Tar din syster studenten i vår? Eller ska du gå på inflyttningsfest och inte riktigt vet vad du ska köpa i present? I så fall kan ett digitalt presentkort kanske vara lösningen.
Wrapp är nämligen en app som erbjuder sina användare att ge bort digitala presentkort som kan användas i ett antal anslutna butikskedjor såsom Clas Ohlson, Indiska och Stadium med flera. Du kan dels välja att ge bort ett presentkort som du fyller med ett valfritt värde men du kan också välja att ge bort ett kostnadsfritt presentkort som innehåller gratiserbjudanden från exempelvis Polarn och Pyret.
Tanken med appen är att du genom din telefon ska kunna ge bort ett digitalt presentkort till dina vänner och därmed skapa social interaktion. Denna tjänst ger även bra marknadsföring för de anslutna företagen och det är först när kunden väl kommer in i butiken och löser in presentkortet som Wrapp tar ut en summa.
För att kunna använda appen måste du koppla den mot ditt Facebook-konto och du kan endast ge dessa digitala presentkort till dina Facebook-vänner. Med appen kan du enkelt se dina vänners födelsedagar samt vilka presentkort du har fått skickat till dig.
Appen meddelar även gemensamma vänner att någon i nätverket har gett ett presentkort och den som vill kan då lägga till ytterligare en summa på presentkortet. Konceptet har även kallats för ”social gifting” eller gruppgåva eftersom alla i ett nätverk kan vara med att bidra till en gåva till en vän som exempelvis fyller år.
Om du är sugen på att testa appen och se hur den fungerar är appen gratis och finns att ladda ner både i AppStore och på Android Market.
Jag har länge väntat på en sådan artikel som Tobias Brandels Tröttsamt kramkalas. Just nu verkar det som att allt ska mätas i antal “likes” och uttryck som finaste/bästa läsare känns standard i blogginlägg.Kramar skickas hit och dit och folk gillar varandras statusuppdateringar oavsett innehåll. IRL då? Nej, nej, där får man leta efter positivt peppande och uppmuntrande.
Bloggaren Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) håller på att kräkas på ”styrkekramar” som folk skickar till varandra på nätet: Det låter så pretentiöst och platt. Det känns som vilken artighetsfras som helst som är lätt att säga utan att mena, men så är det med mycket på nätet.
Med tanke på hur dåliga vi svenskar i allmänhet är på att ge varandra komplimanger och uppmuntran så är det ju inte konstigt att man reagerar på alla fina och positiva ord som florerar på nätet. Ur en positiv synvinkel kan det tolkas som mer pepp, mindre depp och ingen jante medan en negativ synvinkel menar på falsk vänlighet och självförhävelse.
Hur växte en sådan här trivselkultur fram egentligen? Zadie Smith har en teori: Puffa, dela och gilla – något som den autistiske nörden Mark Zuckerberg tror att vänskap består av. Vi kan bara hoppas på att den amerikanska och sympatiska gilla-kulturen smittar av sig på den svenska verkligheten.
Ni hittar krigskonversationen i sin helhet här. Det rör sig om en lång Facebookfeed med mycket snack där bl.a. Eisenhower ordnar events som D-Day Beach Party, Russia lägger upp nya bilder i fotoalbumet och Winston Churchill uppdaterar sin work info.
Ni som är intresserade av historia i kombination med humor bör kolla in detta!
I DI Weekend kan man läsa om sociala medier och hur oförsiktiga uttalanden på Facebook får en blixtsnabb spridning som slutar med skandal. Vi har tidigare skrivit om att man bör vara försiktig med att uttala sig på nätet. Det du delar med dig av kan inom kort vara tillgängligt för obehöriga.
Det som anses privat blir plötsligt offentligt och i värsta fall slutar det med sparken, något som tre anställda på företaget Go Excellent fick erfara tidigare i år. Bortsett från denna mediacirkus kan man konstatera att Sverige faktiskt har klarat sig ganska bra från stora skandaler à la Anthony Wiener och George Allen. Kan förklaras med att högt uppsatta personer varken har tid eller koll på sociala medier!?
Däremot finns det stor risk att nästa generations chefer får passa sig, sociala medier har ju varit en naturlig del av deras liv i flera år. Niklas Nordström, PR-konsult på Prime misstänker att attityden gentemot sociala medier är en generationsfråga:
Det kan vara så att det förändras över tiden, att det är en generationsfråga. Det är mycket möjligt att vi är inne i en fas då man blir mycket mer tolerant i synen på vad man kan berätta.
