På bara några månader har låten ”Gangnam style” av den sydkoreanska rapparen PSY blivit omåttligt populär i hela världen och är den mest sedda K-pop videon på Youtube någonsin. I skrivande stund har musikvideon över 419 miljoner visningar på Youtube och Gangnam-dansen dansas nu världen över.
Att låten, dansen och begreppet blivit omåttligt populär är det ingen tvekan om men hur kommer det sig att den fått sådan enorm spridning? Är det kanske den medryckande musiken, dansen eller den speciella humorn? Vad tror du?
Göteborgs Stadsteaters uppsättning av ShakespearesLika för Lika öppnar med ett gäng välsjungande Wiener Sängerknaben med puffbyxor à la pagemodell. Gossar som förflyttar publiken till 1500-talets Wien.
Lika för lika i en naken och avskalat tidlös tappning tar upp stora frågor som rättvisa och nåd. Dråpliga situationer och oväntade repliker blandas med stora känslor, dramatik och urladdningar. Och ett lyckligt slut.
Örjan Ramberg gör en strålande insats. Han tar stor plats på scenen och fyller sin dubbelroll med humor, pondus och värdighet.
Filmen börjar med Anna i en telefonkiosk. Ett samtal som vi så småningom förstår får djupt tragiska följder. Just ensamhet och längtan efter familjen går som röda trådar genom hela filmen.
Ett speed-dejting möte på ett flott hotell får för eleganta, men distanserade och sorgsna Anna ett våldsamt slut. I samma veva möter hon av en slump Bernie, en sliten, sömnlös och desillusionerad poliskommissarie, som snabbt och mot sitt eget bästa involveras i händelsernas utveckling.
En film med mycket spänning och dramatik där det samtidigt finns en liten plats för en finstämd kärlekshistoria mellan två ensamma och förbrukade människor.
Årets Höstsamling hos Stadsteatern gav verkligen mersmak. Som vanligt presenterades det nya spelåret inför en fullsatt och förväntansfull salong. Gemensamt tema för det stundande årets föreställningar är MAKT.
Konstnärlig ledare Anna Takanen hälsade välkommen och konstaterade stolt att förra spelåret varit en stor framgång för teatern med 82 % fullbokade föreställningar. Anna agerade sedan också moderator och introducerade i rask takt en lång rad nya och spännande föreställningar.
Stadsteaterns teaterombud och företagskontakter var också inbjudna till en speciell sittning där det gavs information om bl a Teaterkortet (= fyra föreställningar för 760:-). Vi fick dessutom möjlighet att testa den nya teatermenyn – denna gång representerat av en läcker rödbetscarpaccio med fetaostkräm.
Pia Wahlqvist, ansvarig för relationer med företag, organisationer, studenter m fl berättade hur hon ser fram emot den kommande spelsäsongen där maktens skiftande ansikten kommer att gestaltas på scen. “I årets repertoar finns både humor, satir och blodigt allvar och jag tror att alla kan hitta något som intresserar dem extra mycket. För egen del ser jag fram emot de två pjäserna “Colettes dagbok” och “Pussy“, som var och en berättar om en medelålders kvinna, hennes liv, hängivenhet, utsatthet, drömmar och krossade förväntningar”.
Bland de kommande föreställningarna kommer nog också många fastna för ”Rut och Ragnar” – Skilsmässa i nöd och lust av Kristina Lugn och med veteranerna Sven Wollter och Gerd Hegnell i huvudrollerna. Fyndigt, tankeväckande och välformulerat. Vidare ”Mittens Rike” om spekulationer kring en framtid med ett Göteborg som en kinesisk provins. Onekligen intressant! Och har du inte redan sett långköraren ”Påklädaren” med Sven Wollter och Tomas von Brömssen är det verkligen något jag vill rekommendera. Samspelet mellan de två är en upplevelse i sig.
Stadsteatern har ju inte bara Stora Scenen, glöm inte att även kolla in Lunchteatern! Och så förstås Backa Teater med duktige Mattias Andersson i spetsen. Där väckte bl a drogfokuserade “Kicktorsken” med och av Alexander Salzberger mitt intresse vid presentationen.
Igår var det dags för ännu en fullknökad lunchklubb som sprudlade av energi. Denna gång ägde diskot rum på en parkering utanför Da Matteo på Magasinsgatan med en DJ på plats.
John Areblad är initiativtagare och arrangör av Lunchbeat i Göteborg. Han har i sin regi anordnat 17 lunchklubbar under ett år. ”Jag älskar att dansa och tycker att Lunchbeat är ett utmärkt sätt att få chans att göra det med många likasinnade. Dansen förenar alla åldrar, ursprung och klasser. Ja, det är faktiskt en indirekt fredsrörelse”, berättar han.
Fenomenet har blivit populärt i både Sverige och andra länder i Europa. Bara under gårdagens tillställning hittade hundratals personer dit. ”Vi använder främst sociala medier och mun mot mun metoden för att locka deltagare till våra event”, berättar John. Önskar man att lunchklubben ska vara oftare är alla som erkänner lunchklubbens manifest välkomna att bli arrangörer.
Vill du också släppa loss till pulserande musik och öka din kreativitet? Passa på att gå på nästa Lunchbeat som äger rum den 20 september kl 12-13 i Victoriapassagen i Göteborg. Mer information hittar du på eventets Facebook-sida.
Igår minglades och dansades det för fullt när fotoutställningen Ljuva dagar invigdes på Sjöfartsmuseet i Göteborg.
Utställningen tar med besökaren på en resa med Svenska Amerika Linien som började anordna kryssningar år 1927. Det var exklusiva kryssningar där passagerarna åt god mat, spelade däckspel, badade och vilade.
Förutom att se vackra fotografier från dessa ljuva dagar ombord kan du även på utställningen prova på att spela de klassiska däckspelen hästkapplöpning och shuffleboard. Utställningen står fram till den sista september.
Nu på lördag klockan 13.00 invigs också fotoutställningen ”Hard Rain: Whole earth?” på Sjöfartsmuseet. Du får se fotografier som belyser människans krock med naturen och samtidigt lyfter möjliga lösningar. Här kan du läsa mer om invigningen och utställningen!
Imorgon börjar den 35:e filmfestivalen i Göteborg. Mellan den 27e januari och 7e februari kan du välja och vraka bland 429 filmer från 80 olika länder. Förutom nordisk film har man i år ett visst fokus på arabiskt, samt kinesiska dokumentärer.
Göteborgs Filmfestival är numera den största i Norden och den är dessutom världens främsta när det gäller att visa nordisk film. Precis som tidigare år kommer Filmfestivalen att ha Dragon Awards galan som avslutning på festivalveckan där åtta nordiska filmer kommer att tävla om att få titeln ”Dragon Award Best Nordic Film” samt vinna en miljon kronor. Den svenska filmen Avalon, regisserad av Axel Petersén, är en av dessa åtta filmer som nominerats till tävlingen. Förra årets vinnare var filmen Apflickorna i regi av Lisa Aschan som också tog hem tre guldbaggar i årets Guldbaggegala inom kategorierna “Bästa film”, “Bästa manus” och “Bästa ljud”. Stort grattis!
Filmfestivalen kommer som tidigare år erbjuda en blandning av korta och långa filmer samt en blandning av både spelfilmer och dokumentärer. Det är alltid nordisk film som står i fokus under filmfestivalveckan men detta år har festivalen även valt att lyfta fram arabiska filmer som är inspirerade av den arabiska våren. Kinesiska dokumentärer som handlar om ett hårdnande och oförutsägbart klimat för yttrandefrihet i Kina är också speciellt för i år. Ett gemensamt tema för årets filmer under festivalveckan är hur förtryck och konflikter påverkar människors vardagsliv.
Är du intresserad av att veta mer om årets filmfestivalprogram? Här kan du ladda ner hela programmet i PDF.
Är du kreativ och inte har något speciellt att göra så här i mellandagarna? I så fall kanske det är dags att delta i det så kallade Post-it kriget som sprider sig över världen. Lite här och var kan man se kontorsfönster som är prydda med olika konstverk gjorda av post-it lappar som ofta föreställer kändisar samt figurer från olika serier och tv-spel.
Det var i somras på speltillverkarens Ubisofts kontor i Paris som utmaningen startade då de anställda klistrade upp en bild gjord av post-it lappar på kontorsfönstret. Strax därefter kontrade kontoret mittemot och gjorde en ännu större bild. Det tog sedan inte lång tid förrän utmaningen spred sig – vem kunde göra det största och snyggaste konstverket av post-it lappar?
Trenden skapar kreativ gnista och har idag även spridit sig till Sverige. Speciellt såhär i juletid har man kunnat se ett antal god jul hälsningar gjorda av post-it lappar i en hel del kontorsfönster.
Det har även startats en grupp på Facebook som idag har över 47 000 medlemmar där de utmanar varandra genom att visa bilder på sina egna eller andras konstverk gjorda av post-it lappar.
Post-it kriget är alltså i full gång och det ska bli intressant att se hur det hela utvecklas!
