Vad tänkte egentligen Gevalia när de tillsammans med reklambyrån Lowe Brindfors tog fram den fiktiva, mörkhyade soulkaraktären Jah Roast (väldigt Rick James inspirerad) med syfte att lansera Gevalias nya mörkrostade kaffesorter? Kanske så här:
Mörkrost –> Mörk –> Färgad = Jättekul!
Och så något coolt namn med inspiration från hip hop-världen:
Man kan förstå idén att driva med stereotyper men det är ändå något som inte känns helt rätt. Frågan är dock om det rör sig om en rasistisk känsla? Reklamen är väl mest dålig och påkostat pinsam?! (Och att den skulle vara sexistisk vetesjutton, det påstår ju folk att varenda reklam är nuförtiden). Gevalia hade säkert inte några som helst rasistiska intentioner med reklamfilmen även om de säkert funderade på hur Jah Roast och hans crew skulle välkomnas av marknaden.
Vem vänder sig reklamen till egentligen undrar jag? En yngre, trendkänslig målgrupp? Är det jag i så fall? Har aldrig köpt ett Gevaliapaket i hela mitt liv och lär inte göra det nu heller.
En del av mig tycker ändå att det är lite synd att Gevalia inte bara vågar köra vidare på Jah Roast med sina lamm, brudar och bling bling. Mest för att den är så otroligt dålig! Gevalia vågade i alla fall testa något nytt.
Den 18 maj röstade Riksdagen igenom den nya cookie-lagen som träder i kraft den 1 juli. I dag kan användaren endast acceptera cookies i webbläsarens inställningar medan den nya lagen kommer att innebära att cookies bara får sparas på datorn om besökaren informeras om ändamålet samt accepterar detta. Vi har intervjuat Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, som hoppas på att konsumenten nu får större kontroll.
Lagen kommer på ett eller annat sätta att beröra alla aktörer – såväl annonsörer, nyhets- och mediesajter samt konsumenter. Men många är positiva inför den nya lagen då den bland annat kan hindra illegala aktörer från att spionera på besökare samtidigt som det finns en hel del som är negativt inställda till lagen då den kan komma att störa besökarna på de olika webbplatserna.
Det är svårt att veta hur cookie-lagen kommer att omsättas i praktiken men just nu jobbar bl a Sveriges Annonsörer,IAB, Sveriges Mediebyråer, TU och Microsoft för att ta fram en gemensam branschstandard för hur cookies ska hanteras enligt den nya lagen.
Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, är i nuläget inte negativt inställd till den nya cookie-lagen.
– Nu när lagen är utformad och klar, är det inte längre tid att komma med kritik kring lagen utan det gäller att agera för att lagen får den funktion som är bra för annonsörerna.
Han menar att det är svårt att veta med säkerhet hur lagen kommer att påverka företag och annonsörer då lagen inte börjat gälla än.
– Men vår förhoppning är att lagen ska fungera så som IT-ministern tidigare sagt. Det vill säga att konsumenten ska få större kontroll och att det ska finnas tydligare instruktioner för hur man tar emot samt slutar ta emot cookies på varje webbplats som använder cookies.
Han menar att om det är så lagen kommer att fungera, kommer den inte att påverka företag och annonsörer i större utsträckning annat än att något färre konsumenter väljer att ta emot cookies än i dagsläget.
Anders påpekar att det är viktigt att konsumenterna har kontrollen och att det återstår att se om den nya cookie-lagen är ett bra sätt att skydda deras integritet. Han menar dock att lagen inte är så tydligt utformad angående hur den ska förhindra illegala aktörer att spionera på besökare på olika webbplatser.
– Men jag tror och hoppas att vi med hjälp av det etiska regelverk vi på Sveriges Annonsörer tar fram med resten av branschen, ska kunna säkerställa att så kallad “spyware”, zombie cookies o s v ska hanteras på ett bra sätt av detta regelverk.
Hur vi alla kommer att påverkas av den nya cookie-lagen återstår att se!
Fakta
Cookies är små filer som webbplatsen begär att få spara på besökarens dator. Dessa kan användas för olika ändamål, dels för att komma ihåg specifika inställningar som besökaren gjort på webbplatsen (exempelvis språk) samt se hur många webbläsare som besökt en viss webbplats under en särskild period. En del cookies kan även användas för att följa, kartlägga och analysera besökarens surfande. Detta gör det möjligt att anpassa utvalda annonser till en specifik webbläsare genom kartläggning av användarens tidigare surfbeteende. Bestämmelsen i lagen syftar därför till att skydda användarnas integritet .
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Som affärsresenär kan du numera välja att övernatta i ”kvinnlig” miljö. Hotell i bl a London, Milwaukee (USA), New Delhi, Singapore och New York har inrett särskilda rum för resande affärskvinnor och även försett dem med bekvämligheter av olika slag. Allt för att attrahera den kvinnliga gästen – en allt större och dominerande målgrupp.
Hur är det, tjejer? Har ni provat? Vad tycker ni?
Och så undrar jag om det finns motsvarande satsningar på ”manliga” hotellrum? Vad utmärker i så fall ett sådant?
Följande kvinnoattraherande hotell listas i senaste numret av tidskriften Passion for Business:
• The Westin Gurgaon i New Delhi har speciella s k “aurarum“, som ligger nära hissen, har bättre säkerhetsfunktioner och endast kvinnlig personal. Ett stort badrum och regnskogsdusch ingår också i paketet
• The Premier Hotel i New York med en hel våning enbart för kvinnor. Rummen är specialutrustade med bl a badsalt, platt- och locktång, samt yogamatta.
• Naumiär först ut i Singapore med en speciell våning, vilket i sig garanterar integritet och avskildhet. Inredningen går i rosa och det finns ett brett utbud med spabehandlingar.
•Grange City Hoteli London erbjuder s k female friendly rooms – specifikt utformade för kvinnors bekvämlighet och säkerhet. Här finns belysta garderober och speglar, större hyllutrymme i badrummet, deluxe bad- och dusch produkter och särskild makeupspegel med inbyggt ljus.
Till helgen ska jag köpa ett par nya träningsskor och jag har kommit fram till att det blir ett par Easytone från Reebok (deras mest sålda sko någonsin). Jag köper deras koncept rakt av och tror (nästan i all fall!) att jag ska få samma perfekta rumpa som Kelly Brook, Bar Rafaeli och nu senast norska Triana Iglesias som figurerar i Reeboks annonser.
