Vådan av att leva isolerad omgiven av dåliga rådgivare, rövslickare och jasägare har återigen gjort sig påmind.
Redan Erik XIV ansågs vara ”halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare”, syftande på kungens sekreterare Göran Persson.
Hur mycket skuld kan man då lägga på furstar, diktatorer och företagsledare som tappar omdömet och verklighetskontakten? Är det bara Khadaffis fel att han fortfarande tror sig ha folkets stöd, där han (kanske) irrar omkring nere i sina 30 mil långa tunnlar?
Och är det bara Kamprads fel att han tror sig kunna komma undan med vilka uttalanden som helst om sina starka sympatier för nazisten Per Engdahl, bara för att han har status som folkkär folkhemsmöblerare?
Ligger kanske en stor del av skulden hos de rådgivare, PR-folk och hovnarrar som omger dem, viskar vad furstarna vill höra, smickrar och svassar och ställer sig in?
Vågar ingen säga sanningen till Khadaffi – att det är bye-bye sen länge? De du kallar drogade råttor är ditt folk och dom är trötta på dig!
Till Kamprad borde någon säga: ser du inte att du håller på att urholka ditt förtroendekapital? Att tala väl om en inbiten nazist, och dessutom att det blir känt samma dag som årets möbelkatalog når hushållen, är bad for business! Säg efter mig:
”ja, jag var med i nazistpartiet. Ja, jag var vän med Per Engdahl. Men oj vad jag ångrar mig och jag tar helt avstånd från nazism och fascism i alla former och därför donerar jag nu en ansenlig del av alla mina miljarder till en fond för hjälp åt offer för totalitära läror. Kalla den gärna IKEA-fonden.”
Och vem ska påpeka det uppenbara för Victor Muller – nu är det faktiskt slut, knalla iväg till tingsrätten och lämna in konkursansökan medan det finns några tillgångar alls kvar att betala löner och skulder med. Sen är det bye-bye, Victor. Ta dina 4 miljoner i arvode plus de där 40 miljonerna som SAAB betalat till Spyker i ledningsarvode – om du har mage. Grattis till en lönsam tid på fyratusen obegripligt lojala anställdas bekostnad.
I Libyen kanske en djärv sanningssägare skulle ha skjutits i gryningen som förrädare. Men på IKEA? Och på SAAB? Hallå?!
Det är inte bara Khadaffi som just nu har tunnelseende.
1500-talets rådgivare Göran Persson gick förresten ett omilt öde till mötes. Han torterades å det gräsligaste, halshöggs och hängdes slutligen, medan kungen nio år senare förgiftades med ärtsoppa. Hans sentida namne Göran Persson är för övrigt numera också rådgivare, på en PR-byrå.
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Häromdagen möttes vi av löpsedlar angående kokainskandalen med barnprogramledaren Ola Lindholm i huvudrollen. Nämen, inte har väl han knarkat? Han som ser så trevlig ut, är chefredaktör för KP, engagerad i BRIS och dessutom många barns förebild.
Tydligen visade ett test positivt för bensoylekgonin och Ola har därför åtalats för ringa narkotikabrott. Hans advokat hävdar dock att någon kan ha förväxlat proverna, ett påstående som polisen skrattar åt och anser totalt orimligt. Ola Lindholm har hängts ut ordentligt i media och då döms man fort, särskilt om man väljer att tiga.
Jag läser vidare och hittar ett blogginlägg där en arg Ola förklarar att han absolut inte har knarkat, möjligen kan någon ha drogat honom. Med tanke på att Ola framstår som en ganska så klipsk kille (i alla fall när man ser honom i Wild Kids) är jag tveksam till teorin om ”omedvetet drogande”.
Dock hoppas jag att Ola Lindholm talar sanning, hur konstigt det än låter. Knark i samma mening som barnprogramsledare är inte winning men nog är det betydligt värre att ljuga om att man inte har knarkat om man nu har gjort det.