Ett besök på Fotografiska borde definitivt vara obligatoriskt om man befinner sig i kungliga huvudstaden. För närvarande pågår flera utställningar med lite olika inriktningar som är värda speciell uppmärksamhet.
Fotografierna tagna av den kontroversielle Robert Mapplethorpe är helt enkelt ett måste. Mapplethorpe är en av 1900-talets mest betydelsefulla fotografer och att döma av kommentarerna på museet chockar han än idag betraktarna. Sin inspiration hämtade Mapplethorpe från gayvärlden i 1980-talets New York vilket innebär mycket homoerotik; naket, kroppar och sexskildringar. Dock aldrig smaklöst.
För er som gillar mode och kanske framförallt modefotografi får ni inte heller missa Northern Women in CHANEL. Fotografen Peter Farago och stylisten Ingela Klementz-Farago har fotograferat några av Nordens och Baltikums mest internationellt kända modeller (Freja Beha Erichsen, Sigrid Ågren, Carmen Kass m.fl.) i klassiska kreationer från Chanel. Makarna Farago har hämtat inspiration från opera, film, dans och konst där resultatet blir både vackert och dystert på samma gång.
Idag är det dags för Stockholms Pride Festival som går av stapeln för 14:e året i rad. Pridefirandet har funnits i över 40 år och har sitt ursprung i den amerikanska gayrörelsens födelse. Idag firas Pride runt om i världen för att uppmärksamma hbtq-personers rättigheter.
SL:s paradbuss kommer att rulla med i Prideparaden den 6e augusti och på pridebussens Facebook-sida kunde den som ville ladda upp sin profilbild för att få en plats. Tanken med kampanjen var att bjuda in omvärlden och därmed göra det möjligt för fler att delta i paraden.
Bussen blev fullsatt på mindre än tio timmar och det var totalt över 35 000 personer som laddade upp sin bild. Vill man så kan man fortfarande ladda upp sin profilbild för att stödja kampanjen.
Alla profilbilder har färgkodats och bildar tillsammans en klassisk regnbågsflagga som pryder bussens långsidor.
För dig som vill men inte kan delta i Prideparaden kommer SL att sända hela paraden live från taket på bussen så att alla har chans att uppleva stämningen! Livesändningen börjar lördagen den 6:e augusti klockan 13.00.
Nu är sommaren äntligen här och som vanligt bjuder festivalsommaren på något för alla smaker! Oavsett om man är en inbiten hårdrockare, reggaefan eller popsnöre finns det en festival som tilltalar alla.
Dessvärre har det blivit allt fler festivaler som tvingas ställa in och den hårda konkurrensen bidrar till att vissa t o m går i konkurs. Förra året var det den populära Hultsfredsfestivalen som tvingades ställa in medan Arvikafestivalen då klarade sig med nöd och näppe. I år är det tråkigt nog Arvikafestivalen som för inte så länge sedan ansökte om konkurs.
Den svenska festivalmarknaden verkar övermättad och publikens intresse för musikfestivaler är ljummet. De flesta festivalsugna väljer de säkra korten då många inte vågar köpa biljetter till en festival när man inte vet om den ens kommer att starta.
Det är ingen överdrift att säga att Göteborg är Sveriges festivalhuvudstad med flera lyckade festivaler såsom Metaltown och Where The Action Is. Kvar är den populära festivalen Way Out West som kommer att gå av stapeln den 11:e augusti. På festivalen kommer bland annat artisterna Prince , Robyn, Kanye West och Empire of the Sun att spela. I år kommer festivalen även att bredda utbudet och satsa på film då det bland annat blir galapremiär för filmen om Håkan Hellström.
Vill man så kan man läsa mer om vilka festivaler som erbjuds i sommar på Tunigos festivalguide!
Tycker du om 50-talsdesign? Då är du är inte ensam. Närmare 20 000 prylar ligger just nu ute på Tradera för den som söker på 50-talet.
Jag besökte nyligen en fin liten utställning i Kortedala i östra Göteborg som heter Två rum och kök. Det är helt enkelt en lägenhet på Adventsvägen 1 där 50-talet konserverats. Du tar dig dit med spårvagn nr 6, 7 eller 11, går av på hållplats Allhelgonakyrkan. Det är öppet helgfria söndagar, kl 12-15.
Det är slående hur snyggt allt är. Och genast börjar vi som är där skrocka och säga att ”allt kommer tillbaka”. Stringhyllor, porslin och mönster. Allt nyproduceras som aldrig förr. Stig Lindberg och Marianne Westman finns i fler hem idag än på 50-talet.
Men allt kommer ju inte tillbaka. Som tur är! Jag slår upp boken Nu ska vi läsa och konstaterar att detta är inte något som vi vill ha tillbaka. 50-talet var då. Nu är nu. Herrstrumpehållarna är jag också tveksam till även om asken är snygg.
Går det att räkna ut vad som i framtiden kommer bli populärt från vår samtid? Vilka lärdomar kan vi dra som arbetar med kommunikation? Hur mycket bör man blicka bakåt för att gissa vad som blir rätt framåt?
Kolla in den här länken om du vill se 50-talsannonser som garanterat aldrig kommer att komma tillbaka. Eller den här två minuter långa reklamfilmen om choklad.
Men all reklam från 50-talet ska man inte att skratta åt. I en byrålåda i lägenheten i Kortedala hittade jag ett årskort till Liseberg från 1951. Där var man tidigt ute med personliga kundkort. Fast just det är kanske något som vi inte kommer vilja minnas från vår tid? Medlemskort i plast, pinkoder och nyhetsbrev i mängder… Hur som helst. Jag tycker Lisebergs årskort från 1951 är snyggare än årets.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo
Foton: David Björneloo
Cybersvenskan, också kallat Internetslang, SMS- och chattpråk, har vuxit fram som ett sätt att skriva och uttrycka sig på olika chattforum och i SMS.
Då möjligheten till att använda kroppsspråk, olika gester och tonfall saknas vid en dialog på Internet har cybersvenskan utvecklats för att förtydliga och underlätta kommunikationen mellan sändare och mottagare. Cyberspråket består därför av informella kombinationer av olika tecken, symboler och versaler för att effektivisera skrivandet.
En rad olika förkortningar, såsom cs (ses), ql (kul) och lr (eller), används flitigt eftersom utrymmet ofta är begränsat i både SMS och chattformum. Det är också vanligt att man använder exempelvis siffror och andra tecken för att efterlikna bokstäver såsom 7kt, alltså att man skriver en 7a istället för sju (-kt), vilket kallas för leetspeak.
I övrigt kan man använda stjärnor, så kallade asterisker, för att uttrycka kroppsliga handlingar såsom *blinkar* eller ljudhärmande uttryck såsom *suck*. Genom att avsändaren ger mottagaren en sådan typ av visuell information hjälper han eller hon denne att tolka budskapet rätt. Smileys, såsom, används mycket både på webben och i SMS för att uppmärksamma mottagaren om avsändarens känslor. Pagina har nu tagit fram ett it-lexikon för dem som behöver hjälp med att förstå alla uttryck och förkortningar inom it-världen idag.
Själv tycker jag att cybersvenskan som språk är väldigt fascinerande och det är kul att språket har blivit så pass stort. Jag tror däremot att det är viktigt att tänka på till vem och i vilket sammanhang man skriver då en text med förkortningar, smileys och asterisker kan få ett oseriöst intryck.
Vill man skoja till en text lite och översätta den till ”Leetspeak”- språket finns det idag också en speciell applikation som man kan ladda ner!
I onsdags var det 420 här i USA, en dag då amerikanarna samlas klockan 4:20 pm för att röka gräs tillsammans. Denna ”tradition” började på 70-talet i California då studenterna samlades utanför skolan eller på campus för att röka marijuana.
”420/Green Day” gjorde i onsdags inte mycket väsen av sig här men jag kan tänka mig att det såg annorlunda ut på Austin’s många campus… Austin är ju en lite ”weird” stad, förra helgen hölls här t.ex. Austin Reggae Fest och jag har nu kommit fram till att man får någon slags ”Christianiakänsla” då man ser folk i hängmattor nere vid floden i hemmasydda klänningar med batikmönster.
Debatten angående legaliseringen av cannabis är fortfarande aktuell, både i USA och Sverige och angående 420-dagen fick jag en länk skickad till mig angående programmet Verkligheten i P3 där psoriasissjuke Mattias, som vill ta 420-traditionen till Europa och Sverige, intervjuas angående användandet av cannabis som läkemedel. Mattias har provat många mediciner mot sin smärta och påstår att endast cannabis hjälper.
Det är svårt att ta ställning till både legalisering av cannabis och om drogen ska få användas i medicinskt syfte, speciellt då man lyssnar på Mattias historia. Minskar verkligen användandet av tyngre droger om vi i Sverige legaliserar cannabis? Visst kan cannabis vara farligt, men samma sak gäller väl egentligen för alkohol. Fast vad vet jag, jag har ju aldrig ens rökt på. Vad tror ni?
På Plyhmbloggen har vi tidigare skrivit om debatten då California i november 2010 röstade om legaliseringen av cannabis.
