Inte så överraskande är finansbolag - banker och liknande inte med i urvalet, detta sedan Lehman Brothers och finanskraschen. Denna sektor anses helt enkelt inte trovärdig i sin informationsgivning.
HQ Bank är ännu ett exempel på att detta tycks fortgå hos en del finansaktörer. (Bloggaren Hans-Olov Öberg ger en spännande inblick bakom kulisserna samt hyllar samtidigt inte minst whistle blowern Catharina Lagerstam.)
Uppsidan är dock att de som är med i Reportwatch-rankingen levererar just kvalitet och trovärdighet i sin informationsgivning.
Extra trevligt är det att svenska Electrolux årsredovisning hamnar på första plats och SAS på andra. Grattis! Bland de 50 högst placerade bolagen återfinns inte mindre än 14 svenska bolag. Ärlighet vara längst. I kombination med väl strukturerad information - ett vinnande koncept.
I förra veckan var det dags för plåtning av Mountain Horse vår- och sommarkollektion för 2011. Som plats valdes det helt fantastiska slottet Wrams Gunnarstorp utanför Ängelholm. Slottet började byggas redan på 1600-talet och har en av de finaste slottsparkerna jag har sett. (Det tyckte även Carl von Linné när han på 1700-talet beundrade buxbomen som finns kvar än idag!). Slottet är privat och ägs av familjen Tornérhielm.
Efter tre intensiva dagar med en duktig fotograf, snygga modeller, proffsiga stylister och vackra PRE-hästar är jag övertygad om att vårens katalog kommer att bli den bästa någonsin. Kläderna går i klassiska färger som rött, vitt och navy och eftersom jag har haft möjligheten att prova det mesta ur kollektionen vet jag att passformen är riktigt bra. Jag ser fram emot att få rida i Lauren-byxorna, Britney Polo och supersnygga Allegro Jacket. Mina stövlar Supreme High Rider får hänga med även nästa säsong.
Men först kommer vinterkatalogen (som jag bloggade om i våras) och den kan ni som är hästintresserade beställa gratis här!
I sommar blev det ingen lugn semester för min del utan en tre veckors resa som ledare för STS. För andra gången åkte jag till Hastings och jobbade som undervisande ledare i engelska på deras Riding Camp.
Redan förra året märkte jag att det är ganska speciellt att arbeta med språkresor; intensivt och krävande men samtidigt spännande och väldigt givande. Förmågan att lösa problem, samarbeta, leda och hantera konflikter sätts på prov när du hamnar i situationer som du aldrig hade kunnat föreställa dig.
Jag tror att det är nödvändigt att ständigt utveckla språkresan som produkt då den i vår globala värld kan anses som omodern (vi svenskar reser ju en hel del). Det räcker inte med att erbjuda “lektioner” i England, tonåringar kombinerar hellre språk med skidåkning i Whistler, surfning i Australien eller forsränning i Canada.
STS har koll på vad som gäller och jag hoppas att de kommer fortsätta att överraska med nya koncept och resmål.
Att se Leonardo DiCaprios nya film Inception är inget latmansgöra. Under de två och en halv timme filmen varar gäller det att hålla sig vaken - ja, klarvaken. Annars är du lost i en drömvärld. Men uppmärksamheten är inte svår att uppbåda, spänningen är på topp rakt igenom.
Christopher Nole, står som regissör med tidigare filmer som Memento. Och huvudrollen har alltså Leonardo DiCaprio, som brukar prestera enligt förväntan. Senast såg jag honom i Shutter Island, också en spännande och sevärd film.
Handlingen i den surrealistiska Inception rör sig på flera nivåer mellan dröm och verklighet och det är inte helt lätt att hänga med i alla svängarna. Jag läste i en intervju med DiCaprio att han själv haft vissa problem att förstå sin karaktär innan filminspelningen startade.
Gillar du action, med psykologiska undertoner kan Inception rekommenderas! Och så slutar filmen i exakt rätt ögonblick……
Rosling finns att se i ett antal inspelade och mycket inspirerande presentationer på ted.com. I dokumentären på SVT kompletteras bilden av den originelle professorn genom inblickar i bakgrund och privatliv.
Vi får se glimtar från hans många år som läkare i Afrika tillsammans med hustrun och barnmorskan Agneta. Och hans uppväxt i Uppsala med pappa kafferostaren och en mamma som led av sjukdomen tbc.
Enligt en pågående kampanj ger bolaget 118 800 svar på alla frågor. Skicka ett SMS med din fråga och du får ett snabbt svar med relevant information. Det funkar bra på tydliga faktafrågor, mindre bra på “nonsensfrågor”. Som man frågar får man svar, kan man säga. Men är det så enkelt?
De senaste dagarna har några “olämpliga” svar publicerats i pressen. Visserligen som svar på knepiga frågor - men dock tvivelaktiga svar. Som t ex Thimmie, som frågade vad han skulle bli när han blir stor och fick ett långt svar som avslutades “ta med sig ett hagelgevär ut i djungeln och så att säga ta ner skylten”. Roligt?
Bolagets policy är att alla alltid ska få svar. Även “svåra” frågor besvaras, men då blir svaren som tagna “ur det blå”. T ex blev svaret på frågan om när en person skulle dö - Snarare än någon kan ana!
Jargongen är onekligen arrogant och det finns många som inte gillar den sortens humor. Det måste också vara svårt med gränsdragningen, det är väl därför det inte har funnits någon sådan. Vad är lämpligt/olämpligt i det enskilda fallet?
VD Markus Öhman, som själv svarar på en hel del frågor verkar tycka att det mesta är kul. Men nu ska man se över sina riktlinjer och frågor av ovanstående typ kommer inte längre att besvaras.
Hur som helst har säkert publiciteten kring 118 800 haussat tjänsten; om än tillfälligt. Ett antal extra frågor har garanterat trillat in. Sedan återstår den gamla vanliga frågan - är all PR god PR?
Igår kväll invigdes under euforiska former världens största ungdomsturnering i fotboll inför ett fullsatt (52.000 personer) Ullevi. Gothia Cup arrangeras för 36:e gången, i år med 1567 lag från 71 länder på plats i Göteborg. Ett sant mini-VM/OS!
Invigningen var mycket imponerande - vilken show! Fest, färg, musik och otrolig glädje. Med flaggorna stolt fladdrande paraderade alla lagen, många klädda i dräkter med nationell prägel - t ex de indiska deltagarna, som bar orange turbaner och ockragula dräkter. På scen var det också full fart från första minuten till sista. Med hela publiken som engagerad uppbackning. Det avslutande fyrverkeriet gick inte heller av för hackor!
SKF är huvudsponsor för Gothia Cup och har även etablerat konceptet Meet the World. Förturneringar arrangeras lokalt runt om i världen och det vinnande laget i respektive land får möjlighet att åka till Göteborg för att spela fotboll. I år deltar lag från 18 länder från världens alla hörn. Säkerligen ett minne för livet!
Gothia Cup pågår tom lördag med spelningar på ett stort antal planer runt om i Göteborg. Passa på och se en match! För mer information, se http://www.gothiacup.se/
Humorrapporten 2010 visar hur väljarna ser på humor i politiken. Det visar sig att 46% tycker det är för lite humor i svensk politik. Det konstateras också att Mona Sahlin är tråkigast och att en tredjedel av väljarna säger att deras engagemang skulle vara större om det fanns mer humor.
För andra året i rad är det TV-kanalen Comedy Central, som redovisar vad väljarna tycker om humornivån i den svenska politiken. I rapporten konstateras alltså att humor är en bristvara hos politikerna. Men också att humor kan vara en effektiv strategi i den politiska kommunikationen. Här finns dessutom en hel del tips hur politiker kan använda humor för att vinna röster.
31 % av miljöpartisterna tycker att man som politiker kan skämta om allt. Kristdemokraterna tycker generellt inte att det finns mycket att skämta om, men å andra sidan anses Göran Hägglund vara roligast.
Kan man då vara trovärdig med humor? Ja, det är svårt att generellt svara ja eller nej på den frågan. Det finns flera parametrar att ta hänsyn till. Men visst vore det spännande att se lite nya grepp!
Vi har tidigare diskuterat humor på Plyhmbloggen. Då gällde det VDar - Får en VD vara rolig?
New York är en fantastisk stad, där finns allt. Men bäst är atmosfären, vilket återspeglas på ett utmärkt sätt i filmen New York, I love you. Filmen består av ett antal fristående episoder med “love” som gemensamt tema. Vi befinner oss nästan uteslutande på Manhattan, med utantag för en liten snutt från Brooklyn.
Ett mångsidigt galleri av människor passerar revy. Det uppstår en del dråpliga situationer, men även allvaret återfinns här och där. En röd tråd är kärleken, som det ju finns många varianter av. Positivt är också alla överraskningsmoment.
Filmen om New York är den tredje i serien Cities of Love. Producenten har tidigare ansvar för Paris, je t’aime, där ett antal regissörer bidrog med varsitt inslag. Liknande upplägg finns i Tokyo och planer lär finnas för Rio, Jerusalem och Shanghai. Låter som något att se fram emot. Se New York under tiden!
Semestertider! Kan vi förbereda oss? Hur gör vi för att må som bäst? Tidningarna är fyllda med tips och goda råd. Här följer några:
• Planera och fixa så mycket som möjligt innan semestern så du kan koppla av när den väl börjar (sent påtänkt för en del)
• Släpp kontrollen, det gäller i synnerhet jobbet
• Kolla inte din mejl, eller minska frekvensen radikalt
• Byt miljö, det är viktigt med omväxling
• Hitta på något nytt, bryt dina invanda mönster och gör något annat än det du är van vid
• Ta minst tre veckors semester (kanske lättare sagt än gjort)
(Ovanstående råd kommer från professor Gunnar Aronsson)
För er som ska ut och resa gäller det att njuta av förberedelserna - lyckokänslan kan vara som störst innan (!) man ger sig iväg. Och lev i nuet för lyckan är kort. Väldigt snabbt efter semestern mår du lika bra/dåligt som dina kollegor, som inte rest. MEN - de som haft en avslappnande resa mår bättre än de som haft en stressig resa. (Kanske inte så oväntat!)(Enligt en nyligen publicerad studie från Holland.)
