Ett besök på Fotografiska borde definitivt vara obligatoriskt om man befinner sig i kungliga huvudstaden. För närvarande pågår flera utställningar med lite olika inriktningar som är värda speciell uppmärksamhet.
Fotografierna tagna av den kontroversielle Robert Mapplethorpe är helt enkelt ett måste. Mapplethorpe är en av 1900-talets mest betydelsefulla fotografer och att döma av kommentarerna på museet chockar han än idag betraktarna. Sin inspiration hämtade Mapplethorpe från gayvärlden i 1980-talets New York vilket innebär mycket homoerotik; naket, kroppar och sexskildringar. Dock aldrig smaklöst.
För er som gillar mode och kanske framförallt modefotografi får ni inte heller missa Northern Women in CHANEL. Fotografen Peter Farago och stylisten Ingela Klementz-Farago har fotograferat några av Nordens och Baltikums mest internationellt kända modeller (Freja Beha Erichsen, Sigrid Ågren, Carmen Kass m.fl.) i klassiska kreationer från Chanel. Makarna Farago har hämtat inspiration från opera, film, dans och konst där resultatet blir både vackert och dystert på samma gång.
Britney får sammanbrott, Paris har suttit inne och Lindsay snor smycken, ärligt talat, jag är egentligen inte det minsta förvånad över Charlie Sheens skandaler. Extrem livsstil hör ju till Hollywoods vardag. Vad som dock skiljer Sheen från övriga kändisar som ofta skäms, går under jorden och sedan talar ut hos Oprah är att han verka njuta av varenda sekund i rampljuset. Här är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet, eller?!
För Charlie Sheen gör inte någon större ansträngning att framställa sig själv som skärpt och intelligent, i stället levererar han det ena märkliga uttalandet efter det andra: han kallar sin f d motspelare Jon Cryer för troll (se Cryer’s svar här), påstår att hans livsstil är ”winning” och att han går på drogen ”Charlie Sheen” som alla andra dör av. Jag är osäker på om det rör sig om någon slags genomtänkt PR-plan, teater eller om Sheen helt enkelt har bestämt sig för att göra precis vad han känner för.
Det kanske blir lite för mycket av det goda när man är världens bäst betalda tv-skådis? Jag skrattar åt min dagliga uppdatering av Sheen-citat men samtidigt tycker jag att det är tragiskt: sexköpare, drogmissbrukare och kvinnomisshandlare. Charlie Sheen (eller Carlos Irwin Estevez som han egentligen heter) är ju inget annat än en knarkare som totalt spårat ur.
Sponsrad charterresa till Gran Canaria, frispråkigt bloggande på Hanky.se och dragqueen i Smirnoffbar. Fredrick Federley och hans alter ego Ursula förefaller jobba dygnet runt. Om detta rapporterades flitigt i gångna veckans kvällspress och Fredrick försvarade sig med den numera välkända repliken:
På sin blogg skriver Fredrick att Aftonbladet har kammat hem grand slam i rubriker utan att ha något att skriva om. Jag håller med; storm i ett vattenglas. Givetvis åker inte Fredrick på charter i egenskap av riksdagsledamot och jag förstår ironin i att hänvisa till Ursula af Drakbane. Men i och med att han låtit sig bjudas på resan har han lagt ut ett “bete” till pressen, vilket har resulterat i (önskvärd?) uppmärksamhet.
Fredrick är en framgångsrik politiker, kontroversiell och trivs i rampljuset. Vill Fredrick extraknäcka som dragqueen tycker jag att han ska få göra det. Fredrick försöker ju faktiskt skilja på politikern Fredrick Federley och dragqueen Ursula, vilket ur marknadsföringssynpunkt är helt rätt då han använder olika kännetecken för kanske två olika målgrupper. Den retoriska frågan inställer sig dock; kommer omsättningskretsen att blanda ihop de olika produkternas egenskaper? Själv vet jag inte vilken målgrupp jag tillhör men jag hade föredragit att träffa på Ursula ute i vimlet än diskuterat FRA-lagen med politiker-Fredrick.
