk politik. Det konstateras också att Mona Sahlin är tråkigast och att en tredjedel av väljarna säger att deras engagemang skulle vara större om det fanns mer humor.
För andra året i rad är det TV-kanalen Comedy Central, som redovisar vad väljarna tycker om humornivån i den svenska politiken. I rapporten konstateras alltså att humor är en bristvara hos politikerna. Men också att humor kan vara en effektiv strategi i den politiska kommunikationen. Här finns dessutom en hel del tips hur politiker kan använda humor för att vinna röster.
31 % av miljöpartisterna tycker att man som politiker kan skämta om allt. Kristdemokraterna tycker generellt inte att det finns mycket att skämta om, men å andra sidan anses Göran Hägglund vara roligast.
Kan man då vara trovärdig med humor? Ja, det är svårt att generellt svara ja eller nej på den frågan. Det finns flera parametrar att ta hänsyn till. Men visst vore det spännande att se lite nya grepp!
Vi har tidigare diskuterat humor på Plyhmbloggen. Då gällde det VDar – Får en VD vara rolig?
Visst kan man skratta åt filmen med BPs hantering av en uthälld kopp kaffe. Men eftersmaken är bitter. Vi står inför världens (?) största miljökatastrof med konsekvenser, som i dagsläget inte på något sätt går att överblicka. Varken ekonomiskt, politiskt, socialt eller miljömässigt.
Kommunikativt har BP-ledningen gjort alla misstag som det överhuvudtaget går att göra. Och under de senaste veckorna har man dessutom lyckats kläcka ur sig ett flertal pinsamma uttalanden. Några kommer garanterat att gå till historien.
Hittills uppgår kostnaderna för oljeläckan i Mexikanska golfen den 22 april till ofattbara 1,6 miljarder dollar . Och det är ingen som vet hur stor slutnotan kommer att bli. I augusti (!) hoppas (!) BP kunna täta läckan permanent. Myndigheterna tror nu att läckaget uppgår till 40.000 fat per dag, varav 15.000 fat uppges tas om hand av BP. Från idag till mitten av juli kan den läckande mängden olja beräknas motsvara ytterligare mellan två-tre Exxon Valdez-utsläpp. Jämför då med att skadorna efter olyckan med Exxon Valdez utanför Alaskas kust inte är slutligt reparerade idag – efter tjugo år.
Ordförande Carl-Henric Svanberg har valsat runt flitigt i pressen. Mest har det då varit spekulationer kring var han håller hus och varför han är så osynlig. Diskussionerna går höga om vad som är lämpligt agerande för en styrelseordförande. Nu är det hur som helst slut med denna anonymitet. Via ett personligt brev är Svanberg under morgondagen kallad till samtal med Obama i Washington. Med det mötet kommer han definitivt ut i rampljuset. En exekutiv roll kanske vore på sin plats?! Eller är det för sent och det blir en snabb exit till vänster?
Eniro, som ligger pyrt till efter flera års ekonomisk turbulens har ertappats med en Ferrari på halsen. Lyxbilen sägs ha införskaffats för att lånas ut som belöning till framgångsrika säljare. Men efter moget övervägande är nu bilen till försäljning och duktiga säljare ska belönas med den betydligt modestare tvåhjulingen Segway.
Det var Resumé som upptäckte att krisdrabbade Eniro satsat på treårsleasing av en 1,4 miljoners Ferrari F430. Månadens duktigaste säljare belönas av tradition med en säljresa – nu skulle man i stället få möjlighet att fräsa runt i Ferrarin under en månad.
Informationschefen Richard Wellemets sade sig inte känna till bilaffären när han blev tillfrågad av media. Men han lovade kolla upp det hela och lyckades faktiskt hitta bilen, som “av olika skäl” inte plockats ut. Nu är Ferrarin till salu för 1.745.000 kronor, men tills affären går igenom betalar Eniro leasingkostnaden på 40.000 kronor.
Jag har jobbat en hel del i krisdrabbade företag. Då pratas det flitigt om symbolvärde. Hos Eniro kan inte det begreppet vara speciellt väkänt. Eller det kanske har blivit det – därav Segways!?
På dagens di.se kan man läsa en artikel om Eniro under rubriken: Eniros VD får bonus för nyemssion. Det verkar finnas en hel del att tänka på. Vad är en Ferrari i det sammanhanget?
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
Dålig kommunikation mellan ledare och medarbetare är kostsamt och följderna kan bli störande på många sätt. Kunder nonchaleras, medarbetare slutar ta ansvar för sina arbetsuppgifter och det är ett ständigt gnällande överallt.
Då är det dags att ta sig en funderare:
• Är du tydlig med vad du vill och vad du förväntar dig?
• Lyfter du oftare fram vad du inte vill i stället för vad du vill?
• Det är dags att du eliminerar “gnällandet” och föregår med gott exempel!
• Med rätt prioritering visar du vägen för eget ansvarstagande!
• Hur du säger saker och ting kan vara viktigare än vad. Var observant på din intonation!
• Brist på koncentration är respektlöst och du stämplas som opratbar!
