New York är en fantastisk stad, där finns allt. Men bäst är atmosfären, vilket återspeglas på ett utmärkt sätt i filmen New York, I love you. Filmen består av ett antal fristående episoder med “love” som gemensamt tema. Vi befinner oss nästan uteslutande på Manhattan, med utantag för en liten snutt från Brooklyn.
Ett mångsidigt galleri av människor passerar revy. Det uppstår en del dråpliga situationer, men även allvaret återfinns här och där. En röd tråd är kärleken, som det ju finns många varianter av. Positivt är också alla överraskningsmoment.
Filmen om New York är den tredje i serien Cities of Love. Producenten har tidigare ansvar för Paris, je t’aime, där ett antal regissörer bidrog med varsitt inslag. Liknande upplägg finns i Tokyo och planer lär finnas för Rio, Jerusalem och Shanghai. Låter som något att se fram emot. Se New York under tiden!
Filmen “En italiensk familj på gränsen till sammanbrott” utspelas i den pittoreska syditalienska småstaden Lecce där Familjen driver en pastafabrik. Tre generationer lever tillsammans, men det finns mycket okänt under ytan. Kärlek, passion, homosexualitet, svartsjuka, död, lögner, lycka och en stor portion humor är några av ingredienserna i detta burleska drama.
Persongalleriet är intressant, här finns den kloka och franka farmodern, den självgode och inbilske fadern, den försmådda och bitchiga modern, den försupna och äventyrliga fastern, de två homosexuella bröderna etc etc
Vid det klassiska italienska matbordet, med sin på ytan jovialiska gemenskap, kommer diverse sanningar upp till ytan och får konsekvenser som vänder upp och ner på hela tillvaron. Men efter diverse utsvävningar blir ändå slutet gott, allting gott (för nästan hela familjen).
Gillar du Almodóvars filmer kommer garanterat även Ferzan Ozpeteks senaste film att falla dig i smaken. Väl värd ett biobesök! Och ett plus för den väl anpassade musiken!
Personligen gillar jag ju också att filmen går på den trevliga Hagabion, som för övrigt 9 - 29 juli arrangerar Filmfrossa. Då kan man se ett stort antal Hagabioklassiker till det facila priset av 40:-/föreställning. Passa på att frossa i kvalitetsfilm och ta gärna en kopp kaffe eller ett glas vin före på den mysiga uteserveringen.
Just nu har Sveriges tv-tittare ett enormt stort intresse av framgångsrika mäns fruars vardag: Svenska och norska Hollywoodfruar, desperata (fiktiva) fruar och snart skånska framgångsrika fruar och The Hamptons-fruar. Tydligen letade produktionsbolaget även efter en homosexuell kille som levde lyxigt “hemmafruliv” i USA, men det var ingen som hörde av sig.
Vad är det egentligen som intresserar oss? Anna Ankas klagande på trädgårdsmästaren, Maria Montazamis ostkrokar, Agnes Nicole Winters senaste musikvideo till A Real Man eller Päivi Hackers pole dancing? Det diskuteras och framförallt kritiseras flitigt både på internet och i lunchrummet men ändå kan vi inte stänga av tv’n. Är detta en så främmande värld för majoriteten av oss svenskar att vi inte kan låta bli att fascineras eller är det bara den svenska avundsjukan som kommer fram när dyra smycken, bilar och hus visas upp?
De framgångsrika männen då? Vad gör de när fruarna botoxar pannan, spår sig och shoppar? Arbetar antagligen, och vem är intresserad av det? Kanske en målgrupp bestående av män? Jag tror att det hade varit ganska intressant att istället få följa alla dessa fruars män i deras arbeten. Lite mer business helt enkelt (men ändå en “lyxig” tillvaro för de som nu vill se detta).
För den som hellre vill läsa om livet som lyxhustru rekommenderas den nya boken The Devil’s Casino av Vicky Ward (hustru till fd Lehman Brothers-direktören Bradley Jack). Vicky berättar om den perfekta ytan, människans svagheter, pengars korrumperande makt och farorna med hybris. Livet på Wall Street låter spännande jämfört med höstens tv-utbud.
Idag börjar Think Britain, ett tredagars event där relationen mellan Göteborg och Storbritanniens näringsliv ska uppmärksammas och utvecklas genom bland annat seminarier, utställningar och garden parties i Trädgårdsföreningen. I centrum står allt från mode och design till networking och studier. Syftet med Think Britain är att skapa möjligheter i näringslivet, innovation och akademiskt utbyte med fokus på hur britter och svenskar ska kunna fortsätta att samarbeta.
Måndagen bjuder på flera intressanta seminarier om både läkemedel och entreprenörskap men min personliga favorit i programmet infaller först på tisdagen då Rööhska Museet arrangerar en utställning om den brittiska modedesignern och punkdrottningen Vivienne Westwood och dessutom firar The Queen’s Birthday (detta kommer även att firas ombord på HMS Kent för dem som har fått tag i en inbjudan…) i form av tea party (självklart bjuds det på cucumber sandwiches!). Givetvis närvarar den brittiska ambassadören Andrew Mitchell.
På tisdagen bjuder också artisten och poeten Charlie Dark in till poetry slam och en creative writing workshop på Stadsbiblioteket men föredrar man att vistas utomhus går det istället att delta i The Nordic Golf Tournament vid Sankt Jörgens Golfklubb.
Det verkar som om Think Britain vänder sig till en bred målgrupp då till och med STS Språkresor kommer att trafikera Göteborgs gator med en röd gammal dubbeldäckare för att informera språkintresserade ungdomar om deras populära resor till England.
Think Britain har verkligen tänkt till för plötsligt har jag glömt bort alla Londons avgaser och den dåliga luften och blir nästan lite sugen på att flytta tillbaka när jag läser om tea parties, The Queen och Vivienne Westwood.
