Inget förvånar mig längre, inte ens föreningen Allt åt alla som i helgen ordnade en provocerande ”överklassafari” till Saltsjöbaden där de berättade om ”Sveriges rikaste utsugare”. ”Motborgarbussen Linje 99” utgick från centrala Stockholm och var knökfull. Många var tydligen nyfikna på hur ett bostadsområde med höginkomsttagare såg ut, kunde inte ta sig dit själva, utan bestämde sig för att åka tillsammans. De fick ägg på sig när de kom fram.
WAKE UP! Är detta vad folk är intresserade av att göra på sin lediga tid? Betala för att titta på andra medmänniskor som om de vore av någon annan art? För mig är detta på gränsen till sjukt och jag skulle aldrig förnedra vare sig mig själv eller eller någon annan genom att åka på den här typen av sightseeing. Jag läste någonstans att en liknande resa med destination Rosengård förmodligen inte hade klarat sig så lindrigt undan som äggkastning.
Konceptet ”överklassafari” känns omodernt och nedvärderande och gör inget annat än att bygga på fördomar och klasshat. Personligen gillar jag att allt inte är för alla; alla vill inte samma saker med sina liv, alla vill inte bo i samma område, ha samma yrke. Jag själv är definitivt inte någon överklass och jag uppskattar att folk har möjligheten att ha olika mål här i livet. Mångfald liksom. Det ska finnas något för alla och dessutom ska man vara stolt oavsett var man kommer ifrån.
Vådan av att leva isolerad omgiven av dåliga rådgivare, rövslickare och jasägare har återigen gjort sig påmind.
Redan Erik XIV ansågs vara ”halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare”, syftande på kungens sekreterare Göran Persson.
Hur mycket skuld kan man då lägga på furstar, diktatorer och företagsledare som tappar omdömet och verklighetskontakten? Är det bara Khadaffis fel att han fortfarande tror sig ha folkets stöd, där han (kanske) irrar omkring nere i sina 30 mil långa tunnlar?
Och är det bara Kamprads fel att han tror sig kunna komma undan med vilka uttalanden som helst om sina starka sympatier för nazisten Per Engdahl, bara för att han har status som folkkär folkhemsmöblerare?
Ligger kanske en stor del av skulden hos de rådgivare, PR-folk och hovnarrar som omger dem, viskar vad furstarna vill höra, smickrar och svassar och ställer sig in?
Vågar ingen säga sanningen till Khadaffi – att det är bye-bye sen länge? De du kallar drogade råttor är ditt folk och dom är trötta på dig!
Till Kamprad borde någon säga: ser du inte att du håller på att urholka ditt förtroendekapital? Att tala väl om en inbiten nazist, och dessutom att det blir känt samma dag som årets möbelkatalog når hushållen, är bad for business! Säg efter mig:
”ja, jag var med i nazistpartiet. Ja, jag var vän med Per Engdahl. Men oj vad jag ångrar mig och jag tar helt avstånd från nazism och fascism i alla former och därför donerar jag nu en ansenlig del av alla mina miljarder till en fond för hjälp åt offer för totalitära läror. Kalla den gärna IKEA-fonden.”
Och vem ska påpeka det uppenbara för Victor Muller – nu är det faktiskt slut, knalla iväg till tingsrätten och lämna in konkursansökan medan det finns några tillgångar alls kvar att betala löner och skulder med. Sen är det bye-bye, Victor. Ta dina 4 miljoner i arvode plus de där 40 miljonerna som SAAB betalat till Spyker i ledningsarvode – om du har mage. Grattis till en lönsam tid på fyratusen obegripligt lojala anställdas bekostnad.
I Libyen kanske en djärv sanningssägare skulle ha skjutits i gryningen som förrädare. Men på IKEA? Och på SAAB? Hallå?!
Det är inte bara Khadaffi som just nu har tunnelseende.
1500-talets rådgivare Göran Persson gick förresten ett omilt öde till mötes. Han torterades å det gräsligaste, halshöggs och hängdes slutligen, medan kungen nio år senare förgiftades med ärtsoppa. Hans sentida namne Göran Persson är för övrigt numera också rådgivare, på en PR-byrå.