Var är alla PR-experter och varför vägrar Ola att uttala sig i media (ett blogginlägg räknas inte i det här sammanhanget, inte heller en diskussion i ett KP-forum).
”Jag har inte tagit någon drog medvetet,” säger Ola. I vilket tillstånd var Ola när han i så fall omedvetet fick i sig drogen? Är han skyldig och medvetet ljuger är det ju verkligen pinsamt, det är inte så att Ola är den första offentliga personen att ta droger.
Misstag kan alla göra men då bör man vara beredd på konsekvenserna och ha en genomarbetad krisplan. Vi vill väl alla att Ola ska vara oskyldig. Mest för att det är fult att ljuga, speciellt för barn (!).
En sak har han i alla fall “lyckats” med och det är att hamna högt på agendan. Och det är ju ett plus om man nu tycker att “all PR är god PR”!?
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Britney får sammanbrott, Paris har suttit inne och Lindsay snor smycken, ärligt talat, jag är egentligen inte det minsta förvånad över Charlie Sheens skandaler. Extrem livsstil hör ju till Hollywoods vardag. Vad som dock skiljer Sheen från övriga kändisar som ofta skäms, går under jorden och sedan talar ut hos Oprah är att han verka njuta av varenda sekund i rampljuset. Här är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet, eller?!
För Charlie Sheen gör inte någon större ansträngning att framställa sig själv som skärpt och intelligent, i stället levererar han det ena märkliga uttalandet efter det andra: han kallar sin f d motspelare Jon Cryer för troll (se Cryer’s svar här), påstår att hans livsstil är ”winning” och att han går på drogen ”Charlie Sheen” som alla andra dör av. Jag är osäker på om det rör sig om någon slags genomtänkt PR-plan, teater eller om Sheen helt enkelt har bestämt sig för att göra precis vad han känner för.
Det kanske blir lite för mycket av det goda när man är världens bäst betalda tv-skådis? Jag skrattar åt min dagliga uppdatering av Sheen-citat men samtidigt tycker jag att det är tragiskt: sexköpare, drogmissbrukare och kvinnomisshandlare. Charlie Sheen (eller Carlos Irwin Estevez som han egentligen heter) är ju inget annat än en knarkare som totalt spårat ur.
Baddräktskungen Panos Papadopoulos firar att verksamheten Panos Emporio fyller 25 år. Det görs både på catwalken och i TV-rutan. PR-gurun Panos celebrerar under innevarande vecka vältajmat och med god hjälp av krönikören och författaren, numera PR-konsulten Linda Skugge och man kan bara gratulera till ett supergenomslag.
Igår kväll kunde man se Panos i serien ”Den hemlige miljonären” på TV5. Programmet, som har pågått några veckor och med deltagare som bl a GI-experten Ola Lauritzon går ut på att miljonärer ska lämna sin ordinarie tillvaro för att under en vecka leva under cover med hemlösa och hjälpa volontärarbetare i deras vardag. Panos, som själv har en fattig bakgrund i Grekland bakom sig upplevde veckan som extremt jobbig. Missade ni gårdagens inslag finns det en chans till den 12 februari!
Imorgon 10 februari jubilerar Panos Emporio med en galakväll och en exklusiv modevisning i Stockholm. Detta sker i anknytning till Stockholms modevecka och jubileumskollektionen “Honeymoon Collection” visas då upp med hjälp av ett antal utvalda kända ansikten.
Vinn en gourmethelg på Salt & Sill. Detta erbjudande fick jag häromdagen av en vän på Facebook . Tävlingen pågår mellan 17 och 31 januari och det är konferenshotellet Salt & Sill, som är arrangör (ligger på Klädesholmen, Tjörn, norr om Göteborg). Du deltar genom att besöka deras Facebook-sida och klicka på ”gilla-knappen” samt bjuda in alla dina vänner.
