Det här är en väldigt intressant reklam för alla som vill veta hemligheten bakom the Hollywood beauty. Är man inte insatt i hur det fungerar i mediavärlden är det inte konstigt att man kan bli lite lätt besatt av kändisarnas perfekta hud, glansiga hår, långa ögonfransar och fylliga läppar.
Herregud, det finns i stort sett ingen reklambild som inte har retuscherats i t ex Photoshop. Detta visas i kampanjen Fotoshop by Adobé, gjord av Jesse Rosten. Kolla in den här och kom ihåg detta nästa gång du ser Frieda Pinto göra reklam för L’Oréal.
Varför tar medierna upp vissa ämnen men inte andra? Hur påverkar medierna oss mediekonsumenter? Och hur vinklas nyheter till medieaktörernas fördel?
Detta är exempel på frågor som tas upp i URs fantastiska serie ”Medialized” som går på måndagar klockan 22.00 på SVT1. Serien är en skildring och problematisering av den globala mediebranschen med mediekonsumenter, journalister och makthavare i 15 länder världen över.
Medialized är en bra och spännande serie som ger tittarna förståelse för hur medierna fungerar samt hur olika nyheter kan vinklas och redigeras för att påverka mediekonsumenterna i en viss riktning. Seriens budskap når också ända fram och man förstår hur viktigt det är att vara mediekritisk.
Förra veckans avsnitt ”A thread in the web” var extra intressant. Det handlade om att många aktörer idag använder sig av sociala medier för att sprida politiska och kommersiella budskap. Vi fick se exempel på hur bland annat Rödskjortorna i Thailand, Tea-party rörelsen i USA och swingdansare i Sverige använder sig av sociala medier för att nå ut med sina budskap.
Veckans avsnitt ”Nothing but the truth” handlade om att väldigt många av världens nyheter är färgade av både medieaktörer och journalister. Därför finns det idag många politiska krafter som skapar egna medier för att direkt nå mottagarna, utan journalisters inblandning. Vi fick bland annat följa Israels armé som startat ett eget produktionsbolag för att gå förbi journalisterna. Måndagens program går även i repris i dag på SVT2 kl 13 samt den 2/12.
Har du missat tidigare avsnitt? I så fall kan jag varmt rekommendera att se dessa på URplay!
Vådan av att leva isolerad omgiven av dåliga rådgivare, rövslickare och jasägare har återigen gjort sig påmind.
Redan Erik XIV ansågs vara ”halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare”, syftande på kungens sekreterare Göran Persson.
Hur mycket skuld kan man då lägga på furstar, diktatorer och företagsledare som tappar omdömet och verklighetskontakten? Är det bara Khadaffis fel att han fortfarande tror sig ha folkets stöd, där han (kanske) irrar omkring nere i sina 30 mil långa tunnlar?
Och är det bara Kamprads fel att han tror sig kunna komma undan med vilka uttalanden som helst om sina starka sympatier för nazisten Per Engdahl, bara för att han har status som folkkär folkhemsmöblerare?
Ligger kanske en stor del av skulden hos de rådgivare, PR-folk och hovnarrar som omger dem, viskar vad furstarna vill höra, smickrar och svassar och ställer sig in?
Vågar ingen säga sanningen till Khadaffi – att det är bye-bye sen länge? De du kallar drogade råttor är ditt folk och dom är trötta på dig!
Till Kamprad borde någon säga: ser du inte att du håller på att urholka ditt förtroendekapital? Att tala väl om en inbiten nazist, och dessutom att det blir känt samma dag som årets möbelkatalog når hushållen, är bad for business! Säg efter mig:
”ja, jag var med i nazistpartiet. Ja, jag var vän med Per Engdahl. Men oj vad jag ångrar mig och jag tar helt avstånd från nazism och fascism i alla former och därför donerar jag nu en ansenlig del av alla mina miljarder till en fond för hjälp åt offer för totalitära läror. Kalla den gärna IKEA-fonden.”
Och vem ska påpeka det uppenbara för Victor Muller – nu är det faktiskt slut, knalla iväg till tingsrätten och lämna in konkursansökan medan det finns några tillgångar alls kvar att betala löner och skulder med. Sen är det bye-bye, Victor. Ta dina 4 miljoner i arvode plus de där 40 miljonerna som SAAB betalat till Spyker i ledningsarvode – om du har mage. Grattis till en lönsam tid på fyratusen obegripligt lojala anställdas bekostnad.
I Libyen kanske en djärv sanningssägare skulle ha skjutits i gryningen som förrädare. Men på IKEA? Och på SAAB? Hallå?!
Det är inte bara Khadaffi som just nu har tunnelseende.
1500-talets rådgivare Göran Persson gick förresten ett omilt öde till mötes. Han torterades å det gräsligaste, halshöggs och hängdes slutligen, medan kungen nio år senare förgiftades med ärtsoppa. Hans sentida namne Göran Persson är för övrigt numera också rådgivare, på en PR-byrå.
Att makt är sexigt visste vi. Men så till den milda grad att den ena efter den andra av mäktiga män de senaste månaderna ertappats med gylfen nere – vad är orsaken? Har beteendet exploderat – eller har det alltid varit så, och är avslöjandena i så fall ett tecken på att en ny nolltolerans införts?
Den f d kandidaten till borgmästarposten i New York Anthony Weiner nekade länge till allt som påstods om att han twittrat bånge-foton på sig själv till en 21-årig kvinnlig student. Nu har han gråtit offentligt och bett hela världen om ursäkt, men inte förrän han överbevisats om sin skuld.
Här i Sverige påstås självaste kungen och hans entourage ha umgåtts flitigt med unga kvinnor – s k kaffeflickor – i lättfärdiga sammanhang under årens lopp. Detta entourage, Gubbtolvan kallat, sägs vara vana vid att kunna göra så – och komma undan med det. Och när de nu beskylls för gubbighet och bristande omdöme – nekar de till allt. Samtidigt som de uppenbarligen oroar sig för om det finns foton som bevisar motsatsen.
Det väcker frågor om huruvida makt också är ett afrodisiakum, som får män att tappa verklighetsförankringen och tro att de kan göra lite vad som helst? Och komma undan med det!
DSK,han på hotellet, lär ha haft en ansedd och dyr PR-byrå som målmedvetet krattade i manegen för denne gåsleversocialist med presidentambitioner. Men allvarligt talat – varför sa de inte bara till honom att hålla händerna på täcket och gylfen stängd, bara som punkt ett på listan? Strauss-Kahn är ju sedan länge en ökänd häradsbetäckare i sitt hemland!
Och varför riskerar Assange hela sin trovärdighet genom att utsätta sig för en kvinnas sexanklagelser? Samma år som Wikileaks slår igenom på allvar som sanningssägare!
Om den ömklige bångetwittraren suckar både partivänner och PR-folk: ”en absolut katastrof – ett skolexempel på hur man inte ska agera!”