Här berättar den amerikanske komikern Bill Maher om sitt förhållande till cannabis.
Efter en längre tids hektisk ombyggnation öppnade Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg för en månad sedan portarna till ett uppfräschat museum. Idag kan man summera antalet besökare och glädja sig åt en fantastisk besökstillströmning. Ca 40.000 under en månad, vilket kan jämföras med ca 155.000 under ett normalår.
Ambitionen har varit att det ska finnas något för alla. Och det finns det verkligen.
De yngsta kan tumla om på fantasifulla sjöodjur eller klättra på jättetrossar, teknikintresserade kan prova på hur det är att kryssa sig fram mellan kobbar och skär med ett fartyg i den verklighetstrogna bryggsimulatorn.Håkan Hellströms fans kan kolla in hans sjömanskostym i en glasbox. Och alla kan glädjas åt spännande och pedagogisk information om t ex miljö, musik och skeppsbyggande.
Vill man vila fötterna rekommenderas en stund i det trivsamma läsrummet Gripsholm med inspiration av Svenska Amerika Linjen. Här finns möjlighet att läsa en bok eller helt enkelt njuta av den fantastiska utsikten över Göta Älv.
Storytelling i många former är ett genomgående tema i utställningarna. Människor berättar sin historia och vi får möjlighet att ta del av många spännande livsöden.
Sammanfattningsvis har det ombyggda våningsplanet på museet blivit en intressant exponering av Göteborg och den viktiga sjöfarten – i dåtid, nutid och framtid. För såväl i staden boende som besökare utifrån.
Nu önskar vi museichef Anna Rosengren och hennes kompetenta och engagerade medarbetare fortsatt lycka till med det fortsatta förändringsarbetet. På önskelistan står nu en ny glasad entré!
Josephine, som skriver frekvent på Plyhmbloggen kommer att jobba ett tag med marknadsföring på en ranch i Texas. Men hon fortsätter blogga därifrån. Här kommer första inlägget:
Nu har jag landat i San Antonio, Texas där jag ska jobba på San Domingo Ranch tillsammans med min traineekollega Axel från Sverige. Patricia Dougherty som äger ranchen har på kort tid lyckats visa mig mycket av den amerikanska kulturen; rodeo, country cluben och givetvis Super Bowl.
Under förra veckan var det Super Bowl-hets överallt och det verkar som om de flesta amerikanare laddade upp riktigt ordentligt inför finalen. Det enda jag egentligen kände till om Super Bowl innan jag kom till USA var att annonsörerna slogs om de eftertraktade reklampauserna och att Justin Timberlake ”råkade” slita av Janet Jackson kläderna under halftime-uppträdandet 2004.
Men med 169 miljoner tittare kan det ju vara värt att investera 640 000 kr per sekund i en reklamsnutt. Reklamerna för Coca Cola, Bud Light och diverse bilmärken som Volkswagen och Chevrolet är otroligt välgjorda och som totalt sportointresserad tittare blir man inte besviken i pauserna.
Fast mest av allt tycker jag att det är intressant att se hur amerikanare älskar sina events, att de har så hög volym på tv’n att de inte kan prata med varandra och att de faktiskt kan tänka sig att köpa allt som visats i pauserna. 640 000 kr/sek verkar löna sig.
Detta är första gången jag besöker USA och hittills har inte Texas gjort mig besviken!
Då har du väl fått ditt lystmäte under Göteborg International Film Festival som just nu pågår för fullt!? Med 450 filmer från 76 länder och 45 seminarier finns det ju en hel del att välja på. Personligen har jag svårt att greppa vad som egentligen är intressant. Utbudet är enormt och för oss “filmintresserade men ej filmfreaks” finns det risk att guldkornen går förlorade i mängden av alternativ. Då känns det bra att kunna kolla in vad programgruppen och seminarieansvarig rekommenderar. Dessutom ger Marit Kapla, konstnärlig ledare för Filmfestivalen lite extra tips på GPs hemsida.
Själv har jag tyvärr bara hunnit se en enda film under veckan men den var helt klart sevärd. Har ni en stund över på lördag em, befinner er i Göteborg och inte har spanat in något annat alternativ så rekommenderar jag filmen Flowers of Evil!
I filmen “Flowers of Evil” av David Dusa får man följa Anahita, en iransk tjej från Teheran, som spenderar en sommar i Paris. Där träffar hon också sin kärlek Gecko. Filmen visar Anahitas vistelse i Paris och hur kärleken mellan henne och Gecko växer.
I Anahitas hemland pågår samtidigt dramatiska protester efter presidentvalet och hon är därför ständigt uppkopplad på Internet för att följa sin familj och sina vänner hemma i Iran.
Flowers of Evil skildrar även medialiseringen och man får se hur de båda huvudpersonerna använder sociala medier med två helt olika syften. Storyn är både lättsam och djup, vilket bidrar till att göra handlingen mycket fängslande. Filmen är också snyggt filmad med ett levande foto.
Ytterligare ett plus – filmen väcker definitivt en önskan att beöka det vackra och stämningsfulla Paris.
Flowers of Evil visas:
Lördag 5/2 kl 17.30 på biograf Roy i Göteborg
Höstens stora och oväntade tittarsuccé“Så mycket bättre” i TV4 avslutades förra helgen med 1.475.000 tittare. Personligen bryr jag mig sällan tillräckligt för att följa någon specifik programserie, men denna underhållningssåpa inspelad på ett somrigt Gotland har varit ett undantag. Varför det?
“Så mycket bättre” där ett antal folkkära artister tolkar varandras musik känns bra av flera orsaker. Det vilar en “snällkänsla” över hela upplägget, det är “tillåtet” att lyfta fram det positiva och att visa uppskattning för varandra. Därigenom blir ju också allt och alla så mycket bättre.
Även PR-mässigt har det positiva fått råda – inga skandaler har serverats, det mest spektakulära var väl att Lill-Babsstod på näsan när hon skulle hämta öl till orkestern.
Det sägs vara svårt att upprepa en succé, vi får hoppas att detta inte stämmer i det här fallet.
Så länge vi inte är där, kan ingen säga att siarnas förutsägelser är fel. Redan de gamla grekerna erbjöd seanser med orakel för att man skulle få reda på framtiden. Då var det prästerna som ordinerade en diet åt de framtidstörstande som resulterade i väldigt förvirrade tillstånd. Det var maten eller snarare bristen på densamma som gav känslan av att se in i framtiden.
Nu är det en hel industri med professionella talare och framtidsforskare som villigt och bestämt berättar för oss om hur framtiden ter sig. Jag sökte på ordet “Futurist” och fick nära 8 miljoner träffar.
Kanske du sett notisen om dagstidningarnas död? De försvinner redan 2019 i USA och 2025 i Sverige. Vill du fortfarande ha din morgonstund med tidningen i framtiden bör du överväga en flytt till Mongoliet. Där beräknas tidningarna dö ut 2040.
Mannen som gör dessa uttalanden är en av futuristernas estradörer – australiensaren Ross Dawson, som lika tvärsäkert även uttalar sig om museernas och bibliotekens framtid, finansiella tjänsters, arbetens och organisationers, vårdsektorns eller rent av affärslivets framtid.
Ligger hans förutsägelser inte i linje med det du vill höra går det alltid att hitta en annan ståndpunkt. Om vi återigen tar tidningarnas framtid så var branschens egna representanter, inte helt oväntat, väldigt positiva om sin framtid på the American Magazine Conference nu i oktober. Enligt en referent på World Future Society’s hemsida, bloggaren P Tucker, hade de dock glömt att förutsäga om och i så fall hur det journalistiska innehållet kan te sig, “The future of the magazine industry doesn’t include Magazines”.
Angående vår framtid fällde nationalekonomen John Maynard Keynes en oomtvistlig framtidsförutsägelse – “In the long run, we’re all dead”. Något som Keynes underströk med “It is better to be roughly right than precisely wrong”.
Förvisso, men nog är det spännande att redan nu veta hur det blir innan och efter den stunden.
New York är en fantastisk stad, där finns allt. Men bäst är atmosfären, vilket återspeglas på ett utmärkt sätt i filmen New York, I love you. Filmen består av ett antal fristående episoder med “love” som gemensamt tema. Vi befinner oss nästan uteslutande på Manhattan, med utantag för en liten snutt från Brooklyn.
Ett mångsidigt galleri av människor passerar revy. Det uppstår en del dråpliga situationer, men även allvaret återfinns här och där. En röd tråd är kärleken, som det ju finns många varianter av. Positivt är också alla överraskningsmoment.
Filmen om New York är den tredje i serien Cities of Love. Producenten har tidigare ansvar för Paris, je t’aime, där ett antal regissörer bidrog med varsitt inslag. Liknande upplägg finns i Tokyo och planer lär finnas för Rio, Jerusalem och Shanghai. Låter som något att se fram emot. Se New York under tiden!