Vad har då jobbet för betydelse på semestern? Enligt undersökningsföretaget Netsurvey har många jobbet i fokus även under semestern. Nära hälften av alla svenskar kan inte låta bli att tänka på jobbet och 40% läser mail varje dag eller flera ggr i veckan. Många har dessutom frekvent kontakt med sin chef….
ÄVEN VI SOM SKRIVER PÅ PLYHMBLOGGEN DRAR NER LITE PÅ ENGAGEMANGET OCH GÅR UT I SOLEN. FAST VI LÄGGER INTE NER HELT UTAN SKRIVER DÅ OCH DÅ NÄR ANDAN FALLER PÅ!
VI ÖNSKAR VÅRA BESÖKARE EN SKÖN SEMESTER!!!!
Ett personligt semestertips: Ta dig tid att lyssn på programmet Sommar då och då! Det är en höjdare!
ASA (The Advertising Standards Authority) har tagit emot 33 anmälningar som menar att Diesels kampanj inte är lämplig för ungdomar och att budskapet uppmuntrar asocialt beteende. På Diesel försvarar man sig med att annonserna visar “strong women” och ska inspirera till “a life less ordinary”.
Jag var kritisk först men jag tycker faktiskt att kampanjen är skitbra! Jag gillar annorlunda reklam som utmanar och provocerar (även om jag mest associerar vissa delar av “Be stupid” till dumma fyllegrejer). Men man kommer inte ifrån att “Be stupid” syns och vågar, är annorlunda och snygg.
Jag misstänker att Diesel kommer att öka sin försäljning genom sin uppmuntran till att våga ta risker, tänka med hjärtat och tro på sina idéer. Jag har inte shoppat Diesel sedan högstadiet men det kanske är dags igen?! Dock är jag övertygad om att kampanjen har tagits fram av ett gäng som är allt annat än stupid.
Sanningen ligger väl som så ofta i betraktarens perspektiv. De idéer som vi fick ta del av för mer än hundra år sedan när engelsmän, skottar och holländare kom hit är ju inte längre nya. De berikade vår stad med sockerbruk, porterbryggeri och entreprenörskap inom många andra områden. Och de skapade en god grund för handel.
En del av dagens göteborgare kommer från andra kulturer och har andra värderingar än vad vi är vana med. Nu är det kanske dags att titta lite mer på vad de som har kommit hit på senare tid kan bidra med. Hammarkullekarnevalen är t ex en sådan gåva. Den blir man glad av.
Att gnälla gör ju inte heller saken bättre. Och inte är det väl synd om en sådan pärla som Göteborg! Nu är det ju ett tag sedan vi hade jätteeventet VM i Friidrott här hos oss men vi har sedan länge en ökning av nya evenemang och det är ju ett av många exempel på en positiv utveckling.
Jag menar att vår självbild skapar vi själva. Därför är det viktigt hur vi använder våra tankar.
Filmen “En italiensk familj på gränsen till sammanbrott” utspelas i den pittoreska syditalienska småstaden Lecce där Familjen driver en pastafabrik. Tre generationer lever tillsammans, men det finns mycket okänt under ytan. Kärlek, passion, homosexualitet, svartsjuka, död, lögner, lycka och en stor portion humor är några av ingredienserna i detta burleska drama.
Persongalleriet är intressant, här finns den kloka och franka farmodern, den självgode och inbilske fadern, den försmådda och bitchiga modern, den försupna och äventyrliga fastern, de två homosexuella bröderna etc etc
Vid det klassiska italienska matbordet, med sin på ytan jovialiska gemenskap, kommer diverse sanningar upp till ytan och får konsekvenser som vänder upp och ner på hela tillvaron. Men efter diverse utsvävningar blir ändå slutet gott, allting gott (för nästan hela familjen).
Gillar du Almodóvars filmer kommer garanterat även Ferzan Ozpeteks senaste film att falla dig i smaken. Väl värd ett biobesök! Och ett plus för den väl anpassade musiken!
Personligen gillar jag ju också att filmen går på den trevliga Hagabion, som för övrigt 9 - 29 juli arrangerar Filmfrossa. Då kan man se ett stort antal Hagabioklassiker till det facila priset av 40:-/föreställning. Passa på att frossa i kvalitetsfilm och ta gärna en kopp kaffe eller ett glas vin före på den mysiga uteserveringen.
Ryska Irina Vostrilkova är vacker, välutbildad och vältalig. Hon jobbar som servitris på en liten bar, trots att hon är läkare. Och så skriver hon långa mail om kärlek. SvD fejkade en identitet som 39-årige dataingenjören Mats från Gubbängen och tog kontakt med Irina.
Efter tio kärleksfulla mail där hon berättar allt om sig själv, sin familj, gudstro, att hon är bra på att laga mat och vad hennes förra hund hette, kommer så en förfrågan om 500 euro för hjälp med visum.
I senaste numret av Passion for Business finns slutligen en intressant artikel om den ryska kvinnans villkor i det moderna Ryssland, vilket är = Moskva. Kalla fakta om ekonomiskt hårda villkor och rådande traditionella värderingar visar på många kvinnors tuffa vardag. Kanske inte så underligt då att det förutom gott om fiktiva Irinor även finns ett antal verkliga Irinor med samma mål - att knyta hymens band med en välbärgad man.
För några år sedan fick jag turen att jobba på Göta Kanal-båtarna; en av de vackraste arbetsplatserna i Sverige. Söderköping, Bergs slussar, sjön Roxen och Borensberg är bara några av alla sevärdheter längs den 190 km långa handgrävda kanalen. Visst uppskattar även jag 200 år gammal historia men min (och även passagerarnas) uppfattning var att kanalkryssningen behövde moderniseras. Strömma verkar ha tagit till sig av kritiken för i sommar sjösätts Rockbåten.
M/S Wilhelm Tham kommer att förvandlas till en slags turnébuss på vatten där det bjuds på konserter längs kanalen, allt för att attrahera en yngre målgrupp (enligt min uppfattning måste allt under 65 klassas som ungt i det här sammanhanget!). Passagerarna åker alltså tillsammans med artisterna vilket säkerligen blir en oförglömlig upplevelse.
Jag tycker att konceptet känns spännande och helrätt och jag hoppas verkligen att Pernilla Andersson, Uno Svenningson och Tommy Nilsson kan locka både utländska och inhemska turister att gå ombord på denna svenska sommarklassiker. Jag kanske i och för sig hade kallat det för pop, vispop?! Men visst låter rock bättre! Framför allt är det roligt att Strömma vågar göra något nyskapande och annorlunda av en så klassisk upplevelse.
När kvicksilvret stiger åker långbyxorna av och shortsen på. Och kring shortsens vara eller inte vara i stadsmiljö finns olika åsikter. Hemma hos Magdalena Ribbing, vår mesta folkvettsexpert och etikettrådgivare börjar telefonen genast gå varm. Är det ok med shorts i stan?
Enligt Magdalena ska man inte ha shorts på jobbet, på krogen eller i mataffären. Det handlar om hänsyn till andra människor och det är inte ok med exponering av lurviga (!?) och svettiga (!?) ben.
Ja, det verkar vara skillnad på manliga och kvinnliga ben - en pub i Karlskrona anmäldes förra veckan till diskrimineringsombudsmannen av en man som inte fick komma in klädd i shorts. Kvinnor på samma pub sägs ha visat betydligt mer ben.
Patrik Steorn, modevetare förklarar att stilkoder är en process i ständig förändring och här reflekteras samhällsutvecklingen som sådan. Idag är gränsen mellan arbete och fritid mer flytande än någonsin. Det märks även när vi klär oss.
Pelle Strandberg, PR-konsult har flera banker som kunder. Där existerar visserligen inte shorts på arbetstid, men dock slipslöst och ej vit skjorta i vissa sammanhang. Så trenden mot mer avslappnat finns även här. Även om det nog dröjer innan vi får se korta byxor i bankmiljö.
För gemene man verkar numera korta byxor hur som helst vara acceptabla i stadsmiljö och den generella uppfattningen är tydlig - vi går mot en mer avslappnad klädstil och det är helt klart en trivselfaktor.
Nu när vi är mitt inne i en värmeperiod och dessutom närmar oss semestern känns det väl rätt skönt att tagga ner med ett par shorts. Som förresten USAs första dam Michelle Obama gjorde redan förra sommaren.
Just nu har Sveriges tv-tittare ett enormt stort intresse av framgångsrika mäns fruars vardag: Svenska och norska Hollywoodfruar, desperata (fiktiva) fruar och snart skånska framgångsrika fruar och The Hamptons-fruar. Tydligen letade produktionsbolaget även efter en homosexuell kille som levde lyxigt “hemmafruliv” i USA, men det var ingen som hörde av sig.
Vad är det egentligen som intresserar oss? Anna Ankas klagande på trädgårdsmästaren, Maria Montazamis ostkrokar, Agnes Nicole Winters senaste musikvideo till A Real Man eller Päivi Hackers pole dancing? Det diskuteras och framförallt kritiseras flitigt både på internet och i lunchrummet men ändå kan vi inte stänga av tv’n. Är detta en så främmande värld för majoriteten av oss svenskar att vi inte kan låta bli att fascineras eller är det bara den svenska avundsjukan som kommer fram när dyra smycken, bilar och hus visas upp?
De framgångsrika männen då? Vad gör de när fruarna botoxar pannan, spår sig och shoppar? Arbetar antagligen, och vem är intresserad av det? Kanske en målgrupp bestående av män? Jag tror att det hade varit ganska intressant att istället få följa alla dessa fruars män i deras arbeten. Lite mer business helt enkelt (men ändå en “lyxig” tillvaro för de som nu vill se detta).