Själv tror jag definitivt att förhållandet till t.ex. Facebook och Twitter är en generationsfråga. Ibland är det farligt att ta statusuppdateringarna på forum som Facebook på för stort allvar. Detta kan man se exempel på dagligen.
Räkna med att ALLT du delar med dig av på nätet kan bli offentligt och slå tillbaka mot dig.
Har du gjort fel, stå för det.
Olämpliga bilder av dig kan publiceras av andra, att du själv inte publicerar allt på Facebook ger en falsk trygghet.
Juridiskt har företag all rätt att sparka anställda som kritiserar dem på sociala medier.
Tänk på att människor älskar skandaler!
Fick en guide innehållande en beskrivning av de mest populära social media platforms. Ett riktigt intressant häfte med små tips angående hur företag bäst kan använda sig av sociala medier för varumärkesbyggande och vad man bör tänka på.
Efter att ha läst igenom A Brand Owner’s Guide to Social Media kan jag konstatera följande:
1. Sociala medier används för att stärka och bygga relationer mellan människor och företag.
1. Vem äger egentligen innehållet som du ”postar” på t.ex. Facebook? Många forum kräver att du som användare ger upp vissa immaterialrättsliga tillgångar.
2. Många platforms ändrar ofta användarvillkoren utan att tillhandahålla klar och tydlig information om detta.
3. Vad händer med den information som du laddar upp (t.ex. filmer och foton?). Missbruk av UGC kan skada både varumärkets image och goodwill.
Har ni några tips på hur företag bäst använder sig av sociala medier? Finns ert företag på Facebook eller Twitter och hur gör ni i så fall för att undvika felaktig användning eller missbruk?
De numera avskedade männen (som givetvis hävdar att det bara var på skoj som de skrev kommentarer i stil med ” Jag hade stormat in till XX och som Yngwie Malmsteen hade sagt – Unleash the fucking fury”) lär inte snacka skit om framtida chefer i sociala medier-sammanhang.
Från och till väcks debatten till liv angående hur mycket man som chef eller företag kan acceptera då de anställda är ute på nätet och avreagerar sig. Jag är övertygad om att detta fenomen i många fall handlar om olika typ av humor.
Dessutom har jag märkt att yngre generationer använder Facebook och andra sociala forum på ett helt annorlunda (mer skämtsamt) sätt än de äldre utövarna.
MEN att det som diskuteras på nätet kan bli tillgängligt för alla vet väl egentligen de flesta innerst inne?!
Givetvis snackas det skit men att systematiskt tala illa om sina arbetsgivare/klienter/kunder och liknande i sociala medier är för mig absolut inte ok. (Dock ser jag exempel på detta på Facebook nästan dagligen).
Att säga ifrån och markera sitt missnöje på ett moget sätt är annorlunda men att smutskasta och sprida rykten leder ju sällan till något positivt utan skapar istället onödiga konflikter och konsekvenser. Fast vem är intresserad av dina statusuppdateringar, egentligen?
Facebook håller på att utvecklas till att bli världens hittills effektivaste marknadsföringskanal. Det är ju väldigt lätt för företag att finna sina målgrupper eftersom användarna förser dem med både ålder, kön, intressen och bostadsort.
Möjligheten som finns för användarna att ”gilla” olika företag eller produkter gör också denna marknadsföring väldigt slagkraftig. Det är lätt att ta till sig sina vänners rekommendationer.
Frågan är däremot hur mycket reklam det kommer att finnas på Facebook i framtiden och var gränsen går för hur mycket reklam användarna accepterar. Malin Sundström, forskare och lektor i företagsekonomi, menar att Facebook -användarna är där för att prata, inte för att handla. Företagen borde istället satsa på att bygga upp ett förtroende hos användarna samt skapa relationer med dem.
För att på bästa sätt förstå och använda de sociala medierna rätt är det viktigt att själv vara en del av dem. Man måste ”walk the walk and talk the talk”, menar Fredrik Wass som är skribent på tidningen Internetworld .
Företagen måste tillföra ett innehåll som användarna söker samt vara medvetna om vad de skriver och hur de skriver. Det man alltid ska tänka på när man publicerar innehåll såväl på hemsidor som i sociala medier är att man måste intressera mottagaren, som ju är den som ska ta till sig budskapet.
Retorik är därför ett användbart verktyg. Teorin handlar om hur sändaren kan nå fram med sitt budskap. Att även försöka hålla sig kort och koncis är ytterligare aspekter som är viktiga då det oftast är mottagaren själv som letar upp den information som han eller hon söker.