Filmen “En italiensk familj på gränsen till sammanbrott” utspelas i den pittoreska syditalienska småstaden Lecce där Familjen driver en pastafabrik. Tre generationer lever tillsammans, men det finns mycket okänt under ytan. Kärlek, passion, homosexualitet, svartsjuka, död, lögner, lycka och en stor portion humor är några av ingredienserna i detta burleska drama.
Persongalleriet är intressant, här finns den kloka och franka farmodern, den självgode och inbilske fadern, den försmådda och bitchiga modern, den försupna och äventyrliga fastern, de två homosexuella bröderna etc etc
Vid det klassiska italienska matbordet, med sin på ytan jovialiska gemenskap, kommer diverse sanningar upp till ytan och får konsekvenser som vänder upp och ner på hela tillvaron. Men efter diverse utsvävningar blir ändå slutet gott, allting gott (för nästan hela familjen).
Gillar du Almodóvars filmer kommer garanterat även Ferzan Ozpeteks senaste film att falla dig i smaken. Väl värd ett biobesök! Och ett plus för den väl anpassade musiken!
Personligen gillar jag ju också att filmen går på den trevliga Hagabion, som för övrigt 9 – 29 juli arrangerar Filmfrossa. Då kan man se ett stort antal Hagabioklassiker till det facila priset av 40:-/föreställning. Passa på att frossa i kvalitetsfilm och ta gärna en kopp kaffe eller ett glas vin före på den mysiga uteserveringen.
Just nu har Sveriges tv-tittare ett enormt stort intresse av framgångsrika mäns fruars vardag: Svenska och norska Hollywoodfruar, desperata (fiktiva) fruar och snart skånska framgångsrika fruar och The Hamptons-fruar. Tydligen letade produktionsbolaget även efter en homosexuell kille som levde lyxigt “hemmafruliv” i USA, men det var ingen som hörde av sig.
Vad är det egentligen som intresserar oss? Anna Ankas klagande på trädgårdsmästaren, Maria Montazamis ostkrokar, Agnes Nicole Winters senaste musikvideo till A Real Man eller Päivi Hackers pole dancing? Det diskuteras och framförallt kritiseras flitigt både på internet och i lunchrummet men ändå kan vi inte stänga av tv’n. Är detta en så främmande värld för majoriteten av oss svenskar att vi inte kan låta bli att fascineras eller är det bara den svenska avundsjukan som kommer fram när dyra smycken, bilar och hus visas upp?
De framgångsrika männen då? Vad gör de när fruarna botoxar pannan, spår sig och shoppar? Arbetar antagligen, och vem är intresserad av det? Kanske en målgrupp bestående av män? Jag tror att det hade varit ganska intressant att istället få följa alla dessa fruars män i deras arbeten. Lite mer business helt enkelt (men ändå en “lyxig” tillvaro för de som nu vill se detta).
För den som hellre vill läsa om livet som lyxhustru rekommenderas den nya boken The Devil’s Casino av Vicky Ward (hustru till fd Lehman Brothers-direktören Bradley Jack). Vicky berättar om den perfekta ytan, människans svagheter, pengars korrumperande makt och farorna med hybris. Livet på Wall Street låter spännande jämfört med höstens tv-utbud.
Idag börjar Think Britain, ett tredagars event där relationen mellan Göteborg och Storbritanniens näringsliv ska uppmärksammas och utvecklas genom bland annat seminarier, utställningar och garden parties i Trädgårdsföreningen. I centrum står allt från mode och design till networking och studier. Syftet med Think Britain är att skapa möjligheter i näringslivet, innovation och akademiskt utbyte med fokus på hur britter och svenskar ska kunna fortsätta att samarbeta.
Måndagen bjuder på flera intressanta seminarier om både läkemedel och entreprenörskap men min personliga favorit i programmet infaller först på tisdagen då Rööhska Museet arrangerar en utställning om den brittiska modedesignern och punkdrottningen Vivienne Westwood och dessutom firar The Queen‘s Birthday (detta kommer även att firas ombord på HMS Kent för dem som har fått tag i en inbjudan…) i form av tea party (självklart bjuds det på cucumber sandwiches!). Givetvis närvarar den brittiska ambassadören Andrew Mitchell.
På tisdagen bjuder också artisten och poeten Charlie Dark in till poetry slam och en creative writing workshop på Stadsbiblioteket men föredrar man att vistas utomhus går det istället att delta i The Nordic Golf Tournament vid Sankt Jörgens Golfklubb.
Det verkar som om Think Britain vänder sig till en bred målgrupp då till och med STS Språkresor kommer att trafikera Göteborgs gator med en röd gammal dubbeldäckare för att informera språkintresserade ungdomar om deras populära resor till England.
Think Britain har verkligen tänkt till för plötsligt har jag glömt bort alla Londons avgaser och den dåliga luften och blir nästan lite sugen på att flytta tillbaka när jag läser om tea parties, The Queen och Vivienne Westwood.
Mer om Think Britain som pågår 14-16 juni finns här.
Chloés (Nathalie Schutermans bedårande 11-åriga dotter) tv-framträdande i Förkväll kommenterades så flitigt på nätet att jag till slut tittade på klippet. Medievana Chloé berättar att hon älskar Sex And The City och andas fashion med förklaringen att hon helt enkelt har fashion i sitt DNA. Favoritväskan från Balenciaga visas upp tillsammans med Chanelinspirerade klänningar och oöppnade Christian Louboutin-Barbies.
Chloé har växt upp i mammas exklusiva butik på Östermalm och i Europas stora modehus. Givetvis blir mode och kläder därför en naturlig del av hennes vardag. Jag struntar fullständigt i hur Nathalie väljer att uppfostra och klä sin dotter samt exponera henne i media. Visst är Nathalie utan tvekan en framgångsrik entreprenör och businesswoman, men att hon påstår att hon har uppfostrat sin dotter enligt devisen att intelligens går före skönhet känns inte helt sant med uttalanden som:
“Folk som inte känner en – deras åsikter kan man inte ta åt sig av. Det kan ju vara arbetslösa och outbildade, på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst.”
“Det är inget konstigt att de (folk) har åsikter. Har man inte rest och sett så mycket så...”
Arbetslösa och outbildade har alltså inte rätt att uttala sig. Inte heller de som inte har varit ute och rest (menar Nathalie här moderelaterade resor?). Tidningen Resumés läsare skriver:
“Tyvärr är det ju så att vidsynthet får man inte automatiskt genom att resa mycket, det krävs också att man har ögonen öppna för annat än fina väskor. Det här måste vara den diametrala motsatsen till alla tv-galor för världens barn.”
Visst förstår jag att tittarna tycker att hela inslaget med mamma och dotter Schuterman känns tillgjort och på gränsen till en parodi, men det som känns mest obildat är ju utan tvekan Nathalies ovanstående kommentarer. Till skillnad från lilla modelejonet Chloé känns Nathalie omodern, inskränkt och inte alls speciellt fashion.
För er som vill läsa lite mer finns i Rodeo en underbar intervju med både mamma Nathalie och lillgamla Chloé där svenska språket mixas flitigt med engelska ord som low key, pure och open minded.
Uppdatering 20101130: Nu börjar lilla Chloé blogga i modetidningen Chic!
I lördags var det premiär för Göteborgshjulet. Före detta kommunfullmäktiges ordförande Göran Johansson,Lisebergs vd Mats Wedin och ett brudpar var några av de första att få sätta snurr på tillvaron. Och givetvis gjorde utsikten i kombination med det soliga vädret succé.
Som jag skrivit tidigare här på bloggen kan jag inte låta bli att vara något skeptisk till Göteborgshjulet som turistattraktion, det framstår som en billig lösning och något gammaldags; trenden skapades ju i samband med millenniumskiftet. Jag hade hellre sett att Göteborg kom med något spännande och nyskapande. Dessutom är jag förundrad över hur hjulet överhuvudtaget har fått lov att placeras vid hamnen med Barken Viking och Göteborgsoperan som närmsta grannar. Blickar man ner mot hamnen från Kungsportsplatsen känns det som om något står i vägen och skymmer utsikten.
Varumärkesmässigt undrar jag om det är ett smart drag för Göteborg? Ska hjulet verkligen vara med och sätta sin prägel på hela staden? I Stockholm byggs det futurologiska kontorsbyggnader, i Göteborg byggs det tivoliarkitektur. Vad vill vi egentligen skapa för associationer till Göteborg som stad? Pär Gustafsson sätter verkligen huvudet på spiken:
-Vilka är visionerna för framtiden? Är det ett nytt idrotts-VM, en superkänd artist som gästar Ullevi, eller en ny attraktion på Liseberg som väntar och ska bli det där extra guldkornet i vardagen. Ibland känns det nästan som Johanssons politik medvetet har gått ut på att använda evenemangen för att blända omgivningens rop på något annat och media har snällt följt efter. För hjulet symboliserar bristen på visioner och gamla idéer som ständigt återkommer. Samtalet om vår stad förtjänar och borde handla om något annat och om något nytt.
Göteborg har en förmåga att hela tiden skapa någon slags ytlig image. Evenemangen har visuellt fått ett oproportionerligt uttryck när jag istället hade föredragit att se symboler som kan visa på en annan ekonomisk kraft. Jag vill att Göteborg ska vara en intressant och spännande stad snarare än en kringresande cirkus.
