Delar din kollega och din nära vän samma intresse? Har din arbetssökande syster den kompetens som företagets vd söker? Eller tycker du helt enkelt att din före detta kollega borde träffa din nya chef?
Vem det än är som borde träffa din vän, kollega eller chef är lunchen ett utmärkt tillfälle att knyta kontakter. Lunchaihop.se är en ny tjänst där du själv kan ”lunchaihop” dina LinkedIn-kontakter med syftet att utöka människors kontaktnät och hjälpa varandra till nya jobbutmaningar.
Tjänsten lanserades den 29e november av Jonas Larsson. Enligt Jonas är personliga nätverk det bästa sättet att hitta nya medarbetare. Han menar också att information från vänner och bekanta är den viktigaste källan till nyrekryteringar. Förhoppningsvis kommer tjänsten att leda till att fler lunchar med varandra och att vi blir generösare med att dela med oss av våra professionella nätverk.
Varför han valde att samarbeta med just LinkedIn var ett ganska logiskt val. Lunchaihop-tjänsten fokuserar på jobb- och affärsmöjligheter, vilket matchar nätverkets professionella karaktär. ”Många som har testat Lunchaihop säger sig uppskatta att det äntligen finns en bra mening med att använda LinkedIn, vilket är väldigt roligt att höra”, berättar Jonas. I dagsläget har han ännu inte några planer på att lansera tjänsten i andra sociala nätverk som exempelvis Facebook.
Antalet ihoplunchade personer ökar hela tiden. I skrivande stund har redan 714 personer ”lunchatsihop”. Att tjänsten snabbt skulle bli så populär hade Jonas dock aldrig kunnat tro. ”I arbetsgruppen fokuserade vi egentligen bara på att göra en bra, rolig och enkel tjänst som förhoppningsvis skulle tilltala många. Att den mottogs så positivt känns fantastiskt roligt”, säger han.
Tyvärr kan man inte lunchaihop sig själv med någon då tanken bakom projektet var att Jonas och hans arbetsgrupp ville uppmuntra människor till att bli bättre på att hjälpa andra genom att para ihop de som man tycker borde ses över en lunch.
Jonas har däremot en del tips på vad man kan göra om det är någon specifik person som man väldigt gärna skulle vilja luncha med: ”Ett sätt som jag har tipsat om är att skriva i sin profil på Linkedin vem man vill lunchaihop med och även länka till lunchaihop.se. Sedan kan man naturligtvis blogga om vilka man gärna vill träffa. Och det sista rådet är att man själv ska försöka vara generös med att lunchaihop andra i sitt nätverk. Genom att hjälpa andra sprids ordet och förhoppningsvis blir man själv ihoplunchad med några!”.
Så, är du sugen på att para ihop två av dina LinkedIn-kontakter? Tveka inte – börja lunchaihop nu!
Alla befinner vi oss i situationer när vi behöver övertyga vår omgivning för att få dem dit vi vill. Kanske när du ska reklamera ett par skor, lägga fram ett förslag på ett möte eller helt enkelt när du inte vill se samma film som din kompis. För att du ska få som du vill gäller det då att du är bra på att argumentera och övertyga. Något som inte alltid är det lättaste.
Som tur är kan alla lära sig att bli bra på att argumentera och det finns en hel del tips:
1. Skapa en kristallklar tes.
Börja med att ställa dig själv frågan vad det är du vill. Skapa därefter din tes, det vill säga det du vill uppnå med din argumentation.
2. Använd dig av tre argument.
Utgå från din tes när du argumenterar. Det är också utifrån tesen som du ska hitta de rätta argumenten. Att använda dig av tre argument räcker för att resonemanget ska bli slagkraftigt. Det är lätt för mottagarna att komma ihåg och följa en argumentation som bygger på tre argument.
3. Använd dig av argumentationsmodellen för att strukturera ditt innehåll.
Argumentationsmodellen hjälper dig att lägga upp argumentationen på ett enkelt och smidigt sätt. Modellen innehåller sex steg. Klicka här för att se modellen!
Att skapa en kristallklar tes, ta fram tre argument samt följa dispositionen i argumentationsmodellen är alltså tips som kan hjälpa dig att lyckas med din argumentation.
Är du sugen på att lyssna på ett av det genom tidernas bästa tal? I så fall borde du lyssna på Martin Luther Kings tal ”I have a dream” som är högst upp i rankningen av historiska tal enligt American Rhetoric.
På talet.se kan du läsa mer om bland annat de bästa historiska talen, kroppsspråk och nervositet! (Klicka här för att komma till sidan).
Det finns en hel del kurser som du kan gå om du vill lära dig mer om argumentation, presentationsteknik och retorik. Retorikhuset erbjuder ett antal kortare kurser och seminarier och om du vill få en bredare kunskap inom retorik kan du också vända dig till högskolorna och universiteten.
Ditt mål är att få in besökare i montern. Hur ska du göra för att lyckas med det? Här kommer fem konkreta tips med bildexempel.
1. Gör det enkelt för dina besökare – våga välja budskap
Tänk på att besökaren under sina timmar på mässan kommer att mötas av tusentals olika budskap. Om du vågar välja att kommunicera ett budskap istället för många underlättar du för besökaren. Kommunicerar du istället för många budskap eller gör misstaget och är för otydlig är risken stor att många potentiella besökare helt enkelt missar dig. Våga välja!
2. Stick ut
På en bokmässa har alla böcker. Och nästan alla har bokhyllor. Bonnier har både böcker och bokhyllor men lyckas sticka ut ändå. Mitt i montern står en udda bokhylla med stark belysning och drar ögonen till sig. Enkelt och bra.
3. Bjud på något
Det är enkelt och det fungerar. Svenska Kyrkan bjuder på en kopp kaffe. Men det är viktigt att göra det ordentligt. Att ställa en skål med billigt reklamgodis på ett ståbord med företagets logotyp på hårda karameller gör ingen särskilt glad (om inte just detta signalerar hur ni vill uppfattas). Nej, satsa lite extra och bjud på bra gott kaffe. Eller satsa på bättre och godare godis. Eller på något ännu bättre. Bjud på något!
4. Lyckas med att locka in i montern
Det svåraste på hela mässan måste vara momentet där du ska försöka locka in besökare i montern. Som besökare blir det snabbt jobbigt med alla som står och ler, försöker starta samtal eller dela ut broschyrer. Det motsatta, där besökaren inte känner sig sedd, är inte heller särskilt lyckat. Hur gör man då? Ett av de bästa knepen jag sett stod Orosdi-Back för (ursnygg logotyp har de också). De har tryckt upp egna skraplotter. ”Skrapa tre lika och du vinner en bok” hör jag och får en lott i handen.
Jag går raka vägen in i montern. För det är roligt att skrapa och man känner direkt att de satsat lite extra. Till skillnad från burken där du ska lägga ditt visitkort (och troligen bara vinna företagets nyhetsbrev) är detta tävlingsmoment både roligt och effektivt. Jag går hela vägen in i montern. Och när jag går ut igen har jag köpt (inte vunnit) en bok.
5. Överraska med humor
Att kommunicera med hjälp av humor är oerhört effektivt när det fungerar. Men det är svårt! Den här montern funkade på mig. Det enda som finns är en bok i en monter och en lite informationsskylt med texten:Världens viktigaste bok. Det är både roligt och smart för man måste ju helt enkelt stanna och ta reda på vilken som är världens viktigaste bok. Enligt avsändaren Svensk Byggtjänstär det en bok med konstruktionslösningar.
Många av oss tillbringar mycket tid på tåg och flyg. Då kan man ibland fundera på hur folk på resande fot med mobiltelefon beter sig. Här följer fyra situationer:
I tyst vagn på SJ: Kvinnan bredvid mig lägger sin jacka över huvudet och inleder ett telefonsamtal om en kommande fest som hon inte vill gå på utan sällskap. Sorry, men den där sommarjackan dämpar faktiskt inte ljudet eller gör att du blir osynlig. Jag bryr mig inte om dina sällskapsproblem.
På Arlanda flygplats: En ung och högljudd kvinna sätter sig vid gaten (där det råder svensk tystnad) och väntar, avverkar ett 40 minuter långt samtal om alltifrån intervjuer, killar och tävlingar. Det är inte förbjudet att tala i telefon, det är jag fullt medveten om, men det kanske inte alltid är läge, eller?
På ett café: På andra sidan uteserveringen, ca 10 meter ifrån oss, sitter en tjej i min ålder som verkar ha ett extremt behov av att höras och synas och framför allt prata med något som verkar vara en nyfunnen Londonsvengelska. Vi hör knappt oss själva och det slutar med att vi och ett annat sällskap flyttar in.
Middag på en uteservering: Bakom oss sätter sig en ung man och beställer en hamburgare. Det börjar med att han klagar på maten; ÖH? Är detta en club sandwich? Jag beställde en hamburgare. Vi sitter kvar (med den unge mannen) och under en timma har han hunnit gå igenom alla kontakter i sin telefonbok, snackat om helgens golftävlingar, kommande fester och även berättat om hur dålig mat han äter just nu. Han pratade konstant i telefon under hela restaurangbesöket.
Vid resa med Gotlandsfärjan förra hösten stod det på en skylt:
DU ÄR EN DEL AV NÅGON ANNANS UPPLEVELSE
Tänk på det nästa gång du ska ringa det där superviktiga telefonsamtalet och berätta att maten du äter smakar skit.
En av mina favoritföreläsare var Henry Manson, chef för forskning och analys på Trendwatching, som pratade om trendspaning och vad vi kommer kunna se för konsumenttrender under 2012.
Det pratades mycket om att den tidigare “offline-världen”, som nu alltid är online. Vi har ju med våra Smartphones tillgång till allt i mobilen – när som helst, var som helst. Detta har också skapat ett beroende hos oss användare och det visade sig att en av fem hellre skulle klara sig utan tandborste i en vecka än att klara sig utan mobilen!
Våra Smartphones har även bidragit till att vi vill att allt ska ske här och nu. Vi vill exempelvis inte vänta med att köpa den där tröjan efter jobbet när vi så snabbt och enkelt kan göra det i mobilen. Kunderna blir också mer och mer kräsna och selektiva genom att vi med bara ett klick kan se vad samma vara som vi vill köpa i butiken kostar på nätet.
Effekten av detta gör att konsumenterna numera ställer allt högre krav på företagen att hänga med i svängarna. Det blir hårdare konkurrens och det gäller för företagen att kommunicera i rätt kanaler för att nå ut till kunderna och konsumenterna.
Detta är bara ett axplock av vad som diskuterades under dagen men vill du läsa mer om kommande trender och vad som är trendigt just nu kan du göra det på trendwatching.com!
