I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
“Det var mindre än ett år sedan SAS senast tog in sex miljarder i en nyemission. Nu är det dags igen - SAS vill ha 5 miljarder till! EasyJet tror att det bara är en tidsfråga innan SAS kommer tillbaka till pappa staten och vill ha ännu mer pengar. Frågan är exakt när? Om du kan gissa det så kan du vinna ett års fria resor med EasyJet för två! Allt du behöver göra är att skriva vilken dag, månad och år som SAS går ut och ber om pengar nästa gång.”
Oliver Aust, kommunikationsdirektör på easyJet, menar att SAS är skyldiga svenska skattebetalarna pengar som de ska betala tillbaka. Till Dagens Media säger han:
- Vi kommer i veckan att skriva ett brev till EU-kommissionen där vi påvisar att det SAS håller på med är emot svensk lagstandard. De får tjäna sina egna pengar som alla andra flygbolag, inte leva på skattebetalarnas pengar.
Än har facebookgruppen bara 143 medlemmar men har man tur i spel kan det ju löna sig att dra till med en gissning. Vem tackar nej till gratis flygresor i ett år? Fast med tanke på mina egna erfarenheter av lågprisflyg och deras ibland undermåliga kundservice finns det ju en risk att kampanjens vinnare bokar sina följande resor hos SAS.
SAS har hittills inte kommenterat EasyJet’s kampanj.
Det växer gott om solrosor i FarmVille. Problemet är bara att de ska skördas var tolfte timme, annars går de förlorade. En klar stressfaktor, men kanske också en del av tjusningen?
Under 1970-talet var det många familjer som hängde på trenden Gröna vågen och flyttade ut på den svenska landsbygden. Nu ser vi en ny grön våg, men denna gång är den imaginär.
Det finns 73,7 miljoner bönder i FarmVille, ett spel på Facebook där det bl a handlar om att odla växter på sin egen bondgård. FarmVille är det största av de s k sociala spelen på Facebook. Man bygger sin egen lilla värld, tjänar låtsaspengar och stiger i nivå. Det är enkelt men funktionellt. Hela tiden lanseras små nyheter som gör det intressant att fortsätta.
Det finns ytterligare sju spel med minst 18 miljoner vardera aktiva spelare på Facebook; bl a kan man driva sitt eget café i Café World, sköta om ett akvarium i Happy Aquarium, gulla med ett husdjur i Pet Society och inte minst leka maffiafamilj i Maffia Wars.
Det har blivit lukrativt att konstruera sociala spel. I höstas släppte spelutvecklaren Muskedunder från Göteborg spelet Icy Tower, som nu (utan “marknadsföring”) har drygt en miljon spelare. Och bolaget går redan med vinst.
Över tre miljoner svenskar finns på Facebook, varav många kvinnor. Denna delvis nya målgrupp ställer nya krav på traditionella spelutvecklare. Och det är ännu så länge fritt fram (d v s det finns ingen kontrollinstans) att göra och lägga ut spel på Facebook. Öppenhet och enkelhet har dock ett pris, “plagiat” är något man får räkna med.
Själv har jag inte testat FarmVille, eller något annat spel heller för den delen. Det finns många som vittnar om att man lätt blir fast och jag känner väl inte att jag behöver skaffa mig några fler “måsten”. Men man vet aldrig och lite nyfiken är jag allt……
…………………………………………………………………………………………………….
En hel del av informationen ovan har hämtats från tidningen Fokus.
På bloggen TkJ konstaterar Tommy att FarmVille är starkt beroendeframkallande; han lämnar också en del speltips.
Och på Arwengrim får du skördetabell och andra tips!
På Metro kan man läsa om hur speltillverkare tjänar kosing på annonsering/blåsning. För att undvika (?) restriktioner vad gäller annonsering har nu Zynga öppnat upp FarmVille utanför Facebook - se http://www.farmville.com/
Känner du att du vill känna på det verkliga livet på landet - varför inte prova lite wwoofing!?
Flash mob kan vara dans på Plattan i Stockholm, offentligt kuddkrig, kurragömma i varuhus eller tunnelbaneåkning utan byxor. Den gemensamma nämnaren är en grupp människor som samlas på en förutbestämd plats vid en fastställd tidpunkt för att genomföra något tillsammans. Handlingen ska helst vara bisarr och oförutsedd. Efteråt skingras alla. Vem som helst kan vara initiativtagare och platsen är det offentliga rummet.