För den som hellre vill läsa om livet som lyxhustru rekommenderas den nya boken The Devil’s Casino av Vicky Ward (hustru till fd Lehman Brothers-direktören Bradley Jack). Vicky berättar om den perfekta ytan, människans svagheter, pengars korrumperande makt och farorna med hybris. Livet på Wall Street låter spännande jämfört med höstens tv-utbud.
För inte länge sedan publicerades en internationell undersökning, som visade att fotboll är det absolut största samtalsämnet när män träffas på puben. Även om män inte har så mycket gemensamt brukar de ofta kunna förenas genom fotbollssnack. Dessutom tillåts det plötsligt att visa otroligt starka känslor; skrik, vrål, svordomar, kramar, pussar, gråt osv.
Just alla dessa känslor har den påhittade (pro-rugby) reklamen för ölproducenten Guinness använt som inspiration. “Reklamen” som togs fram av byrån EHS 4D och belönades med Chairman Award vid Chip Awards (reklamtävlingen utan några som helst regler eller begränsning av kreativitet) driver flitigt med fotbollsvärlden.
Jag har alltid undrat hur det är möjligt att engagera sig så känslomässigt i en sport där man själv inte deltar eller direkt påverkas av resultatet. Därför gjorde jag lite research, så här i VM-tider.
- Idrotten är en manlig sfär, den har maskulina förtecken med allt det här att tävla, konkurrera, vinna och så vidare. Idrotten bli den plats i samhället där män har ett icke-ifrågasatt tolkningsföreträde. Om män ska umgås spontant blir det nervöst, istället är män jättebra på ceremonier, att sätta upp tydliga ramar och skapa en ordning säger Jesper Fundberg, etnolog på idrottsvetenskapliga enheten vid Malmö Högskola.
Här har vi kanske svaret till männens relation till fotboll och känslor. När män tittar på sport tillsammans uppstår någon slags ritualiserad gemenskap där det är fritt fram för känsloutlopp- Även om dessa känslor enligt Jesper Fundberg ofta framstår som komiska; de är spontana i en mening, ändå mycket ritualiserade.
När männen blir osäkra på sin maskulinitet finner de alltså en trygghet i den rituella gemenskapen så att de slipper bli ifrågasatta. (Jag läste för övrigt någonstans att fotbollen är en värld av män för män, vilket skapar en homofobisk paranoia som ständigt måste försvaras. Verkar jobbigt.).
Jaja, kanske lika bra att de fortsätter att ritualumgås under VM, derby, vänskapsmatcher, allsvenskan och allt vad det heter. Vad är det för typ av män som intresserar sig för rugby då? “Riktiga” män? (=Känslokalla?)
Sagan blev verklighet och verkligheten var som en saga när kronprinsessan fick sin prins i helgen. Det var fest, kärlek i luften och höga förväntningar i den kungliga huvudstaden när hundratusentals människor samlades för att få en skymt av brudparet. Vi som trängdes på Stockholms gator delade dagens upplevelser med många miljoner tv-tittare över hela världen.
Säkert uppstod en del fadäser under dagen men de var i så fall endast märkbara för de initierade och alla arrangörer/ansvariga kunde med rätta dra en lättnadens suck efter väl förrättat värv. Allt gick enligt plan och det blev inga överraskningar i detta välregisserade spel där även några ”vanliga dödliga” fick sola sig i den kungliga glansen.
Jo, en överraskning - Daniels fantastiska tal under bröllopsmiddagen. Från att ha framstått som en blek skugga bredvid den drillade Victoria fick vi nu se en helt annan person träda fram i rampljuset. Brudgummens tal rev ner flera minuters ovationer och intet öga var torrt när han med passion betygade sin nyblivna hustru sin kärlek. “Osvenskt” och befriande chosefritt! Kanske blir det som Herman Lindqvist förespår: att det kommer att bli inne att tala om kärlek!?
Tänk att ett litet ord kan väcka så ont blod. Efter flera timmars mangling hos Obama skulle Svanberg äntligen revanschera flera månaders tystnad och otillgänglighet genom att hålla ett tal till världen. Han började bra med ödmjukhet, ursäktande och ansvarstagande. Sedan kom en liten felsägning (?) - han talade om de utsatta medborgarna som ”small people”.
Att kalla de berörda “small people” var inte bra. Inte alls bra. Den samlade internationella pressen fick hicka.
Annars var väl innehållet i tillkännagivandet helt ok. BP ställer in utdelningen och upprättar katastroffond. So far so good.
Men nu är alltså Svanberg ute i kylan igen. Nästan lite synd - han menade säkert väl. Men det hjälper inte på hans nivå. Där är kraven villkorslösa.
Framsidan på gårdagens SVD dominerades inte av varken prinsessbröllop eller fotbolls-VM utan av Försvarsmaktens påkostade reklamkampanj. USA-inspirerad action med vapen och snabba båtar (inspelat i Sydafrika med inhemska skådespelare; det blev billigast så) visar vad som krävs för att arbeta inom Försvaret. Rekryteringskampanjen har i media beskrivits som lättsinnig, ansvarslös och framförallt en stor bluff.
-Reklamen skapar en falsk bild av verksamheten, och det kan bl a locka stridslystna personer som inte passar in, säger officersförbundets ordförande Lars Fresker.
Enligt Mats Ekdahl, f d chefredaktör på tidningen Resumé, kan/bör en myndighets information inte genomföras som ett företags säljreklam. Dessutom är budskapet diffust med den återkommande frågan “Har du det som krävs för att ha en åsikt?”. En åsikt om vad? Som tur är verkar jag inte ensam om att ha denna uppfattning:
-Vi är många inom Försvarsmakten som tycker att kampanjen är obegriplig. Då har vi fått svaret att vi inte ska begripa eftersom vi inte tillhör målgruppen under 25 år, säger en officer som tidigare arbetat med rekrytering.
Men enligt SVD’s enkät verkar även målgruppen osäker och frågan är väl om DDB’s 25 miljoners reklam ens uppfattas som en rekryteringskampanj.
Jag tycker att det är tråkigt att reklamen blev en flopp. Nu när värnplikten avskaffas behöver Försvaret verkligen använda sig av slagkraftig marknadsföring där budskapet når fram.
Nästa gång kanske Försvarets egna professionella filmteam (Combat Camera) ute vid frontlinjen kan dela med sig av sitt dokumenterade material för att nå ut till blivande soldater och sjömän. För nu svarar reklamkampanjens målgrupp på SVD’s fråga angående kampanjens egentliga budskap: “Jag har ingen aning om vad det där betyder. Ingen bryr sig“.
Samtal med Jesper Holm, ordförande i Värnpliktsrådet och Erik Lagersten, informationsdirektör i Försvarsmakten finns här.
Visst kan man skratta åt filmen med BPs hantering av en uthälld kopp kaffe. Men eftersmaken är bitter. Vi står inför världens (?) största miljökatastrof med konsekvenser, som i dagsläget inte på något sätt går att överblicka. Varken ekonomiskt, politiskt, socialt eller miljömässigt.
Kommunikativt har BP-ledningen gjort alla misstag som det överhuvudtaget går att göra. Och under de senaste veckorna har man dessutom lyckats kläcka ur sig ett flertal pinsamma uttalanden. Några kommer garanterat att gå till historien.
Hittills uppgår kostnaderna för oljeläckan i Mexikanska golfen den 22 april till ofattbara 1,6 miljarder dollar . Och det är ingen som vet hur stor slutnotan kommer att bli. I augusti (!) hoppas (!) BP kunna täta läckan permanent. Myndigheterna tror nu att läckaget uppgår till 40.000 fat per dag, varav 15.000 fat uppges tas om hand av BP. Från idag till mitten av juli kan den läckande mängden olja beräknas motsvara ytterligare mellan två-tre Exxon Valdez-utsläpp. Jämför då med att skadorna efter olyckan med Exxon Valdez utanför Alaskas kust inte är slutligt reparerade idag - efter tjugo år.
Ordförande Carl-Henric Svanberg har valsat runt flitigt i pressen. Mest har det då varit spekulationer kring var han håller hus och varför han är så osynlig. Diskussionerna går höga om vad som är lämpligt agerande för en styrelseordförande. Nu är det hur som helst slut med denna anonymitet. Via ett personligt brev är Svanberg under morgondagen kallad till samtal med Obama i Washington. Med det mötet kommer han definitivt ut i rampljuset. En exekutiv roll kanske vore på sin plats?! Eller är det för sent och det blir en snabb exit till vänster?
Idag börjar Think Britain, ett tredagars event där relationen mellan Göteborg och Storbritanniens näringsliv ska uppmärksammas och utvecklas genom bland annat seminarier, utställningar och garden parties i Trädgårdsföreningen. I centrum står allt från mode och design till networking och studier. Syftet med Think Britain är att skapa möjligheter i näringslivet, innovation och akademiskt utbyte med fokus på hur britter och svenskar ska kunna fortsätta att samarbeta.
Måndagen bjuder på flera intressanta seminarier om både läkemedel och entreprenörskap men min personliga favorit i programmet infaller först på tisdagen då Rööhska Museet arrangerar en utställning om den brittiska modedesignern och punkdrottningen Vivienne Westwood och dessutom firar The Queen’s Birthday (detta kommer även att firas ombord på HMS Kent för dem som har fått tag i en inbjudan…) i form av tea party (självklart bjuds det på cucumber sandwiches!). Givetvis närvarar den brittiska ambassadören Andrew Mitchell.
På tisdagen bjuder också artisten och poeten Charlie Dark in till poetry slam och en creative writing workshop på Stadsbiblioteket men föredrar man att vistas utomhus går det istället att delta i The Nordic Golf Tournament vid Sankt Jörgens Golfklubb.