• Lägg gamla misstag åt sidan när du ger beröm för en insats!
Nedräkningen har börjat och den 19 juni kulminerar den kungliga yran med vigselceremoni i den till tänderna upprustade Storkyrkan. Romantiken blommar, men samtidigt är också sköna slantar i omlopp. De officiella bröllopsprodukterna från 18 utvalda och godkända företag har hittills inbringat royaltyintäkter på 4 miljoner kronor till kronprinsparets bröllopsstiftelse. En stiftelse, som syftar till att främja hälsa och motverka utanförskap för barn i Sverige.
Mellan 7 – 14 procent av försäljningsintäkterna från bröllopsprodukterna tillfaller bröllopsstiftelsen och ju närmare bröllopet desto större lär intresset bli för produkterna – allt från choklad, mazariner och kaffe till glas och tenn.
Under veckan pågår flera lysningsmottagningar och många har valt att uppvakta bröllopsparet genom bidrag till just bröllopsstiftelsen, bl a har ett trettiotal svenska storföretag skramlat ihop ytterligare 8 miljoner kronor.
Handeln med bröllopsprodukterna är dock bara en pytteliten del relaterad till beräknad total kommers. Svensk handel och Handelns utredningsinstitut beräknar att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kommer att uppgå till 2,5 miljarder kronor. Dessutom förväntas handeln få ett tillskott på 100 miljoner kronor i samband med att en mängd turister kommer hit.
700 – 800 utländska journalister beräknas bevaka bröllopet och värdet av den förhoppningsvis positiva exponeringen är ju svårt att uppskatta. En god förstärkning av varumärket Sverige torde dock kunna räknas hem.
Handelsminister Ewa Björling har också förhoppningar – Alla blickar kommer att dras mot Sverige och det är nu vi har chansen att visa vilket modernt, öppet och innovativt land vi är och koppla Sverige till svenska företag. Den kopplingen behöver förstärkas.
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 – 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som – ofta som förstajobb – får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang – det är väl några av de värderingar som gäller?!
Där sitter vi på den halvårliga ledningskonferensen för att ta ut riktningen för de närmaste sex månaderna. Det är i slutet av dagen och vi är rätt så möra efter en hel dags diskussioner. Vi har talat om vad verksamheten har för svagheter att stärka och vi har kommit fram till att vi behöver:
- ha bättre koll på hur arbetet i projekten fortskrider
- lyssna av mer vad som händer på marknaden
- höja servicenivån gentemot kund – göra tätare avstämningar – mäta vår leveranskvalitet mer – … och liknande åtgärder
Akta dig, säg det inte!
“När ska vi göra det då? Och hur?” säger den av oss som håller i whiteboardpennan för ögonblicket.
Det är då det där ordet dyker upp, som en hägrande frestelse. Vi känner hur hungriga och trötta vi är. Ska vi sätta ännu en deadline? Kan vi jonglera ytterligare en boll framöver? Det vore så skönt att bara bli klara.
Nej, vi klarar inte att stå emot. Vi säger det.
“Vi gör det löpande.”
Puh, skönt, då har vi bestämt något. Nu är det middag.
Jag vet inte hur du upplever det, men jag har i mina dagar sett alltför många fina initiativ rinna ut i sanden genom att vi bestämt oss för att genomföra dem “löpande”. Ordet är verkligen en honungsfälla. Det låter som att det betyder “alltid” eller “ständigt”, och när vi använder det verkar vi vara handlingskraftiga, beslutsamma och “committade”. Men, i realiteten betyder det i min värld oftast istället “aldrig”.
Ytterligare en sak att komma ihåg
Att bestämma oss för att vi ska börja göra något “löpande” innebär att vi ska börja komma ihåg att, förutom det vi gör vanligtvis i vardagen, också ständigt ha i åtanke att … (vad det nu är vi ska göra löpande). För egen del har jag nog med saker i huvudet. Jag behöver inte fler. Helst vill jag inte behöva ha något i huvudet, utan istället i verktyg och på platser som är stabila och datorkraschsäkra.
Så, nästa gång du hör någon kollega säga “det ska vi göra löpande” eller när du frestas att säga det själv, hissa ett varningens flagg och tänk ett varv till.
Gör så här istället
- Om du vill åstadkomma en förändring, definiera tydliga och konkreta aktiviteter, händelser eller uppgifter som du kan tidssätta när de ska ske (och tilldela någon ansvaret för att de sker).
- Om du vill att ni fortsättningsvis ska göra det ni gör på ett annat sätt (med högre kvalitet, med mer dialog mellan ledning och projektgrupper, med större öra mot marknaden), justera era vardagsprocesser så de från och med nu också innehåller det som ni vill göra annorlunda än tidigare.
Gör alltså det nya arbetssättet till det gängse, till så ni vanligtvis gör det ni gör. Ett sätt att göra det är att rita upp hur ni gör idag och rita in det ni vill tillföra, sedan testa, utvärdera och förfina.