På 1960-talet genomfördes s k Happenings (se även Practical Jokes och Performance) - i svensk tappning var det premiär på Moderna Museet 1962. En del av syftet var även då att överraska/provocera. Happenings genomfördes dock av en mindre grupp, ofta med konstnärlig anknytning. En flash mob eftersträvar deltagande av en större grupp, något som underlättas genom användning av sociala medier.
Det är ju inget tvivel om att sociala medier är på stark frammarsch. Nu påbjuder t o m påve Benedictus XVI användning av sociala medier i kyrkans tjänst. Detta inför årets världskommunikationsdag, som infaller i mars.
Katolska kyrkan har t ex redan nu byggt upp en hemsida med åtta språk, det finns en särskild kanal på Youtube och flera Facebookgrupper. Kanske nästa steg blir Benedictus-bloggen? Och kommer den i så fall vara öppen för negativa kommentarer? Det finns ju många känsliga frågor att ta upp.
Självklart finns det otroliga möjligheter och rätt använt kan tidens teknik främja såväl kunskap som insyn. En större öppenhet skulle garanterat på sikt gagna en sådan uråldrig institution som den katolska kyrkan. Men det är en ovanligt minerad väg att vandra och det krävs en fingertoppskänsla av Guds nåde. Det ska bli intressant att följa utvecklingen!
Senaste stället att dra nytta av oss godtrogna medmänniskor är på Facebook. Över 200 000 svenskar har gått med i gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti”. Godhjärtade människor som, precis som sina vänner, vill hjälpa till. Och det går ju så fort nu för tiden, inte bara på Facebook. Kritisk granskning av källor känns som något av ett problem i det intensiva informationsflödet .
Kanske den s k ”Svenska Nekrofilföreningen” (som säger sig stå bakom 2kr till Haiti-gruppen) och uppmärksamheten de rönt gör oss alla en tjänst och lär oss vår läxa? Kommer vi framöver att välja grupper att gå med i med lite större urskillning? Kommer vi nästa gång istället att skänka pengar till Haiti via Rädda barnen, Röda korset, Läkare utan gränser, UNICEF eller andra mer etablerade vägar?
Och visst är det skönt när man tillbringar kvällarna hemma i soffan tillsammans med jordbävningsoffren i Haiti att möjligheten att hjälpa inte är längre bort än ett sms:
Röda Korset: Sms:a AKUT200 till 72900 (200 kr) eller sms:a AKUT till 72900 (50 kr)
Läkare utan gränser: Sms:a LIV till 72 990 (50 kr)
Kanske borde jag bilda en grupp på Facebook om detta – vad tycker du?
Hej!
Vi håller på med en lek… lite löjligt kanske men kul :) skriv färgen på din BH i din status. Bara vilken färg och inget annat! Skicka sedan detta meddelande vidare till alla tjejer/kvinnor. INGA MÄN! Ska bli kul att se hur det sprider sig… och alla män kommer att undra varför alla tjejer har en färg i sin status? Haha! Ha så kul :) Skicka vidare!
Ovanstående text fick jag i förra veckan till min Facebook-inbox. Lite sent tyckte jag, då jag redan uppmärksammat och listat ut betydelsen av alla färger i mina vänners (både svenska och utländska) statusrader, alltså färgen på deras bh.
Men vad var egentligen syftet med kedjebrevet? Reklamkampanj? Välgörenhet? Har folk helt enkelt för mycket tid över?
Enligt Göteborgs-Postens blogg Teknik & trender påstås det att kedjebrevet ursprungligen skickats från England och var en kampanj mot bröstcancer. (Bakgrunden till kedjebrevet förklaras på bloggen Lost in Translation).
Om så är fallet fyller ju kedjebrevet en funktion. Dock misstänker jag att cancerförklaringen är en efterkonstruktion (se Facebookgruppen Breast Cancer Awareness). Majoriteten av Facebook-användare jag har pratat med bara skrattar åt detta och tycker att det hela är oseriöst och supertöntigt.
Själv måste jag erkänna att jag ignorerade kedjebrevet totalt då jag har annat för mig än att färguppdatera min Facebooksida och jag föredrar definitivt att stötta Rosa Bandet i stället för Facebookgruppen “Vi tjejer som var med och drev med killarna”.
Bra idéer som sprids utan kommersiella intressen? Det låter för bra för att vara sant. Det är dock det närmaste jag kan komma för att beskriva TED - “Ideas Worth Spreading”, som drivs av en ideell stiftelse i USA. TED står för Technology, Entertainment, Design och x:et i TEDx betyder att eventet, som ägde rum i lördags för första gången i Göteborg, arrangerades på licens oberoende av den centrala organisationen, se http://www.ted.com/.
