Tar din syster studenten i vår? Eller ska du gå på inflyttningsfest och inte riktigt vet vad du ska köpa i present? I så fall kan ett digitalt presentkort kanske vara lösningen.
Wrapp är nämligen en app som erbjuder sina användare att ge bort digitala presentkort som kan användas i ett antal anslutna butikskedjor såsom Clas Ohlson, Indiska och Stadium med flera. Du kan dels välja att ge bort ett presentkort som du fyller med ett valfritt värde men du kan också välja att ge bort ett kostnadsfritt presentkort som innehåller gratiserbjudanden från exempelvis Polarn och Pyret.
Tanken med appen är att du genom din telefon ska kunna ge bort ett digitalt presentkort till dina vänner och därmed skapa social interaktion. Denna tjänst ger även bra marknadsföring för de anslutna företagen och det är först när kunden väl kommer in i butiken och löser in presentkortet som Wrapp tar ut en summa.
För att kunna använda appen måste du koppla den mot ditt Facebook-konto och du kan endast ge dessa digitala presentkort till dina Facebook-vänner. Med appen kan du enkelt se dina vänners födelsedagar samt vilka presentkort du har fått skickat till dig.
Appen meddelar även gemensamma vänner att någon i nätverket har gett ett presentkort och den som vill kan då lägga till ytterligare en summa på presentkortet. Konceptet har även kallats för ”social gifting” eller gruppgåva eftersom alla i ett nätverk kan vara med att bidra till en gåva till en vän som exempelvis fyller år.
Om du är sugen på att testa appen och se hur den fungerar är appen gratis och finns att ladda ner både i AppStore och på Android Market.
Nytt år, nya utmaningar. Trender kommer och avlöser varandra i ett rasande tempo och vi hinner knappt märka dem förrän de är passé.
Genom att se tillbaka på vilka trender som slog igenom föregående år kan man kanske få en hint om vilka som kommer att bli de hetaste marknadsföringstrenderna detta år. Sociala medier, digital närvaro
Man skulle kunna tänka sig att sociala medier kommer att fortsätta vara den hetaste marknadsföringstrenden ett tag till. Antalet Facebook-, Twitter- och LinkedIn- användare ökar ständigt och det blir viktigare och viktigare för de flesta företag att ha en digital närvaro på nätet.
Sociala medier är också ett verktyg som företagen kan dra nytta av då de bland annat kan bjuda in till produktutveckling genom crowdsourcing, få kunder till sina butiker via check-in deals samt hitta rätt kandidater till en ledig tjänst via Social Recruiting som vi tidigare skrivit om här på Plyhmbloggen.
Man kan tydligt se att mobilanvändandet har ökat rejält det senaste året. Därmed växer mobilens betydelse och man kan tänka sig att den mobila marknadsföringen kommer att öka eftersom det är viktigt för företagen och annonsörerna att finnas där deras målgrupper väljer att vara. Att fler och fler företag blir tvungna att skapa mobilversioner av sina hemsidor kan därför komma att bli ett måste för att bemöta användarnas behov. Även användandet av appar ökar i en rasande fart vilket gör apparna till en av de viktigaste kanalerna för mobil marknadsföring.
Eftersom vi spenderar mer och mer tid på Internet ställer detta höga krav på företagens digitala närvaro vilket gör digital varumärkesbyggande extra viktigt. Digital storytelling kan därför komma att bli en trend som vi kommer att se mer av då man noga måste tänka igenom hur man presenterar sig online. Vi har i alla tider berättat historier och spridit dem vidare men det som har förändrats är verktygen och sammanhangen. Vi sitter idag inte längre vid lägerelden och berättar historier om oss själva utan vi använder oss numera av Internet och sociala medier för att sprida dem vidare. Digital storytelling är därför ett effektivt verktyg så att företagen presenterar sig på ett tilltalande och överskådligt sätt.
Vilka tror du blir de hetaste marknadsföringstrenderna 2012? Skriv gärna nedan!
Ditt mål är att få in besökare i montern. Hur ska du göra för att lyckas med det? Här kommer fem konkreta tips med bildexempel.
1. Gör det enkelt för dina besökare – våga välja budskap
Tänk på att besökaren under sina timmar på mässan kommer att mötas av tusentals olika budskap. Om du vågar välja att kommunicera ett budskap istället för många underlättar du för besökaren. Kommunicerar du istället för många budskap eller gör misstaget och är för otydlig är risken stor att många potentiella besökare helt enkelt missar dig. Våga välja!
2. Stick ut
På en bokmässa har alla böcker. Och nästan alla har bokhyllor. Bonnier har både böcker och bokhyllor men lyckas sticka ut ändå. Mitt i montern står en udda bokhylla med stark belysning och drar ögonen till sig. Enkelt och bra.
3. Bjud på något
Det är enkelt och det fungerar. Svenska Kyrkan bjuder på en kopp kaffe. Men det är viktigt att göra det ordentligt. Att ställa en skål med billigt reklamgodis på ett ståbord med företagets logotyp på hårda karameller gör ingen särskilt glad (om inte just detta signalerar hur ni vill uppfattas). Nej, satsa lite extra och bjud på bra gott kaffe. Eller satsa på bättre och godare godis. Eller på något ännu bättre. Bjud på något!
4. Lyckas med att locka in i montern
Det svåraste på hela mässan måste vara momentet där du ska försöka locka in besökare i montern. Som besökare blir det snabbt jobbigt med alla som står och ler, försöker starta samtal eller dela ut broschyrer. Det motsatta, där besökaren inte känner sig sedd, är inte heller särskilt lyckat. Hur gör man då? Ett av de bästa knepen jag sett stod Orosdi-Back för (ursnygg logotyp har de också). De har tryckt upp egna skraplotter. ”Skrapa tre lika och du vinner en bok” hör jag och får en lott i handen.
Jag går raka vägen in i montern. För det är roligt att skrapa och man känner direkt att de satsat lite extra. Till skillnad från burken där du ska lägga ditt visitkort (och troligen bara vinna företagets nyhetsbrev) är detta tävlingsmoment både roligt och effektivt. Jag går hela vägen in i montern. Och när jag går ut igen har jag köpt (inte vunnit) en bok.
5. Överraska med humor
Att kommunicera med hjälp av humor är oerhört effektivt när det fungerar. Men det är svårt! Den här montern funkade på mig. Det enda som finns är en bok i en monter och en lite informationsskylt med texten:Världens viktigaste bok. Det är både roligt och smart för man måste ju helt enkelt stanna och ta reda på vilken som är världens viktigaste bok. Enligt avsändaren Svensk Byggtjänstär det en bok med konstruktionslösningar.
En av mina favoritföreläsare var Henry Manson, chef för forskning och analys på Trendwatching, som pratade om trendspaning och vad vi kommer kunna se för konsumenttrender under 2012.
Det pratades mycket om att den tidigare “offline-världen”, som nu alltid är online. Vi har ju med våra Smartphones tillgång till allt i mobilen – när som helst, var som helst. Detta har också skapat ett beroende hos oss användare och det visade sig att en av fem hellre skulle klara sig utan tandborste i en vecka än att klara sig utan mobilen!
Våra Smartphones har även bidragit till att vi vill att allt ska ske här och nu. Vi vill exempelvis inte vänta med att köpa den där tröjan efter jobbet när vi så snabbt och enkelt kan göra det i mobilen. Kunderna blir också mer och mer kräsna och selektiva genom att vi med bara ett klick kan se vad samma vara som vi vill köpa i butiken kostar på nätet.
Effekten av detta gör att konsumenterna numera ställer allt högre krav på företagen att hänga med i svängarna. Det blir hårdare konkurrens och det gäller för företagen att kommunicera i rätt kanaler för att nå ut till kunderna och konsumenterna.
Detta är bara ett axplock av vad som diskuterades under dagen men vill du läsa mer om kommande trender och vad som är trendigt just nu kan du göra det på trendwatching.com!
Några andra favoriter som också hade intressanta föreläsningar under dagen var:
Björn Claesson, Chief Marketing Officer på Mopper, som pratade om QR-koder och dess möjlighet att förena den fysiska marknadsföringen med den digitala.
Kajsa Dahlberg, Digital marknadschef på McDonald´s Sverige, som berättade för oss om varför McDonald´s valt att använda Facebooks tjänst Check-in Deals och hur det har gått.
Katarina Chowra och Charlotte Wormbs, båda affärsutvecklare på Mobile Marta, som bland annat gav tips om hur en app eller mobilwebbsida skulle passa företagets verksamhet bäst.
Claes Eriksson, Account Manager på Google, som hade en spännande föreläsning om tillbakablickar från mobilens tillväxt och vad som kan hända i framtiden i Googles värld.
Facebook håller på att utvecklas till att bli världens hittills effektivaste marknadsföringskanal. Det är ju väldigt lätt för företag att finna sina målgrupper eftersom användarna förser dem med både ålder, kön, intressen och bostadsort.
Möjligheten som finns för användarna att ”gilla” olika företag eller produkter gör också denna marknadsföring väldigt slagkraftig. Det är lätt att ta till sig sina vänners rekommendationer.
Frågan är däremot hur mycket reklam det kommer att finnas på Facebook i framtiden och var gränsen går för hur mycket reklam användarna accepterar. Malin Sundström, forskare och lektor i företagsekonomi, menar att Facebook -användarna är där för att prata, inte för att handla. Företagen borde istället satsa på att bygga upp ett förtroende hos användarna samt skapa relationer med dem.
För att på bästa sätt förstå och använda de sociala medierna rätt är det viktigt att själv vara en del av dem. Man måste ”walk the walk and talk the talk”, menar Fredrik Wass som är skribent på tidningen Internetworld .
Företagen måste tillföra ett innehåll som användarna söker samt vara medvetna om vad de skriver och hur de skriver. Det man alltid ska tänka på när man publicerar innehåll såväl på hemsidor som i sociala medier är att man måste intressera mottagaren, som ju är den som ska ta till sig budskapet.
Retorik är därför ett användbart verktyg. Teorin handlar om hur sändaren kan nå fram med sitt budskap. Att även försöka hålla sig kort och koncis är ytterligare aspekter som är viktiga då det oftast är mottagaren själv som letar upp den information som han eller hon söker.
Vill du lära dig grunderna i retorik? Då kan du läsa ”Retorikhandboken ” på nätet som är gratis!
