Ryska Irina Vostrilkova är vacker, välutbildad och vältalig. Hon jobbar som servitris på en liten bar, trots att hon är läkare. Och så skriver hon långa mail om kärlek. SvD fejkade en identitet som 39-årige dataingenjören Mats från Gubbängen och tog kontakt med Irina.
Efter tio kärleksfulla mail där hon berättar allt om sig själv, sin familj, gudstro, att hon är bra på att laga mat och vad hennes förra hund hette, kommer så en förfrågan om 500 euro för hjälp med visum.
I senaste numret av Passion for Business finns slutligen en intressant artikel om den ryska kvinnans villkor i det moderna Ryssland, vilket är = Moskva. Kalla fakta om ekonomiskt hårda villkor och rådande traditionella värderingar visar på många kvinnors tuffa vardag. Kanske inte så underligt då att det förutom gott om fiktiva Irinor även finns ett antal verkliga Irinor med samma mål - att knyta hymens band med en välbärgad man.
Just nu har Sveriges tv-tittare ett enormt stort intresse av framgångsrika mäns fruars vardag: Svenska och norska Hollywoodfruar, desperata (fiktiva) fruar och snart skånska framgångsrika fruar och The Hamptons-fruar. Tydligen letade produktionsbolaget även efter en homosexuell kille som levde lyxigt “hemmafruliv” i USA, men det var ingen som hörde av sig.
Vad är det egentligen som intresserar oss? Anna Ankas klagande på trädgårdsmästaren, Maria Montazamis ostkrokar, Agnes Nicole Winters senaste musikvideo till A Real Man eller Päivi Hackers pole dancing? Det diskuteras och framförallt kritiseras flitigt både på internet och i lunchrummet men ändå kan vi inte stänga av tv’n. Är detta en så främmande värld för majoriteten av oss svenskar att vi inte kan låta bli att fascineras eller är det bara den svenska avundsjukan som kommer fram när dyra smycken, bilar och hus visas upp?
De framgångsrika männen då? Vad gör de när fruarna botoxar pannan, spår sig och shoppar? Arbetar antagligen, och vem är intresserad av det? Kanske en målgrupp bestående av män? Jag tror att det hade varit ganska intressant att istället få följa alla dessa fruars män i deras arbeten. Lite mer business helt enkelt (men ändå en “lyxig” tillvaro för de som nu vill se detta).
För den som hellre vill läsa om livet som lyxhustru rekommenderas den nya boken The Devil’s Casino av Vicky Ward (hustru till fd Lehman Brothers-direktören Bradley Jack). Vicky berättar om den perfekta ytan, människans svagheter, pengars korrumperande makt och farorna med hybris. Livet på Wall Street låter spännande jämfört med höstens tv-utbud.
Sagan blev verklighet och verkligheten var som en saga när kronprinsessan fick sin prins i helgen. Det var fest, kärlek i luften och höga förväntningar i den kungliga huvudstaden när hundratusentals människor samlades för att få en skymt av brudparet. Vi som trängdes på Stockholms gator delade dagens upplevelser med många miljoner tv-tittare över hela världen.
Säkert uppstod en del fadäser under dagen men de var i så fall endast märkbara för de initierade och alla arrangörer/ansvariga kunde med rätta dra en lättnadens suck efter väl förrättat värv. Allt gick enligt plan och det blev inga överraskningar i detta välregisserade spel där även några ”vanliga dödliga” fick sola sig i den kungliga glansen.
Jo, en överraskning - Daniels fantastiska tal under bröllopsmiddagen. Från att ha framstått som en blek skugga bredvid den drillade Victoria fick vi nu se en helt annan person träda fram i rampljuset. Brudgummens tal rev ner flera minuters ovationer och intet öga var torrt när han med passion betygade sin nyblivna hustru sin kärlek. “Osvenskt” och befriande chosefritt! Kanske blir det som Herman Lindqvist förespår: att det kommer att bli inne att tala om kärlek!?
Tänk att ett litet ord kan väcka så ont blod. Efter flera timmars mangling hos Obama skulle Svanberg äntligen revanschera flera månaders tystnad och otillgänglighet genom att hålla ett tal till världen. Han började bra med ödmjukhet, ursäktande och ansvarstagande. Sedan kom en liten felsägning (?) - han talade om de utsatta medborgarna som ”small people”.
Att kalla de berörda “small people” var inte bra. Inte alls bra. Den samlade internationella pressen fick hicka.
Annars var väl innehållet i tillkännagivandet helt ok. BP ställer in utdelningen och upprättar katastroffond. So far so good.
Men nu är alltså Svanberg ute i kylan igen. Nästan lite synd - han menade säkert väl. Men det hjälper inte på hans nivå. Där är kraven villkorslösa.
Med svensk sommar och sol kommer snart löpsedlar med rubriker som Så blev jag lådvinsalkoholist ochAlkohol farligare än LSD. Enligt undersökningar dricker svenskarna 20 % mer på sommaren och nästan alla ungdomar tycker att det är lätt att få tag i alkohol. Vad passar då bättre än att informera lite extra om denna drycks oglamorösa sida? Jag är egentligen inget fan av skrämselreklam men Diageos interaktiva kampanj som riktar sig just mot marknadens minderåriga konsumenter berör.
Spritkampanjen Partyjourens provokativa banners med texter som “Sprit till skolavslutningen? Ingen åldersgräns! Bra priser! Hemkörning!” orsakade i förra veckan debatt på Aftonbladet och självklart blev även jag så nyfiken att jag klickade på reklamen (som senare togs bort). Jag kom till sidan RingRoger där jag varnades för starka scener innan jag ombads att ladda upp ett foto på mig själv och en vän. Därefter började en film om smuggelsprit med mig själv i huvudrollen. Filmen var välgjord och visade ett scenario som mycket väl skulle kan hända desperata ungdomar i behov av alkohol.
Den kontroversiella kampanjen ska enligt Diageo öka ungdomars förståelse för vad smuggelsprit är, vilka personer och intressen som ligger bakom och vad man väljer att bli en del av när man köper alkohol från bakluckan på en bil. Sajten har redan haft 73 000 besökare där hela 80 % har klickat sig igenom hela filmupplevelsen. Jag är övertygad om att målgruppen lättare kan förstå och ta till sig budskapet när det presenteras på ett sätt där de själva blir en del av marknadsföringen.
Tidigare har IQ’s filmer om alkoholens effekter fått stor uppmärksamhet. Den senaste “Hur dricker du?” och föregångaren “Rus” (som fick brons i Epica) visar upp alkoholkonsumtionens negativa effekter. På deras hemsida (Alkoholprofilen) kan du svara på 14 korta frågor om ditt alkoholintag och få reda på om du ligger i riskzonen. Som svensk kanske man borde göra ett test nu och ett i slutet av augusti.
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
Chloés (Nathalie Schutermans bedårande 11-åriga dotter) tv-framträdande i Förkväll kommenterades så flitigt på nätet att jag till slut tittade på klippet. Medievana Chloé berättar att hon älskar Sex And The City och andas fashion med förklaringen att hon helt enkelt har fashion i sitt DNA. Favoritväskan från Balenciaga visas upp tillsammans med Chanelinspirerade klänningar och oöppnade Christian Louboutin-Barbies.
Chloé har växt upp i mammas exklusiva butik på Östermalm och i Europas stora modehus. Givetvis blir mode och kläder därför en naturlig del av hennes vardag. Jag struntar fullständigt i hur Nathalie väljer att uppfostra och klä sin dotter samt exponera henne i media. Visst är Nathalie utan tvekan en framgångsrik entreprenör och businesswoman, men att hon påstår att hon har uppfostrat sin dotter enligt devisen att intelligens går före skönhet känns inte helt sant med uttalanden som:
“Folk som inte känner en - deras åsikter kan man inte ta åt sig av. Det kan ju vara arbetslösa och outbildade, på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst.”
“Det är inget konstigt att de (folk) har åsikter. Har man inte rest och sett så mycket så...”
Arbetslösa och outbildade har alltså inte rätt att uttala sig. Inte heller de som inte har varit ute och rest (menar Nathalie här moderelaterade resor?). Tidningen Resumés läsare skriver:
“Tyvärr är det ju så att vidsynthet får man inte automatiskt genom att resa mycket, det krävs också att man har ögonen öppna för annat än fina väskor. Det här måste vara den diametrala motsatsen till alla tv-galor för världens barn.”
Visst förstår jag att tittarna tycker att hela inslaget med mamma och dotter Schuterman känns tillgjort och på gränsen till en parodi, men det som känns mest obildat är ju utan tvekan Nathalies ovanstående kommentarer. Till skillnad från lilla modelejonet Chloé känns Nathalie omodern, inskränkt och inte alls speciellt fashion.
För er som vill läsa lite mer finns i Rodeo en underbar intervju med både mamma Nathalie och lillgamla Chloé där svenska språket mixas flitigt med engelska ord som low key, pure och open minded.
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 - 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som - ofta som förstajobb - får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang - det är väl några av de värderingar som gäller?!
På ett X2000 mellan Göteborg och Stockholm ropar en tågvärd glatt ut bistrons lockelser och avslutar med…………… och så finns det negerbollar också! Hoppsan! Många (?!) av resenärerna lär ha satt i halsen och “ärendet” växte blixtsnabbt till otroliga dimensioner.
Sedan i torsdags när denna “incident” inträffade har negerbollen valsat runt. T ex i DN med 31 blogginlägg. Och i Aftonbladet med 492 kommentarer.
Bl a signaturen MegaMamma kommenterar: “vad jag vill ha sagt är att om man ska märka ord, så bör hela det svenska språket granskas. Ordet hora t ex, likväl som det finns andra ord som fetto, tjockröv, idiot, blatte, osv. Var tycker du själv gränsen går? Vilka är aj-aj? Människor reagerar olika, eller hur? ……….”