I bästa fall leder det senaste kapitlet i följetongen Män, Makt och Sex till en rejäl omprövning hos det manliga släktet. I sämsta fall fortsätter medierna att fyllas med sjaskiga historier och folks förakt för de mäktiga hannarna ökar. Offren är som vanligt: kvinnorna, demokratin och förtroendet för överheten.
Slutligen några enkla tumregler, förmedlade gratis och franko till alla män:
A) håll gylfen stängd
B) om inte A lyckas, erkänn genast när du blir ertappad
C) stå för vad du gjort, skyll inte på andra
D) förklara att du förstått att du gjorde fel
E) visa empati med dem som drabbats/tagit illa upp
F) ta konsekvenserna och lova bättring
Arnold Schwarzenegger är ännu en mäktig man som schavotterat med ett rikt kärleksliv utanför den äktenskapliga ramen.
I Aftonbladet spekuleras om orsakerna till Weiners exponering.
Även inom fotbollsvärlden finns det män som utmärker sig- såsom Ryan Giggs!
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Häromdagen möttes vi av löpsedlar angående kokainskandalen med barnprogramledaren Ola Lindholm i huvudrollen. Nämen, inte har väl han knarkat? Han som ser så trevlig ut, är chefredaktör för KP, engagerad i BRIS och dessutom många barns förebild.
Tydligen visade ett test positivt för bensoylekgonin och Ola har därför åtalats för ringa narkotikabrott. Hans advokat hävdar dock att någon kan ha förväxlat proverna, ett påstående som polisen skrattar åt och anser totalt orimligt. Ola Lindholm har hängts ut ordentligt i media och då döms man fort, särskilt om man väljer att tiga.
Jag läser vidare och hittar ett blogginlägg där en arg Ola förklarar att han absolut inte har knarkat, möjligen kan någon ha drogat honom. Med tanke på att Ola framstår som en ganska så klipsk kille (i alla fall när man ser honom i Wild Kids) är jag tveksam till teorin om ”omedvetet drogande”.
Dock hoppas jag att Ola Lindholm talar sanning, hur konstigt det än låter. Knark i samma mening som barnprogramsledare är inte winning men nog är det betydligt värre att ljuga om att man inte har knarkat om man nu har gjort det.
Var är alla PR-experter och varför vägrar Ola att uttala sig i media (ett blogginlägg räknas inte i det här sammanhanget, inte heller en diskussion i ett KP-forum).
”Jag har inte tagit någon drog medvetet,” säger Ola. I vilket tillstånd var Ola när han i så fall omedvetet fick i sig drogen? Är han skyldig och medvetet ljuger är det ju verkligen pinsamt, det är inte så att Ola är den första offentliga personen att ta droger.
Misstag kan alla göra men då bör man vara beredd på konsekvenserna och ha en genomarbetad krisplan. Vi vill väl alla att Ola ska vara oskyldig. Mest för att det är fult att ljuga, speciellt för barn (!).
En sak har han i alla fall “lyckats” med och det är att hamna högt på agendan. Och det är ju ett plus om man nu tycker att “all PR är god PR”!?
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Det var överfullt med damer (var fanns de manliga medlemmarna?) i en av Palace festmatsalar när Informationsföreningen bjöd in till lunch. Den stora attraktionen var förstås krishanteraren, medietränaren och författarenPaul Ronge, som något speedad drog en tvåtimmarsföreläsning på 45 minuter. Men vi hann få oss en hel del nyttigt till livs.
Paul pratade om vinkel, nyhetsvärde, målgrupp och ”medierollerna” David, Goliath och experten. Sedan kom redogörelse för hantering av fråga, svar och budskap. Att det finns olika lösningar, ingen quick fix och om att lägga korten på bordet var några andra frågeställningar.
Vi fick även verkligt 10 handfasta råd i samband med en journalistkontakt:
Ljug aldrig
Förbered dig noga
Sök nyckelformuleringar
Tappa aldrig humöret
Du säger bara det du vill
Anpassa dig till mediet
Tänk på bilden
Inget off the record
Säg ifrån vid fel
Undvik att säga nej
Att oväntat är det som utmärker krisen – t o m Paul, som förmodligen sett det mesta inom krishantering var noga med att påpeka nödvändigheten av en ödmjuk inställning.
Men – om nu Janne Josefsson ringer på dörren – då är det bra om krisgruppen har följande checklista till hands:
Vad har hänt och hur kunde det hända?
Vad gör vi för att hjälpa ev drabbade i akutsituationen?
Vilket fel – vårt/andras; Vilka faktorer?
Vad gör vi långsiktigt?
Hur kommunicerar man med omvärlden under tiden?
Självklart gjorde Paul också reklam för sin bok När Janne Josefsson ringer. Jag har den själv i bokhyllan och läste den när den kom ut för 1 ½ år sedan. Nu får jag nog ta och läsa om den! Kan beställas här.
Sveriges Informationsförening har själva lagt ut en sammanfattning av Pauls presentation.
Här på Plyhmbloggen har vi tidigare skrivit om bl a Paul Ronge under rubriken Drevet går…..
Britney får sammanbrott, Paris har suttit inne och Lindsay snor smycken, ärligt talat, jag är egentligen inte det minsta förvånad över Charlie Sheens skandaler. Extrem livsstil hör ju till Hollywoods vardag. Vad som dock skiljer Sheen från övriga kändisar som ofta skäms, går under jorden och sedan talar ut hos Oprah är att han verka njuta av varenda sekund i rampljuset. Här är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet, eller?!
För Charlie Sheen gör inte någon större ansträngning att framställa sig själv som skärpt och intelligent, i stället levererar han det ena märkliga uttalandet efter det andra: han kallar sin f d motspelare Jon Cryer för troll (se Cryer’s svar här), påstår att hans livsstil är ”winning” och att han går på drogen ”Charlie Sheen” som alla andra dör av. Jag är osäker på om det rör sig om någon slags genomtänkt PR-plan, teater eller om Sheen helt enkelt har bestämt sig för att göra precis vad han känner för.
Det kanske blir lite för mycket av det goda när man är världens bäst betalda tv-skådis? Jag skrattar åt min dagliga uppdatering av Sheen-citat men samtidigt tycker jag att det är tragiskt: sexköpare, drogmissbrukare och kvinnomisshandlare. Charlie Sheen (eller Carlos Irwin Estevez som han egentligen heter) är ju inget annat än en knarkare som totalt spårat ur.
Samtidigt som historia skrivs i Egypten pågår diskussioner i Sverige och övriga världen om hur det som händer ska beskrivas. De sociala mediernas betydelse för informationsspridningen är enorm. Här är några länkar till artiklar, debattinlägg och bloggar där begreppet ”Facebookrevolution” nämns eller diskuteras: TV4, Aftonbladet,Hamsterpaj, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet.
Själv tycker jag det är intressant att ta del av medierapportering som använder sociala medier som källor. Samtidigt tycker jag det är att förminska det folkliga upproret genom att kalla det för en Facebookrevolution.