Fast med Lisberg som största lockbete är svaret på frågan ovan egentligen ganska givet. Göteborg ska uppfattas som en gästvänlig stad där det är lätt för turister att trivas. Jag slår vad om att Göteborgshjulet kommer att gå på högvarv hela sommaren, för lite utsikt är väl aldrig fel?
Vid en presskonferens på Stadsteatern i Göteborg presenterade nyligen teaterns konstnärliga ledare Anna Takanen kommande spelårs program. Då bjöds även på smakprov ur de olika uppsättningarna.
Nästa verksamhetsårs program är mångsidigt och innehåller klassiker som IbsensPeer Gynt och Den inbillningssjuke av Molière men framför allt en hel del nyskriven dramatik. Något av en röd tråd är ämnet mental hälsa, med titlar som Klaras resa och Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva…. Förra spelåret var övergrepp och underkastelse dominerande ämnen med pjäser som Krossad, Satanisterna och Blackbird. 2008 – 2009 handlade flera uppsättningar om ålderdom, t ex Sista dansen och Public Service.
Stadsteatern stoltserar med att vara en jämställd teater och det finns fog för det med sex kvinnliga dramatiker av tio och motsvarande sju av tio på regissörssidan. Att programmet är förankrat i samtiden är med åtta nyskrivna pjäser också ett faktum.
Personligen ser jag speciellt fram emot höstens premiär i slutet av augusti – den franska komedin Den inbillningssjuke. Vi är många som redan i skolåldern lärde känna den hypokondriske huvudpersonen Argan och det ska bli intressant att se denna samtidsanpassade version med bl a återvinningshysteri som extra krydda. Se trailer!
En annan pjäs som specifikt fångade mitt intresse var den nyskrivna Klaras resa av Mirja Unge och i regi av Jenny Andreasson. Nina Zanjani har huvudrollen i detta känsliga och angelägna drama om en ung kvinna på väg in i en psykos. Ninas rollspel fängslade och väckte förväntningar.
Med stor variation på programmet finns det något för alla smakriktningar! Kolla in!
För ett tag sedan skrev jag om realityserien Sandhamn där intresserade tittare kan följa den festsugna Stockholmselitens äventyr med DJ Hångel och Sveriges yngste entreprenör Gustav Enhörning i spetsen. Jag var inte särskilt imponerad men kunde inte låta bli att undra vad som skulle komma härnäst i denna verklighetsgenre. Svaret fick jag igår morse, i sommar åker nämligen Kanal 5 till Böda Sand för att dokumentera livet på Sveriges största camping. Succéer som Ullared måste ha inspirerat till bevakningen av ännu ett svenskt sommarnöje.
Anna Barkevall, vd på Böda Sand, är dock inte orolig över att serien om Böda Sand ska förlöjliga det svenska campingfenomenet.
- Nej, jag har sett pilotavsnittet och det innehåller inga nidbilder. Det är snarare en hyllning av svensk sommar och campinglivet.
Förhoppningsvis kommer Böda Sand att hålla en högre klass än Ullared för jag är trött på kategorin som hånskrattar åt Rose-Maries extrem-shopping, maken Kjells alkoholintag och glambaben Mattiaz stylingtips. För visst har jag märkt att en del tittare är folk som aldrig hade drömt om att beblanda sig med dessa tv-personligheter. Det blir någon konstig karaktär av förnedringshumor med tv’n som länk. Verkligheten finns där ute men vi är inte beredda att ta del av den. Kanske ska programmen ses som en studie av olika typer av människor istället för underhållning?
Svenska Hollywoodfruar, Anna Anka söker assistent, Robinson, Halv 8 hos mig, Paradise Hotel, Sjukhuset, Kniven mot strupen, Stockholm-Arlanda och så vidare. Vi älskar helt enkelt att se på folk som är döende, leker hinderbanor i regnskogen, checkar in på flygplatser, bjuder på crème brulée och har Barbiefester. Det är härligt att följa olika delar av verkligheten, speciellt in the safety of your own home.
Följer ni någon realityserie? Och varför tittar vi egentligen när vi inte ens är särskilt intresserade? Vad är det som fascinerar oss så?
Förnedring, dreglande schäferhundar, svett och skräck som är så nära och känns så äkta att man skulle kunna skära den med kniv. När första skottet faller – och det här är innan gatloppet över ett minfält ens börjat – är det redan för mycket. Martin Söderström, Aftonbladet.
Samma dag som videon Born Free släpptes lades den upp på YouTube men försvann lika snabbt som den kom dit. Brutalt våld genomsyrar Born Free’s nio minuter som slutar i en makaber avrättningsscen. Detta är den första singeln på M.I.A.’s nya album och jag känner ett stort obehag av vad jag ser; rödhåriga pojkar hämtas upp av amerikansk militärpolis, körs ut på ett stort fält i öknen och avrättas.
Visst är både regissören Romain Gavras och sångerskan M.I.A. kända för sina provocerande verk men det här är ett klockrent samarbete som verkligen chockar. De flesta drar antagligen paralleller till “war on terror“, patriotism, minoritetsgrupper, avsaknad av demokrati, Arizonas nya lag om illegal invandring och hemska krig i allmänhet. Med tanke på M.I.A.’s bakgrund (familjen flydde till England p.g.a. inbördeskriget i Sri Lanka och hon förbjöds träffa sin far då han var aktiv i den militanta tamilska separatiströrelsen) finns det antagligen flera möjliga budskap i Born Free. Hur som helst bör samtliga tittare få sig en tankeställare.
Vi har sett musikvideor med lättklädda killar och tjejer och är så vana vid det kommersiella sextemat att vi inte längre reagerar. (Ok, jag gillar Lady Gaga’s senaste Telephone men är långt ifrån chockad av vad Jonas Åkerlund har skapat).
Kombinationen av pop och politik är väl i och för sig inget nytt det heller, men sättet som det framställs på i Born Free är otroligt obehagligt och så skrämmande att det är omöjligt att inte låta sig påverkas. Vad än budskapet må vara berörs du som tittare. I en tid då MTV knappt visar musikvideor längre kanske det istället är dags att återuppta musikvideon som en värdefull kommunikationsform.
För er som vill se lite fler kontroversiella videor rekommenderar jag:
Igår var jag på boksläppsmingel. TänkologenPA Ståhlberg presenterade sin Tänk det otänkta – boken som bokstavligen vänder allt upp och ner. Vi bjuds på en svindlande resa in i vårt tänkande och får unik kunskap om hjärnans outnyttjade skaparförmåga. Det är som att lära sig cykla, svårt i början men med lite träning går det av sig själv.
Vi får följa utvecklingen från jägarsamhället, via jordbrukssamhället in i industrisamhället och presenteras för en hel del nya begrepp, som t ex homo sapiens mechanus, konkurrensbävning och idéflödestänkande.
Boken är fylld av kunskap, kreativitet och inspiration. Det finns gott om illustrationer, bilder, skisser och pedagogiska modeller. Citaten är träffsäkra – som t ex “A mind is like a parachute. It doesn’t work if it´s not open.” Layouten är spännande och oförutsägbar, ja minst sagt kreativ.
Boken har publicerats av det lilla skånska bokförlaget Roos & Tegnér och Plyhm Kommunikation har jobbat med PR. Tänk det otänkta finns att köpa hos t ex Bokus. Rekommenderas!
“May the thought be with you”, som PA säger.
PA har skapat och driver världens enda Tänkologutbildning (Thinknician training program), en utbildning i tänkande och ledarskap. Han är en väletablerad föreläsare och utbildare inom mönsterbrytning och visionärt tänkande. För mer information, se www.stahlberg.com
Jag är gammal nog att minnas när Serge Gainsbourg tillsammans med Jane Birkin flämtade fram den provokativa Je t’aime…. mon non plus på Kvällstoppens hitlista i slutet av sextiotalet. Genom denna och diverse liknande framträdanden placerade sig Serge utan tvivel på den tidens snusklista. Nu finns hans liv på film. Lika kontroversiell(t) som väntat.
Serge Gainsbourg är den senaste i raden av kända musik- och modepersonligheter, som passerat revy på filmduken under senare år. För Serges del var hans liv så spektakulärt att det i mycket hög grad överskuggade hans breda och faktiskt ansedda och inflytelserika musikproduktion.
Filmen “Gainsbourg” skildrar i kronologisk ordning ett antal viktiga händelser i Serges extremt destruktiva liv – mängden cigaretter och sprit är t ex fabulös. Att vara son till invandrande, ryska judar i 30-/40-talets Frankrike sätter sina spår. Och eftersom Serge utövar en stark dragningskraft på en hel del av den tidens kvinnliga celebriteter får vi se ett antal vackra damer passera revy.
Ett annorlunda grepp är valet av regissör – den filmdebuterande serietecknaren Joann Sfar, som låter ett antal låtsasfigurer få en central betydelse.