Några andra favoriter som också hade intressanta föreläsningar under dagen var:
Björn Claesson, Chief Marketing Officer på Mopper, som pratade om QR-koder och dess möjlighet att förena den fysiska marknadsföringen med den digitala.
Kajsa Dahlberg, Digital marknadschef på McDonald´s Sverige, som berättade för oss om varför McDonald´s valt att använda Facebooks tjänst Check-in Deals och hur det har gått.
Katarina Chowra och Charlotte Wormbs, båda affärsutvecklare på Mobile Marta, som bland annat gav tips om hur en app eller mobilwebbsida skulle passa företagets verksamhet bäst.
Claes Eriksson, Account Manager på Google, som hade en spännande föreläsning om tillbakablickar från mobilens tillväxt och vad som kan hända i framtiden i Googles värld.
Facebook håller på att utvecklas till att bli världens hittills effektivaste marknadsföringskanal. Det är ju väldigt lätt för företag att finna sina målgrupper eftersom användarna förser dem med både ålder, kön, intressen och bostadsort.
Möjligheten som finns för användarna att ”gilla” olika företag eller produkter gör också denna marknadsföring väldigt slagkraftig. Det är lätt att ta till sig sina vänners rekommendationer.
Frågan är däremot hur mycket reklam det kommer att finnas på Facebook i framtiden och var gränsen går för hur mycket reklam användarna accepterar. Malin Sundström, forskare och lektor i företagsekonomi, menar att Facebook -användarna är där för att prata, inte för att handla. Företagen borde istället satsa på att bygga upp ett förtroende hos användarna samt skapa relationer med dem.
För att på bästa sätt förstå och använda de sociala medierna rätt är det viktigt att själv vara en del av dem. Man måste ”walk the walk and talk the talk”, menar Fredrik Wass som är skribent på tidningen Internetworld .
Företagen måste tillföra ett innehåll som användarna söker samt vara medvetna om vad de skriver och hur de skriver. Det man alltid ska tänka på när man publicerar innehåll såväl på hemsidor som i sociala medier är att man måste intressera mottagaren, som ju är den som ska ta till sig budskapet.
Retorik är därför ett användbart verktyg. Teorin handlar om hur sändaren kan nå fram med sitt budskap. Att även försöka hålla sig kort och koncis är ytterligare aspekter som är viktiga då det oftast är mottagaren själv som letar upp den information som han eller hon söker.
Vill du lära dig grunderna i retorik? Då kan du läsa ”Retorikhandboken ” på nätet som är gratis!
Vådan av att leva isolerad omgiven av dåliga rådgivare, rövslickare och jasägare har återigen gjort sig påmind.
Redan Erik XIV ansågs vara ”halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare”, syftande på kungens sekreterare Göran Persson.
Hur mycket skuld kan man då lägga på furstar, diktatorer och företagsledare som tappar omdömet och verklighetskontakten? Är det bara Khadaffis fel att han fortfarande tror sig ha folkets stöd, där han (kanske) irrar omkring nere i sina 30 mil långa tunnlar?
Och är det bara Kamprads fel att han tror sig kunna komma undan med vilka uttalanden som helst om sina starka sympatier för nazisten Per Engdahl, bara för att han har status som folkkär folkhemsmöblerare?
Ligger kanske en stor del av skulden hos de rådgivare, PR-folk och hovnarrar som omger dem, viskar vad furstarna vill höra, smickrar och svassar och ställer sig in?
Vågar ingen säga sanningen till Khadaffi – att det är bye-bye sen länge? De du kallar drogade råttor är ditt folk och dom är trötta på dig!
Till Kamprad borde någon säga: ser du inte att du håller på att urholka ditt förtroendekapital? Att tala väl om en inbiten nazist, och dessutom att det blir känt samma dag som årets möbelkatalog når hushållen, är bad for business! Säg efter mig:
”ja, jag var med i nazistpartiet. Ja, jag var vän med Per Engdahl. Men oj vad jag ångrar mig och jag tar helt avstånd från nazism och fascism i alla former och därför donerar jag nu en ansenlig del av alla mina miljarder till en fond för hjälp åt offer för totalitära läror. Kalla den gärna IKEA-fonden.”
Och vem ska påpeka det uppenbara för Victor Muller – nu är det faktiskt slut, knalla iväg till tingsrätten och lämna in konkursansökan medan det finns några tillgångar alls kvar att betala löner och skulder med. Sen är det bye-bye, Victor. Ta dina 4 miljoner i arvode plus de där 40 miljonerna som SAAB betalat till Spyker i ledningsarvode – om du har mage. Grattis till en lönsam tid på fyratusen obegripligt lojala anställdas bekostnad.
I Libyen kanske en djärv sanningssägare skulle ha skjutits i gryningen som förrädare. Men på IKEA? Och på SAAB? Hallå?!
Det är inte bara Khadaffi som just nu har tunnelseende.
1500-talets rådgivare Göran Persson gick förresten ett omilt öde till mötes. Han torterades å det gräsligaste, halshöggs och hängdes slutligen, medan kungen nio år senare förgiftades med ärtsoppa. Hans sentida namne Göran Persson är för övrigt numera också rådgivare, på en PR-byrå.
Med ökad tillgång till Internet via mobilen blir den här typen av erbjudanden allt vanligare under shoppingrundan på stan. Mobilen har blivit en naturlig kommunikationskanal och fler företag och organisationer har börjat använda sig av mobil marknadsföring för att marknadsföra sin verksamhet.
Bara för något år sedan blev det populärt med mobila kundkort och företagen började skicka ut erbjudanden till sina kunder via exempelvis sms. Idag har det blivit allt vanligare att checka in på ett ställe via Facebook Places för att få ta del av olika rabatter.
Visst kan man inte blunda för att denna marknadsföringstrend är ännu ett sätt för företagen att bli synliga och att driva fler besökare till butikerna. Samtidigt gynnar den också oss kunder då vi har möjlighet att få personliga rabatter och belöningar för upprepade besök .
Att makt är sexigt visste vi. Men så till den milda grad att den ena efter den andra av mäktiga män de senaste månaderna ertappats med gylfen nere – vad är orsaken? Har beteendet exploderat – eller har det alltid varit så, och är avslöjandena i så fall ett tecken på att en ny nolltolerans införts?
Den f d kandidaten till borgmästarposten i New York Anthony Weiner nekade länge till allt som påstods om att han twittrat bånge-foton på sig själv till en 21-årig kvinnlig student. Nu har han gråtit offentligt och bett hela världen om ursäkt, men inte förrän han överbevisats om sin skuld.
Här i Sverige påstås självaste kungen och hans entourage ha umgåtts flitigt med unga kvinnor – s k kaffeflickor – i lättfärdiga sammanhang under årens lopp. Detta entourage, Gubbtolvan kallat, sägs vara vana vid att kunna göra så – och komma undan med det. Och när de nu beskylls för gubbighet och bristande omdöme – nekar de till allt. Samtidigt som de uppenbarligen oroar sig för om det finns foton som bevisar motsatsen.
Det väcker frågor om huruvida makt också är ett afrodisiakum, som får män att tappa verklighetsförankringen och tro att de kan göra lite vad som helst? Och komma undan med det!
DSK,han på hotellet, lär ha haft en ansedd och dyr PR-byrå som målmedvetet krattade i manegen för denne gåsleversocialist med presidentambitioner. Men allvarligt talat – varför sa de inte bara till honom att hålla händerna på täcket och gylfen stängd, bara som punkt ett på listan? Strauss-Kahn är ju sedan länge en ökänd häradsbetäckare i sitt hemland!
Och varför riskerar Assange hela sin trovärdighet genom att utsätta sig för en kvinnas sexanklagelser? Samma år som Wikileaks slår igenom på allvar som sanningssägare!
Om den ömklige bångetwittraren suckar både partivänner och PR-folk: ”en absolut katastrof – ett skolexempel på hur man inte ska agera!”
I bästa fall leder det senaste kapitlet i följetongen Män, Makt och Sex till en rejäl omprövning hos det manliga släktet. I sämsta fall fortsätter medierna att fyllas med sjaskiga historier och folks förakt för de mäktiga hannarna ökar. Offren är som vanligt: kvinnorna, demokratin och förtroendet för överheten.
Slutligen några enkla tumregler, förmedlade gratis och franko till alla män:
A) håll gylfen stängd
B) om inte A lyckas, erkänn genast när du blir ertappad
C) stå för vad du gjort, skyll inte på andra
D) förklara att du förstått att du gjorde fel
E) visa empati med dem som drabbats/tagit illa upp
F) ta konsekvenserna och lova bättring
Arnold Schwarzenegger är ännu en mäktig man som schavotterat med ett rikt kärleksliv utanför den äktenskapliga ramen.
I Aftonbladet spekuleras om orsakerna till Weiners exponering.
Även inom fotbollsvärlden finns det män som utmärker sig- såsom Ryan Giggs!
Jobb- och utvecklingsgarantin tredje fasen har ett gott syfte som inte riktigt lever upp till intentionerna enligt den debatt som blåser nu. Då blir man överraskad och glad när man träffar på något som fungerar.
Hökälla, ett naturvårdsområde som ligger på gamla Lillhagens sjukhusområde i Göteborg, är ett grönt arbete som syftar till att förvandla ett tämligen anonymt område runt Kvillebäcken på Hisingen till en ”grön lunga”. Det är ett samarbete mellan Backa församling, Svenska Kyrkan, Arbetsförmedlingen Hisingen och Park- och naturförvaltningen i Göteborgs stad.
26 personer som befinner sig i fas 3 är sysselsatta med att förvandla ett naturområde, som har fått växa igen, till ett friluftsområde där man kan uppleva naturen på nära håll.
Ambitionen är att skapa ett naturskyddsområde runt Kvillebäcken från Kungälv och ända ner till Göteborgs Hamn där bäcken mynnar ut. Till detta ändamål har man börjat i liten skala med att röja sly, täta ur grönskan, bygga utkikstorn för fågelskådning, skapa en öppen eldstad, se till att ängarna används till betesmarker för får och att allt blir tillgänglig för allmänheten.
På Hökälla har man skapat en byggnadsgrupp, en trädgårdsgrupp och en parkgrupp. Kommunen står för material och projektet för arbetsinsatsen. Man har tex fått material från Renova som man har använt för att bygga bo för svalor – och de stormtrivs till den milda grad att det har kommit en ny sorts svalor som har byggt bo där och plötsligt får man besök av fågelskådare från när och fjärran.
Fågelholkar tillverkas till försäljning, största kunderna är golfbanorna runtomkring, St Jörgen och Albatross, och Hökälla har tagit på sig att inventera fågellivet på Hisingen. De sätter upp fågelholkar på golfbanorna, och man har koll på fågelkolonierna.