Mer blir genomfört
Om du är mer sparsam med att använda ordet “löpande” när ni planerar förändringsinitiativ, kommer fler förändringar än idag också till stånd. Den verksamhet du arbetar i utvecklas till det bättre snabbare och ni kommer att känna större tillfredsställelse över de starkare resultat ni åstadkommer tillsammans.
Hur gör du?
Hur gör du för att vara säker på att det ni bestämmer er för också blir av?
På ett X2000 mellan Göteborg och Stockholm ropar en tågvärd glatt ut bistrons lockelser och avslutar med…………… och så finns det negerbollar också! Hoppsan! Många (?!) av resenärerna lär ha satt i halsen och “ärendet” växte blixtsnabbt till otroliga dimensioner.
Sedan i torsdags när denna “incident” inträffade har negerbollen valsat runt. T ex i DN med 31 blogginlägg. Och i Aftonbladet med 492 kommentarer.
Bl a signaturen MegaMamma kommenterar: “vad jag vill ha sagt är att om man ska märka ord, så bör hela det svenska språket granskas. Ordet hora t ex, likväl som det finns andra ord som fetto, tjockröv, idiot, blatte, osv. Var tycker du själv gränsen går? Vilka är aj-aj? Människor reagerar olika, eller hur? ……….”
För min del har ordet negerboll ingått i vokabuläret sedan barnsben och jag har faktiskt aldrig grubblat över att det skulle vara nedvärderande. Och det är heller aldrig någon som har reagerat. Har du?
Men ärendet har definitivt varit på tapeten: Ur Wikipedia: “Ett konditori i Sjöbo, som kallade bakverket “negerboll”, anmäldes 2003 till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)………”.
SJ:s vice presschef kommenterar händelsen med att det var en “rätt ung person och nog ett misstag”. Vidare får vi veta att det inte blir några konsekvenser för personen i fråga.
Det var väl i alla fall skönt att höra!
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men – det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Igår var jag på boksläppsmingel. TänkologenPA Ståhlberg presenterade sin Tänk det otänkta – boken som bokstavligen vänder allt upp och ner. Vi bjuds på en svindlande resa in i vårt tänkande och får unik kunskap om hjärnans outnyttjade skaparförmåga. Det är som att lära sig cykla, svårt i början men med lite träning går det av sig själv.
Vi får följa utvecklingen från jägarsamhället, via jordbrukssamhället in i industrisamhället och presenteras för en hel del nya begrepp, som t ex homo sapiens mechanus, konkurrensbävning och idéflödestänkande.
Boken är fylld av kunskap, kreativitet och inspiration. Det finns gott om illustrationer, bilder, skisser och pedagogiska modeller. Citaten är träffsäkra – som t ex “A mind is like a parachute. It doesn’t work if it´s not open.” Layouten är spännande och oförutsägbar, ja minst sagt kreativ.
Boken har publicerats av det lilla skånska bokförlaget Roos & Tegnér och Plyhm Kommunikation har jobbat med PR. Tänk det otänkta finns att köpa hos t ex Bokus. Rekommenderas!
“May the thought be with you”, som PA säger.
PA har skapat och driver världens enda Tänkologutbildning (Thinknician training program), en utbildning i tänkande och ledarskap. Han är en väletablerad föreläsare och utbildare inom mönsterbrytning och visionärt tänkande. För mer information, se www.stahlberg.com
Svensk press hantering av Tiger Woods otrohetsaffärer i höstas sägs ha inneburit ett trendbrott. Ämnet otrohet var därmed inte lika tabubelagt utan det blev relativt fritt fram att hänga ut den skyldige/skyldiga utan pardon. Därmed närmade vi oss med ett stort steg hanteringen av den här typen av skandaler enligt kontinental praxis.
Tidigare i veckan verkar det ändå ha pågått något slags omvänt pressmässigt schackrande om först till kvarn. Intressant nog blev det Svensk Damtidning som gick i bräschen och tog upp tråden från norska Se og Hør. Svensk Damtidning är av tradition en av kungahusets mest lojala vapendragare. Fast det klart för några veckor sedan skrev bloggande journalisten Åsa Bönnelyche om drottningens påstådda svåra sjukdom (Alzheimers). Så lojalitetshindret var redan undanröjt. De senaste dagarna har kvällspressen hängt på otrohetskarusellen i full skala med tryckta specialbilagor.
Hovet, med extremt erfarna PR-ansvariga Nina Eldh i spetsen, har inte fått godkänt för sin krishantering i det här fallet. Det är ingen nytta med att stänga till och göra bristfälliga, diffusa uttalanden. Men det klart här finns säkert många starka viljor bakom kulisserna, som har en del att säga till om. Då är det inte enkelt att agera by the book och det handlar ju icke att förglömma om människor av kött och blod.
Och tidpunkten? Med bröllopet den 19 juni i snabbt antågande började det brännas. Fokus borde vara på de lyckliga tu och deras förberedelser. Igår kom så meddelandet från hovet att förlovningen har brutits – förhoppningsvis ett moget personligt beslut och inte påskyndat av tryck från omgivningen. Kanske hinner nu Jonas-affären svalna under de närmaste månaderna, men den etiska gränsen för vad som är “tillåten” exponering i svensk press har definitivt för alltid flyttats fram.