Se gärna “Gainsbourg”. Om inte annat för att ta del av ett mycket speciellt livsöde. Rebell, geni, bohem och playboy i en och samma skepnad.
Michael Treschow, en av svenskt näringlivs tyngsta profiler spelar improviserad teater och berättar om sig själv enligt “här har du ditt liv”-modellen. Ett oväntat och tillfälligt (?) inhopp på scen.
När Michael Treschow intervjuas visar det sig att han är som folk är mest. Han hade dåliga betyg i skolan, vilket innebar extrastudier på somrarna, han plankade in på Folkets Hus och åkte fast och kärleken blomstrade på internatet Lundsberg med förbjudna kyssar.
Vi får också höra om frånvarande föräldrar, inte det heller så ovanligt. Men Treschow vänder detta till en fördel – det blir till frihet med utveckling av nyfikenhet och kreativitet. Viktiga egenskaper i den framtida karriären.
Om inte hemlig dröm – varför ställer då Michael Treschow upp på den här typen av exponering? Barn i ensemblen? En släkting i teaterstyrelsen? Eller är det kanske en åtgärd för att reparera ett dåligt rykte som hårdhudad och osympatisk styrelseordförande för Svenskt Näringsliv. Nyligen uthängd av Ebba Linsdsö i hennes bok “Livet, makten och konsten att vara sig själv”.
Om jag som PR-konsult hade fått uppdraget att vända på den steken kunde jag tänka mig att den här typen av framträdande vore ett av flera möjliga steg. Och visst är det “sympatiskt”! Så länge exponeringen är äkta och från hjärtat. Att det finns något bakom fasaden. Det återstår att se.
Boulevardteatern på Söder i Stockholm bjuder på stand up, “vanlig” teater, operetter, barnteater, kabaréer, konserter etc etc Och en och annan improvisation.
DI hade en helsida mån 22 feb, som återgav Michael Treschows inhopp på scentiljorna.
Lyssna gärna på Michael Treschow som sommarpratare på P1 2007-07-08.
Man kan söka Michael Treschows stipendium också!
Nu är det inne med kufar, excentriker och bisarra levnadskonstnärer. Ett nytt sätt att bli kändis? Ja, hur som helst verkar dokumentärer med udda personligheter vara av ökande intresse.
Den 9 mars visas på SVT1 filmen om naturrättskämpen (Grizzly Man), som lever med grizzlybjörnar för att till slut blir uppäten. Och det finns en lång lista liknande aktuella filmer på TV-tablån alt nyutgivna som DVD.
Det är dock skillnad på kufar och kufar. En kvinnlig kuf, som t ex Anna Anka är ifrågasatt som få medan en manlig kuf mest ses som modig eller t o m anarkistisk.
Vem som producerar kuf-dokumentären har också betydelse. Beroende på produktionsbolag/kanal läses olika värderingar in. Ett inkännande porträtt hos SVT kan motsvaras av klassförakt och mänsklig misär hos kommersiell TV.
Förra året sändes t ex i SVT en kärleksfull skildring av den 95-årige filosofen Arne Naess och hans tyggris Timotei. Här pratades om lekens betydelse och vikten av att bevara sin livsglädje. Ett annat exempel är Man on Wire, som fick en Oscar förra året som bästa dokumentär. Filmen handlar om en excentrisk fransman, Philippe Petit och hans illegala linpromenadmellan World Trade Center-tornen. Jämför sedan med dokumentärserien om vårt eget Ullared, där intresset för Foppa-tofflor och flintastek ges en bisarr ton. Vilken känsla dröjer sig kvar här?
Inte vill vi väl att jorden befolkas av 100% kufar, men tänk om vi kunde låta empati, humor och nyfikenhet styra i lite högre grad! Kanske vi alla skulle våga – och må bra av att – tänja på gränserna lite grann?
Filmen Precious handlar om en 16-årig tjej i 80-talets Harlem. Den unga flickan är analfabet, kraftigt överviktig, blir slagen av sin mamma och nu är hon gravid för andra gången – med sin pappa. Det är precis så tröstlöst som det låter. Men även i detta helvete finns det ljusglimtar. En engagerad lärare betyder vändpunkten och Precious hittar till slut sig själv och värden i livet…
En stark och hoppfull film, men med många tuffa scener.
Precious, som bygger på romanen “Push” av Sapphire är delproducerad av Oprah Winfrey och nominerad i flera kategorier till årets Oscar. Alla välförtjänta.
En avsminkad (eller kanske omsminkad) Mariah Carey spelar förresten en biroll, en lysande sådan. Och häromdagen vann Mon’Nique (Precious mamma i filmen) en Golden Globe.
“Life is hard. Life is short. Life is painful. Life is rich. Life is….Precious.”
Se den!
Några röster om filmen Precious och dess karaktärer.
En bra recension finns på Kulturbloggen
Se även bloggen Sarixa om Oscarsnominering för Precious och aspekter på Fat Pride-rörelsen
Alla gillar inte Precious – se Film.nu
Flash mob kan vara dans på Plattan i Stockholm, offentligt kuddkrig, kurragömma i varuhus eller tunnelbaneåkning utan byxor. Den gemensamma nämnaren är en grupp människor som samlas på en förutbestämd plats vid en fastställd tidpunkt för att genomföra något tillsammans. Handlingen ska helst vara bisarr och oförutsedd. Efteråt skingras alla. Vem som helst kan vara initiativtagare och platsen är det offentliga rummet.
På 1960-talet genomfördes s k Happenings (se även Practical Jokes och Performance) - i svensk tappning var det premiär på Moderna Museet 1962. En del av syftet var även då att överraska/provocera. Happenings genomfördes dock av en mindre grupp, ofta med konstnärlig anknytning. En flash mob eftersträvar deltagande av en större grupp, något som underlättas genom användning av sociala medier.
Vet du vad lol, vgd, omg, ffs, sj, iofs och lr står för? Det är några av de förkortningar som används i det s k SMS-språket (se längre ner för “översättning”). Det svenska språket utvecklas snabbt och förändras främst med nya ord från SMS-förkortningar, invandrarslang, chattspråk och fackuttryck. Och så lånord från engelskan förstås.
Kring SMS-språkets betydelse och påverkan råder det delade meningar. Det finns dock de som är rädda för att dess nya uttryck, hopfogade tecken, smilisar och förkortningar utarmar det svenska språket. Men det finns också motsatta åsikter om att SMS-språkets kreativitet och effektivitet berikar vårt svenska modersmål. Hur som helst verkar SMS-förkortningarna vara på intåg i det svenska tal- och skriftspråket.
Folkpartiet ställer sig frågan om ny teknik dödar läsningen och kräver en ny bokutredning för att stärka läsandet. Christer Nylander, partiets representant i riksdagens kulturutskott hävdar att det är skillnad mellan att läsa Den fula Ankungen och hundra sms. Och att det är viktigare att kunna läsa och förstå en bok än statusuppdateringar på Facebook. Det ena utesluter inte det andra enligt min åsikt, men förhoppningsvis tillför en god bok andra värden än aldrig så många sms.
Svenskan är faktiskt ett av världens starkaste språk och kommer av ca 6.000 språk på 20:e plats. Ca 1.000 nya ord fångas upp varje år och takten ökar. Detta anses positivt, ett levande språk är vitalt. Och de gamla orden – försvinner de? Nej, även om de stryks ur ordböcker etc finns de kvar i minnet.
Just engelskans starka påverkan uppfattas dock av somliga som ett möjligt hot. Kan svenskan bli ett litet internt hemmaspråk så småningom? Detta vill nätverket Språkförsvaret motverka. Nätverket ogillar t ex kravet att skriva akademiska avhandlingar direkt på engelska vid många utbildningar vid svenska universitet.
Översättning: lol = laughing out loud, vgd = vad gör du?, omg = oh my god, ffs = for fuck sake (skärpning), sj = själv dd = du då?, iofs = i och för sig, lr = eller
Ett stort antal åhörare hade mött upp, liksom ett flertal representanter för media. Kvällen inleddes med en slice pizza och ett glas bubbel, en pikant kombination och något som Anders enligt boken gärna trakterar sina vänner med. Moderator Maria Gerlofson (chefredaktör tidningen PS) höll i trådarna under kvällens intressanta presentationer och diskussioner.
För fem år sedan fick Anders besked om att han hade högst ett år kvar att leva. Boken handlar om författarens liv efter detta besked, av naturliga skäl kretsande kring sjukdomen, men även hans upplevelser av vården och de människor han träffar under tiden.
“Att överleva” är en dramatisk och tänkvärd bok skriven med perspektivet “att varje dag kan vara den sista”, men ändå med en osentimental och objektiv ton. Anders har fått fem år “till skänks” och har utnyttjat tiden väl med bl a produktion av flera böcker, inspelning av en skiva, segling i skärgården, hård fysisk träning och umgänge med många trevliga vänner.
En del av boken utgörs av Anders kontakt med och tilltro till en ny svensk behandlingsmetod mot cancer, som han av en tillfällighet kom i kontakt med och som då testades i en pilotstudie. Anders är övertygad om att han till stor del har behandlingen, som han då fick tillgång till att tacka för sitt liv idag.