I Dagens Media nämns Egypten och de sociala mediernas betydelse som förra veckans snackis. Dagens Media har också en annan vinkel på händelserna i Egypten kopplat till Facebook, nämligen hur de svenska charterbolagen krishanterar.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo Foto: PSFK – a New York based trends research and innovation company
Baddräktskungen Panos Papadopoulos firar att verksamheten Panos Emporio fyller 25 år. Det görs både på catwalken och i TV-rutan. PR-gurun Panos celebrerar under innevarande vecka vältajmat och med god hjälp av krönikören och författaren, numera PR-konsulten Linda Skugge och man kan bara gratulera till ett supergenomslag.
Igår kväll kunde man se Panos i serien ”Den hemlige miljonären” på TV5. Programmet, som har pågått några veckor och med deltagare som bl a GI-experten Ola Lauritzon går ut på att miljonärer ska lämna sin ordinarie tillvaro för att under en vecka leva under cover med hemlösa och hjälpa volontärarbetare i deras vardag. Panos, som själv har en fattig bakgrund i Grekland bakom sig upplevde veckan som extremt jobbig. Missade ni gårdagens inslag finns det en chans till den 12 februari!
Imorgon 10 februari jubilerar Panos Emporio med en galakväll och en exklusiv modevisning i Stockholm. Detta sker i anknytning till Stockholms modevecka och jubileumskollektionen “Honeymoon Collection” visas då upp med hjälp av ett antal utvalda kända ansikten.
Bättre forskningsklimat. Entreprenörskap i skolan. Rimligare skattesystem. Uppmuntran och stöd till nya företag – i stället för regelkrångel. Detta är några av de viktiga frågor som måste drivas för att entreprenörens villkor ska ändras.
Samtidigt kan ovannämnda ses som en programförklaring för den nya Bonnierrelaterade tidskriften Nya Affärer; ett samarbete mellan Privata Affärer och Veckans Affärer.
Till det facila priset av 69:- får vi gott om handfasta tips och konkreta hjälpmedel att användas i vår entreprenörstillvaro. Som läsare kan du även ta del av mentorsprogram, event och nyhetsbrev. Dessutom finns sedan i somras www.nyaaffarer.se. Tidskriften trycktes som första upplaga i 40.000 exemplar och skickades i första hand till Privata Affärers och Veckans Affärers intresserade prenumeranter.
Sponsorer/Partners är mobiloperatören Tre, SEB och UC. Dessa presenteras/används som experter inom några av tidningens fokusområden. Sponsorskapet innebär även exponering som specialister i tidningen och deltagande vid kommande event. Frågan har tagits upp i bl a Dagens Media om detta upplägg kommer att påverka journalistiken som sådan, något som redaktör Mikael Zachrisson förstås bestämt avvisar.
Störst enskilt utrymme i första numret får den minst sagt mångsidige profilen Charlie Söderberg, som bl a i sex kärnfulla företagartips (skapa en ny produkt, sätt upp mål, skapa nätverk, våga bryta mönster, gör det du är bäst på, jobba med attityden) sammanfattar sin syn på ett lyckat entreprenörskap. Låter som ett vinnande koncept!
Under rubrikerna Nyheter, Marknad, Ekonomi, Juridik, Ledarskap finns det mycket smått och gott att läsa, lära och inspireras av i Nya Affärer. I oftast mycket korta, populistiska reportage, gärna i “tipsform” ges mer lättillgänglig inspiration än djuplodande kunskap. Men det hela är aptitligt förpackat och inger definitivt läslust – om än i blädderstil.
Det finns redan en tidskrift med samma målgrupp – Entreprenören.
Varannan svensk tyckte enligt en SIFO-undersökning att “kungen kunde få vara ifred”, indignerade vänner rasade över påhoppet, kungens “hallick” spydde galla över alla lögner, påstådda älskarinnor hukade i buskarna oroliga för repressalier och var förstås heta villebråd för grävande journalister. Och så hade vi ju bl a Monica, 45, som visade privata bilder och berättade om festerna i den kungliga vänkretsen när det begav sig.
När Madeleines otrogne fästman, Jonas, schavotterade i pressen för sin uppdagade affär med norska Tora var det egentligen första gången kungligt relaterad otrohet tilläts bli en issue. Svensk press anammade därmed en mer internationell standard, vilken numera får anses helt etablerad. Spaltkilometer har nu bekräftat detta – även med dyningar runt om i internationell press.
Presskonferensen utanför Trollhättan, som attraherade ett stort pressuppbåd med ett femtiotal journalister blev en “besvikelse” men samtidigt något av en vändpunkt. Kungen babblade på relativt osammanhängande - men ändå till synes avspänt om den årliga älgjakten, ja, han tillät sig tom att skämta då och då. Till slut kom dock en kommentar om boken - eftersom han inte hade läst den kunde han inte heller uttala sig. Smart!?
Så finns det verkligen mer att säga? Eller väljer alla inblandade, inklusive media – liksom kungen och hans familj – att vända blad? Och är det faktiskt inte till slut kungen själv som drog det längsta strået!?
Så länge vi inte är där, kan ingen säga att siarnas förutsägelser är fel. Redan de gamla grekerna erbjöd seanser med orakel för att man skulle få reda på framtiden. Då var det prästerna som ordinerade en diet åt de framtidstörstande som resulterade i väldigt förvirrade tillstånd. Det var maten eller snarare bristen på densamma som gav känslan av att se in i framtiden.
Nu är det en hel industri med professionella talare och framtidsforskare som villigt och bestämt berättar för oss om hur framtiden ter sig. Jag sökte på ordet “Futurist” och fick nära 8 miljoner träffar.
Kanske du sett notisen om dagstidningarnas död? De försvinner redan 2019 i USA och 2025 i Sverige. Vill du fortfarande ha din morgonstund med tidningen i framtiden bör du överväga en flytt till Mongoliet. Där beräknas tidningarna dö ut 2040.
Mannen som gör dessa uttalanden är en av futuristernas estradörer – australiensaren Ross Dawson, som lika tvärsäkert även uttalar sig om museernas och bibliotekens framtid, finansiella tjänsters, arbetens och organisationers, vårdsektorns eller rent av affärslivets framtid.
Ligger hans förutsägelser inte i linje med det du vill höra går det alltid att hitta en annan ståndpunkt. Om vi återigen tar tidningarnas framtid så var branschens egna representanter, inte helt oväntat, väldigt positiva om sin framtid på the American Magazine Conference nu i oktober. Enligt en referent på World Future Society’s hemsida, bloggaren P Tucker, hade de dock glömt att förutsäga om och i så fall hur det journalistiska innehållet kan te sig, “The future of the magazine industry doesn’t include Magazines”.
Angående vår framtid fällde nationalekonomen John Maynard Keynes en oomtvistlig framtidsförutsägelse – “In the long run, we’re all dead”. Något som Keynes underströk med “It is better to be roughly right than precisely wrong”.
Förvisso, men nog är det spännande att redan nu veta hur det blir innan och efter den stunden.