Det verkar som om Think Britain vänder sig till en bred målgrupp då till och med STS Språkresor kommer att trafikera Göteborgs gator med en röd gammal dubbeldäckare för att informera språkintresserade ungdomar om deras populära resor till England.
Think Britain har verkligen tänkt till för plötsligt har jag glömt bort alla Londons avgaser och den dåliga luften och blir nästan lite sugen på att flytta tillbaka när jag läser om tea parties, The Queen och Vivienne Westwood.
Mer om Think Britain som pågår 14-16 juni finns här.
Röda Korset får för tillfället stå syndabock för alla välgörenhetsorganisationer som använder pengarna till annat än till dem som behöver hjälp. Alternativet för mig är organisationen Kiva som arbetar efter principen “hjälp andra hjälpa sig själva”.
Jag hörde talas om Kiva när jag lyssnade på Amy Shuen för någon månad sedan. Jag har inte kunnat släppa tanken på möjligheten att hjälpa på ett sätt som vid en första (och andra) tanke utstrålar betydligt mer trovärdighet än vad Röda Korset för tillfället kan uppbringa.
Via modern teknik möjliggör Kiva för mig att hjälpa genom att låna ut pengar till entreprenörer i utvecklingsländer runt om i världen. ”Tanken är enkel. Tänk dig en kvinna som sitter hemma och syr kläder till försäljning. Hon har inte råd att investera i en symaskin, men skulle kunna tjäna betydligt mer om hon kunde det. Med ett litet mikrolån kan hon plötsligt mångdubbla sin verksamhet och lätt betala tillbaka lånet. Det gäller bara att komma över den första finansiella tröskeln.” (Tack Anna Koblank, DN)
Kivas idé är inte unik, men den är automatiserad och den är global. Jag erbjuds möjlighet att hjälpa, för från 25 dollar och uppåt, väljer jag själv ut låntagaren och kan följa hur det går via sajten. Själv har jag hittills varit med och delfinansierat 2 olika projekt (25 USD i varje projekt). Det jag avstår är den uteblivna sparräntan.
Idén är genialt enkel och engagemanget för organisationen sprids som ringar på vattnet i de sociala medierna (sök exempelvis på Twingly, bloggar.se, knuff.se m fl så får du se). Kiva-sajten är intuitiv och de jobbar bl a med Facebook widgets som gör det enkelt för mig som långivare att följa och sprida budskapet.
Kan du låta bli att pröva?! Vi på Plyhmbloggen kan inte låta bli att utmana: För de 10 första som läser detta inlägg och tar steget att delfinansiera ett (eller flera) Kiva-projekt (minimum är 25 USD) så gör vi likadant. Vill du anta utmaningen gör så här:
1. Delfinansiera minst ett projekt på Kiva á 25 USD
2. Skriv en kommentar till detta inlägg och länka i kommentaren till din profil på Kiva
Om 14 dagar så räknar vi ihop hur många det blivit och gör vår del av utmaningen (förhoppningsvis innebär detta 10 st nya projekt á 25 USD styck för vår del).
På Kivas hemsida kan man enkelt följa hur dessa till synes små lån har hjälpt miljoner människor i fattigare länder att förbättra sin tillvaro. Så här såg det ut igår kväll:
- Totala värdet av alla lån genom Kiva: $141,208,410
- Antal Kiva användare: 721,941
- Antal Kiva användare som har finansierat ett lån: 459,498
- Antal länder som representeras av Kiva långivare: 199
- Antal företagare som har fått ett lån genom: 363,976
- Antal lån som har finansierats genom Kiva: 195,441
- Andel av Kiva lån som har gjorts till kvinnliga företagare: 82.18%
- Aktuell återbetalningstakt 98.16%
- Genomsnittligt lånebelopp: $390.51
- Genomsnittlig total lånesumma per långivare $195.93
- Genomsnittligt antal lån per Kiva långivare: 5.72
Eniro, som ligger pyrt till efter flera års ekonomisk turbulens har ertappats med en Ferrari på halsen. Lyxbilen sägs ha införskaffats för att lånas ut som belöning till framgångsrika säljare. Men efter moget övervägande är nu bilen till försäljning och duktiga säljare ska belönas med den betydligt modestare tvåhjulingen Segway.
Det var Resumé som upptäckte att krisdrabbade Eniro satsat på treårsleasing av en 1,4 miljoners Ferrari F430. Månadens duktigaste säljare belönas av tradition med en säljresa - nu skulle man i stället få möjlighet att fräsa runt i Ferrarin under en månad.
Informationschefen Richard Wellemets sade sig inte känna till bilaffären när han blev tillfrågad av media. Men han lovade kolla upp det hela och lyckades faktiskt hitta bilen, som “av olika skäl” inte plockats ut. Nu är Ferrarin till salu för 1.745.000 kronor, men tills affären går igenom betalar Eniro leasingkostnaden på 40.000 kronor.
Jag har jobbat en hel del i krisdrabbade företag. Då pratas det flitigt om symbolvärde. Hos Eniro kan inte det begreppet vara speciellt väkänt. Eller det kanske har blivit det - därav Segways!?
På dagens di.se kan man läsa en artikel om Eniro under rubriken: Eniros VD får bonus för nyemssion. Det verkar finnas en hel del att tänka på. Vad är en Ferrari i det sammanhanget?
Med svensk sommar och sol kommer snart löpsedlar med rubriker som Så blev jag lådvinsalkoholist ochAlkohol farligare än LSD. Enligt undersökningar dricker svenskarna 20 % mer på sommaren och nästan alla ungdomar tycker att det är lätt att få tag i alkohol. Vad passar då bättre än att informera lite extra om denna drycks oglamorösa sida? Jag är egentligen inget fan av skrämselreklam men Diageos interaktiva kampanj som riktar sig just mot marknadens minderåriga konsumenter berör.
Spritkampanjen Partyjourens provokativa banners med texter som “Sprit till skolavslutningen? Ingen åldersgräns! Bra priser! Hemkörning!” orsakade i förra veckan debatt på Aftonbladet och självklart blev även jag så nyfiken att jag klickade på reklamen (som senare togs bort). Jag kom till sidan RingRoger där jag varnades för starka scener innan jag ombads att ladda upp ett foto på mig själv och en vän. Därefter började en film om smuggelsprit med mig själv i huvudrollen. Filmen var välgjord och visade ett scenario som mycket väl skulle kan hända desperata ungdomar i behov av alkohol.
Den kontroversiella kampanjen ska enligt Diageo öka ungdomars förståelse för vad smuggelsprit är, vilka personer och intressen som ligger bakom och vad man väljer att bli en del av när man köper alkohol från bakluckan på en bil. Sajten har redan haft 73 000 besökare där hela 80 % har klickat sig igenom hela filmupplevelsen. Jag är övertygad om att målgruppen lättare kan förstå och ta till sig budskapet när det presenteras på ett sätt där de själva blir en del av marknadsföringen.
Tidigare har IQ’s filmer om alkoholens effekter fått stor uppmärksamhet. Den senaste “Hur dricker du?” och föregångaren “Rus” (som fick brons i Epica) visar upp alkoholkonsumtionens negativa effekter. På deras hemsida (Alkoholprofilen) kan du svara på 14 korta frågor om ditt alkoholintag och få reda på om du ligger i riskzonen. Som svensk kanske man borde göra ett test nu och ett i slutet av augusti.
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen - vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla - Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
Dålig kommunikation mellan ledare och medarbetare är kostsamt och följderna kan bli störande på många sätt. Kunder nonchaleras, medarbetare slutar ta ansvar för sina arbetsuppgifter och det är ett ständigt gnällande överallt.
Då är det dags att ta sig en funderare:
• Är du tydlig med vad du vill och vad du förväntar dig?
• Lyfter du oftare fram vad du inte vill i stället för vad du vill?
• Det är dags att du eliminerar “gnällandet” och föregår med gott exempel!
• Med rätt prioritering visar du vägen för eget ansvarstagande!
• Hur du säger saker och ting kan vara viktigare än vad. Var observant på din intonation!
• Brist på koncentration är respektlöst och du stämplas som opratbar!
• Lägg gamla misstag åt sidan när du ger beröm för en insats!
Min gamla mamma pratade alltid om Röda Korset med stor värme. Hon brukade sticka barnkläder till fattiga barn långt borta och flera månader före jul samlades “kretsen” för att slå in mängder av julklappar som så småningom såldes på julmarknaden. Och så minns jag snälla tant Edla, som i vått och torrt skramlade uppfordrande med insamlingsbössan utanför stora entrén till Domus.
Vi är många som undrar vad som hände….
God etik och moral är viktigt i alla sammanhang men i organisationer typ Röda Korset är det en hygienfaktor. Att jobba med välgörenhet/hjälpverksamhet förpliktigar, det är något att leva upp till och förvalta. Och så ska hjärtat vara med - det hör liksom till.
Varumärket Röda Korset har under senare tid blivit kraftigt besudlat av stöld, förskingring, alltför höga arvoden, lögner och bortförklaringar. Är det överhuvudtaget möjligt att restaurera?
Vad säger gräsrötterna? Har man fortsatt intresse att betala sina medlemsavgifter, som används till organisationens och styrelsens höga (enligt uppgift marknadsmässiga) arvoden och ersättningar? Dessutom bidrar medlemmarna med sin fritid och sitt engagemang. Jag förstår de som nu väljer att avstå.
Vad säger allmänheten? Lämnas bidrag med samma frekvens och nivå som tidigare?
Personligen har intresset minskat betydligt. Och det klassiska tvivlet om vad som “egentligen” kommer fram till mottagaren har fått en annan innebörd.
Häromdagen tillträdde Ulrika Årehed Kågström som generalsekreterare och började sitt uppdrag med att tala vid ett krisseminarium. Man kan förstå att det fanns en hel del att prata om.