Se GPs dividerande om sin publicitet och hänvisning till allmänhetens intresse.
Med gårdagens officiella tillkännagivande av den uppslagna förlovningen blev det helt ok att publicera även för DN och SvD. Och historien fortsätter i GP etc.
Det verkar vara fortsatt kommunikationstrassel hos Vattenfall. Men det kanske inte är så konstigt. En sådan organisatorisk koloss, en kvardröjande VD och ett förmodat invant kommunikationsmönster vänder man ju inte på en femöring. Det gör inte ens Elisabeth Ström.
Vattenfall är ofta exponerade i media – på senare tid mest i negativa ordalag – och för några veckor sedan kunde man läsa ett mycket utförligt reportage om Vattenfall i tidskriften Fokus. Där fanns det mesta om det mesta. Som informationsansvarig hade jag varit mycket nöjd om det varit planerat (=”placerat”). Men det klart, då hade nog materialet varit lite mer selektivt.
Och mycket riktigt – via info i en röd liten ruta i förra numret av Fokus kunde vi förstå att kommunikationsdirektör Ström inte var nöjd. Hon sades inte ha gillat reportaget i Fokus, ställt vissa höga chefer/uppgiftslämnare inför skranket och anklagat dem för läckage. De utpekade returnerade med att stipulera förhållningssätt för att överhuvudtaget kunna tänka sig att samarbeta med kommunikationsdirektören.
Det nya läckaget om det gamla läckaget vittnar om att Ström har en del att ta itu med. Att ställa in sig i ledet verkar inte var populärt på Vattenfall.
Den känsla dina ord väcker hos mottagaren blir bestående och lagras i hjärnan. Om du tänker dig för och uttrycker dig rätt kan du sätta igång positiva känslor, som gör att mottagaren uppfattar ditt budskap mer positivt.
Metoden Talkmap har utvecklats av Lena Skogholm och gör oss till smartare kommunikatörer.
Några råd:
• Bli en ja-sägare (säg “ja, så kul, men det passar mig bättre nästa vecka” i stället för “nej, jag inte tid att träffa dig idag”)
• Bli en jag-sägare (säg “jag hängde inte riktigt med” i stället för “du förklarar dåligt”)
• Säg “därför att” (förklara varför du är försenad etc – då får du större förståelse)
• Förstå andra – (bekräfta att du har hört, förstått och respekterar i ett samtal. Då slipper din samtalspartner känna sig kränkt och har lättare för att lyssna utan att behöva hävda sig. Du får förhoppningsvis samma förståelse som du själv visar.)
Det låter väl vettigt. Användbart inte bara i jobbet, det borde vara självklart i alla sammanhang. Det krävs förmodligen lite övning, men visst kan det vara värt ett försök. Behöver du hjälp kan du ju alltid gå på kurs.
Ovanstående information har delvis hämtats från januarinumret av Kupé – SJs trevliga magasin.
Det finns ju också möjlighet att använda humor i kommunikationssammanhang! Se tidigare inlägg “Får en VD vara rolig?”
Om man arbetar med PR och kommunikation är inte immaterialrätten långt borta. Numera och i kommersiella sammanhang används det engelska begreppet IP-rätt, Intellectual Property. IP-rätten räknas till företagets viktigaste tillgångar.
Detta blogginlägg handlar om den legala kopplingen till kännetecken/varumärke. Det är det verktyg, som används som en länk i kommunikationen mellan företaget och marknaden. Genom design, profilering och kommunikation används olika former och kännetecken för produkter.
Exempel är flaskförpackningarna för Absolut Vodka och Coca Cola; Nikes figurmärke (swooshen), ordmärket Volvo, rakapparaten Philips triangulära skärhuvud, Löfbergs lila färg, butiksinredningen för en affärskedja.
Listan kan göras lång för de detaljer/uttryck som företag använder för att känneteckna sina produkter/tjänster och sin verksamhet. Kännetecknen kan alltså vara ord, figur, form, siffror, färg. Ensamt eller tillsammans särskiljs och individualiseras därmed produkten och företaget.
Företag borde systematiskt identifiera de kännetecken och form/designdetaljer/uttryck som används för sina produkter och ställa sig frågan om dessa är eller kan bli föremål för rättsskydd inom det IP-rättsliga systemet. Exempelvis genom varumärkesskydd.
En sådan genomgång ökar medvetenheten om och betydelsen av varumärkesrätten som ett strategiskt verktyg och en resurs i den löpande och framtida verksamheten. Särskilt när varumärkesrättigheterna till stor del motsvarar de ekonomiska värden som är resultatet av PR/kommunikation/reklam på marknaden.
Ett syfte är också att medvetandegöra hur man kan använda IP-rätten för att skapa ett bestående mervärde i företaget.
Ytterligare ett syfte med genomgången är att försöka skapa “ordning och reda” bland IP-rättigheterna som legal struktur. Ett sådant dokument kan nämligen användas som underlag eller hjälpmedel i samband med värdering av verksamheten.