Effekten är ett enormt kedjebrev. Efter en vecka har över 170 000 inbjudningar skickats ut. Drygt 24 000 har anmält att de vill delta i utlottningen och kommentarerna väller in – alla översvallande positiva.
Det är många som gör tävlingar på Facebook. Ett liknande exempel är norska QuizBook som lottar ut kryssningsbiljetter i Karibien . Där ska utlottningen ske när 25 000 har registrerat sig på en extern hemsida. Idag har den 18 000 medlemmar men någon utlottning är emellertid inte att vänta då den externa hemsidan är nedlagd.
Är det ett smart sätt att anordna tävlingar på Facebook? Ja, om man gör det på rätt sätt. Gör Salt & Sill på rätt sätt? Efter att ha läst Facebooks regler är jag inte säker på att tävlingen är tillåten. Men uppenbarligen är det många andra som tycker det är en förträfflig idé. Just nu är chansen en på 24 000 att vinna. Det är precis lika stor chans som du har att vinna 10 000 kr på Cancerfondens Rikslotteri.
Visst är det buttra, charmiga naturbarnet Per Morberg ett fenomen. Inte minst ett PR-fenomen. För det är ju så tacksamt med människor som sticker ut. Sådana man antingen älskar eller hatar. Och så är det förstås tacksamt när man dessutom har ett antal färdigheter att visa upp. Sedan skadar det ju inte heller att personen ifråga verkar ha näsa för affärer också.
Igår kväll hade 4:ans nya serie “Sveriges Mästerkock” premiär. Där agerade Per Morberg, Leif Mannerström och Markus Aujalay domare som smakar och dömer. Genom auditions runt om i Sverige ska man vaska fram fjorton lovande talanger som sedan ska tävla ch laga mat i rutan under våren. Bra positionering inte minst för juryn.
Tidigare har Per visat upp sina matlagningsfärdigheter i ett eget TV-program “Vad blir det för mat”. Han har skrivit flera böcker och till våren kommer första numret av en egen tidning - Magasin Morberg om jakt, mat och kultur.
Per har även designat bl a en fantastisk grillhäll (finns på Grillbutiken för det facila och nu reducerade priset av 19.990:-) och under hösten lanserades en garderob med exklusiva jaktkläder. Vill man glädjas åt Per i det egna köket har jag ryktesvägen hört att ett besök av mästerkocken kostar 120.000:- . Men vill man ha det bästa så….
Jobbar Per med egen PR? Eller finns det någon god bakomliggande rådgivare ? Ja, inte vet jag, men snyggt förpackat är det i alla fall! Och timingen är inte heller fel!
Varannan svensk tyckte enligt en SIFO-undersökning att “kungen kunde få vara ifred”, indignerade vänner rasade över påhoppet, kungens “hallick” spydde galla över alla lögner, påstådda älskarinnor hukade i buskarna oroliga för repressalier och var förstås heta villebråd för grävande journalister. Och så hade vi ju bl a Monica, 45, som visade privata bilder och berättade om festerna i den kungliga vänkretsen när det begav sig.
När Madeleines otrogne fästman, Jonas, schavotterade i pressen för sin uppdagade affär med norska Tora var det egentligen första gången kungligt relaterad otrohet tilläts bli en issue. Svensk press anammade därmed en mer internationell standard, vilken numera får anses helt etablerad. Spaltkilometer har nu bekräftat detta – även med dyningar runt om i internationell press.
Presskonferensen utanför Trollhättan, som attraherade ett stort pressuppbåd med ett femtiotal journalister blev en “besvikelse” men samtidigt något av en vändpunkt. Kungen babblade på relativt osammanhängande - men ändå till synes avspänt om den årliga älgjakten, ja, han tillät sig tom att skämta då och då. Till slut kom dock en kommentar om boken - eftersom han inte hade läst den kunde han inte heller uttala sig. Smart!?