Tyvärr konstaterar jag att tillträdande generalsekreteraren själv funnits i organisationen sedan 2006. I ledande befattning. Har hon sovit på sin post? Vari består hennes ansvar? Är hon rätt person att återupprätta det goda rykte och namn som Röda Korset åtnjutit i decennier?
För att inte tala om kvarsittande styrelseordförande Bengt Westerberg, som under lång tid schavotterat i pressen (speciellt DI). Häromdagen kunde vi dock se Westerberg i TV4 Nyhetsmorgon. Inte så dåligt faktiskt. Men han har en extremt tung ryggsäck att bära på.
Generalsekreterare Ulrika tror att det tar flera år att återskapa förtroendet för organisationen. Det är jag också övertygad om.
Nyligen tillträdde ännu en välbetald (?) befattningshavare - nämligen kommunikationschef Andreas Jansson. Förmodligen är ovanstående satsningar med krisseminarium och framträdande i Nyhetsmorgon hans verk. Helt ok. Men frågan är om det räcker att lappa och laga. Förtroendet är skadat i grunden. Vilket resultat kan man visa upp? Krävs det ytterligare personbyten?
Det är kanske också på sin plats att påminna om att Röda Korsets grundprinciper är humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet.
En del av ovanstående information fanns att läsa i Dagens Industri den 3 juni. (papperstidningen)
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
Nedräkningen har börjat och den 19 juni kulminerar den kungliga yran med vigselceremoni i den till tänderna upprustade Storkyrkan. Romantiken blommar, men samtidigt är också sköna slantar i omlopp. De officiella bröllopsprodukterna från 18 utvalda och godkända företag har hittills inbringat royaltyintäkter på 4 miljoner kronor till kronprinsparets bröllopsstiftelse. En stiftelse, som syftar till att främja hälsa och motverka utanförskap för barn i Sverige.
Mellan 7 - 14 procent av försäljningsintäkterna från bröllopsprodukterna tillfaller bröllopsstiftelsen och ju närmare bröllopet desto större lär intresset bli för produkterna - allt från choklad, mazariner och kaffe till glas och tenn.
Under veckan pågår flera lysningsmottagningar och många har valt att uppvakta bröllopsparet genom bidrag till just bröllopsstiftelsen, bl a har ett trettiotal svenska storföretag skramlat ihop ytterligare 8 miljoner kronor.
Handeln med bröllopsprodukterna är dock bara en pytteliten del relaterad till beräknad total kommers. Svensk handel och Handelns utredningsinstitut beräknar att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kommer att uppgå till 2,5 miljarder kronor. Dessutom förväntas handeln få ett tillskott på 100 miljoner kronor i samband med att en mängd turister kommer hit.
700 - 800 utländska journalister beräknas bevaka bröllopet och värdet av den förhoppningsvis positiva exponeringen är ju svårt att uppskatta. En god förstärkning av varumärket Sverige torde dock kunna räknas hem.
Handelsminister Ewa Björling har också förhoppningar - Alla blickar kommer att dras mot Sverige och det är nu vi har chansen att visa vilket modernt, öppet och innovativt land vi är och koppla Sverige till svenska företag. Den kopplingen behöver förstärkas.
Chloés (Nathalie Schutermans bedårande 11-åriga dotter) tv-framträdande i Förkväll kommenterades så flitigt på nätet att jag till slut tittade på klippet. Medievana Chloé berättar att hon älskar Sex And The City och andas fashion med förklaringen att hon helt enkelt har fashion i sitt DNA. Favoritväskan från Balenciaga visas upp tillsammans med Chanelinspirerade klänningar och oöppnade Christian Louboutin-Barbies.
Chloé har växt upp i mammas exklusiva butik på Östermalm och i Europas stora modehus. Givetvis blir mode och kläder därför en naturlig del av hennes vardag. Jag struntar fullständigt i hur Nathalie väljer att uppfostra och klä sin dotter samt exponera henne i media. Visst är Nathalie utan tvekan en framgångsrik entreprenör och businesswoman, men att hon påstår att hon har uppfostrat sin dotter enligt devisen att intelligens går före skönhet känns inte helt sant med uttalanden som:
“Folk som inte känner en - deras åsikter kan man inte ta åt sig av. Det kan ju vara arbetslösa och outbildade, på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst.”
“Det är inget konstigt att de (folk) har åsikter. Har man inte rest och sett så mycket så...”
Arbetslösa och outbildade har alltså inte rätt att uttala sig. Inte heller de som inte har varit ute och rest (menar Nathalie här moderelaterade resor?). Tidningen Resumés läsare skriver:
“Tyvärr är det ju så att vidsynthet får man inte automatiskt genom att resa mycket, det krävs också att man har ögonen öppna för annat än fina väskor. Det här måste vara den diametrala motsatsen till alla tv-galor för världens barn.”
Visst förstår jag att tittarna tycker att hela inslaget med mamma och dotter Schuterman känns tillgjort och på gränsen till en parodi, men det som känns mest obildat är ju utan tvekan Nathalies ovanstående kommentarer. Till skillnad från lilla modelejonet Chloé känns Nathalie omodern, inskränkt och inte alls speciellt fashion.
För er som vill läsa lite mer finns i Rodeo en underbar intervju med både mamma Nathalie och lillgamla Chloé där svenska språket mixas flitigt med engelska ord som low key, pure och open minded.
Svenska anställda kläcker i snitt en halv idé per år. I Japan är motsvarande siffra 20 och vid en generell internationell jämförelse ligger vi riktigt illa till. Orsaken? Dåligt ledarskap, bl a att chefer inte tror på de anställdas kapacitet och att de vill “komma på” alla lösningar själva.
Om detta tragiska tillstånd kan man läsa i en nyligen publicerad bok av Louise Östberg , som handlar om de små idéernas betydelse för företags framgång och som bygger på intervjuer med representanter för 50 företag i Sverige och 300 internationellt.
Författaren påpekar att Sverige redan på 40-talet var först med att lagstadga om hur man ska hantera medarbetarnas idéer. Med korta beslutsvägar och platta organisationer borde det finnas förutsättningar för en god hantering, men tyvärr lyssnar inte dagens chefer tillräckligt på medarbetarnas förslag till förbättringar och utveckling av verksamheten.
Det är nämligen de “små” organisationsspecifika idéerna, som är speciellt värdefulla för utvecklingen av företagets verksamhet. Stora idéer kräver mer resurser och är också svårare att genomföra.
Bästa sättet att mobilisera anställda är att se, lyssna på och sedan genomföra idéerna snabbt. Detta har bl a rederiet Stena Line tagit fasta på. Sedan tre år tar man här strukturerat hand om sina anställdas idéer. Idéflödet från personalen är så kraftigt att man skapat en egen avdelning för att hantera alla idéer. Man uppskattar att ca 20 procent av inkommande förslag går att använda. Hos Stena Line blir man dessutom riktligt belönad, ja upp till 10.000 kr kan en bra idé inbringa.
Mer om ovanstående finns att läsa i Dagens Industri från mån 24 maj. (papperstidningen)
Boken som nämns ovan heter “Små idéer och stora resultat” av Louise Östberg och finns på SIS Förlag. Se även intressant inlägg om idéer och kreativt tänkande på Företagande.se
Och varför inte tanka lite inspiration från tänkolog PA Ståhlbergs nya bok Tänk det Otänkta!
I lördags var det premiär för Göteborgshjulet. Före detta kommunfullmäktiges ordförande Göran Johansson,Lisebergs vd Mats Wedin och ett brudpar var några av de första att få sätta snurr på tillvaron. Och givetvis gjorde utsikten i kombination med det soliga vädret succé.
Som jag skrivit tidigare här på bloggen kan jag inte låta bli att vara något skeptisk till Göteborgshjulet som turistattraktion, det framstår som en billig lösning och något gammaldags; trenden skapades ju i samband med millenniumskiftet. Jag hade hellre sett att Göteborg kom med något spännande och nyskapande. Dessutom är jag förundrad över hur hjulet överhuvudtaget har fått lov att placeras vid hamnen med Barken Viking och Göteborgsoperan som närmsta grannar. Blickar man ner mot hamnen från Kungsportsplatsen känns det som om något står i vägen och skymmer utsikten.
Varumärkesmässigt undrar jag om det är ett smart drag för Göteborg? Ska hjulet verkligen vara med och sätta sin prägel på hela staden? I Stockholm byggs det futurologiska kontorsbyggnader, i Göteborg byggs det tivoliarkitektur. Vad vill vi egentligen skapa för associationer till Göteborg som stad? Pär Gustafsson sätter verkligen huvudet på spiken:
-Vilka är visionerna för framtiden? Är det ett nytt idrotts-VM, en superkänd artist som gästar Ullevi, eller en ny attraktion på Liseberg som väntar och ska bli det där extra guldkornet i vardagen. Ibland känns det nästan som Johanssons politik medvetet har gått ut på att använda evenemangen för att blända omgivningens rop på något annat och media har snällt följt efter. För hjulet symboliserar bristen på visioner och gamla idéer som ständigt återkommer. Samtalet om vår stad förtjänar och borde handla om något annat och om något nytt.
Göteborg har en förmåga att hela tiden skapa någon slags ytlig image. Evenemangen har visuellt fått ett oproportionerligt uttryck när jag istället hade föredragit att se symboler som kan visa på en annan ekonomisk kraft. Jag vill att Göteborg ska vara en intressant och spännande stad snarare än en kringresande cirkus.
Fast med Lisberg som största lockbete är svaret på frågan ovan egentligen ganska givet. Göteborg ska uppfattas som en gästvänlig stad där det är lätt för turister att trivas. Jag slår vad om att Göteborgshjulet kommer att gå på högvarv hela sommaren, för lite utsikt är väl aldrig fel?
