Här i Texas borde det svenskinspirerade bantningspreparatet The Swedish Diet gå åt som smör i solsken med tanke på att delstaten inhyser landets mest överviktiga invånare. Men nejdå, som frekvent CVS pharmacy-besökare har jag aldrig lagt märke till preparatet eller dess klyschiga reklam, inte heller verkar amerikanarna själva känna till denna fantastiska diet som hämtat inspiration från vårt hälsosamma land. Dock har produkten fått ett visst genomslag där hemma, men det beror på en sanslöst dålig reklamfilm.
Reklamen för The Swedish Diet ska tydligen vara en (misslyckad) parodi på det typiskt svenska: blonda, lättklädda tjejer som åker skidor, dansar framför fjordar (norskt?!) och väderkvarnar (holländskt?!), åker vespa (italienskt?!) och går i träskor. Varningslampan för lågvattenmärke lyser starkt och egentligen förtjänar inte The Swedish Diet att uppmärksammas men det kan ju vara bra att nämna ifall någon skulle få för sig att köpa preparatet.
Att bantningspreparatet ska föra tankarna till just Sverige är faktiskt inte så konstigt, amerikanarna älskar svenskar och jag har själv flera gånger fått frågan om vad jag äter och hur jag går tillväga för att hålla mig i form. Träning och nyttig mat brukar svaret bli. Och nej, inga pulverdieter eller diet pills! För mirakelkurer funkar ändå inte när övriga matintaget består av hamburgare, pizza och 1L Cola. Inte ens The Swedish Diet kan utföra sådana underverk.
Man blir både chockad och äcklad av 10:10′s senaste reklamfilm No Pressure med målsättning att sänka koldioxidutsläppen med 10%. I inledningsscenen sprängs två skolbarn som är skeptiska till frökens förslag om att tillsammans göra insatser för att minska utsläppen av koldioxid. Blod och köttslamsor flyger över chockade klasskamrater.
Och så fortsätter det igenom hela reklamfilmen: VD spränger anställda, fotbollslag spränger tränare och det hela avslutas med sprängning av en gammal skådis. Jag skulle verkligen vilja veta hur Richard Curtis tänkte när han satt och filade på filmens manus. Förmodligen ville han väcka uppståndelse och provocera men resultatet liknar mest något som kan ha hämtat inspiration från M.I.A.’s video Born Free. Alternativt från utrikesnyheterna.
Att sponsorerna bakom reklamfilmen har dragit tillbaka sina finansiella bidrag kan ju inte vara oväntat. Även 10:10′s chef Eugenie Harvey har fegat ur rejält och helt tagit bort filmen från kampanjsajten.
Vad förväntade de sig egentligen? Tydligen hade teamet bakom No Pressure tyckt att filmen var “extremely funny”. Visst är budskapet tydligt men det går ju ändå totalt förlorat i allt blod. Det känns knappast som att mord av medmänniskor är lösningen på koldioxidproblemet.
Igår var det premiär för Apolivas nya reklamfilm, uppföljaren till höstens “skräckfilm” som resulterade i skrämda konsumenter och Facebook-grupper som “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”. Forsman & Bodenfors som är ansvariga för kampanjen fortsätter att utveckla Apolivas koncept: produkter speciellt anpassade för svenska förhållanden. Den här gången bad de dock konsumenterna om hjälp genom att starta bloggen Apolivafilmblogg. Här efterlyste de bilder och ljud som skulle representera det typiskt svenska. Men några åskoväder och regnstormar blev det inte igen.
-Det blev ett sådant otroligt ståhej sist, så vi funderade länge vad vi skulle göra med all den energin som finns därute. Vi vill hylla den typiskt svenska vardagen och göra det på ett vackert och poetiskt sätt i filmen. Deta födde idén till ett helt transparent projekt som konsumenterna kan läsa om på bloggen och delta i om de vill, säger Filip Nilsson, cd på Forsman & Bodenfors till Dagens Media.
Filmen har regisserats av Mikael Marcimain och musiken (som även kommer att släppas som singel) har gjorts av artisten Victoria Bergsman. I vanlig ordning innehas huvudrollen av modellen Adina Fohlin. Den här gången verkar det helt enkelt bli lite mer musikvideo än skräckfilm.
Jag undrar om den nya reklamfilmen går hem hos konsumenterna för jag får lite lätt ångest, allt känns väldigt 70-tal – Men det kanske är så vi upplever Sverige? . Det är i alla fall kul att Apoliva vågar använda sig av sociala medier för att engagera sin målgrupp i marknadsföringen. Det ska bli spännande att se vad det blir för typ av kritik den här gången.
Fram till den 15 maj går det även att tävla i att göra sin egen reklamfilm på Apolivafilmblogg.
Ungdomsförbundet SSU har gjort sin första TV-reklamfilm (i samarbete med byrån Hy-Fi). Enligt min uppfattning en film med ett underligt och tvetydigt budskap.
Filmens syfte är att göra tittaren uppmärksam på den ungdomsarbetslöshet som Sverige har idag: en ung kille spenderar natten med en betydligt äldre kvinna. På morgonen gör han sig i ordning för att gå till sitt arbete. Det är inte den uppenbara åldersskillnaden som ska förvåna oss, utan det faktum att den unge mannen har ett jobb.