SM i Minne arrangerat av Svenska Minnesförbundet blev åter en succé! Denna gång även en publikmässig sådan. Men hur gör man för att få många åskådare till en sport som kräver absolut tystnad? Tävlingsdeltagarna måste koncentrera sig och sitta i en tyst miljö. Att hålla till på Bok & Bibliotek låter knappast som en bra lösning, eller?! Men att vara på Bokmässan visade sig vara ett mycket bra alternativ med chans till mycket PR och exponering för en stor publik!
Göteborg är under en förlängd helg i slutet av september vad Stockholm alltid är när det gäller tillgång till media. T o m den talande P-kanalen sänder direkt från Bok & Bibliotek! Ja, extremt många journalister och kändisar lämnar den kungliga huvudstaden och byter sida till Sveriges minneshuvudstad – Göteborg (med tre av fyra i minneslandslaget har jag tagit mig friheten att utnämna Göteborg till Sveriges framsida när det gäller minne).
Ett av minnessportens största dilemman är just att den inte syns för en bredare publik. Men även att inte få den media som sporten förtjänar. En bra lösning visade sig vara att bygga en glasbur i en folktät miljö – 100.000 besökare under fyra dagar och där all media värt namnet är närvarande. Succé! Från Världsförbundet i Minne konstaterade man också att SM i Minne 2010 hade den största publik en minnestävling någonsin haft; inräknat VM.
Att återupprepa den enorma mediasuccén från förra årets SM i Minne visste vi skulle bli svårt. Nyhetetens behag är blott en gång. Men det blev alltså väldigt bra den här gången också. Dels fick vinnaren, Mattias Ribbing sin beskärda del av medial uppmärksamhet och dels gav oss närvaron mitt i böckernas mecka en superbra position och möjlighet till en fantastisk fysisk PR-succé. Vi ser redan fram emot nästa år!
Påven Benedict XVI besöker som bekant Storbritannien denna vecka. Som alltid när en tydlig representant för en uttrycklig tro eller ideologi ska framträda blir det mycket uppmärksamhet redan innan händelsen inträffat.
Bland det uppmärksammade kan noteras att påvens besök kostar de brittiska skattebetalarna ca 140 miljoner kronor och att det åter aktualiserar de sexuella övergreppen gjorda av katolska fr a präster på barn.
Ett företag som försöker dra nytta av påvens besök är glassvarumärket Antonio Federici som planerar att sätta upp affischer längs påvens kortegeväg i London. På bilderna syns dels en höggravid nunna ätandes glass i en kyrka med texterna: “Immaculately conceived” och “Ice cream is our religion”. Som ofta är det en ordlek med ‘Immaculately conceived’ där den inte bara anspelar på den obefläckade avelsen utan också kan tolkas i stil med felfri föreställning. En annan annons visar på två präster i en uppenbart kärvänlig situation och texten “We believe in salivation”, även här en ordlek mellan salvation – frälsning och salivation – salivering, fritt översatt läskande.
PR-tricket är helt klart uppmärksammat redan innan. Frågan är om en lek med sex och religion kommer att öka glassförsäljningen. Men fyndigt är det. Eller?
Vad skulle få svenska RO att reagera tror du? Fundera en stund och lämna gärna en kommentar. Kanske nya epokgörande kampanjer föds här.
Ryska Irina Vostrilkova är vacker, välutbildad och vältalig. Hon jobbar som servitris på en liten bar, trots att hon är läkare. Och så skriver hon långa mail om kärlek. SvD fejkade en identitet som 39-årige dataingenjören Mats från Gubbängen och tog kontakt med Irina.
Efter tio kärleksfulla mail där hon berättar allt om sig själv, sin familj, gudstro, att hon är bra på att laga mat och vad hennes förra hund hette, kommer så en förfrågan om 500 euro för hjälp med visum.
I senaste numret av Passion for Business finns slutligen en intressant artikel om den ryska kvinnans villkor i det moderna Ryssland, vilket är = Moskva. Kalla fakta om ekonomiskt hårda villkor och rådande traditionella värderingar visar på många kvinnors tuffa vardag. Kanske inte så underligt då att det förutom gott om fiktiva Irinor även finns ett antal verkliga Irinor med samma mål – att knyta hymens band med en välbärgad man.
Just nu har Sveriges tv-tittare ett enormt stort intresse av framgångsrika mäns fruars vardag: Svenska och norska Hollywoodfruar, desperata (fiktiva) fruar och snart skånska framgångsrika fruar och The Hamptons-fruar. Tydligen letade produktionsbolaget även efter en homosexuell kille som levde lyxigt “hemmafruliv” i USA, men det var ingen som hörde av sig.
Vad är det egentligen som intresserar oss? Anna Ankas klagande på trädgårdsmästaren, Maria Montazamis ostkrokar, Agnes Nicole Winters senaste musikvideo till A Real Man eller Päivi Hackers pole dancing? Det diskuteras och framförallt kritiseras flitigt både på internet och i lunchrummet men ändå kan vi inte stänga av tv’n. Är detta en så främmande värld för majoriteten av oss svenskar att vi inte kan låta bli att fascineras eller är det bara den svenska avundsjukan som kommer fram när dyra smycken, bilar och hus visas upp?
De framgångsrika männen då? Vad gör de när fruarna botoxar pannan, spår sig och shoppar? Arbetar antagligen, och vem är intresserad av det? Kanske en målgrupp bestående av män? Jag tror att det hade varit ganska intressant att istället få följa alla dessa fruars män i deras arbeten. Lite mer business helt enkelt (men ändå en “lyxig” tillvaro för de som nu vill se detta).
För den som hellre vill läsa om livet som lyxhustru rekommenderas den nya boken The Devil’s Casino av Vicky Ward (hustru till fd Lehman Brothers-direktören Bradley Jack). Vicky berättar om den perfekta ytan, människans svagheter, pengars korrumperande makt och farorna med hybris. Livet på Wall Street låter spännande jämfört med höstens tv-utbud.
Sagan blev verklighet och verkligheten var som en saga när kronprinsessan fick sin prins i helgen. Det var fest, kärlek i luften och höga förväntningar i den kungliga huvudstaden när hundratusentals människor samlades för att få en skymt av brudparet. Vi som trängdes på Stockholms gator delade dagens upplevelser med många miljoner tv-tittare över hela världen.
Säkert uppstod en del fadäser under dagen men de var i så fall endast märkbara för de initierade och alla arrangörer/ansvariga kunde med rätta dra en lättnadens suck efter väl förrättat värv. Allt gick enligt plan och det blev inga överraskningar i detta välregisserade spel där även några ”vanliga dödliga” fick sola sig i den kungliga glansen.
Jo, en överraskning – Daniels fantastiska tal under bröllopsmiddagen. Från att ha framstått som en blek skugga bredvid den drillade Victoria fick vi nu se en helt annan person träda fram i rampljuset. Brudgummens tal rev ner flera minuters ovationer och intet öga var torrt när han med passion betygade sin nyblivna hustru sin kärlek. “Osvenskt” och befriande chosefritt! Kanske blir det som Herman Lindqvist förespår: att det kommer att bli inne att tala om kärlek!?