Så finns det verkligen mer att säga? Eller väljer alla inblandade, inklusive media – liksom kungen och hans familj – att vända blad? Och är det faktiskt inte till slut kungen själv som drog det längsta strået!?
SM i Minne arrangerat av Svenska Minnesförbundet blev åter en succé! Denna gång även en publikmässig sådan. Men hur gör man för att få många åskådare till en sport som kräver absolut tystnad? Tävlingsdeltagarna måste koncentrera sig och sitta i en tyst miljö. Att hålla till på Bok & Bibliotek låter knappast som en bra lösning, eller?! Men att vara på Bokmässan visade sig vara ett mycket bra alternativ med chans till mycket PR och exponering för en stor publik!
Göteborg är under en förlängd helg i slutet av september vad Stockholm alltid är när det gäller tillgång till media. T o m den talande P-kanalen sänder direkt från Bok & Bibliotek! Ja, extremt många journalister och kändisar lämnar den kungliga huvudstaden och byter sida till Sveriges minneshuvudstad – Göteborg (med tre av fyra i minneslandslaget har jag tagit mig friheten att utnämna Göteborg till Sveriges framsida när det gäller minne).
Ett av minnessportens största dilemman är just att den inte syns för en bredare publik. Men även att inte få den media som sporten förtjänar. En bra lösning visade sig vara att bygga en glasbur i en folktät miljö – 100.000 besökare under fyra dagar och där all media värt namnet är närvarande. Succé! Från Världsförbundet i Minne konstaterade man också att SM i Minne 2010 hade den största publik en minnestävling någonsin haft; inräknat VM.
Att återupprepa den enorma mediasuccén från förra årets SM i Minne visste vi skulle bli svårt. Nyhetetens behag är blott en gång. Men det blev alltså väldigt bra den här gången också. Dels fick vinnaren, Mattias Ribbing sin beskärda del av medial uppmärksamhet och dels gav oss närvaron mitt i böckernas mecka en superbra position och möjlighet till en fantastisk fysisk PR-succé. Vi ser redan fram emot nästa år!
Påven Benedict XVI besöker som bekant Storbritannien denna vecka. Som alltid när en tydlig representant för en uttrycklig tro eller ideologi ska framträda blir det mycket uppmärksamhet redan innan händelsen inträffat.
Bland det uppmärksammade kan noteras att påvens besök kostar de brittiska skattebetalarna ca 140 miljoner kronor och att det åter aktualiserar de sexuella övergreppen gjorda av katolska fr a präster på barn.
Ett företag som försöker dra nytta av påvens besök är glassvarumärket Antonio Federici som planerar att sätta upp affischer längs påvens kortegeväg i London. På bilderna syns dels en höggravid nunna ätandes glass i en kyrka med texterna: “Immaculately conceived” och “Ice cream is our religion”. Som ofta är det en ordlek med ‘Immaculately conceived’ där den inte bara anspelar på den obefläckade avelsen utan också kan tolkas i stil med felfri föreställning. En annan annons visar på två präster i en uppenbart kärvänlig situation och texten “We believe in salivation”, även här en ordlek mellan salvation – frälsning och salivation – salivering, fritt översatt läskande.
PR-tricket är helt klart uppmärksammat redan innan. Frågan är om en lek med sex och religion kommer att öka glassförsäljningen. Men fyndigt är det. Eller?
Vad skulle få svenska RO att reagera tror du? Fundera en stund och lämna gärna en kommentar. Kanske nya epokgörande kampanjer föds här.
Sagan blev verklighet och verkligheten var som en saga när kronprinsessan fick sin prins i helgen. Det var fest, kärlek i luften och höga förväntningar i den kungliga huvudstaden när hundratusentals människor samlades för att få en skymt av brudparet. Vi som trängdes på Stockholms gator delade dagens upplevelser med många miljoner tv-tittare över hela världen.
