Imorgon börjar den 35:e filmfestivalen i Göteborg. Mellan den 27e januari och 7e februari kan du välja och vraka bland 429 filmer från 80 olika länder. Förutom nordisk film har man i år ett visst fokus på arabiskt, samt kinesiska dokumentärer.
Göteborgs Filmfestival är numera den största i Norden och den är dessutom världens främsta när det gäller att visa nordisk film. Precis som tidigare år kommer Filmfestivalen att ha Dragon Awards galan som avslutning på festivalveckan där åtta nordiska filmer kommer att tävla om att få titeln ”Dragon Award Best Nordic Film” samt vinna en miljon kronor. Den svenska filmen Avalon, regisserad av Axel Petersén, är en av dessa åtta filmer som nominerats till tävlingen. Förra årets vinnare var filmen Apflickorna i regi av Lisa Aschan som också tog hem tre guldbaggar i årets Guldbaggegala inom kategorierna “Bästa film”, “Bästa manus” och “Bästa ljud”. Stort grattis!
Filmfestivalen kommer som tidigare år erbjuda en blandning av korta och långa filmer samt en blandning av både spelfilmer och dokumentärer. Det är alltid nordisk film som står i fokus under filmfestivalveckan men detta år har festivalen även valt att lyfta fram arabiska filmer som är inspirerade av den arabiska våren. Kinesiska dokumentärer som handlar om ett hårdnande och oförutsägbart klimat för yttrandefrihet i Kina är också speciellt för i år. Ett gemensamt tema för årets filmer under festivalveckan är hur förtryck och konflikter påverkar människors vardagsliv.
Är du intresserad av att veta mer om årets filmfestivalprogram? Här kan du ladda ner hela programmet i PDF.
Är du sugen på lite biomys i höstmörkret? I så fall kan vi varmt rekommendera Woody Allens nya film Midnatt i Paris.
Filmen handlar om huvudpersonen Gil (Owen Wilson) och hans fästmö Inez (Rachel McAdams) som åker på semester till Paris tillsammans med Inez föräldrar. Gil blir tagen av stadens charm och ser den som en perfekt plats att hämta inspiration från som författare. Hans fästmö och hennes föräldrar är däremot inte alls lika förtjusta varken i både Paris eller Gils romanskrivande.
I stället för att följa med sin fästmö ut och dansa en kväll promenerar Gil ensam på Paris gator och drömmer sig bort till början av 1900-talet. Hans dröm går i uppfyllelse då han vid midnatt plockas upp av en gammal Peugeot som för honom tillbaka till 1920-talets Paris.
Gil får följa med till en fest där han möter många av dåtidens mest berömda författare, konstnärer och kompositörer. Han träffar dessutom Picassos okända älskarinna och blir blixtförälskad.
På ytan är filmen en humoristisk, nostalgisk och charmerande resa tillbaka i tiden, men Allen har även lagt in en liten fundering över vikten av att leva i nuet. Filmen är definitivt också ett måste för alla Paris-älskare!
Berättelserna om den svarta Venusen Sarah och den hårt prövade modersgestalten Nawal engagerar på många plan. Inte minst för att båda bygger på verklighetsbakgrund. Detta är ingenting för dem som bara vill sitta av några timmar i biomörkret. Här blir man ohjälpligt indragen i dessa två kvinnors öden och många bilder stannar kvar länge på näthinnan.
Nawals hemlighet visar sig vara av den outhärdliga sorten, något som hennes två barn får kännedom om efter hennes död. Under syskonens långa resa mot sanningen får vi följa Nawals öde i många chockerande scener där speciellt de religiösa motsättningarna får grymma konsekvenser. Filmen utspelas i nutid, skådespelarna är fransktalande och miljön är ett krigshärjat Mellanöstern.
Svart Venus handlar om sydafrikanska Sarah (Sartjiee Baartmann) som lämnar sitt hemland för att under namnet Hottentott Venus exponeras i Europa för sitt utseendes skull – bl a en ovanligt omfångsrik bakdel. Förnedringen ökar gradvis till att sluta i totalt utlämnande. Handlingen är förlagd till början av 1800-talet och miljön är smutsiga bakgator i London och snuskiga salonger och bordeller i Paris. Sartjiee Baartmanns kvarlevor återfördes så småningom till Sydafrika och år 2002 begravdes hon i sin hemtrakt.
Nawals hemlighet utsågs till Kanadas officiella Oscarsbidrag 2010 och blev uttagen som en av nio filmer vid 2011 års gala i kategorin bästa utländska film.
Då har du väl fått ditt lystmäte under Göteborg International Film Festival som just nu pågår för fullt!? Med 450 filmer från 76 länder och 45 seminarier finns det ju en hel del att välja på. Personligen har jag svårt att greppa vad som egentligen är intressant. Utbudet är enormt och för oss “filmintresserade men ej filmfreaks” finns det risk att guldkornen går förlorade i mängden av alternativ. Då känns det bra att kunna kolla in vad programgruppen och seminarieansvarig rekommenderar. Dessutom ger Marit Kapla, konstnärlig ledare för Filmfestivalen lite extra tips på GPs hemsida.