För min del har ordet negerboll ingått i vokabuläret sedan barnsben och jag har faktiskt aldrig grubblat över att det skulle vara nedvärderande. Och det är heller aldrig någon som har reagerat. Har du?
Men ärendet har definitivt varit på tapeten: Ur Wikipedia: “Ett konditori i Sjöbo, som kallade bakverket “negerboll”, anmäldes 2003 till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)………”.
SJ:s vice presschef kommenterar händelsen med att det var en “rätt ung person och nog ett misstag”. Vidare får vi veta att det inte blir några konsekvenser för personen i fråga.
Det var väl i alla fall skönt att höra!
Igår var det premiär för Apolivas nya reklamfilm, uppföljaren till höstens “skräckfilm” som resulterade i skrämda konsumenter och Facebook-grupper som “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”. Forsman & Bodenfors som är ansvariga för kampanjen fortsätter att utveckla Apolivas koncept: produkter speciellt anpassade för svenska förhållanden. Den här gången bad de dock konsumenterna om hjälp genom att starta bloggen Apolivafilmblogg. Här efterlyste de bilder och ljud som skulle representera det typiskt svenska. Men några åskoväder och regnstormar blev det inte igen.
-Det blev ett sådant otroligt ståhej sist, så vi funderade länge vad vi skulle göra med all den energin som finns därute. Vi vill hylla den typiskt svenska vardagen och göra det på ett vackert och poetiskt sätt i filmen. Deta födde idén till ett helt transparent projekt som konsumenterna kan läsa om på bloggen och delta i om de vill, säger Filip Nilsson, cd på Forsman & Bodenfors till Dagens Media.
Filmen har regisserats av Mikael Marcimain och musiken (som även kommer att släppas som singel) har gjorts av artisten Victoria Bergsman. I vanlig ordning innehas huvudrollen av modellen Adina Fohlin. Den här gången verkar det helt enkelt bli lite mer musikvideo än skräckfilm.
Jag undrar om den nya reklamfilmen går hem hos konsumenterna för jag får lite lätt ångest, allt känns väldigt 70-tal - Men det kanske är så vi upplever Sverige? . Det är i alla fall kul att Apoliva vågar använda sig av sociala medier för att engagera sin målgrupp i marknadsföringen. Det ska bli spännande att se vad det blir för typ av kritik den här gången.
Fram till den 15 maj går det även att tävla i att göra sin egen reklamfilm på Apolivafilmblogg.
Förnedring, dreglande schäferhundar, svett och skräck som är så nära och känns så äkta att man skulle kunna skära den med kniv. När första skottet faller - och det här är innan gatloppet över ett minfält ens börjat - är det redan för mycket. Martin Söderström, Aftonbladet.
Samma dag som videon Born Free släpptes lades den upp på YouTube men försvann lika snabbt som den kom dit. Brutalt våld genomsyrar Born Free’s nio minuter som slutar i en makaber avrättningsscen. Detta är den första singeln på M.I.A.’s nya album och jag känner ett stort obehag av vad jag ser; rödhåriga pojkar hämtas upp av amerikansk militärpolis, körs ut på ett stort fält i öknen och avrättas.
Visst är både regissören Romain Gavras och sångerskan M.I.A. kända för sina provocerande verk men det här är ett klockrent samarbete som verkligen chockar. De flesta drar antagligen paralleller till “war on terror“, patriotism, minoritetsgrupper, avsaknad av demokrati, Arizonas nya lag om illegal invandring och hemska krig i allmänhet. Med tanke på M.I.A.’s bakgrund (familjen flydde till England p.g.a. inbördeskriget i Sri Lanka och hon förbjöds träffa sin far då han var aktiv i den militanta tamilska separatiströrelsen) finns det antagligen flera möjliga budskap i Born Free. Hur som helst bör samtliga tittare få sig en tankeställare.
Vi har sett musikvideor med lättklädda killar och tjejer och är så vana vid det kommersiella sextemat att vi inte längre reagerar. (Ok, jag gillar Lady Gaga’s senaste Telephone men är långt ifrån chockad av vad Jonas Åkerlund har skapat).
Kombinationen av pop och politik är väl i och för sig inget nytt det heller, men sättet som det framställs på i Born Free är otroligt obehagligt och så skrämmande att det är omöjligt att inte låta sig påverkas. Vad än budskapet må vara berörs du som tittare. I en tid då MTV knappt visar musikvideor längre kanske det istället är dags att återuppta musikvideon som en värdefull kommunikationsform.
För er som vill se lite fler kontroversiella videor rekommenderar jag:
Om man följer den svenska enfrågedebatten om vems intresse börsbolag ska verka för fokuserar media i synnerhet på en målgrupp - börsbolagens koncernledningar och framför allt dess VD:ar. Intresset och motivationen styrs av bonus. Finansmarknadsministern Mats Odell driver denna fråga på årets bolagsstämmor, inga bonusar, tack.
SvD-tecknaren Jan Berglin med sina träffsäkra betraktelser av tillvaron har flera mycket träffande iakttagelser om bonusar, bland annat i en strip från “Välkommen till Fjuckby”:
Den ena Berglin-karaktären säger “Carl-Henric Svanberg tycker att bonusar ska finnas kvar eftersom toppchefer är tävlingsmänniskor som sporras av detta”, varpå den andra replikerar “Jaha…vilka slags tävlingar tänker han då på? Terrängloppet “Dagis runt” där alla får medalj o bulle oavsett resultat? Riktiga tävlingsmänniskor vet att man inte får ett skit om man är usel!!”
Lyfter man blicken från vår perifera bakgård till den anglosaxiska världen besvaras frågan annorlunda om börsbolagens målgruppsfokus. Fram till finanskrisen gällde shareholder value, börsbolagets förmåga att få en optimal marknadsvärdering, generera vinst och utdelningar. Nu har till och med GE:s tidigare koncernchef Jack Welch, mannen som gav begreppet ett ansikte, vänt ryggen åt det med orden; “On the face of it, shareholder value is the dumbest idea in the world, shareholder value is a result, not a strategy . . . Your main constituencies are your employees, your customers and your products.”
Även mitt husorgan The Economist har uppmärksammat frågan under rubriken “A new idolatry”. Kvartalskapitalismen får ge vika för mer långsiktiga målsättningar där - ta daa - andra stakeholders så som kunden och rent av de anställda ska ställas i första rummet.
Orsak och verkan, upplysningstidens mantra, kanske åter kommer i ropet.
Svensk press hantering av Tiger Woods otrohetsaffärer i höstas sägs ha inneburit ett trendbrott. Ämnet otrohet var därmed inte lika tabubelagt utan det blev relativt fritt fram att hänga ut den skyldige/skyldiga utan pardon. Därmed närmade vi oss med ett stort steg hanteringen av den här typen av skandaler enligt kontinental praxis.
Tidigare i veckan verkar det ändå ha pågått något slags omvänt pressmässigt schackrande om först till kvarn. Intressant nog blev det Svensk Damtidning som gick i bräschen och tog upp tråden från norska Se og Hør. Svensk Damtidning är av tradition en av kungahusets mest lojala vapendragare. Fast det klart för några veckor sedan skrev bloggande journalisten Åsa Bönnelyche om drottningens påstådda svåra sjukdom (Alzheimers). Så lojalitetshindret var redan undanröjt. De senaste dagarna har kvällspressen hängt på otrohetskarusellen i full skala med tryckta specialbilagor.
Hovet, med extremt erfarna PR-ansvariga Nina Eldh i spetsen, har inte fått godkänt för sin krishantering i det här fallet. Det är ingen nytta med att stänga till och göra bristfälliga, diffusa uttalanden. Men det klart här finns säkert många starka viljor bakom kulisserna, som har en del att säga till om. Då är det inte enkelt att agera by the book och det handlar ju icke att förglömma om människor av kött och blod.
Och tidpunkten? Med bröllopet den 19 juni i snabbt antågande började det brännas. Fokus borde vara på de lyckliga tu och deras förberedelser. Igår kom så meddelandet från hovet att förlovningen har brutits - förhoppningsvis ett moget personligt beslut och inte påskyndat av tryck från omgivningen. Kanske hinner nu Jonas-affären svalna under de närmaste månaderna, men den etiska gränsen för vad som är “tillåten” exponering i svensk press har definitivt för alltid flyttats fram.
Se GPs dividerande om sin publicitet och hänvisning till allmänhetens intresse.
Med gårdagens officiella tillkännagivande av den uppslagna förlovningen blev det helt ok att publicera även för DN och SvD. Och historien fortsätter i GP etc.
Ungdomsförbundet SSU har gjort sin första TV-reklamfilm (i samarbete med byrån Hy-Fi). Enligt min uppfattning en film med ett underligt och tvetydigt budskap.
Filmens syfte är att göra tittaren uppmärksam på den ungdomsarbetslöshet som Sverige har idag: en ung kille spenderar natten med en betydligt äldre kvinna. På morgonen gör han sig i ordning för att gå till sitt arbete. Det är inte den uppenbara åldersskillnaden som ska förvåna oss, utan det faktum att den unge mannen har ett jobb.
Jag var tvungen att se filmen tre gånger för jag förstod verkligen inte handlingen. Åldersdiskriminering? Prostitution? Jaha, arbetslöshet. Visst är det ett känt fenomen att sex säljer, men knappast i det här sammanhanget. På frågan om varför de har valt att anspela på just sex svarar Förbundsordföranden Jytte Guteland:
-Det är ett klassiskt knep. Jag tycker det funkar bra här, det är en varm och glad film.