IQ:s uppföljare till kampanjen Fyllefiltret, Iphone-appen Fyllekameran, har gjort succé. På en vecka laddade 14 000 användare ner appen, som låter ”ditt nyktra jag möta ditt berusade jag”. Ett lite pinsamt och obehagligt möte?!
Även IQ:s tidigare kampanjer har velat uppmärksamma ett beteende som kan leda till missbruk men med Fyllekameran känns det inte lika ångestladdat. Efter en helkväll på stan är det ju lätt att glömma (förtränga?) både sitt och andras handlande. Men med ett enkelt filmklipp kan man nästa dag utvärdera sitt party-jag.
-Man blir inte alltid så trevlig och attraktiv när man är berusad som man kanske tror, säger Magnus Jägerskog, VD på IQ. Vi är väl många som kan hålla med. Ladda ner appen (gratis) och bedöm själv!
Så funkar Fyllekameran:
Användaren ställer in tiden då man vill att filmen ska spelas in. När tiden är inne ljuder ett alarm och då man klickar på ok startas filminspelningen och man kan filma sig själv och sina vänner. Efter 12 timmar ljuder ytterligare ett alarm och man har möjlighet att titta på den inspelade filmen.
Med ökad tillgång till Internet via mobilen blir den här typen av erbjudanden allt vanligare under shoppingrundan på stan. Mobilen har blivit en naturlig kommunikationskanal och fler företag och organisationer har börjat använda sig av mobil marknadsföring för att marknadsföra sin verksamhet.
Bara för något år sedan blev det populärt med mobila kundkort och företagen började skicka ut erbjudanden till sina kunder via exempelvis sms. Idag har det blivit allt vanligare att checka in på ett ställe via Facebook Places för att få ta del av olika rabatter.
Visst kan man inte blunda för att denna marknadsföringstrend är ännu ett sätt för företagen att bli synliga och att driva fler besökare till butikerna. Samtidigt gynnar den också oss kunder då vi har möjlighet att få personliga rabatter och belöningar för upprepade besök .
Det är svårt att missa Telias reklamkampanj ”Sveriges nästa appmiljonär” som nu visas både utomhus, i tv, på webben och på Spotify.
Tävlingen riktar sig till alla mellan 18 och 25 år som har en appidé där dessa nu kan vara med och tävla om att förverkliga sin idé utan att kunna det minsta om programmering. Det är byrån CP+B som står bakom kampanjen och Björn Höglund, executive creative director på CP+B, vill att kampanjen ska sporra yngre att lita till sin kreativitet och entreprenörsanda .
Det svenska folket har nu under sommaren möjlighet att skicka in sin appidé till Telias tävling. Vinnaren kommer därefter att få hjälp av ett professionellt apputvecklarteam och appen beräknas bli klar för lansering i slutet av oktober. De pengar som sedan genereras av appförsäljningen går oavkortat till vinnaren.
Personligen tycker jag att en sådan typ av reklamkampanj är rolig då den får många mottagare att vara med och engagera sig. Oavsett om man själv är med och tävlar eller inte är det spännande att se vilken appidé som blir det vinnande bidraget.
Så har du någon lysande appidé på hyllan, passa på att skicka in ditt bidrag !
Vad tänkte egentligen Gevalia när de tillsammans med reklambyrån Lowe Brindfors tog fram den fiktiva, mörkhyade soulkaraktären Jah Roast (väldigt Rick James inspirerad) med syfte att lansera Gevalias nya mörkrostade kaffesorter? Kanske så här:
Mörkrost –> Mörk –> Färgad = Jättekul!
Och så något coolt namn med inspiration från hip hop-världen:
Man kan förstå idén att driva med stereotyper men det är ändå något som inte känns helt rätt. Frågan är dock om det rör sig om en rasistisk känsla? Reklamen är väl mest dålig och påkostat pinsam?! (Och att den skulle vara sexistisk vetesjutton, det påstår ju folk att varenda reklam är nuförtiden). Gevalia hade säkert inte några som helst rasistiska intentioner med reklamfilmen även om de säkert funderade på hur Jah Roast och hans crew skulle välkomnas av marknaden.
Vem vänder sig reklamen till egentligen undrar jag? En yngre, trendkänslig målgrupp? Är det jag i så fall? Har aldrig köpt ett Gevaliapaket i hela mitt liv och lär inte göra det nu heller.
En del av mig tycker ändå att det är lite synd att Gevalia inte bara vågar köra vidare på Jah Roast med sina lamm, brudar och bling bling. Mest för att den är så otroligt dålig! Gevalia vågade i alla fall testa något nytt.
Den 18 maj röstade Riksdagen igenom den nya cookie-lagen som träder i kraft den 1 juli. I dag kan användaren endast acceptera cookies i webbläsarens inställningar medan den nya lagen kommer att innebära att cookies bara får sparas på datorn om besökaren informeras om ändamålet samt accepterar detta. Vi har intervjuat Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, som hoppas på att konsumenten nu får större kontroll.
Lagen kommer på ett eller annat sätta att beröra alla aktörer – såväl annonsörer, nyhets- och mediesajter samt konsumenter. Men många är positiva inför den nya lagen då den bland annat kan hindra illegala aktörer från att spionera på besökare samtidigt som det finns en hel del som är negativt inställda till lagen då den kan komma att störa besökarna på de olika webbplatserna.
Det är svårt att veta hur cookie-lagen kommer att omsättas i praktiken men just nu jobbar bl a Sveriges Annonsörer,IAB, Sveriges Mediebyråer, TU och Microsoft för att ta fram en gemensam branschstandard för hur cookies ska hanteras enligt den nya lagen.
Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, är i nuläget inte negativt inställd till den nya cookie-lagen.
– Nu när lagen är utformad och klar, är det inte längre tid att komma med kritik kring lagen utan det gäller att agera för att lagen får den funktion som är bra för annonsörerna.
Han menar att det är svårt att veta med säkerhet hur lagen kommer att påverka företag och annonsörer då lagen inte börjat gälla än.
– Men vår förhoppning är att lagen ska fungera så som IT-ministern tidigare sagt. Det vill säga att konsumenten ska få större kontroll och att det ska finnas tydligare instruktioner för hur man tar emot samt slutar ta emot cookies på varje webbplats som använder cookies.
Han menar att om det är så lagen kommer att fungera, kommer den inte att påverka företag och annonsörer i större utsträckning annat än att något färre konsumenter väljer att ta emot cookies än i dagsläget.
Anders påpekar att det är viktigt att konsumenterna har kontrollen och att det återstår att se om den nya cookie-lagen är ett bra sätt att skydda deras integritet. Han menar dock att lagen inte är så tydligt utformad angående hur den ska förhindra illegala aktörer att spionera på besökare på olika webbplatser.
– Men jag tror och hoppas att vi med hjälp av det etiska regelverk vi på Sveriges Annonsörer tar fram med resten av branschen, ska kunna säkerställa att så kallad “spyware”, zombie cookies o s v ska hanteras på ett bra sätt av detta regelverk.
Hur vi alla kommer att påverkas av den nya cookie-lagen återstår att se!
Fakta
Cookies är små filer som webbplatsen begär att få spara på besökarens dator. Dessa kan användas för olika ändamål, dels för att komma ihåg specifika inställningar som besökaren gjort på webbplatsen (exempelvis språk) samt se hur många webbläsare som besökt en viss webbplats under en särskild period. En del cookies kan även användas för att följa, kartlägga och analysera besökarens surfande. Detta gör det möjligt att anpassa utvalda annonser till en specifik webbläsare genom kartläggning av användarens tidigare surfbeteende. Bestämmelsen i lagen syftar därför till att skydda användarnas integritet .
Här i Texas borde det svenskinspirerade bantningspreparatet The Swedish Diet gå åt som smör i solsken med tanke på att delstaten inhyser landets mest överviktiga invånare. Men nejdå, som frekvent CVS pharmacy-besökare har jag aldrig lagt märke till preparatet eller dess klyschiga reklam, inte heller verkar amerikanarna själva känna till denna fantastiska diet som hämtat inspiration från vårt hälsosamma land. Dock har produkten fått ett visst genomslag där hemma, men det beror på en sanslöst dålig reklamfilm.
Reklamen för The Swedish Diet ska tydligen vara en (misslyckad) parodi på det typiskt svenska: blonda, lättklädda tjejer som åker skidor, dansar framför fjordar (norskt?!) och väderkvarnar (holländskt?!), åker vespa (italienskt?!) och går i träskor. Varningslampan för lågvattenmärke lyser starkt och egentligen förtjänar inte The Swedish Diet att uppmärksammas men det kan ju vara bra att nämna ifall någon skulle få för sig att köpa preparatet.
Att bantningspreparatet ska föra tankarna till just Sverige är faktiskt inte så konstigt, amerikanarna älskar svenskar och jag har själv flera gånger fått frågan om vad jag äter och hur jag går tillväga för att hålla mig i form. Träning och nyttig mat brukar svaret bli. Och nej, inga pulverdieter eller diet pills! För mirakelkurer funkar ändå inte när övriga matintaget består av hamburgare, pizza och 1L Cola. Inte ens The Swedish Diet kan utföra sådana underverk.
Det har idag blivit allt vanligare med rekrytering i sociala medier. Att rekrytera via till exempel Facebook, bloggar, Twitter och Linkedin kallas även för ”social rekrytering” (social recruiting) och har använts i USA de senaste åren. Företeelsen sprider sig även i Sverige och det är idag viktigt för företagen att hitta en nischad rekryteringskanal där deras målgrupp är aktiv.
Ett företag som redan har testat att rekrytera sin personal på Facebook med gott resultat är Gröna Lund. Förra året började de anställda tagga vänner som de trodde skulle passa för att jobba på nöjesparken. Rekryterarna tog sedan kontakt med de sökande och uppmanade dem att söka via deras hemsida. Kampanjen gav gott resultat då de förra året fick in cirka 2000 tips och de räknar i år med det dubbla.
Det finns idag även appar som underlättar för arbetsgivare att nå de arbetssökande direkt samtidigt som det också finns appar som hjälper de arbetssökande att hålla sig uppdaterade om de senaste jobben, oavsett var man befinner sig.