Själv har jag tyvärr bara hunnit se en enda film under veckan men den var helt klart sevärd. Har ni en stund över på lördag em, befinner er i Göteborg och inte har spanat in något annat alternativ så rekommenderar jag filmen Flowers of Evil!
I filmen “Flowers of Evil” av David Dusa får man följa Anahita, en iransk tjej från Teheran, som spenderar en sommar i Paris. Där träffar hon också sin kärlek Gecko. Filmen visar Anahitas vistelse i Paris och hur kärleken mellan henne och Gecko växer.
I Anahitas hemland pågår samtidigt dramatiska protester efter presidentvalet och hon är därför ständigt uppkopplad på Internet för att följa sin familj och sina vänner hemma i Iran.
Flowers of Evil skildrar även medialiseringen och man får se hur de båda huvudpersonerna använder sociala medier med två helt olika syften. Storyn är både lättsam och djup, vilket bidrar till att göra handlingen mycket fängslande. Filmen är också snyggt filmad med ett levande foto.
Ytterligare ett plus – filmen väcker definitivt en önskan att beöka det vackra och stämningsfulla Paris.
Flowers of Evil visas:
Lördag 5/2 kl 17.30 på biograf Roy i Göteborg
Yves Saint Laurent var bara lycklig två gånger om året; efter visningen av varje kollektion då han tog emot publikens jubel. “Men redan på kvällen hade lyckokänslan tonat bort, för att dagen efter helt ha försvunnit”, säger Pierre Bergé, Yves partner i kärlek och affärer.
Filmen Yves Saint Laurent – L’amour fou, är ett fantastiskt porträtt av ett geni som till slut bryts ner av sin egen prestationsångest. 21 år gammal tillträder han som chefsdesigner hos Christian Dior där hans första kollektion blir en enorm succé, fem år senare slår han upp portarna till sitt eget modehus.
Filmen (som egentligen är en 1 tim och 40 min lång intervju med Pierre) visar Yves och Pierres otroliga våning och konstsamling i Paris, deras hus i Marrakech och naturligtvis Yves fantastiska kreationer. Men dokumentären om Yves Saint Laurent skildrar inte bara ett geni utan en framgång som präglas av djupa depressioner: “Han föddes med ett nervöst sammanbrott” säger Pierre Bergé.
1977 lanseras den kontroversiella parfymen Opium och Yves anklagas för att uppmana till narkotikabruk. Samtidigt tilltar hans alkohol- och drogproblem samt psykiska problem. “Berömmelsen gav honom ingenting annat än lidande och ännu mer lidande”, berättar Pierre som efter 18 år inte längre stod ut med Yves livsstil.
Föregående års hyllade modefilm om Coco Chanel känns blek i jämförelse med Den stora kärleken. Det här är en intressant och välgjord film om en blyg och skör man som revolutionerade modevärlden för alltid. Se den!
Att se Leonardo DiCaprios nya film Inception är inget latmansgöra. Under de två och en halv timme filmen varar gäller det att hålla sig vaken – ja, klarvaken. Annars är du lost i en drömvärld. Men uppmärksamheten är inte svår att uppbåda, spänningen är på topp rakt igenom.
Christopher Nole, står som regissör med tidigare filmer som Memento. Och huvudrollen har alltså Leonardo DiCaprio, som brukar prestera enligt förväntan. Senast såg jag honom i Shutter Island, också en spännande och sevärd film.
Handlingen i den surrealistiska Inception rör sig på flera nivåer mellan dröm och verklighet och det är inte helt lätt att hänga med i alla svängarna. Jag läste i en intervju med DiCaprio att han själv haft vissa problem att förstå sin karaktär innan filminspelningen startade.
Gillar du action, med psykologiska undertoner kan Inception rekommenderas! Och så slutar filmen i exakt rätt ögonblick……
New York är en fantastisk stad, där finns allt. Men bäst är atmosfären, vilket återspeglas på ett utmärkt sätt i filmen New York, I love you. Filmen består av ett antal fristående episoder med “love” som gemensamt tema. Vi befinner oss nästan uteslutande på Manhattan, med utantag för en liten snutt från Brooklyn.
Ett mångsidigt galleri av människor passerar revy. Det uppstår en del dråpliga situationer, men även allvaret återfinns här och där. En röd tråd är kärleken, som det ju finns många varianter av. Positivt är också alla överraskningsmoment.
Filmen om New York är den tredje i serien Cities of Love. Producenten har tidigare ansvar för Paris, je t’aime, där ett antal regissörer bidrog med varsitt inslag. Liknande upplägg finns i Tokyo och planer lär finnas för Rio, Jerusalem och Shanghai. Låter som något att se fram emot. Se New York under tiden!