Deltagarna i detta projekt vill helst inte sluta för de trivs så bra och de känner att de spelar roll. Gruppen består av långtidsarbetslösa som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, antingen för att man aldrig kommit in eller för att man varit sjukskriven länge. Det handlar om allt från psykisk sjukdom till cancer i en ålder där man knappt hinner tillbaka in i arbetslivet innan man uppnår pensionsålder.
Projektet har bland sina deltagare en kock som varit sjuk, som sköter maten, så det serveras en fantastisk mat varje dag, som man betalar 30 kr för per måltid, det är aldrig gratis mat på arbetsplatser, inte heller på en arbetsplats i fas 3.
Det arrangeras föredrag både av de som deltar i projektet och andra som tjänat som inspiratörer. Under våren har man kunnat lyssna till föredragshållare i så vitt skilda ämnen som koncentrationsläger till om motivation är glädje eller krav? Det har arrangerats naturvandringar och man har lärt sig at ta tillvara lokala örter. Det finns en second hand shop i lokalerna och man har en fågelholk i princip utanför dörren, med ”Big Brother Talgoxe”- man kan via en dataskärm följa vad som händer i holken hela tiden, och lära sig om hur länge fågeln ruvar, hur ungarna kläcks och vad som händer sen.
Man fick sig en tankeställare när det berättades om arbetssökande som fått nej på alla ansökningar och intervjuer i mer än ett år. Hur många nej kan man ta innan man ger upp? Hur påverkar det motivationen?
Det är dags för en diskussion om i vilken fas vi själva uppfattar att vi befinner oss och hur vi skulle vilja bli bemötta om vi själva hamnar i en situation som leder till arbetslöshet, antingen det beror på dålig lönsamhet, sjukdom eller ålder.
Det har idag blivit allt vanligare med rekrytering i sociala medier. Att rekrytera via till exempel Facebook, bloggar, Twitter och Linkedin kallas även för ”social rekrytering” (social recruiting) och har använts i USA de senaste åren. Företeelsen sprider sig även i Sverige och det är idag viktigt för företagen att hitta en nischad rekryteringskanal där deras målgrupp är aktiv.
Ett företag som redan har testat att rekrytera sin personal på Facebook med gott resultat är Gröna Lund. Förra året började de anställda tagga vänner som de trodde skulle passa för att jobba på nöjesparken. Rekryterarna tog sedan kontakt med de sökande och uppmanade dem att söka via deras hemsida. Kampanjen gav gott resultat då de förra året fick in cirka 2000 tips och de räknar i år med det dubbla.
Det finns idag även appar som underlättar för arbetsgivare att nå de arbetssökande direkt samtidigt som det också finns appar som hjälper de arbetssökande att hålla sig uppdaterade om de senaste jobben, oavsett var man befinner sig.
Eftersom fler och fler arbetsgivare rekryterar i de sociala medierna samt också letar information (det har ju förekommit en hel del diskussioner kring detta) om de sökande på nätet gäller det för de arbetssökande att ha koll på sin nätpersonlighet. Det är förstås bra att använda sin nätprofil för att bli mer synlig i de sociala medierna. En stark yrkesprofil kan ju göra att man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Inte nog med att det är bra att vara synlig och ha rätt nätprofil. Nu är tiden och tekniken mogen för filmpresentationer på Youtube när man söker ett jobb istället för att skicka sitt CV. Här finns fem tips!
Kanske blir det här den nya generationens sätt att söka arbete?
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Häromdagen möttes vi av löpsedlar angående kokainskandalen med barnprogramledaren Ola Lindholm i huvudrollen. Nämen, inte har väl han knarkat? Han som ser så trevlig ut, är chefredaktör för KP, engagerad i BRIS och dessutom många barns förebild.
Tydligen visade ett test positivt för bensoylekgonin och Ola har därför åtalats för ringa narkotikabrott. Hans advokat hävdar dock att någon kan ha förväxlat proverna, ett påstående som polisen skrattar åt och anser totalt orimligt. Ola Lindholm har hängts ut ordentligt i media och då döms man fort, särskilt om man väljer att tiga.
Jag läser vidare och hittar ett blogginlägg där en arg Ola förklarar att han absolut inte har knarkat, möjligen kan någon ha drogat honom. Med tanke på att Ola framstår som en ganska så klipsk kille (i alla fall när man ser honom i Wild Kids) är jag tveksam till teorin om ”omedvetet drogande”.
Dock hoppas jag att Ola Lindholm talar sanning, hur konstigt det än låter. Knark i samma mening som barnprogramsledare är inte winning men nog är det betydligt värre att ljuga om att man inte har knarkat om man nu har gjort det.
Var är alla PR-experter och varför vägrar Ola att uttala sig i media (ett blogginlägg räknas inte i det här sammanhanget, inte heller en diskussion i ett KP-forum).
”Jag har inte tagit någon drog medvetet,” säger Ola. I vilket tillstånd var Ola när han i så fall omedvetet fick i sig drogen? Är han skyldig och medvetet ljuger är det ju verkligen pinsamt, det är inte så att Ola är den första offentliga personen att ta droger.
Misstag kan alla göra men då bör man vara beredd på konsekvenserna och ha en genomarbetad krisplan. Vi vill väl alla att Ola ska vara oskyldig. Mest för att det är fult att ljuga, speciellt för barn (!).
En sak har han i alla fall “lyckats” med och det är att hamna högt på agendan. Och det är ju ett plus om man nu tycker att “all PR är god PR”!?
Cybersvenskan, också kallat Internetslang, SMS- och chattpråk, har vuxit fram som ett sätt att skriva och uttrycka sig på olika chattforum och i SMS.
Då möjligheten till att använda kroppsspråk, olika gester och tonfall saknas vid en dialog på Internet har cybersvenskan utvecklats för att förtydliga och underlätta kommunikationen mellan sändare och mottagare. Cyberspråket består därför av informella kombinationer av olika tecken, symboler och versaler för att effektivisera skrivandet.
En rad olika förkortningar, såsom cs (ses), ql (kul) och lr (eller), används flitigt eftersom utrymmet ofta är begränsat i både SMS och chattformum. Det är också vanligt att man använder exempelvis siffror och andra tecken för att efterlikna bokstäver såsom 7kt, alltså att man skriver en 7a istället för sju (-kt), vilket kallas för leetspeak.
I övrigt kan man använda stjärnor, så kallade asterisker, för att uttrycka kroppsliga handlingar såsom *blinkar* eller ljudhärmande uttryck såsom *suck*. Genom att avsändaren ger mottagaren en sådan typ av visuell information hjälper han eller hon denne att tolka budskapet rätt. Smileys, såsom, används mycket både på webben och i SMS för att uppmärksamma mottagaren om avsändarens känslor. Pagina har nu tagit fram ett it-lexikon för dem som behöver hjälp med att förstå alla uttryck och förkortningar inom it-världen idag.
Själv tycker jag att cybersvenskan som språk är väldigt fascinerande och det är kul att språket har blivit så pass stort. Jag tror däremot att det är viktigt att tänka på till vem och i vilket sammanhang man skriver då en text med förkortningar, smileys och asterisker kan få ett oseriöst intryck.
Vill man skoja till en text lite och översätta den till ”Leetspeak”- språket finns det idag också en speciell applikation som man kan ladda ner!
De båda katastrofer som Japan har upplevt är svåra att ens föreställa sig. Någon berättade att vid jordbävningen flyttade sig skrivbordet på jobbet en meter. Kan man ens förstå det?
Japan är ett högteknologiskt land med väl utvecklad byggnadsteknik. Man har medvetet byggt byggnader som ska tåla jordbävningar och man har en hög teknisk standard.
De flesta byggnader stod emot jordbävningen, fler hade problem med den efterföljande tsunamin.
Japanerna är väldigt lösningsorienterade; inställningen är att det bästa man kan göra är att gå tillbaka till arbetet och se till att få saker och ting att fungera igen.
Det är en del av Japan som är skadat, inte hela landet. Problemen består i att infrastrukturen inte är intakt. Det går inte att flytta det gods som trots allt åter produceras. Tågen fungerar – det var endast ett tåg som sveptes med av tsunamin. Spåren är i det närmaste intakta, men problemet är elförsörjningen. 11 av Japans 55 kärnreaktorer har stängts ner, april månad ut. Elförsörjningen löser man på kort sikt med gas och kol. Kolminorna i Japan fungerar fortfarande. 39 av 40 gasterminaler är OK. Det man inte kan producera själv importerar man och bedömningen är att 1 gasfartyg var 3:e dag löser efterfrågan på el under en övergångsperiod.
Japan är världens 3:e största ekonomi. Kina, Asiens lokomotiv, kommer att lida mest av Japans båda katastrofer eftersom Japan är en stor exportör till Kina.
Den största inverkan på den globala ekonomin ligger i att 25 % av alla flash memories som finns i styrkort etc tillverkas i den region som nu är utslagen. Det kommer i sin tur att ha allvarlig inverkan på framförallt biltillverkningen i världen.
Vad händer då efter katastrofen i Japan? Man kommer att behöva stål, cement, spannmål, bränsle och tunga fordon för återuppbyggnaden. Men är det något man lärde sig efter den förra jordbävningen i Japan så är det att komma igen så snart som möjligt. Det bevisas väl av att två dagar efter skalvet tog man emot nya order på samma kontor där skrivbordet flyttade sig en meter den 11:e mars 2011.
Komponentbrist innebär höjda priser (DI)
Bilder från förödelsen i Japan
90% av infrastrukturen återställd (slutet av mars)
Kärnkraftsolyckan uppgraderad till en sjua på den sjugradiga skalan.
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Till helgen ska jag köpa ett par nya träningsskor och jag har kommit fram till att det blir ett par Easytone från Reebok (deras mest sålda sko någonsin). Jag köper deras koncept rakt av och tror (nästan i all fall!) att jag ska få samma perfekta rumpa som Kelly Brook, Bar Rafaeli och nu senast norska Triana Iglesias som figurerar i Reeboks annonser.
Ingen kan väl ha missat uppståndelsen kring Easytone’s marknadsforing men de fitnessentusiaster som jag har pratat med verkar inte tycka att den på något satt är olämplig. Varför inte visa en snygg och stark kropp när det är detta som de flesta av oss träningsfreaks eftersträvar? Jag älskar reklamerna för Easytone och tycker att det finns en klar koppling mellan marknadsföring och produkt.
Vad jag däremot reagerat emot den har veckan är Jack & Jones osmakliga sexreklam Jack & Jones Fitness Club.
Jack & Jones har lyckats skapa den sämsta reklamen jag har sett på länge; ett otroligt långsökt koncept där det verkar som om reklamskaparna utgick fran att allt som anspelar på sex säljer. Jag skrattar inte ens åt reklamfilmen för hela konceptet känns så desperat att jag skäms.