Eftersom fler och fler arbetsgivare rekryterar i de sociala medierna samt också letar information (det har ju förekommit en hel del diskussioner kring detta) om de sökande på nätet gäller det för de arbetssökande att ha koll på sin nätpersonlighet. Det är förstås bra att använda sin nätprofil för att bli mer synlig i de sociala medierna. En stark yrkesprofil kan ju göra att man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Inte nog med att det är bra att vara synlig och ha rätt nätprofil. Nu är tiden och tekniken mogen för filmpresentationer på Youtube när man söker ett jobb istället för att skicka sitt CV. Här finns fem tips!
Kanske blir det här den nya generationens sätt att söka arbete?
- Hur gammal är du? undrade en av åhörarna på gårdagens varumärkesseminarium.
- 37! svarade Joakim Levin, grundare av jeansmärket Nudie som startades för tio år sedan.
- Tio år och 380 miljoner i omsättning. Det var inte dåligt!
Gårdagens seminarium fokuserade på varumärken och anordnades av Advokatfirman Glimstedt och Revisionsbyrån BDO. Som gäst hade Joakim Levin från Nudie Jeans bjudits in. En perfekt blandning av olika kompetensområden där teori blandades med exempel från verkligheten.
Jag har alltid varit ett stort Nudie-fan, både vad gäller design och varumärke. Att höra Joakim berätta om hur man bygger upp ett ansvarstagande företag, kommersialiserar ett genuint hantverk, löser problem med kinesisk piratkopiering och marknadsför sig utan reklambyrå var otroligt intressant. Joakim är rolig, naturlig och framför allt duktig på det han gör; bland annat har Nudie och Glimstedt tillsammans byggt upp jeansföretagets globala varumärkesskydd.
Advokaterna Catharina Bratts och Håkan Sjöströms redovisning av hur varumärkesskyddet byggts upp var verkligen intressant och visar också att Nudie varit beredda att satsa på sitt legala varumärkesskydd genom en mix av registrering, förvärv, rättsliga processer och olika avtalslösningar i hela världen. Med andra ord, Nudie verkar var ett professionellt företag i alla avseenden.
Vidare berördes värderingen av varumärket – slutsatsen av det för Nudies del är att det återstår att se då varumärkesinvesteringen inte kan utläsas av bokföringen.
Kvällen avslutades på Göteborgs Auktionsverk där produkter från Nudie såldes till högstbjudande. Då företaget sedan lanseringen har samarbetat med Amnesty gick pengarna oavkortat till denna organisation. Ett bra initiativ! Dels att kombinera ett seminarium med något annorlunda och dessutom att göra nytta. Fler seminarier av detta slag!
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Som affärsresenär kan du numera välja att övernatta i ”kvinnlig” miljö. Hotell i bl a London, Milwaukee (USA), New Delhi, Singapore och New York har inrett särskilda rum för resande affärskvinnor och även försett dem med bekvämligheter av olika slag. Allt för att attrahera den kvinnliga gästen – en allt större och dominerande målgrupp.
Hur är det, tjejer? Har ni provat? Vad tycker ni?
Och så undrar jag om det finns motsvarande satsningar på ”manliga” hotellrum? Vad utmärker i så fall ett sådant?
Följande kvinnoattraherande hotell listas i senaste numret av tidskriften Passion for Business:
• The Westin Gurgaon i New Delhi har speciella s k “aurarum“, som ligger nära hissen, har bättre säkerhetsfunktioner och endast kvinnlig personal. Ett stort badrum och regnskogsdusch ingår också i paketet
• The Premier Hotel i New York med en hel våning enbart för kvinnor. Rummen är specialutrustade med bl a badsalt, platt- och locktång, samt yogamatta.
• Naumiär först ut i Singapore med en speciell våning, vilket i sig garanterar integritet och avskildhet. Inredningen går i rosa och det finns ett brett utbud med spabehandlingar.
•Grange City Hoteli London erbjuder s k female friendly rooms – specifikt utformade för kvinnors bekvämlighet och säkerhet. Här finns belysta garderober och speglar, större hyllutrymme i badrummet, deluxe bad- och dusch produkter och särskild makeupspegel med inbyggt ljus.
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Till helgen ska jag köpa ett par nya träningsskor och jag har kommit fram till att det blir ett par Easytone från Reebok (deras mest sålda sko någonsin). Jag köper deras koncept rakt av och tror (nästan i all fall!) att jag ska få samma perfekta rumpa som Kelly Brook, Bar Rafaeli och nu senast norska Triana Iglesias som figurerar i Reeboks annonser.
Ingen kan väl ha missat uppståndelsen kring Easytone’s marknadsforing men de fitnessentusiaster som jag har pratat med verkar inte tycka att den på något satt är olämplig. Varför inte visa en snygg och stark kropp när det är detta som de flesta av oss träningsfreaks eftersträvar? Jag älskar reklamerna för Easytone och tycker att det finns en klar koppling mellan marknadsföring och produkt.
Vad jag däremot reagerat emot den har veckan är Jack & Jones osmakliga sexreklam Jack & Jones Fitness Club.
Jack & Jones har lyckats skapa den sämsta reklamen jag har sett på länge; ett otroligt långsökt koncept där det verkar som om reklamskaparna utgick fran att allt som anspelar på sex säljer. Jag skrattar inte ens åt reklamfilmen för hela konceptet känns så desperat att jag skäms.
Jag ser heller ingen ironi i det hela även om jag läste en kommentar om att reklamen driver med hur man objektifierar kvinnor. Jag tycker mer att det känns som en dålig version av Diesel’s Be Stupid-reklam.
Nej tack, Jack & Jones Fitness Club är ett exempel på osmaklig och töntig reklam och det ska bli intressant att se åt vilket håll klädföretagets försäljning utvecklas efter detta.
Många har uppmärksammat den något annorlunda sajten Victoria Milan; en dejtingsida för de som redan har en partner men som söker lite extra spänning i vardagen; spänning i form av en affär.
Genom Victoria Milans tjänst lovar företaget diskretion och passion och bjuder till och med på tips om hur man lättast är otrogen utan att bli upptäckt: sajterna är som skräddarsydda för fega människor – de som aktivt söker sig till otrohet, men bara om det kan garanteras att de själva inte behöver betala något pris utöver medlemsavgiften på 349 kr/mån.
Över 200 personer har anmält Victoria Milan till Reklamombudsmannen men Sigurd Vedal, VD för företaget ser inget problem med den något kontroversiella mötesplatsen. I stället hävdar han att de tillhandahåller en tjänst för ett beteende som redan finns; 50-60 % av de som lever i förhållanden kommer att vara eller har varit otrogna, påstår Vedal. Dessutom tror Vedal att en affär kan fungera som ett alternativ till skilsmässa och ser därfor sin sajt som något positivt.
Jag har egentligen ingenting emot affärsidén och marknadsföringen i sig. Uppenbarligen verkar det finnas en efterfrågan (motsvarande tjänst finns redan i USA och om en månad lanseras den konkurrerande kanadensiska sajten Ashley Madison) och då finns det pengar att tjäna.
Otrohetstjänsten väcker minst sagt blandade känslor men är ju faktiskt inte olaglig. Egentligen är det nog inte reklamen – kraftigt uppbackad av stora artiklar i all slags media – som upprör utan själva otrohetsfenomenet. Dessa dejtingsajter bidrar ju till kommersialiseringen av ett beteende som inte är helt accepterat i vårt samhälle. Detta är helt enkelt en fråga om etik och moral.
Josephine i Texas: Att arbeta på ranch i Texas är mycket speciellt, i arbetsuppgifterna ingår både hästskötsel och ”office management”. Jag trivs ju väldigt bra i djurmiljö (!) men det måste även göras lite marknadsföringsjobb:
I förra veckan var det lunchmöte med Bee County Historical Commission med syfte att få en slags k-märkning för ranchen (som med amerikanska mått anses vara ”historic”). Tjänstefolket spenderade hela förmiddagen med att laga vaktel och hemmagjord lavendelglass medan vi städade kontoret eftersom gästerna förväntade sig en two dollar tour… Lunchmötet var en mycket speciell upplevelse och jag kan tänka mig att det gick till på samma sätt för 50 (100?!) år sedan.
Sedan följde intervju med journalisten Sarah Taylor från Beeville Picayune. Vi är förmodligen de enda svenskarna i staden och när vi på Beeville Country Club blev introducerade för tidningens reportrar bokades det snabbt in en möte. Det blev många frågor om hur jag upplevde USA och även en fotosession med ranchens quarterhästar. Dessutom passade vi på att göra lite marknadsföring för ranchen! Jag har aldrig bott i en så här liten stad men jag börjar förstå hur viktigt det är att få publicitet i lokaltidningen och att allt handlar om de rätta kontakterna, vare sig det gäller att hitta den perfekta hästskötaren eller en bra frisör…
Till helgen bär det av till San Antonio för Texas Lavender Association’s årliga konferens där vi ska lära oss hur vi kan ”make lavender a business”. För i det har landet verkar man kunna göra business av det mesta…
I övrigt har jag sett en hel del ormar och kommer nu att investera i ett par speciella snake boots!
Josephine, som skriver frekvent på Plyhmbloggen kommer att jobba ett tag med marknadsföring på en ranch i Texas. Men hon fortsätter blogga därifrån. Här kommer första inlägget:
Nu har jag landat i San Antonio, Texas där jag ska jobba på San Domingo Ranch tillsammans med min traineekollega Axel från Sverige. Patricia Dougherty som äger ranchen har på kort tid lyckats visa mig mycket av den amerikanska kulturen; rodeo, country cluben och givetvis Super Bowl.
Under förra veckan var det Super Bowl-hets överallt och det verkar som om de flesta amerikanare laddade upp riktigt ordentligt inför finalen. Det enda jag egentligen kände till om Super Bowl innan jag kom till USA var att annonsörerna slogs om de eftertraktade reklampauserna och att Justin Timberlake ”råkade” slita av Janet Jackson kläderna under halftime-uppträdandet 2004.
Men med 169 miljoner tittare kan det ju vara värt att investera 640 000 kr per sekund i en reklamsnutt. Reklamerna för Coca Cola, Bud Light och diverse bilmärken som Volkswagen och Chevrolet är otroligt välgjorda och som totalt sportointresserad tittare blir man inte besviken i pauserna.