Mer om Think Britain som pågår 14-16 juni finns här.
Chloés (Nathalie Schutermans bedårande 11-åriga dotter) tv-framträdande i Förkväll kommenterades så flitigt på nätet att jag till slut tittade på klippet. Medievana Chloé berättar att hon älskar Sex And The City och andas fashion med förklaringen att hon helt enkelt har fashion i sitt DNA. Favoritväskan från Balenciaga visas upp tillsammans med Chanelinspirerade klänningar och oöppnade Christian Louboutin-Barbies.
Chloé har växt upp i mammas exklusiva butik på Östermalm och i Europas stora modehus. Givetvis blir mode och kläder därför en naturlig del av hennes vardag. Jag struntar fullständigt i hur Nathalie väljer att uppfostra och klä sin dotter samt exponera henne i media. Visst är Nathalie utan tvekan en framgångsrik entreprenör och businesswoman, men att hon påstår att hon har uppfostrat sin dotter enligt devisen att intelligens går före skönhet känns inte helt sant med uttalanden som:
“Folk som inte känner en - deras åsikter kan man inte ta åt sig av. Det kan ju vara arbetslösa och outbildade, på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst.”
“Det är inget konstigt att de (folk) har åsikter. Har man inte rest och sett så mycket så...”
Arbetslösa och outbildade har alltså inte rätt att uttala sig. Inte heller de som inte har varit ute och rest (menar Nathalie här moderelaterade resor?). Tidningen Resumés läsare skriver:
“Tyvärr är det ju så att vidsynthet får man inte automatiskt genom att resa mycket, det krävs också att man har ögonen öppna för annat än fina väskor. Det här måste vara den diametrala motsatsen till alla tv-galor för världens barn.”
Visst förstår jag att tittarna tycker att hela inslaget med mamma och dotter Schuterman känns tillgjort och på gränsen till en parodi, men det som känns mest obildat är ju utan tvekan Nathalies ovanstående kommentarer. Till skillnad från lilla modelejonet Chloé känns Nathalie omodern, inskränkt och inte alls speciellt fashion.
För er som vill läsa lite mer finns i Rodeo en underbar intervju med både mamma Nathalie och lillgamla Chloé där svenska språket mixas flitigt med engelska ord som low key, pure och open minded.
I lördags var det premiär för Göteborgshjulet. Före detta kommunfullmäktiges ordförande Göran Johansson,Lisebergs vd Mats Wedin och ett brudpar var några av de första att få sätta snurr på tillvaron. Och givetvis gjorde utsikten i kombination med det soliga vädret succé.
Som jag skrivit tidigare här på bloggen kan jag inte låta bli att vara något skeptisk till Göteborgshjulet som turistattraktion, det framstår som en billig lösning och något gammaldags; trenden skapades ju i samband med millenniumskiftet. Jag hade hellre sett att Göteborg kom med något spännande och nyskapande. Dessutom är jag förundrad över hur hjulet överhuvudtaget har fått lov att placeras vid hamnen med Barken Viking och Göteborgsoperan som närmsta grannar. Blickar man ner mot hamnen från Kungsportsplatsen känns det som om något står i vägen och skymmer utsikten.
Varumärkesmässigt undrar jag om det är ett smart drag för Göteborg? Ska hjulet verkligen vara med och sätta sin prägel på hela staden? I Stockholm byggs det futurologiska kontorsbyggnader, i Göteborg byggs det tivoliarkitektur. Vad vill vi egentligen skapa för associationer till Göteborg som stad? Pär Gustafsson sätter verkligen huvudet på spiken:
-Vilka är visionerna för framtiden? Är det ett nytt idrotts-VM, en superkänd artist som gästar Ullevi, eller en ny attraktion på Liseberg som väntar och ska bli det där extra guldkornet i vardagen. Ibland känns det nästan som Johanssons politik medvetet har gått ut på att använda evenemangen för att blända omgivningens rop på något annat och media har snällt följt efter. För hjulet symboliserar bristen på visioner och gamla idéer som ständigt återkommer. Samtalet om vår stad förtjänar och borde handla om något annat och om något nytt.
Göteborg har en förmåga att hela tiden skapa någon slags ytlig image. Evenemangen har visuellt fått ett oproportionerligt uttryck när jag istället hade föredragit att se symboler som kan visa på en annan ekonomisk kraft. Jag vill att Göteborg ska vara en intressant och spännande stad snarare än en kringresande cirkus.
Fast med Lisberg som största lockbete är svaret på frågan ovan egentligen ganska givet. Göteborg ska uppfattas som en gästvänlig stad där det är lätt för turister att trivas. Jag slår vad om att Göteborgshjulet kommer att gå på högvarv hela sommaren, för lite utsikt är väl aldrig fel?
Vid en presskonferens på Stadsteatern i Göteborg presenterade nyligen teaterns konstnärliga ledare Anna Takanen kommande spelårs program. Då bjöds även på smakprov ur de olika uppsättningarna.
Nästa verksamhetsårs program är mångsidigt och innehåller klassiker som IbsensPeer Gynt och Den inbillningssjuke av Molière men framför allt en hel del nyskriven dramatik. Något av en röd tråd är ämnet mental hälsa, med titlar som Klaras resa och Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva…. Förra spelåret var övergrepp och underkastelse dominerande ämnen med pjäser som Krossad, Satanisterna och Blackbird. 2008 - 2009 handlade flera uppsättningar om ålderdom, t ex Sista dansen och Public Service.
Stadsteatern stoltserar med att vara en jämställd teater och det finns fog för det med sex kvinnliga dramatiker av tio och motsvarande sju av tio på regissörssidan. Att programmet är förankrat i samtiden är med åtta nyskrivna pjäser också ett faktum.