Jag ser heller ingen ironi i det hela även om jag läste en kommentar om att reklamen driver med hur man objektifierar kvinnor. Jag tycker mer att det känns som en dålig version av Diesel’s Be Stupid-reklam.
Nej tack, Jack & Jones Fitness Club är ett exempel på osmaklig och töntig reklam och det ska bli intressant att se åt vilket håll klädföretagets försäljning utvecklas efter detta.
Så otroligt banalt och billigt men egentligen inte mycket sämre än Keshas autotunade sång. 13-åriga Rebecca Black’s låt Friday har över 60 miljoner views på Youtube där majoriteten av tittarna älskar att hata den unga tonåringen.
Rebecca Black’s föräldrar betalade 2000 dollar till företaget Ark Music Factory för att dottern skulle få känna på livet som popstjärna. Efter att videon lagts ut på Youtube blev hon världskänd och därmed var näthatet ett faktum. Rebecca erkände i Good Morning America att hon grät över de elaka kommentarerna men när sedan Lady Gaga och Simon Cowell tog Rebecca i sitt försvar kändes det bättre. Dessutom bevisade Rebecca att hon faktiskt kan sjunga (hyfsat).
Efter att ha sett övriga låtar producerade av Ark Music Factory kan man ju fråga sig varför just Friday-videon fått ett sådant genomslag. Kan det verkligen vara en ren tillfällighet? Michael Rübsamen, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds Universitet menar att det ingår i begreppets natur att den här typen av videor är oförutsägbara: ”Den här videon är lite provocerande för att den är så billig, men ändå på gränsen till en riktig popvideo. Någon har lagt ned tid och arbete på att göra något som ändå blir halvtaffligt”.
Men skrattar bäst som skrattar sist. Rebecca har blivit miljonär och tänker skänka pengar både till Japan och sin egen skola. Jag tvivlar på att det kommer en uppföljare till Friday för visst känns det som att Rebecca har fått sina 15 minutes of fame.
Härom veckan var det No smoking day i England, då passade Kate Moss på att göra tonårsuppror och gå på catwalken i Paris med en cigg i handen. Varför undrar jag? Rökning är ju inte särskilt fashion längre och det symboliserar inte heller den världsvana, frihet och konstnärlighet som det gjorde på 50-talet (då man fortfarande var relativt ovetande om skadorna).
Jag har fått intrycket att vi röker allt mindre men tydligen har trenden vänt, framförallt hos unga. Och visst är det lätt att skylla på media där rökning ofta glorifieras, som t ex nu hos de stora modehusen. Ungdomar tar ofta efter sina förebilder och som alltid är det som verkar farligt coolt…
Mest besviken blir jag när jag hör P1 Stils Susanne Ljungs uttalande angående Louis Vuitton visningen: ”Heja Kate, bolma på! När blev mode moralens högborg?” Nej, mode ska inte ha något med moral att göra men allvarligt talat så är det varken särskilt coolt, sexigt, fashion, nytänkande osv med en cigg i Kates hand (det ser vi väl varje dag i skvallerpressen?).
Visningen för Louis Vuitton skulle tydligen vara en show för friheten, för kvinnans rätt att leva som hon vill. Jaja tänker jag, de som känner frihet när de röker ska nog fortsätta med det för de sista åren i en rökares liv brukar ju inte innehålla så mycket av den varan. Som en vän uttryckte det: “Som vuxen vardagsrökare känner jag mig allt annat än cool, jag känner mig mer som white trash och vill helst inte att någon ska se mig när jag röker!”
I USA är rökning inte alls lika vanligt som i Sverige och enligt flera undersökningar är de som röker lågutbildade, arbetslösa människor som ofta har har någon form av psykiatriska problem. Detta kan möjligtvis vara motsatsen till Louis Vuittons målgrupp eller är detta också mode? Inte vet jag men rökning verkar helt enkelt för coolt för mig.
Jag kan inte hjälpa att jag skrattar åt den senaste appen där homosexuella ska kunna botas (när blev homosexualitet en sjukdom förresten?) genom kraften från Jesus Kristus. HERREGUD säger jag bara! Appen är skapad av den amerikanska, religiösa organisationen Exodus International och har betyget 4+ i Apple Store.
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig sedan lanseringen för några dagar sedan och sajten Change.org kräver att appen tas bort (vilket också har skett) och menar att detta är Exodus farliga, nya strategi att rikta in sig på ungdomar.
Efter några månader i södra Texas kan jag ju intyga att kyrkan fortfarande har en otrolig makt här. För mig är det samtidigt självklart att homosexuella är lika mycket värda som heterosexuella. USA är modernt i många avseenden men i denna fråga skiljer det sig fortfarande på sina håll ganska mycket från Sverige.
För inte längesedan såg jag och min trainee-kollega här på ranchen filmen Religulous, en dokumentär där den amerikanska komikern Bill Maher granskar, ifrågasätter och gör satir av religion och tro och faktiskt intervjuar en f d homosexuell man som numera är “botad” från sin sjukdom.
Som barn spenderade jag söndagarna i nunneskola och kommer ihåg att jag faktiskt kände mig lurad. Religulous är en mycket intressant film som alla (inklusive min katolska mamma) borde se om de skulle få för sig att installera något så korkat som t ex Exodus-appen.
Det var överfullt med damer (var fanns de manliga medlemmarna?) i en av Palace festmatsalar när Informationsföreningen bjöd in till lunch. Den stora attraktionen var förstås krishanteraren, medietränaren och författarenPaul Ronge, som något speedad drog en tvåtimmarsföreläsning på 45 minuter. Men vi hann få oss en hel del nyttigt till livs.
Paul pratade om vinkel, nyhetsvärde, målgrupp och ”medierollerna” David, Goliath och experten. Sedan kom redogörelse för hantering av fråga, svar och budskap. Att det finns olika lösningar, ingen quick fix och om att lägga korten på bordet var några andra frågeställningar.
Vi fick även verkligt 10 handfasta råd i samband med en journalistkontakt:
Ljug aldrig
Förbered dig noga
Sök nyckelformuleringar
Tappa aldrig humöret
Du säger bara det du vill
Anpassa dig till mediet
Tänk på bilden
Inget off the record
Säg ifrån vid fel
Undvik att säga nej
Att oväntat är det som utmärker krisen – t o m Paul, som förmodligen sett det mesta inom krishantering var noga med att påpeka nödvändigheten av en ödmjuk inställning.
Men – om nu Janne Josefsson ringer på dörren – då är det bra om krisgruppen har följande checklista till hands:
Vad har hänt och hur kunde det hända?
Vad gör vi för att hjälpa ev drabbade i akutsituationen?
Vilket fel – vårt/andras; Vilka faktorer?
Vad gör vi långsiktigt?
Hur kommunicerar man med omvärlden under tiden?
Självklart gjorde Paul också reklam för sin bok När Janne Josefsson ringer. Jag har den själv i bokhyllan och läste den när den kom ut för 1 ½ år sedan. Nu får jag nog ta och läsa om den! Kan beställas här.
Sveriges Informationsförening har själva lagt ut en sammanfattning av Pauls presentation.
Här på Plyhmbloggen har vi tidigare skrivit om bl a Paul Ronge under rubriken Drevet går…..
Vi lever i en tid där alla (?) företag, organisationer och sammanslutningar vill finnas på Facebook. Varför? För att så otroligt många svenskar tillbringar mycket tid ute på nätet och närvaro på Facebook förväntas bygga varumärke, stärka relationen med befintliga kunderna och hitta nya kunder. Men hur ska man göra?
Häromdagen gästade jag en av Wednesday RelationsERFA-grupper om sociala medier (ERFA står för nätverk för erfarenhetsutbyte mellan företag i olika branscher) i Göteborg. Vi lyssnade på ett intressant föredrag av Christer Hedberg (Online Director) och Carl-Johan Magnusson (Social Media Expert) på Stendahls under rubriken ”Kommunicera, engagera och få dina kunder att agera”.
De två viktigaste budskapen var följande:
1. Fundera över drivkraften bakom Facebook och andra sociala nätverk.
En stark drivkraft är att människor söker bekräftelse. Skapa därför innehåll som är roligt och spännande. Då ökar människors lust att sprida budskapet vidare, helt enkelt för att de då får bekräftelse av sina kompisar.
2. Var en god gäst
På Facebook är människor privata. Om företagets statusuppdateringar ska börja dyka upp i flödet hos vännerna på Facebook är därför gästinsikten viktig. Håll nere antalet ”kom och köp”-budskap med andra ord.
Själv var jag gäst, tack för en givande dag! Och jag är gäst just nu också – gästbloggare. Trevligt!
Nej, verkligen inte! Vilken härlig känsla att klara tentan i Etnoastronomi på Chalmers. Vilken värld som öppnar sig där ute i universum. Nästa kurs är redan påbörjad – Den astronomiska världsbildens utveckling. Maria Sundin guidar oss, med sin stora kunskap, och varsam hand genom universum på ett urspännande vis.
Tänk att vi kan studera enstaka kurser på våra universitet i Sverige utan att tillhöra något program eller att vara begränsad av ålder. Ingen kursavgift, bara att söka. Jag känner en stor tacksamhet till vårt system. Är det likadant i andra länder tro? Det är många på min kurs som är i den s k ”tredje åldern”. Människor från olika yrkesroller och som har kompetenser som berikar kursen som helhet.
Jag menar att det måste vara positivt även för Göteborgs Universitet att studenterna har en så mångfacetterad kompetens. Det blir många spännande aspekter på det ämne som är föremål för studium. En riktig win-win situation även där.
Våra universitet och högskolor bedriver undervisning och forskning. Denna verksamhet är en förutsättning för samhällets utveckling inte minst idag då traditionell tillverkningsindustri och IT-kompetens i stor utsträckning tagits över av länder i Asien.
Våra möjligheter att säkra framgång och tillväxt på den internationella arenan torde ligga i en förmåga att forska och skapa högteknologiska tjänster och produkter som finner efterfrågan globalt. Forskningens innovationer skall drivas vid våra lärosäten. Det är viktigt att dessa kunskapscentra inte isoleras från samhället i övrigt utan istället är en vital del. Möjligheten för alla att bedriva studier är då en förutsättning som säkerställer lärosätenas förankring i breda folklager.
11 september är annars en av de händelser som mest triggat till konspirationstänk. Några teorier – USA behövde en förevändning att attackera oljeproducerande stater alt israeliska spioner, som ville lägga skulden på araber och muslimer.