Fast mest av allt tycker jag att det är intressant att se hur amerikanare älskar sina events, att de har så hög volym på tv’n att de inte kan prata med varandra och att de faktiskt kan tänka sig att köpa allt som visats i pauserna. 640 000 kr/sek verkar löna sig.
Detta är första gången jag besöker USA och hittills har inte Texas gjort mig besviken!
Vinn en gourmethelg på Salt & Sill. Detta erbjudande fick jag häromdagen av en vän på Facebook . Tävlingen pågår mellan 17 och 31 januari och det är konferenshotellet Salt & Sill, som är arrangör (ligger på Klädesholmen, Tjörn, norr om Göteborg). Du deltar genom att besöka deras Facebook-sida och klicka på ”gilla-knappen” samt bjuda in alla dina vänner.
Effekten är ett enormt kedjebrev. Efter en vecka har över 170 000 inbjudningar skickats ut. Drygt 24 000 har anmält att de vill delta i utlottningen och kommentarerna väller in – alla översvallande positiva.
Det är många som gör tävlingar på Facebook. Ett liknande exempel är norska QuizBook som lottar ut kryssningsbiljetter i Karibien . Där ska utlottningen ske när 25 000 har registrerat sig på en extern hemsida. Idag har den 18 000 medlemmar men någon utlottning är emellertid inte att vänta då den externa hemsidan är nedlagd.
Är det ett smart sätt att anordna tävlingar på Facebook? Ja, om man gör det på rätt sätt. Gör Salt & Sill på rätt sätt? Efter att ha läst Facebooks regler är jag inte säker på att tävlingen är tillåten. Men uppenbarligen är det många andra som tycker det är en förträfflig idé. Just nu är chansen en på 24 000 att vinna. Det är precis lika stor chans som du har att vinna 10 000 kr på Cancerfondens Rikslotteri.
Den skandinaviska hotellkedjan First Hotels ligger ute med en kampanj som går ut på att man ska ansluta sig till deras kundprogram. Löftet i annonsen jag såg i DI anspelar bildmässigt på att en ung kvinna iklädd en gammaldags raffversion av husauniform kommer att ingå, förstärkt med rubriken “Sleep with us”.
Tittar jag närmare på hotellkedjans hemsida så framgår det att företagets kärnvärden är “Glädje, Omtanke och Innovation”. Sett i ljuset av annonskampanjen kan de få en väldigt speciell innebörd. Tittar jag vidare på koncernledningens medlemmar är det idel män.
Ett försök att upprätthålla en patriarkal värld där kvinnans roll uppenbarligen är underordnad mannens? Det faktum att mänskligheten består av såväl kvinnor som män, även bland hotellkunderna tycks ha undgått ledningen. En värld där sexanspelningar är ett tänkbart försäljningsargument.
Funderar jag vidare på hur de kvinnliga medarbetarna kan uppfatta arbetsgivarens förväntan på deras uppgift börjar jag bli riktigt mörkrädd.
Vad kan man göra? Till att börja med, inte ta in på ett av First Hotels hotell när jag behöver rum, uppmana mina kolleger och bekanta att inte heller göra detsamma. Och vill man vara lite mer aktiv, anmäl annonsen till Reklamombudsmannen - vilket faktiskt redan gjorts. Skammens rodnad måste hemsöka ledningen på First Hotels kinder, förhoppningsvis följt av insikten om att vi lever i en värld där kvinnor och män är helt självklart lika.
På Resumé kan man läsa hur First Hotel bemöter kritiken. Och bland kommentarerna finns det olika åsikter om kampanjen – både bra och dålig! Det har förstås hänt förut: Leif Östling nämner i en kommentar att “det finns en likartad fällning av ERK (….to sleep with the best in Scandinavia) av SAS Radisson från 2006.
Och fällningar blir det då och då – nyligen dömdes Comviq/Tele 2 för en film om kontantkortet Kompis. Då motiverat av “oacceptabelt och kränkande beteende”.
Musikbranschen som profiterade på tidigare tonårsgenerationer med Elvis och Beatles har uppenbara problem att skapa nya affärsmodeller. Det i en värld där 95% av all nedladdning av musik sker illegalt. Dagens tonåringar ställer sig rent av frågan “Va e en cd fö nåt?”
En annan stockkonservativ del av världen – universiteten, har också börjat anpassa sig. Något som månde fått en och annan professor att sätta sherryn i halsen. MIT – Massachusetts Institute of Technology erbjuder över 2 000 kurser fritt på nätet. Du kan mao bli autodidakt den teoretiska vägen. Du kan dock inte kan få någon officiell examen.
Är detta ett problem? Inte då! Gå bara vidare och köp dig en akademisk titel, med examensbevis och allt. Jag googlade på den exakta frasen “Buy a college degree”. 11 500 träffar! Till det facila priset från ca 100 dollar till 300 dollar. Den övre prisnivån kanske låter lite dyrt, men tänk att få sätta titeln Professor framför ditt namn på brevlådan.
Någon som vill få ett lätt hjärnkirurgiskt ingrepp av Dr. Jakob?
En artikel i SvD – Hör du vad det smakar? – fångade min uppmärksamhet. I en studie som betalats av Unilever fick 48 engelsmän smaka på småkakor, ostkex och riskakor. Försökssituationerna varierade med skiftande ljudmiljö. Godare vid angenämt bakgrundsljud – ja, visst.
Intressant var dock att det också framkom att ljudet påverkade hur enskilda smaker upplevdes. När brus blev oljud upplevdes maten mindre salt och söt. Med lägre ljudnivå blev smakerna tydligare.
Ett sådant här resultat ger självklart nya marknads- och PR-möjligheter; som det innebär att anpassa ljudmattan till önskad smakupplevelse. Artikelförfattaren Mats-Eric Nilsson funderar även över hur dessa rön kan appliceras på alla slamriga skolmatsalar. Skulle maten smaka bättre med annan inredning eller mindre rum? Kanske i klassrummet? Och hur är det med innekrogarnas bullermattor – ger de utrymme för upplevelser på gourmetnivå?
En släng av sleven får Göteborgsbelägna restaurang Familjen. Mats-Eric var nyligen där på besök, men på grund av det höga (o?)ljudet från baren är han osäker på matens kvalitet. Kanske något att betänka!
Och jag minns faktiskt själv ett tillfälle som gör mig benägen att instämma med ovanstående påståenden!
För några år sedan tillbringade jag en helg i Vadstena kloster tillsammans med några väninnor. Vi var ett tjugotal gäster vid måltiderna som avnjöts med en nunna som värdinna vid varje kortsida och under påbjuden tystnad. Det enda som hördes var diskret klassisk musik i bakgrunden, försiktigt slamrande med bestick och mer eller mindre hörbara sväljningar. Faktum är att jag aldrig förr eller senare upplevt smak, doft och konsistens så tydligt!
Man blir både chockad och äcklad av 10:10′s senaste reklamfilm No Pressure med målsättning att sänka koldioxidutsläppen med 10%. I inledningsscenen sprängs två skolbarn som är skeptiska till frökens förslag om att tillsammans göra insatser för att minska utsläppen av koldioxid. Blod och köttslamsor flyger över chockade klasskamrater.
Och så fortsätter det igenom hela reklamfilmen: VD spränger anställda, fotbollslag spränger tränare och det hela avslutas med sprängning av en gammal skådis. Jag skulle verkligen vilja veta hur Richard Curtis tänkte när han satt och filade på filmens manus. Förmodligen ville han väcka uppståndelse och provocera men resultatet liknar mest något som kan ha hämtat inspiration från M.I.A.’s video Born Free. Alternativt från utrikesnyheterna.
Att sponsorerna bakom reklamfilmen har dragit tillbaka sina finansiella bidrag kan ju inte vara oväntat. Även 10:10′s chef Eugenie Harvey har fegat ur rejält och helt tagit bort filmen från kampanjsajten.
Vad förväntade de sig egentligen? Tydligen hade teamet bakom No Pressure tyckt att filmen var “extremely funny”. Visst är budskapet tydligt men det går ju ändå totalt förlorat i allt blod. Det känns knappast som att mord av medmänniskor är lösningen på koldioxidproblemet.
São Paulos borgmästare Gilberto Kassab förbjöd för fyra år sedan utomhusreklam i staden. Det var för Sydamerikas största stad en del i “Cidade Limpa – Clean City law”, ett program i att bekämpa all form av föroreningar – i vattnet, luften och visuellt. När man ser på youtube-klippet ovan blir skillnaden minst sagt slående.
I början var oron stor att det skulle slå hårt inte bara mot reklam- och annonsbranschen utan framför allt mot näringslivet, som blev berövade en del av sina marknadsföringsmöjligheter. Nu, efter tre års förbud, är staden fortfarande ren från utomhusreklam. 20 miljoner invånare vaknar varje dag och blickar ut mot en omgivning som är betydligt mer fysisk, utan skyltar, planscher, stortavlor och liknande.
Hur gick det då för reklam-/annonsbranschen och näringslivet? Berövade en kanal satte fart på kreativiteten och frigjorde inte minst reklampengar. För att tidigare kunna synas i bruset krävdes det väsentliga investeringar i reklamutrymme, pengar som nu används till annat.
Insikten kom att man måste komma närmare sina målgrupper. Det har i sin tur resulterat i att São Paulos reklammakare är världsledande på sociala media på internet. Den världsomspännande reklamkoncernen Publicis står just i begrepp att köpa Talent, en brasiliansk byrå. Andra globala varumärken väljer att ha Brasilien som ett globalt nav för sin marknadsföring.
Dagens Media publicerade en enkät om hur våra riksdagsrepresentanter ser på reklamen. Hela 22 % av dem anser att “reklam har inte någon viktigt funktion alls att fylla i ett samhällsekonomiskt perspektiv”. Undrar vilken planet de bor på? Kanske São Paulo skulle kunna fungera, inte riktigt så som de resonerat, men en win-win situation för såväl dem som reklammakare, näringsliv och allmänhet.
Vad tycker du, ska vi låta kreativiteten ta andra former även här? Bloggaren Hållplats Hådén skrev om detta 19 juli 2010.