Ja, visst är det ett klassiskt knep som definitivt drar till sig uppmärksamhet, men jag skulle inte vilja påstå att det fungerar bra i ett politiskt sammanhang som detta. På en SSU-blogg tror skribenten att filmen “garanterat kommer att reta gallfeber på en och annan moraltant”. Njae, visst förstår jag att ungdomsförbundet vill provocera men filmens budskap blir istället otydligt och oseriöst. Enligt Jesper Strömbäck (professor i journalistik och politisk kommunikation) är den här typen av humor ofta dubbeltydig. Något man ska vara försiktig med inom politiken. Där är det viktigt att vara tydlig.
Ungdomsarbetslösheten är faktiskt en otroligt viktig valfråga, en fråga som det är synd att sjabbla bort på det här sättet. Den förtjänar att uppmärksammas med en välgjord och genomtänkt reklamfilm.
Utbudet av talangtävlingar är stort och det finns något för alla. Tror du att du kan sjunga är det bara att ställa dig framför Idol-juryn. Kan du dansa, laga mat eller liknande finns det program för det. Alla program har inte kommit till Sverige förstås, men det är bara en tidsfråga.
Det finns dock bara en tävling, som är öppen för alla kategorier av talanger. Och den heter passande nog Talang.En jury på tre - Bert Karlsson, Charlotte Perelli och Johan Pråmell - ställs inför en uppsjö av olika personligheter som sjunger, dansar, spelar instrument och det gärna samtidigt som de gör något annat. Andra talar som Kalle Anka eller försöker memorera ettor och nollor. Allt får ta maximalt två minuter och det gäller att övertyga juryn. Två gröna bockar och man är vidare. Två röda kryss och man får tacka för sig. Juryn trycker gärna snabbt - imponerar man inte kan det bli en kort process.
Av de 3000 som sökt är långt ifrån alla välkomna. Producenterna vill ha bra TV, men bra TV är vad de gör den till så villkoren är helt deras egna. Juryn vet inte vad som kommer utan varje person som dyker upp gör något för dem helt okänt. Fast egentligen är det nog lite tillrättalagt och har det kommit fram en person som trollar så kommer det inte en till. I veckan gick det dessutom rykten att Bert med TV4:s goda minne handplockat några sångtalanger, som skulle höja kvaliteten hos de sjungande deltagarna.
Ja, hur gick de då för superminnet? Några gröna bockar blev det inte. Det blev som Marko Lehtosalo, eller mer känd som Markoolio, uttryckte det - magplask. En kombination av trötthet, feber, nästan 12 timmars väntan och ett misstag från arrangörerna blev för mycket.
Friskt vågat, hälften vunnet!? Jag vet inte om jag skulle ställa upp i tävlingen Talang eller någon liknande tävling igen. Men jag är ändå glad att jag testade. Nu är det bara att hålla tummarna och se hur publiken tar det. Och att priset för att medverka - och misslyckas - inte blir för högt.
Det var när begreppet size zero (svensk storlek 30) skapades som det extremt smala idealet började uppmärksammas ordentligt. Nicole Richie, Victoria Beckham och Olsen-tvillingarna visade upp sina beniga kroppar och så var trenden satt.
Det skylls på media och modevärlden och i förra veckan fälldes H&M för att ha använt sig av en alldeles för smal modell (21-åriga Chanel Iman) i sin reklamkampanj. Jag kan räkna upp ytterligare 50 företag som använder sig av modeller med den minimalistiska kroppsformen. Det måste finnas bättre och mer verksamma sätt att angripa det här onaturliga idealet på.
Modeindustrin skapar trender och värderingar och ska det ske en förändring måste det börja inifrån. Mode handlar om drömmar och illusioner, som Karl Lagerfeld säger. Och så länge det konceptet säljer så kommer branschen att fortsätta på samma sätt.
För några år sedan gjorde den brittiska fd sångerskan Louise Redknapp en uppmärksammad dokumentär där hon på 30 dagar följde en strikt diet med målet att uppnå size zero. Syftet var att visa hur farligt det faktiskt är för kroppens organ att aldrig få tillräckligt med näring och hur detta förvrängda ideal påverkar unga tjejer (och killar).
Och ja, idealet är sjukt men dessvärre tidsenligt och det är uppenbart att unga påverkas av vad som visas i media. Jag provade själv efedrin när jag var ung (=yngre) och dum men kom aldrig iväg till gymmet utan slutade upp på akuten istället.
Men kanske håller det som hittills präglat 2000-talet på att förändras? I höstas valde designern Mark Fast att använda sig av modeller i olika storlekar, V Magazine har gjort en “size issue” och modellen Lara Stones relativt kurviga figur syns flitigt både i tidningar och på visningar. Jag hoppas att trenden håller på att vända och att användandet av “vanliga” modeller är bestående.
Jag läste en artikel i Dagens Juridik där det framgick att en majoritet bland unga tycker att prostitution är ok. Jag är faktiskt inte förvånad. Får jag skylla på media? UniversitetsstudentenBelle de Jour’s liv har blivit tv-serie, lyxprostituerade Tracy Quans böcker har översatts till 14 språk. Dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel saknar allt vad integritet heter och artiklar i populärpressen och bloggar berättar om livet som lyxhora eller porrstjärna. En värld som tidigare har varit stängd för “obehöriga” har nu lämnat dörren på vid gavel. Det som för femtio år sedan ansågs vara kränkande har idag blivit ett mycket uppmärksammat och accepterat beteende i media.
Enligt en undersökning (som gjordes i Västernorrland och Jämtland) instämde sju procent av tjejerna och 15 procent av killarna helt med påståendet att “det är helt OK att sälja sexuella tjänster - man bestämmer ju själv”. Endast 41 procent av tjejerna och lika många bland killarna uppgav att de inte instämde alls med påståendet.
Ungdomarna fick även svara på om de själva har fått erbjudande om att utföra sexuella tjänster mot betalning. 13 procent av tjejerna uppgav att de någon gång har fått det erbjudandet, bland killarna var siffran fem procent.
Dessutom uppgav 1,8 procent av tjejerna och 1,6 procent av killarna att de själva någon gång utfört en sexuell tjänst mot betalning.
Oroväckande? Javisst. Men med tanke på vad som är tillgängligt via media (ta bara videon som avslöjade när fotomodellen Sophie Anderton försökte sälja sex t ex) så är jag inte så förvånad över undersökningens resultat som jag antagligen borde vara.
Studiens svar måste anses överraskande med tanke på den senaste debatten om prostitution och kriminaliserandet av den som köper sexuella tjänster. Visar undersökningen att det är en skillnad mellan lagstiftningens normering och den värdering som finns hos medborgarna? Vad tycker sexarbetarna själva?
Enligt Federley är sexköpslagen felriktad och skapad över huvudet på de prostituerade. Själv har jag läst Tracy Quans böcker och kan inte annat än fascineras av hennes engagemang i PONY (Prostitutes of New York) och hennes kolumner i diverse stora tidningar som Financial Times och International Herald Tribune.
Vad får man tycka egentligen och varför anser så många av ungdomarna i enkäten att det är ok att sälja sex? Beror deras åsikter på media? Vem ska anpassa sig efter vem? Det är inte lätt med normgivning i samhället och i det här fallet verkar inte lagstiftningen ha påverkat normerna i någon större utsträckning. I vart fall inte för de yngre.
“För dig som gillar att synas med rätt människor skräddarsyr vi en upplevelse utöver det vanliga. Champagne, ostron och fest med allt från kända artister och programledare till de hetaste fotomodellerna.”
Så lät det i kampanjen (PR-kuppen) bakom TV3’s senaste realitytillskott Sandhamn (premiär 31 mars). I marknadsföringen av programmet lockade påhittade eventbyrån Sandhamnstek med diverse exklusiva ” Stekarpaket” där det ingick fest med “eliten” och tillgång till vattenskotrar.
Men herregud tänkte jag, går folk verkligen på det där?! Tydligen, för då allt avslöjades i mitten av februari bad “företaget” om ursäkt för att bokningsförfrågningarna de hade fått tyvärr inte kunde genomföras…
Jag tycker att den här typen av marknadsföring kan vara kul, kontroversiell och provocerande. Dock är den riskfylld. Och det är väl tveksamt om den uppskattas fullt ut av målgruppen (vilken den nu är i det här fallet). Rickard Svensson, byråchef på A World Beneath, sa till Dagens Media:
- En fejkkampanj kräver en yngre publik som har vana att kritiskt granska och filtrera medier. 40-talister litar generellt sett mer på medier och då fungerar det inte alls.
Självklart ska inte den här typen av marknadsföring användas då det rör sig om att bygga en långsiktig relation, men i detta fall känns det relativt oskyldigt. Och visst kan man räkna hem en god exponering.
Det är så oerhört tacksamt att driva med stereotyper och jag erkänner att jag skrattade högt när jag läste Sandhamnsteks blogg. Jag fascineras knappast av stekarnas livsstil men lär ändå sitta några minuter framför TV:n den 31 mars.
Det är bra att tänka till före och att ha en gemensam uppfattning om vad som är tillåtet/lämpligt i kommunikationsväg. Inte minst gäller detta de sociala medierna där snabbhet och öppenhet är självklara men därmed även riskabla komponenter. Ofta handlar det ju faktiskt om sunt förnuft.
Men kan för mycket exponering med anknytning till bröllopet ha en negativ inverkan på kungahuset och Sverige som varumärke? Kan all uppmärksamhet och kommersialisering resultera i billigt istället för exklusivt? På vilket sätt stärker t.ex. Delicatos “kungliga” hallonmazariner varumärket Sverige och vad har monarkin egentligen för intresse av den här typen av “begränsad upplaga produkter”? Antagligen ingen, men företagen inser att det finns pengar att tjäna.