Se information om bolaget SentoClone, vars produkt är under utveckling och numera klassad som läkemedel. För närvarande genomförs en klinisk studie på malignt melanom och förhoppningsvis kommer metoden även att kunna användas på flera sorters cancer t ex tjocktarmscancer, bröstcancer, prostatacancer och lungcancer.
Se artikel om Anders i senaste numret av det utmärkta magasinet Filter under rubriken Räddad av sin egen kropp.
Se intervju med Anders på YouTube eller hör honom läsa ur boken.
Den japanska filmen Avsked handlar mycket om döden. Vi får följa Daigo, en arbetslös cellist i hans nya anställning som balsamerare på japanska landsbygden. Oväntat, intressant, lärorikt, vackert, känslosamt. Och faktiskt humoristiskt.
Den japanska avskedsceremonin och förberedelsen för kistläggning är en respektfull och central företeelse i filmen. Den avlidna personen tvättas, kläs och sminkas inför de sörjande släktingarna, något som framkallar både väntade och oväntade känslor. Ceremonin är konstfull, fascinerande och närmast rituell.
Arbetet som balsamerare är dock inte precis högstatus i det japanska samhället vilket påverkar handlingen, liksom far-son relationen såväl i då- som nutid.
Skådespelarinsatserna är fantastiska och filmen Avsked fick en väl värd Oscar förra året för bästa utländska film. Nu går den på svenska biografer. Se den!
Äntligen fick jag tag på biljetter till Carmen! “Bio-operan” alltså. På Biograf Roy i Göteborg upplevde jag i helgen direktsänd opera från The Met i New York. Hur coolt är inte det?! Enligt SvD sågs lördagskvällens föreställning av 7000 svenskar (och 3800 amerikanare!).
Att sända kultur i HD-upplösning är det bästa operavärlden har gjort på länge. Jag tror att det är nödvändigt för en sådan här “klassisk finkultur” att genom nya medier försöka att nå ut till en större och framför allt bredare publik.
I en artikel från 2007 förklarar The Met’s operachef Peter Gelb att:
- Opera är en utdöende konstform. Våra lokaler räcker inte till för att nå alla människor vi vill nå, och med ny teknik kan vi faktiskt nå ut till hela världen.
Opera är dessutom ett relativt dyrt nöje och en musikgenre som många kanske inte har varit speciellt intresserade av tidigare. I biosalongen blir det en mer familjär och avslappnad stämning, inte så “märkvärdigt”. I pausen intervjuas föreställningens huvudpersoner och det öppnas servering där givetvis både vin och snittar ingår.
Rickard Gramfors, ansvarig för Folkets Hus och Parker (den första digitala biografkedjan i Europa) som ligger bakom de direktsända evenemangen förklarar att:
- Det handlar om att skapa en tillgänglighet för alla. Vi har sänt allt från rockkonserter, som i somras med Robbie Williams i England, till operor från New York.
Intresset för sändningarna har varit så stort att Folkets Hus och Parker har börjat ordna studiecirklar och föreläsningar i samband med operasändningarna. Även Kungliga Operan och Dramaten har hakat på trenden och deras föreställningar kan nu upplevas på platser som Båstad och Tomelilla.
Kulturen har hittat ett nytt forum tack vare digitala medier och jag hoppas verkligen att denna underhållning är här för att stanna. Boka era biljetter nu!
Mångkulturellt centrum och Svensk Handel ger tillsammans ut en trevlig almanacka med högtider från hela världen. Vi minns våra döda, uppvaktar våra mödrar, skämtar med varandra och hälsar livets pånyttfödelse – det är några grundteman men med olika utformning alltefter olika länder.
I almanackan finns nationaldagarna både hos våra grannländer och de länder som många i Sverige har anknytning till. Här finns också info om ett antal internationella dagar – t ex den kända Kvinnodagen. Men har du hört talas om Läskunnighetsdagen eller Världsskrattdagen?!
I dagens Sverige finns 135 000 flicknamn och 110 000 pojknamn, varav 615 återfinns i vår vanliga almanacka. En bra spegling av svensk kulturhistoria. I den mångkulturella almanackan finns en inspirerande alternativ namnlängd med 365 namn. Tänk t ex att Gioconda (italienska), Ronit (hebreiska), Thabo (tswana) och Yi (kinesiska) alla är namn som är hänförbara till lycka!
Några exempel på information från almanackan:
• Vårfrudagen (26 mars) har genom hörfel eller en ordlek gett upphov till en mattradition: Våffeldagen.
• Tanabata (7 juli) – Denna “stjärnfest” handlar om de två älskande som lever på var sida om Vintergatan och som bara får mötas en natt om året. Om vädret är klart så att skatorna kan bygga en bro över himlavalvet.
• Vishwakarma Puja (16 september) En högtid då hinduerna ber för bra affärer och hyllar sina arbetsredskap för att få ett problemfritt arbetsår.
• En köpfri dag (27 oktober) ingår i den internationella kampanjen Buy Nothing Day, som syftar till att väcka medvetenhet om överkonsumtionen.
All pr är bra pr säger ett gammalt talesätt. Och visst är det så att det är nödvändigt att skilja sig från konkurrenterna på kreativa sätt för att nå fram i bruset. Men - när budgivarna på Saab är mindre sportbilsföretag med ägarbilder som inte är helt klockrena, börjar jag gärna fundera över om det hela kanske är mer törst efter pr än seriösa affärer som ligger i potten.
På Aftonbladet.se läser jag ”… Det lönar sig att vara intresserad av Saab. Det holländska bilföretaget Spykers aktie steg med över 25 procent på Amsterdambörsen under morgonen efter helgens besked att bolaget har lagt fram ett nytt bud på Saab till GM…”. Jag avvaktar med spänning resultatet av Spykers nya bud till GM.
Ett exempel av annan dignitet är marknadsföringskriget mellan Elgiganten och branschkonkurrenterna. Mediarapporteringen har omfattat allt från nedmonterade skyltar, uppköp av kampanjvaror i butik till juridiska tvister i marknadsdomstolen. Att MediaMarkts juridiska ombud dessutom omnämner Elgigantens agerande som puckat får åtminstone mig att dra slutsatsen att det handlar mest om pr.
Seriösa aktörer? Bra/dålig pr? Det avgörs som alltid av betraktaren. Faktum kvarstår det är inte ovanligt att söka gratis publicitet vare sig budskapet tolkas positivt för avsändaren eller inte.
Utöver mitt jobb inom PR läser jag Konst- och Bildvetenskap vid Göteborgs Universitet. Ämnet är otroligt intressant och parallellerna till reklam och marknadsföring gör sig ständigt påminda. Det verkar som om mediebranschen redan har varit och bläddrat i min bok A World History of Art.
Det som har intresserat mig mest under hösten är delkursen i Postmodernism då kopplingen till kommunikations- och reklamvärlden syns tydligt. På 1970-talet förvandlades design till en typ av trend och plötsligt kunde “allt” marknadsföras så länge “det trendiga” var närvarande i reklamen. Ett fenomen som verkar fungera fortfarande.
Bilder har alltid använts i syfte att påverka betraktaren och min nu utvecklade förmåga att kunna tolka och läsa dessa gör att jag ser psykologin bakom reklambilder på ett helt nytt sätt. Det är fascinerande att upptäcka hur bilder (både dess motiv och färgkombinationer) används i både reklam och propaganda för att väcka känslor som kommer att påverka våra beteenden och handlingar.
Utan att vi egentligen ägnar det någon större tanke är t.ex. antikens kroppsideal fortfarande närvarande i klädbranschens marknadsföring medan traditionella maktposer, där blicken lyfts och riktas mot framtiden, ofta gör sig påminda i porträtt av betydelsefulla ledare som Obama.
I vissa fall framstår reklam som konst och konst som reklam. Fast kan konst då innehålla reklambudskap? Hur ska Barbara Krugers verk tolkas när de placeras i en offentlig miljö istället för på ett museum? Och hur var det egentligen med LiljevalchsIkea-utställning? Design eller reklam? Jag tror jag måste läsa den där fortsättningskursen!
Häromkvällen var jag på Hagabion i Göteborg och såg dokumentären Agnès Stränder om den färgstarka franska regissören Agnès Vardas liv. Det är en självbiografi där Agnès ser tillbaka på femtio års arbete i filmens värld, men hon bjuder också på inblickar i sitt privata liv. Vi får följa drygt åttioåriga men mycket vitala Agnès från tidigaste barndom till idag. Hennes liv kantas av ett stort antal fascinerande personligheter och i marginalen noteras även några viktiga historiska händelser.
Detta är en film att njuta av – vacker, harmonisk och sympatisk.
Fakta: På 1960-talet var Agnès Varda en av de regissörer som företrädde den Franska nya vågen. Hon var gift med filmregissören Jacques Demy och på hennes repertoar finns filmer som Cléo från 5 till 7, Min lycka, Flickorna fyller 25 och Efterskörd. Agnès stränder vann César 2009 för Bästa dokumentär.