Sammanfattningsvis – glöm alltså inte den legala varumärkesstrukturen i marknadsföringen.
Den här boken är verkligen intressant, inspirerande och informativ på ett lättillgängligt sätt och det märks att Lena har stenkoll på sitt område! Boken tar upp allt ifrån hur Apoliva fick kunderna att starta grupper på Facebook till kortfattade legala synpunkter.
För mig har sociala medier aldrig framstått som någon typ av fluga, utan jag håller helt och hållet med Lena och andra sociala medie-experter (t ex bloggande Icehotel och Lantmännen) som uttalar sig om den här kommunikationsformens effekter.
Jag tror att användandet av sociala medier som vi ser idag bara är en början. Digital marknadsföring kommer i allt större utsträckning att påverka företags (och givetvis privatpersoners) relationer och varumärken.
Efter att ha läst Lenas bok inser jag att den här typen av kommunikation är lämplig för i stort sett alla branscher. Titta bara på Saltå Kvarn som kommunicerar med sina kunder via både Saltåbloggen och Twitter. Inte trodde jag att jag skulle tycka det var intressant att läsa information från ett företag som tillverkar mjöl. Men det är nog som Mattias Åkerberg (Please Copy Me) säger i boken:
Människor har ledsnat på reklam i den form vi lärt dem, och vill se varumärken som kommunicerar ärligt och mänskligt med sina konsumenter. Verkligen kommunicerar. Lyssnar, tänker, pratar, lyssnar. Som bjuder på sig själva. Som berättar något intressant.
Och det är precis vad kvarnen i Saltå gör, de har förstått betydelsen av sociala medier.
Boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier går att köpa här.
Affärskedjan Tesco (drygt 4.300 affärer i 14 länder) har råkat i blåsväder. Julkortet enligt ovan föreställande ett barn – rödhårigt – sittande på Jultomtens knä anses vara diskriminerande och dras därför tillbaka från sortimentet.
“Santa loves all kids. Even the ginger ones”. Så lyder texten på kortet i fråga. En mamma med tre rödhåriga barn uppfattade kortet som kränkande, klagade hos butikspersonalen i York, England och uttalade sig även offentligt, vilket föranledde en kraftig reaktion bland medier och bloggare i Storbritannien.
Kortet har nu tagits bort ur sortimentet och Tesco har gått ut med en offentlig ursäkt.
Om barnet varit färgat, överviktigt, anorektiskt, handikappat etc – hade vi förmodligen instinktivt tyckt att det var provocerande. Men om det varit ett barn med lockigt hår eller fräknig hy? Vad är diskriminerande? Är det en personlig upplevelse?
Jag undrar också över den snabba och kraftiga exponeringen av en sådan här “banal” händelse. Hur det kan få en sådan dignitet? Jag tycker bara kortet är ovanligt töntigt och allmänt smaklöst. Men diskriminerande och värt en sådan uppmärksamhet (nu även i svensk media)? Är det så triggande? Eller råder det bara allmän nyhetstorka?
Men det klart jag är ju inte rödhårig. Vad tycker du?
Utöver mitt jobb inom PR läser jag Konst- och Bildvetenskap vid Göteborgs Universitet. Ämnet är otroligt intressant och parallellerna till reklam och marknadsföring gör sig ständigt påminda. Det verkar som om mediebranschen redan har varit och bläddrat i min bok A World History of Art.
Det som har intresserat mig mest under hösten är delkursen i Postmodernism då kopplingen till kommunikations- och reklamvärlden syns tydligt. På 1970-talet förvandlades design till en typ av trend och plötsligt kunde “allt” marknadsföras så länge “det trendiga” var närvarande i reklamen. Ett fenomen som verkar fungera fortfarande.
Bilder har alltid använts i syfte att påverka betraktaren och min nu utvecklade förmåga att kunna tolka och läsa dessa gör att jag ser psykologin bakom reklambilder på ett helt nytt sätt. Det är fascinerande att upptäcka hur bilder (både dess motiv och färgkombinationer) används i både reklam och propaganda för att väcka känslor som kommer att påverka våra beteenden och handlingar.
Utan att vi egentligen ägnar det någon större tanke är t.ex. antikens kroppsideal fortfarande närvarande i klädbranschens marknadsföring medan traditionella maktposer, där blicken lyfts och riktas mot framtiden, ofta gör sig påminda i porträtt av betydelsefulla ledare som Obama.
I vissa fall framstår reklam som konst och konst som reklam. Fast kan konst då innehålla reklambudskap? Hur ska Barbara Krugers verk tolkas när de placeras i en offentlig miljö istället för på ett museum? Och hur var det egentligen med LiljevalchsIkea-utställning? Design eller reklam? Jag tror jag måste läsa den där fortsättningskursen!