Nu är Almedalsveckan slut för i år. Det är kanske svårt att föreställa sig att det hela faktiskt startade år 1968 med att Olof Palme höll tal från ett lastbilsflak vid kruttornet i Almedalen.
Almedalsveckan är numera en fest för demokratin och ett utmärkt tillfälle för politiker, privatpersoner, företag och organisationer som vill vara med och engagera sig i olika samhällsfrågor. Dessutom fortsätter Almedalsveckan att växa och det var fler anmälda arrangemang i år än vad det någonsin varit tidigare.
Almedalsveckan har även slagit alla rekord när det gäller engagemang i sociala medier. Almedalen/Almedalsveckan har nämnts över 58 000 gånger denna vecka i de sociala medierna, vilket är betydligt fler än föregående år. Mer specifikt var Twitter det medium som användes mest under veckan och det skrevs totalt 50 000 twitterinlägg om Almedalen.
Veckans stora snackisar var de nya kommunikationsvägarna och då framförallt sociala medier. Seminarier med fokus på dessa ämnen lockade många deltagare. Bland annat drog Westandersseminarium ”Borde Carl Bildt sluta twittra?” fullt hus . Frågan som ställdes under seminariet var om politikernas närvaro i de sociala medierna bidrar till en verklig öppenhet eller inte. Det blev debatt om de sociala mediernas roll i demokratin och var gränsen går mellan privat och offentligt. Vad tycker du?
De sociala medierna är en perfekt plats, precis som Almedalsveckan, där stora möjligheter finns att vara med och engagera sig i olika samhällsfrågor. Både politiker och medborgare.
Den 18 maj röstade Riksdagen igenom den nya cookie-lagen som träder i kraft den 1 juli. I dag kan användaren endast acceptera cookies i webbläsarens inställningar medan den nya lagen kommer att innebära att cookies bara får sparas på datorn om besökaren informeras om ändamålet samt accepterar detta. Vi har intervjuat Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, som hoppas på att konsumenten nu får större kontroll.
Lagen kommer på ett eller annat sätta att beröra alla aktörer – såväl annonsörer, nyhets- och mediesajter samt konsumenter. Men många är positiva inför den nya lagen då den bland annat kan hindra illegala aktörer från att spionera på besökare samtidigt som det finns en hel del som är negativt inställda till lagen då den kan komma att störa besökarna på de olika webbplatserna.
Det är svårt att veta hur cookie-lagen kommer att omsättas i praktiken men just nu jobbar bl a Sveriges Annonsörer,IAB, Sveriges Mediebyråer, TU och Microsoft för att ta fram en gemensam branschstandard för hur cookies ska hanteras enligt den nya lagen.
Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, är i nuläget inte negativt inställd till den nya cookie-lagen.
– Nu när lagen är utformad och klar, är det inte längre tid att komma med kritik kring lagen utan det gäller att agera för att lagen får den funktion som är bra för annonsörerna.
Han menar att det är svårt att veta med säkerhet hur lagen kommer att påverka företag och annonsörer då lagen inte börjat gälla än.
– Men vår förhoppning är att lagen ska fungera så som IT-ministern tidigare sagt. Det vill säga att konsumenten ska få större kontroll och att det ska finnas tydligare instruktioner för hur man tar emot samt slutar ta emot cookies på varje webbplats som använder cookies.
Han menar att om det är så lagen kommer att fungera, kommer den inte att påverka företag och annonsörer i större utsträckning annat än att något färre konsumenter väljer att ta emot cookies än i dagsläget.
Anders påpekar att det är viktigt att konsumenterna har kontrollen och att det återstår att se om den nya cookie-lagen är ett bra sätt att skydda deras integritet. Han menar dock att lagen inte är så tydligt utformad angående hur den ska förhindra illegala aktörer att spionera på besökare på olika webbplatser.
– Men jag tror och hoppas att vi med hjälp av det etiska regelverk vi på Sveriges Annonsörer tar fram med resten av branschen, ska kunna säkerställa att så kallad “spyware”, zombie cookies o s v ska hanteras på ett bra sätt av detta regelverk.
Hur vi alla kommer att påverkas av den nya cookie-lagen återstår att se!