Ingen kan väl ha missat uppståndelsen kring Easytone’s marknadsforing men de fitnessentusiaster som jag har pratat med verkar inte tycka att den på något satt är olämplig. Varför inte visa en snygg och stark kropp när det är detta som de flesta av oss träningsfreaks eftersträvar? Jag älskar reklamerna för Easytone och tycker att det finns en klar koppling mellan marknadsföring och produkt.
Vad jag däremot reagerat emot den har veckan är Jack & Jones osmakliga sexreklam Jack & Jones Fitness Club.
Jack & Jones har lyckats skapa den sämsta reklamen jag har sett på länge; ett otroligt långsökt koncept där det verkar som om reklamskaparna utgick fran att allt som anspelar på sex säljer. Jag skrattar inte ens åt reklamfilmen för hela konceptet känns så desperat att jag skäms.
Jag ser heller ingen ironi i det hela även om jag läste en kommentar om att reklamen driver med hur man objektifierar kvinnor. Jag tycker mer att det känns som en dålig version av Diesel’s Be Stupid-reklam.
Nej tack, Jack & Jones Fitness Club är ett exempel på osmaklig och töntig reklam och det ska bli intressant att se åt vilket håll klädföretagets försäljning utvecklas efter detta.
Många har uppmärksammat den något annorlunda sajten Victoria Milan; en dejtingsida för de som redan har en partner men som söker lite extra spänning i vardagen; spänning i form av en affär.
Genom Victoria Milans tjänst lovar företaget diskretion och passion och bjuder till och med på tips om hur man lättast är otrogen utan att bli upptäckt: sajterna är som skräddarsydda för fega människor – de som aktivt söker sig till otrohet, men bara om det kan garanteras att de själva inte behöver betala något pris utöver medlemsavgiften på 349 kr/mån.
Över 200 personer har anmält Victoria Milan till Reklamombudsmannen men Sigurd Vedal, VD för företaget ser inget problem med den något kontroversiella mötesplatsen. I stället hävdar han att de tillhandahåller en tjänst för ett beteende som redan finns; 50-60 % av de som lever i förhållanden kommer att vara eller har varit otrogna, påstår Vedal. Dessutom tror Vedal att en affär kan fungera som ett alternativ till skilsmässa och ser därfor sin sajt som något positivt.
Jag har egentligen ingenting emot affärsidén och marknadsföringen i sig. Uppenbarligen verkar det finnas en efterfrågan (motsvarande tjänst finns redan i USA och om en månad lanseras den konkurrerande kanadensiska sajten Ashley Madison) och då finns det pengar att tjäna.
Otrohetstjänsten väcker minst sagt blandade känslor men är ju faktiskt inte olaglig. Egentligen är det nog inte reklamen – kraftigt uppbackad av stora artiklar i all slags media – som upprör utan själva otrohetsfenomenet. Dessa dejtingsajter bidrar ju till kommersialiseringen av ett beteende som inte är helt accepterat i vårt samhälle. Detta är helt enkelt en fråga om etik och moral.
Vinn en gourmethelg på Salt & Sill. Detta erbjudande fick jag häromdagen av en vän på Facebook . Tävlingen pågår mellan 17 och 31 januari och det är konferenshotellet Salt & Sill, som är arrangör (ligger på Klädesholmen, Tjörn, norr om Göteborg). Du deltar genom att besöka deras Facebook-sida och klicka på ”gilla-knappen” samt bjuda in alla dina vänner.
Effekten är ett enormt kedjebrev. Efter en vecka har över 170 000 inbjudningar skickats ut. Drygt 24 000 har anmält att de vill delta i utlottningen och kommentarerna väller in – alla översvallande positiva.
Det är många som gör tävlingar på Facebook. Ett liknande exempel är norska QuizBook som lottar ut kryssningsbiljetter i Karibien . Där ska utlottningen ske när 25 000 har registrerat sig på en extern hemsida. Idag har den 18 000 medlemmar men någon utlottning är emellertid inte att vänta då den externa hemsidan är nedlagd.
Är det ett smart sätt att anordna tävlingar på Facebook? Ja, om man gör det på rätt sätt. Gör Salt & Sill på rätt sätt? Efter att ha läst Facebooks regler är jag inte säker på att tävlingen är tillåten. Men uppenbarligen är det många andra som tycker det är en förträfflig idé. Just nu är chansen en på 24 000 att vinna. Det är precis lika stor chans som du har att vinna 10 000 kr på Cancerfondens Rikslotteri.
São Paulos borgmästare Gilberto Kassab förbjöd för fyra år sedan utomhusreklam i staden. Det var för Sydamerikas största stad en del i “Cidade Limpa – Clean City law”, ett program i att bekämpa all form av föroreningar – i vattnet, luften och visuellt. När man ser på youtube-klippet ovan blir skillnaden minst sagt slående.
I början var oron stor att det skulle slå hårt inte bara mot reklam- och annonsbranschen utan framför allt mot näringslivet, som blev berövade en del av sina marknadsföringsmöjligheter. Nu, efter tre års förbud, är staden fortfarande ren från utomhusreklam. 20 miljoner invånare vaknar varje dag och blickar ut mot en omgivning som är betydligt mer fysisk, utan skyltar, planscher, stortavlor och liknande.
Hur gick det då för reklam-/annonsbranschen och näringslivet? Berövade en kanal satte fart på kreativiteten och frigjorde inte minst reklampengar. För att tidigare kunna synas i bruset krävdes det väsentliga investeringar i reklamutrymme, pengar som nu används till annat.
Insikten kom att man måste komma närmare sina målgrupper. Det har i sin tur resulterat i att São Paulos reklammakare är världsledande på sociala media på internet. Den världsomspännande reklamkoncernen Publicis står just i begrepp att köpa Talent, en brasiliansk byrå. Andra globala varumärken väljer att ha Brasilien som ett globalt nav för sin marknadsföring.
Dagens Media publicerade en enkät om hur våra riksdagsrepresentanter ser på reklamen. Hela 22 % av dem anser att “reklam har inte någon viktigt funktion alls att fylla i ett samhällsekonomiskt perspektiv”. Undrar vilken planet de bor på? Kanske São Paulo skulle kunna fungera, inte riktigt så som de resonerat, men en win-win situation för såväl dem som reklammakare, näringsliv och allmänhet.