Årets Finforum, arrangerat av Sveriges Finansanalytikers förening,FAR SRS, IREV och Sveriges informationsförening, fokuserade på hur börsbolagen kan ge den bästa kommunikationen till marknaden i en turbulent omvärld. Där belystes bland annat hur framtidens årsredovisning kan se ut. I en paneldiskussion resonerades det vad läsaren vill se. Det konstaterades då, oavsett om läsaren är t ex aktieägare eller analytiker, att de minst lästa delarna var bolagsstyrnings- och kontrollrapporterna samt notapparaten. Dessa delar har samtidigt bidragit till att ett svenskt börsbolags årsredovisning i snitt ökat med 3 – 9 sidor de senaste åren.Huvuddelen av publiken på drygt 100 personer bestod av redovisningsekonomer och revisorer. De fick en tuff existentiell tankeställare. “För vem gör jag detta?”
Vad vill en läsare se då? VD-ordet och en bra beskrivning av bolagets affär och vad som driver den, hur ser strategin ut och vilka risker är reella? Siffror är inte ovidkommande men bör vara på övergripande nivå. Resultat- och balansräkningar samt flerårsöversikter räcker väl.
Ersättningsnoten ter sig dock intressant för medierepresentanterna och börs-VD:ar.
Hur ska det presenteras? Mindre text och gärna pedagogiska figurer och diagram. Panelmedlemmen Martin Hamner, CFO på Industrivärden hänvisade till deras gordiska svärdshugg på sin årsredovisning, de minskade från 86 till 44 sidor!
Avslutningsvis skedde det en begreppsblandning av årsredovisningen i tryck format, den betraktades av många som en produkt och inte en kanal. Budskapen bör enligt min mening vara detsamma, men bör anpassas beroende på kanalval.
Inlagt av Gästbloggare Jakob Ivarsson/Stakeholder communication Panel member Reportwatch.net Annual Report on Annual Reports Foto: Flickr
Att Internet bjuder på oändliga möjligheter, framförallt när det gäller kommunikation, fick jag idag bekräftat på The Conference: Digital kommunikation och sociala medier, anordnad av nätverket Wednesday Relations i Göteborg. Lokalen var fullsatt och det var många som ville lyssna till, och diskutera, de senaste trenderna inom marknadsföring och PR. Talarlistan var imponerande:
Christopher Broxe, Business Expert Analytics, Peter Thomasson, Senior Business Consultant, SAS Institute
Marknadsstrategier och kommunikation styrda av innehåll på sociala medier
Mattias Åkerberg, Bloggare & copywriter, Please copy me / Valentin & Byhr
Twitter, bloggar, Facebook och YouTube – var ska jag börja?
Under dagen förmedlades allt från hur text mining av diskussionsforum på nätet kan användas som ett hjälpmedel i polisens arbete, till att om Facebook hade varit ett land hade det varit det fjärde största landet i världen.
Min absoluta favoritföreläsare under The Conference var Mattias Åkerberg (bloggare och copywriter, Valentin & Byhr) som pratade om Facebook, Twitter och bloggar. Mattias liknade användandet av sociala medier vid en kommunikationsrevolution då det plötsligt känns som om alla företag ska skriva blogginlägg och twittra. I verkligheten är det dock >1% av svenska företag som är engagerade i sociala medier-världen. Men de som är det syns.
Kreafons Lena Carlsson gav många bra tips angående juridik och bloggning och Nikke Lindqvists föredrag om PR-katastrofer och negativa sökfraser på Google fascinerade. Allt finns verkligen på nätet, allt går att få reda på; vem som pratar om ditt varumärke och med vem. Och är du inte delaktig så pratas det ännu mer!
Jag är redan övertygad om att sociala medier skapar relationer, ger oss nyheter, förser oss med en röst och helt enkelt fungerar som en kommunikationsarena. Med det kostar, fast inte i pengar, utan i tid, kunskap, engagemang och tålamod!
Ja, det är en gammal sanning, som vi hört många gånger. Trots det träffar jag fortfarande förvånansvärt ofta på personer som inte tycks ha tagit till sig detta faktum (här pratar vi ju förstås önskad publicitet).
Den utmärkta tidskriften Fokus har låtit mediebevakningsföretaget Infopaq göra en studie över mediegenomslaget för de tio högst listade makthavarna i Sverige under oktober 2008 – oktober 2009.
Toppnotering alla kategorier når Maud Olofsson under Saab-krisen i februari, men Wanja ligger bra till med en riktig mediestorm under tre veckor i mars-april. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt alternerar med att vara mest omskrivna i svensk press. Och så i botten ligger de s k dolda makthavarna Marcus Wallenberg, Gustaf Douglas och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Familjen Wallenbergs motto “Att verka men inte synas” är ju en känd klassiker – men inte kan väl någon på allvar hävda att detta skulle vara något positivt idag?! Utom möjligen Wanja förstås.
Informationen om mediegenomslag är intressant, men att enbart se till synligheten mätt i antal artiklar per månad känns lite trubbigt. Det hade varit ännu intressantare att se en mer mångfacetterad bild där även hänsyn hade tagits till närvaro i sociala medier.