Fakta
Cookies är små filer som webbplatsen begär att få spara på besökarens dator. Dessa kan användas för olika ändamål, dels för att komma ihåg specifika inställningar som besökaren gjort på webbplatsen (exempelvis språk) samt se hur många webbläsare som besökt en viss webbplats under en särskild period. En del cookies kan även användas för att följa, kartlägga och analysera besökarens surfande. Detta gör det möjligt att anpassa utvalda annonser till en specifik webbläsare genom kartläggning av användarens tidigare surfbeteende. Bestämmelsen i lagen syftar därför till att skydda användarnas integritet .
Jobb- och utvecklingsgarantin tredje fasen har ett gott syfte som inte riktigt lever upp till intentionerna enligt den debatt som blåser nu. Då blir man överraskad och glad när man träffar på något som fungerar.
Hökälla, ett naturvårdsområde som ligger på gamla Lillhagens sjukhusområde i Göteborg, är ett grönt arbete som syftar till att förvandla ett tämligen anonymt område runt Kvillebäcken på Hisingen till en ”grön lunga”. Det är ett samarbete mellan Backa församling, Svenska Kyrkan, Arbetsförmedlingen Hisingen och Park- och naturförvaltningen i Göteborgs stad.
26 personer som befinner sig i fas 3 är sysselsatta med att förvandla ett naturområde, som har fått växa igen, till ett friluftsområde där man kan uppleva naturen på nära håll.
Ambitionen är att skapa ett naturskyddsområde runt Kvillebäcken från Kungälv och ända ner till Göteborgs Hamn där bäcken mynnar ut. Till detta ändamål har man börjat i liten skala med att röja sly, täta ur grönskan, bygga utkikstorn för fågelskådning, skapa en öppen eldstad, se till att ängarna används till betesmarker för får och att allt blir tillgänglig för allmänheten.
På Hökälla har man skapat en byggnadsgrupp, en trädgårdsgrupp och en parkgrupp. Kommunen står för material och projektet för arbetsinsatsen. Man har tex fått material från Renova som man har använt för att bygga bo för svalor – och de stormtrivs till den milda grad att det har kommit en ny sorts svalor som har byggt bo där och plötsligt får man besök av fågelskådare från när och fjärran.
Fågelholkar tillverkas till försäljning, största kunderna är golfbanorna runtomkring, St Jörgen och Albatross, och Hökälla har tagit på sig att inventera fågellivet på Hisingen. De sätter upp fågelholkar på golfbanorna, och man har koll på fågelkolonierna.
Deltagarna i detta projekt vill helst inte sluta för de trivs så bra och de känner att de spelar roll. Gruppen består av långtidsarbetslösa som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, antingen för att man aldrig kommit in eller för att man varit sjukskriven länge. Det handlar om allt från psykisk sjukdom till cancer i en ålder där man knappt hinner tillbaka in i arbetslivet innan man uppnår pensionsålder.
Projektet har bland sina deltagare en kock som varit sjuk, som sköter maten, så det serveras en fantastisk mat varje dag, som man betalar 30 kr för per måltid, det är aldrig gratis mat på arbetsplatser, inte heller på en arbetsplats i fas 3.
Det arrangeras föredrag både av de som deltar i projektet och andra som tjänat som inspiratörer. Under våren har man kunnat lyssna till föredragshållare i så vitt skilda ämnen som koncentrationsläger till om motivation är glädje eller krav? Det har arrangerats naturvandringar och man har lärt sig at ta tillvara lokala örter. Det finns en second hand shop i lokalerna och man har en fågelholk i princip utanför dörren, med ”Big Brother Talgoxe”- man kan via en dataskärm följa vad som händer i holken hela tiden, och lära sig om hur länge fågeln ruvar, hur ungarna kläcks och vad som händer sen.
Man fick sig en tankeställare när det berättades om arbetssökande som fått nej på alla ansökningar och intervjuer i mer än ett år. Hur många nej kan man ta innan man ger upp? Hur påverkar det motivationen?
Det är dags för en diskussion om i vilken fas vi själva uppfattar att vi befinner oss och hur vi skulle vilja bli bemötta om vi själva hamnar i en situation som leder till arbetslöshet, antingen det beror på dålig lönsamhet, sjukdom eller ålder.