Vaken.se har blivit en samlingsplats för konspirationsteorier. Grundaren heter Mikael Cromsjö och sajten, som startade 2004 är ett av Sveriges största forum för alternativa sanningar. Den sägs bygga på en politisk och religiöst obunden gräsrotsrörelse och har den amerikanska sanningsrörelsen som förebild. Sajten ska vara öppen och tolerant, men det finns även här klagomål kring censur och som i många sammanhang idéer kring en judisk konspiration.
Inte för att jag till vardags går runt och grubblar på ovanstående världshändelser. Men visst är det intressanta frågeställningar! Och de blir onekligen ännu intressantare när de ställs i ett slags övergripande sammanhang.
……………………………………………………………………………………………………………………………….
Ovanstående text är till mångt och mycket hämtad ur artikeln Med komplotten som tröst i den utmärkta tidskriften Fokus.
Amerikanen Michael Barkun har skrivit en känd bok om konspirationsteori: A Culture of Conspiracy från 2006.
På Youtube finns flera filmer från 11 september. Just den här har visats drygt 9 miljoner ggr. Se även kommentarerna nedanför!
Uppdatering idag: Intressant artikel i DN - Låt inte utredningen om Palmemordet dö sotdöden
Den senaste tiden har vi kunnat läsa om säljkultur ur olika aspekter. Diverse peppningsfilmer med säljcoacher som skriker och gapar och gör raketen är halvjobbiga, men inte så sensationella enligt min uppfattning. Nyligen hade dock Svenskmedia i Öresund en kickoff för att peppa sina säljare. Filmen från den tillställningen har väckt extra stor uppståndelse på nätet. Och därför stängts av användaren!?
VD Paul Burton på Svenskmedia berättar att målsättningen med peppningen är att utveckla attityd, något som är nödvändigt i säljyrket. Han kan inte förstå att folk i allmänhet tycker det är något konstigt.
Säljaren Peter Paunovic menar däremot att man måste vara delaktig i kulturen för att den ska vara förståelig. Det skapas en väldigt speciell atmosfär och det blir en enormt driven kultur - att jämföra med ett fotbollslag.
Personligen vill jag inte försvara den här typen av säljkultur – övningen med säljarna hos Svenskmedia verkar mer hjärntvätt än peppning. Som kund är det ju dessutom vi som utsätts för säljarens adrenalinstinna säljattacker. En balanserad attityd med mer sofistikerade metoder kan då vara något att drömma om. Eller vad tycker du?
Uppdatering 20110221 – Krishantering hos The Phone House: VDn hos The Phone House protesterar före sändningen av SVT:s program. The Phone House meddelar två dagar före sändning i ett pressmeddelande att man lägger ner fältförsäljningen i sin nuvarande form – nya Mobila butiker ska nu ha fokus på tillgänglighet och kundservice.
Samtidigt som historia skrivs i Egypten pågår diskussioner i Sverige och övriga världen om hur det som händer ska beskrivas. De sociala mediernas betydelse för informationsspridningen är enorm. Här är några länkar till artiklar, debattinlägg och bloggar där begreppet ”Facebookrevolution” nämns eller diskuteras: TV4, Aftonbladet,Hamsterpaj, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet.
Själv tycker jag det är intressant att ta del av medierapportering som använder sociala medier som källor. Samtidigt tycker jag det är att förminska det folkliga upproret genom att kalla det för en Facebookrevolution.
I Dagens Media nämns Egypten och de sociala mediernas betydelse som förra veckans snackis. Dagens Media har också en annan vinkel på händelserna i Egypten kopplat till Facebook, nämligen hur de svenska charterbolagen krishanterar.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo Foto: PSFK – a New York based trends research and innovation company
Årets Riskapitalkonferens i Göteborg drog nyligen fullt hus på Elite Park. Aktörer med kapital och kompetens på fickan frotterade sig med tillväxtintresserade företag av olika slag. Möjligheterna till finansiering och tillväxt i vår region verkade outtömliga. Mest inspirerande var förstås vittnesmål från några redan lyckade entusiastiska och framgångsrika entreprenörer.
• Superentusiasten Alexander Hars presenterade sitt senaste projekt Let’s Deal och berättade om sin otroliga framgångsresa under de senaste fem åren.
• Mattias Göransson, grundare och chefredaktör för den prisbelönta och högkvalitativa tidskriften Filter reflekterade över sitt recept på framgång med berättarnördighet som en viktig faktor.
• Sedan var det dags för en äkta (affärs)ängel att äntra scenen – Kristina Fahl berättade bl a om det lyckade kvinnliga nätverket IDA.
”Han möblerade en berättelse i våra huvuden om en multinationell koncern på småfolkets sida, han knöt an till traditionella svenska värderingar om flit och sparsamhet. Det vilar något provocerande präktigt över företaget,” skrev Expressens Eric Erfors angående Ikea och Kamprad.
Onsdagens Uppdrag Granskning avslöjade att maktbolaget Inter Ikea styrs av familjen Kamprad via en dold stiftelse – Interogo Foundation – med 100 miljarder kronor i eget kapital och med säte i Lichtenstein. När Ingvar Kamprad i programmet konfronterades med dessa uppgifter förnekar han och kallar reportern för ”helt jävla sjuk i huvudet”. Kort efter Uppdrag Gransknings slut bekräftar dock Kamprad att stiftelsen existerar . Senare har han gett svar på tal via ett brev som bl a publicerats på den chatt som var öppen i går mellan 09.00 – 17.00 och där Ikea/Ingvar svarade på “allas” frågor. Man kan bara ana hur den okända PR-byrån jobbat i sitt anletes svett.
Det råder inget tvivel om att Ikea utnyttjar det globala skatterättsliga systemet (som så många andra multinationella företag) på ett högst sofistikerat sätt, en företagsmodell som många anser strida mot den anspråkslösa och folkliga image som Ikea har byggt upp. Oetiskt (?) och osvenskt kanske men definitivt inte olagligt. Och hur svenskt var nu Ikea egentligen?!
Uppdrag Granskning hade jobbat hårt på att haussa upp förväntningarna - som också kammade hem de högsta tittarsiffrorna någonsin i granskningens historia. Men Ikeas informationsavdelning konstaterar att den mediala uppmärksamheten faktiskt var större före än efter programmet sändes.
Vi är vana att Kamprad framställer sig /framställs som en blygsam, trögfattad och lite töntig smålänning. Han är dessutom känd för sin modesta livsföring. För många är Ikea = Kamprad = Ikea med allt vad det innebär. Otvivelaktigt är det t ex lättare för kunderna att identifiera sig med svenne-Ingvar än miljardär-Ingvar. Därav kanske också delvis förklaringen till den stora upprördheten över Uppdrag Gransknings avslöjanden.
Vinn en gourmethelg på Salt & Sill. Detta erbjudande fick jag häromdagen av en vän på Facebook . Tävlingen pågår mellan 17 och 31 januari och det är konferenshotellet Salt & Sill, som är arrangör (ligger på Klädesholmen, Tjörn, norr om Göteborg). Du deltar genom att besöka deras Facebook-sida och klicka på ”gilla-knappen” samt bjuda in alla dina vänner.
Effekten är ett enormt kedjebrev. Efter en vecka har över 170 000 inbjudningar skickats ut. Drygt 24 000 har anmält att de vill delta i utlottningen och kommentarerna väller in – alla översvallande positiva.
Det är många som gör tävlingar på Facebook. Ett liknande exempel är norska QuizBook som lottar ut kryssningsbiljetter i Karibien . Där ska utlottningen ske när 25 000 har registrerat sig på en extern hemsida. Idag har den 18 000 medlemmar men någon utlottning är emellertid inte att vänta då den externa hemsidan är nedlagd.
Är det ett smart sätt att anordna tävlingar på Facebook? Ja, om man gör det på rätt sätt. Gör Salt & Sill på rätt sätt? Efter att ha läst Facebooks regler är jag inte säker på att tävlingen är tillåten. Men uppenbarligen är det många andra som tycker det är en förträfflig idé. Just nu är chansen en på 24 000 att vinna. Det är precis lika stor chans som du har att vinna 10 000 kr på Cancerfondens Rikslotteri.
I år passar Bing Crosbys klassiska White Christmas extra bra som julunderhållning och det är verkligen inte tal om att drömma. Den vita julen är högst påtaglig. Särskilt för alla som ska resa någonstans för ett julfirande tillsammans med nära och kära. Förhoppningsvis kommer alla fram i tomtetid och slipper tillbringa dessa dyrbara timmar på en terminal eller en centralstation.
Det har som vanligt varit full rusch på julhandeln. Årets “officiella” julklapp år 2010 på den svenska marknaden är ju en I-Pad, ett hårt paket som säkert kommer att glädja många. I USA har man dock konstaterat att barn i sina traditionella brev till tomten önskar så – som man kan tycka – basala saker som en varm ytterjacka.
Sista minuten – Julklappstips: Ge bort en helårsprenumeration (4 nummer) av nya tidskriften Morbergs Magasin så får du hans fina kokbok på köpet (Morberg jagar och lagar). För alla som gillar jakt, mat och kultur – och säkert för många andra också. Beställ här!
Eller ännu hellre – kolla in Unicefs Gåvoshop, där man enkelt kan beställa/köpa presenter som räddar och förändrar barns liv. Du kan välja allt möjligt från myggnät till en jeep. Konceptet har blivit en stor framgång och även vi på Plyhm Kommunikation har valt att stödja detta projekt.
Slutligen vill vi tacka för kontakt och uppmuntran under gångna bloggåret och önska alla läsare en GOD JUL!
Inga piercings, kluvna hårtoppar, korta kjolar eller armband. Schweiziska UBS har tagit fram en 43-sidig handbok i klädsel, hygien och uppförande för sina anställda med hoppet om att detta ska förbättra bankens rykte (man undrar ju hur de såg ut innan…).
Allas vår vett och etikettexpert Magdalena Ribbing menar att klädkoder markerar de anställdas attityd till sitt arbete, en uppfattning som jag kan hålla med om. Men kunden lär inte glömma vilken europeisk bank som drabbades värst av finanskrisen bara för att han eller hon möts av en anställd i Armanikostym.
Det krävs nog mer av UBS än en image som ska ge sken av att återspegla företagets verkningsmekanismer. På något sätt känns det lite som vilseledande marknadsföring. Och hur många gånger har man inte fått höra att det är insidan som räknas? Men visst, man måste ju börja någonstans.
Sj twittrar, Gatwick twittrar, till och med Tommy Lee och Carl Bildt twittrar. Detta är företag och personer som med all säkerhet inte lägger ner tid på aktiviteter som de anser onödiga. Visst är en hemsida en bra början men idag räcker ju inte det som kommunikationsmedel, där skapas ingen dialog med målgruppen.
Att öppna ett Twitterkonto är inte speciellt svårt, inte heller att lägga upp en Facebooksida eller starta en blogg. Det som krävs är förstås kunskap hur man använder sociala medier på ett bra sätt, engagemang och en förmåga att fånga kundens intresse.