Säkert uppstod en del fadäser under dagen men de var i så fall endast märkbara för de initierade och alla arrangörer/ansvariga kunde med rätta dra en lättnadens suck efter väl förrättat värv. Allt gick enligt plan och det blev inga överraskningar i detta välregisserade spel där även några ”vanliga dödliga” fick sola sig i den kungliga glansen.
Jo, en överraskning – Daniels fantastiska tal under bröllopsmiddagen. Från att ha framstått som en blek skugga bredvid den drillade Victoria fick vi nu se en helt annan person träda fram i rampljuset. Brudgummens tal rev ner flera minuters ovationer och intet öga var torrt när han med passion betygade sin nyblivna hustru sin kärlek. “Osvenskt” och befriande chosefritt! Kanske blir det som Herman Lindqvist förespår: att det kommer att bli inne att tala om kärlek!?
Visst kan man skratta åt filmen med BPs hantering av en uthälld kopp kaffe. Men eftersmaken är bitter. Vi står inför världens (?) största miljökatastrof med konsekvenser, som i dagsläget inte på något sätt går att överblicka. Varken ekonomiskt, politiskt, socialt eller miljömässigt.
Kommunikativt har BP-ledningen gjort alla misstag som det överhuvudtaget går att göra. Och under de senaste veckorna har man dessutom lyckats kläcka ur sig ett flertal pinsamma uttalanden. Några kommer garanterat att gå till historien.
Hittills uppgår kostnaderna för oljeläckan i Mexikanska golfen den 22 april till ofattbara 1,6 miljarder dollar . Och det är ingen som vet hur stor slutnotan kommer att bli. I augusti (!) hoppas (!) BP kunna täta läckan permanent. Myndigheterna tror nu att läckaget uppgår till 40.000 fat per dag, varav 15.000 fat uppges tas om hand av BP. Från idag till mitten av juli kan den läckande mängden olja beräknas motsvara ytterligare mellan två-tre Exxon Valdez-utsläpp. Jämför då med att skadorna efter olyckan med Exxon Valdez utanför Alaskas kust inte är slutligt reparerade idag – efter tjugo år.
Ordförande Carl-Henric Svanberg har valsat runt flitigt i pressen. Mest har det då varit spekulationer kring var han håller hus och varför han är så osynlig. Diskussionerna går höga om vad som är lämpligt agerande för en styrelseordförande. Nu är det hur som helst slut med denna anonymitet. Via ett personligt brev är Svanberg under morgondagen kallad till samtal med Obama i Washington. Med det mötet kommer han definitivt ut i rampljuset. En exekutiv roll kanske vore på sin plats?! Eller är det för sent och det blir en snabb exit till vänster?
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
Min gamla mamma pratade alltid om Röda Korset med stor värme. Hon brukade sticka barnkläder till fattiga barn långt borta och flera månader före jul samlades “kretsen” för att slå in mängder av julklappar som så småningom såldes på julmarknaden. Och så minns jag snälla tant Edla, som i vått och torrt skramlade uppfordrande med insamlingsbössan utanför stora entrén till Domus.
Vi är många som undrar vad som hände….
God etik och moral är viktigt i alla sammanhang men i organisationer typ Röda Korset är det en hygienfaktor. Att jobba med välgörenhet/hjälpverksamhet förpliktigar, det är något att leva upp till och förvalta. Och så ska hjärtat vara med – det hör liksom till.
Varumärket Röda Korset har under senare tid blivit kraftigt besudlat av stöld, förskingring, alltför höga arvoden, lögner och bortförklaringar. Är det överhuvudtaget möjligt att restaurera?
Vad säger gräsrötterna? Har man fortsatt intresse att betala sina medlemsavgifter, som används till organisationens och styrelsens höga (enligt uppgift marknadsmässiga) arvoden och ersättningar? Dessutom bidrar medlemmarna med sin fritid och sitt engagemang. Jag förstår de som nu väljer att avstå.
Vad säger allmänheten? Lämnas bidrag med samma frekvens och nivå som tidigare?