Svensk Handel och Handelns utredningsinstitut har beräknat att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kan uppgå till 2,5 miljarder kronor. Givetvis vill många företag (och privatpersoner) dra nytta av bröllopets ekonomiska fördelar:
• Utvalda företag lanserar (som nämnt ovan) mazariner, blomfrön, kaffe och gräddtårtor som alla ingår i Den Officiella Bröllopsserien.
• Stockholm stad och Svenska institutet har tagit fram en gemensam plattform - Brands of Sweden, där företagare kan marknadsföra sig under ett gemensamt paraply.
• UD satsar 4 miljoner kronor för att ta hand om de 700 journalister som kommer hit.
• Lägenheter i Stockholm hyrs ut för 20 000 kr under bröllopsveckan.
Thomas Brüls, VD på Visit Sweden, säger till SvD:
-Bröllopet betyder mycket för Sverige. Varumärket Sverige kommer att exponeras väldigt mycket i utländsk press och ett starkt varumärke attraherar fler investeringar och besökare.
Brüls har rätt. Ett kungabröllop betyder guldläge vad gäller exponering av vårt land och många utlänningar fascineras av Sverige just för att vi fortfarande är en monarki. Frågan är bara var gränsen går? När blir exklusivt bara billigt?
I dag är det premiär för “S” - Amelia Adamos nya skötebarn. Det är ett magasin om skvaller på hög nivå och Bonniers investering i en ny marknad. 92 sidor för 29 kronor är ett hyggligt pris för en tidskrift, som ger insikt i kändisars liv på kungafamiljnivå och i det exklusiva näringslivet.
Kronprinsessan Victoria tronar på förstasidan och vi kan bl a läsa om hur Sveriges rikaste kvinnor lever. Med de två prinsessbröllopen senare under året som garanter borde nästan första året redan kunna räknas hem.
Bonniers har investerat mellan 15 och 20 miljoner för att försäkra sig om en succé. Här ligger bl a en satsning på namnkunniga profiler som Elisabeth Tarras-Wahlberg, tidigare informationschef vid Hovet som nu blir krönikör och Beatrice Birkeldh från Expressen, som nu blir tidningens nyckelreporter. Förebild lär vara amerikanska tidksriften People.
Många kommentarer kring tidskriften handlar dock om namnet. Vad står “S” för? De flesta associerar direkt till socialdemokraterna; en omöjlig koppling i det här sammanhanget? Bakom bokstaven “S” finns dock en stor stjärna, så en gissning är att “S” står för Star?! Eller kanske har Amelia en hund, som heter Sofus?
Amelia lär vara nervös den här gången. Hon har ju ett bra record i många sammanhang och har t ex lyckosamt sjösatt tre klassiker i den svenska tidskriftsvärlden. Såväl Amelia (numera 15 år), Tara och “M” har blivit säkra kort och funnit stora och stabila läsargrupper. Fallhöjden är alltså hög.
Häromkvällen hörde jag ett kort uttalande av Amelia inför den nya lanseringen. Hennes största farhåga var att “dom” inte skulle släppa till - d v s att kändisar på “rätt” nivå inte är vana att vika ut sig och att det alltså kommer att saknas tillräckligt underlag att skriva om. Förutsatt att exponeringen sker inom justa ramar blir nog detta inget problem, men det återstår att se.
Personligen är jag (hittills) måttligt intresserad av skvallertidningar, men visst måste jag kolla om “S” är något att ha. Nu går jag och köper ett ex!
Uppdatering 20100305: Nu blir det ytterligare ko: nkurrens - Aftonbladet Royal - glossigt lyxmagasin kommer första gången torsdag nästa vecka och sedan ytterligare sex ggr under våren.
Uppdatering 20100313: Första numret av S sålde mer än 50.000 ex! Det är Amelia mycket nöjd med. Förhoppningsvis håller den goda försäljningen även i fortsättningen.
“Det var mindre än ett år sedan SAS senast tog in sex miljarder i en nyemission. Nu är det dags igen - SAS vill ha 5 miljarder till! EasyJet tror att det bara är en tidsfråga innan SAS kommer tillbaka till pappa staten och vill ha ännu mer pengar. Frågan är exakt när? Om du kan gissa det så kan du vinna ett års fria resor med EasyJet för två! Allt du behöver göra är att skriva vilken dag, månad och år som SAS går ut och ber om pengar nästa gång.”
Oliver Aust, kommunikationsdirektör på easyJet, menar att SAS är skyldiga svenska skattebetalarna pengar som de ska betala tillbaka. Till Dagens Media säger han:
- Vi kommer i veckan att skriva ett brev till EU-kommissionen där vi påvisar att det SAS håller på med är emot svensk lagstandard. De får tjäna sina egna pengar som alla andra flygbolag, inte leva på skattebetalarnas pengar.
Än har facebookgruppen bara 143 medlemmar men har man tur i spel kan det ju löna sig att dra till med en gissning. Vem tackar nej till gratis flygresor i ett år? Fast med tanke på mina egna erfarenheter av lågprisflyg och deras ibland undermåliga kundservice finns det ju en risk att kampanjens vinnare bokar sina följande resor hos SAS.
SAS har hittills inte kommenterat EasyJet’s kampanj.
Sponsrad charterresa till Gran Canaria, frispråkigt bloggande på Hanky.se och dragqueen i Smirnoffbar. Fredrick Federley och hans alter ego Ursula förefaller jobba dygnet runt. Om detta rapporterades flitigt i gångna veckans kvällspress och Fredrick försvarade sig med den numera välkända repliken:
På sin blogg skriver Fredrick att Aftonbladet har kammat hem grand slam i rubriker utan att ha något att skriva om. Jag håller med; storm i ett vattenglas. Givetvis åker inte Fredrick på charter i egenskap av riksdagsledamot och jag förstår ironin i att hänvisa till Ursula af Drakbane. Men i och med att han låtit sig bjudas på resan har han lagt ut ett “bete” till pressen, vilket har resulterat i (önskvärd?) uppmärksamhet.
Fredrick är en framgångsrik politiker, kontroversiell och trivs i rampljuset. Vill Fredrick extraknäcka som dragqueen tycker jag att han ska få göra det. Fredrick försöker ju faktiskt skilja på politikern Fredrick Federley och dragqueen Ursula, vilket ur marknadsföringssynpunkt är helt rätt då han använder olika kännetecken för kanske två olika målgrupper. Den retoriska frågan inställer sig dock; kommer omsättningskretsen att blanda ihop de olika produkternas egenskaper? Själv vet jag inte vilken målgrupp jag tillhör men jag hade föredragit att träffa på Ursula ute i vimlet än diskuterat FRA-lagen med politiker-Fredrick.
Jag har spenderat hela veckan på de fantastiska slotten Övedskloster i Skåne och Hjuleberg i Halland. Det var dags för Mountain Horse’s plåtning av nästa års vinterkollektion.
Som praktikant på marknadsavdelningen ansvarade jag för välstrukna kläder och blänkande ridstövlar, men det blev givetvis också mycket hästskötsel med några goda råd från Johan Lundin (landslagsryttare i fälttävlan) som var på plats med sina hästar.
Med den lite lätt galne fotografen Morgan, vars assistents främsta uppgift var att fixa spetsade öron på hästen, är jag övertygad om att katalogen kommer att bli supersnygg.
Efter att ha sett de nya ridkläderna vill jag köpa allt! Som hästtjej vet jag sedan länge att Mountain Horse satsar på innovativ design i kombination med funktion och säkerhet.
Tyvärr har jag ingen egen häst att prova de nya stigbyglarna SCS3 LITE på, men det kommer förhoppningsvis i framtiden.
Det kan skönjas en viss frustration bland de frälsta över den snigelsnabba mognaden vad gäller sociala medier hos dem som fattar beslut.
Själv ställer jag mig frågan hur vi ska komma förbi sociala medier som en enskild företeelse och istället prata om hur den digitala utvecklingen kan sättas i perspektiv till företagets hela kommunikation.
Att skynda långsamt behöver inte nödvändigtvis betyda att man kommer att missa tåget. Viktigast är den centrala insikten om att de digitala medierna är här för att stanna. Resten är mål, omvärldsbevakning och handling.
Processen med organisationer där marknadsföring-, pr- och information är integrerade med varandra påskyndas av att sociala medier suddar ut gränserna mellan pr och reklam. De sociala medierna måste hitta sin plats i varje företags arbete med att addera värde, utöver Pris och Produkt, till varumärket.
Vi behöver både gamla och nya kanaler. Och gammal och ny kommunikationskompetens. Tillsammans kommer de att hitta fram till kombinationen av budskap, kanaler och medier som passar det specifika företaget.
2013 kommer 90 procent av all internettrafik bestå av video enligt Martin De Beer, Senior Vice President of Cisco’s Emerging Technologies Group (ETG).
Webbtjänsteföretaget Kaigan hade tagit del av De Beers profetia och bjöd på ett frukostseminarium i fredags på temat “Bli framgångsrik på webben”. De gav flera argument för att utnyttja video, dvs film och ljud, på internet. Film på nätet är inte bara webb-TV eller YouTube för den delen. Det är även egna videos som läggs på ditt företags hemsida. Exempel på flera användningsområden gavs:
Reklam/PR - vid produktlanseringar, ha en film om produkten eller tjänsten, t ex ambitiöst (läs dyrt) som Porsche eller ha en FAQ där en talesperson ger svar på vanligt förekommande frågor, t ex Sveriges ingenjörer som tog videon till hjälp för att åskådliggöra vanliga frågor inför avtalsrörelsen 2010.
HR eller kundundersökningar - visa personporträtt på medarbetare eller kunder som uttalar sig.
Instruktionsfilmer - gör det själv-området är etablerat, Byggmax har hängt på, när kommer IKEA med film om hur du sätter ihop möblerna?