I fredags ägde världens första Sharea rum på Världskulturmuseet i Göteborg. Drygt 160 personer med olika bakgrund och erfarenhet hade samlats för att under några intensiva timmar lyssna och lyssnas på. David Stiernholm och Navid Modiri är initiativtagare till detta forum att mötas - oavsett generation, intresse och yrke.
Själv hade jag laddat och tänkte utbyta idéer om traditionell PR kontra sociala medier. Något som mina dagar fylls av genom kontakterna med kunder från flera olika branscher.Tyvärr blev jag sjuk, men lyckades hitta en superersättare i sista stund.
Här följer tänkolog PA Ståhlbergs upplevelse av Sharea:
……………………………………………………………………………………………………………………
Det fick bli en improviserad “Pang på rödbetan kreativitet” -show på 15 minuter. Vilken slump att jag kom dit. Och vilken tur! Här fanns det verkligen energi som man kunde ta på. Fantastiskt ordnat och logistikfixat av David Stiernholm och Navid Modiri.
Du kunde inte gå många steg innan du pratade med någon och utvecklade idéer tillsammans. Du kunde även krypa in i idétältet om du ville! Själv så fastnade jag för skjortor med “rättvise tänkande” (alltså inte själva skjortan!!) som Fair Tailor visade. Här kunde du snabbt få dina mått tagna och en “rättvise skjorta” special sydd och hemskickad till dig.
Grundtanken med Sharea är att du skall dela med dig av något, och så får du på köpet en massa nya insikter, kunskaper m m med dig hem i ryggsäcken. Funkade utmärkt. Nästa gång behöver inte Birgitta bli sjuk. Jag kommer att vara anmäld i god tid.
……………………………………………………………………………………………………………………. Lyssna även på minnesatleten Idriz “Minnet” Zogaj - ännu en intressant Sharea-deltagare!
Och så var Pia Wahlqvist från Stadsteatern där, liksom Eva Dogan och Tomas Löwstedt från Dynamic Urge.
Se info om Sharea på Facebook och artikel i GP. Eller lyssna på P4!
Vid en presskonferens på Stadsteatern i Göteborg presenterade nyligen teaterns konstnärliga ledare Anna Takanen kommande spelårs program. Då bjöds även på smakprov ur de olika uppsättningarna.
Nästa verksamhetsårs program är mångsidigt och innehåller klassiker som IbsensPeer Gynt och Den inbillningssjuke av Molière men framför allt en hel del nyskriven dramatik. Något av en röd tråd är ämnet mental hälsa, med titlar som Klaras resa och Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva…. Förra spelåret var övergrepp och underkastelse dominerande ämnen med pjäser som Krossad, Satanisterna och Blackbird. 2008 - 2009 handlade flera uppsättningar om ålderdom, t ex Sista dansen och Public Service.
Stadsteatern stoltserar med att vara en jämställd teater och det finns fog för det med sex kvinnliga dramatiker av tio och motsvarande sju av tio på regissörssidan. Att programmet är förankrat i samtiden är med åtta nyskrivna pjäser också ett faktum.
Personligen ser jag speciellt fram emot höstens premiär i slutet av augusti - den franska komedin Den inbillningssjuke. Vi är många som redan i skolåldern lärde känna den hypokondriske huvudpersonen Argan och det ska bli intressant att se denna samtidsanpassade version med bl a återvinningshysteri som extra krydda. Se trailer!
En annan pjäs som specifikt fångade mitt intresse var den nyskrivna Klaras resa av Mirja Unge och i regi av Jenny Andreasson. Nina Zanjani har huvudrollen i detta känsliga och angelägna drama om en ung kvinna på väg in i en psykos. Ninas rollspel fängslade och väckte förväntningar.
Med stor variation på programmet finns det något för alla smakriktningar! Kolla in!
När jag bodde i London var jag helt fascinerad av deras enorma supermarkets, utbudet var så otroligt stort jämfört med vårt svenska sortiment. Produkter från världens alla hörn och det senaste inom förpackningsdesign trängdes på hyllorna. I veckan läste jag att den brittiska dagligvarukedjan Sainsburys senaste nyhet är att sälja mjölk i plastpåsar för att minska mängden förpackningar. Den nya mjölkpåsen har tydligen skapat hysteri bland de brittiska konsumenterna och det säljs över 110 000 varje vecka. Påsen placeras i en återvinningsbar Jugit (en kanna som delas ut gratis), som är försedd med en tagg som slår hål i påsen och gör att mjölken kan hällas upp utan att man spiller. En riktigt smart produktutveckling av mjölkförpackningen, dock ganska ful och oglamorös. Lite som motsatsen till Nespressos lyxiga paketering tänker jag.
Jag har känt mig lurad sedan första gången jag blev bjuden på Nespressos “gourmetkaffe”. Visst, jag erkänner, jag älskar deras marknadsföring och hur deras produkter presenteras i färgglada och stilrena Nespresso Boutiques. Jag vill köpa guldkapslarna, Tanzarú och den supersnygga kaffemaskinen Le Cube. Men hela Nespressos koncept måste ju vara motsatsen till den där miljövänliga mjölkpåsen. Alla dessa kaffekapslar av metall, hur sorterar man dem? Skär upp och försöker pilla ut kaffesumpen? Tveksamt. Dessutom binder jag ju upp mig vid enbart en kaffeleverantör (smart tänkt av Nespresso i och för sig) och har inget annat val än att fortsätta som trogen kaffekapselkund. Konceptet känns modernt men ändå inte. Idag blir efterfrågan på miljövänliga produkter bara större och större, att konsumera fem kaffekapslar om dagen känns fullständigt ohållbart.
Med den stilige George Clooney som Nespressos talesperson är det i och för sig inte konstigt att det exklusiva kaffet syns flitigt på hotell, barer och hemma i våra kök. För mig känns det dock oäkta, precis som marknadsföringen; helt enkelt skitsnygg men med ett oärligt innehåll. Jag dricker hellre kaffe med mjölk från plastpåsar.
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 - 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som - ofta som förstajobb - får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang - det är väl några av de värderingar som gäller?!
För ett tag sedan skrev jag om realityserien Sandhamn där intresserade tittare kan följa den festsugna Stockholmselitens äventyr med DJ Hångel och Sveriges yngste entreprenör Gustav Enhörning i spetsen. Jag var inte särskilt imponerad men kunde inte låta bli att undra vad som skulle komma härnäst i denna verklighetsgenre. Svaret fick jag igår morse, i sommar åker nämligen Kanal 5 till Böda Sand för att dokumentera livet på Sveriges största camping. Succéer som Ullared måste ha inspirerat till bevakningen av ännu ett svenskt sommarnöje.
Anna Barkevall, vd på Böda Sand, är dock inte orolig över att serien om Böda Sand ska förlöjliga det svenska campingfenomenet.
- Nej, jag har sett pilotavsnittet och det innehåller inga nidbilder. Det är snarare en hyllning av svensk sommar och campinglivet.
Förhoppningsvis kommer Böda Sand att hålla en högre klass än Ullared för jag är trött på kategorin som hånskrattar åt Rose-Maries extrem-shopping, maken Kjells alkoholintag och glambaben Mattiaz stylingtips. För visst har jag märkt att en del tittare är folk som aldrig hade drömt om att beblanda sig med dessa tv-personligheter. Det blir någon konstig karaktär av förnedringshumor med tv’n som länk. Verkligheten finns där ute men vi är inte beredda att ta del av den. Kanske ska programmen ses som en studie av olika typer av människor istället för underhållning?
Svenska Hollywoodfruar, Anna Anka söker assistent, Robinson, Halv 8 hos mig, Paradise Hotel, Sjukhuset, Kniven mot strupen, Stockholm-Arlanda och så vidare. Vi älskar helt enkelt att se på folk som är döende, leker hinderbanor i regnskogen, checkar in på flygplatser, bjuder på crème brulée och har Barbiefester. Det är härligt att följa olika delar av verkligheten, speciellt in the safety of your own home.
Följer ni någon realityserie? Och varför tittar vi egentligen när vi inte ens är särskilt intresserade? Vad är det som fascinerar oss så?
Där sitter vi på den halvårliga ledningskonferensen för att ta ut riktningen för de närmaste sex månaderna. Det är i slutet av dagen och vi är rätt så möra efter en hel dags diskussioner. Vi har talat om vad verksamheten har för svagheter att stärka och vi har kommit fram till att vi behöver:
- ha bättre koll på hur arbetet i projekten fortskrider
- lyssna av mer vad som händer på marknaden
- höja servicenivån gentemot kund - göra tätare avstämningar - mäta vår leveranskvalitet mer - … och liknande åtgärder
Akta dig, säg det inte!
“När ska vi göra det då? Och hur?” säger den av oss som håller i whiteboardpennan för ögonblicket.
Det är då det där ordet dyker upp, som en hägrande frestelse. Vi känner hur hungriga och trötta vi är. Ska vi sätta ännu en deadline? Kan vi jonglera ytterligare en boll framöver? Det vore så skönt att bara bli klara.
Nej, vi klarar inte att stå emot. Vi säger det.
“Vi gör det löpande.”
Puh, skönt, då har vi bestämt något. Nu är det middag.
Jag vet inte hur du upplever det, men jag har i mina dagar sett alltför många fina initiativ rinna ut i sanden genom att vi bestämt oss för att genomföra dem “löpande”. Ordet är verkligen en honungsfälla. Det låter som att det betyder “alltid” eller “ständigt”, och när vi använder det verkar vi vara handlingskraftiga, beslutsamma och “committade”. Men, i realiteten betyder det i min värld oftast istället “aldrig”.
Ytterligare en sak att komma ihåg
Att bestämma oss för att vi ska börja göra något “löpande” innebär att vi ska börja komma ihåg att, förutom det vi gör vanligtvis i vardagen, också ständigt ha i åtanke att … (vad det nu är vi ska göra löpande). För egen del har jag nog med saker i huvudet. Jag behöver inte fler. Helst vill jag inte behöva ha något i huvudet, utan istället i verktyg och på platser som är stabila och datorkraschsäkra.