Ikea har t ex lyckats bra med sitt Showroom på Facebook.
Dagens kunder förväntar sig uppdatering, information, inblick i företaget och framförallt en möjlighet till dialog. Resultatet blir ofta ett förstärkt varumärke. Och de som inte hänger med riskerar att glömmas bort när t ex konkurrenten ser sin chans och börjar blogga.
En av kommande trender inom sociala medier lär enligt CS vara att “Det interna blir socialt”. Om två år finns sociala aktivitetsflöden i hälften av alla storföretag.
Saltå Kvarn är ett företag som är aktiva inom sociala medier Barack Obama finns på Twitter
På Kreafonbloggen ges råd om hur man bäst bygger en blogg och här ges även exempel på framgångsrika företagsbloggar. Och så ett bra tips för alla sociala medier-intresserade – En ny bok - En lathund! 10 tips från Jerry Silfwer
Många, t ex Frida Berglund håller föreläsningar i ämnet bloggbyggande. Det tar 1 – 2 timmar!
Tidigare i våras skrev vi om Nathalie Schutermans 12 åriga dotter Chloé som ekiperas i klänningar från Chanel och väskor från Balenciaga. Under Chloés medverkan i programmet Förkväll diskuterades allt ifrån favoritdesigners till bloggplaner. Resultatet går att se här.
På bloggen beskrivs (av mamma?!) Chloé som en kreativ, positiv och nyfiken tjej som följt med på inköpsresor till bl.a. Paris, Milano och New York. Bloggen ska ge Chloé en möjlighet att dela med sig av sin unika känsla för mode, som hon tydligen har utvecklat redan vid 12 års ålder.
Givetvis går det nu att läsa överallt på nätet om denna fruktansvärda blogg och Alex Schulman är inte sen med att berätta hur otroligt provocerad han blir av Chloé och att barn under 15 år inte borde få blogga. “Näthat” verkar ju vara något som många bloggare får uppleva men det hade inte förvånat mig om Chloés skyddade värld är oemottaglig för detta.
Visst har lillgamla Chloé en extremt exklusiv livsstil för sin ålder men hon är ju så himla söt med sina rådjursögon och sitt mörka hår. Dessutom är det svårt att kritisera då Chloé faktiskt bara är ett barn. Jag håller med Parisa Amiri; låt Chloé blogga om hunden Ralphs intressen, dagens outfits, sina bästa julklappstips under 1000 kr och favorithotellen i NY. Varför inte? Det finns uppenbarligen en efterfrågan på just den här typen av blogg. Så länge den lättpåverkade målgruppen inte tror att det är så här man måste leva och se ut för att vara perfekt, för den risken finns ju, så är väl bloggen inte något större problem.
Vad är ok benämning? Andra generationens invandrare eller etnisk svensk eller kanske blatte? Vi har svårt att hitta en term som känns rätt för personer med annan kulturell bakgrund än svensk. Invandrare har kallats för utrikesfödd och svensk medborgare blev utlandssvensk. Första generationens invandrares barn blev andra generationens invandrare. Ja, det är många begrepp för samma sak.
Vi är så rädda att stöta oss med människor med annan hudfärg, religion etc (som t ex i humoristiska You Tube-klippet från “Sunes sommar” ovan). I andra länder med lång mångkulturell tradition är man tydligare. I USA och England är det t ex naturligt att säga “black male” eller female hispanic”. Man är det man är helt enkelt.
Visste ni förresten att mannen som greps för skottlossningen i Malmö har finska föräldrar!? Då kan man fråga sig om han är svensk eller invandrare? Och är det svenskar eller invandrare som blivit beskjutna? Intressant frågeställning, eller hur?
Vi vill förklara utan att peka ut. Och det är svårt. Varför är vi så känsliga? Finns det verkligen inte ett naturligt förhållningssätt? Kanske kommer vi dit så småningom!?
Ovanstående är delvis en sammanfattning/omskrivning av en artikel av Ramin Rahmani i det senaste numret av den utmärkta tidskriften Fokus.
På Blatteförmedlingen. se kan vi läsa följande generella beskrivning av vad en blatte är: “individ med svenskt eller utländskt ursprung, som bor i Sverige och har insikt i andra språk, kulturer, seder och bruk än de traditionellt svenska.”
Följande beskrivning av ordet blatte finns på Wikipedia.
Söker man på ordet “invandrare” får man 96.100 träffar som bilder/illustrationer på Google.
Varannan svensk tyckte enligt en SIFO-undersökning att “kungen kunde få vara ifred”, indignerade vänner rasade över påhoppet, kungens “hallick” spydde galla över alla lögner, påstådda älskarinnor hukade i buskarna oroliga för repressalier och var förstås heta villebråd för grävande journalister. Och så hade vi ju bl a Monica, 45, som visade privata bilder och berättade om festerna i den kungliga vänkretsen när det begav sig.
När Madeleines otrogne fästman, Jonas, schavotterade i pressen för sin uppdagade affär med norska Tora var det egentligen första gången kungligt relaterad otrohet tilläts bli en issue. Svensk press anammade därmed en mer internationell standard, vilken numera får anses helt etablerad. Spaltkilometer har nu bekräftat detta – även med dyningar runt om i internationell press.
Presskonferensen utanför Trollhättan, som attraherade ett stort pressuppbåd med ett femtiotal journalister blev en “besvikelse” men samtidigt något av en vändpunkt. Kungen babblade på relativt osammanhängande - men ändå till synes avspänt om den årliga älgjakten, ja, han tillät sig tom att skämta då och då. Till slut kom dock en kommentar om boken - eftersom han inte hade läst den kunde han inte heller uttala sig. Smart!?
Så finns det verkligen mer att säga? Eller väljer alla inblandade, inklusive media – liksom kungen och hans familj – att vända blad? Och är det faktiskt inte till slut kungen själv som drog det längsta strået!?
Så länge vi inte är där, kan ingen säga att siarnas förutsägelser är fel. Redan de gamla grekerna erbjöd seanser med orakel för att man skulle få reda på framtiden. Då var det prästerna som ordinerade en diet åt de framtidstörstande som resulterade i väldigt förvirrade tillstånd. Det var maten eller snarare bristen på densamma som gav känslan av att se in i framtiden.
Nu är det en hel industri med professionella talare och framtidsforskare som villigt och bestämt berättar för oss om hur framtiden ter sig. Jag sökte på ordet “Futurist” och fick nära 8 miljoner träffar.
Kanske du sett notisen om dagstidningarnas död? De försvinner redan 2019 i USA och 2025 i Sverige. Vill du fortfarande ha din morgonstund med tidningen i framtiden bör du överväga en flytt till Mongoliet. Där beräknas tidningarna dö ut 2040.
Mannen som gör dessa uttalanden är en av futuristernas estradörer – australiensaren Ross Dawson, som lika tvärsäkert även uttalar sig om museernas och bibliotekens framtid, finansiella tjänsters, arbetens och organisationers, vårdsektorns eller rent av affärslivets framtid.
Ligger hans förutsägelser inte i linje med det du vill höra går det alltid att hitta en annan ståndpunkt. Om vi återigen tar tidningarnas framtid så var branschens egna representanter, inte helt oväntat, väldigt positiva om sin framtid på the American Magazine Conference nu i oktober. Enligt en referent på World Future Society’s hemsida, bloggaren P Tucker, hade de dock glömt att förutsäga om och i så fall hur det journalistiska innehållet kan te sig, “The future of the magazine industry doesn’t include Magazines”.
Angående vår framtid fällde nationalekonomen John Maynard Keynes en oomtvistlig framtidsförutsägelse – “In the long run, we’re all dead”. Något som Keynes underströk med “It is better to be roughly right than precisely wrong”.
Förvisso, men nog är det spännande att redan nu veta hur det blir innan och efter den stunden.
I Sverige använder var tionde ung man och var tjugonde ung kvinna cannabis, var femte gymnasieelev har testat. I natt röstade Kaliforniens invånare om kontroversiella “Proposition 19” – d v s om legaliseringen av cannabis (användning för medicinskt bruk har varit tillåtet sedan 1996). Förslaget avslogs dock med 57 % av rösterna. Men nu är debatten aktuell även i Sverige, ett land där vi tidigare har haft en nolltolerans mot droger. Bör cannabis tillåtas och i så fall varför?
I gårdagens Aktuellt diskuterade den cannabis-vänliga journalisten Magnus Linton användandet av drogen med Maria Larsson, regeringsansvarig i narkotikafrågor. Själv är jag skeptiskt inställd till Lintons argument och det får mig i stället att tänka på den glamorisering av droger som man ofta möts av i media. Idag är det väl tämligen uppenbart att droger (även alkohol inräknat) kan vara skadliga!?
Linton menar att cannabis ska legaliseras för att bryta den organiserade kriminaliteten. Är inte det en orimlig spekulation att använda som motiv till legalisering? Vad är det som säger att det kriminella intresset inte flyttas över till andra narkotikapreparat?
Huvudfrågan måste ju ändå vara om användning av cannabis är ett accepterat beteende eller inte i vårt samhälle. Vad kommer vi att mötas av för konsekvenser? Anses inte cannabis vara en inkörsport till tyngre droger? Att säga att cannabis är ofarligare än alkohol är väl inte heller ett skäl till legalisering då alkohol ju faktiskt är skadligt. (Dock har alkoholen blivit en del av vårt kulturella mönster).
Är det verkligen så att de positiva aspekterna överväger de negativa? Personligen känner jag faktiskt inte till någon som har använt sig av cannabis och upplevt någon större intellektuell utveckling. Vad hände med “Våga säga nej till droger?”.
Läs även: Politikerbloggen.se; alt SvD – Missbruket kostar 150 miljarder kronor GP – Kändisar klara för rehab
Mer om Propositoion 19 i DN
Cecilia Malmström, talade förra veckan på Handelshögskolan i Göteborg om sin tid i EU kommissionen och EU:s asylpolitik efter Lissabonfördraget. Cecilia är verkligen en politiker som gör detta med EU greppbart. Hon är enkel i sin framställning och man känner att hon verkligen behärskar ämnet. Det var fler än en av de prominenta akademikerna som kände sig som en stolt far på examensdagen när de presenterade “vår” EU kommissionär, Cecilia, eftersom hon ju tidigare studerat på statsvetenskap Handelshögskolan.
Det är ju inte en liten eller enkel uppgift som hon tar tagit på sig; Commissionair for Home Affairs, där hon jobbar med EU:s 28 länders inrikes- immigrations- och justitieministrar och ska få dem att enas om förslag när det gäller migration, integration och asylfrågor. Cecilia lyckas dock förklara på ett enkelt sätt hur hon har omvandlat Stockholmsprogrammet, som innehåller riktlinjer och ambitioner för asyl- och immigrationsfrågor till en handlingsplan med 2,500 aktiviteter som ska genomföras fram till 2014.