Personligen ser jag speciellt fram emot höstens premiär i slutet av augusti - den franska komedin Den inbillningssjuke. Vi är många som redan i skolåldern lärde känna den hypokondriske huvudpersonen Argan och det ska bli intressant att se denna samtidsanpassade version med bl a återvinningshysteri som extra krydda. Se trailer!
En annan pjäs som specifikt fångade mitt intresse var den nyskrivna Klaras resa av Mirja Unge och i regi av Jenny Andreasson. Nina Zanjani har huvudrollen i detta känsliga och angelägna drama om en ung kvinna på väg in i en psykos. Ninas rollspel fängslade och väckte förväntningar.
Med stor variation på programmet finns det något för alla smakriktningar! Kolla in!
För ett tag sedan skrev jag om realityserien Sandhamn där intresserade tittare kan följa den festsugna Stockholmselitens äventyr med DJ Hångel och Sveriges yngste entreprenör Gustav Enhörning i spetsen. Jag var inte särskilt imponerad men kunde inte låta bli att undra vad som skulle komma härnäst i denna verklighetsgenre. Svaret fick jag igår morse, i sommar åker nämligen Kanal 5 till Böda Sand för att dokumentera livet på Sveriges största camping. Succéer som Ullared måste ha inspirerat till bevakningen av ännu ett svenskt sommarnöje.
Anna Barkevall, vd på Böda Sand, är dock inte orolig över att serien om Böda Sand ska förlöjliga det svenska campingfenomenet.
- Nej, jag har sett pilotavsnittet och det innehåller inga nidbilder. Det är snarare en hyllning av svensk sommar och campinglivet.
Förhoppningsvis kommer Böda Sand att hålla en högre klass än Ullared för jag är trött på kategorin som hånskrattar åt Rose-Maries extrem-shopping, maken Kjells alkoholintag och glambaben Mattiaz stylingtips. För visst har jag märkt att en del tittare är folk som aldrig hade drömt om att beblanda sig med dessa tv-personligheter. Det blir någon konstig karaktär av förnedringshumor med tv’n som länk. Verkligheten finns där ute men vi är inte beredda att ta del av den. Kanske ska programmen ses som en studie av olika typer av människor istället för underhållning?
Svenska Hollywoodfruar, Anna Anka söker assistent, Robinson, Halv 8 hos mig, Paradise Hotel, Sjukhuset, Kniven mot strupen, Stockholm-Arlanda och så vidare. Vi älskar helt enkelt att se på folk som är döende, leker hinderbanor i regnskogen, checkar in på flygplatser, bjuder på crème brulée och har Barbiefester. Det är härligt att följa olika delar av verkligheten, speciellt in the safety of your own home.
Följer ni någon realityserie? Och varför tittar vi egentligen när vi inte ens är särskilt intresserade? Vad är det som fascinerar oss så?
Förnedring, dreglande schäferhundar, svett och skräck som är så nära och känns så äkta att man skulle kunna skära den med kniv. När första skottet faller - och det här är innan gatloppet över ett minfält ens börjat - är det redan för mycket. Martin Söderström, Aftonbladet.
Samma dag som videon Born Free släpptes lades den upp på YouTube men försvann lika snabbt som den kom dit. Brutalt våld genomsyrar Born Free’s nio minuter som slutar i en makaber avrättningsscen. Detta är den första singeln på M.I.A.’s nya album och jag känner ett stort obehag av vad jag ser; rödhåriga pojkar hämtas upp av amerikansk militärpolis, körs ut på ett stort fält i öknen och avrättas.
Visst är både regissören Romain Gavras och sångerskan M.I.A. kända för sina provocerande verk men det här är ett klockrent samarbete som verkligen chockar. De flesta drar antagligen paralleller till “war on terror“, patriotism, minoritetsgrupper, avsaknad av demokrati, Arizonas nya lag om illegal invandring och hemska krig i allmänhet. Med tanke på M.I.A.’s bakgrund (familjen flydde till England p.g.a. inbördeskriget i Sri Lanka och hon förbjöds träffa sin far då han var aktiv i den militanta tamilska separatiströrelsen) finns det antagligen flera möjliga budskap i Born Free. Hur som helst bör samtliga tittare få sig en tankeställare.
Vi har sett musikvideor med lättklädda killar och tjejer och är så vana vid det kommersiella sextemat att vi inte längre reagerar. (Ok, jag gillar Lady Gaga’s senaste Telephone men är långt ifrån chockad av vad Jonas Åkerlund har skapat).
Kombinationen av pop och politik är väl i och för sig inget nytt det heller, men sättet som det framställs på i Born Free är otroligt obehagligt och så skrämmande att det är omöjligt att inte låta sig påverkas. Vad än budskapet må vara berörs du som tittare. I en tid då MTV knappt visar musikvideor längre kanske det istället är dags att återuppta musikvideon som en värdefull kommunikationsform.
För er som vill se lite fler kontroversiella videor rekommenderar jag:
Igår var jag på boksläppsmingel. TänkologenPA Ståhlberg presenterade sin Tänk det otänkta - boken som bokstavligen vänder allt upp och ner. Vi bjuds på en svindlande resa in i vårt tänkande och får unik kunskap om hjärnans outnyttjade skaparförmåga. Det är som att lära sig cykla, svårt i början men med lite träning går det av sig själv.
Vi får följa utvecklingen från jägarsamhället, via jordbrukssamhället in i industrisamhället och presenteras för en hel del nya begrepp, som t ex homo sapiens mechanus, konkurrensbävning och idéflödestänkande.
Boken är fylld av kunskap, kreativitet och inspiration. Det finns gott om illustrationer, bilder, skisser och pedagogiska modeller. Citaten är träffsäkra - som t ex “A mind is like a parachute. It doesn’t work if it´s not open.” Layouten är spännande och oförutsägbar, ja minst sagt kreativ.