TED är ingen säljarena! Så även om du är en kreativ entreprenör, som står och talar får budskapet inte vara kommersiellt. Du får inte sälja dina produkter eller idéer, bara tala om hur de förändrat ditt liv eller hur de mottagits av omvärlden och kanske hur de kan förändra den.
Under lördagens event, med ett hundratal speciellt inbjudna gäster, genomfördes korta sessioner av en rad föreläsare - eller egentligen inspiratörer, som gick upp på scen och presenterade sina idéer på ett underhållande sätt. Vi fick höra allt ifrån varför det är idiotiskt att köra bil i stan till hur ljussättning i städer kan förändra upplevelsen av mörker. Men även hur mikrobiologi kan hjälpa till att stoppa ökenspridning. Alla föreläsare finns på http://www.tedxgoteborg.com/TEDxGoteborg/TEDxGoteborg_-_Speakers.html.
En mycket viktig del av TED-verksamheten är att budskapen sprids flitigt i sociala medier. Publiken uppmanas twittra, blogga eller på annat sätt sprida budskapet.
Jag kunde inte släppa känslan när jag lämnade TEDxgoteborg att ha varit på ett internet seminarium. Inte ett seminarium om internet utan att jag varit “inuti internet”. Utanför det mörka rummet med den upplysta scenen, de inspirerande talarna och allt det interaktiva kändes det lite tomt. Men inuti rummet var hela världen närvarande. Vi fanns på nätet med de starka budskapen på samma gång över hela jorden, tillgängliga för alla som har internet. Jag har aldrig upplevt världen så liten! Och det bekräftades när moderatorn till publikens stora jubel läste upp ett twittermeddelande från världens tak - Nepal!
En sak är helt säkert, jag ska gå på TEDx igen, jag har redan laddat hem TED applikationen till min iPhone och kommer att lyssna på talare från hela världen!
Funktionshandikappade Praktikant-Jerry har väckt enorm uppmärksamhet som ny praktikant i Icas omtyckta och prisbelönade reklamfilmer. Ovanstående film har t ex visats 243 161 ggr på You Tube och Jerry/Mats Melin har ett fyrtiotal grupper och fanklubbar på Facebook.
Filmerna om Praktikant-Jerry väcker många känslor, men mottagandet har på det hela taget varit mycket positivt. Före projektstart togs kontakter med FUB, Förbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som välkomnade initiativet. Från Icas sida betonar man att avsikten är att lyfta fram de fördomar som finns i samhället och att det verkligen inte handlar om att göras sig lustig på någons bekostnad.
I en artikel i onsdagens DI “Svenska företag är fega” (finns tyvärr inte på nätet) läser jag om Icas vd Kenneth Bengtsson, som berättar om bolagets handlingsprogram “Vi kan mer”. I samarbete med bl a Samhall tänker Ica anställa mellan 500 - 1000 funktionsnedsatta personer för att jobba i butikerna. Inspiration till reklamfilmen och handlingsprogrammet “Vi kan mer” kommer från teaterensemblens Glada Hudiks uppsättning av “Elvis”. Jag såg själv föreställningen i Göteborg förra vintern. Fantastisk och tankeväckande! Se den om ni får tillfälle!
Ica har genom sina reklamfilmer, som började sändas redan 2001, hittat en väg att ta ställning och exponera sina värderingar. Men VD Kenneth nämner även idéer om att delta i olika mångfaldsprojekt och stöd till minoritetsgrupper som måste involveras i samhället, samt 65+are, som borde beredas tillfälle till fortsatt jobb om så önskas.
En eloge till Ica med VD Kenneth Bengtsson, som går i bräschen för den här typen av insatser och företagens sociala ansvar. Förutsatt är då att engagemanget är en hjärtesak och inte ett varumärkesbyggande på falska grunder.
Det finns många goda ändamål att stödja därute. Ecpat använder i sin senaste kampanj – SupportKim.com - bl a Facebook för att nå ut med sitt budskap – kampen mot barnsexhandeln.
Kim är en påhittad figur, skapad för att representera barnsexturismens brottsoffer. Syftet med kampanjen är att ge allmänheten möjlighet att visa att de bryr sig om problemet och sätta politisk press på frågor som rör barns rättigheter.
Den 19-20 november är socialminister Göran Hägglund värd för två möten med övriga EU-länder i Stockholm. Han har lovat att lyfta frågan om barnsexturism och få till stånd ett bättre samarbete inom EU. För att han inte ska glömma vad han lovat kan man via SupportKim.com skicka ett vykort till Göran och påminna.