Personligen har intresset minskat betydligt. Och det klassiska tvivlet om vad som “egentligen” kommer fram till mottagaren har fått en annan innebörd.
Häromdagen tillträdde Ulrika Årehed Kågström som generalsekreterare och började sitt uppdrag med att tala vid ett krisseminarium. Man kan förstå att det fanns en hel del att prata om.
Tyvärr konstaterar jag att tillträdande generalsekreteraren själv funnits i organisationen sedan 2006. I ledande befattning. Har hon sovit på sin post? Vari består hennes ansvar? Är hon rätt person att återupprätta det goda rykte och namn som Röda Korset åtnjutit i decennier?
För att inte tala om kvarsittande styrelseordförande Bengt Westerberg, som under lång tid schavotterat i pressen (speciellt DI). Häromdagen kunde vi dock se Westerberg i TV4 Nyhetsmorgon. Inte så dåligt faktiskt. Men han har en extremt tung ryggsäck att bära på.
Generalsekreterare Ulrika tror att det tar flera år att återskapa förtroendet för organisationen. Det är jag också övertygad om.
Nyligen tillträdde ännu en välbetald (?) befattningshavare – nämligen kommunikationschef Andreas Jansson. Förmodligen är ovanstående satsningar med krisseminarium och framträdande i Nyhetsmorgon hans verk. Helt ok. Men frågan är om det räcker att lappa och laga. Förtroendet är skadat i grunden. Vilket resultat kan man visa upp? Krävs det ytterligare personbyten?
Det är kanske också på sin plats att påminna om att Röda Korsets grundprinciper är humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet.
En del av ovanstående information fanns att läsa i Dagens Industri den 3 juni. (papperstidningen)
När jag bodde i London var jag helt fascinerad av deras enorma supermarkets, utbudet var så otroligt stort jämfört med vårt svenska sortiment. Produkter från världens alla hörn och det senaste inom förpackningsdesign trängdes på hyllorna. I veckan läste jag att den brittiska dagligvarukedjan Sainsburys senaste nyhet är att sälja mjölk i plastpåsar för att minska mängden förpackningar. Den nya mjölkpåsen har tydligen skapat hysteri bland de brittiska konsumenterna och det säljs över 110 000 varje vecka. Påsen placeras i en återvinningsbar Jugit (en kanna som delas ut gratis), som är försedd med en tagg som slår hål i påsen och gör att mjölken kan hällas upp utan att man spiller. En riktigt smart produktutveckling av mjölkförpackningen, dock ganska ful och oglamorös. Lite som motsatsen till Nespressos lyxiga paketering tänker jag.
Jag har känt mig lurad sedan första gången jag blev bjuden på Nespressos “gourmetkaffe”. Visst, jag erkänner, jag älskar deras marknadsföring och hur deras produkter presenteras i färgglada och stilrena Nespresso Boutiques. Jag vill köpa guldkapslarna, Tanzarú och den supersnygga kaffemaskinen Le Cube. Men hela Nespressos koncept måste ju vara motsatsen till den där miljövänliga mjölkpåsen. Alla dessa kaffekapslar av metall, hur sorterar man dem? Skär upp och försöker pilla ut kaffesumpen? Tveksamt. Dessutom binder jag ju upp mig vid enbart en kaffeleverantör (smart tänkt av Nespresso i och för sig) och har inget annat val än att fortsätta som trogen kaffekapselkund. Konceptet känns modernt men ändå inte. Idag blir efterfrågan på miljövänliga produkter bara större och större, att konsumera fem kaffekapslar om dagen känns fullständigt ohållbart.
Med den stilige George Clooney som Nespressos talesperson är det i och för sig inte konstigt att det exklusiva kaffet syns flitigt på hotell, barer och hemma i våra kök. För mig känns det dock oäkta, precis som marknadsföringen; helt enkelt skitsnygg men med ett oärligt innehåll. Jag dricker hellre kaffe med mjölk från plastpåsar.