Boken har publicerats av det lilla skånska bokförlaget Roos & Tegnér och Plyhm Kommunikation har jobbat med PR. Tänk det otänkta finns att köpa hos t ex Bokus. Rekommenderas!
“May the thought be with you”, som PA säger.
PA har skapat och driver världens enda Tänkologutbildning (Thinknician training program), en utbildning i tänkande och ledarskap. Han är en väletablerad föreläsare och utbildare inom mönsterbrytning och visionärt tänkande. För mer information, se www.stahlberg.com
Jag är gammal nog att minnas när Serge Gainsbourg tillsammans med Jane Birkin flämtade fram den provokativa Je t’aime…. mon non plus på Kvällstoppens hitlista i slutet av sextiotalet. Genom denna och diverse liknande framträdanden placerade sig Serge utan tvivel på den tidens snusklista. Nu finns hans liv på film. Lika kontroversiell(t) som väntat.
Serge Gainsbourg är den senaste i raden av kända musik- och modepersonligheter, som passerat revy på filmduken under senare år. För Serges del var hans liv så spektakulärt att det i mycket hög grad överskuggade hans breda och faktiskt ansedda och inflytelserika musikproduktion.
Filmen “Gainsbourg” skildrar i kronologisk ordning ett antal viktiga händelser i Serges extremt destruktiva liv - mängden cigaretter och sprit är t ex fabulös. Att vara son till invandrande, ryska judar i 30-/40-talets Frankrike sätter sina spår. Och eftersom Serge utövar en stark dragningskraft på en hel del av den tidens kvinnliga celebriteter får vi se ett antal vackra damer passera revy.
Ett annorlunda grepp är valet av regissör - den filmdebuterande serietecknaren Joann Sfar, som låter ett antal låtsasfigurer få en central betydelse.
Se gärna “Gainsbourg”. Om inte annat för att ta del av ett mycket speciellt livsöde. Rebell, geni, bohem och playboy i en och samma skepnad.
Michael Treschow, en av svenskt näringlivs tyngsta profiler spelar improviserad teater och berättar om sig själv enligt “här har du ditt liv”-modellen. Ett oväntat och tillfälligt (?) inhopp på scen.
När Michael Treschow intervjuas visar det sig att han är som folk är mest. Han hade dåliga betyg i skolan, vilket innebar extrastudier på somrarna, han plankade in på Folkets Hus och åkte fast och kärleken blomstrade på internatet Lundsberg med förbjudna kyssar.
Vi får också höra om frånvarande föräldrar, inte det heller så ovanligt. Men Treschow vänder detta till en fördel - det blir till frihet med utveckling av nyfikenhet och kreativitet. Viktiga egenskaper i den framtida karriären.
Om inte hemlig dröm - varför ställer då Michael Treschow upp på den här typen av exponering? Barn i ensemblen? En släkting i teaterstyrelsen? Eller är det kanske en åtgärd för att reparera ett dåligt rykte som hårdhudad och osympatisk styrelseordförande för Svenskt Näringsliv. Nyligen uthängd av Ebba Linsdsö i hennes bok “Livet, makten och konsten att vara sig själv”.
Om jag som PR-konsult hade fått uppdraget att vända på den steken kunde jag tänka mig att den här typen av framträdande vore ett av flera möjliga steg. Och visst är det “sympatiskt”! Så länge exponeringen är äkta och från hjärtat. Att det finns något bakom fasaden. Det återstår att se.
Boulevardteatern på Söder i Stockholm bjuder på stand up, “vanlig” teater, operetter, barnteater, kabaréer, konserter etc etc Och en och annan improvisation.
DI hade en helsida mån 22 feb, som återgav Michael Treschows inhopp på scentiljorna.
Lyssna gärna på Michael Treschow som sommarpratare på P1 2007-07-08.
Man kan söka Michael Treschows stipendium också!
Nu är det inne med kufar, excentriker och bisarra levnadskonstnärer. Ett nytt sätt att bli kändis? Ja, hur som helst verkar dokumentärer med udda personligheter vara av ökande intresse.
Den 9 mars visas på SVT1 filmen om naturrättskämpen (Grizzly Man), som lever med grizzlybjörnar för att till slut blir uppäten. Och det finns en lång lista liknande aktuella filmer på TV-tablån alt nyutgivna som DVD.
Det är dock skillnad på kufar och kufar. En kvinnlig kuf, som t ex Anna Anka är ifrågasatt som få medan en manlig kuf mest ses som modig eller t o m anarkistisk.
Vem som producerar kuf-dokumentären har också betydelse. Beroende på produktionsbolag/kanal läses olika värderingar in. Ett inkännande porträtt hos SVT kan motsvaras av klassförakt och mänsklig misär hos kommersiell TV.
Förra året sändes t ex i SVT en kärleksfull skildring av den 95-årige filosofen Arne Naess och hans tyggris Timotei. Här pratades om lekens betydelse och vikten av att bevara sin livsglädje. Ett annat exempel är Man on Wire, som fick en Oscar förra året som bästa dokumentär. Filmen handlar om en excentrisk fransman, Philippe Petit och hans illegala linpromenadmellan World Trade Center-tornen. Jämför sedan med dokumentärserien om vårt eget Ullared, där intresset för Foppa-tofflor och flintastek ges en bisarr ton. Vilken känsla dröjer sig kvar här?
Inte vill vi väl att jorden befolkas av 100% kufar, men tänk om vi kunde låta empati, humor och nyfikenhet styra i lite högre grad! Kanske vi alla skulle våga - och må bra av att - tänja på gränserna lite grann?
Filmen Precious handlar om en 16-årig tjej i 80-talets Harlem. Den unga flickan är analfabet, kraftigt överviktig, blir slagen av sin mamma och nu är hon gravid för andra gången - med sin pappa. Det är precis så tröstlöst som det låter. Men även i detta helvete finns det ljusglimtar. En engagerad lärare betyder vändpunkten och Precious hittar till slut sig själv och värden i livet…
En stark och hoppfull film, men med många tuffa scener.