Kvinnor iklädda burka tävlar mot äldre dam med rullator i den 30 sekunder långa valfilmen från “partiet som inte tycker om invandrare”. Målet är att nå först till antingen “pensionsbromsen” eller “invandringsbromsen”. Filmen ska symbolisera partiets krav på att sänka pensionärernas skatter och detta ska alltså finansieras genom att minska invandringen. Dock sändes aldrig denna version av partiets reklamsatsning då TV4 valde att stoppa filmen. Och tur var väl det !?
- Filmen strider som vi ser det mot demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen och andra demokratiparagrafer och är enligt vår bedömning hets mot folkgrupp. Enligt de EU-direktiv som ligger till grund för radio- och tv-lagen får man inte uppmana till hat som gäller ras, kön eller religion. Och alla människors lika värde ska genomsyra valfilmerna, säger TV4-Gruppens vd Jan Scherman till DN.
Själv förvånas jag över att TV4 över huvudtaget övervägde att sända filmen. Och förväntade sig verkligen partiet att deras fientliga propaganda skulle visas i tv?! Den omarbetade versionen är nu godkänd av TV4 men jag vet inte om det är till tv-kanalens fördel med en text som säger “Censurerad av TV4″.
Kanske ? är hela karusellen ett genomtänkt PR-trick från partiet för att få “gratis” PR och att väcka debatt innan valet. (Partiet fick ju även lite extra uppmärksamhet när de själva valde att anmäla filmen till JK).
I min värld är partiets valfilm inskränkt och gammaldags. Kanske borde den ändå från början ha visats på bästa sändningstid så att ingen i Sverige missar vad partiet egentligen menar med “Trygghet och Tradition”.
Läs även:
- Måndagens artikel i SvD – TV4 får rata politisk annonsering
- En av gårdagens artiklar om hur skräcken kring partiets ev vågmästarroll efter valet vållar spekulationer om nya samarbeten. Och ger saftiga rubriker – exponeringen av partiet är stor både på eget initiativ och andras!
I förra veckan var det dags för plåtning av Mountain Horse vår- och sommarkollektion för 2011. Som plats valdes det helt fantastiska slottet Wrams Gunnarstorp utanför Ängelholm. Slottet började byggas redan på 1600-talet och har en av de finaste slottsparkerna jag har sett. (Det tyckte även Carl von Linné när han på 1700-talet beundrade buxbomen som finns kvar än idag!). Slottet är privat och ägs av familjen Tornérhielm.
Efter tre intensiva dagar med en duktig fotograf, snygga modeller, proffsiga stylister och vackra PRE-hästar är jag övertygad om att vårens katalog kommer att bli den bästa någonsin. Kläderna går i klassiska färger som rött, vitt och navy och eftersom jag har haft möjligheten att prova det mesta ur kollektionen vet jag att passformen är riktigt bra. Jag ser fram emot att få rida i Lauren-byxorna, Britney Polo och supersnygga Allegro Jacket. Mina stövlar Supreme High Rider får hänga med även nästa säsong.
Men först kommer vinterkatalogen (som jag bloggade om i våras) och den kan ni som är hästintresserade beställa gratis här!
Enligt en pågående kampanj ger bolaget 118 800 svar på alla frågor. Skicka ett SMS med din fråga och du får ett snabbt svar med relevant information. Det funkar bra på tydliga faktafrågor, mindre bra på “nonsensfrågor”. Som man frågar får man svar, kan man säga. Men är det så enkelt?
De senaste dagarna har några “olämpliga” svar publicerats i pressen. Visserligen som svar på knepiga frågor – men dock tvivelaktiga svar. Som t ex Thimmie, som frågade vad han skulle bli när han blir stor och fick ett långt svar som avslutades “ta med sig ett hagelgevär ut i djungeln och så att säga ta ner skylten”. Roligt?
Bolagets policy är att alla alltid ska få svar. Även “svåra” frågor besvaras, men då blir svaren som tagna “ur det blå”. T ex blev svaret på frågan om när en person skulle dö – Snarare än någon kan ana!
Jargongen är onekligen arrogant och det finns många som inte gillar den sortens humor. Det måste också vara svårt med gränsdragningen, det är väl därför det inte har funnits någon sådan. Vad är lämpligt/olämpligt i det enskilda fallet?
VD Markus Öhman, som själv svarar på en hel del frågor verkar tycka att det mesta är kul. Men nu ska man se över sina riktlinjer och frågor av ovanstående typ kommer inte längre att besvaras.
Hur som helst har säkert publiciteten kring 118 800 haussat tjänsten; om än tillfälligt. Ett antal extra frågor har garanterat trillat in. Sedan återstår den gamla vanliga frågan – är all PR god PR?
ASA (The Advertising Standards Authority) har tagit emot 33 anmälningar som menar att Diesels kampanj inte är lämplig för ungdomar och att budskapet uppmuntrar asocialt beteende. På Diesel försvarar man sig med att annonserna visar “strong women” och ska inspirera till “a life less ordinary”.
Jag var kritisk först men jag tycker faktiskt att kampanjen är skitbra! Jag gillar annorlunda reklam som utmanar och provocerar (även om jag mest associerar vissa delar av “Be stupid” till dumma fyllegrejer). Men man kommer inte ifrån att “Be stupid” syns och vågar, är annorlunda och snygg.
Jag misstänker att Diesel kommer att öka sin försäljning genom sin uppmuntran till att våga ta risker, tänka med hjärtat och tro på sina idéer. Jag har inte shoppat Diesel sedan högstadiet men det kanske är dags igen?! Dock är jag övertygad om att kampanjen har tagits fram av ett gäng som är allt annat än stupid.
Framsidan på gårdagens SVD dominerades inte av varken prinsessbröllop eller fotbolls-VM utan av Försvarsmaktens påkostade reklamkampanj. USA-inspirerad action med vapen och snabba båtar (inspelat i Sydafrika med inhemska skådespelare; det blev billigast så) visar vad som krävs för att arbeta inom Försvaret. Rekryteringskampanjen har i media beskrivits som lättsinnig, ansvarslös och framförallt en stor bluff.
-Reklamen skapar en falsk bild av verksamheten, och det kan bl a locka stridslystna personer som inte passar in, säger officersförbundets ordförande Lars Fresker.
Enligt Mats Ekdahl, f d chefredaktör på tidningen Resumé, kan/bör en myndighets information inte genomföras som ett företags säljreklam. Dessutom är budskapet diffust med den återkommande frågan “Har du det som krävs för att ha en åsikt?”. En åsikt om vad? Som tur är verkar jag inte ensam om att ha denna uppfattning:
-Vi är många inom Försvarsmakten som tycker att kampanjen är obegriplig. Då har vi fått svaret att vi inte ska begripa eftersom vi inte tillhör målgruppen under 25 år, säger en officer som tidigare arbetat med rekrytering.
Men enligt SVD’s enkät verkar även målgruppen osäker och frågan är väl om DDB’s 25 miljoners reklam ens uppfattas som en rekryteringskampanj.
Jag tycker att det är tråkigt att reklamen blev en flopp. Nu när värnplikten avskaffas behöver Försvaret verkligen använda sig av slagkraftig marknadsföring där budskapet når fram.
Nästa gång kanske Försvarets egna professionella filmteam (Combat Camera) ute vid frontlinjen kan dela med sig av sitt dokumenterade material för att nå ut till blivande soldater och sjömän. För nu svarar reklamkampanjens målgrupp på SVD’s fråga angående kampanjens egentliga budskap: “Jag har ingen aning om vad det där betyder. Ingen bryr sig“.
Samtal med Jesper Holm, ordförande i Värnpliktsrådet och Erik Lagersten, informationsdirektör i Försvarsmakten finns här.
Med svensk sommar och sol kommer snart löpsedlar med rubriker som Så blev jag lådvinsalkoholist ochAlkohol farligare än LSD. Enligt undersökningar dricker svenskarna 20 % mer på sommaren och nästan alla ungdomar tycker att det är lätt att få tag i alkohol. Vad passar då bättre än att informera lite extra om denna drycks oglamorösa sida? Jag är egentligen inget fan av skrämselreklam men Diageos interaktiva kampanj som riktar sig just mot marknadens minderåriga konsumenter berör.
Spritkampanjen Partyjourens provokativa banners med texter som “Sprit till skolavslutningen? Ingen åldersgräns! Bra priser! Hemkörning!” orsakade i förra veckan debatt på Aftonbladet och självklart blev även jag så nyfiken att jag klickade på reklamen (som senare togs bort). Jag kom till sidan RingRoger där jag varnades för starka scener innan jag ombads att ladda upp ett foto på mig själv och en vän. Därefter började en film om smuggelsprit med mig själv i huvudrollen. Filmen var välgjord och visade ett scenario som mycket väl skulle kan hända desperata ungdomar i behov av alkohol.
Den kontroversiella kampanjen ska enligt Diageo öka ungdomars förståelse för vad smuggelsprit är, vilka personer och intressen som ligger bakom och vad man väljer att bli en del av när man köper alkohol från bakluckan på en bil. Sajten har redan haft 73 000 besökare där hela 80 % har klickat sig igenom hela filmupplevelsen. Jag är övertygad om att målgruppen lättare kan förstå och ta till sig budskapet när det presenteras på ett sätt där de själva blir en del av marknadsföringen.
Tidigare har IQ’s filmer om alkoholens effekter fått stor uppmärksamhet. Den senaste “Hur dricker du?” och föregångaren “Rus” (som fick brons i Epica) visar upp alkoholkonsumtionens negativa effekter. På deras hemsida (Alkoholprofilen) kan du svara på 14 korta frågor om ditt alkoholintag och få reda på om du ligger i riskzonen. Som svensk kanske man borde göra ett test nu och ett i slutet av augusti.
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
Min gamla mamma pratade alltid om Röda Korset med stor värme. Hon brukade sticka barnkläder till fattiga barn långt borta och flera månader före jul samlades “kretsen” för att slå in mängder av julklappar som så småningom såldes på julmarknaden. Och så minns jag snälla tant Edla, som i vått och torrt skramlade uppfordrande med insamlingsbössan utanför stora entrén till Domus.
Vi är många som undrar vad som hände….
God etik och moral är viktigt i alla sammanhang men i organisationer typ Röda Korset är det en hygienfaktor. Att jobba med välgörenhet/hjälpverksamhet förpliktigar, det är något att leva upp till och förvalta. Och så ska hjärtat vara med – det hör liksom till.