Tvåvägskommunikation - SVTs tackfilm är ett lysande exempel på hur webbesökaren blir en del av mediet. Ett annat kul exempel är Wranglers lansering av sin klädkollektion som kräver en interaktivitet av webbesökaren.
Kaigans budskap var att ta videon till hjälp, det är inte så krångligt. Du kan göra filmerna själv, varför inte med mobilen. De löser tekniken med anpassningen för och publicering på webben. Kanske det finns en video som visar hur enkelt det är?
Sveriges äldsta hamburgerkedja Max har hakat på Hollywoodhysterin och tagit hjälp av lyxhustrun Maria Montazami, känd från TV 3’s program Svenska Hollywoodfruar. Det är omöjligt att ta fel på Marias karaktäristiska röst när hon presenterar den nya hamburgaren “Hot American” och jag skrattar faktiskt lite lätt åt reklamfilmen. Till skillnad från sin kollega Anna Anka (som antagligen aldrig äter snabbmat) är Maria charmig och ödmjuk.
Reklamen är enkel och fyndig och har fått ett riktigt positivt mottagande bland både bloggare och hamburgerälskare. Jag som inte ens äter kött kan nästan tänka mig att köpa en liten bit av Hollywood för 67 kr.
Flash mob kan vara dans på Plattan i Stockholm, offentligt kuddkrig, kurragömma i varuhus eller tunnelbaneåkning utan byxor. Den gemensamma nämnaren är en grupp människor som samlas på en förutbestämd plats vid en fastställd tidpunkt för att genomföra något tillsammans. Handlingen ska helst vara bisarr och oförutsedd. Efteråt skingras alla. Vem som helst kan vara initiativtagare och platsen är det offentliga rummet.
På 1960-talet genomfördes s k Happenings (se även Practical Jokes och Performance) - i svensk tappning var det premiär på Moderna Museet 1962. En del av syftet var även då att överraska/provocera. Happenings genomfördes dock av en mindre grupp, ofta med konstnärlig anknytning. En flash mob eftersträvar deltagande av en större grupp, något som underlättas genom användning av sociala medier.
Det var i SvD som vi såg den för första gången; Mona Sahlins rödrosa väska från Louis Vuitton. Det riktigt lyste om den där den stod vid partiledarens fötter. Hrm, tänkte jag, det där är ju en gammal modell, stackars Mona har säkert inte vågat använda den innan med rädsla för påhopp. Mycket riktigt; den visade sig vara inköpt för tre år sedan och dagen därpå var debatten i full gång.
Lyxkonsumtion, social ojämlikhet, dubbelmoral och kapitalism…… Framstår Mona som trovärdig socialdemokrat med en 6000 kronors väska? undrar författaren och vänsterdebattören Göran Greider. Är det här verkligen relevant nyhetsrapportering? frågar jag mig i stället. Till och med nyheter om katastrofdrabbade Haiti skjuts undan för att ge plats åt Mona Sahlins väska.
Monas nya accessoar verkar sannerligen sticka i ögonen på somliga, men vad har den med hennes politiska läggning att göra? Egentligen? Enligt Aftonbladets Lena Mellin harmonierar inte väskan med Monas parti (för inte finns det väl modeintresserade sossar?) medan Katrine Kielos menar att Mona får lägga sina pengar på vad hon vill.
Kanske väskan t o m kan ses som ett led i en modernisering och omprofilering av varumärket “Mona Sahlin”?
Själv säger Mona så här angående väskvalet:
-Det var en fin present jag fick! Men jag ägnar all min tid åt att kämpa för jobb och mot klyftor. Med eller utan handväska…..
Man ska vara försiktig med att placera in människor i ett fack enbart utifrån deras val av kläder och accessoarer. Mona kan väl ha vilken väska hon vill. Partiledaren hade dock kanske gjort sig bättre i sällskap med den här klassikern eller varför inte den här (som hängde på kronprinsessan Victorias handled i höstas)? Lite mer business än modellen Antigua Cabas, som ju “modemässigt” faktiskt gör sig bäst vid poolkanten. Fast då snackar vi ju verkligen lyxväskor - och dit känns ju vägen väldigt lång.
Enligt VD Pontus Bodelsson i en intervju i DI beror det goda resultatet på en ny marknadsmix, dvs nytt format, nytt pris och nya kanaler (Expressen och DN + via direktförsäljning förstås). Vem köper då ett uppslagsverk i bokform i vår tidsålder? Alla som fortfarande vill bläddra i en bok. Förvånande är åldersfördelningen relativt jämn. Intressant!
De närmaste fem veckorna säljs genom Expressen dessutom fem nya fristående böcker om världens länder, fjolåret och tre band om andra världskriget.
NE jobbar också aktivt med internettjänster och adresserar bl a målgrupp skola med läromedel i nya former.
Var tredje vecka kommer NEs nyhetsbrev och det senaste är ovanligt innehållsrikt!
• Vem tror du att du är? Hitta din historiska like! Själv blev jag Marie Antoinette - tänker på frasande siden i pasteller, vitpudrade peruker, gräddbakelseorgier och slutligen halshuggning av den berömda franska giljotinen. Nja, kanske inte precis min drömförebild, men kul ändå!
Äntligen fick jag tag på biljetter till Carmen! “Bio-operan” alltså. På Biograf Roy i Göteborg upplevde jag i helgen direktsänd opera från The Met i New York. Hur coolt är inte det?! Enligt SvD sågs lördagskvällens föreställning av 7000 svenskar (och 3800 amerikanare!).
Att sända kultur i HD-upplösning är det bästa operavärlden har gjort på länge. Jag tror att det är nödvändigt för en sådan här “klassisk finkultur” att genom nya medier försöka att nå ut till en större och framför allt bredare publik.
I en artikel från 2007 förklarar The Met’s operachef Peter Gelb att:
- Opera är en utdöende konstform. Våra lokaler räcker inte till för att nå alla människor vi vill nå, och med ny teknik kan vi faktiskt nå ut till hela världen.
Opera är dessutom ett relativt dyrt nöje och en musikgenre som många kanske inte har varit speciellt intresserade av tidigare. I biosalongen blir det en mer familjär och avslappnad stämning, inte så “märkvärdigt”. I pausen intervjuas föreställningens huvudpersoner och det öppnas servering där givetvis både vin och snittar ingår.
Rickard Gramfors, ansvarig för Folkets Hus och Parker (den första digitala biografkedjan i Europa) som ligger bakom de direktsända evenemangen förklarar att:
- Det handlar om att skapa en tillgänglighet för alla. Vi har sänt allt från rockkonserter, som i somras med Robbie Williams i England, till operor från New York.
Intresset för sändningarna har varit så stort att Folkets Hus och Parker har börjat ordna studiecirklar och föreläsningar i samband med operasändningarna. Även Kungliga Operan och Dramaten har hakat på trenden och deras föreställningar kan nu upplevas på platser som Båstad och Tomelilla.
Kulturen har hittat ett nytt forum tack vare digitala medier och jag hoppas verkligen att denna underhållning är här för att stanna. Boka era biljetter nu!
Så har årets Kom-in-dag gått av stapeln på JMG här i Göteborg. Temat för sjunde upplagan av Kom in var Vändpunkter och i fokus under dagen stod försök att sia om framtiden blandat med diskussioner kring var (sociala) medier/kanaler står idag, vilka lärdomar som har dragits och framtida yrkesroller.
Apotekets varumärkesdirektör Eva Fernvall stod för det som var dagens mest intressanta exempel för de många bolag som funderar över hur de sociala medierna ska användas och vilken påverkan det kan komma få på varumärket.
När Apolivareklamen visades i tv fick den enorma reaktioner i sociala media och i förlängningen även i övrig media. Reklamen blev en snackis och Facebook-gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen” har närmare 110 000 medlemmar. Eva gav Apotekets syn på kampanjen, hur man valde att hantera den uppståndelse som skapades och vilka konsekvenserna blivit för Apotekets fortsatta satsning på sociala medier.
Evas summering av uppståndelsen var att det var fascinerande att uppleva vilken påverkan sociala medier kan få på media. Däremot var hennes svar på frågan om hon var nöjd med uppmärksamheten för Apoliva-filmen överraskande: ”Varken bra eller dåligt” med motivationen att mätningar påvisat att uppmärksamheten haft fokus på tjejen i reklamen och inte Apoliva-produkterna. Samtidigt berättar hon att produkterna säljer mycket bra.
Lärdomen från uppmärksamheten kring Apoliva blir för Apoteket att ta sig an sociala medier ur ett något annorlunda perspektiv nu när de vet vilken påverkan de kan få på varumärket. Ett konkret exempel Eva tog var samarbetet med viföräldrar.se där man går ut och möter föräldrar med adekvat information.
Avslutningsvis fick Eva frågan om sociala medier kommer att ersätta den traditionella mediesatsningen hos Apoteket. Hennes svar var nej med motiveringen att de sociala medierna är svårkontrollerade, det går inte att förutse resultat av satsningar. Min egen reflektion kring detta svar är att med lärdom av Apoliva-exemplet så gäller det all kommunikation idag?
Summeringen av lärdomarna Eva lyfte fram kring exemplet Apoliva summerar även vad som sades kring sociala medier i stort under dagen:
Var aktsam att sätta principer – pröva er fram. Vi är bara i början av att förstå hur vi ska använda de sociala medierna.
Var ska de interna kunskaperna och resurserna för att kommunicera i sociala medier finnas? Ofta finns inte resurserna på informationsavdelningen och i kundtjänst finns inte kompetensen.
Skapa en intern samarbetsgrupp för att bygga referensramar. Ta fram en policy och utbilda ledningen och övriga berörda.
Var målgruppsrelevanta vid användning av sociala medier.
Dra nytta av en snackis!