Precious, som bygger på romanen “Push” av Sapphire är delproducerad av Oprah Winfrey och nominerad i flera kategorier till årets Oscar. Alla välförtjänta.
En avsminkad (eller kanske omsminkad) Mariah Carey spelar förresten en biroll, en lysande sådan. Och häromdagen vann Mon’Nique (Precious mamma i filmen) en Golden Globe.
“Life is hard. Life is short. Life is painful. Life is rich. Life is….Precious.”
Se den!
Några röster om filmen Precious och dess karaktärer.
En bra recension finns på Kulturbloggen
Se även bloggen Sarixa om Oscarsnominering för Precious och aspekter på Fat Pride-rörelsen
Alla gillar inte Precious - se Film.nu
Flash mob kan vara dans på Plattan i Stockholm, offentligt kuddkrig, kurragömma i varuhus eller tunnelbaneåkning utan byxor. Den gemensamma nämnaren är en grupp människor som samlas på en förutbestämd plats vid en fastställd tidpunkt för att genomföra något tillsammans. Handlingen ska helst vara bisarr och oförutsedd. Efteråt skingras alla. Vem som helst kan vara initiativtagare och platsen är det offentliga rummet.
På 1960-talet genomfördes s k Happenings (se även Practical Jokes och Performance) - i svensk tappning var det premiär på Moderna Museet 1962. En del av syftet var även då att överraska/provocera. Happenings genomfördes dock av en mindre grupp, ofta med konstnärlig anknytning. En flash mob eftersträvar deltagande av en större grupp, något som underlättas genom användning av sociala medier.
Vet du vad lol, vgd, omg, ffs, sj, iofs och lr står för? Det är några av de förkortningar som används i det s k SMS-språket (se längre ner för “översättning”). Det svenska språket utvecklas snabbt och förändras främst med nya ord från SMS-förkortningar, invandrarslang, chattspråk och fackuttryck. Och så lånord från engelskan förstås.
Kring SMS-språkets betydelse och påverkan råder det delade meningar. Det finns dock de som är rädda för att dess nya uttryck, hopfogade tecken, smilisar och förkortningar utarmar det svenska språket. Men det finns också motsatta åsikter om att SMS-språkets kreativitet och effektivitet berikar vårt svenska modersmål. Hur som helst verkar SMS-förkortningarna vara på intåg i det svenska tal- och skriftspråket.
Folkpartiet ställer sig frågan om ny teknik dödar läsningen och kräver en ny bokutredning för att stärka läsandet. Christer Nylander, partiets representant i riksdagens kulturutskott hävdar att det är skillnad mellan att läsa Den fula Ankungen och hundra sms. Och att det är viktigare att kunna läsa och förstå en bok än statusuppdateringar på Facebook. Det ena utesluter inte det andra enligt min åsikt, men förhoppningsvis tillför en god bok andra värden än aldrig så många sms.
Svenskan är faktiskt ett av världens starkaste språk och kommer av ca 6.000 språk på 20:e plats. Ca 1.000 nya ord fångas upp varje år och takten ökar. Detta anses positivt, ett levande språk är vitalt. Och de gamla orden - försvinner de? Nej, även om de stryks ur ordböcker etc finns de kvar i minnet.
Just engelskans starka påverkan uppfattas dock av somliga som ett möjligt hot. Kan svenskan bli ett litet internt hemmaspråk så småningom? Detta vill nätverket Språkförsvaret motverka. Nätverket ogillar t ex kravet att skriva akademiska avhandlingar direkt på engelska vid många utbildningar vid svenska universitet.
Översättning: lol = laughing out loud, vgd = vad gör du?, omg = oh my god, ffs = for fuck sake (skärpning), sj = själv dd = du då?, iofs = i och för sig, lr = eller
Ett stort antal åhörare hade mött upp, liksom ett flertal representanter för media. Kvällen inleddes med en slice pizza och ett glas bubbel, en pikant kombination och något som Anders enligt boken gärna trakterar sina vänner med. Moderator Maria Gerlofson (chefredaktör tidningen PS) höll i trådarna under kvällens intressanta presentationer och diskussioner.
För fem år sedan fick Anders besked om att han hade högst ett år kvar att leva. Boken handlar om författarens liv efter detta besked, av naturliga skäl kretsande kring sjukdomen, men även hans upplevelser av vården och de människor han träffar under tiden.
“Att överleva” är en dramatisk och tänkvärd bok skriven med perspektivet “att varje dag kan vara den sista”, men ändå med en osentimental och objektiv ton. Anders har fått fem år “till skänks” och har utnyttjat tiden väl med bl a produktion av flera böcker, inspelning av en skiva, segling i skärgården, hård fysisk träning och umgänge med många trevliga vänner.
En del av boken utgörs av Anders kontakt med och tilltro till en ny svensk behandlingsmetod mot cancer, som han av en tillfällighet kom i kontakt med och som då testades i en pilotstudie. Anders är övertygad om att han till stor del har behandlingen, som han då fick tillgång till att tacka för sitt liv idag.
Se information om bolaget SentoClone, vars produkt är under utveckling och numera klassad som läkemedel. För närvarande genomförs en klinisk studie på malignt melanom och förhoppningsvis kommer metoden även att kunna användas på flera sorters cancer t ex tjocktarmscancer, bröstcancer, prostatacancer och lungcancer.
Se artikel om Anders i senaste numret av det utmärkta magasinet Filter under rubriken Räddad av sin egen kropp.
Se intervju med Anders på YouTube eller hör honom läsa ur boken.
Den japanska filmen Avsked handlar mycket om döden. Vi får följa Daigo, en arbetslös cellist i hans nya anställning som balsamerare på japanska landsbygden. Oväntat, intressant, lärorikt, vackert, känslosamt. Och faktiskt humoristiskt.