På kundbesök i Stockholm passade jag på att delta på en konferens med några av Sveriges främsta föreläsare inom sociala medier. Som arrangör för ”Gratis marknadsföring för kluriga” står Atomer och bitar med mångsidige Pär Ström i spetsen. Ett par hundra vetgiriga har slutit upp för att avnjuta en konferens som omfattade
Mest tänkvärt tycker jag Fredrik Dolléus fråga ”Hur går du tillväga när du ska köpa en ny tv?” och svaret ”Man börjar på Google!”. Google är världens mäktigaste informationslämnare och på Google rankas sociala medier högt.
Dagen gav en allsidig bild av hur man kan stödja företagets affär med sociala medier. Däremot föll dagens tema något när Simon Sundén helt korrekt konstaterade att allt kostar. Om inte reda pengar så tid och engagemang.
Samtliga av dagens föreläsare visade konkreta exempel på nyttan av ett väl genomfört användande av sociala medier. Någon presenterade även konkreta siffror: Dell sägs ha rapporterat att de uppmätt en ökad omsättning med 3 miljoner dollar relaterad till sociala medier.
Klart är att väl använt är sociala medier ett kostnadseffektivt sätt att stärka sitt varumärke och öka efterfrågan. Utmaningen består i att anpassa insatsen efter företagets specifika behov och möjligheter. Företagen måste lyssna, skapa dialog och framförallt – våga testa. Sociala medier är här för att stanna - vi hörde igår att de nu börjat ta plats även i de mest förändringsobenägna organisationer.
I fredags läste jag om det amerikanska bolaget Best Buy, som på sin Facebook-sida frågade sina fans (841 379 st) om de ville ha en separat sajt på spanska (på hemsidan finns en sådan). Själva tyckte de att det var en mycket oskyldig fråga. Men hundratals negativa kommentarer – som dessutom var rasistiska, ja t o m hotfulla kom in och de förväntade positiva reaktionerna uteblev helt.
Enligt Market valde Best Buy den enkla vägen, d v s att ta bort frågan och då försvann också kommentarerna.
Själv har jag visserligen stor erfarenhet av kris i samband med tunga mediala drev så den hanteringen har jag relativt bra koll på. Men hur agerar man bäst i sociala medier i ett sådant här fall? Klart är dock att det är bra om man även här i förväg tänker igenom hur man skulle agera, dvs vara strategiskt proaktiv.
I tidningen Blogguiden, som jag hänvisat till tidigare finns också en del goda råd: svara i möjligaste mån trevligt och konstruktivt, bortse från personliga påhopp alternativt formulera då dina eventuella svar väl.
Hovet valde att ta bort funktionen “kommentarer” från YouTube, sedan det hade kommit in negativt tyckande efter annonseringen av Victorias förlovning - här hade det kanske varit bättre om kommentarfunktionen varit avstängd från början?
Som nystartad bloggare/sociala medier-användare undrar jag vad du har för erfarenheter? Vad skulle du ha gjort?
Foto: Plyhm; skärmdump av Best Buy
Inlagt av Birgitta
Den första oktober går startskottet för svenska Cancerfondens sjunde Rosa Bandet-kampanj. Tanken är att hela Sverige under en månad ska färgas rosa med hjälp av företag, organisationer, handlare och privatpersoner som tar ställning i kampen mot bröstcancer.
Rosa Bandet är en skickligt genomförd kampanj som jag tycker går från klarhet till klarhet varje år. Genom väl valda kanaler och samarbetspartners (Lindex, Ica, Apoteket m fl) når man fram till sin målgrupp, skapar närhet och förhoppningsvis ett ökat medvetande om var och ens eget ansvar för tidig upptäckt av bröstcancer.
På Cancerfondens hemsida står att läsa att det rosa bandet i år har formgetts av Gert Wingårdh, prisbelönt arkitekt: ”På 2009 års rosa band står orden ’ska bara’ skrivna i punktskrift. Orden uttrycker det obehag många kvinnor kan känna inför bröstcancerfrågan och de ursäkter man kan hitta på för att slippa undersöka sina bröst. Att undersöka brösten är som att läsa med fingrarna, därav punktskriften. Jag hoppas att bandet kan fungera som en påminnelse om att undersöka sina bröst och gå på mammografi när man blir kallad. På så sätt kan ännu fler upptäcka och överleva bröstcancer”, säger Gert Wingårdh.
Under hela lördagen tävlade sjutton minnesatleter från sju länder i SM i Minne/Swedish Memory Open. Det gällde att på tid och fördelat på tio olika grenar memorera bl a ansikten/namn, kortlekar, binära tal (0 och 1) och fiktiva händelser/årtal.
Mattias Ribbing från Stockholm blev bäste svensk medan tyske Johannes Mallow (5:a på världsrankinglistan) tog hem totalsegern. Bl a memorerade Johannes en kortlek på otroliga 1:06! Idriz Zogaj, orförande i Svenska Minnesförbundet kvarstår som bäst rankad svensk.
För egen del har jag varit PR-ansvarig för SM i Minne, en fantastiskt kul uppgift. Det mediala genomslaget har varit alldeles överväldigande och det kanske inte är så konstigt. Det mesta är WOW-intressant, det var första gången tävlingen arrangerades i Sverige + det stora mervärde det innebär att kunna köra tester – speciellt live i radio och TV.