Nej, verkligen inte! Vilken härlig känsla att klara tentan i Etnoastronomi på Chalmers. Vilken värld som öppnar sig där ute i universum. Nästa kurs är redan påbörjad – Den astronomiska världsbildens utveckling. Maria Sundin guidar oss, med sin stora kunskap, och varsam hand genom universum på ett urspännande vis.
Tänk att vi kan studera enstaka kurser på våra universitet i Sverige utan att tillhöra något program eller att vara begränsad av ålder. Ingen kursavgift, bara att söka. Jag känner en stor tacksamhet till vårt system. Är det likadant i andra länder tro? Det är många på min kurs som är i den s k ”tredje åldern”. Människor från olika yrkesroller och som har kompetenser som berikar kursen som helhet.
Jag menar att det måste vara positivt även för Göteborgs Universitet att studenterna har en så mångfacetterad kompetens. Det blir många spännande aspekter på det ämne som är föremål för studium. En riktig win-win situation även där.
Våra universitet och högskolor bedriver undervisning och forskning. Denna verksamhet är en förutsättning för samhällets utveckling inte minst idag då traditionell tillverkningsindustri och IT-kompetens i stor utsträckning tagits över av länder i Asien.
Våra möjligheter att säkra framgång och tillväxt på den internationella arenan torde ligga i en förmåga att forska och skapa högteknologiska tjänster och produkter som finner efterfrågan globalt. Forskningens innovationer skall drivas vid våra lärosäten. Det är viktigt att dessa kunskapscentra inte isoleras från samhället i övrigt utan istället är en vital del. Möjligheten för alla att bedriva studier är då en förutsättning som säkerställer lärosätenas förankring i breda folklager.
11 september är annars en av de händelser som mest triggat till konspirationstänk. Några teorier – USA behövde en förevändning att attackera oljeproducerande stater alt israeliska spioner, som ville lägga skulden på araber och muslimer.
Vaken.se har blivit en samlingsplats för konspirationsteorier. Grundaren heter Mikael Cromsjö och sajten, som startade 2004 är ett av Sveriges största forum för alternativa sanningar. Den sägs bygga på en politisk och religiöst obunden gräsrotsrörelse och har den amerikanska sanningsrörelsen som förebild. Sajten ska vara öppen och tolerant, men det finns även här klagomål kring censur och som i många sammanhang idéer kring en judisk konspiration.
Inte för att jag till vardags går runt och grubblar på ovanstående världshändelser. Men visst är det intressanta frågeställningar! Och de blir onekligen ännu intressantare när de ställs i ett slags övergripande sammanhang.
……………………………………………………………………………………………………………………………….
Ovanstående text är till mångt och mycket hämtad ur artikeln Med komplotten som tröst i den utmärkta tidskriften Fokus.
Amerikanen Michael Barkun har skrivit en känd bok om konspirationsteori: A Culture of Conspiracy från 2006.
På Youtube finns flera filmer från 11 september. Just den här har visats drygt 9 miljoner ggr. Se även kommentarerna nedanför!
Uppdatering idag: Intressant artikel i DN - Låt inte utredningen om Palmemordet dö sotdöden
I Sverige använder var tionde ung man och var tjugonde ung kvinna cannabis, var femte gymnasieelev har testat. I natt röstade Kaliforniens invånare om kontroversiella “Proposition 19” – d v s om legaliseringen av cannabis (användning för medicinskt bruk har varit tillåtet sedan 1996). Förslaget avslogs dock med 57 % av rösterna. Men nu är debatten aktuell även i Sverige, ett land där vi tidigare har haft en nolltolerans mot droger. Bör cannabis tillåtas och i så fall varför?
I gårdagens Aktuellt diskuterade den cannabis-vänliga journalisten Magnus Linton användandet av drogen med Maria Larsson, regeringsansvarig i narkotikafrågor. Själv är jag skeptiskt inställd till Lintons argument och det får mig i stället att tänka på den glamorisering av droger som man ofta möts av i media. Idag är det väl tämligen uppenbart att droger (även alkohol inräknat) kan vara skadliga!?