Den japanska avskedsceremonin och förberedelsen för kistläggning är en respektfull och central företeelse i filmen. Den avlidna personen tvättas, kläs och sminkas inför de sörjande släktingarna, något som framkallar både väntade och oväntade känslor. Ceremonin är konstfull, fascinerande och närmast rituell.
Arbetet som balsamerare är dock inte precis högstatus i det japanska samhället vilket påverkar handlingen, liksom far-son relationen såväl i då- som nutid.
Skådespelarinsatserna är fantastiska och filmen Avsked fick en väl värd Oscar förra året för bästa utländska film. Nu går den på svenska biografer. Se den!
Äntligen fick jag tag på biljetter till Carmen! “Bio-operan” alltså. På Biograf Roy i Göteborg upplevde jag i helgen direktsänd opera från The Met i New York. Hur coolt är inte det?! Enligt SvD sågs lördagskvällens föreställning av 7000 svenskar (och 3800 amerikanare!).
Att sända kultur i HD-upplösning är det bästa operavärlden har gjort på länge. Jag tror att det är nödvändigt för en sådan här “klassisk finkultur” att genom nya medier försöka att nå ut till en större och framför allt bredare publik.
I en artikel från 2007 förklarar The Met’s operachef Peter Gelb att:
- Opera är en utdöende konstform. Våra lokaler räcker inte till för att nå alla människor vi vill nå, och med ny teknik kan vi faktiskt nå ut till hela världen.
Opera är dessutom ett relativt dyrt nöje och en musikgenre som många kanske inte har varit speciellt intresserade av tidigare. I biosalongen blir det en mer familjär och avslappnad stämning, inte så “märkvärdigt”. I pausen intervjuas föreställningens huvudpersoner och det öppnas servering där givetvis både vin och snittar ingår.
Rickard Gramfors, ansvarig för Folkets Hus och Parker (den första digitala biografkedjan i Europa) som ligger bakom de direktsända evenemangen förklarar att:
- Det handlar om att skapa en tillgänglighet för alla. Vi har sänt allt från rockkonserter, som i somras med Robbie Williams i England, till operor från New York.
Intresset för sändningarna har varit så stort att Folkets Hus och Parker har börjat ordna studiecirklar och föreläsningar i samband med operasändningarna. Även Kungliga Operan och Dramaten har hakat på trenden och deras föreställningar kan nu upplevas på platser som Båstad och Tomelilla.
Kulturen har hittat ett nytt forum tack vare digitala medier och jag hoppas verkligen att denna underhållning är här för att stanna. Boka era biljetter nu!
Mångkulturellt centrum och Svensk Handel ger tillsammans ut en trevlig almanacka med högtider från hela världen. Vi minns våra döda, uppvaktar våra mödrar, skämtar med varandra och hälsar livets pånyttfödelse - det är några grundteman men med olika utformning alltefter olika länder.
I almanackan finns nationaldagarna både hos våra grannländer och de länder som många i Sverige har anknytning till. Här finns också info om ett antal internationella dagar - t ex den kända Kvinnodagen. Men har du hört talas om Läskunnighetsdagen eller Världsskrattdagen?!
I dagens Sverige finns 135 000 flicknamn och 110 000 pojknamn, varav 615 återfinns i vår vanliga almanacka. En bra spegling av svensk kulturhistoria. I den mångkulturella almanackan finns en inspirerande alternativ namnlängd med 365 namn. Tänk t ex att Gioconda (italienska), Ronit (hebreiska), Thabo (tswana) och Yi (kinesiska) alla är namn som är hänförbara till lycka!
Några exempel på information från almanackan:
• Vårfrudagen (26 mars) har genom hörfel eller en ordlek gett upphov till en mattradition: Våffeldagen.
• Tanabata (7 juli) - Denna “stjärnfest” handlar om de två älskande som lever på var sida om Vintergatan och som bara får mötas en natt om året. Om vädret är klart så att skatorna kan bygga en bro över himlavalvet.
• Vishwakarma Puja (16 september) En högtid då hinduerna ber för bra affärer och hyllar sina arbetsredskap för att få ett problemfritt arbetsår.
• En köpfri dag (27 oktober) ingår i den internationella kampanjen Buy Nothing Day, som syftar till att väcka medvetenhet om överkonsumtionen.
All pr är bra pr säger ett gammalt talesätt. Och visst är det så att det är nödvändigt att skilja sig från konkurrenterna på kreativa sätt för att nå fram i bruset. Men - när budgivarna på Saab är mindre sportbilsföretag med ägarbilder som inte är helt klockrena, börjar jag gärna fundera över om det hela kanske är mer törst efter pr än seriösa affärer som ligger i potten.
På Aftonbladet.se läser jag ”… Det lönar sig att vara intresserad av Saab. Det holländska bilföretaget Spykers aktie steg med över 25 procent på Amsterdambörsen under morgonen efter helgens besked att bolaget har lagt fram ett nytt bud på Saab till GM…”. Jag avvaktar med spänning resultatet av Spykers nya bud till GM.
Ett exempel av annan dignitet är marknadsföringskriget mellan Elgiganten och branschkonkurrenterna. Mediarapporteringen har omfattat allt från nedmonterade skyltar, uppköp av kampanjvaror i butik till juridiska tvister i marknadsdomstolen. Att MediaMarkts juridiska ombud dessutom omnämner Elgigantens agerande som puckat får åtminstone mig att dra slutsatsen att det handlar mest om pr.
Seriösa aktörer? Bra/dålig pr? Det avgörs som alltid av betraktaren. Faktum kvarstår det är inte ovanligt att söka gratis publicitet vare sig budskapet tolkas positivt för avsändaren eller inte.