Vad tycker du, ska vi låta kreativiteten ta andra former även här? Bloggaren Hållplats Hådén skrev om detta 19 juli 2010.
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
När jag bodde i London var jag helt fascinerad av deras enorma supermarkets, utbudet var så otroligt stort jämfört med vårt svenska sortiment. Produkter från världens alla hörn och det senaste inom förpackningsdesign trängdes på hyllorna. I veckan läste jag att den brittiska dagligvarukedjan Sainsburys senaste nyhet är att sälja mjölk i plastpåsar för att minska mängden förpackningar. Den nya mjölkpåsen har tydligen skapat hysteri bland de brittiska konsumenterna och det säljs över 110 000 varje vecka. Påsen placeras i en återvinningsbar Jugit (en kanna som delas ut gratis), som är försedd med en tagg som slår hål i påsen och gör att mjölken kan hällas upp utan att man spiller. En riktigt smart produktutveckling av mjölkförpackningen, dock ganska ful och oglamorös. Lite som motsatsen till Nespressos lyxiga paketering tänker jag.
Jag har känt mig lurad sedan första gången jag blev bjuden på Nespressos “gourmetkaffe”. Visst, jag erkänner, jag älskar deras marknadsföring och hur deras produkter presenteras i färgglada och stilrena Nespresso Boutiques. Jag vill köpa guldkapslarna, Tanzarú och den supersnygga kaffemaskinen Le Cube. Men hela Nespressos koncept måste ju vara motsatsen till den där miljövänliga mjölkpåsen. Alla dessa kaffekapslar av metall, hur sorterar man dem? Skär upp och försöker pilla ut kaffesumpen? Tveksamt. Dessutom binder jag ju upp mig vid enbart en kaffeleverantör (smart tänkt av Nespresso i och för sig) och har inget annat val än att fortsätta som trogen kaffekapselkund. Konceptet känns modernt men ändå inte. Idag blir efterfrågan på miljövänliga produkter bara större och större, att konsumera fem kaffekapslar om dagen känns fullständigt ohållbart.
Med den stilige George Clooney som Nespressos talesperson är det i och för sig inte konstigt att det exklusiva kaffet syns flitigt på hotell, barer och hemma i våra kök. För mig känns det dock oäkta, precis som marknadsföringen; helt enkelt skitsnygg men med ett oärligt innehåll. Jag dricker hellre kaffe med mjölk från plastpåsar.
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 – 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som – ofta som förstajobb – får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang – det är väl några av de värderingar som gäller?!
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men – det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Använder du Linkedin? På rätt sätt? Med Linkedin som ju är en av tio största sociala tjänsterna på internet kan du bygga nätverk förstås, men också utvecklas i karriären eller hitta ett nytt jobb. I februari 2010 hade tjänsten fler än 60 miljoner registrerade användare – fördelade på 200 olika branscher över hela världen. Drygt elva miljoner av dessa användare finns i Europa och över 130 000 i Sverige.
Här följer fem tips för god användning:
1. Hitta rätt grupper
Delta aktivt i grupper som är relaterade till dina egna yrkesmässiga intressen. Gå med i befintliga eller starta egna. Du får branschspecifik information och de fungerar som forum för egna frågor.
2. Rykten och skvaller
Det finns många program som kan läggas till den egna profilen – t ex Company Buzz. Här finns kommentarer om företag från Twitter, trender och kommentarer om vissa företag.
3. Rekommendationer
Gör din profil mer dynamisk, skapar större trovärdighet och synlighet. “Samla” på korta och kärnfulla rekommendationer från medarbetare, tidigare chefer eller kunder.
4. Följ händelser
Under särskilda menyer inkluderas här både mingel och webbseminarier som dina kontakter deltar i.
5. Sök på rätt sätt
Använd avancerade sökningar och hitta kontakter som bygger på geografisk närhet, företag, nyckelord eller bransch.
För egen del är jag en relativt grön användare av Linkedin och jag inser att jag inte alls utnyttjar de möjligheter som finns.
Något att ta itu med.
Som framgått i media “vann” Google i veckan mot bl a Louis Vuitton i Unionsdomstolen. I dom den 23 mars 2010 klargjordes att Google inte gör varumärkesintrång genom att sälja sökord – även om dessa sökord avser varumärken som tillhör någon annan än annonsören (t ex butiker som säljer Louis Vuitton-plagiat och som vill synas när internetanvändare söker på detta kännetecken). Söktjänsten kallas för AdWords och innebär att annonsören får en reklamlänk till sin webbplats, placerad under rubriken “sponsrade länkar”.
Domen är både rättsligt och kommersiellt intressant och som oftast är Unionsdomstolens utgångspunkter marknadsekonomiska; bl a att skapa förutsättningar för konkurrens och alternativ för konsumenten.
Domstolens principiella ställningstagande är att Google som söktjänstleverantör endast gör det möjligt att använda varumärket som sökord utan att själv använda kännetecknet. Samma synsätt gäller även om sökordsfunktionen gör det möjligt att kombinera sökordet med ord som “imitation eller “kopia”. Enligt domstolens uppfattning är det annonsören som använder kännetecknet och kan göra sig skyldig till varumärkesintrång beroende på hur annonsen presenteras – exempelvis om internetanvändaren vilseleds tro att annonsörens varor har något kommersiellt samband med varumärkeshavarens.
Kommersiellt intressant är att domstolen förefaller acceptera sökordsanvändning om annonsören inte skapar något vilseledande utan endast presenterar sina produkter som ett alternativ till varumärkeshavarens. Domstolen refererar i detta sammanhang till att det är tillåtet för annonsör att använda annans varumärke i jämförande reklam.
Domen är naturligtvis en lättnad för Google, som nu i stort kan fortsätta sin lönsamma affärsidé att sälja sökord till företag utan någon egentlig bakomliggande kontroll av om annonsörerna äger rätt till de varumärken som används. Men detta är kanske inte det som är mest intressant. Domen tydliggör två viktiga saker.