Kanske det mest tänkvärda som diskuterades i övrigt under dagen handlade om hur yrkesrollerna (journalist/informatör) och kanalerna har utvecklats över tid men att människors användningsområde för information/kommunikation är detsamma idag som det var för hundra (och kanske tusen) år sedan…
Vad tror du?
En annan välspenderad timme under dagen var att lyssna till retorikern Elaine Bergqvist som tog upp de fem viktigaste sakerna (Du – Kläder – Rösten – Kroppsspråket – Budskapet) att tänka för att behärska konsten att få folk att lyssna. Hennes bok Härskarteknik ligger just nu överst i min bokhög på sängbordet.
Elisabeth Ström är nytillträdd kommunikationsdirektör på Vattenfall. Ingen avundsvärd uppgift precis. Om man inte älskar extrema utmaningar förstås. Det ansågs säkert vara ett tufft jobb redan när Elisabeth tackade ja till uppgiften, men nyheten om Vattenfalls pantsättning och de övriga frågor som kom i dagen i november ökade belastningen dramatiskt.
I en intervju i SvD i fredags berättade Elisabeth om dagsläget och förväntningarna på framtiden. Man förstår att även om hon är väl meriterad som informationschef på både Posten och Swedbank blev hon överraskad av medias snabbhet vid krisen i november. Högt på prioriteringslistan borde alltså ligga en väl genomarbetad krishanteringspolicy och träning av en snabbfotad organisation.
Det finns väl knappast heller något svenskt bolag med en mer tvistad bild av sin verksamhet. Som Elisabeth själv säger - “är vi en europeisk koljätte eller ett svenskt energibolag som jobbar med vattenkraft”? Ja, det kan man verkligen undra. Vilken gigantisk kommunikativ uppgift att bringa ordning och reda i den soppan!
En renovering av Vattenfalls varumärke görs inte heller på en kafferast. Själv uppskattar Elisabeth att det kommer att ta 3 - 5 år. Och det verkar ju högst troligt. Det ska bli intressant att följa arbetet!
Den här boken är verkligen intressant, inspirerande och informativ på ett lättillgängligt sätt och det märks att Lena har stenkoll på sitt område! Boken tar upp allt ifrån hur Apoliva fick kunderna att starta grupper på Facebook till kortfattade legala synpunkter.
För mig har sociala medier aldrig framstått som någon typ av fluga, utan jag håller helt och hållet med Lena och andra sociala medie-experter (t ex bloggande Icehotel och Lantmännen) som uttalar sig om den här kommunikationsformens effekter.
Jag tror att användandet av sociala medier som vi ser idag bara är en början. Digital marknadsföring kommer i allt större utsträckning att påverka företags (och givetvis privatpersoners) relationer och varumärken.
Efter att ha läst Lenas bok inser jag att den här typen av kommunikation är lämplig för i stort sett alla branscher. Titta bara på Saltå Kvarn som kommunicerar med sina kunder via både Saltåbloggen och Twitter. Inte trodde jag att jag skulle tycka det var intressant att läsa information från ett företag som tillverkar mjöl. Men det är nog som Mattias Åkerberg (Please Copy Me) säger i boken:
Människor har ledsnat på reklam i den form vi lärt dem, och vill se varumärken som kommunicerar ärligt och mänskligt med sina konsumenter. Verkligen kommunicerar. Lyssnar, tänker, pratar, lyssnar. Som bjuder på sig själva. Som berättar något intressant.
Och det är precis vad kvarnen i Saltå gör, de har förstått betydelsen av sociala medier.
Boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier går att köpa här.
All pr är bra pr säger ett gammalt talesätt. Och visst är det så att det är nödvändigt att skilja sig från konkurrenterna på kreativa sätt för att nå fram i bruset. Men - när budgivarna på Saab är mindre sportbilsföretag med ägarbilder som inte är helt klockrena, börjar jag gärna fundera över om det hela kanske är mer törst efter pr än seriösa affärer som ligger i potten.
På Aftonbladet.se läser jag ”… Det lönar sig att vara intresserad av Saab. Det holländska bilföretaget Spykers aktie steg med över 25 procent på Amsterdambörsen under morgonen efter helgens besked att bolaget har lagt fram ett nytt bud på Saab till GM…”. Jag avvaktar med spänning resultatet av Spykers nya bud till GM.
Ett exempel av annan dignitet är marknadsföringskriget mellan Elgiganten och branschkonkurrenterna. Mediarapporteringen har omfattat allt från nedmonterade skyltar, uppköp av kampanjvaror i butik till juridiska tvister i marknadsdomstolen. Att MediaMarkts juridiska ombud dessutom omnämner Elgigantens agerande som puckat får åtminstone mig att dra slutsatsen att det handlar mest om pr.
Seriösa aktörer? Bra/dålig pr? Det avgörs som alltid av betraktaren. Faktum kvarstår det är inte ovanligt att söka gratis publicitet vare sig budskapet tolkas positivt för avsändaren eller inte.
Affärskedjan Tesco (drygt 4.300 affärer i 14 länder) har råkat i blåsväder. Julkortet enligt ovan föreställande ett barn - rödhårigt - sittande på Jultomtens knä anses vara diskriminerande och dras därför tillbaka från sortimentet.
“Santa loves all kids. Even the ginger ones”. Så lyder texten på kortet i fråga. En mamma med tre rödhåriga barn uppfattade kortet som kränkande, klagade hos butikspersonalen i York, England och uttalade sig även offentligt, vilket föranledde en kraftig reaktion bland medier och bloggare i Storbritannien.
Kortet har nu tagits bort ur sortimentet och Tesco har gått ut med en offentlig ursäkt.
Om barnet varit färgat, överviktigt, anorektiskt, handikappat etc - hade vi förmodligen instinktivt tyckt att det var provocerande. Men om det varit ett barn med lockigt hår eller fräknig hy? Vad är diskriminerande? Är det en personlig upplevelse?
Jag undrar också över den snabba och kraftiga exponeringen av en sådan här “banal” händelse. Hur det kan få en sådan dignitet? Jag tycker bara kortet är ovanligt töntigt och allmänt smaklöst. Men diskriminerande och värt en sådan uppmärksamhet (nu även i svensk media)? Är det så triggande? Eller råder det bara allmän nyhetstorka?
Men det klart jag är ju inte rödhårig. Vad tycker du?
Utöver mitt jobb inom PR läser jag Konst- och Bildvetenskap vid Göteborgs Universitet. Ämnet är otroligt intressant och parallellerna till reklam och marknadsföring gör sig ständigt påminda. Det verkar som om mediebranschen redan har varit och bläddrat i min bok A World History of Art.
Det som har intresserat mig mest under hösten är delkursen i Postmodernism då kopplingen till kommunikations- och reklamvärlden syns tydligt. På 1970-talet förvandlades design till en typ av trend och plötsligt kunde “allt” marknadsföras så länge “det trendiga” var närvarande i reklamen. Ett fenomen som verkar fungera fortfarande.
Bilder har alltid använts i syfte att påverka betraktaren och min nu utvecklade förmåga att kunna tolka och läsa dessa gör att jag ser psykologin bakom reklambilder på ett helt nytt sätt. Det är fascinerande att upptäcka hur bilder (både dess motiv och färgkombinationer) används i både reklam och propaganda för att väcka känslor som kommer att påverka våra beteenden och handlingar.
Utan att vi egentligen ägnar det någon större tanke är t.ex. antikens kroppsideal fortfarande närvarande i klädbranschens marknadsföring medan traditionella maktposer, där blicken lyfts och riktas mot framtiden, ofta gör sig påminda i porträtt av betydelsefulla ledare som Obama.
I vissa fall framstår reklam som konst och konst som reklam. Fast kan konst då innehålla reklambudskap? Hur ska Barbara Krugers verk tolkas när de placeras i en offentlig miljö istället för på ett museum? Och hur var det egentligen med LiljevalchsIkea-utställning? Design eller reklam? Jag tror jag måste läsa den där fortsättningskursen!
Tre företag från respektive 14 branschkluster nominerades av totalt 2174 pressrum på MyNewsdesk och SentoClone AB utsågs till årets pressrum i kategorin Biotech och Medtech.
Utmärkelsen Årets Pressrum går till det företag som utifrån branschens förutsättningar bedöms ha lyckats bäst med att optimera sitt pressrum och utnyttja möjligheterna med MyNewsdesks PR-verktyg. Detta för att uppnå en effektiv distribution av pressinformation för bättre spridning och mer publicitet.
De 14 vinnande företagen och organisationerna representerar näringsliv, offentlig sektor, idéburna och ideella organisationer.
Världens bäste golfspelare har en årslön på ca 90 miljoner dollar, sponsoravtal värda 100 miljoner dollar och affärer med minst tre kvinnor - antalet ökar dock timme för timme. Att golfens perfektionist nr 1, Tiger Woods, skulle bli hängd på skvallersidorna verkade minst sagt orealistiskt. Men efter bilkrasch,drogrykten och oräkneliga mediespekulationer har varumärket Tiger Woods fått sig en rejäl törn.Varumärkesexperter verkar vara överens om att Tiger’s otrohetsaffärer har en negativ inverkan på vad som ansågs vara ett av sportvärldens mest prestigefulla varumärken.
- Tiger’s varumärke står för perfektionism, han är en Mr Perfect, han gör aldrig några fel. Därför drabbas hans varumärke hårdare eftersom han inte visat några “mänskliga” drag tidigare. Media kommer att kräva en offentlig ursäkt, skadan är så pass utbredd och i de flesta skandalsituationer är öppenhetsprincipen att föredra, säger Niklas Olovzon, grundare till kommunikationsbyrån S&B till tidningen Svensk Golf.