Utöver mitt jobb inom PR läser jag Konst- och Bildvetenskap vid Göteborgs Universitet. Ämnet är otroligt intressant och parallellerna till reklam och marknadsföring gör sig ständigt påminda. Det verkar som om mediebranschen redan har varit och bläddrat i min bok A World History of Art.
Det som har intresserat mig mest under hösten är delkursen i Postmodernism då kopplingen till kommunikations- och reklamvärlden syns tydligt. På 1970-talet förvandlades design till en typ av trend och plötsligt kunde “allt” marknadsföras så länge “det trendiga” var närvarande i reklamen. Ett fenomen som verkar fungera fortfarande.
Bilder har alltid använts i syfte att påverka betraktaren och min nu utvecklade förmåga att kunna tolka och läsa dessa gör att jag ser psykologin bakom reklambilder på ett helt nytt sätt. Det är fascinerande att upptäcka hur bilder (både dess motiv och färgkombinationer) används i både reklam och propaganda för att väcka känslor som kommer att påverka våra beteenden och handlingar.
Utan att vi egentligen ägnar det någon större tanke är t.ex. antikens kroppsideal fortfarande närvarande i klädbranschens marknadsföring medan traditionella maktposer, där blicken lyfts och riktas mot framtiden, ofta gör sig påminda i porträtt av betydelsefulla ledare som Obama.
I vissa fall framstår reklam som konst och konst som reklam. Fast kan konst då innehålla reklambudskap? Hur ska Barbara Krugers verk tolkas när de placeras i en offentlig miljö istället för på ett museum? Och hur var det egentligen med LiljevalchsIkea-utställning? Design eller reklam? Jag tror jag måste läsa den där fortsättningskursen!
Häromkvällen var jag på Hagabion i Göteborg och såg dokumentären Agnès Stränder om den färgstarka franska regissören Agnès Vardas liv. Det är en självbiografi där Agnès ser tillbaka på femtio års arbete i filmens värld, men hon bjuder också på inblickar i sitt privata liv. Vi får följa drygt åttioåriga men mycket vitala Agnès från tidigaste barndom till idag. Hennes liv kantas av ett stort antal fascinerande personligheter och i marginalen noteras även några viktiga historiska händelser.
Detta är en film att njuta av - vacker, harmonisk och sympatisk.
Fakta: På 1960-talet var Agnès Varda en av de regissörer som företrädde den Franska nya vågen. Hon var gift med filmregissören Jacques Demy och på hennes repertoar finns filmer som Cléo från 5 till 7, Min lycka, Flickorna fyller 25 och Efterskörd. Agnès stränder vann César 2009 för Bästa dokumentär.
Plus: Ett plus i kanten är att filmen visas på trivsamma Hagabion. En biograf av gamla sorten. Inte helt praktisk, men med fin atmosfär och numera uppfräschad restaurang där man t o m kan ta sig ett glas vin före eller efter föreställningen.
People to people i stället för paper to people - en målsättning för Göteborgs Stadsteater är att öka antalet personliga möten med teaterns publikgrupper. Ej endast i scen och salong utan även ute på t ex arbetsplatser. En annan ambition är att sänka trösklarna och att skapa naturlig närvaro i teaterhuset.
Pia Wahlqvist arbetar som “publikarbetare” och har ansvar för personliga kontakter med företag/organisationer.
Pia har en konstnärlig bakgrund som kostymdesigner från flera olika teatrar de senaste 20 åren och sedan två år är hon nu anställd på Stadsteaterns marknadsavdelning. Det är en ny tjänst, som bidragit till att teaterns kontaktnät utökats väsentligt.
Ett bra exempel på aktiviteter utanför huset genomfördes i samarbete med IKEA under en lördag i maj. Med ett 70-tal medverkande spelades tio olika scener upp runt om i varuhuset i Bäckebol norr om Göteborg. Vad är detta? Är det på riktigt? Reaktionerna hos de förvånade kunderna var mycket positiva och överraskningsmomentet fungerade fullt ut.
Under de närmaste månaderna kan vi se fram emot en mycket spännande och intressant repertoar på Stadsteatern. Några exempel är: Carin Mannheimers ständigt utsålda Sista dansen, som med humoristiska förtecken träffsäkert skildrar tillvaron på hemmet. Peter Dalle presenterar Familjen, en amerikansk tragikomisk dundersuccé om familjeliv. Och så Hantverkarna, en komedi/fars om husrenovering - där nog många känner igen sig.
För egen del såg jag nyligen - inbjuden som företagskontakt av Pia - Susanne Ostens Publiken, som i sig själv är ett bra exempel på det arbete som pågår med nära publikkontakt.
Dramat Publiken bygger på en pjäs skriven 1929 av den radikale spanska poeten Federico Garcia Lorca. Välkända Susanne Osten regisserar för första gången i Göteborg och föreställningen har fått strålande recensioner. “Att inte förvänta sig att förstå allt utan att se det hela som en upplevelse,” är Susannes egen rekommendation. Jag förstår vad hon menar, dramat är en utmaning med obefintliga gränser mellan scen och salong. Ett öppet sinne och avkall på invanda föreställningar krävs. Men vågar du blir det en upplevelse att minnas!
Ett av dagens heta diskussionsämnen var så klart sociala medier. Vi konstaterade bl a hur viktigt det är att tänka till innan man gör en satsning. Det är visserligen gratis att använda sociala medier, men det krävs personella resurser och det är viktigt att ha planerat för detta. Vid en snabb handuppräckning visade det sig att en stor del av de närvarande var upplagda på Facebook och en del twittrade också. Bloggandet var inte lika utbrett.
Hur skriver man en intressant pressreleae? Ja, det var en fråga som alla ville ha svar på. Några handfasta råd: Skriv enkelt, tydligt, kortfattat och lägg gärna till bilder/illustrationer. Material som går att använda direkt och tillgänglighet vid eventuellt intervjubehov är extra plus förstås.