Jag var tvungen att se filmen tre gånger för jag förstod verkligen inte handlingen. Åldersdiskriminering? Prostitution? Jaha, arbetslöshet. Visst är det ett känt fenomen att sex säljer, men knappast i det här sammanhanget. På frågan om varför de har valt att anspela på just sex svarar Förbundsordföranden Jytte Guteland:
-Det är ett klassiskt knep. Jag tycker det funkar bra här, det är en varm och glad film.
Ja, visst är det ett klassiskt knep som definitivt drar till sig uppmärksamhet, men jag skulle inte vilja påstå att det fungerar bra i ett politiskt sammanhang som detta. På en SSU-blogg tror skribenten att filmen “garanterat kommer att reta gallfeber på en och annan moraltant”. Njae, visst förstår jag att ungdomsförbundet vill provocera men filmens budskap blir istället otydligt och oseriöst. Enligt Jesper Strömbäck (professor i journalistik och politisk kommunikation) är den här typen av humor ofta dubbeltydig. Något man ska vara försiktig med inom politiken. Där är det viktigt att vara tydlig.
Ungdomsarbetslösheten är faktiskt en otroligt viktig valfråga, en fråga som det är synd att sjabbla bort på det här sättet. Den förtjänar att uppmärksammas med en välgjord och genomtänkt reklamfilm.
Sveriges äldsta hamburgerkedja Max har hakat på Hollywoodhysterin och tagit hjälp av lyxhustrun Maria Montazami, känd från TV 3′s program Svenska Hollywoodfruar. Det är omöjligt att ta fel på Marias karaktäristiska röst när hon presenterar den nya hamburgaren “Hot American” och jag skrattar faktiskt lite lätt åt reklamfilmen. Till skillnad från sin kollega Anna Anka (som antagligen aldrig äter snabbmat) är Maria charmig och ödmjuk.
Reklamen är enkel och fyndig och har fått ett riktigt positivt mottagande bland både bloggare och hamburgerälskare. Jag som inte ens äter kött kan nästan tänka mig att köpa en liten bit av Hollywood för 67 kr.
Funktionshandikappade Praktikant-Jerry har väckt enorm uppmärksamhet som ny praktikant i Icas omtyckta och prisbelönade reklamfilmer. Ovanstående film har t ex visats 243 161 ggr på You Tube och Jerry/Mats Melin har ett fyrtiotal grupper och fanklubbar på Facebook.
Filmerna om Praktikant-Jerry väcker många känslor, men mottagandet har på det hela taget varit mycket positivt. Före projektstart togs kontakter med FUB, Förbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som välkomnade initiativet. Från Icas sida betonar man att avsikten är att lyfta fram de fördomar som finns i samhället och att det verkligen inte handlar om att göras sig lustig på någons bekostnad.
I en artikel i onsdagens DI “Svenska företag är fega” (finns tyvärr inte på nätet) läser jag om Icas vd Kenneth Bengtsson, som berättar om bolagets handlingsprogram “Vi kan mer”. I samarbete med bl a Samhall tänker Ica anställa mellan 500 – 1000 funktionsnedsatta personer för att jobba i butikerna. Inspiration till reklamfilmen och handlingsprogrammet “Vi kan mer” kommer från teaterensemblens Glada Hudiks uppsättning av “Elvis”. Jag såg själv föreställningen i Göteborg förra vintern. Fantastisk och tankeväckande! Se den om ni får tillfälle!
Ica har genom sina reklamfilmer, som började sändas redan 2001, hittat en väg att ta ställning och exponera sina värderingar. Men VD Kenneth nämner även idéer om att delta i olika mångfaldsprojekt och stöd till minoritetsgrupper som måste involveras i samhället, samt 65+are, som borde beredas tillfälle till fortsatt jobb om så önskas.
En eloge till Ica med VD Kenneth Bengtsson, som går i bräschen för den här typen av insatser och företagens sociala ansvar. Förutsatt är då att engagemanget är en hjärtesak och inte ett varumärkesbyggande på falska grunder.
Reklamfilmen för Apolivas skönhetsprodukter fortsätter att uppmärksammas i media. Facebook-gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apoteketreklamen” har nu över 100 000 medlemmar. Allt ifrån modellen Adina Fohlins utseende till trollsång diskuteras och det påstås som sagt att konsumenterna skulle bli rädda för/av kampanjen. Rädda!? Knappast. Kanske överraskade.
Forsman & Bodenfors har skapat en reklamfilm som skiljer sig från skönhetsbranschens retuscherade, perfekta och stereotypa marknadsföring, vilket har fått konsumenterna att vakna till. Att stå ut från mängden i dagens konsumtionssamhälle där vi bombarderas av över 3000 reklambudskap om dagen är väl precis vad avsändaren strävar efter?
Med så otroligt mycket uppmärksamhet hoppas jag att Apoteket vågar fortsätta med kampanjen under hösten.
(Är du nyfiken på hur Adina ser ut när hon inte gör reklam för Apoteket? Besök då modellagenturen Mikas).