När det gäller migration så är det ett demografiskt faktum att fram till 2050 har arbetskraften inom EU minskat med 60 miljoner arbetstagare. Vi behöver arbetskraftsinvandring inom den europeiska marknaden och då är det önskvärt med ett gemensamt regelverk. Hur ska dessa människor tas emot? Hur ska integrationen gå till? Cecilia tror att man måste skapa mötesplatser, peka på de goda exemplen och de länder som tidigare har haft arbetskraftsinvandring dela med sig av sina erfarenheter.
När det gäller asylfrågorna så är det de enskilda länderna som bestämmer hur många asylsökande flyktingar som man ska ta emot, det är inte en fråga som EU kan ha synpunkter på, men eftersom EU har en yttre, gemensam gräns, så vill man ta fram regler för hur man tas emot. Ambitionen är att redan 2012 ha ett gemensamt asylsystem som handlar om mottagande, kriterier, processer och vidarebosättning. Man har dessutom beslutat att inrätta en ny EU myndighet i Valletta, Malta som ska fungera som en gemensam immigrationsbyrå.
Cecilia trycker på att de frågor hon arbetar med måste ses i ett globalt perspektiv, det handlar om demokratifrågor, handel och bistånd. Man måste helt enkelt sätta frågorna i detta sammanhang innan man börjar diskutera vad man ska göra när människor gett upp sitt liv på hemmaplan för att söka sig någon annanstans. Allt kräver ett exceptionellt ledarskap och det är hon inte helt säker på att det finns.
Den skandinaviska hotellkedjan First Hotels ligger ute med en kampanj som går ut på att man ska ansluta sig till deras kundprogram. Löftet i annonsen jag såg i DI anspelar bildmässigt på att en ung kvinna iklädd en gammaldags raffversion av husauniform kommer att ingå, förstärkt med rubriken “Sleep with us”.
Tittar jag närmare på hotellkedjans hemsida så framgår det att företagets kärnvärden är “Glädje, Omtanke och Innovation”. Sett i ljuset av annonskampanjen kan de få en väldigt speciell innebörd. Tittar jag vidare på koncernledningens medlemmar är det idel män.
Ett försök att upprätthålla en patriarkal värld där kvinnans roll uppenbarligen är underordnad mannens? Det faktum att mänskligheten består av såväl kvinnor som män, även bland hotellkunderna tycks ha undgått ledningen. En värld där sexanspelningar är ett tänkbart försäljningsargument.
Funderar jag vidare på hur de kvinnliga medarbetarna kan uppfatta arbetsgivarens förväntan på deras uppgift börjar jag bli riktigt mörkrädd.
Vad kan man göra? Till att börja med, inte ta in på ett av First Hotels hotell när jag behöver rum, uppmana mina kolleger och bekanta att inte heller göra detsamma. Och vill man vara lite mer aktiv, anmäl annonsen till Reklamombudsmannen - vilket faktiskt redan gjorts. Skammens rodnad måste hemsöka ledningen på First Hotels kinder, förhoppningsvis följt av insikten om att vi lever i en värld där kvinnor och män är helt självklart lika.
På Resumé kan man läsa hur First Hotel bemöter kritiken. Och bland kommentarerna finns det olika åsikter om kampanjen – både bra och dålig! Det har förstås hänt förut: Leif Östling nämner i en kommentar att “det finns en likartad fällning av ERK (….to sleep with the best in Scandinavia) av SAS Radisson från 2006.
Och fällningar blir det då och då – nyligen dömdes Comviq/Tele 2 för en film om kontantkortet Kompis. Då motiverat av “oacceptabelt och kränkande beteende”.
Man blir både chockad och äcklad av 10:10′s senaste reklamfilm No Pressure med målsättning att sänka koldioxidutsläppen med 10%. I inledningsscenen sprängs två skolbarn som är skeptiska till frökens förslag om att tillsammans göra insatser för att minska utsläppen av koldioxid. Blod och köttslamsor flyger över chockade klasskamrater.
Och så fortsätter det igenom hela reklamfilmen: VD spränger anställda, fotbollslag spränger tränare och det hela avslutas med sprängning av en gammal skådis. Jag skulle verkligen vilja veta hur Richard Curtis tänkte när han satt och filade på filmens manus. Förmodligen ville han väcka uppståndelse och provocera men resultatet liknar mest något som kan ha hämtat inspiration från M.I.A.’s video Born Free. Alternativt från utrikesnyheterna.
Att sponsorerna bakom reklamfilmen har dragit tillbaka sina finansiella bidrag kan ju inte vara oväntat. Även 10:10′s chef Eugenie Harvey har fegat ur rejält och helt tagit bort filmen från kampanjsajten.
Vad förväntade de sig egentligen? Tydligen hade teamet bakom No Pressure tyckt att filmen var “extremely funny”. Visst är budskapet tydligt men det går ju ändå totalt förlorat i allt blod. Det känns knappast som att mord av medmänniskor är lösningen på koldioxidproblemet.
SM i Minne arrangerat av Svenska Minnesförbundet blev åter en succé! Denna gång även en publikmässig sådan. Men hur gör man för att få många åskådare till en sport som kräver absolut tystnad? Tävlingsdeltagarna måste koncentrera sig och sitta i en tyst miljö. Att hålla till på Bok & Bibliotek låter knappast som en bra lösning, eller?! Men att vara på Bokmässan visade sig vara ett mycket bra alternativ med chans till mycket PR och exponering för en stor publik!
Göteborg är under en förlängd helg i slutet av september vad Stockholm alltid är när det gäller tillgång till media. T o m den talande P-kanalen sänder direkt från Bok & Bibliotek! Ja, extremt många journalister och kändisar lämnar den kungliga huvudstaden och byter sida till Sveriges minneshuvudstad – Göteborg (med tre av fyra i minneslandslaget har jag tagit mig friheten att utnämna Göteborg till Sveriges framsida när det gäller minne).
Ett av minnessportens största dilemman är just att den inte syns för en bredare publik. Men även att inte få den media som sporten förtjänar. En bra lösning visade sig vara att bygga en glasbur i en folktät miljö – 100.000 besökare under fyra dagar och där all media värt namnet är närvarande. Succé! Från Världsförbundet i Minne konstaterade man också att SM i Minne 2010 hade den största publik en minnestävling någonsin haft; inräknat VM.
Att återupprepa den enorma mediasuccén från förra årets SM i Minne visste vi skulle bli svårt. Nyhetetens behag är blott en gång. Men det blev alltså väldigt bra den här gången också. Dels fick vinnaren, Mattias Ribbing sin beskärda del av medial uppmärksamhet och dels gav oss närvaron mitt i böckernas mecka en superbra position och möjlighet till en fantastisk fysisk PR-succé. Vi ser redan fram emot nästa år!
São Paulos borgmästare Gilberto Kassab förbjöd för fyra år sedan utomhusreklam i staden. Det var för Sydamerikas största stad en del i “Cidade Limpa – Clean City law”, ett program i att bekämpa all form av föroreningar – i vattnet, luften och visuellt. När man ser på youtube-klippet ovan blir skillnaden minst sagt slående.
I början var oron stor att det skulle slå hårt inte bara mot reklam- och annonsbranschen utan framför allt mot näringslivet, som blev berövade en del av sina marknadsföringsmöjligheter. Nu, efter tre års förbud, är staden fortfarande ren från utomhusreklam. 20 miljoner invånare vaknar varje dag och blickar ut mot en omgivning som är betydligt mer fysisk, utan skyltar, planscher, stortavlor och liknande.
Hur gick det då för reklam-/annonsbranschen och näringslivet? Berövade en kanal satte fart på kreativiteten och frigjorde inte minst reklampengar. För att tidigare kunna synas i bruset krävdes det väsentliga investeringar i reklamutrymme, pengar som nu används till annat.
Insikten kom att man måste komma närmare sina målgrupper. Det har i sin tur resulterat i att São Paulos reklammakare är världsledande på sociala media på internet. Den världsomspännande reklamkoncernen Publicis står just i begrepp att köpa Talent, en brasiliansk byrå. Andra globala varumärken väljer att ha Brasilien som ett globalt nav för sin marknadsföring.
Dagens Media publicerade en enkät om hur våra riksdagsrepresentanter ser på reklamen. Hela 22 % av dem anser att “reklam har inte någon viktigt funktion alls att fylla i ett samhällsekonomiskt perspektiv”. Undrar vilken planet de bor på? Kanske São Paulo skulle kunna fungera, inte riktigt så som de resonerat, men en win-win situation för såväl dem som reklammakare, näringsliv och allmänhet.
Vad tycker du, ska vi låta kreativiteten ta andra former även här? Bloggaren Hållplats Hådén skrev om detta 19 juli 2010.
Deepwater Horizon, oljeplattformen som sjönk i Mexikanska Gulfen 20 april, 2010 lämnar ju mer än ett frågetecken efter sig. Vem ska betala? Hur kan man förhindra liknande saker att hända i framtiden? Vad händer nu?
Redan 1989 när Exxon Valdez sjönk utanför Alaska började man fundera över hur USA:s skattebetalare i framtiden skulle undvika att betala för oljesöl orsakade av tankfartyg och man kom fram till att en tvingande lagstiftning, Oil Pollution Act of 1990 (OPA 90), var svaret.
Lagstiftningen ger ett system som reder ut vem som har det ekonomiska ansvaret, vem som ansvarar för förebyggande åtgärder och vem som ska göra vad om det värsta ändå inträffar. Man sorterar upp ansvarsfördelningen gentemot tredje man.
Utgångspunkten är att den som sölar olja ska betala för att röja upp efter sig och kan endast hänvisa till att man inte är ansvarig för söl som följd av “Act of God”. Systemet har fungerat utmärkt, det har varit föremål för kontinuerlig uppdatering och shipping industrin har anpassat sig till de regler som gäller.
Ett söl som det Deepwater Horizon gjort är svårt att ens föreställa sig, än mindre räkna ut hur man ska handskas med. De regler som gäller för offshore borrning har, i motsats till vad som gäller för sjötransport av olja, inte uppdaterats sedan mitten av 90-talet och nu kommer kraven på att man ändrar hela lagstiftningen. Reaktionen är att ta bort alla gränser för ansvar, pendeln slår åt andra hållet och alla som borrar och/eller transporterar olja ska vara ansvarig för ALLT utan begränsning. Det ofantliga utsläpp av olja som orsakats av en borrplattform slutar med att fartyg av alla sorter ska vara ansvariga för alla storlekar av utsläpp.