På ett X2000 mellan Göteborg och Stockholm ropar en tågvärd glatt ut bistrons lockelser och avslutar med…………… och så finns det negerbollar också! Hoppsan! Många (?!) av resenärerna lär ha satt i halsen och “ärendet” växte blixtsnabbt till otroliga dimensioner.
Sedan i torsdags när denna “incident” inträffade har negerbollen valsat runt. T ex i DN med 31 blogginlägg. Och i Aftonbladet med 492 kommentarer.
Bl a signaturen MegaMamma kommenterar: “vad jag vill ha sagt är att om man ska märka ord, så bör hela det svenska språket granskas. Ordet hora t ex, likväl som det finns andra ord som fetto, tjockröv, idiot, blatte, osv. Var tycker du själv gränsen går? Vilka är aj-aj? Människor reagerar olika, eller hur? ……….”
För min del har ordet negerboll ingått i vokabuläret sedan barnsben och jag har faktiskt aldrig grubblat över att det skulle vara nedvärderande. Och det är heller aldrig någon som har reagerat. Har du?
Men ärendet har definitivt varit på tapeten: Ur Wikipedia: “Ett konditori i Sjöbo, som kallade bakverket “negerboll”, anmäldes 2003 till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)………”.
SJ:s vice presschef kommenterar händelsen med att det var en “rätt ung person och nog ett misstag”. Vidare får vi veta att det inte blir några konsekvenser för personen i fråga.
Det var väl i alla fall skönt att höra!
Om man följer den svenska enfrågedebatten om vems intresse börsbolag ska verka för fokuserar media i synnerhet på en målgrupp – börsbolagens koncernledningar och framför allt dess VD:ar. Intresset och motivationen styrs av bonus. Finansmarknadsministern Mats Odell driver denna fråga på årets bolagsstämmor, inga bonusar, tack.
SvD-tecknaren Jan Berglin med sina träffsäkra betraktelser av tillvaron har flera mycket träffande iakttagelser om bonusar, bland annat i en strip från “Välkommen till Fjuckby”:
Den ena Berglin-karaktären säger “Carl-Henric Svanberg tycker att bonusar ska finnas kvar eftersom toppchefer är tävlingsmänniskor som sporras av detta”, varpå den andra replikerar “Jaha…vilka slags tävlingar tänker han då på? Terrängloppet “Dagis runt” där alla får medalj o bulle oavsett resultat? Riktiga tävlingsmänniskor vet att man inte får ett skit om man är usel!!”
Lyfter man blicken från vår perifera bakgård till den anglosaxiska världen besvaras frågan annorlunda om börsbolagens målgruppsfokus. Fram till finanskrisen gällde shareholder value, börsbolagets förmåga att få en optimal marknadsvärdering, generera vinst och utdelningar. Nu har till och med GE:s tidigare koncernchef Jack Welch, mannen som gav begreppet ett ansikte, vänt ryggen åt det med orden; “On the face of it, shareholder value is the dumbest idea in the world, shareholder value is a result, not a strategy . . . Your main constituencies are your employees, your customers and your products.”
Även mitt husorgan The Economist har uppmärksammat frågan under rubriken “A new idolatry”. Kvartalskapitalismen får ge vika för mer långsiktiga målsättningar där – ta daa – andra stakeholders så som kunden och rent av de anställda ska ställas i första rummet.
Orsak och verkan, upplysningstidens mantra, kanske åter kommer i ropet.
Svensk press hantering av Tiger Woods otrohetsaffärer i höstas sägs ha inneburit ett trendbrott. Ämnet otrohet var därmed inte lika tabubelagt utan det blev relativt fritt fram att hänga ut den skyldige/skyldiga utan pardon. Därmed närmade vi oss med ett stort steg hanteringen av den här typen av skandaler enligt kontinental praxis.
Tidigare i veckan verkar det ändå ha pågått något slags omvänt pressmässigt schackrande om först till kvarn. Intressant nog blev det Svensk Damtidning som gick i bräschen och tog upp tråden från norska Se og Hør. Svensk Damtidning är av tradition en av kungahusets mest lojala vapendragare. Fast det klart för några veckor sedan skrev bloggande journalisten Åsa Bönnelyche om drottningens påstådda svåra sjukdom (Alzheimers). Så lojalitetshindret var redan undanröjt. De senaste dagarna har kvällspressen hängt på otrohetskarusellen i full skala med tryckta specialbilagor.
Hovet, med extremt erfarna PR-ansvariga Nina Eldh i spetsen, har inte fått godkänt för sin krishantering i det här fallet. Det är ingen nytta med att stänga till och göra bristfälliga, diffusa uttalanden. Men det klart här finns säkert många starka viljor bakom kulisserna, som har en del att säga till om. Då är det inte enkelt att agera by the book och det handlar ju icke att förglömma om människor av kött och blod.
Och tidpunkten? Med bröllopet den 19 juni i snabbt antågande började det brännas. Fokus borde vara på de lyckliga tu och deras förberedelser. Igår kom så meddelandet från hovet att förlovningen har brutits – förhoppningsvis ett moget personligt beslut och inte påskyndat av tryck från omgivningen. Kanske hinner nu Jonas-affären svalna under de närmaste månaderna, men den etiska gränsen för vad som är “tillåten” exponering i svensk press har definitivt för alltid flyttats fram.
Se GPs dividerande om sin publicitet och hänvisning till allmänhetens intresse.
Med gårdagens officiella tillkännagivande av den uppslagna förlovningen blev det helt ok att publicera även för DN och SvD. Och historien fortsätter i GP etc.
Det var när begreppet size zero (svensk storlek 30) skapades som det extremt smala idealet började uppmärksammas ordentligt. Nicole Richie, Victoria Beckham och Olsen-tvillingarna visade upp sina beniga kroppar och så var trenden satt.
Det skylls på media och modevärlden och i förra veckan fälldes H&M för att ha använt sig av en alldeles för smal modell (21-åriga Chanel Iman) i sin reklamkampanj. Jag kan räkna upp ytterligare 50 företag som använder sig av modeller med den minimalistiska kroppsformen. Det måste finnas bättre och mer verksamma sätt att angripa det här onaturliga idealet på.
Modeindustrin skapar trender och värderingar och ska det ske en förändring måste det börja inifrån. Mode handlar om drömmar och illusioner, som Karl Lagerfeld säger. Och så länge det konceptet säljer så kommer branschen att fortsätta på samma sätt.
För några år sedan gjorde den brittiska fd sångerskan Louise Redknapp en uppmärksammad dokumentär där hon på 30 dagar följde en strikt diet med målet att uppnå size zero. Syftet var att visa hur farligt det faktiskt är för kroppens organ att aldrig få tillräckligt med näring och hur detta förvrängda ideal påverkar unga tjejer (och killar).