Linton menar att cannabis ska legaliseras för att bryta den organiserade kriminaliteten. Är inte det en orimlig spekulation att använda som motiv till legalisering? Vad är det som säger att det kriminella intresset inte flyttas över till andra narkotikapreparat?
Huvudfrågan måste ju ändå vara om användning av cannabis är ett accepterat beteende eller inte i vårt samhälle. Vad kommer vi att mötas av för konsekvenser? Anses inte cannabis vara en inkörsport till tyngre droger? Att säga att cannabis är ofarligare än alkohol är väl inte heller ett skäl till legalisering då alkohol ju faktiskt är skadligt. (Dock har alkoholen blivit en del av vårt kulturella mönster).
Är det verkligen så att de positiva aspekterna överväger de negativa? Personligen känner jag faktiskt inte till någon som har använt sig av cannabis och upplevt någon större intellektuell utveckling. Vad hände med “Våga säga nej till droger?”.
Läs även: Politikerbloggen.se; alt SvD – Missbruket kostar 150 miljarder kronor GP – Kändisar klara för rehab
Mer om Propositoion 19 i DN
Cecilia Malmström, talade förra veckan på Handelshögskolan i Göteborg om sin tid i EU kommissionen och EU:s asylpolitik efter Lissabonfördraget. Cecilia är verkligen en politiker som gör detta med EU greppbart. Hon är enkel i sin framställning och man känner att hon verkligen behärskar ämnet. Det var fler än en av de prominenta akademikerna som kände sig som en stolt far på examensdagen när de presenterade “vår” EU kommissionär, Cecilia, eftersom hon ju tidigare studerat på statsvetenskap Handelshögskolan.
Det är ju inte en liten eller enkel uppgift som hon tar tagit på sig; Commissionair for Home Affairs, där hon jobbar med EU:s 28 länders inrikes- immigrations- och justitieministrar och ska få dem att enas om förslag när det gäller migration, integration och asylfrågor. Cecilia lyckas dock förklara på ett enkelt sätt hur hon har omvandlat Stockholmsprogrammet, som innehåller riktlinjer och ambitioner för asyl- och immigrationsfrågor till en handlingsplan med 2,500 aktiviteter som ska genomföras fram till 2014.
När det gäller migration så är det ett demografiskt faktum att fram till 2050 har arbetskraften inom EU minskat med 60 miljoner arbetstagare. Vi behöver arbetskraftsinvandring inom den europeiska marknaden och då är det önskvärt med ett gemensamt regelverk. Hur ska dessa människor tas emot? Hur ska integrationen gå till? Cecilia tror att man måste skapa mötesplatser, peka på de goda exemplen och de länder som tidigare har haft arbetskraftsinvandring dela med sig av sina erfarenheter.
När det gäller asylfrågorna så är det de enskilda länderna som bestämmer hur många asylsökande flyktingar som man ska ta emot, det är inte en fråga som EU kan ha synpunkter på, men eftersom EU har en yttre, gemensam gräns, så vill man ta fram regler för hur man tas emot. Ambitionen är att redan 2012 ha ett gemensamt asylsystem som handlar om mottagande, kriterier, processer och vidarebosättning. Man har dessutom beslutat att inrätta en ny EU myndighet i Valletta, Malta som ska fungera som en gemensam immigrationsbyrå.
Cecilia trycker på att de frågor hon arbetar med måste ses i ett globalt perspektiv, det handlar om demokratifrågor, handel och bistånd. Man måste helt enkelt sätta frågorna i detta sammanhang innan man börjar diskutera vad man ska göra när människor gett upp sitt liv på hemmaplan för att söka sig någon annanstans. Allt kräver ett exceptionellt ledarskap och det är hon inte helt säker på att det finns.
Två personer i min närhet belönas i dagarna med guldklocka för lång och trogen tjänst. Det betyder att man varit 25 år på samma arbetsplats och det har fått mig att fundera lite. 25 år är en väldigt lång tid. Jag har kompisar som är 25 år, de är födda 1985. Det var samma år som man startade om man får guldklocka i år. 1985 var det året Arne Treholt dömdes till 20 ås fängelse för spioneri och LiveAid galan sändes över världen.