Varumärket Röda Korset har under senare tid blivit kraftigt besudlat av stöld, förskingring, alltför höga arvoden, lögner och bortförklaringar. Är det överhuvudtaget möjligt att restaurera?
Vad säger gräsrötterna? Har man fortsatt intresse att betala sina medlemsavgifter, som används till organisationens och styrelsens höga (enligt uppgift marknadsmässiga) arvoden och ersättningar? Dessutom bidrar medlemmarna med sin fritid och sitt engagemang. Jag förstår de som nu väljer att avstå.
Vad säger allmänheten? Lämnas bidrag med samma frekvens och nivå som tidigare?
Personligen har intresset minskat betydligt. Och det klassiska tvivlet om vad som “egentligen” kommer fram till mottagaren har fått en annan innebörd.
Häromdagen tillträdde Ulrika Årehed Kågström som generalsekreterare och började sitt uppdrag med att tala vid ett krisseminarium. Man kan förstå att det fanns en hel del att prata om.
Tyvärr konstaterar jag att tillträdande generalsekreteraren själv funnits i organisationen sedan 2006. I ledande befattning. Har hon sovit på sin post? Vari består hennes ansvar? Är hon rätt person att återupprätta det goda rykte och namn som Röda Korset åtnjutit i decennier?
För att inte tala om kvarsittande styrelseordförande Bengt Westerberg, som under lång tid schavotterat i pressen (speciellt DI). Häromdagen kunde vi dock se Westerberg i TV4 Nyhetsmorgon. Inte så dåligt faktiskt. Men han har en extremt tung ryggsäck att bära på.
Generalsekreterare Ulrika tror att det tar flera år att återskapa förtroendet för organisationen. Det är jag också övertygad om.
Nyligen tillträdde ännu en välbetald (?) befattningshavare – nämligen kommunikationschef Andreas Jansson. Förmodligen är ovanstående satsningar med krisseminarium och framträdande i Nyhetsmorgon hans verk. Helt ok. Men frågan är om det räcker att lappa och laga. Förtroendet är skadat i grunden. Vilket resultat kan man visa upp? Krävs det ytterligare personbyten?
Det är kanske också på sin plats att påminna om att Röda Korsets grundprinciper är humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet.
En del av ovanstående information fanns att läsa i Dagens Industri den 3 juni. (papperstidningen)
Nedräkningen har börjat och den 19 juni kulminerar den kungliga yran med vigselceremoni i den till tänderna upprustade Storkyrkan. Romantiken blommar, men samtidigt är också sköna slantar i omlopp. De officiella bröllopsprodukterna från 18 utvalda och godkända företag har hittills inbringat royaltyintäkter på 4 miljoner kronor till kronprinsparets bröllopsstiftelse. En stiftelse, som syftar till att främja hälsa och motverka utanförskap för barn i Sverige.
Mellan 7 – 14 procent av försäljningsintäkterna från bröllopsprodukterna tillfaller bröllopsstiftelsen och ju närmare bröllopet desto större lär intresset bli för produkterna – allt från choklad, mazariner och kaffe till glas och tenn.
Under veckan pågår flera lysningsmottagningar och många har valt att uppvakta bröllopsparet genom bidrag till just bröllopsstiftelsen, bl a har ett trettiotal svenska storföretag skramlat ihop ytterligare 8 miljoner kronor.
Handeln med bröllopsprodukterna är dock bara en pytteliten del relaterad till beräknad total kommers. Svensk handel och Handelns utredningsinstitut beräknar att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kommer att uppgå till 2,5 miljarder kronor. Dessutom förväntas handeln få ett tillskott på 100 miljoner kronor i samband med att en mängd turister kommer hit.
700 – 800 utländska journalister beräknas bevaka bröllopet och värdet av den förhoppningsvis positiva exponeringen är ju svårt att uppskatta. En god förstärkning av varumärket Sverige torde dock kunna räknas hem.
Handelsminister Ewa Björling har också förhoppningar – Alla blickar kommer att dras mot Sverige och det är nu vi har chansen att visa vilket modernt, öppet och innovativt land vi är och koppla Sverige till svenska företag. Den kopplingen behöver förstärkas.
I lördags var det premiär för Göteborgshjulet. Före detta kommunfullmäktiges ordförande Göran Johansson,Lisebergs vd Mats Wedin och ett brudpar var några av de första att få sätta snurr på tillvaron. Och givetvis gjorde utsikten i kombination med det soliga vädret succé.
Som jag skrivit tidigare här på bloggen kan jag inte låta bli att vara något skeptisk till Göteborgshjulet som turistattraktion, det framstår som en billig lösning och något gammaldags; trenden skapades ju i samband med millenniumskiftet. Jag hade hellre sett att Göteborg kom med något spännande och nyskapande. Dessutom är jag förundrad över hur hjulet överhuvudtaget har fått lov att placeras vid hamnen med Barken Viking och Göteborgsoperan som närmsta grannar. Blickar man ner mot hamnen från Kungsportsplatsen känns det som om något står i vägen och skymmer utsikten.
Varumärkesmässigt undrar jag om det är ett smart drag för Göteborg? Ska hjulet verkligen vara med och sätta sin prägel på hela staden? I Stockholm byggs det futurologiska kontorsbyggnader, i Göteborg byggs det tivoliarkitektur. Vad vill vi egentligen skapa för associationer till Göteborg som stad? Pär Gustafsson sätter verkligen huvudet på spiken:
-Vilka är visionerna för framtiden? Är det ett nytt idrotts-VM, en superkänd artist som gästar Ullevi, eller en ny attraktion på Liseberg som väntar och ska bli det där extra guldkornet i vardagen. Ibland känns det nästan som Johanssons politik medvetet har gått ut på att använda evenemangen för att blända omgivningens rop på något annat och media har snällt följt efter. För hjulet symboliserar bristen på visioner och gamla idéer som ständigt återkommer. Samtalet om vår stad förtjänar och borde handla om något annat och om något nytt.
Göteborg har en förmåga att hela tiden skapa någon slags ytlig image. Evenemangen har visuellt fått ett oproportionerligt uttryck när jag istället hade föredragit att se symboler som kan visa på en annan ekonomisk kraft. Jag vill att Göteborg ska vara en intressant och spännande stad snarare än en kringresande cirkus.
Fast med Lisberg som största lockbete är svaret på frågan ovan egentligen ganska givet. Göteborg ska uppfattas som en gästvänlig stad där det är lätt för turister att trivas. Jag slår vad om att Göteborgshjulet kommer att gå på högvarv hela sommaren, för lite utsikt är väl aldrig fel?
När jag bodde i London var jag helt fascinerad av deras enorma supermarkets, utbudet var så otroligt stort jämfört med vårt svenska sortiment. Produkter från världens alla hörn och det senaste inom förpackningsdesign trängdes på hyllorna. I veckan läste jag att den brittiska dagligvarukedjan Sainsburys senaste nyhet är att sälja mjölk i plastpåsar för att minska mängden förpackningar. Den nya mjölkpåsen har tydligen skapat hysteri bland de brittiska konsumenterna och det säljs över 110 000 varje vecka. Påsen placeras i en återvinningsbar Jugit (en kanna som delas ut gratis), som är försedd med en tagg som slår hål i påsen och gör att mjölken kan hällas upp utan att man spiller. En riktigt smart produktutveckling av mjölkförpackningen, dock ganska ful och oglamorös. Lite som motsatsen till Nespressos lyxiga paketering tänker jag.
Jag har känt mig lurad sedan första gången jag blev bjuden på Nespressos “gourmetkaffe”. Visst, jag erkänner, jag älskar deras marknadsföring och hur deras produkter presenteras i färgglada och stilrena Nespresso Boutiques. Jag vill köpa guldkapslarna, Tanzarú och den supersnygga kaffemaskinen Le Cube. Men hela Nespressos koncept måste ju vara motsatsen till den där miljövänliga mjölkpåsen. Alla dessa kaffekapslar av metall, hur sorterar man dem? Skär upp och försöker pilla ut kaffesumpen? Tveksamt. Dessutom binder jag ju upp mig vid enbart en kaffeleverantör (smart tänkt av Nespresso i och för sig) och har inget annat val än att fortsätta som trogen kaffekapselkund. Konceptet känns modernt men ändå inte. Idag blir efterfrågan på miljövänliga produkter bara större och större, att konsumera fem kaffekapslar om dagen känns fullständigt ohållbart.
Med den stilige George Clooney som Nespressos talesperson är det i och för sig inte konstigt att det exklusiva kaffet syns flitigt på hotell, barer och hemma i våra kök. För mig känns det dock oäkta, precis som marknadsföringen; helt enkelt skitsnygg men med ett oärligt innehåll. Jag dricker hellre kaffe med mjölk från plastpåsar.
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 – 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som – ofta som förstajobb – får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang – det är väl några av de värderingar som gäller?!
Det är en utmaning att skapa ett nytt mindset, kanske framförallt i större organisationer, när förutsättningarna för att skapa framgångsrika affärer förändras. Många företagsledare där ute funderar fortfarande över om webben som den är idag har förändrat spelplanen för företagande och entreprenörskap. Och hur man i så fall ska angripa fakta. För andra skapar de nya förutsättningarna möjligheter som tidigare inte fanns.
På initiativ av Champs (Chalmers Advanced Management Programs) höll professor Amy Shuen häromdagen ett seminarie för en liten, intim grupp som representerade många av de större svenska bolagen.
Föreläsningen handlade om webbens påverkan på affärsmodeller såsom vi en gång lärt oss dem. Det var mycket spännande att höra hur professor Shuen kompletterade gamla affärsmodeller med Web 2.0 – ROI à la 2010. Hon visade ett antal goda förebilder där de klassiska, initialt tunga, resurskrävande affärsmodellerna satts ur spel genom att utnyttja möjligheterna att samverka med kunder och existerande tjänster.
Ett riktigt bra exempel är Threadless. ”… Threadless är en social nätverkssajt där formgivare tävlar med sina t-shirttryck, kunderna röstar fram de bästa – och Threadless producerar och säljer favoriterna. Formgivaren får betalt för sitt arbete, och folk får köpa t-shirts som de själva varit med och röstat fram. Det hela är genialt enkelt. Och involverar konsumenterna i produktutvecklingen på ett sätt som går stick i stäv med hela massproduktionens filosofi. Men framför allt finns det en galet smittsam glädje i varumärket Threadless. Det måste upplevas! I augusti 2007 öppnade Threadless sin första butik i centrala Chicago. Varje fredag presenteras nya t-shirts. Varje vecka skapar de dessutom underhållande inslag på Threadless Tee-V.” (kursiv text är saxad av Mattias Åkerbloms blog Please Copy Me). Läs även om Threadless på Wikipedia.