Så, nästa gång du hör någon kollega säga “det ska vi göra löpande” eller när du frestas att säga det själv, hissa ett varningens flagg och tänk ett varv till.
Gör så här istället
- Om du vill åstadkomma en förändring, definiera tydliga och konkreta aktiviteter, händelser eller uppgifter som du kan tidssätta när de ska ske (och tilldela någon ansvaret för att de sker).
- Om du vill att ni fortsättningsvis ska göra det ni gör på ett annat sätt (med högre kvalitet, med mer dialog mellan ledning och projektgrupper, med större öra mot marknaden), justera era vardagsprocesser så de från och med nu också innehåller det som ni vill göra annorlunda än tidigare.
Gör alltså det nya arbetssättet till det gängse, till så ni vanligtvis gör det ni gör. Ett sätt att göra det är att rita upp hur ni gör idag och rita in det ni vill tillföra, sedan testa, utvärdera och förfina.
Mer blir genomfört
Om du är mer sparsam med att använda ordet “löpande” när ni planerar förändringsinitiativ, kommer fler förändringar än idag också till stånd. Den verksamhet du arbetar i utvecklas till det bättre snabbare och ni kommer att känna större tillfredsställelse över de starkare resultat ni åstadkommer tillsammans.
Hur gör du?
Hur gör du för att vara säker på att det ni bestämmer er för också blir av?
På ett X2000 mellan Göteborg och Stockholm ropar en tågvärd glatt ut bistrons lockelser och avslutar med…………… och så finns det negerbollar också! Hoppsan! Många (?!) av resenärerna lär ha satt i halsen och “ärendet” växte blixtsnabbt till otroliga dimensioner.
Sedan i torsdags när denna “incident” inträffade har negerbollen valsat runt. T ex i DN med 31 blogginlägg. Och i Aftonbladet med 492 kommentarer.
Bl a signaturen MegaMamma kommenterar: “vad jag vill ha sagt är att om man ska märka ord, så bör hela det svenska språket granskas. Ordet hora t ex, likväl som det finns andra ord som fetto, tjockröv, idiot, blatte, osv. Var tycker du själv gränsen går? Vilka är aj-aj? Människor reagerar olika, eller hur? ……….”
För min del har ordet negerboll ingått i vokabuläret sedan barnsben och jag har faktiskt aldrig grubblat över att det skulle vara nedvärderande. Och det är heller aldrig någon som har reagerat. Har du?
Men ärendet har definitivt varit på tapeten: Ur Wikipedia: “Ett konditori i Sjöbo, som kallade bakverket “negerboll”, anmäldes 2003 till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)………”.
SJ:s vice presschef kommenterar händelsen med att det var en “rätt ung person och nog ett misstag”. Vidare får vi veta att det inte blir några konsekvenser för personen i fråga.
Det var väl i alla fall skönt att höra!
För er som vill kombinera design, natur och historia kan jag verkligen rekommendera en helg på Gotland (och då helst innan sommargästerna intar ön!). För oss som bor på “fel” sida tar det ett tag att korsa landet men när man väl är framme i Visby är det som att förflytta sig tillbaka i tiden. Med ringmur från 1200-talet, medeltida stenhus och kyrkoruiner är det lätt att förstå varför Visby är med på UNESCO’s världsarvslista.
Jag gjorde ett besök på Högskolan på Gotland där jag träffade två blivande designers; Christian och Peder. De tog sig tid till guidning av både de norra och södra delarna av ön: Konstnärshemmet Villa Muramaris, Blå Lagunen, utsikten vid Högklint, det avskilda lyxhotellet Furillen, Håkan Nessers industriinspirerade villa och gamla sandstensbrott vid Hoburgen var bara några av helgens utflyktsmål. Tyvärr hann jag inte med turridning på gotlandsruss så det får nog bli en till Gotlands-weekend innan invasionen av sommargästerna börjar.
Några av mina favoriter:
G.A.D: Gotländskt företag som tillverkar möbler enligt gamla traditioner.
Byrå Fältskog & Berg: Kläder från bland annat Acne, Rodebjer och Uniforms for the Dedicated.
Crêperiet: Här serveras kanske världens godaste crêpes. Det finns även en logi-svit att hyra.
Bageriet: Mysigt frukostställe, här är det alltid sol och trevlig personal!
Det är en utmaning att skapa ett nytt mindset, kanske framförallt i större organisationer, när förutsättningarna för att skapa framgångsrika affärer förändras. Många företagsledare där ute funderar fortfarande över om webben som den är idag har förändrat spelplanen för företagande och entreprenörskap. Och hur man i så fall ska angripa fakta. För andra skapar de nya förutsättningarna möjligheter som tidigare inte fanns.
På initiativ av Champs (Chalmers Advanced Management Programs) höll professor Amy Shuen häromdagen ett seminarie för en liten, intim grupp som representerade många av de större svenska bolagen.
Föreläsningen handlade om webbens påverkan på affärsmodeller såsom vi en gång lärt oss dem. Det var mycket spännande att höra hur professor Shuen kompletterade gamla affärsmodeller med Web 2.0 – ROI à la 2010. Hon visade ett antal goda förebilder där de klassiska, initialt tunga, resurskrävande affärsmodellerna satts ur spel genom att utnyttja möjligheterna att samverka med kunder och existerande tjänster.
Ett riktigt bra exempel är Threadless. ”… Threadless är en social nätverkssajt där formgivare tävlar med sina t-shirttryck, kunderna röstar fram de bästa – och Threadless producerar och säljer favoriterna. Formgivaren får betalt för sitt arbete, och folk får köpa t-shirts som de själva varit med och röstat fram. Det hela är genialt enkelt. Och involverar konsumenterna i produktutvecklingen på ett sätt som går stick i stäv med hela massproduktionens filosofi. Men framför allt finns det en galet smittsam glädje i varumärket Threadless. Det måste upplevas! I augusti 2007 öppnade Threadless sin första butik i centrala Chicago. Varje fredag presenteras nya t-shirts. Varje vecka skapar de dessutom underhållande inslag på Threadless Tee-V.” (kursiv text är saxad av Mattias Åkerbloms blog Please Copy Me). Läs även om Threadless på Wikipedia.
Med Threadless visade Amy Shuen hur tid till marknad kan minska från 3 år till 3 veckor med minimala kostnader. Det tål att fundera en stund över hur Threadless skapar affär genom att etablera samverkan med kundernas önskemål och kunskap som bas. På så vis minimerar de risk, marknadsföring, design, r&d m m. Deras designers är runt 150 000 fans av olika kaliber som skickar in bidrag. Alla hoppas vinna genom att bli utvalda i någon av de veckovisa tävlingarna. Vinnande designer stärker sitt personliga varumärke, får feedback på sin design (=gratis fokusgrupper!) och utöver äran ett förstapris om 2 500 dollar. Fascinerande!
Andra intressanta exempel från dagen är hur Goldcorp/US Gold den gamla, klassiska guldgruvan använde webben. Till en investeringskostnad om en miljon dollar gick man från konkursmässig till en guldgruva värd många miljarder dollar – missa inte You Tube klippet här!
Jag kan inte låta bli att nämna några andra spännande exempel:
- Visste du att Linkedin:s intäkter genereras av 5% av det totala antalet användare?
- Hängde du med år 2008, två veckor före presidentvalet i USA: Obama lanserade en (av flera) iPhoneapp som organiserade användarens telefonbok efter de stater där stödet för Obama var svagare. Första dagen laddades 5 000 appar hem där användaren uppmanades ringa sina vänner i dessa stater och försöka påverka deras val. När Obama slutligen vann valet hade 500 000 nedladdningar och ett antal miljoner telefonsamtal hjälpt honom till segern.
Med dessa och många andra exempel är jag säker på att Amy Shuen och hennes bok “Web 2.0 - a strategy guide” kan vara ett värdefullt bidrag till dem som behöver en puff i rätt riktning att se över möjligheterna. Att skapa lust att utforska hur webben kan få målgrupper att bidra till affären genom att skapa win-win situationer.
Jag fick med en signerad bok hem och ska nu läsa på.
Någon som läst boken? Vad tyckte du?
PS/ Ett av Amys exempel på webbens påverkan på en affär var när hennes egen bok fick goda recensioner i en populär blogg och på en timme gick från plats 2000 till 200 på Amazon:s http://www.amazon.com/ bästsäljarlista. ´Här finns boken “Web 2.0: A Stategy Guide” av Amy Shuen./ DS
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men - det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Igår var det premiär för Apolivas nya reklamfilm, uppföljaren till höstens “skräckfilm” som resulterade i skrämda konsumenter och Facebook-grupper som “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”. Forsman & Bodenfors som är ansvariga för kampanjen fortsätter att utveckla Apolivas koncept: produkter speciellt anpassade för svenska förhållanden. Den här gången bad de dock konsumenterna om hjälp genom att starta bloggen Apolivafilmblogg. Här efterlyste de bilder och ljud som skulle representera det typiskt svenska. Men några åskoväder och regnstormar blev det inte igen.
-Det blev ett sådant otroligt ståhej sist, så vi funderade länge vad vi skulle göra med all den energin som finns därute. Vi vill hylla den typiskt svenska vardagen och göra det på ett vackert och poetiskt sätt i filmen. Deta födde idén till ett helt transparent projekt som konsumenterna kan läsa om på bloggen och delta i om de vill, säger Filip Nilsson, cd på Forsman & Bodenfors till Dagens Media.
Filmen har regisserats av Mikael Marcimain och musiken (som även kommer att släppas som singel) har gjorts av artisten Victoria Bergsman. I vanlig ordning innehas huvudrollen av modellen Adina Fohlin. Den här gången verkar det helt enkelt bli lite mer musikvideo än skräckfilm.