Vill du lära dig grunderna i retorik? Då kan du läsa ”Retorikhandboken ” på nätet som är gratis!
Med ökad tillgång till Internet via mobilen blir den här typen av erbjudanden allt vanligare under shoppingrundan på stan. Mobilen har blivit en naturlig kommunikationskanal och fler företag och organisationer har börjat använda sig av mobil marknadsföring för att marknadsföra sin verksamhet.
Bara för något år sedan blev det populärt med mobila kundkort och företagen började skicka ut erbjudanden till sina kunder via exempelvis sms. Idag har det blivit allt vanligare att checka in på ett ställe via Facebook Places för att få ta del av olika rabatter.
Visst kan man inte blunda för att denna marknadsföringstrend är ännu ett sätt för företagen att bli synliga och att driva fler besökare till butikerna. Samtidigt gynnar den också oss kunder då vi har möjlighet att få personliga rabatter och belöningar för upprepade besök .
Resultatet av studien gör mig inte det minsta förvånad, dagens unga (och ja, ibland även jag själv) är ju mer eller mindre beroende av sina mobiltelefoner och måste ständigt uppdatera nätverk som Facebook med både foton och statusrader från veckans festligheter. Värst är det för ungdomarna med narcissistiska drag och ett stort uppmärksamhetsbehov då dessa personlighetsdrag ges utrymme för att växa bakom dataskärmens trygga miljö.
Tidigare undersökningar har visat att Facebook kan ligga bakom tonårsdepression då communities som denna blir en popularitetstävling i flest vänner, coolast events och check ins, snyggast foton; helt enkelt roligast liv. Överdriven internetanvändning gör att vardagliga aktiviteter blir lidande och vi tillbringar istället dagarna (och till och med nätterna) framför datorn. Visst kan Facebook fylla en funktion vad gäller kontakten med gamla bekantskaper och vänner bosatta utomlands, men träffas vi inte lite för sällan i verkligheten?
Det har idag blivit allt vanligare med rekrytering i sociala medier. Att rekrytera via till exempel Facebook, bloggar, Twitter och Linkedin kallas även för ”social rekrytering” (social recruiting) och har använts i USA de senaste åren. Företeelsen sprider sig även i Sverige och det är idag viktigt för företagen att hitta en nischad rekryteringskanal där deras målgrupp är aktiv.
Ett företag som redan har testat att rekrytera sin personal på Facebook med gott resultat är Gröna Lund. Förra året började de anställda tagga vänner som de trodde skulle passa för att jobba på nöjesparken. Rekryterarna tog sedan kontakt med de sökande och uppmanade dem att söka via deras hemsida. Kampanjen gav gott resultat då de förra året fick in cirka 2000 tips och de räknar i år med det dubbla.
Det finns idag även appar som underlättar för arbetsgivare att nå de arbetssökande direkt samtidigt som det också finns appar som hjälper de arbetssökande att hålla sig uppdaterade om de senaste jobben, oavsett var man befinner sig.
Eftersom fler och fler arbetsgivare rekryterar i de sociala medierna samt också letar information (det har ju förekommit en hel del diskussioner kring detta) om de sökande på nätet gäller det för de arbetssökande att ha koll på sin nätpersonlighet. Det är förstås bra att använda sin nätprofil för att bli mer synlig i de sociala medierna. En stark yrkesprofil kan ju göra att man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Inte nog med att det är bra att vara synlig och ha rätt nätprofil. Nu är tiden och tekniken mogen för filmpresentationer på Youtube när man söker ett jobb istället för att skicka sitt CV. Här finns fem tips!
Kanske blir det här den nya generationens sätt att söka arbete?
Vi lever i en tid där alla (?) företag, organisationer och sammanslutningar vill finnas på Facebook. Varför? För att så otroligt många svenskar tillbringar mycket tid ute på nätet och närvaro på Facebook förväntas bygga varumärke, stärka relationen med befintliga kunderna och hitta nya kunder. Men hur ska man göra?
Häromdagen gästade jag en av Wednesday RelationsERFA-grupper om sociala medier (ERFA står för nätverk för erfarenhetsutbyte mellan företag i olika branscher) i Göteborg. Vi lyssnade på ett intressant föredrag av Christer Hedberg (Online Director) och Carl-Johan Magnusson (Social Media Expert) på Stendahls under rubriken ”Kommunicera, engagera och få dina kunder att agera”.