Vi pratade också en del om mätbarhet vad gäller PR. I vår bransch presenteras ju ibland t ex “värdet” av PR/publicitet schematiskt med formeln “annonskostnaden x 7″ (en helsidesannons i DI kostar t ex 120.000:-). Detta är dock ett trubbigt sätt att räkna värde. Vi ser ju hellre långa satsningar med utvärdering i ett helhetsperspektiv.
Bland exempel på goda PR-satsningar nämndes Ostindiefararen Gotheborg. Gösta Andersson från storsponsrande SKF, berättade om affärsnyttan via de öppnade nätverk som bl a var ett resultat av satsningen på PR.
En annan intressant fråga var: Är kulturen resp näringslivet bra på att använda PR? Här kunde vi bara konstatera att näringslivet nått mycket längre. Frågan varför återstår att besvara……
I DI/Weekend viker han återigen ut sig. Arne Mårtensson. Men denna gång som livsnjutare på heltid och definitivt före detta karriärist. För tre år sedan gjorde Arne det som jag är övertygad om att många av hans kollegor i näringslivet mer än gärna skulle göra. Han hoppade av en välavlönad topposition som ordförande i Handelsbanken. Sedan gav han sig ut på en tre år lång jordenruntsegling med sin hustru Heléne. Nu är han alltså tillbaka, har nyligen publicerat boken Vid nytt roder och ser fram emot nya seglatser. Med nya perspektiv på livet.
Jag fruktade att Arne var unik. Men idag träffade jag en likadan. En VD, som “frivilligt” lämnat “makten och härligheten” bakom sig. Han talade om det vackra soliga vädret och om morgondagens andjakt. Slipsen skavde lite runt halsen, han hade inte använt någon slips de senaste 12 veckorna. Men han log och tog gärna bussen till uppdraget som ordförande i den välkända stiftelsen.
Kanske finns det hopp för VDarna? Att livet kan vara rikt och sunt efter förtidspensioneringen. Och inte tomt och meningslöst i avsaknad av kvartalsrapportering och bekräftelse.
Vackert belägna Louisiana, centrum för modern konst i Danmark, är kända för att alltid hålla hög nivå och stor bredd på sina utställningar. Louisiana strävar efter att bjuda på utställningar som fokuserar på samspelet mellan olika konstformer och även nuvarande utställningar tycker jag stämmer väl in på detta.
Vid ett besök i helgen blev jag starkt berörd av fotoutställningen ”Tro, hopp och kärlek – Jakob Holdts America”. Jakob Holdt, fotograf, författare och föreläsare, som i många år rest genom USA och på ett unikt sätt lyckats porträttera framförallt fattigdom och rasism. Hans bilder och berättelserna därtill är oerhört starka och kommunicerar vår värld ur verkligheter långt ifrån min egen. (Utställningen pågår till 7 februari 2010)
De andra temporära utställningarna i höst/vinter är ”The world is yours” och ”Framtidens arkitektur är grön!”. Utöver upplevelsen via syn och känsla vill utställningen ”The world is yours” även aktivera mig via rörelse och övriga sinnen. Det är Louisianas största samtida konstutställning på många år med 24 konstnärer från hela världen som presenterar verk som spänner över film, interaktiva installationer, ljud, skulptur, text, målning, kollage. Även spännande doftbaserade verk bjöds med avsikt att kommunicera direkt med mig. (Utställningen pågår till 10 januari 2010)
Utställningen ”Framtidens arkitektur är grön!” fokuserar på ny arkitektur som uppfyller kravet på hållbar utveckling. En intressant, tänkvärd utställning som fått förlängt öppethållande i syfte att visas även under klimattoppmötet i Köpenhamn i december. (Utställningen pågår till 18 december 2009)
Missa inte ett besök på Louisiana när tillfälle bjuds - här finns något för alla att betrakta, ta in och fundera över. Även för familjens minsta finns upplevelser med anknytning till kultur.
I fredags kväll invigdes utställningen Sjöfartsmuseet nästa! i samband med Kulturnattas öppnande i Göteborg. Sjöfartsmuseet nästa! visar historia, samtid och framtid och är ett första steg i det stora förändringsarbete som kommer att genomföras under de närmaste åren.
Det var ett stort antal besökare på plats och här fanns verkligen något för alla! Vad sägs om ett webbakvarium med livesändning från havets botten, en fiskpinnes väg till tallriken, Håkan Hellströms sjömanskostym och Tatuerar-Kalles fantasieggande motiv. Och så några av dagens svåra frågor som skrotning av fartyg i tredje världen och problemen med nutida pirater.
Under de senaste åren har Sjöfartsmuseet slagit publikrekord varje år och förra året uppgick antalet besökare till 110.000. Museet har en stor trogen besöksgrupp, men har under senare tid även öppnat upp för nya målgrupper med utställningar om t ex tatueringar och gaykultur.
Ett långsiktigt arbete pågår (där jag har nöjet att delta) med strukturerat PR-arbete inklusive presskontakter, events och seminarier.
Museichef Anna Rosengren är en föredömlig ambassadör för sin verksamhet och leder med stor entusiasm nu bokstavligen Sjöfartsmuseet in i framtiden.
Illustration: Ola Jeppson
Foto Håkan: Sture Johansson
Tatuering: Tatueringsstudion Bloodwrok Tattoo
Inlagt av Birgitta
Äntligen! Den 4 september var det Sverigepremiär för R. J. Cutlers dokumentär The September Issue. Filmen är ett porträtt av ikonen och chefredaktören Anna Wintour på amerikanska Vogue och handlar om tidningsredaktionens arbete bakom deras största nummer någonsin; The September Issue 2007 (en modebibel på 840 sidor). Drama, design och en enorm dos av PR för Wintour och Vogue utlovas. Absolut sevärd för de som är nyfikna på den mytomspunna modevärlden.