Planerade man att vara på samma arbetsplats i 25 år på den tiden? Jag tror inte det, men om arbetet varit utmanande och arbetsgivaren generös så kan jag förstå att man stannar kvar. Personligen skulle jag ha svårt att stanna på samma ställe så länge och samtidigt känna mig utmanad. Jag vet att dessa båda 25-årsjubilerande killar trivs bra på sina arbetsplatser och har haft en karriärutveckling, men ändå – undrar de aldrig hur det är på andra ställen?
I dagens läge tror jag ingen planerar att stanna så länge vare sig på arbetet eller i någon annan relation över huvudtaget. Som rekryterande chef i medelåldern var det viktigt att ha medarbetarnas perspektiv klart för sig. De flesta ungdomar har i dag ett ettårsperspektiv på sitt yrkesval, kanske två år om de ska tjäna ihop pengar för att resa till andra sidan jordklotet. Hur ska den målbilden kunna matcha företagets önskan om en kontinuitet och möjlighet att utveckla sina medarbetare?
Det är viktigt att arbetsgivare har en klar strategi för vad som attraherar ungdomar till en arbetsplats, hur man utvecklar deras talanger och hur man ser till att hålla utmaningen vid liv. Vill man egentligen som företag ha medarbetare kvar i 25 år? Hur ser man till att de blir mer anställningsbara, vilket kanske gör dem mer öppna för att byta arbete?
Deepwater Horizon, oljeplattformen som sjönk i Mexikanska Gulfen 20 april, 2010 lämnar ju mer än ett frågetecken efter sig. Vem ska betala? Hur kan man förhindra liknande saker att hända i framtiden? Vad händer nu?
Redan 1989 när Exxon Valdez sjönk utanför Alaska började man fundera över hur USA:s skattebetalare i framtiden skulle undvika att betala för oljesöl orsakade av tankfartyg och man kom fram till att en tvingande lagstiftning, Oil Pollution Act of 1990 (OPA 90), var svaret.
Lagstiftningen ger ett system som reder ut vem som har det ekonomiska ansvaret, vem som ansvarar för förebyggande åtgärder och vem som ska göra vad om det värsta ändå inträffar. Man sorterar upp ansvarsfördelningen gentemot tredje man.
Utgångspunkten är att den som sölar olja ska betala för att röja upp efter sig och kan endast hänvisa till att man inte är ansvarig för söl som följd av “Act of God”. Systemet har fungerat utmärkt, det har varit föremål för kontinuerlig uppdatering och shipping industrin har anpassat sig till de regler som gäller.
Ett söl som det Deepwater Horizon gjort är svårt att ens föreställa sig, än mindre räkna ut hur man ska handskas med. De regler som gäller för offshore borrning har, i motsats till vad som gäller för sjötransport av olja, inte uppdaterats sedan mitten av 90-talet och nu kommer kraven på att man ändrar hela lagstiftningen. Reaktionen är att ta bort alla gränser för ansvar, pendeln slår åt andra hållet och alla som borrar och/eller transporterar olja ska vara ansvarig för ALLT utan begränsning. Det ofantliga utsläpp av olja som orsakats av en borrplattform slutar med att fartyg av alla sorter ska vara ansvariga för alla storlekar av utsläpp.
Det är skillnad i risk mellan fartyg och oljeplattform, ett fartyg har begränsad mängd last och drivmedel ombord. Fartygets ägare har genom OPA 90 krav på sig att se till att oljesöl blir omhändertaget och man kan på förhand räkna ut hur mycket skada man skulle kunna åstadkomma.
Deepwater Horizon problemen är specifika för utvinning och produktion av olja, inte transport.
Rederierna har försäkrat sig mot oljesöl, idag är försäkringsbeloppet för oljesöl USD 1,000,000,000,000, och det finns möjligheter till högre summor. Man vet att någon plockar upp notan från början så man kan genast starta uppröjningsarbetet. Om ansvaret blir obegränsat kommer inget försäkringsbolag att kunna täcka risken och om man inte kan försäkra sig kan man inte vara säker på att någon betalar. Vem tar då initiativet till att man påbörjar röjandet?