Även Marianne Tollefors på Tollefors Consulting säger till Affärsvärlden att hon är övertygad om att skandalerna har påverkat det personliga varumärket och att Tiger snabbt borde inleda arbetet med att åter bygga upp omvärldens förtroende. Ännu så länge avvaktar dock sponsorerna själva (bl.a. Nike, EA Sports och Gillette) och menar att de har fortsatt förtroende för Tiger Woods. Under kvällen har dock motsatt information börjat höras, reklamfilmer ställs in etc.
- Det Tiger Woods behöver är att hans fru väljer att stötta honom offentligt. Tills dess kommer spekulationerna att skada hans rykte.
I januarinumret för Golf Digest kan man läsa om “10 tips Obama can take from Tiger“. I artikeln står bl a att “Tiger has always been able to pull himself together after setbacks”. Något som han förmodligen, på ett eller annat sätt - men kanske inte fullt ut, kommer att göra även efter detta nederlag. Detta är ju trots allt något annat än en förlorad golftävling.
Sedan kan man reflektera över timingen för de 10 tipsen i Golf Digest. Den kunde inte ha varit sämre! Detta har dock redaktionen föredömligt tagit hand om genom att bl a publicera de många mail som kommit in på sin blogg.
Att Internet bjuder på oändliga möjligheter, framförallt när det gäller kommunikation, fick jag idag bekräftat på The Conference: Digital kommunikation och sociala medier, anordnad av nätverket Wednesday Relations i Göteborg. Lokalen var fullsatt och det var många som ville lyssna till, och diskutera, de senaste trenderna inom marknadsföring och PR. Talarlistan var imponerande:
Christopher Broxe, Business Expert Analytics, Peter Thomasson, Senior Business Consultant, SAS Institute
Marknadsstrategier och kommunikation styrda av innehåll på sociala medier
Mattias Åkerberg, Bloggare & copywriter, Please copy me / Valentin & Byhr
Twitter, bloggar, Facebook och YouTube - var ska jag börja?
Under dagen förmedlades allt från hur text mining av diskussionsforum på nätet kan användas som ett hjälpmedel i polisens arbete, till att om Facebook hade varit ett land hade det varit det fjärde största landet i världen.
Min absoluta favoritföreläsare under The Conference var Mattias Åkerberg (bloggare och copywriter, Valentin & Byhr) som pratade om Facebook, Twitter och bloggar. Mattias liknade användandet av sociala medier vid en kommunikationsrevolution då det plötsligt känns som om alla företag ska skriva blogginlägg och twittra. I verkligheten är det dock >1% av svenska företag som är engagerade i sociala medier-världen. Men de som är det syns.
Kreafons Lena Carlsson gav många bra tips angående juridik och bloggning och Nikke Lindqvists föredrag om PR-katastrofer och negativa sökfraser på Google fascinerade. Allt finns verkligen på nätet, allt går att få reda på; vem som pratar om ditt varumärke och med vem. Och är du inte delaktig så pratas det ännu mer!
Jag är redan övertygad om att sociala medier skapar relationer, ger oss nyheter, förser oss med en röst och helt enkelt fungerar som en kommunikationsarena. Med det kostar, fast inte i pengar, utan i tid, kunskap, engagemang och tålamod!
Bra idéer som sprids utan kommersiella intressen? Det låter för bra för att vara sant. Det är dock det närmaste jag kan komma för att beskriva TED - “Ideas Worth Spreading”, som drivs av en ideell stiftelse i USA. TED står för Technology, Entertainment, Design och x:et i TEDx betyder att eventet, som ägde rum i lördags för första gången i Göteborg, arrangerades på licens oberoende av den centrala organisationen, se http://www.ted.com/.
TED är ingen säljarena! Så även om du är en kreativ entreprenör, som står och talar får budskapet inte vara kommersiellt. Du får inte sälja dina produkter eller idéer, bara tala om hur de förändrat ditt liv eller hur de mottagits av omvärlden och kanske hur de kan förändra den.
Under lördagens event, med ett hundratal speciellt inbjudna gäster, genomfördes korta sessioner av en rad föreläsare - eller egentligen inspiratörer, som gick upp på scen och presenterade sina idéer på ett underhållande sätt. Vi fick höra allt ifrån varför det är idiotiskt att köra bil i stan till hur ljussättning i städer kan förändra upplevelsen av mörker. Men även hur mikrobiologi kan hjälpa till att stoppa ökenspridning. Alla föreläsare finns på http://www.tedxgoteborg.com/TEDxGoteborg/TEDxGoteborg_-_Speakers.html.
En mycket viktig del av TED-verksamheten är att budskapen sprids flitigt i sociala medier. Publiken uppmanas twittra, blogga eller på annat sätt sprida budskapet.
Jag kunde inte släppa känslan när jag lämnade TEDxgoteborg att ha varit på ett internet seminarium. Inte ett seminarium om internet utan att jag varit “inuti internet”. Utanför det mörka rummet med den upplysta scenen, de inspirerande talarna och allt det interaktiva kändes det lite tomt. Men inuti rummet var hela världen närvarande. Vi fanns på nätet med de starka budskapen på samma gång över hela jorden, tillgängliga för alla som har internet. Jag har aldrig upplevt världen så liten! Och det bekräftades när moderatorn till publikens stora jubel läste upp ett twittermeddelande från världens tak - Nepal!
En sak är helt säkert, jag ska gå på TEDx igen, jag har redan laddat hem TED applikationen till min iPhone och kommer att lyssna på talare från hela världen!
Funktionshandikappade Praktikant-Jerry har väckt enorm uppmärksamhet som ny praktikant i Icas omtyckta och prisbelönade reklamfilmer. Ovanstående film har t ex visats 243 161 ggr på You Tube och Jerry/Mats Melin har ett fyrtiotal grupper och fanklubbar på Facebook.
Filmerna om Praktikant-Jerry väcker många känslor, men mottagandet har på det hela taget varit mycket positivt. Före projektstart togs kontakter med FUB, Förbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som välkomnade initiativet. Från Icas sida betonar man att avsikten är att lyfta fram de fördomar som finns i samhället och att det verkligen inte handlar om att göras sig lustig på någons bekostnad.
I en artikel i onsdagens DI “Svenska företag är fega” (finns tyvärr inte på nätet) läser jag om Icas vd Kenneth Bengtsson, som berättar om bolagets handlingsprogram “Vi kan mer”. I samarbete med bl a Samhall tänker Ica anställa mellan 500 - 1000 funktionsnedsatta personer för att jobba i butikerna. Inspiration till reklamfilmen och handlingsprogrammet “Vi kan mer” kommer från teaterensemblens Glada Hudiks uppsättning av “Elvis”. Jag såg själv föreställningen i Göteborg förra vintern. Fantastisk och tankeväckande! Se den om ni får tillfälle!
Ica har genom sina reklamfilmer, som började sändas redan 2001, hittat en väg att ta ställning och exponera sina värderingar. Men VD Kenneth nämner även idéer om att delta i olika mångfaldsprojekt och stöd till minoritetsgrupper som måste involveras i samhället, samt 65+are, som borde beredas tillfälle till fortsatt jobb om så önskas.
En eloge till Ica med VD Kenneth Bengtsson, som går i bräschen för den här typen av insatser och företagens sociala ansvar. Förutsatt är då att engagemanget är en hjärtesak och inte ett varumärkesbyggande på falska grunder.
Tisdag morgon samlades ett antal morgonpigga (?) DI-prenumeranter på Storan i Göteborg för att höra om en tidning i förändring.
DI:s nytillträdde chefredaktör Peter Fellman berättade om satsningen på fem olika produkter: papperstidningen, di.se, DI Weekend, tidskriften Dimension och så DITV. Dessutom tog han upp beslutet att skilja på exponering via nät och papper. Det ska inte kosta något att läsa informationen på nätet, men å andra sidan ska den heller inte överensstämma med materialet i den tryckta upplagan. Runt om i världen löses den här problematiken på olika sätt. Det ska bli spännande att följa utvecklingen här!
För oss utanför 08-området var också beslutet om satsning på lokal närvaro runt om i landet en positiv nyhet.
Peter betonade även hur viktigt det är att behålla känslan av litet företag och att brinna för sin uppgift. Personligen vill han fungera som inspiratör och kan tänka sig att - så tävlingsmänniska han är - jobba på att bli en bättre förlorare.
Gina Tricot startade för 12 år sedan och omsätter i år ca 2,3 miljarder kronor - vilken bedrift. Jörgen gav intervjuaren Lotta Edling, ny redaktionschef på DI en match med mycket raka och lite oväntade svar. En extra krydda i sammanhanget.
Med Jörgens målsättning “att alltid vara/bli lite bättre” förstår man att han trots framgångarna inte slagit sig till ro och jag gillade också det kluriga “att inte förändra såvida man inte kan förbättra, såvida man inte vill försämra”.
En lansering i Tyskland finns nu närmast på agendan. I gott sällskap med där redan befintliga H&M och IKEA. Lycka till!
DI:s initiativ till att möta sina läsare på hemmaplan uppskattas mycket. En träff (gärna med de lokala journalisterna Gerhard Larsson och Kim Lundin) då och då rekommenderas för utbyte av kontakter och idéer till gagn för båda parter. Gärna då också med lite mer tid för frågor och diskussioner!
Snart kan vi dricka Cocaine i Sverige, en amerikansk energidryck som innehåller 350 procent mer koffein än Red Bull. AO Blommor, ett företag utanför Helsingborg, kommer att stå för den svenska lanseringen. Men varför döpa en energidryck till en illegal drog och dessutom använda en logga som påminner om vitt pulver? Svaret är förstås en förhoppning om att det väcker uppmärksamhet i media, provocerar och resulterar i höga försäljningssiffror.
Cocaine tillverkas av Redux Beverages, som ägs av Jamey Kirby. Energidrycken har haft en otrolig framgång i USA, inte minst om man mäter i medieutrymme.