Med Threadless visade Amy Shuen hur tid till marknad kan minska från 3 år till 3 veckor med minimala kostnader. Det tål att fundera en stund över hur Threadless skapar affär genom att etablera samverkan med kundernas önskemål och kunskap som bas. På så vis minimerar de risk, marknadsföring, design, r&d m m. Deras designers är runt 150 000 fans av olika kaliber som skickar in bidrag. Alla hoppas vinna genom att bli utvalda i någon av de veckovisa tävlingarna. Vinnande designer stärker sitt personliga varumärke, får feedback på sin design (=gratis fokusgrupper!) och utöver äran ett förstapris om 2 500 dollar. Fascinerande!
Andra intressanta exempel från dagen är hur Goldcorp/US Gold den gamla, klassiska guldgruvan använde webben. Till en investeringskostnad om en miljon dollar gick man från konkursmässig till en guldgruva värd många miljarder dollar – missa inte You Tube klippet här!
Jag kan inte låta bli att nämna några andra spännande exempel:
- Visste du att Linkedin:s intäkter genereras av 5% av det totala antalet användare?
- Hängde du med år 2008, två veckor före presidentvalet i USA: Obama lanserade en (av flera) iPhoneapp som organiserade användarens telefonbok efter de stater där stödet för Obama var svagare. Första dagen laddades 5 000 appar hem där användaren uppmanades ringa sina vänner i dessa stater och försöka påverka deras val. När Obama slutligen vann valet hade 500 000 nedladdningar och ett antal miljoner telefonsamtal hjälpt honom till segern.
Med dessa och många andra exempel är jag säker på att Amy Shuen och hennes bok “Web 2.0 – a strategy guide” kan vara ett värdefullt bidrag till dem som behöver en puff i rätt riktning att se över möjligheterna. Att skapa lust att utforska hur webben kan få målgrupper att bidra till affären genom att skapa win-win situationer.
Jag fick med en signerad bok hem och ska nu läsa på.
Någon som läst boken? Vad tyckte du?
PS/ Ett av Amys exempel på webbens påverkan på en affär var när hennes egen bok fick goda recensioner i en populär blogg och på en timme gick från plats 2000 till 200 på Amazon:s http://www.amazon.com/ bästsäljarlista. ´Här finns boken “Web 2.0: A Stategy Guide” av Amy Shuen./ DS
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men – det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Igår var det premiär för Apolivas nya reklamfilm, uppföljaren till höstens “skräckfilm” som resulterade i skrämda konsumenter och Facebook-grupper som “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”. Forsman & Bodenfors som är ansvariga för kampanjen fortsätter att utveckla Apolivas koncept: produkter speciellt anpassade för svenska förhållanden. Den här gången bad de dock konsumenterna om hjälp genom att starta bloggen Apolivafilmblogg. Här efterlyste de bilder och ljud som skulle representera det typiskt svenska. Men några åskoväder och regnstormar blev det inte igen.
-Det blev ett sådant otroligt ståhej sist, så vi funderade länge vad vi skulle göra med all den energin som finns därute. Vi vill hylla den typiskt svenska vardagen och göra det på ett vackert och poetiskt sätt i filmen. Deta födde idén till ett helt transparent projekt som konsumenterna kan läsa om på bloggen och delta i om de vill, säger Filip Nilsson, cd på Forsman & Bodenfors till Dagens Media.
Filmen har regisserats av Mikael Marcimain och musiken (som även kommer att släppas som singel) har gjorts av artisten Victoria Bergsman. I vanlig ordning innehas huvudrollen av modellen Adina Fohlin. Den här gången verkar det helt enkelt bli lite mer musikvideo än skräckfilm.
Jag undrar om den nya reklamfilmen går hem hos konsumenterna för jag får lite lätt ångest, allt känns väldigt 70-tal – Men det kanske är så vi upplever Sverige? . Det är i alla fall kul att Apoliva vågar använda sig av sociala medier för att engagera sin målgrupp i marknadsföringen. Det ska bli spännande att se vad det blir för typ av kritik den här gången.
Fram till den 15 maj går det även att tävla i att göra sin egen reklamfilm på Apolivafilmblogg.
Företagarna i Göteborg inledde sin “valbar”-serie i onsdags på Valand med en debatt med Maria Wetterstrand och centerns partisekreterare Anders Flanking. Affischnamnet Maud hade fått förhinder. Det ryktas om att SAS med sin skrala askdrabbade kassa behöver hjälp. Svenska staten, vi svenska medborgare?, är trots allt största ägare med 21,4%.
Jan Bylund inledde debatten med att deklamera “Jag fattar ingenting av ekonomi. Reporänta, är det en finsk hockeyback?” En hovnarr på scen med andra ord. Han konstaterade att politiker har lätt att hålla sina löften “Jag ska göra mitt bästa!”, kan vara svårt att följa upp objektivt. Därmed var tonen satt, lättsam och med garden nere.
Maria kan göra vilken varumärkesansvarig som helst grön (!) av avundsjuka med sin stora portion trovärdighet. Retoriken är väl underbyggd och känns äkta. Även inom området näringslivspolitik och konsekvenserna för företagande, knappast MP:s profilområde.
Centerns Anders kändes mer som politikernas commodity, en basvara som är svår att särskilja. Att fylla Mauds 37′or är inte lätt alla gånger.
Men miljöpartist!?! Efter att ha jobbat med att ta fram företags varumärken inom förnybar energi och förklarat deras affär för kapitalmarknaden är jag övertygad om att det finns lösningar för en hållbar framtid. Det handlar om att ha viljan att se nya strukturer utöver de etablerade, med affärsnäsa. Maria tog inte den uppfattningen från mig.
Debatten då? Liksom när jag var på Connect Väst-dagen då Näringsdepartementets utsände centerpartist Andreas Vass strimlades av entreprenörer och affärsänglar, går det inte att ta miste på misstron hos de som lever av företagande. Regelsättarna och följarna möts sällan helt enkelt. Center-Anders försvarade sig med att “Vi är inga systemkramare”. Vems är felet då? Både Anders och Maria pekade finger på Finansdepartementet, klassisk projicering.
Debatten avslutades med att debattörerna, panelen och publiken ledda av hovnarren gick ut på gatan och släppte på narrens tecken varsin heliumballong. Symboliken var “Släpp loss företagandet!”.
När jag tittade på ballongerna där de for iväg åt lite olika håll i den kyliga vårvinden begrundade jag, Maria ÄR bra, men ….. vart bär det iväg med de röd-gröna? Ingen rogivande frågeställning för en marknadsliberal egenföretagare.
Per Lange Show på Storan i Göteborg igår var en upplevelse som satte spår. Per, som är en föreläsare/inspiratör med stor talang även för storytelling och stand up comedy bjöd generöst publiken på såväl imponerande kunskap som personliga upplevelser och misstag.
Själv har Per en gedigen erfarenhet som säljare och vi fick många handfasta råd applicerade just på säljyrket och framgångsrik försäljning: ta actions, kundnytta, mental inställning, avslutsteknik, kundpsykologi, retorik och mental träning. De flesta av Pers tips har full bäring i allt yrkesliv, alltså även om man inte har “sälj” som uttalad uppgift. Så också i privatalivet – det visade Per genom att berätta om “en av Hemköp betald taxileverans av två liter fil en het sommar i Danderyd”.
Ett annat gott råd från Per är att man ska ta sitt jobb – vilket det än är – på fullt allvar. Detta innebär förutom en passionerad inställning att du skaffar dig ordentlig “bildning” inom ditt yrke. Per har själv läst all tillgänglig litteratur relaterad till sitt område och till oss rekommenderade han specifikt två böcker: Think and grow rich av Napoleon Hill (om betydelsen av mindset som framgångsfaktor) och Cashflow Quadrant av Robert Kiyosaki (om mål och privat ekonomi – vi tjänar pengar som proffs, men gör av med dom som idioter). Se även Pers intervju med Robert Kiyosaki.
Per betonade också att en viktig del av den personliga framgången innebär att hjälpa andra människor, bl a genom mentorskap, men även engagemang i form av välgörenhet. Hans besök hos servicecentret Midnight Mission, mitt i Skid Row; Los Angeles ruggiga hemvist för hemlösa har inneburit livsavgörande aha-upplevelser. Säkert var det många med mig som kände lusten att engagera sig, något som ger nya värden och kan innebära oanade konsekvenser.
Under årens lopp har jag gått på en hel del seminarier och ibland blivit verkligen heltänd, något som dock snabbt runnit av och så har jag kommit tillbaka i gamla hjulspår. Men efter gårdagen känner jag verkligen kraft och lust att göra en förändring. Ja, jag har faktiskt redan tagit första steget. För visst är det så att allt är möjligt – det finns inga gränser!
Ungdomsförbundet SSU har gjort sin första TV-reklamfilm (i samarbete med byrån Hy-Fi). Enligt min uppfattning en film med ett underligt och tvetydigt budskap.
Filmens syfte är att göra tittaren uppmärksam på den ungdomsarbetslöshet som Sverige har idag: en ung kille spenderar natten med en betydligt äldre kvinna. På morgonen gör han sig i ordning för att gå till sitt arbete. Det är inte den uppenbara åldersskillnaden som ska förvåna oss, utan det faktum att den unge mannen har ett jobb.
Jag var tvungen att se filmen tre gånger för jag förstod verkligen inte handlingen. Åldersdiskriminering? Prostitution? Jaha, arbetslöshet. Visst är det ett känt fenomen att sex säljer, men knappast i det här sammanhanget. På frågan om varför de har valt att anspela på just sex svarar Förbundsordföranden Jytte Guteland:
-Det är ett klassiskt knep. Jag tycker det funkar bra här, det är en varm och glad film.