- För det första så bör domen utgöra en tankeställare för rättighetsinnehavare, att i allt högre utsträckning löpande hålla ordentlig koll på Google och andra sökmotorer för att identifiera om konkurrenter försöker “muta in sig” i träffbilden.
- För det andra står det nu definitivt klart att den som använder någon annans varumärke som sökord för egen annons, löper en uppenbar risk att bli stämd av rättighetsinnehavaren. Detta gäller som vi förklarat även om kännetecknet inte används i själva annonsen, utan “bara” som sökord . Avgörande blir hur den hypotetiska genomsittskonsumenten uppfattar annonsen och eventuell koppling till varumärkeshavaren En annons med texten – Köp möbler hos det “Blågula möbelvaruhuset” under sökordet IKEA skulle nog vara tveksamt medan det neutrala alternativet “köp möbler hos MIO” antagligen är OK.
Mot bakgrund av Internets ökande betydelse som marknadsplats kan vikten av att skydda sina ensamrätter i denna miljö inte nog understrykas. Om man vid sina kontroller upptäcker ett intrång kan man först pröva att klaga till Google. Men eftersom detta är tämligen lätt att “komma runt” (t ex genom att skapa en ny profil/annons), är alternativet att vidta rättsliga åtgärder. Det skulle därför inte förvåna om vi inom kort kan “se fram emot” en ström av kommande nationella tvister där varumärkesinnehavare hävdar att annonsörer gör intrång.
Kanske kan man likna situationen med nöjesindustrins kamp mot fildelning. Där har ansträngningarna att få bredbandsleverantörerna (jfr Google) att begränsa trafiken huvudsakligen misslyckats. Industrin har i stället varit tvungna att leta sig ned i kedjan mot t ex Pirate Bay (PDF) eller enskilda fildelare; i det här fallet annonsörerna.
Det blir intressant att följa utvecklingen och se vilka annonsörer som vågar fortsätta att chansa genom att via Google AdWords och andra liknande tjänster fortsätta köpa på sig konkurrenters sökord. Den rättighetsinnehavare som vidtar rättsliga åtgärder mot detta beteende kommer att ha god hjälp av Unionsdomstolens dom i arbetet att övertyga tingsrätten om intrånget.
Tre fjärdedelar av våra vardagliga känslor påverkas av vårt luktsinne. Noggrant utvalda dofter kan framkalla starka, positiva band till ditt varumärke. Och öka köpsuget förstås. Att använda doft som påtryckningsmedel är frestande, men det är inte helt okomplicerat.
Singapore Airlines är en föregångare inom sinnesmarknadsföring och man förstärker t ex sitt varumärke med doft ända sedan 90-talet. Den numera patenterade doften Stefan Florida Waters, som består av lotusblommor och bambu bärs/sprids av flygvärdinnorna, de varma handdukarna och som puffar i kabinen under resan.
Hotellkedjan Westin Hotels använder bl a doften av fresia som varumärkeshöjare. Dessutom kan man köpa – eller rättare sagt beställa för väntelistan är lång – doften med sig hem i form av doftljus och potpurri (torkade växtdelar).
Användning av nybilsdoft hos bilbranschen är en välkänd och viktig företeelse. Att glömma detta höll på att stå Rolls Royce dyrt. Man bytte till material, som visserligen medförde förbättringar, men som samtidigt saknade den karakteristiska doften. Varumärket och därmed försäljningen återställdes med tillsats av en ordentlig dos traditionell Rolls Royce-doft.
1991 kom den första registreringen av en doft i USA. Den gällde ett stickgarn, som hade en doft av oleander, men det är tunnsått med registrerade dofter sedan dess. Inom EU är det ännu svårare att få registreringar av dofter eftersom det saknas ett system för klassificering. Ett doftvarumärke måste tydligt kunna beskrivas för att registreras och enbart doftprover godkänns inte. Ett företag i Holland har dock lyckats registrera doften av nyklippt gräs för tennisbollar!
Jag undrar hur det blir när frustrerade “kreatörer” i avsaknad av nya revolutionerande uttryckssätt sätter näsan i fokus. I vår överlastade och manipulerade tillvaro ska vi nog vara tacksamma så länge vi får “andas fritt”. Men visst är det intressanta – och lukrativa – möjligheter som återstår att utforska!
“För dig som gillar att synas med rätt människor skräddarsyr vi en upplevelse utöver det vanliga. Champagne, ostron och fest med allt från kända artister och programledare till de hetaste fotomodellerna.”
Så lät det i kampanjen (PR-kuppen) bakom TV3′s senaste realitytillskott Sandhamn (premiär 31 mars). I marknadsföringen av programmet lockade påhittade eventbyrån Sandhamnstek med diverse exklusiva ” Stekarpaket” där det ingick fest med “eliten” och tillgång till vattenskotrar.
Men herregud tänkte jag, går folk verkligen på det där?! Tydligen, för då allt avslöjades i mitten av februari bad “företaget” om ursäkt för att bokningsförfrågningarna de hade fått tyvärr inte kunde genomföras…
Jag tycker att den här typen av marknadsföring kan vara kul, kontroversiell och provocerande. Dock är den riskfylld. Och det är väl tveksamt om den uppskattas fullt ut av målgruppen (vilken den nu är i det här fallet). Rickard Svensson, byråchef på A World Beneath, sa till Dagens Media:
- En fejkkampanj kräver en yngre publik som har vana att kritiskt granska och filtrera medier. 40-talister litar generellt sett mer på medier och då fungerar det inte alls.
Självklart ska inte den här typen av marknadsföring användas då det rör sig om att bygga en långsiktig relation, men i detta fall känns det relativt oskyldigt. Och visst kan man räkna hem en god exponering.
Det är så oerhört tacksamt att driva med stereotyper och jag erkänner att jag skrattade högt när jag läste Sandhamnsteks blogg. Jag fascineras knappast av stekarnas livsstil men lär ändå sitta några minuter framför TV:n den 31 mars.
Det lilla konferensrummet på Hornsgatan är fullt till sista plats. Vi deltagare jobbar alla på något sätt med kommunikation och vi har alla kommit för att lära oss mer om corporate storytelling och dess möjligheter. Matts Heijbel, en guru inom området är föreläsare och han öppnar självklart med en berättelse – en skapelseberättelse om sin egen svensk-finska familj med rötter i bistra krigstider.