Jag undrar om den nya reklamfilmen går hem hos konsumenterna för jag får lite lätt ångest, allt känns väldigt 70-tal - Men det kanske är så vi upplever Sverige? . Det är i alla fall kul att Apoliva vågar använda sig av sociala medier för att engagera sin målgrupp i marknadsföringen. Det ska bli spännande att se vad det blir för typ av kritik den här gången.
Fram till den 15 maj går det även att tävla i att göra sin egen reklamfilm på Apolivafilmblogg.
Förnedring, dreglande schäferhundar, svett och skräck som är så nära och känns så äkta att man skulle kunna skära den med kniv. När första skottet faller - och det här är innan gatloppet över ett minfält ens börjat - är det redan för mycket. Martin Söderström, Aftonbladet.
Samma dag som videon Born Free släpptes lades den upp på YouTube men försvann lika snabbt som den kom dit. Brutalt våld genomsyrar Born Free’s nio minuter som slutar i en makaber avrättningsscen. Detta är den första singeln på M.I.A.’s nya album och jag känner ett stort obehag av vad jag ser; rödhåriga pojkar hämtas upp av amerikansk militärpolis, körs ut på ett stort fält i öknen och avrättas.
Visst är både regissören Romain Gavras och sångerskan M.I.A. kända för sina provocerande verk men det här är ett klockrent samarbete som verkligen chockar. De flesta drar antagligen paralleller till “war on terror“, patriotism, minoritetsgrupper, avsaknad av demokrati, Arizonas nya lag om illegal invandring och hemska krig i allmänhet. Med tanke på M.I.A.’s bakgrund (familjen flydde till England p.g.a. inbördeskriget i Sri Lanka och hon förbjöds träffa sin far då han var aktiv i den militanta tamilska separatiströrelsen) finns det antagligen flera möjliga budskap i Born Free. Hur som helst bör samtliga tittare få sig en tankeställare.
Vi har sett musikvideor med lättklädda killar och tjejer och är så vana vid det kommersiella sextemat att vi inte längre reagerar. (Ok, jag gillar Lady Gaga’s senaste Telephone men är långt ifrån chockad av vad Jonas Åkerlund har skapat).
Kombinationen av pop och politik är väl i och för sig inget nytt det heller, men sättet som det framställs på i Born Free är otroligt obehagligt och så skrämmande att det är omöjligt att inte låta sig påverkas. Vad än budskapet må vara berörs du som tittare. I en tid då MTV knappt visar musikvideor längre kanske det istället är dags att återuppta musikvideon som en värdefull kommunikationsform.
För er som vill se lite fler kontroversiella videor rekommenderar jag:
Igår var jag på boksläppsmingel. TänkologenPA Ståhlberg presenterade sin Tänk det otänkta - boken som bokstavligen vänder allt upp och ner. Vi bjuds på en svindlande resa in i vårt tänkande och får unik kunskap om hjärnans outnyttjade skaparförmåga. Det är som att lära sig cykla, svårt i början men med lite träning går det av sig själv.
Vi får följa utvecklingen från jägarsamhället, via jordbrukssamhället in i industrisamhället och presenteras för en hel del nya begrepp, som t ex homo sapiens mechanus, konkurrensbävning och idéflödestänkande.
Boken är fylld av kunskap, kreativitet och inspiration. Det finns gott om illustrationer, bilder, skisser och pedagogiska modeller. Citaten är träffsäkra - som t ex “A mind is like a parachute. It doesn’t work if it´s not open.” Layouten är spännande och oförutsägbar, ja minst sagt kreativ.
Boken har publicerats av det lilla skånska bokförlaget Roos & Tegnér och Plyhm Kommunikation har jobbat med PR. Tänk det otänkta finns att köpa hos t ex Bokus. Rekommenderas!
“May the thought be with you”, som PA säger.
PA har skapat och driver världens enda Tänkologutbildning (Thinknician training program), en utbildning i tänkande och ledarskap. Han är en väletablerad föreläsare och utbildare inom mönsterbrytning och visionärt tänkande. För mer information, se www.stahlberg.com
Europa stod stilla i en hel vecka, notan för flygindustrin blev 23 miljarder kronor och tio miljoner passagerare berördes när den isländska vulkanen Eyjafjallajökull spydde aska. Vi insåg fördelarna, men kanske framför allt nackdelarna med flyget. Många fick ställa in planerade utresor, men ännu mer påtagligt blev det för dem som inte kunde komma hem. Några eftersläntrare finns fortfarande på drift långt hemifrån, men vid det här laget är ordningen mer eller mindre återställd.
Vi upptäckte samtidigt att hela världen inte måste finnas vid våra fötter - fysiskt. Transportministrarna i EU möttes t ex i en videokonferens och det fungerade utmärkt. Kanske går det lika bra att mötas virtuellt? Vi sparar tid och miljöaspekten är ju också en viktig parameter.
Nyttan av sociala medier blev påtaglig. Flygbolagen och resebyråerna fick ett bra tillfälle att testa sina resurser. Många höll inte måttet men några, t ex Ving satsade lyckosamt på snabb och personlig service med direkta svar till enskilda strandsatta i nöd.
När askan nu lagt sig och allt återgått till det gamla vanliga, har vi då blivit “bättre” människor? Och har insikten om hur sårbara vi är satt några spår? Kommer Ericsson att göra allvar av flytt av delar av produktionen till askfria kontinenter. Kommer det att finnas nya alternativ för samåkning och vara populärare med semester på hemmaplan? Kommer det att ske en utbyggnad av höghastighetståg? Kommer genomslaget av sociala medier att påskyndas? Ja, definitivt kan “askan” komma att påverka medvetna och omedvetna vägval i framtiden. Det återstår att se i vilken utsträckning.
Igår kom så åter rapporter om att askan skulle vara tillbaka över Sverige, vilket innebar restriktioner på en hel rad flygplatser. Denna gång verkade dock problemet vara snabbt övergående.
Om man följer den svenska enfrågedebatten om vems intresse börsbolag ska verka för fokuserar media i synnerhet på en målgrupp - börsbolagens koncernledningar och framför allt dess VD:ar. Intresset och motivationen styrs av bonus. Finansmarknadsministern Mats Odell driver denna fråga på årets bolagsstämmor, inga bonusar, tack.
SvD-tecknaren Jan Berglin med sina träffsäkra betraktelser av tillvaron har flera mycket träffande iakttagelser om bonusar, bland annat i en strip från “Välkommen till Fjuckby”:
Den ena Berglin-karaktären säger “Carl-Henric Svanberg tycker att bonusar ska finnas kvar eftersom toppchefer är tävlingsmänniskor som sporras av detta”, varpå den andra replikerar “Jaha…vilka slags tävlingar tänker han då på? Terrängloppet “Dagis runt” där alla får medalj o bulle oavsett resultat? Riktiga tävlingsmänniskor vet att man inte får ett skit om man är usel!!”
Lyfter man blicken från vår perifera bakgård till den anglosaxiska världen besvaras frågan annorlunda om börsbolagens målgruppsfokus. Fram till finanskrisen gällde shareholder value, börsbolagets förmåga att få en optimal marknadsvärdering, generera vinst och utdelningar. Nu har till och med GE:s tidigare koncernchef Jack Welch, mannen som gav begreppet ett ansikte, vänt ryggen åt det med orden; “On the face of it, shareholder value is the dumbest idea in the world, shareholder value is a result, not a strategy . . . Your main constituencies are your employees, your customers and your products.”
Även mitt husorgan The Economist har uppmärksammat frågan under rubriken “A new idolatry”. Kvartalskapitalismen får ge vika för mer långsiktiga målsättningar där - ta daa - andra stakeholders så som kunden och rent av de anställda ska ställas i första rummet.
Orsak och verkan, upplysningstidens mantra, kanske åter kommer i ropet.
Svensk press hantering av Tiger Woods otrohetsaffärer i höstas sägs ha inneburit ett trendbrott. Ämnet otrohet var därmed inte lika tabubelagt utan det blev relativt fritt fram att hänga ut den skyldige/skyldiga utan pardon. Därmed närmade vi oss med ett stort steg hanteringen av den här typen av skandaler enligt kontinental praxis.
Tidigare i veckan verkar det ändå ha pågått något slags omvänt pressmässigt schackrande om först till kvarn. Intressant nog blev det Svensk Damtidning som gick i bräschen och tog upp tråden från norska Se og Hør. Svensk Damtidning är av tradition en av kungahusets mest lojala vapendragare. Fast det klart för några veckor sedan skrev bloggande journalisten Åsa Bönnelyche om drottningens påstådda svåra sjukdom (Alzheimers). Så lojalitetshindret var redan undanröjt. De senaste dagarna har kvällspressen hängt på otrohetskarusellen i full skala med tryckta specialbilagor.
Hovet, med extremt erfarna PR-ansvariga Nina Eldh i spetsen, har inte fått godkänt för sin krishantering i det här fallet. Det är ingen nytta med att stänga till och göra bristfälliga, diffusa uttalanden. Men det klart här finns säkert många starka viljor bakom kulisserna, som har en del att säga till om. Då är det inte enkelt att agera by the book och det handlar ju icke att förglömma om människor av kött och blod.
Och tidpunkten? Med bröllopet den 19 juni i snabbt antågande började det brännas. Fokus borde vara på de lyckliga tu och deras förberedelser. Igår kom så meddelandet från hovet att förlovningen har brutits - förhoppningsvis ett moget personligt beslut och inte påskyndat av tryck från omgivningen. Kanske hinner nu Jonas-affären svalna under de närmaste månaderna, men den etiska gränsen för vad som är “tillåten” exponering i svensk press har definitivt för alltid flyttats fram.
Se GPs dividerande om sin publicitet och hänvisning till allmänhetens intresse.
Med gårdagens officiella tillkännagivande av den uppslagna förlovningen blev det helt ok att publicera även för DN och SvD. Och historien fortsätter i GP etc.