Och ja, idealet är sjukt men dessvärre tidsenligt och det är uppenbart att unga påverkas av vad som visas i media. Jag provade själv efedrin när jag var ung (=yngre) och dum men kom aldrig iväg till gymmet utan slutade upp på akuten istället.
Men kanske håller det som hittills präglat 2000-talet på att förändras? I höstas valde designern Mark Fast att använda sig av modeller i olika storlekar, V Magazine har gjort en “size issue” och modellen Lara Stones relativt kurviga figur syns flitigt både i tidningar och på visningar. Jag hoppas att trenden håller på att vända och att användandet av “vanliga” modeller är bestående.
Jag läste en artikel i Dagens Juridik där det framgick att en majoritet bland unga tycker att prostitution är ok. Jag är faktiskt inte förvånad. Får jag skylla på media? UniversitetsstudentenBelle de Jour’s liv har blivit tv-serie, lyxprostituerade Tracy Quans böcker har översatts till 14 språk. Dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel saknar allt vad integritet heter och artiklar i populärpressen och bloggar berättar om livet som lyxhora eller porrstjärna. En värld som tidigare har varit stängd för “obehöriga” har nu lämnat dörren på vid gavel. Det som för femtio år sedan ansågs vara kränkande har idag blivit ett mycket uppmärksammat och accepterat beteende i media.
Enligt en undersökning (som gjordes i Västernorrland och Jämtland) instämde sju procent av tjejerna och 15 procent av killarna helt med påståendet att “det är helt OK att sälja sexuella tjänster – man bestämmer ju själv”. Endast 41 procent av tjejerna och lika många bland killarna uppgav att de inte instämde alls med påståendet.
Ungdomarna fick även svara på om de själva har fått erbjudande om att utföra sexuella tjänster mot betalning. 13 procent av tjejerna uppgav att de någon gång har fått det erbjudandet, bland killarna var siffran fem procent.
Dessutom uppgav 1,8 procent av tjejerna och 1,6 procent av killarna att de själva någon gång utfört en sexuell tjänst mot betalning.
Oroväckande? Javisst. Men med tanke på vad som är tillgängligt via media (ta bara videon som avslöjade när fotomodellen Sophie Anderton försökte sälja sex t ex) så är jag inte så förvånad över undersökningens resultat som jag antagligen borde vara.
Studiens svar måste anses överraskande med tanke på den senaste debatten om prostitution och kriminaliserandet av den som köper sexuella tjänster. Visar undersökningen att det är en skillnad mellan lagstiftningens normering och den värdering som finns hos medborgarna? Vad tycker sexarbetarna själva?
Enligt Federley är sexköpslagen felriktad och skapad över huvudet på de prostituerade. Själv har jag läst Tracy Quans böcker och kan inte annat än fascineras av hennes engagemang i PONY (Prostitutes of New York) och hennes kolumner i diverse stora tidningar som Financial Times och International Herald Tribune.
Vad får man tycka egentligen och varför anser så många av ungdomarna i enkäten att det är ok att sälja sex? Beror deras åsikter på media? Vem ska anpassa sig efter vem? Det är inte lätt med normgivning i samhället och i det här fallet verkar inte lagstiftningen ha påverkat normerna i någon större utsträckning. I vart fall inte för de yngre.
I dag är det premiär för “S” – Amelia Adamos nya skötebarn. Det är ett magasin om skvaller på hög nivå och Bonniers investering i en ny marknad. 92 sidor för 29 kronor är ett hyggligt pris för en tidskrift, som ger insikt i kändisars liv på kungafamiljnivå och i det exklusiva näringslivet.
Kronprinsessan Victoria tronar på förstasidan och vi kan bl a läsa om hur Sveriges rikaste kvinnor lever. Med de två prinsessbröllopen senare under året som garanter borde nästan första året redan kunna räknas hem.
Bonniers har investerat mellan 15 och 20 miljoner för att försäkra sig om en succé. Här ligger bl a en satsning på namnkunniga profiler som Elisabeth Tarras-Wahlberg, tidigare informationschef vid Hovet som nu blir krönikör och Beatrice Birkeldh från Expressen, som nu blir tidningens nyckelreporter. Förebild lär vara amerikanska tidksriften People.
Många kommentarer kring tidskriften handlar dock om namnet. Vad står “S” för? De flesta associerar direkt till socialdemokraterna; en omöjlig koppling i det här sammanhanget? Bakom bokstaven “S” finns dock en stor stjärna, så en gissning är att “S” står för Star?! Eller kanske har Amelia en hund, som heter Sofus?
Amelia lär vara nervös den här gången. Hon har ju ett bra record i många sammanhang och har t ex lyckosamt sjösatt tre klassiker i den svenska tidskriftsvärlden. Såväl Amelia (numera 15 år), Tara och “M” har blivit säkra kort och funnit stora och stabila läsargrupper. Fallhöjden är alltså hög.
Häromkvällen hörde jag ett kort uttalande av Amelia inför den nya lanseringen. Hennes största farhåga var att “dom” inte skulle släppa till – d v s att kändisar på “rätt” nivå inte är vana att vika ut sig och att det alltså kommer att saknas tillräckligt underlag att skriva om. Förutsatt att exponeringen sker inom justa ramar blir nog detta inget problem, men det återstår att se.
Personligen är jag (hittills) måttligt intresserad av skvallertidningar, men visst måste jag kolla om “S” är något att ha. Nu går jag och köper ett ex!
Uppdatering 20100305: Nu blir det ytterligare ko: nkurrens – Aftonbladet Royal - glossigt lyxmagasin kommer första gången torsdag nästa vecka och sedan ytterligare sex ggr under våren.
Uppdatering 20100313: Första numret av S sålde mer än 50.000 ex! Det är Amelia mycket nöjd med. Förhoppningsvis håller den goda försäljningen även i fortsättningen.
Ett stort antal åhörare hade mött upp, liksom ett flertal representanter för media. Kvällen inleddes med en slice pizza och ett glas bubbel, en pikant kombination och något som Anders enligt boken gärna trakterar sina vänner med. Moderator Maria Gerlofson (chefredaktör tidningen PS) höll i trådarna under kvällens intressanta presentationer och diskussioner.
För fem år sedan fick Anders besked om att han hade högst ett år kvar att leva. Boken handlar om författarens liv efter detta besked, av naturliga skäl kretsande kring sjukdomen, men även hans upplevelser av vården och de människor han träffar under tiden.
“Att överleva” är en dramatisk och tänkvärd bok skriven med perspektivet “att varje dag kan vara den sista”, men ändå med en osentimental och objektiv ton. Anders har fått fem år “till skänks” och har utnyttjat tiden väl med bl a produktion av flera böcker, inspelning av en skiva, segling i skärgården, hård fysisk träning och umgänge med många trevliga vänner.