De två viktigaste budskapen var följande:
1. Fundera över drivkraften bakom Facebook och andra sociala nätverk.
En stark drivkraft är att människor söker bekräftelse. Skapa därför innehåll som är roligt och spännande. Då ökar människors lust att sprida budskapet vidare, helt enkelt för att de då får bekräftelse av sina kompisar.
2. Var en god gäst
På Facebook är människor privata. Om företagets statusuppdateringar ska börja dyka upp i flödet hos vännerna på Facebook är därför gästinsikten viktig. Håll nere antalet ”kom och köp”-budskap med andra ord.
Själv var jag gäst, tack för en givande dag! Och jag är gäst just nu också – gästbloggare. Trevligt!
Samtidigt som historia skrivs i Egypten pågår diskussioner i Sverige och övriga världen om hur det som händer ska beskrivas. De sociala mediernas betydelse för informationsspridningen är enorm. Här är några länkar till artiklar, debattinlägg och bloggar där begreppet ”Facebookrevolution” nämns eller diskuteras: TV4, Aftonbladet,Hamsterpaj, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet.
Själv tycker jag det är intressant att ta del av medierapportering som använder sociala medier som källor. Samtidigt tycker jag det är att förminska det folkliga upproret genom att kalla det för en Facebookrevolution.
I Dagens Media nämns Egypten och de sociala mediernas betydelse som förra veckans snackis. Dagens Media har också en annan vinkel på händelserna i Egypten kopplat till Facebook, nämligen hur de svenska charterbolagen krishanterar.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo Foto: PSFK – a New York based trends research and innovation company
Vinn en gourmethelg på Salt & Sill. Detta erbjudande fick jag häromdagen av en vän på Facebook . Tävlingen pågår mellan 17 och 31 januari och det är konferenshotellet Salt & Sill, som är arrangör (ligger på Klädesholmen, Tjörn, norr om Göteborg). Du deltar genom att besöka deras Facebook-sida och klicka på ”gilla-knappen” samt bjuda in alla dina vänner.
Effekten är ett enormt kedjebrev. Efter en vecka har över 170 000 inbjudningar skickats ut. Drygt 24 000 har anmält att de vill delta i utlottningen och kommentarerna väller in – alla översvallande positiva.
Det är många som gör tävlingar på Facebook. Ett liknande exempel är norska QuizBook som lottar ut kryssningsbiljetter i Karibien . Där ska utlottningen ske när 25 000 har registrerat sig på en extern hemsida. Idag har den 18 000 medlemmar men någon utlottning är emellertid inte att vänta då den externa hemsidan är nedlagd.
Är det ett smart sätt att anordna tävlingar på Facebook? Ja, om man gör det på rätt sätt. Gör Salt & Sill på rätt sätt? Efter att ha läst Facebooks regler är jag inte säker på att tävlingen är tillåten. Men uppenbarligen är det många andra som tycker det är en förträfflig idé. Just nu är chansen en på 24 000 att vinna. Det är precis lika stor chans som du har att vinna 10 000 kr på Cancerfondens Rikslotteri.
Med Facebook är det lätt att hålla koll på vännernas statusuppdateringar och nytagna foton men även arbetsgivare besöker frekvent forumet för annan typ av inspektion. Ingen kan väl ha missat mannen som i dagarna fick sparken från Volvo efter följande statusuppdatering: En dag kvar av veckan på detta dårhus.
Volvo ansåg att Facebook-inlägget var illojalt mot företaget och mannen skickades hem direkt. Nej, givetvis är det inte ok (inte heller särskilt genomtänkt) att skriva statusuppdateringar av denna karaktär, men en varning kanske hade varit på sin plats innan ett avskedande?
Sedan undrar ju jag om det enbart är statusuppdateringen som orsakat uppsägningen. Läste även att ytterligare två personer har sparkats från denna arbetsplats efter att de “kritiserat” företaget på Facebook. Istället för att lägga energi på statusuppdatering kanske de bör se sig om efter andra jobbalternativ?
För många är det nog svårt att veta hur mycket information man bör lämna ut på Facebook, både angående privatliv och arbete, men nog bör man undvika negativa kommentarer om vänner, arbetsuppgifter, kollegor, kunder osv.
Dock tror jag att t.ex. arbetsgivare ska vara försiktiga med att överanalysera banala statusuppdateringar, det kan ju röra sig om allt från filmcitat till interna skämt som lätt kan missuppfattas. Frågan är väl som alltid var gränsen går. Vad tycker du?
Tips om hur du förbättrar din Facebook-profil finns här.