Därefter får vi i rask takt höra en skön story om Gyllenspets, barberare på 1920-talet på Centralen i Stockholm och samtidigt grundargestalt i banken/växlingskontorets Forex historia.
En sedelärande historia från IKEAs varuhus i Shanghai om den irakiske kocken, som serverade köttbullar, hade lingonröda ränder på kockskjortan och som “följde kunden hela vägen tills problemet var löst” – samtidigt gav han den kinesiska personalen insikt i hur ikeanernas företagskultur fungerar.
För att spegla det “nya” Malmö, som numera har ca 30% utomeuropeiska invånare satsas nu stort på att hitta nya historier – gärna mellan två enskilda människor. Huvudpersoner i en av berättelserna är nyanställde Mohammed och 82-åriga änkan Maria, som möts inom hemtjänsten. Här relaterar historien till såväl människa, kultur, ålder och entreprenöriellt tänkande.
Visst kommer vi att minnas “Olga” – den manlige, hästsvansförsedde SSAB-fantasten, som vid fick 7.500:- från företagsledningen för att korrigera sin “gamla” SSAB-tatuering enligt den nya grafiska profilen.
Och vi kunde känna stoltheten hos SSABs anställda, som med jättedumpers fyllda med mat, läkemedel och andra förnödenheter var först på plats i det orkandrabbade New Orleans.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Corporate Storytelling har funnits i USA sedan slutet av nittiotalet, men är hos oss en förhållandevis ny företeelse. Matts pratar mycket om att “befolka varumärket” – det tycker jag säger mycket om vad det hela handlar om.
Den emotionella kommunikationen har ett brett användningsområde och är gångbart inom bl a marknadsföring, sälj, rekrytering, ledningsfrågor och coachning. Exponering kan ske på hemsidan, i årsredovisningen, broschyrmaterialet, annonsen och varför inte vid introduktion av nyanställda. Det är dock viktigt att historierna baseras på verkliga händelser.
Vi pratade förstås även om word-of-mouse och vilka fantastiska möjligheter musklicken innebär när det gäller användning av storytelling i de sociala medierna.
“Vi kan utveckla både oss själva och svenskt arbetsliv om vi tar berättarkapitalet och organisationens anekdoter på allvar. Storymedvetenheten är en framgångsfaktor och ett konkurrensverktyg,” sammanfattade Matts fredagens föreläsning.
Från promenad i jeans, t-shirt och keps till förlovning med blå sidenklänning av Pär Engsheden. Den icke-modeintresserade Victoria har sedan februari 2009 synts i alltmer lyxiga outfits. Det är re-branding på gång i Kungahuset. Kläderna måste associera till den kommande rollen som gift, drottning och säkerligen även varumärket Sverige.
Då kändisar ska få en ny image är det oftast stylisten som byts ut (titta bara på Nicole Richie och Rachel Zoe). I Danmark stylas Mary av Anja Camilla Alajdi vilket enligt Roger Lundgren (hovexpert på tidningen Queen och hovbloggare på TV4) har betytt otroligt mycket för den internationella marknadsföringen av danskt mode. I kungahuset sägs stylisten Tina Törnqvist ligga bakom kronprinsessans förvandling och eftersom Victoria ofta ses i svensk design borde detta vara positivt även för Sveriges modebransch.
Det finns dock en oklar fråga som kan påverka negativt; vem är det egentligen som betalar för klänningarna från Matthew Williamson och skorna från Yves Saint Laurent? Är det vi skattebetalare eller stämmer det att hovet blir sponsrade och att gåvor tas emot på löpande band?
Kommer Victorias klädval att gynna Sverige som varumärke? Antagligen.
I söndagens Göteborgs-Posten uttalar sig Martina Bonnier (modechef på Damernas Värld och författare till boken Fashionista) om Victorias moderesa. Martina har förståelse för kronprinsessans Birkin väska från Hermès i 100 000 kronors klassen men inte matchandet av lädersnoddar runt handleden och sportklocka till Pucciklänning. Äh, säger jag. Det är väl just detta ett varumärke behöver för att vara trovärdigt, något genuint och äkta. Precis så som många av mina utländska vänner uppfattar Sverige.
Den här boken är verkligen intressant, inspirerande och informativ på ett lättillgängligt sätt och det märks att Lena har stenkoll på sitt område! Boken tar upp allt ifrån hur Apoliva fick kunderna att starta grupper på Facebook till kortfattade legala synpunkter.
För mig har sociala medier aldrig framstått som någon typ av fluga, utan jag håller helt och hållet med Lena och andra sociala medie-experter (t ex bloggande Icehotel och Lantmännen) som uttalar sig om den här kommunikationsformens effekter.
Jag tror att användandet av sociala medier som vi ser idag bara är en början. Digital marknadsföring kommer i allt större utsträckning att påverka företags (och givetvis privatpersoners) relationer och varumärken.
Efter att ha läst Lenas bok inser jag att den här typen av kommunikation är lämplig för i stort sett alla branscher. Titta bara på Saltå Kvarn som kommunicerar med sina kunder via både Saltåbloggen och Twitter. Inte trodde jag att jag skulle tycka det var intressant att läsa information från ett företag som tillverkar mjöl. Men det är nog som Mattias Åkerberg (Please Copy Me) säger i boken:
Människor har ledsnat på reklam i den form vi lärt dem, och vill se varumärken som kommunicerar ärligt och mänskligt med sina konsumenter. Verkligen kommunicerar. Lyssnar, tänker, pratar, lyssnar. Som bjuder på sig själva. Som berättar något intressant.
Och det är precis vad kvarnen i Saltå gör, de har förstått betydelsen av sociala medier.
Boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier går att köpa här.
Utöver mitt jobb inom PR läser jag Konst- och Bildvetenskap vid Göteborgs Universitet. Ämnet är otroligt intressant och parallellerna till reklam och marknadsföring gör sig ständigt påminda. Det verkar som om mediebranschen redan har varit och bläddrat i min bok A World History of Art.
Det som har intresserat mig mest under hösten är delkursen i Postmodernism då kopplingen till kommunikations- och reklamvärlden syns tydligt. På 1970-talet förvandlades design till en typ av trend och plötsligt kunde “allt” marknadsföras så länge “det trendiga” var närvarande i reklamen. Ett fenomen som verkar fungera fortfarande.