En del av boken utgörs av Anders kontakt med och tilltro till en ny svensk behandlingsmetod mot cancer, som han av en tillfällighet kom i kontakt med och som då testades i en pilotstudie. Anders är övertygad om att han till stor del har behandlingen, som han då fick tillgång till att tacka för sitt liv idag.
Se information om bolaget SentoClone, vars produkt är under utveckling och numera klassad som läkemedel. För närvarande genomförs en klinisk studie på malignt melanom och förhoppningsvis kommer metoden även att kunna användas på flera sorters cancer t ex tjocktarmscancer, bröstcancer, prostatacancer och lungcancer.
Se artikel om Anders i senaste numret av det utmärkta magasinet Filter under rubriken Räddad av sin egen kropp.
Se intervju med Anders på YouTube eller hör honom läsa ur boken.
Affärskedjan Tesco (drygt 4.300 affärer i 14 länder) har råkat i blåsväder. Julkortet enligt ovan föreställande ett barn – rödhårigt – sittande på Jultomtens knä anses vara diskriminerande och dras därför tillbaka från sortimentet.
“Santa loves all kids. Even the ginger ones”. Så lyder texten på kortet i fråga. En mamma med tre rödhåriga barn uppfattade kortet som kränkande, klagade hos butikspersonalen i York, England och uttalade sig även offentligt, vilket föranledde en kraftig reaktion bland medier och bloggare i Storbritannien.
Kortet har nu tagits bort ur sortimentet och Tesco har gått ut med en offentlig ursäkt.
Om barnet varit färgat, överviktigt, anorektiskt, handikappat etc – hade vi förmodligen instinktivt tyckt att det var provocerande. Men om det varit ett barn med lockigt hår eller fräknig hy? Vad är diskriminerande? Är det en personlig upplevelse?
Jag undrar också över den snabba och kraftiga exponeringen av en sådan här “banal” händelse. Hur det kan få en sådan dignitet? Jag tycker bara kortet är ovanligt töntigt och allmänt smaklöst. Men diskriminerande och värt en sådan uppmärksamhet (nu även i svensk media)? Är det så triggande? Eller råder det bara allmän nyhetstorka?
Men det klart jag är ju inte rödhårig. Vad tycker du?
Världens bäste golfspelare har en årslön på ca 90 miljoner dollar, sponsoravtal värda 100 miljoner dollar och affärer med minst tre kvinnor – antalet ökar dock timme för timme. Att golfens perfektionist nr 1, Tiger Woods, skulle bli hängd på skvallersidorna verkade minst sagt orealistiskt. Men efter bilkrasch,drogrykten och oräkneliga mediespekulationer har varumärket Tiger Woods fått sig en rejäl törn.Varumärkesexperter verkar vara överens om att Tiger’s otrohetsaffärer har en negativ inverkan på vad som ansågs vara ett av sportvärldens mest prestigefulla varumärken.
- Tiger’s varumärke står för perfektionism, han är en Mr Perfect, han gör aldrig några fel. Därför drabbas hans varumärke hårdare eftersom han inte visat några “mänskliga” drag tidigare. Media kommer att kräva en offentlig ursäkt, skadan är så pass utbredd och i de flesta skandalsituationer är öppenhetsprincipen att föredra, säger Niklas Olovzon, grundare till kommunikationsbyrån S&B till tidningen Svensk Golf.
Även Marianne Tollefors på Tollefors Consulting säger till Affärsvärlden att hon är övertygad om att skandalerna har påverkat det personliga varumärket och att Tiger snabbt borde inleda arbetet med att åter bygga upp omvärldens förtroende. Ännu så länge avvaktar dock sponsorerna själva (bl.a. Nike, EA Sports och Gillette) och menar att de har fortsatt förtroende för Tiger Woods. Under kvällen har dock motsatt information börjat höras, reklamfilmer ställs in etc.
- Det Tiger Woods behöver är att hans fru väljer att stötta honom offentligt. Tills dess kommer spekulationerna att skada hans rykte.
I januarinumret för Golf Digest kan man läsa om “10 tips Obama can take from Tiger“. I artikeln står bl a att “Tiger has always been able to pull himself together after setbacks”. Något som han förmodligen, på ett eller annat sätt - men kanske inte fullt ut, kommer att göra även efter detta nederlag. Detta är ju trots allt något annat än en förlorad golftävling.
Sedan kan man reflektera över timingen för de 10 tipsen i Golf Digest. Den kunde inte ha varit sämre! Detta har dock redaktionen föredömligt tagit hand om genom att bl a publicera de många mail som kommit in på sin blogg.
99 procent av Rysslands viktigaste medier finns i Moskva och bara ett dussintal publikationer ges ut i hela landet. Därför är förstås PR-marknaden också starkt centraliserad.
På regional basis är det mycket svårt att få information publicerad och det krävs betalning såvida man inte representerar ett myndighetsägt företag. Korruptionen är mycket besvärande, men å andra sidan kan man bli garanterad införande om man hostar upp en viss summa. Ja, man kan t o m specificera viss dag och plats i tidningen.
I Moskva tillämpas s k “stopplista” – mot ett visst belopp informeras PR-byrån om planerade införanden relaterade till kunder. Byrån kan då granska artikeln, ändra i den och t o m stoppa den – mot extra betalning förstås.
Det positiva är dock att de korrupta medierna ofta har en relativt begränsad läsekrets. I stället kan man koncentrera sig på några få, oberoende medier med stort inflytande, som trots allt finns även där.
Som PR-konsult fascineras/avskräcks jag av de arbetsförhållanden som beskrivs ovan, men kan inte heller låta bli att reflektera över de förändringar som pågår i vårt eget medielandskap med köpt plats och påverkan av sociala medier.
För mer information – Se Tendens Special nr 3 (finns ej i digital form) Leonid Konik, Chief Editor ComNews Group - och googla på PR Professionals Newsletter Juli 2009
En blekare och alltmer härjad Guillou löper sedan några dagar gatlopp i medierna. Undrar om han har kontaktat någon PR-konsult för krishantering? I det här skedet är det förstås ganska meningslöst – det är redan kört. Men det klart, igår erkände han ju att han begått två misstag. Då kanske han ändå är under bearbetning?
Nyligen läste jag Paul Ronges utmärkta bok “När Janne Josefsson ringer”. Där handlar ett långt avsnitt om just krishantering. Paul är numera själv PR-konsult men har tidigare jobbat länge som journalist, bl a grävande på flera kvällstidningar. Här finns många goda råd att beakta i samband med kris och många bra och intressanta exempel. Läsning rekommenderas, inte minst i proaktivt syfte!
(se även dagsaktuell info om avveckling av Ronge Kommunikation, men med planer på ny verksamhet)
Jag vet också hur det är att känna sig som ett villebråd, även om jag i min position inte var personligen ansatt. För många år sedan var jag informationschef på IT-raketen Prosolvia. En journalist på den stora affärstidningen utsåg oss till sin “tolvtaggare” – en sådan som det är status att fälla. Nio månader senare - med många åskådare via ständigt hög mediabevakning - gick bolaget i konkurs den 28 december 1998. De nio månaderna kan inte beskrivas som något annat än ett rent helvete, även om det för min personliga del visserligen gav ovärderlig erfarenhet och kompetens inom område krishantering.