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
“Det var mindre än ett år sedan SAS senast tog in sex miljarder i en nyemission. Nu är det dags igen – SAS vill ha 5 miljarder till! EasyJet tror att det bara är en tidsfråga innan SAS kommer tillbaka till pappa staten och vill ha ännu mer pengar. Frågan är exakt när? Om du kan gissa det så kan du vinna ett års fria resor med EasyJet för två! Allt du behöver göra är att skriva vilken dag, månad och år som SAS går ut och ber om pengar nästa gång.”
Oliver Aust, kommunikationsdirektör på easyJet, menar att SAS är skyldiga svenska skattebetalarna pengar som de ska betala tillbaka. Till Dagens Media säger han:
- Vi kommer i veckan att skriva ett brev till EU-kommissionen där vi påvisar att det SAS håller på med är emot svensk lagstandard. De får tjäna sina egna pengar som alla andra flygbolag, inte leva på skattebetalarnas pengar.
Än har facebookgruppen bara 143 medlemmar men har man tur i spel kan det ju löna sig att dra till med en gissning. Vem tackar nej till gratis flygresor i ett år? Fast med tanke på mina egna erfarenheter av lågprisflyg och deras ibland undermåliga kundservice finns det ju en risk att kampanjens vinnare bokar sina följande resor hos SAS.
SAS har hittills inte kommenterat EasyJet’s kampanj.
Det växer gott om solrosor i FarmVille. Problemet är bara att de ska skördas var tolfte timme, annars går de förlorade. En klar stressfaktor, men kanske också en del av tjusningen?
Under 1970-talet var det många familjer som hängde på trenden Gröna vågen och flyttade ut på den svenska landsbygden. Nu ser vi en ny grön våg, men denna gång är den imaginär.
Det finns 73,7 miljoner bönder i FarmVille, ett spel på Facebook där det bl a handlar om att odla växter på sin egen bondgård. FarmVille är det största av de s k sociala spelen på Facebook. Man bygger sin egen lilla värld, tjänar låtsaspengar och stiger i nivå. Det är enkelt men funktionellt. Hela tiden lanseras små nyheter som gör det intressant att fortsätta.
Det finns ytterligare sju spel med minst 18 miljoner vardera aktiva spelare på Facebook; bl a kan man driva sitt eget café i Café World, sköta om ett akvarium i Happy Aquarium, gulla med ett husdjur i Pet Society och inte minst leka maffiafamilj i Maffia Wars.
Det har blivit lukrativt att konstruera sociala spel. I höstas släppte spelutvecklaren Muskedunder från Göteborg spelet Icy Tower, som nu (utan “marknadsföring”) har drygt en miljon spelare. Och bolaget går redan med vinst.
Över tre miljoner svenskar finns på Facebook, varav många kvinnor. Denna delvis nya målgrupp ställer nya krav på traditionella spelutvecklare. Och det är ännu så länge fritt fram (d v s det finns ingen kontrollinstans) att göra och lägga ut spel på Facebook. Öppenhet och enkelhet har dock ett pris, “plagiat” är något man får räkna med.
Själv har jag inte testat FarmVille, eller något annat spel heller för den delen. Det finns många som vittnar om att man lätt blir fast och jag känner väl inte att jag behöver skaffa mig några fler “måsten”. Men man vet aldrig och lite nyfiken är jag allt……
…………………………………………………………………………………………………….
En hel del av informationen ovan har hämtats från tidningen Fokus.
På bloggen TkJ konstaterar Tommy att FarmVille är starkt beroendeframkallande; han lämnar också en del speltips.
Och på Arwengrim får du skördetabell och andra tips!
På Metro kan man läsa om hur speltillverkare tjänar kosing på annonsering/blåsning. För att undvika (?) restriktioner vad gäller annonsering har nu Zynga öppnat upp FarmVille utanför Facebook – se http://www.farmville.com/
Känner du att du vill känna på det verkliga livet på landet – varför inte prova lite wwoofing!?
Flash mob kan vara dans på Plattan i Stockholm, offentligt kuddkrig, kurragömma i varuhus eller tunnelbaneåkning utan byxor. Den gemensamma nämnaren är en grupp människor som samlas på en förutbestämd plats vid en fastställd tidpunkt för att genomföra något tillsammans. Handlingen ska helst vara bisarr och oförutsedd. Efteråt skingras alla. Vem som helst kan vara initiativtagare och platsen är det offentliga rummet.