Bilder har alltid använts i syfte att påverka betraktaren och min nu utvecklade förmåga att kunna tolka och läsa dessa gör att jag ser psykologin bakom reklambilder på ett helt nytt sätt. Det är fascinerande att upptäcka hur bilder (både dess motiv och färgkombinationer) används i både reklam och propaganda för att väcka känslor som kommer att påverka våra beteenden och handlingar.
Utan att vi egentligen ägnar det någon större tanke är t.ex. antikens kroppsideal fortfarande närvarande i klädbranschens marknadsföring medan traditionella maktposer, där blicken lyfts och riktas mot framtiden, ofta gör sig påminda i porträtt av betydelsefulla ledare som Obama.
I vissa fall framstår reklam som konst och konst som reklam. Fast kan konst då innehålla reklambudskap? Hur ska Barbara Krugers verk tolkas när de placeras i en offentlig miljö istället för på ett museum? Och hur var det egentligen med LiljevalchsIkea-utställning? Design eller reklam? Jag tror jag måste läsa den där fortsättningskursen!
Att Internet bjuder på oändliga möjligheter, framförallt när det gäller kommunikation, fick jag idag bekräftat på The Conference: Digital kommunikation och sociala medier, anordnad av nätverket Wednesday Relations i Göteborg. Lokalen var fullsatt och det var många som ville lyssna till, och diskutera, de senaste trenderna inom marknadsföring och PR. Talarlistan var imponerande:
Christopher Broxe, Business Expert Analytics, Peter Thomasson, Senior Business Consultant, SAS Institute
Marknadsstrategier och kommunikation styrda av innehåll på sociala medier
Mattias Åkerberg, Bloggare & copywriter, Please copy me / Valentin & Byhr
Twitter, bloggar, Facebook och YouTube – var ska jag börja?
Under dagen förmedlades allt från hur text mining av diskussionsforum på nätet kan användas som ett hjälpmedel i polisens arbete, till att om Facebook hade varit ett land hade det varit det fjärde största landet i världen.
Min absoluta favoritföreläsare under The Conference var Mattias Åkerberg (bloggare och copywriter, Valentin & Byhr) som pratade om Facebook, Twitter och bloggar. Mattias liknade användandet av sociala medier vid en kommunikationsrevolution då det plötsligt känns som om alla företag ska skriva blogginlägg och twittra. I verkligheten är det dock >1% av svenska företag som är engagerade i sociala medier-världen. Men de som är det syns.
Kreafons Lena Carlsson gav många bra tips angående juridik och bloggning och Nikke Lindqvists föredrag om PR-katastrofer och negativa sökfraser på Google fascinerade. Allt finns verkligen på nätet, allt går att få reda på; vem som pratar om ditt varumärke och med vem. Och är du inte delaktig så pratas det ännu mer!
Jag är redan övertygad om att sociala medier skapar relationer, ger oss nyheter, förser oss med en röst och helt enkelt fungerar som en kommunikationsarena. Med det kostar, fast inte i pengar, utan i tid, kunskap, engagemang och tålamod!
Snart kan vi dricka Cocaine i Sverige, en amerikansk energidryck som innehåller 350 procent mer koffein än Red Bull. AO Blommor, ett företag utanför Helsingborg, kommer att stå för den svenska lanseringen. Men varför döpa en energidryck till en illegal drog och dessutom använda en logga som påminner om vitt pulver? Svaret är förstås en förhoppning om att det väcker uppmärksamhet i media, provocerar och resulterar i höga försäljningssiffror.
Cocaine tillverkas av Redux Beverages, som ägs av Jamey Kirby. Energidrycken har haft en otrolig framgång i USA, inte minst om man mäter i medieutrymme.
- Försäljningssiffrorna femdubblades på två veckor efter att den amerikanska livsmedelsmyndigheten stämplade marknadsföringen som olaglig. Då såldes drycken precis som droger; under disk och via bakdörrar, berättar Kirby för Las Vegas Sun.
I USA påstods det att Cocaine marknadsfördes som ett alternativ till kokain, därför sker numera marknadsföringen av drycken via företagets YouTube-kanal, My Space och den egna hemsidan Drink Cocaine. I Sverige talas det dock mer om produktens konsekvenser än själva marknadsföringen. Symptom som hjärtklappning och yrsel är vanliga vid överkonsumtion. Dessutom har dödsfall konstaterats då energidryck har blandats med alkohol.
Så vad händer om man provar lite Cocaine? För det första ger drycken en sockerchock (18g), som håller i sig i ca fem minuter. Efter detta börjar koffeinet (280mg) att verka och på grund av den enorma mängden utlovas en energikick på fem timmar. Jag vet inte om det låter så lockande, men den främsta målgruppen som utgörs av testpigga 16-25 åringar, är säkerligen mer lättillgänglig.
Den cyniska marknadsföringen av denna “onödiga” och förmodligen till och med skadliga produkt ger en dålig försmak.
Det finns också möjlighet att gå med i “Stödgruppen för att införa en åldersgräns för att sälja energidrycker med koffein och taurin till barn” på Facebook.
People to people i stället för paper to people – en målsättning för Göteborgs Stadsteater är att öka antalet personliga möten med teaterns publikgrupper. Ej endast i scen och salong utan även ute på t ex arbetsplatser. En annan ambition är att sänka trösklarna och att skapa naturlig närvaro i teaterhuset.
Pia Wahlqvist arbetar som “publikarbetare” och har ansvar för personliga kontakter med företag/organisationer.
Pia har en konstnärlig bakgrund som kostymdesigner från flera olika teatrar de senaste 20 åren och sedan två år är hon nu anställd på Stadsteaterns marknadsavdelning. Det är en ny tjänst, som bidragit till att teaterns kontaktnät utökats väsentligt.
Ett bra exempel på aktiviteter utanför huset genomfördes i samarbete med IKEA under en lördag i maj. Med ett 70-tal medverkande spelades tio olika scener upp runt om i varuhuset i Bäckebol norr om Göteborg. Vad är detta? Är det på riktigt? Reaktionerna hos de förvånade kunderna var mycket positiva och överraskningsmomentet fungerade fullt ut.