Dreven kommer och går, ibland kortvariga men priset är ändå högt och upplevelsen smärtsam. Med egen erfarenhet i färskt minne, trots många års distans finns därför – rätt eller fel – min sympati idag hos människan Guillou.
Det är glädjande att Häagen-Dazs äntligen syns i media eftersom glassen är relativt okänd i Sverige – även premium produkter kräver sin marknadsföring.
Den nya, informativa kampanjen går under namnet “Siffrorna talar sitt tydliga språk” och förklarar vad det är som skiljer Häagen-Dazs från övriga produkter och varför. En produktupplysning som borde ha tagits fram för längesedan med tanke på hur liten marknadsandel som Häagen-Dazs faktiskt har i Sverige.
Jag tilltalas av annonsernas enkla och sofistikerade layout och blir tillräckligt nyfiken för att besöka hemsidan. Där möts jag av en ny typ av interaktiv kommunikation med uppmaningar som “Skicka världens godaste sms” och “Skapa ditt eget lock”.
Kul med något annorlunda! Jag som tidigare har varit skeptisk till denna amerikanska glass har nu förstått varför 0 tillsatser ger 100% smakupplevelse.
I fredags läste jag om det amerikanska bolaget Best Buy, som på sin Facebook-sida frågade sina fans (841 379 st) om de ville ha en separat sajt på spanska (på hemsidan finns en sådan). Själva tyckte de att det var en mycket oskyldig fråga. Men hundratals negativa kommentarer – som dessutom var rasistiska, ja t o m hotfulla kom in och de förväntade positiva reaktionerna uteblev helt.
Enligt Market valde Best Buy den enkla vägen, d v s att ta bort frågan och då försvann också kommentarerna.
Själv har jag visserligen stor erfarenhet av kris i samband med tunga mediala drev så den hanteringen har jag relativt bra koll på. Men hur agerar man bäst i sociala medier i ett sådant här fall? Klart är dock att det är bra om man även här i förväg tänker igenom hur man skulle agera, dvs vara strategiskt proaktiv.
I tidningen Blogguiden, som jag hänvisat till tidigare finns också en del goda råd: svara i möjligaste mån trevligt och konstruktivt, bortse från personliga påhopp alternativt formulera då dina eventuella svar väl.
Hovet valde att ta bort funktionen “kommentarer” från YouTube, sedan det hade kommit in negativt tyckande efter annonseringen av Victorias förlovning - här hade det kanske varit bättre om kommentarfunktionen varit avstängd från början?
Som nystartad bloggare/sociala medier-användare undrar jag vad du har för erfarenheter? Vad skulle du ha gjort?
Foto: Plyhm; skärmdump av Best Buy
Inlagt av Birgitta
Under hela lördagen tävlade sjutton minnesatleter från sju länder i SM i Minne/Swedish Memory Open. Det gällde att på tid och fördelat på tio olika grenar memorera bl a ansikten/namn, kortlekar, binära tal (0 och 1) och fiktiva händelser/årtal.
Mattias Ribbing från Stockholm blev bäste svensk medan tyske Johannes Mallow (5:a på världsrankinglistan) tog hem totalsegern. Bl a memorerade Johannes en kortlek på otroliga 1:06! Idriz Zogaj, orförande i Svenska Minnesförbundet kvarstår som bäst rankad svensk.
För egen del har jag varit PR-ansvarig för SM i Minne, en fantastiskt kul uppgift. Det mediala genomslaget har varit alldeles överväldigande och det kanske inte är så konstigt. Det mesta är WOW-intressant, det var första gången tävlingen arrangerades i Sverige + det stora mervärde det innebär att kunna köra tester – speciellt live i radio och TV.
Jag hoppas fler får upp ögonen för de möjligheter det innebär att använda sig av minnesteknik. Det finns många appliceringsområden i vardagen. Och genom att träna kan “vem som helst” t o m bli minnesmästare. Kanske du finns anmäld när det blir SM i Minne nästa år!?
SM i Minne är hett. Och Idriz hörs och syns flitigt i såväl radio, TV som tryckta medier. Idag bl a i ett trevligt helsidesreportage i GP.
Imorgon gäller koncentration – i tio grenar ska minnet testas. Ett tjugotal minnesatleter (svenska och internationella) är på plats i Göteborg och mellan 09.00 – 18.00 tävlas det på Universeum.
En av de tio grenarna är binära tal. Hur många tal skulle du komma ihåg på 5 minuter? I Mix Megapol i går morse fick Idriz räkna upp en rad med nollor och ettor – baklänges! efter 15 sekunders betänketid. Vem skulle klara det? Kl 07.00 på morgonen?
Alla kan träna upp sig till minnesmästare. Med tillräcklig energi förstås. Idriz Zogaj har tränat en hel del. Lördag den 26 september tävlar han tillsammans med några av världens bästa minnen i tio olika grenar på Universeum i Göteborg. Dessutom är Idriz initiativtagare till tävlingen SM i Minne och ordförande i Svenska Minnesförbundet.
Under veckan har Idriz varit en flitig gäst i svensk media – bland annat hos Doktor Åsa och TV4s Nyhetsmorgon. (här finns också ett test med ord, siffror, binära tal etc)
Så lekande lätt det kan vara att memorera en kortlek, se filmen!
På fredag eftermiddag 25 september finns det också tillfälle att se vad minnesatleterna går för - på Bokmässan i Göteborg; besök Universeums monter A02:02 kl 14.00!
Längtar du efter gödsellukt, morgondopp i en stilla insjö eller att köra traktor? Volontärarbete på ekologiskt lantbruk, s k wwoofing är en ny trend, som har tredubblats de senaste två åren. Nu finns det wwoofs (World wide opportunities on organic farms) i 98 länder.
Om wwoofing kan du läsa i juli/augustinumret av Kupé, SJs tidning, som förresten nu finns i uppfräschad version till glädje för alla oss tågresenärer.
Nyligen har seglingscirkusen Volvo Ocean Race dragit förbi. Här har under åratal investerats enorma summor, men alla är samtidigt överens om att ROI är mångfaldig. Tankrederiet Stena Bulks sponsring av Mattias och Linda Rahm, ett mycket framgångsrikt seglingspar på västkusten är ett annat strålande exempel på god sponsring. Uthållig – Mattias har stöttats sedan 1992 och sedan några år sponsras även hustrun Linda. Havsnära – stämmer bra med bolagets verksamhet.
Paret Rahm är dessutom tacksamma att presentera för media. Nyligen arrangerade vi t ex en pressträff i Långedrag med imponerande närvaro av såväl press, TV, radio som bloggare. Mattias och Linda är båda tillsammans med sina respektive team titelförsvarare inför sommarens matchracingseglingar Match Cup Sweden i Marstrand och Lysekil Women’s Match i Lysekil.