Det är skillnad i risk mellan fartyg och oljeplattform, ett fartyg har begränsad mängd last och drivmedel ombord. Fartygets ägare har genom OPA 90 krav på sig att se till att oljesöl blir omhändertaget och man kan på förhand räkna ut hur mycket skada man skulle kunna åstadkomma.
Deepwater Horizon problemen är specifika för utvinning och produktion av olja, inte transport.
Rederierna har försäkrat sig mot oljesöl, idag är försäkringsbeloppet för oljesöl USD 1,000,000,000,000, och det finns möjligheter till högre summor. Man vet att någon plockar upp notan från början så man kan genast starta uppröjningsarbetet. Om ansvaret blir obegränsat kommer inget försäkringsbolag att kunna täcka risken och om man inte kan försäkra sig kan man inte vara säker på att någon betalar. Vem tar då initiativet till att man påbörjar röjandet?
Endast de allra största företagen som har möjlighet att själva stå risken och försäkra sig själva kommer att kunna fortsätta att transportera olja till USA, alternativet är företag med dålig finansiell styrka som chansar och tar risken för att kunna tjäna snabba pengar. Vad har man då uppnått?
Redan nu har oljeindustrin börjat omstrukturera och flytta sina operationer från USA till Brasilien, Afrika och Sydostasien, i väntan på beslutet om framtida utvinning som förväntas komma i slutet av november. De som arbetar på plattformar och andra företag i oljeutvinningsbranschen kan bara hoppas på en fortsatt arbetsmarknad i hemlandet.
Påven Benedict XVI besöker som bekant Storbritannien denna vecka. Som alltid när en tydlig representant för en uttrycklig tro eller ideologi ska framträda blir det mycket uppmärksamhet redan innan händelsen inträffat.
Bland det uppmärksammade kan noteras att påvens besök kostar de brittiska skattebetalarna ca 140 miljoner kronor och att det åter aktualiserar de sexuella övergreppen gjorda av katolska fr a präster på barn.
Ett företag som försöker dra nytta av påvens besök är glassvarumärket Antonio Federici som planerar att sätta upp affischer längs påvens kortegeväg i London. På bilderna syns dels en höggravid nunna ätandes glass i en kyrka med texterna: “Immaculately conceived” och “Ice cream is our religion”. Som ofta är det en ordlek med ‘Immaculately conceived’ där den inte bara anspelar på den obefläckade avelsen utan också kan tolkas i stil med felfri föreställning. En annan annons visar på två präster i en uppenbart kärvänlig situation och texten “We believe in salivation”, även här en ordlek mellan salvation – frälsning och salivation – salivering, fritt översatt läskande.
PR-tricket är helt klart uppmärksammat redan innan. Frågan är om en lek med sex och religion kommer att öka glassförsäljningen. Men fyndigt är det. Eller?
Vad skulle få svenska RO att reagera tror du? Fundera en stund och lämna gärna en kommentar. Kanske nya epokgörande kampanjer föds här.
Kvinnor iklädda burka tävlar mot äldre dam med rullator i den 30 sekunder långa valfilmen från “partiet som inte tycker om invandrare”. Målet är att nå först till antingen “pensionsbromsen” eller “invandringsbromsen”. Filmen ska symbolisera partiets krav på att sänka pensionärernas skatter och detta ska alltså finansieras genom att minska invandringen. Dock sändes aldrig denna version av partiets reklamsatsning då TV4 valde att stoppa filmen. Och tur var väl det !?
- Filmen strider som vi ser det mot demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen och andra demokratiparagrafer och är enligt vår bedömning hets mot folkgrupp. Enligt de EU-direktiv som ligger till grund för radio- och tv-lagen får man inte uppmana till hat som gäller ras, kön eller religion. Och alla människors lika värde ska genomsyra valfilmerna, säger TV4-Gruppens vd Jan Scherman till DN.
Själv förvånas jag över att TV4 över huvudtaget övervägde att sända filmen. Och förväntade sig verkligen partiet att deras fientliga propaganda skulle visas i tv?! Den omarbetade versionen är nu godkänd av TV4 men jag vet inte om det är till tv-kanalens fördel med en text som säger “Censurerad av TV4″.
Kanske ? är hela karusellen ett genomtänkt PR-trick från partiet för att få “gratis” PR och att väcka debatt innan valet. (Partiet fick ju även lite extra uppmärksamhet när de själva valde att anmäla filmen till JK).
I min värld är partiets valfilm inskränkt och gammaldags. Kanske borde den ändå från början ha visats på bästa sändningstid så att ingen i Sverige missar vad partiet egentligen menar med “Trygghet och Tradition”.
Läs även:
- Måndagens artikel i SvD – TV4 får rata politisk annonsering
- En av gårdagens artiklar om hur skräcken kring partiets ev vågmästarroll efter valet vållar spekulationer om nya samarbeten. Och ger saftiga rubriker – exponeringen av partiet är stor både på eget initiativ och andras!
Jag är en medelålders, yrkesarbetande kvinna som just bytt jobb. Och jag har kommit till insikt om att i andras ögon så kan jag kategoriseras som en digital invandrare tillhörande baby-boom generationen.
Fler och fler insikter drabbar mig varje dag. På min nya arbetsplats är det jag som är it avdelningen, något som tidigare var en division av anställda varav man bara kunde beställa hjälp i den nöd man för tillfället befann sig. Nu är jag alltså it-beställare OCH it-användare. Ställer stora krav på en digital invandrare, ett begrepp som lanserades redan 2001 av Marc Prensky.
Utmärkande för en digital invandrare är att man printar mail för att ha en “hard-copy”, man ropar till sig sin kollega för att visa på skärmen när man hittat något bra på nätet som man vill visa och man är rädd att förstöra saker om man provar genom att “trycka på fel knapp”. Som tur är umgås man med en del digitala infödingar, som nu har slutat skratta åt mig eftersom jag kommit till insikt om vad jag är och faktiskt uttrycker att jag är ganska “cool” för min ålder.
De digitala infödingarna, det är dagens tonåringar, de som är födda 1995 eller senare. De som har levt hela sitt liv i den digitala världen, med datorer, tv-spel, mobiler och digital musik. De har missat faxen, de vet inte hur man skickar vykort, men det är de som håller på att ta över världen.
Det kräver mycket av oss digitala invandrare, vi som inte föddes in i den digitala världen, att hela tiden bli jämförda med de digitala infödingarna – de som har så lätt för allt det som vi tycker är svårt. Det enda vi kan göra är att göra som alla invandrare gör, jobba på lära oss så snabbt som möjligt och att försöka anpassa oss till situationen. Jag inser att jag håller med Marc Prensky när han säger att man alltid har kvar sin accent som alltid kommer att avslöja en, personligen kommer jag att fortsätta läsa bruksanvisningar!
Inte så överraskande är finansbolag – banker och liknande inte med i urvalet, detta sedan Lehman Brothers och finanskraschen. Denna sektor anses helt enkelt inte trovärdig i sin informationsgivning.
HQ Bank är ännu ett exempel på att detta tycks fortgå hos en del finansaktörer. (Bloggaren Hans-Olov Öberg ger en spännande inblick bakom kulisserna samt hyllar samtidigt inte minst whistle blowern Catharina Lagerstam.)
Uppsidan är dock att de som är med i Reportwatch-rankingen levererar just kvalitet och trovärdighet i sin informationsgivning.
Extra trevligt är det att svenska Electrolux årsredovisning hamnar på första plats och SAS på andra. Grattis! Bland de 50 högst placerade bolagen återfinns inte mindre än 14 svenska bolag. Ärlighet vara längst. I kombination med väl strukturerad information – ett vinnande koncept.
I förra veckan var det dags för plåtning av Mountain Horse vår- och sommarkollektion för 2011. Som plats valdes det helt fantastiska slottet Wrams Gunnarstorp utanför Ängelholm. Slottet började byggas redan på 1600-talet och har en av de finaste slottsparkerna jag har sett. (Det tyckte även Carl von Linné när han på 1700-talet beundrade buxbomen som finns kvar än idag!). Slottet är privat och ägs av familjen Tornérhielm.
Efter tre intensiva dagar med en duktig fotograf, snygga modeller, proffsiga stylister och vackra PRE-hästar är jag övertygad om att vårens katalog kommer att bli den bästa någonsin. Kläderna går i klassiska färger som rött, vitt och navy och eftersom jag har haft möjligheten att prova det mesta ur kollektionen vet jag att passformen är riktigt bra. Jag ser fram emot att få rida i Lauren-byxorna, Britney Polo och supersnygga Allegro Jacket. Mina stövlar Supreme High Rider får hänga med även nästa säsong.
Men först kommer vinterkatalogen (som jag bloggade om i våras) och den kan ni som är hästintresserade beställa gratis här!
Rosling finns att se i ett antal inspelade och mycket inspirerande presentationer på ted.com. I dokumentären på SVT kompletteras bilden av den originelle professorn genom inblickar i bakgrund och privatliv.
Vi får se glimtar från hans många år som läkare i Afrika tillsammans med hustrun och barnmorskan Agneta. Och hans uppväxt i Uppsala med pappa kafferostaren och en mamma som led av sjukdomen tbc.
Enligt en pågående kampanj ger bolaget 118 800 svar på alla frågor. Skicka ett SMS med din fråga och du får ett snabbt svar med relevant information. Det funkar bra på tydliga faktafrågor, mindre bra på “nonsensfrågor”. Som man frågar får man svar, kan man säga. Men är det så enkelt?
De senaste dagarna har några “olämpliga” svar publicerats i pressen. Visserligen som svar på knepiga frågor – men dock tvivelaktiga svar. Som t ex Thimmie, som frågade vad han skulle bli när han blir stor och fick ett långt svar som avslutades “ta med sig ett hagelgevär ut i djungeln och så att säga ta ner skylten”. Roligt?
Bolagets policy är att alla alltid ska få svar. Även “svåra” frågor besvaras, men då blir svaren som tagna “ur det blå”. T ex blev svaret på frågan om när en person skulle dö – Snarare än någon kan ana!
Jargongen är onekligen arrogant och det finns många som inte gillar den sortens humor. Det måste också vara svårt med gränsdragningen, det är väl därför det inte har funnits någon sådan. Vad är lämpligt/olämpligt i det enskilda fallet?
VD Markus Öhman, som själv svarar på en hel del frågor verkar tycka att det mesta är kul. Men nu ska man se över sina riktlinjer och frågor av ovanstående typ kommer inte längre att besvaras.
Hur som helst har säkert publiciteten kring 118 800 haussat tjänsten; om än tillfälligt. Ett antal extra frågor har garanterat trillat in. Sedan återstår den gamla vanliga frågan – är all PR god PR?