Under de närmaste månaderna kan vi se fram emot en mycket spännande och intressant repertoar på Stadsteatern. Några exempel är: Carin Mannheimers ständigt utsålda Sista dansen, som med humoristiska förtecken träffsäkert skildrar tillvaron på hemmet. Peter Dalle presenterar Familjen, en amerikansk tragikomisk dundersuccé om familjeliv. Och så Hantverkarna, en komedi/fars om husrenovering – där nog många känner igen sig.
För egen del såg jag nyligen – inbjuden som företagskontakt av Pia – Susanne Ostens Publiken, som i sig själv är ett bra exempel på det arbete som pågår med nära publikkontakt.
Dramat Publiken bygger på en pjäs skriven 1929 av den radikale spanska poeten Federico Garcia Lorca. Välkända Susanne Osten regisserar för första gången i Göteborg och föreställningen har fått strålande recensioner. “Att inte förvänta sig att förstå allt utan att se det hela som en upplevelse,” är Susannes egen rekommendation. Jag förstår vad hon menar, dramat är en utmaning med obefintliga gränser mellan scen och salong. Ett öppet sinne och avkall på invanda föreställningar krävs. Men vågar du blir det en upplevelse att minnas!
På Facebook. För där verkar det bli allt vanligare att han/hon kollar in din statusuppdatering, dina foton och kanske inte alltid så genomtänkta kommentarer.
Facebook har blivit en typ av marknadsföring (vanligen med avsaknad av strategi och analys) för det personliga varumärket, men som avsändare har du ingen kontroll över hur dina uppgifter kan uppfattas och användas.
Den nya, äldre (“late adopters”) Facebook-generationen använder antagligen inte Facebook så mycket “för nöjes skull” utan i första hand som ett intressant och modernt kommunikativt nätverk. Därför blir värderingen av innehållet olika.
Ta inte Facebook på alltför stort allvar, men tänk på att din exponering där blir en del av dig själv.
Enligt önskan (se kommentar under inlägget “Konsten att sälja till 50+”) fortsätter jag utveckla tankarna kring marknadsföring för 50+. Denna gång bl a inspirerad av Docent Peter Öberg och Jan Nord, creative director H&M i tidskriften Tendens.
“Uniage” är ett intressant uttryck som bygger på att våra fördomar om olika åldrar håller på att försvinna. Det är ju t ex inte längre ovanligt med en 80-åring i jeans. Marknadsföringen kommer följaktligen i de flesta fall bli mindre ålderssegmenterad. På H&M vill man t ex gärna se 65-åriga Catherine Deneuve som modell. Som manliga ideal kan man nämna Keith Richards (65 år) och Sean Connery (78 år) – vem bryr sig egentligen om hur gamla de här coola killarna är? Se Sean Connery och Catherine Deneuve på You Tube, när de modellar för Louis Vuitton!
Om man tittar på 50+ i sammanhang sociala medier kan de väl generellt inte precis betecknas som några early adopters (även om min åldersgrupp förvisso kommer starkt på Facebook). Jag kan tala för mig själv – i det längsta försökte jag värja mig från som jag tyckte ett mycket jobbigt område där jag inte kände mig komfortabel alls. Nu bloggar jag, men det finns mycket kvar att lära.
Är du dessutom chef tillkommer alltför ofta prestige och revirtänk. Därmed finns det också en risk att man väljer bort att sätta sig in i vilka möjligheter som finns och vilka resultat som kan uppnås med sociala medier. Här krävs tydlighet och goda exempel. Och att påvisa faktiska resultat. Förr eller senare lär vi alla komma till insikt – utvecklingen går inte att stoppa!
Det är glädjande att Häagen-Dazs äntligen syns i media eftersom glassen är relativt okänd i Sverige – även premium produkter kräver sin marknadsföring.
Den nya, informativa kampanjen går under namnet “Siffrorna talar sitt tydliga språk” och förklarar vad det är som skiljer Häagen-Dazs från övriga produkter och varför. En produktupplysning som borde ha tagits fram för längesedan med tanke på hur liten marknadsandel som Häagen-Dazs faktiskt har i Sverige.
Jag tilltalas av annonsernas enkla och sofistikerade layout och blir tillräckligt nyfiken för att besöka hemsidan. Där möts jag av en ny typ av interaktiv kommunikation med uppmaningar som “Skicka världens godaste sms” och “Skapa ditt eget lock”.
Kul med något annorlunda! Jag som tidigare har varit skeptisk till denna amerikanska glass har nu förstått varför 0 tillsatser ger 100% smakupplevelse.
Det finns mycket att vinna på att förstå hela åldersbilden! Vi har nämligen minst fyra, kanske sju åldrar samtidigt. Och åldern i personbeviset är inte den viktigaste. Det är åldrarna som vi skulle vilja ha, känner att vi har och som vi identifierar oss med som marknadsföringen bör inriktas mot. En hel del intressant info om ålder och marknadsföring finns att läsa i Tendens Special, ett inspirationsmagasin från Sveriges Marknadsförbund (se bl a en artikel av Anders Wikberg).
Själv fyllde jag nyligen 59 år. Fast det känns inte alls så. Kanske beror det på att jag började satsa på min yrkeskarriär först vid 44. Alltså är min professionella ålder på sätt och vis snarare 35. Å andra sidan blev jag mormor för några veckor sedan – för andra gången! Undrar vilken målgrupp marknadsförarna placerar mig i?
Foto: Plyhm, Tendens Special (Leif Åbjörnsson) Inlagt av Birgitta
På kundbesök i Stockholm passade jag på att delta på en konferens med några av Sveriges främsta föreläsare inom sociala medier. Som arrangör för ”Gratis marknadsföring för kluriga” står Atomer och bitar med mångsidige Pär Ström i spetsen. Ett par hundra vetgiriga har slutit upp för att avnjuta en konferens som omfattade
Mest tänkvärt tycker jag Fredrik Dolléus fråga ”Hur går du tillväga när du ska köpa en ny tv?” och svaret ”Man börjar på Google!”. Google är världens mäktigaste informationslämnare och på Google rankas sociala medier högt.
Dagen gav en allsidig bild av hur man kan stödja företagets affär med sociala medier. Däremot föll dagens tema något när Simon Sundén helt korrekt konstaterade att allt kostar. Om inte reda pengar så tid och engagemang.