Endast de allra största företagen som har möjlighet att själva stå risken och försäkra sig själva kommer att kunna fortsätta att transportera olja till USA, alternativet är företag med dålig finansiell styrka som chansar och tar risken för att kunna tjäna snabba pengar. Vad har man då uppnått?
Redan nu har oljeindustrin börjat omstrukturera och flytta sina operationer från USA till Brasilien, Afrika och Sydostasien, i väntan på beslutet om framtida utvinning som förväntas komma i slutet av november. De som arbetar på plattformar och andra företag i oljeutvinningsbranschen kan bara hoppas på en fortsatt arbetsmarknad i hemlandet.
Kvinnor iklädda burka tävlar mot äldre dam med rullator i den 30 sekunder långa valfilmen från “partiet som inte tycker om invandrare”. Målet är att nå först till antingen “pensionsbromsen” eller “invandringsbromsen”. Filmen ska symbolisera partiets krav på att sänka pensionärernas skatter och detta ska alltså finansieras genom att minska invandringen. Dock sändes aldrig denna version av partiets reklamsatsning då TV4 valde att stoppa filmen. Och tur var väl det !?
- Filmen strider som vi ser det mot demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen och andra demokratiparagrafer och är enligt vår bedömning hets mot folkgrupp. Enligt de EU-direktiv som ligger till grund för radio- och tv-lagen får man inte uppmana till hat som gäller ras, kön eller religion. Och alla människors lika värde ska genomsyra valfilmerna, säger TV4-Gruppens vd Jan Scherman till DN.
Själv förvånas jag över att TV4 över huvudtaget övervägde att sända filmen. Och förväntade sig verkligen partiet att deras fientliga propaganda skulle visas i tv?! Den omarbetade versionen är nu godkänd av TV4 men jag vet inte om det är till tv-kanalens fördel med en text som säger “Censurerad av TV4″.
Kanske ? är hela karusellen ett genomtänkt PR-trick från partiet för att få “gratis” PR och att väcka debatt innan valet. (Partiet fick ju även lite extra uppmärksamhet när de själva valde att anmäla filmen till JK).
I min värld är partiets valfilm inskränkt och gammaldags. Kanske borde den ändå från början ha visats på bästa sändningstid så att ingen i Sverige missar vad partiet egentligen menar med “Trygghet och Tradition”.
Läs även:
- Måndagens artikel i SvD – TV4 får rata politisk annonsering
- En av gårdagens artiklar om hur skräcken kring partiets ev vågmästarroll efter valet vållar spekulationer om nya samarbeten. Och ger saftiga rubriker – exponeringen av partiet är stor både på eget initiativ och andras!
Humorrapporten 2010 visar hur väljarna ser på humor i politiken. Det visar sig att 46% tycker det är för lite humor i svensk politik. Det konstateras också att Mona Sahlin är tråkigast och att en tredjedel av väljarna säger att deras engagemang skulle vara större om det fanns mer humor.
För andra året i rad är det TV-kanalen Comedy Central, som redovisar vad väljarna tycker om humornivån i den svenska politiken. I rapporten konstateras alltså att humor är en bristvara hos politikerna. Men också att humor kan vara en effektiv strategi i den politiska kommunikationen. Här finns dessutom en hel del tips hur politiker kan använda humor för att vinna röster.
31 % av miljöpartisterna tycker att man som politiker kan skämta om allt. Kristdemokraterna tycker generellt inte att det finns mycket att skämta om, men å andra sidan anses Göran Hägglund vara roligast.
Kan man då vara trovärdig med humor? Ja, det är svårt att generellt svara ja eller nej på den frågan. Det finns flera parametrar att ta hänsyn till. Men visst vore det spännande att se lite nya grepp!
Vi har tidigare diskuterat humor på Plyhmbloggen. Då gällde det VDar – Får en VD vara rolig?
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
Förnedring, dreglande schäferhundar, svett och skräck som är så nära och känns så äkta att man skulle kunna skära den med kniv. När första skottet faller – och det här är innan gatloppet över ett minfält ens börjat – är det redan för mycket. Martin Söderström, Aftonbladet.