Plus: Ett plus i kanten är att filmen visas på trivsamma Hagabion. En biograf av gamla sorten. Inte helt praktisk, men med fin atmosfär och numera uppfräschad restaurang där man t o m kan ta sig ett glas vin före eller efter föreställningen.
People to people i stället för paper to people – en målsättning för Göteborgs Stadsteater är att öka antalet personliga möten med teaterns publikgrupper. Ej endast i scen och salong utan även ute på t ex arbetsplatser. En annan ambition är att sänka trösklarna och att skapa naturlig närvaro i teaterhuset.
Pia Wahlqvist arbetar som “publikarbetare” och har ansvar för personliga kontakter med företag/organisationer.
Pia har en konstnärlig bakgrund som kostymdesigner från flera olika teatrar de senaste 20 åren och sedan två år är hon nu anställd på Stadsteaterns marknadsavdelning. Det är en ny tjänst, som bidragit till att teaterns kontaktnät utökats väsentligt.
Ett bra exempel på aktiviteter utanför huset genomfördes i samarbete med IKEA under en lördag i maj. Med ett 70-tal medverkande spelades tio olika scener upp runt om i varuhuset i Bäckebol norr om Göteborg. Vad är detta? Är det på riktigt? Reaktionerna hos de förvånade kunderna var mycket positiva och överraskningsmomentet fungerade fullt ut.
Under de närmaste månaderna kan vi se fram emot en mycket spännande och intressant repertoar på Stadsteatern. Några exempel är: Carin Mannheimers ständigt utsålda Sista dansen, som med humoristiska förtecken träffsäkert skildrar tillvaron på hemmet. Peter Dalle presenterar Familjen, en amerikansk tragikomisk dundersuccé om familjeliv. Och så Hantverkarna, en komedi/fars om husrenovering – där nog många känner igen sig.
För egen del såg jag nyligen – inbjuden som företagskontakt av Pia – Susanne Ostens Publiken, som i sig själv är ett bra exempel på det arbete som pågår med nära publikkontakt.
Dramat Publiken bygger på en pjäs skriven 1929 av den radikale spanska poeten Federico Garcia Lorca. Välkända Susanne Osten regisserar för första gången i Göteborg och föreställningen har fått strålande recensioner. “Att inte förvänta sig att förstå allt utan att se det hela som en upplevelse,” är Susannes egen rekommendation. Jag förstår vad hon menar, dramat är en utmaning med obefintliga gränser mellan scen och salong. Ett öppet sinne och avkall på invanda föreställningar krävs. Men vågar du blir det en upplevelse att minnas!
Ett av dagens heta diskussionsämnen var så klart sociala medier. Vi konstaterade bl a hur viktigt det är att tänka till innan man gör en satsning. Det är visserligen gratis att använda sociala medier, men det krävs personella resurser och det är viktigt att ha planerat för detta. Vid en snabb handuppräckning visade det sig att en stor del av de närvarande var upplagda på Facebook och en del twittrade också. Bloggandet var inte lika utbrett.
Hur skriver man en intressant pressreleae? Ja, det var en fråga som alla ville ha svar på. Några handfasta råd: Skriv enkelt, tydligt, kortfattat och lägg gärna till bilder/illustrationer. Material som går att använda direkt och tillgänglighet vid eventuellt intervjubehov är extra plus förstås.
Vi pratade också en del om mätbarhet vad gäller PR. I vår bransch presenteras ju ibland t ex “värdet” av PR/publicitet schematiskt med formeln “annonskostnaden x 7″ (en helsidesannons i DI kostar t ex 120.000:-). Detta är dock ett trubbigt sätt att räkna värde. Vi ser ju hellre långa satsningar med utvärdering i ett helhetsperspektiv.
Bland exempel på goda PR-satsningar nämndes Ostindiefararen Gotheborg. Gösta Andersson från storsponsrande SKF, berättade om affärsnyttan via de öppnade nätverk som bl a var ett resultat av satsningen på PR.
En annan intressant fråga var: Är kulturen resp näringslivet bra på att använda PR? Här kunde vi bara konstatera att näringslivet nått mycket längre. Frågan varför återstår att besvara……
I DI/Weekend viker han återigen ut sig. Arne Mårtensson. Men denna gång som livsnjutare på heltid och definitivt före detta karriärist. För tre år sedan gjorde Arne det som jag är övertygad om att många av hans kollegor i näringslivet mer än gärna skulle göra. Han hoppade av en välavlönad topposition som ordförande i Handelsbanken. Sedan gav han sig ut på en tre år lång jordenruntsegling med sin hustru Heléne. Nu är han alltså tillbaka, har nyligen publicerat boken Vid nytt roder och ser fram emot nya seglatser. Med nya perspektiv på livet.
Jag fruktade att Arne var unik. Men idag träffade jag en likadan. En VD, som “frivilligt” lämnat “makten och härligheten” bakom sig. Han talade om det vackra soliga vädret och om morgondagens andjakt. Slipsen skavde lite runt halsen, han hade inte använt någon slips de senaste 12 veckorna. Men han log och tog gärna bussen till uppdraget som ordförande i den välkända stiftelsen.
Kanske finns det hopp för VDarna? Att livet kan vara rikt och sunt efter förtidspensioneringen. Och inte tomt och meningslöst i avsaknad av kvartalsrapportering och bekräftelse.
Vackert belägna Louisiana, centrum för modern konst i Danmark, är kända för att alltid hålla hög nivå och stor bredd på sina utställningar. Louisiana strävar efter att bjuda på utställningar som fokuserar på samspelet mellan olika konstformer och även nuvarande utställningar tycker jag stämmer väl in på detta.
Vid ett besök i helgen blev jag starkt berörd av fotoutställningen ”Tro, hopp och kärlek – Jakob Holdts America”. Jakob Holdt, fotograf, författare och föreläsare, som i många år rest genom USA och på ett unikt sätt lyckats porträttera framförallt fattigdom och rasism. Hans bilder och berättelserna därtill är oerhört starka och kommunicerar vår värld ur verkligheter långt ifrån min egen. (Utställningen pågår till 7 februari 2010)
De andra temporära utställningarna i höst/vinter är ”The world is yours” och ”Framtidens arkitektur är grön!”. Utöver upplevelsen via syn och känsla vill utställningen ”The world is yours” även aktivera mig via rörelse och övriga sinnen. Det är Louisianas största samtida konstutställning på många år med 24 konstnärer från hela världen som presenterar verk som spänner över film, interaktiva installationer, ljud, skulptur, text, målning, kollage. Även spännande doftbaserade verk bjöds med avsikt att kommunicera direkt med mig. (Utställningen pågår till 10 januari 2010)
Utställningen ”Framtidens arkitektur är grön!” fokuserar på ny arkitektur som uppfyller kravet på hållbar utveckling. En intressant, tänkvärd utställning som fått förlängt öppethållande i syfte att visas även under klimattoppmötet i Köpenhamn i december. (Utställningen pågår till 18 december 2009)
Missa inte ett besök på Louisiana när tillfälle bjuds – här finns något för alla att betrakta, ta in och fundera över. Även för familjens minsta finns upplevelser med anknytning till kultur.
I fredags kväll invigdes utställningen Sjöfartsmuseet nästa! i samband med Kulturnattas öppnande i Göteborg. Sjöfartsmuseet nästa! visar historia, samtid och framtid och är ett första steg i det stora förändringsarbete som kommer att genomföras under de närmaste åren.
Det var ett stort antal besökare på plats och här fanns verkligen något för alla! Vad sägs om ett webbakvarium med livesändning från havets botten, en fiskpinnes väg till tallriken, Håkan Hellströms sjömanskostym och Tatuerar-Kalles fantasieggande motiv. Och så några av dagens svåra frågor som skrotning av fartyg i tredje världen och problemen med nutida pirater.
Under de senaste åren har Sjöfartsmuseet slagit publikrekord varje år och förra året uppgick antalet besökare till 110.000. Museet har en stor trogen besöksgrupp, men har under senare tid även öppnat upp för nya målgrupper med utställningar om t ex tatueringar och gaykultur.
Ett långsiktigt arbete pågår (där jag har nöjet att delta) med strukturerat PR-arbete inklusive presskontakter, events och seminarier.
Museichef Anna Rosengren är en föredömlig ambassadör för sin verksamhet och leder med stor entusiasm nu bokstavligen Sjöfartsmuseet in i framtiden.
Illustration: Ola Jeppson
Foto Håkan: Sture Johansson
Tatuering: Tatueringsstudion Bloodwrok Tattoo
Inlagt av Birgitta
Äntligen! Den 4 september var det Sverigepremiär för R. J. Cutlers dokumentär The September Issue. Filmen är ett porträtt av ikonen och chefredaktören Anna Wintour på amerikanska Vogue och handlar om tidningsredaktionens arbete bakom deras största nummer någonsin; The September Issue 2007 (en modebibel på 840 sidor). Drama, design och en enorm dos av PR för Wintour och Vogue utlovas. Absolut sevärd för de som är nyfikna på den mytomspunna modevärlden.