På 1960-talet genomfördes s k Happenings (se även Practical Jokes och Performance) - i svensk tappning var det premiär på Moderna Museet 1962. En del av syftet var även då att överraska/provocera. Happenings genomfördes dock av en mindre grupp, ofta med konstnärlig anknytning. En flash mob eftersträvar deltagande av en större grupp, något som underlättas genom användning av sociala medier.
Det är ju inget tvivel om att sociala medier är på stark frammarsch. Nu påbjuder t o m påve Benedictus XVI användning av sociala medier i kyrkans tjänst. Detta inför årets världskommunikationsdag, som infaller i mars.
Katolska kyrkan har t ex redan nu byggt upp en hemsida med åtta språk, det finns en särskild kanal på Youtube och flera Facebookgrupper. Kanske nästa steg blir Benedictus-bloggen? Och kommer den i så fall vara öppen för negativa kommentarer? Det finns ju många känsliga frågor att ta upp.
Självklart finns det otroliga möjligheter och rätt använt kan tidens teknik främja såväl kunskap som insyn. En större öppenhet skulle garanterat på sikt gagna en sådan uråldrig institution som den katolska kyrkan. Men det är en ovanligt minerad väg att vandra och det krävs en fingertoppskänsla av Guds nåde. Det ska bli intressant att följa utvecklingen!
Senaste stället att dra nytta av oss godtrogna medmänniskor är på Facebook. Över 200 000 svenskar har gått med i gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti”. Godhjärtade människor som, precis som sina vänner, vill hjälpa till. Och det går ju så fort nu för tiden, inte bara på Facebook. Kritisk granskning av källor känns som något av ett problem i det intensiva informationsflödet .
Kanske den s k ”Svenska Nekrofilföreningen” (som säger sig stå bakom 2kr till Haiti-gruppen) och uppmärksamheten de rönt gör oss alla en tjänst och lär oss vår läxa? Kommer vi framöver att välja grupper att gå med i med lite större urskillning? Kommer vi nästa gång istället att skänka pengar till Haiti via Rädda barnen, Röda korset, Läkare utan gränser, UNICEF eller andra mer etablerade vägar?
Och visst är det skönt när man tillbringar kvällarna hemma i soffan tillsammans med jordbävningsoffren i Haiti att möjligheten att hjälpa inte är längre bort än ett sms:
Röda Korset: Sms:a AKUT200 till 72900 (200 kr) eller sms:a AKUT till 72900 (50 kr)
Läkare utan gränser: Sms:a LIV till 72 990 (50 kr)
Kanske borde jag bilda en grupp på Facebook om detta – vad tycker du?
Hej!
Vi håller på med en lek… lite löjligt kanske men kul :) skriv färgen på din BH i din status. Bara vilken färg och inget annat! Skicka sedan detta meddelande vidare till alla tjejer/kvinnor. INGA MÄN! Ska bli kul att se hur det sprider sig… och alla män kommer att undra varför alla tjejer har en färg i sin status? Haha! Ha så kul :) Skicka vidare!
Ovanstående text fick jag i förra veckan till min Facebook-inbox. Lite sent tyckte jag, då jag redan uppmärksammat och listat ut betydelsen av alla färger i mina vänners (både svenska och utländska) statusrader, alltså färgen på deras bh.
Men vad var egentligen syftet med kedjebrevet? Reklamkampanj? Välgörenhet? Har folk helt enkelt för mycket tid över?
Enligt Göteborgs-Postens blogg Teknik & trender påstås det att kedjebrevet ursprungligen skickats från England och var en kampanj mot bröstcancer. (Bakgrunden till kedjebrevet förklaras på bloggen Lost in Translation).
Om så är fallet fyller ju kedjebrevet en funktion. Dock misstänker jag att cancerförklaringen är en efterkonstruktion (se Facebookgruppen Breast Cancer Awareness). Majoriteten av Facebook-användare jag har pratat med bara skrattar åt detta och tycker att det hela är oseriöst och supertöntigt.
Själv måste jag erkänna att jag ignorerade kedjebrevet totalt då jag har annat för mig än att färguppdatera min Facebooksida och jag föredrar definitivt att stötta Rosa Bandet i stället för Facebookgruppen “Vi tjejer som var med och drev med killarna”.
Bra idéer som sprids utan kommersiella intressen? Det låter för bra för att vara sant. Det är dock det närmaste jag kan komma för att beskriva TED – “Ideas Worth Spreading”, som drivs av en ideell stiftelse i USA. TED står för Technology, Entertainment, Design och x:et i TEDx betyder att eventet, som ägde rum i lördags för första gången i Göteborg, arrangerades på licens oberoende av den centrala organisationen, se http://www.ted.com/.