Det kan inte finnas för få pedofiler i vår värld. På internet frodas de och mängder av bilder av barn i situationer vi inte i vår vildaste fantasi kan föreställa oss. Lägg sedan till de pedofiler som är ute och letar offer i verkliga livet… Närmast till hands ligger att hjälpa våra egna barn att skydda sig mot otillbörliga närmanden via Internet. Inte helt enkelt – men här kommer några länkar som ger tips:
Ett av dagens heta diskussionsämnen var så klart sociala medier. Vi konstaterade bl a hur viktigt det är att tänka till innan man gör en satsning. Det är visserligen gratis att använda sociala medier, men det krävs personella resurser och det är viktigt att ha planerat för detta. Vid en snabb handuppräckning visade det sig att en stor del av de närvarande var upplagda på Facebook och en del twittrade också. Bloggandet var inte lika utbrett.
Hur skriver man en intressant pressreleae? Ja, det var en fråga som alla ville ha svar på. Några handfasta råd: Skriv enkelt, tydligt, kortfattat och lägg gärna till bilder/illustrationer. Material som går att använda direkt och tillgänglighet vid eventuellt intervjubehov är extra plus förstås.
Vi pratade också en del om mätbarhet vad gäller PR. I vår bransch presenteras ju ibland t ex “värdet” av PR/publicitet schematiskt med formeln “annonskostnaden x 7″ (en helsidesannons i DI kostar t ex 120.000:-). Detta är dock ett trubbigt sätt att räkna värde. Vi ser ju hellre långa satsningar med utvärdering i ett helhetsperspektiv.
Bland exempel på goda PR-satsningar nämndes Ostindiefararen Gotheborg. Gösta Andersson från storsponsrande SKF, berättade om affärsnyttan via de öppnade nätverk som bl a var ett resultat av satsningen på PR.
En annan intressant fråga var: Är kulturen resp näringslivet bra på att använda PR? Här kunde vi bara konstatera att näringslivet nått mycket längre. Frågan varför återstår att besvara……
Gap har förstått vikten av sociala medier och byter ut tv-reklam med kändisar mot Facebook-grupp för att marknadsföra sin “Born to Fit” jeanskollektion. Gap hoppas att de genom ett interaktivt galleri och en virtuell catwalk lättare kommer att nå ut till de trendsättande konsumenterna. Syftet med kampanjen är att konsumenterna ska komma så nära varan som möjligt utan att behöva röra eller se den i verkligheten och sedan diskutera upplevelsen med gruppens medlemmar.
Innan sommaren var jag och lyssnade på ett föredrag hos reklambyrån Kreafon i Göteborg om just Sociala Medier och jag tycker att Gaps satsning känns helrätt. Företag som vill kommunicera med framförallt en ung målgrupp måste hitta enkla lösningar för att snabbt kunna skapa en dialog.
Reklamfilmen för Apolivas skönhetsprodukter fortsätter att uppmärksammas i media. Facebook-gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apoteketreklamen” har nu över 100 000 medlemmar. Allt ifrån modellen Adina Fohlins utseende till trollsång diskuteras och det påstås som sagt att konsumenterna skulle bli rädda för/av kampanjen. Rädda!? Knappast. Kanske överraskade.
Forsman & Bodenfors har skapat en reklamfilm som skiljer sig från skönhetsbranschens retuscherade, perfekta och stereotypa marknadsföring, vilket har fått konsumenterna att vakna till. Att stå ut från mängden i dagens konsumtionssamhälle där vi bombarderas av över 3000 reklambudskap om dagen är väl precis vad avsändaren strävar efter?
Med så otroligt mycket uppmärksamhet hoppas jag att Apoteket vågar fortsätta med kampanjen under hösten.
(Är du nyfiken på hur Adina ser ut när hon inte gör reklam för Apoteket? Besök då modellagenturen Mikas).
Nätverksgurun och strategen David Griner ger goda råd om agerande på Facebook, Linkedin och andra sociala nätverkssajter. I Metro och på E24 kan man läsa om dödssynderna Lust, Frosseri, Girighet, Lättja, Vrede, Avundsjuka och Högmod - alla relaterade till sociala medier.
Vill man lära mera av David Griner rekommenderas ett besök på www.slideshare.net/griner. Där finns ett antal presentationer om bl a “How to create a social media strategy ” eller “The Twitter Tuturial”. Ämnet Sociala Medier är outtömligt!