Ja, visst är det ett klassiskt knep som definitivt drar till sig uppmärksamhet, men jag skulle inte vilja påstå att det fungerar bra i ett politiskt sammanhang som detta. På en SSU-blogg tror skribenten att filmen “garanterat kommer att reta gallfeber på en och annan moraltant”. Njae, visst förstår jag att ungdomsförbundet vill provocera men filmens budskap blir istället otydligt och oseriöst. Enligt Jesper Strömbäck (professor i journalistik och politisk kommunikation) är den här typen av humor ofta dubbeltydig. Något man ska vara försiktig med inom politiken. Där är det viktigt att vara tydlig.
Ungdomsarbetslösheten är faktiskt en otroligt viktig valfråga, en fråga som det är synd att sjabbla bort på det här sättet. Den förtjänar att uppmärksammas med en välgjord och genomtänkt reklamfilm.
I helgen åkte jag förbi grunden till vad som ska bli Göteborgs nya turistattraktion: Göteborgshjulet. Den 22 maj är det premiär för denna nya utsiktsplats som förhoppningsvis ska bidra positivt till stadens turistnäring. Själv är jag aningen skeptisk och befarar att hjulet mest kommer att likna de halvtomma tivoliattraktioner som kan skådas på pirarna längs Englands sydkust. Jag vet att turisterna tycker om vår stad men nog måste vi kunna erbjuda något mer spännande och nyskapande när det gäller turistnöjen? Snurrande hjul har ju besökarna redan sett på så många andra ställen.
Jag tycker att Folkpartisten Pär Gustafsson beskriver situationen på ett uppriktigt sätt:
“Alla vi som bor i Göteborg vet att det både blåser och regnar rätt ofta i vår stad, vem vill då ägna tid på sin semester att sitta i ett stadshjul och knappt se ut. Förslaget är inte hippt. Det är en gammal idé som var fräck lagom till millennieskiftet. Vad som behövs i Göteborg är satsningar som lyfter oss, det gör inte tillfälliga jippolösningar.”
Trots protester från “grannar” beviljades bygglov och just nu marknadsförs Wheel of Gothenburg för fullt. Undrar vad allt kostar egentligen? Att det här projektet skulle bidra till ökad turism måste väl ändå vara ett önsketänkande? Hjulet kommer efter sin tid i hamnen att flyttas till Liseberg, vilket framstår som en mer lämplig placering (även sett ur en ekonomisk synvinkel).
Även om jag inte själv imponeras av detta hjulbygge hoppas jag självklart att det kommer att uppskattas av sommarens turister. Det blir ju nästan pinsamt om hjulet snurrar men ingen åker. Lite som en öde pir i England.
Fakta Göteborgshjulet:
Antal gondoler: 42
Höjd: 60 meter
Vikt: 275 ton
För de som vill uppleva Göteborg från ovan rekommenderar jag följande alternativa höga höjder:
Lisebergstornet: 85 meter. Här har du även tillgång till andra åkattraktioner.
Snikens kulle (Prospect Hill): Ett populärt utflyktsmål vid konserter på Ullevi då man hör musiken helt ok härifrån.
Ramberget: 87 meter. Historik, utsikt och park på samma ställe. (Borde vara liknande utsikt härifrån som vid Göteborgshjulet).
Gothia Towers (Heaven 23): 75 meter. Njut av kombinationen mat, vin och utsikt.
Använder du Linkedin? På rätt sätt? Med Linkedin som ju är en av tio största sociala tjänsterna på internet kan du bygga nätverk förstås, men också utvecklas i karriären eller hitta ett nytt jobb. I februari 2010 hade tjänsten fler än 60 miljoner registrerade användare – fördelade på 200 olika branscher över hela världen. Drygt elva miljoner av dessa användare finns i Europa och över 130 000 i Sverige.
Här följer fem tips för god användning:
1. Hitta rätt grupper
Delta aktivt i grupper som är relaterade till dina egna yrkesmässiga intressen. Gå med i befintliga eller starta egna. Du får branschspecifik information och de fungerar som forum för egna frågor.
2. Rykten och skvaller
Det finns många program som kan läggas till den egna profilen – t ex Company Buzz. Här finns kommentarer om företag från Twitter, trender och kommentarer om vissa företag.
3. Rekommendationer
Gör din profil mer dynamisk, skapar större trovärdighet och synlighet. “Samla” på korta och kärnfulla rekommendationer från medarbetare, tidigare chefer eller kunder.
4. Följ händelser
Under särskilda menyer inkluderas här både mingel och webbseminarier som dina kontakter deltar i.
5. Sök på rätt sätt
Använd avancerade sökningar och hitta kontakter som bygger på geografisk närhet, företag, nyckelord eller bransch.
För egen del är jag en relativt grön användare av Linkedin och jag inser att jag inte alls utnyttjar de möjligheter som finns.
Något att ta itu med.
Jag har två VIP-biljetter till THE LANGE SHOW – framgångsrik försäljning – med Per Lange, som jag inte kan använda. Vill du gå?
Tid: 20 april 2010 kl 14 – 18
Plats: Storan i Göteborg
Vad ska du göra? Jo, det är enkelt. Skriv en kort motivering till varför just du ska få de två VIP-biljetterna till The Lange Show! Skicka till blog@plyhm.se alt lägg som en kommentar under detta inlägg.
Vi vill ha ditt svar senast söndag 4 april och tillkännager vinnaren onsdag 7 april.
Alla kan bli framgångsrika säljare. Det handlar bara om struktur och mental träning + insikten om att det faktiskt handlar om att hjälpa andra. Det blir en fantastisk resa som handlar om dig och din utveckling. Med energi, intensitet, humor och överraskningar berättar Per Lange om sju steg till mer framgångsrik försäljning.
Sedan några år läser jag med nöje Olle Wästbergsnyhetsbrev. Här finns ett starkt samhällsengagemang, men också ett brinnande intresse för kultur. Dessutom många praktiska och värdefulla tips – speciellt om du tänker åka till New York (mycket användbara kan jag personligen intyga!).
Olle är också en duktig kock – testa något av hans frestande recept eller kolla in någon av hans böcker.
Olle Wästberg är generaldirektör för Svenska institutet, (som jobbar bl a med att sätta Sverige på kartan) har en bakgrund bl a som riksdagsledamot (fp), statssekreterare i finansdepartementet och chefredaktör på Expressen. I fem år var han generalkonsul i New York och detta präglar starkt nyhetsbrevets innehåll.
Som framgått i media “vann” Google i veckan mot bl a Louis Vuitton i Unionsdomstolen. I dom den 23 mars 2010 klargjordes att Google inte gör varumärkesintrång genom att sälja sökord – även om dessa sökord avser varumärken som tillhör någon annan än annonsören (t ex butiker som säljer Louis Vuitton-plagiat och som vill synas när internetanvändare söker på detta kännetecken). Söktjänsten kallas för AdWords och innebär att annonsören får en reklamlänk till sin webbplats, placerad under rubriken “sponsrade länkar”.
Domen är både rättsligt och kommersiellt intressant och som oftast är Unionsdomstolens utgångspunkter marknadsekonomiska; bl a att skapa förutsättningar för konkurrens och alternativ för konsumenten.
Domstolens principiella ställningstagande är att Google som söktjänstleverantör endast gör det möjligt att använda varumärket som sökord utan att själv använda kännetecknet. Samma synsätt gäller även om sökordsfunktionen gör det möjligt att kombinera sökordet med ord som “imitation eller “kopia”. Enligt domstolens uppfattning är det annonsören som använder kännetecknet och kan göra sig skyldig till varumärkesintrång beroende på hur annonsen presenteras – exempelvis om internetanvändaren vilseleds tro att annonsörens varor har något kommersiellt samband med varumärkeshavarens.
Kommersiellt intressant är att domstolen förefaller acceptera sökordsanvändning om annonsören inte skapar något vilseledande utan endast presenterar sina produkter som ett alternativ till varumärkeshavarens. Domstolen refererar i detta sammanhang till att det är tillåtet för annonsör att använda annans varumärke i jämförande reklam.
Domen är naturligtvis en lättnad för Google, som nu i stort kan fortsätta sin lönsamma affärsidé att sälja sökord till företag utan någon egentlig bakomliggande kontroll av om annonsörerna äger rätt till de varumärken som används. Men detta är kanske inte det som är mest intressant. Domen tydliggör två viktiga saker.
- För det första så bör domen utgöra en tankeställare för rättighetsinnehavare, att i allt högre utsträckning löpande hålla ordentlig koll på Google och andra sökmotorer för att identifiera om konkurrenter försöker “muta in sig” i träffbilden.
- För det andra står det nu definitivt klart att den som använder någon annans varumärke som sökord för egen annons, löper en uppenbar risk att bli stämd av rättighetsinnehavaren. Detta gäller som vi förklarat även om kännetecknet inte används i själva annonsen, utan “bara” som sökord . Avgörande blir hur den hypotetiska genomsittskonsumenten uppfattar annonsen och eventuell koppling till varumärkeshavaren En annons med texten – Köp möbler hos det “Blågula möbelvaruhuset” under sökordet IKEA skulle nog vara tveksamt medan det neutrala alternativet “köp möbler hos MIO” antagligen är OK.
Mot bakgrund av Internets ökande betydelse som marknadsplats kan vikten av att skydda sina ensamrätter i denna miljö inte nog understrykas. Om man vid sina kontroller upptäcker ett intrång kan man först pröva att klaga till Google. Men eftersom detta är tämligen lätt att “komma runt” (t ex genom att skapa en ny profil/annons), är alternativet att vidta rättsliga åtgärder. Det skulle därför inte förvåna om vi inom kort kan “se fram emot” en ström av kommande nationella tvister där varumärkesinnehavare hävdar att annonsörer gör intrång.
Kanske kan man likna situationen med nöjesindustrins kamp mot fildelning. Där har ansträngningarna att få bredbandsleverantörerna (jfr Google) att begränsa trafiken huvudsakligen misslyckats. Industrin har i stället varit tvungna att leta sig ned i kedjan mot t ex Pirate Bay (PDF) eller enskilda fildelare; i det här fallet annonsörerna.
Det blir intressant att följa utvecklingen och se vilka annonsörer som vågar fortsätta att chansa genom att via Google AdWords och andra liknande tjänster fortsätta köpa på sig konkurrenters sökord. Den rättighetsinnehavare som vidtar rättsliga åtgärder mot detta beteende kommer att ha god hjälp av Unionsdomstolens dom i arbetet att övertyga tingsrätten om intrånget.