TED är ingen säljarena! Så även om du är en kreativ entreprenör, som står och talar får budskapet inte vara kommersiellt. Du får inte sälja dina produkter eller idéer, bara tala om hur de förändrat ditt liv eller hur de mottagits av omvärlden och kanske hur de kan förändra den.
Under lördagens event, med ett hundratal speciellt inbjudna gäster, genomfördes korta sessioner av en rad föreläsare – eller egentligen inspiratörer, som gick upp på scen och presenterade sina idéer på ett underhållande sätt. Vi fick höra allt ifrån varför det är idiotiskt att köra bil i stan till hur ljussättning i städer kan förändra upplevelsen av mörker. Men även hur mikrobiologi kan hjälpa till att stoppa ökenspridning. Alla föreläsare finns på http://www.tedxgoteborg.com/TEDxGoteborg/TEDxGoteborg_-_Speakers.html.
En mycket viktig del av TED-verksamheten är att budskapen sprids flitigt i sociala medier. Publiken uppmanas twittra, blogga eller på annat sätt sprida budskapet.
Jag kunde inte släppa känslan när jag lämnade TEDxgoteborg att ha varit på ett internet seminarium. Inte ett seminarium om internet utan att jag varit “inuti internet”. Utanför det mörka rummet med den upplysta scenen, de inspirerande talarna och allt det interaktiva kändes det lite tomt. Men inuti rummet var hela världen närvarande. Vi fanns på nätet med de starka budskapen på samma gång över hela jorden, tillgängliga för alla som har internet. Jag har aldrig upplevt världen så liten! Och det bekräftades när moderatorn till publikens stora jubel läste upp ett twittermeddelande från världens tak – Nepal!
En sak är helt säkert, jag ska gå på TEDx igen, jag har redan laddat hem TED applikationen till min iPhone och kommer att lyssna på talare från hela världen!
Funktionshandikappade Praktikant-Jerry har väckt enorm uppmärksamhet som ny praktikant i Icas omtyckta och prisbelönade reklamfilmer. Ovanstående film har t ex visats 243 161 ggr på You Tube och Jerry/Mats Melin har ett fyrtiotal grupper och fanklubbar på Facebook.
Filmerna om Praktikant-Jerry väcker många känslor, men mottagandet har på det hela taget varit mycket positivt. Före projektstart togs kontakter med FUB, Förbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som välkomnade initiativet. Från Icas sida betonar man att avsikten är att lyfta fram de fördomar som finns i samhället och att det verkligen inte handlar om att göras sig lustig på någons bekostnad.
I en artikel i onsdagens DI “Svenska företag är fega” (finns tyvärr inte på nätet) läser jag om Icas vd Kenneth Bengtsson, som berättar om bolagets handlingsprogram “Vi kan mer”. I samarbete med bl a Samhall tänker Ica anställa mellan 500 – 1000 funktionsnedsatta personer för att jobba i butikerna. Inspiration till reklamfilmen och handlingsprogrammet “Vi kan mer” kommer från teaterensemblens Glada Hudiks uppsättning av “Elvis”. Jag såg själv föreställningen i Göteborg förra vintern. Fantastisk och tankeväckande! Se den om ni får tillfälle!
Ica har genom sina reklamfilmer, som började sändas redan 2001, hittat en väg att ta ställning och exponera sina värderingar. Men VD Kenneth nämner även idéer om att delta i olika mångfaldsprojekt och stöd till minoritetsgrupper som måste involveras i samhället, samt 65+are, som borde beredas tillfälle till fortsatt jobb om så önskas.
En eloge till Ica med VD Kenneth Bengtsson, som går i bräschen för den här typen av insatser och företagens sociala ansvar. Förutsatt är då att engagemanget är en hjärtesak och inte ett varumärkesbyggande på falska grunder.
Det finns många goda ändamål att stödja därute. Ecpat använder i sin senaste kampanj – SupportKim.com - bl a Facebook för att nå ut med sitt budskap – kampen mot barnsexhandeln.
Kim är en påhittad figur, skapad för att representera barnsexturismens brottsoffer. Syftet med kampanjen är att ge allmänheten möjlighet att visa att de bryr sig om problemet och sätta politisk press på frågor som rör barns rättigheter.
Den 19-20 november är socialminister Göran Hägglund värd för två möten med övriga EU-länder i Stockholm. Han har lovat att lyfta frågan om barnsexturism och få till stånd ett bättre samarbete inom EU. För att han inte ska glömma vad han lovat kan man via SupportKim.com skicka ett vykort till Göran och påminna.