Jag hoppas fler får upp ögonen för de möjligheter det innebär att använda sig av minnesteknik. Det finns många appliceringsområden i vardagen. Och genom att träna kan “vem som helst” t o m bli minnesmästare. Kanske du finns anmäld när det blir SM i Minne nästa år!?
Ja, lördagen den 26 september arrangeras SM i Minne för första gången. Ett 20-tal minnesatleter samlas på Universeum i Göteborg för att tävla i tio olika grenar. Det gäller att komma ihåg så mycket information som möjligt under en förutbestämd tid; det kan t ex vara att memorera en kortlek.
Idriz Zogaj, som är initiativtagare till tävlingen och inofficiell innehavare av titeln Sveriges bästa minne, klarar att komma ihåg ordningen hos en kortlek på 2 minuter och 42 sekunder! Otroligt, eller hur! Och den goda nyheten är att alla faktiskt kan bli minnesmästare för det krävs ingen speciell talang – bara teknik och så förstås träning och åter träning!
PR för SM i Minne är ett ovanligt kul uppdrag. Här finns många intressanta ingredienser, alla kanaler är relevanta och Idriz är duktigt kommunikativ. Vad mer kan man begära!?
Att förhålla sig objektiv till sin affärsidé var ett av många goda råd som Jakob Ivarsson, Stakeholder Communication gav de drygt hundra åhörarna på Elite Park denna tidiga morgon. Connect Väst arrangerade ett av sina intressanta morgonmöten och denna gång handlade det bl a om hur man bäst kommunicerar ut sin affärsidé.
Jakob, med bakgrund från såväl reklambranschen som kommunikationsbyrå talade initierat och inspirerat om kundnytta, varumärke, värderingar, mål, vision, positionering och mycket mera.
Med hjälp av frågeställningarna Vad? Hur? Vem? kommenterade han kvaliteten hos några kända bolags affärsidéer; bl a H&M, Sigma, BioInvent och Biovitrum. Och här fanns ju faktiskt en del övrigt att önska!
Magkänslan ska man lyssna på även i detta sammanhang! Och att människan/teamet är en viktig komponent – people buy people – är något som alltför ofta går förlorat bland siffror och kalla fakta.
Personligen gillade jag också Jakobs slutrekommendation; att göra som Warren Buffet, legendarisk CEO hos Berkshire Hathaway som skriver sina VD-ord med sina systrar som tänkta läsare. Med enkel och tydlig kommunikation kommer man långt!
I höst ska Coca-Cola väcka andra associationer än fotboll och olympiska spel, nämligen mode och shopping. Dryckesjätten tar hjälp av designerna Baum und Pferdgarten, IVANAhelsinki och Normaluisa, som alla har formgivit var sitt mönster för Coca-Cola Light. Med det trendiga konceptet “begränsad upplaga” och tävlingar om resor till designernas hemstäder hoppas Coca-Cola kunna locka till konsumtion i höstrusket.Enligt Paula Karlöf, Business Manager på Coca-Cola AB så har Coca-Cola Light just en stor andel kvinnliga konsumenter, som uppskattar både mode och shopping. Därför menar Karlöf att det är naturligt att placera Coca-Cola Light i sammanhang med mode.
Är det även ett naturligt sammanhang att placera reklamen på sunkiga cafétoaletter? Det är nämligen där jag i första hand har sett marknadsföringen. Vet inte om detta gör mig så sugen på att köpa en Cola…
Exempel på internationella modeskapare som tidigare har satt sin design på Coca-Cola flaskor är Blahnik, Cavalli och Rykiel.
Häromdagen fick jag förmånen att lyssna till en erfaren man, Lars Wahlström, prata om Investor Relations, specifikt till ett bolag, men generellt applicerbart på alla bolag med börsambitioner.
Tänkvärt för varje strategiskt ansvarig person på ett sådant bolag är vikten av att agera målmedvetet med sin IR-kommunikation. Bruset är stort även på denna arena. Trovärdighet är viktigt för att fånga medias och analytikers intresse. En väl genomtänkt, långsiktig handlingsplan – självklart integrerad med bolagets övriga kommunikation – och tillgång till rätt kompetens är en mycket god start.
I juni satt jag och bläddrade i Langley Travels sommarkatalog. Jag är chartervägrare men ville åka till Alperna för att vandra och upptäcka något annat än Göteborgska Avenyn och Slottsskogen.
Jag är extremt svag för Langleys marknadsföring (som faktiskt blev nominerad till Guldägget i våras) då jag tycker att deras reklamkoncept tar charterresandet till en helt annan nivå (i alla fall i kommunikationssammanhang!). Så det var bara att boka och hoppas på att Chamonix var lika charterovänligt som det såg ut i katalogen.
Och visst höll Langley vad som utlovades i marknadsföringen: inget stekande i solen och inga gemensamma fester utan istället ett imponerande utbud av aktiviteter, god mat och självaste Pontus Langley live i baren!