Samma dag som videon Born Free släpptes lades den upp på YouTube men försvann lika snabbt som den kom dit. Brutalt våld genomsyrar Born Free’s nio minuter som slutar i en makaber avrättningsscen. Detta är den första singeln på M.I.A.’s nya album och jag känner ett stort obehag av vad jag ser; rödhåriga pojkar hämtas upp av amerikansk militärpolis, körs ut på ett stort fält i öknen och avrättas.
Visst är både regissören Romain Gavras och sångerskan M.I.A. kända för sina provocerande verk men det här är ett klockrent samarbete som verkligen chockar. De flesta drar antagligen paralleller till “war on terror“, patriotism, minoritetsgrupper, avsaknad av demokrati, Arizonas nya lag om illegal invandring och hemska krig i allmänhet. Med tanke på M.I.A.’s bakgrund (familjen flydde till England p.g.a. inbördeskriget i Sri Lanka och hon förbjöds träffa sin far då han var aktiv i den militanta tamilska separatiströrelsen) finns det antagligen flera möjliga budskap i Born Free. Hur som helst bör samtliga tittare få sig en tankeställare.
Vi har sett musikvideor med lättklädda killar och tjejer och är så vana vid det kommersiella sextemat att vi inte längre reagerar. (Ok, jag gillar Lady Gaga’s senaste Telephone men är långt ifrån chockad av vad Jonas Åkerlund har skapat).
Kombinationen av pop och politik är väl i och för sig inget nytt det heller, men sättet som det framställs på i Born Free är otroligt obehagligt och så skrämmande att det är omöjligt att inte låta sig påverkas. Vad än budskapet må vara berörs du som tittare. I en tid då MTV knappt visar musikvideor längre kanske det istället är dags att återuppta musikvideon som en värdefull kommunikationsform.
För er som vill se lite fler kontroversiella videor rekommenderar jag:
Företagarna i Göteborg inledde sin “valbar”-serie i onsdags på Valand med en debatt med Maria Wetterstrand och centerns partisekreterare Anders Flanking. Affischnamnet Maud hade fått förhinder. Det ryktas om att SAS med sin skrala askdrabbade kassa behöver hjälp. Svenska staten, vi svenska medborgare?, är trots allt största ägare med 21,4%.
Jan Bylund inledde debatten med att deklamera “Jag fattar ingenting av ekonomi. Reporänta, är det en finsk hockeyback?” En hovnarr på scen med andra ord. Han konstaterade att politiker har lätt att hålla sina löften “Jag ska göra mitt bästa!”, kan vara svårt att följa upp objektivt. Därmed var tonen satt, lättsam och med garden nere.
Maria kan göra vilken varumärkesansvarig som helst grön (!) av avundsjuka med sin stora portion trovärdighet. Retoriken är väl underbyggd och känns äkta. Även inom området näringslivspolitik och konsekvenserna för företagande, knappast MP:s profilområde.
Centerns Anders kändes mer som politikernas commodity, en basvara som är svår att särskilja. Att fylla Mauds 37′or är inte lätt alla gånger.
Men miljöpartist!?! Efter att ha jobbat med att ta fram företags varumärken inom förnybar energi och förklarat deras affär för kapitalmarknaden är jag övertygad om att det finns lösningar för en hållbar framtid. Det handlar om att ha viljan att se nya strukturer utöver de etablerade, med affärsnäsa. Maria tog inte den uppfattningen från mig.
Debatten då? Liksom när jag var på Connect Väst-dagen då Näringsdepartementets utsände centerpartist Andreas Vass strimlades av entreprenörer och affärsänglar, går det inte att ta miste på misstron hos de som lever av företagande. Regelsättarna och följarna möts sällan helt enkelt. Center-Anders försvarade sig med att “Vi är inga systemkramare”. Vems är felet då? Både Anders och Maria pekade finger på Finansdepartementet, klassisk projicering.
Debatten avslutades med att debattörerna, panelen och publiken ledda av hovnarren gick ut på gatan och släppte på narrens tecken varsin heliumballong. Symboliken var “Släpp loss företagandet!”.
När jag tittade på ballongerna där de for iväg åt lite olika håll i den kyliga vårvinden begrundade jag, Maria ÄR bra, men ….. vart bär det iväg med de röd-gröna? Ingen rogivande frågeställning för en marknadsliberal egenföretagare.