Det kan inte finnas för få pedofiler i vår värld. På internet frodas de och mängder av bilder av barn i situationer vi inte i vår vildaste fantasi kan föreställa oss. Lägg sedan till de pedofiler som är ute och letar offer i verkliga livet… Närmast till hands ligger att hjälpa våra egna barn att skydda sig mot otillbörliga närmanden via Internet. Inte helt enkelt – men här kommer några länkar som ger tips:
Ett av dagens heta diskussionsämnen var så klart sociala medier. Vi konstaterade bl a hur viktigt det är att tänka till innan man gör en satsning. Det är visserligen gratis att använda sociala medier, men det krävs personella resurser och det är viktigt att ha planerat för detta. Vid en snabb handuppräckning visade det sig att en stor del av de närvarande var upplagda på Facebook och en del twittrade också. Bloggandet var inte lika utbrett.
Hur skriver man en intressant pressreleae? Ja, det var en fråga som alla ville ha svar på. Några handfasta råd: Skriv enkelt, tydligt, kortfattat och lägg gärna till bilder/illustrationer. Material som går att använda direkt och tillgänglighet vid eventuellt intervjubehov är extra plus förstås.
Vi pratade också en del om mätbarhet vad gäller PR. I vår bransch presenteras ju ibland t ex “värdet” av PR/publicitet schematiskt med formeln “annonskostnaden x 7″ (en helsidesannons i DI kostar t ex 120.000:-). Detta är dock ett trubbigt sätt att räkna värde. Vi ser ju hellre långa satsningar med utvärdering i ett helhetsperspektiv.
Bland exempel på goda PR-satsningar nämndes Ostindiefararen Gotheborg. Gösta Andersson från storsponsrande SKF, berättade om affärsnyttan via de öppnade nätverk som bl a var ett resultat av satsningen på PR.
En annan intressant fråga var: Är kulturen resp näringslivet bra på att använda PR? Här kunde vi bara konstatera att näringslivet nått mycket längre. Frågan varför återstår att besvara……
Gap har förstått vikten av sociala medier och byter ut tv-reklam med kändisar mot Facebook-grupp för att marknadsföra sin “Born to Fit” jeanskollektion. Gap hoppas att de genom ett interaktivt galleri och en virtuell catwalk lättare kommer att nå ut till de trendsättande konsumenterna. Syftet med kampanjen är att konsumenterna ska komma så nära varan som möjligt utan att behöva röra eller se den i verkligheten och sedan diskutera upplevelsen med gruppens medlemmar.
Innan sommaren var jag och lyssnade på ett föredrag hos reklambyrån Kreafon i Göteborg om just Sociala Medier och jag tycker att Gaps satsning känns helrätt. Företag som vill kommunicera med framförallt en ung målgrupp måste hitta enkla lösningar för att snabbt kunna skapa en dialog.
Reklamfilmen för Apolivas skönhetsprodukter fortsätter att uppmärksammas i media. Facebook-gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apoteketreklamen” har nu över 100 000 medlemmar. Allt ifrån modellen Adina Fohlins utseende till trollsång diskuteras och det påstås som sagt att konsumenterna skulle bli rädda för/av kampanjen. Rädda!? Knappast. Kanske överraskade.
Forsman & Bodenfors har skapat en reklamfilm som skiljer sig från skönhetsbranschens retuscherade, perfekta och stereotypa marknadsföring, vilket har fått konsumenterna att vakna till. Att stå ut från mängden i dagens konsumtionssamhälle där vi bombarderas av över 3000 reklambudskap om dagen är väl precis vad avsändaren strävar efter?
Med så otroligt mycket uppmärksamhet hoppas jag att Apoteket vågar fortsätta med kampanjen under hösten.
(Är du nyfiken på hur Adina ser ut när hon inte gör reklam för Apoteket? Besök då modellagenturen Mikas).
Nätverksgurun och strategen David Griner ger goda råd om agerande på Facebook, Linkedin och andra sociala nätverkssajter. I Metro och på E24 kan man läsa om dödssynderna Lust, Frosseri, Girighet, Lättja, Vrede, Avundsjuka och Högmod – alla relaterade till sociala medier.
Vill man lära mera av David Griner rekommenderas ett besök på www.slideshare.net/griner. Där finns ett antal presentationer om bl a “How to create a social media strategy ” eller “The Twitter Tuturial”. Ämnet Sociala Medier är outtömligt!