- Försäljningssiffrorna femdubblades på två veckor efter att den amerikanska livsmedelsmyndigheten stämplade marknadsföringen som olaglig. Då såldes drycken precis som droger; under disk och via bakdörrar, berättar Kirby för Las Vegas Sun.
I USA påstods det att Cocaine marknadsfördes som ett alternativ till kokain, därför sker numera marknadsföringen av drycken via företagets YouTube-kanal, My Space och den egna hemsidan Drink Cocaine. I Sverige talas det dock mer om produktens konsekvenser än själva marknadsföringen. Symptom som hjärtklappning och yrsel är vanliga vid överkonsumtion. Dessutom har dödsfall konstaterats då energidryck har blandats med alkohol.
Så vad händer om man provar lite Cocaine? För det första ger drycken en sockerchock (18g), som håller i sig i ca fem minuter. Efter detta börjar koffeinet (280mg) att verka och på grund av den enorma mängden utlovas en energikick på fem timmar. Jag vet inte om det låter så lockande, men den främsta målgruppen som utgörs av testpigga 16-25 åringar, är säkerligen mer lättillgänglig.
Den cyniska marknadsföringen av denna “onödiga” och förmodligen till och med skadliga produkt ger en dålig försmak.
Det finns också möjlighet att gå med i “Stödgruppen för att införa en åldersgräns för att sälja energidrycker med koffein och taurin till barn” på Facebook.
Det är intressant det här med handlingsutrymme och förtroendekapital – det tar lång tid att bygga upp men är enkelt att rasera. Vattenfall är ett aktuellt exempel: De har länge framställt sig som ett bolag som satsar på en förnybar framtid. Det som varit otydligt är hur liten nysatsningen (28%) varit i förhållande till satsningen på traditionella, mindre miljövänliga alternativ som kärnkraft och brunkol.
När löpsedlarna bland annat målar upp hur hela bolaget pantsätts vid en eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland - snacka om förtroendekris. När drevet går och alla börjar skylla på varandra får jag känslan att de inblandade ställt sig över den stora massan, ignorerat lagda direktiv och skyldigheten att föra en tydlig, rättvisande kommunikation till intressenterna.
För att lyckas med miljöarbetet krävs planerade och trovärdiga insatser. Då går det inte att fokusera kommunikationen på det goda och verksamheten på något helt annat. Jag läste att endast 20 av 1000 organisationer har en fungerande krisplan (enligt en kartläggning som BRM gjort) och efter den senaste tidens händelser hoppas jag Vattenfall är en av dessa. De har ett gediget arbete framför sig att renovera och återställa trovärdigheten i varumärket.
För att undvika denna totala trovärdighetskollaps hade det från Vattenfalls sida varit önskvärt med en större ödmjukhet och en tydligare kommunikation. Själva måste de önskat sig ett mer professionellt stöd från politikerna?
Lästips till Vattenfall och andra intresserade: Victoria Olausson är varumärkesstrateg, rådgivare i miljökommunikation för stora som små företag, frivilligorganisationer och kommuner, projektledare för WWFs Earth Hour och författare till boken ”Grön kommunikation - Hur du bygger värde för varumärket och världen”. Boken belönades av Sveriges Marknadsförbund med hedersomnämnande som Årets Marknadsföringsbok 2009. Victora har skrivit ett läsvärt inlägg i debatten på Resumé. Hon talar även på frukostseminariet ”Grön kommunikation - Goda värderingar och goda affärer - Hur hör de ihop?” i Stockholm den 27 november.
99 procent av Rysslands viktigaste medier finns i Moskva och bara ett dussintal publikationer ges ut i hela landet. Därför är förstås PR-marknaden också starkt centraliserad.
På regional basis är det mycket svårt att få information publicerad och det krävs betalning såvida man inte representerar ett myndighetsägt företag. Korruptionen är mycket besvärande, men å andra sidan kan man bli garanterad införande om man hostar upp en viss summa. Ja, man kan t o m specificera viss dag och plats i tidningen.
I Moskva tillämpas s k “stopplista” - mot ett visst belopp informeras PR-byrån om planerade införanden relaterade till kunder. Byrån kan då granska artikeln, ändra i den och t o m stoppa den - mot extra betalning förstås.
Det positiva är dock att de korrupta medierna ofta har en relativt begränsad läsekrets. I stället kan man koncentrera sig på några få, oberoende medier med stort inflytande, som trots allt finns även där.
Som PR-konsult fascineras/avskräcks jag av de arbetsförhållanden som beskrivs ovan, men kan inte heller låta bli att reflektera över de förändringar som pågår i vårt eget medielandskap med köpt plats och påverkan av sociala medier.
För mer information - Se Tendens Special nr 3 (finns ej i digital form) Leonid Konik, Chief Editor ComNews Group - och googla på PR Professionals Newsletter Juli 2009
Jag har sett den uppmärksammade dokumentären The Cove där Richard O’Barry (tidigare delfintränare för bl.a. tv-succén Flipper) avslöjar den fruktansvärda hemligheten i den på ytan så delfinvänliga staden Taiji i Japan. Här fångas enorma mängder delfiner där de perfekta exemplaren säljs vidare till delfinarium och nöjesparker för miljontals kronor.
De som anses värdelösa (en årlig fångst på 23 000) förs till en avlägsen vik där vattnet har färgats rött av blod. Här pågår den mest makabra masslakt av delfiner och jag kan inte tro att det jag ser är sant. Att Taiji och japanska myndigheter sett filmens regissör, Louie Psihoyos (före detta National Geographics fotograf) som en stor fiende är efter dessa hemska scener lätt att förstå.
The Cove belönades med publikpriset för bästa dokumentär på Sundance Filmfestival 2009 och har fått ett otroligt genomslag i amerikansk media (även i Sverige har inslag visats i bl.a. Nyhetsmorgon). Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig och de japanska myndigheterna ska nu vidta åtgärder. Hittills har 70 tillfångatagna delfiner släppts tillbaka i havet.
Jag imponeras av filmens noggranna och riskfyllda förberedelser och drivkraften att avslöja denna fruktansvärda hemlighet. The Cove är en verklig tankeställare och min dröm om att få simma med delfiner är som bortblåst.
Ja, det är en gammal sanning, som vi hört många gånger. Trots det träffar jag fortfarande förvånansvärt ofta på personer som inte tycks ha tagit till sig detta faktum (här pratar vi ju förstås önskad publicitet).
Den utmärkta tidskriften Fokus har låtit mediebevakningsföretaget Infopaq göra en studie över mediegenomslaget för de tio högst listade makthavarna i Sverige under oktober 2008 - oktober 2009.
Toppnotering alla kategorier når Maud Olofsson under Saab-krisen i februari, men Wanja ligger bra till med en riktig mediestorm under tre veckor i mars-april. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt alternerar med att vara mest omskrivna i svensk press. Och så i botten ligger de s k dolda makthavarna Marcus Wallenberg, Gustaf Douglas och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Familjen Wallenbergs motto “Att verka men inte synas” är ju en känd klassiker - men inte kan väl någon på allvar hävda att detta skulle vara något positivt idag?! Utom möjligen Wanja förstås.
Informationen om mediegenomslag är intressant, men att enbart se till synligheten mätt i antal artiklar per månad känns lite trubbigt. Det hade varit ännu intressantare att se en mer mångfacetterad bild där även hänsyn hade tagits till närvaro i sociala medier.
I en färsk undersökning från det amerikanska företaget Razorfish visade det sig att hela 40% av de tillfrågade (1000 avancerade internetanvändare) var kompis med ett varumärke på Facebook. Dessutom följde 25% av gruppen sina favoritvarumärken på Twitter. Anledningen till detta var helt enkelt att konsumenterna inte hade råd att missa de unika erbjudanden och kampanjer som deras favoritvarumärken erbjöd.
Facebook kan inte längre ses enbart som en community där vi håller kontakten med vänner och bekanta. Utvecklingen av Facebook har gått fort och de företag som syns i den sociala medievärlden har här även möjlighet att skapa en dialog med sin målgrupp. Idag fungerar nätverk som en ny typ av marknadsföringskanal för varumärken (med orädda chefer) som vet vad som gäller.
Några svenska företag som finns på Facebook är: H&M, Filippa K och Lindex.
Idag börjar VM i Minne med drygt 85 tävlanden från 20 länder. Fyra minnesatleter har rest till London för att försvara de svenska färgerna. Tävlingen pågår i tre dagar och för första gången ställer Sverige upp med ett fullt landslag - det är förbundskapten Idriz Zogaj från Göteborg tillsammans med Mattias Ribbing från Stockholm, Boris Carlsson från Växjö och Daniel Andersson från Falkenberg.
Det är tiokamp som gäller och de tävlande memorerar bl a spelkort, siffror, ord, fiktiva händelser/år och ansikten/namn. Idriz har bl a som mål att slå sitt eget personliga rekord med fyra !!! kortlekar.
Tyskland och England är ledande nationer, men Kina kommer starkt. VM i Minne har arrangerats sedan år 1991, även den gången i London. Associationer och bildspråk är grunden. Träning och åter träning är nödvändig, men för övrigt krävs ingen speciell talang. Alla kan bli minnesmästare! (se Idriz memorera kort på You Tube)
Praktisk användnig - ja, bortsett från att det blir lättare memorera shoppinglistor etc resulterar träningen i hög koncentrationsförmåga. Man kan också se tydlig nytta inom såväl skolväsende som sjukvård.
SM i Minne arrangerades för första gången i september i år i Göteborg. Då var mediekarusellen total. Även inför VM är minnesatleterna populära i media. Se/hör några exempel!
Nu hoppas vi på fina svenska rekord i London. Det finns målsättning att komma topp tio och särskilt att slå Norge!
Vi önskar hela landslaget LYCKA TILL!