Samtliga av dagens föreläsare visade konkreta exempel på nyttan av ett väl genomfört användande av sociala medier. Någon presenterade även konkreta siffror: Dell sägs ha rapporterat att de uppmätt en ökad omsättning med 3 miljoner dollar relaterad till sociala medier.
Klart är att väl använt är sociala medier ett kostnadseffektivt sätt att stärka sitt varumärke och öka efterfrågan. Utmaningen består i att anpassa insatsen efter företagets specifika behov och möjligheter. Företagen måste lyssna, skapa dialog och framförallt – våga testa. Sociala medier är här för att stanna - vi hörde igår att de nu börjat ta plats även i de mest förändringsobenägna organisationer.
Den första oktober går startskottet för svenska Cancerfondens sjunde Rosa Bandet-kampanj. Tanken är att hela Sverige under en månad ska färgas rosa med hjälp av företag, organisationer, handlare och privatpersoner som tar ställning i kampen mot bröstcancer.
Rosa Bandet är en skickligt genomförd kampanj som jag tycker går från klarhet till klarhet varje år. Genom väl valda kanaler och samarbetspartners (Lindex, Ica, Apoteket m fl) når man fram till sin målgrupp, skapar närhet och förhoppningsvis ett ökat medvetande om var och ens eget ansvar för tidig upptäckt av bröstcancer.
På Cancerfondens hemsida står att läsa att det rosa bandet i år har formgetts av Gert Wingårdh, prisbelönt arkitekt: ”På 2009 års rosa band står orden ’ska bara’ skrivna i punktskrift. Orden uttrycker det obehag många kvinnor kan känna inför bröstcancerfrågan och de ursäkter man kan hitta på för att slippa undersöka sina bröst. Att undersöka brösten är som att läsa med fingrarna, därav punktskriften. Jag hoppas att bandet kan fungera som en påminnelse om att undersöka sina bröst och gå på mammografi när man blir kallad. På så sätt kan ännu fler upptäcka och överleva bröstcancer”, säger Gert Wingårdh.
Gap har förstått vikten av sociala medier och byter ut tv-reklam med kändisar mot Facebook-grupp för att marknadsföra sin “Born to Fit” jeanskollektion. Gap hoppas att de genom ett interaktivt galleri och en virtuell catwalk lättare kommer att nå ut till de trendsättande konsumenterna. Syftet med kampanjen är att konsumenterna ska komma så nära varan som möjligt utan att behöva röra eller se den i verkligheten och sedan diskutera upplevelsen med gruppens medlemmar.
Innan sommaren var jag och lyssnade på ett föredrag hos reklambyrån Kreafon i Göteborg om just Sociala Medier och jag tycker att Gaps satsning känns helrätt. Företag som vill kommunicera med framförallt en ung målgrupp måste hitta enkla lösningar för att snabbt kunna skapa en dialog.
I höst ska Coca-Cola väcka andra associationer än fotboll och olympiska spel, nämligen mode och shopping. Dryckesjätten tar hjälp av designerna Baum und Pferdgarten, IVANAhelsinki och Normaluisa, som alla har formgivit var sitt mönster för Coca-Cola Light. Med det trendiga konceptet “begränsad upplaga” och tävlingar om resor till designernas hemstäder hoppas Coca-Cola kunna locka till konsumtion i höstrusket.Enligt Paula Karlöf, Business Manager på Coca-Cola AB så har Coca-Cola Light just en stor andel kvinnliga konsumenter, som uppskattar både mode och shopping. Därför menar Karlöf att det är naturligt att placera Coca-Cola Light i sammanhang med mode.
Är det även ett naturligt sammanhang att placera reklamen på sunkiga cafétoaletter? Det är nämligen där jag i första hand har sett marknadsföringen. Vet inte om detta gör mig så sugen på att köpa en Cola…
Exempel på internationella modeskapare som tidigare har satt sin design på Coca-Cola flaskor är Blahnik, Cavalli och Rykiel.
Jag blir faktiskt imponerad av NK’s senaste reklamutskick; ett brev i form av en handväska fylld av information om höstens nyheter. Det kan låta simpelt men till skillnad från varuhusets tidigare vykortsutskick (som jag aldrig brydde mig om att läsa) öppnade jag denna gång “väskan” och läste om samtliga produkter och happenings.
NK har gjort en helomvändning vad gäller PR; ny hemsida med kommunikationen i centrum, uppdaterade designsamarbeten (Begränsad Upplaga, Sagolika Skapelser, Couture) och TV sändningar. Snyggt, intressant och framförallt aktuellt i den nya interaktiva PR-världen.
Reklamfilmen för Apolivas skönhetsprodukter fortsätter att uppmärksammas i media. Facebook-gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apoteketreklamen” har nu över 100 000 medlemmar. Allt ifrån modellen Adina Fohlins utseende till trollsång diskuteras och det påstås som sagt att konsumenterna skulle bli rädda för/av kampanjen. Rädda!? Knappast. Kanske överraskade.
Forsman & Bodenfors har skapat en reklamfilm som skiljer sig från skönhetsbranschens retuscherade, perfekta och stereotypa marknadsföring, vilket har fått konsumenterna att vakna till. Att stå ut från mängden i dagens konsumtionssamhälle där vi bombarderas av över 3000 reklambudskap om dagen är väl precis vad avsändaren strävar efter?
Med så otroligt mycket uppmärksamhet hoppas jag att Apoteket vågar fortsätta med kampanjen under hösten.
(Är du nyfiken på hur Adina ser ut när hon inte gör reklam för Apoteket? Besök då modellagenturen Mikas).
I juni satt jag och bläddrade i Langley Travels sommarkatalog. Jag är chartervägrare men ville åka till Alperna för att vandra och upptäcka något annat än Göteborgska Avenyn och Slottsskogen.
Jag är extremt svag för Langleys marknadsföring (som faktiskt blev nominerad till Guldägget i våras) då jag tycker att deras reklamkoncept tar charterresandet till en helt annan nivå (i alla fall i kommunikationssammanhang!). Så det var bara att boka och hoppas på att Chamonix var lika charterovänligt som det såg ut i katalogen.
Och visst höll Langley vad som utlovades i marknadsföringen: inget stekande i solen och inga gemensamma fester utan istället ett imponerande utbud av aktiviteter, god mat och självaste Pontus Langley live i baren!