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 – 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som – ofta som förstajobb – får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang – det är väl några av de värderingar som gäller?!
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men – det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Svensk press hantering av Tiger Woods otrohetsaffärer i höstas sägs ha inneburit ett trendbrott. Ämnet otrohet var därmed inte lika tabubelagt utan det blev relativt fritt fram att hänga ut den skyldige/skyldiga utan pardon. Därmed närmade vi oss med ett stort steg hanteringen av den här typen av skandaler enligt kontinental praxis.
Tidigare i veckan verkar det ändå ha pågått något slags omvänt pressmässigt schackrande om först till kvarn. Intressant nog blev det Svensk Damtidning som gick i bräschen och tog upp tråden från norska Se og Hør. Svensk Damtidning är av tradition en av kungahusets mest lojala vapendragare. Fast det klart för några veckor sedan skrev bloggande journalisten Åsa Bönnelyche om drottningens påstådda svåra sjukdom (Alzheimers). Så lojalitetshindret var redan undanröjt. De senaste dagarna har kvällspressen hängt på otrohetskarusellen i full skala med tryckta specialbilagor.
Hovet, med extremt erfarna PR-ansvariga Nina Eldh i spetsen, har inte fått godkänt för sin krishantering i det här fallet. Det är ingen nytta med att stänga till och göra bristfälliga, diffusa uttalanden. Men det klart här finns säkert många starka viljor bakom kulisserna, som har en del att säga till om. Då är det inte enkelt att agera by the book och det handlar ju icke att förglömma om människor av kött och blod.
Och tidpunkten? Med bröllopet den 19 juni i snabbt antågande började det brännas. Fokus borde vara på de lyckliga tu och deras förberedelser. Igår kom så meddelandet från hovet att förlovningen har brutits – förhoppningsvis ett moget personligt beslut och inte påskyndat av tryck från omgivningen. Kanske hinner nu Jonas-affären svalna under de närmaste månaderna, men den etiska gränsen för vad som är “tillåten” exponering i svensk press har definitivt för alltid flyttats fram.
Se GPs dividerande om sin publicitet och hänvisning till allmänhetens intresse.
Med gårdagens officiella tillkännagivande av den uppslagna förlovningen blev det helt ok att publicera även för DN och SvD. Och historien fortsätter i GP etc.
“För dig som gillar att synas med rätt människor skräddarsyr vi en upplevelse utöver det vanliga. Champagne, ostron och fest med allt från kända artister och programledare till de hetaste fotomodellerna.”
Så lät det i kampanjen (PR-kuppen) bakom TV3′s senaste realitytillskott Sandhamn (premiär 31 mars). I marknadsföringen av programmet lockade påhittade eventbyrån Sandhamnstek med diverse exklusiva ” Stekarpaket” där det ingick fest med “eliten” och tillgång till vattenskotrar.
Men herregud tänkte jag, går folk verkligen på det där?! Tydligen, för då allt avslöjades i mitten av februari bad “företaget” om ursäkt för att bokningsförfrågningarna de hade fått tyvärr inte kunde genomföras…
Jag tycker att den här typen av marknadsföring kan vara kul, kontroversiell och provocerande. Dock är den riskfylld. Och det är väl tveksamt om den uppskattas fullt ut av målgruppen (vilken den nu är i det här fallet). Rickard Svensson, byråchef på A World Beneath, sa till Dagens Media:
- En fejkkampanj kräver en yngre publik som har vana att kritiskt granska och filtrera medier. 40-talister litar generellt sett mer på medier och då fungerar det inte alls.
Självklart ska inte den här typen av marknadsföring användas då det rör sig om att bygga en långsiktig relation, men i detta fall känns det relativt oskyldigt. Och visst kan man räkna hem en god exponering.
Det är så oerhört tacksamt att driva med stereotyper och jag erkänner att jag skrattade högt när jag läste Sandhamnsteks blogg. Jag fascineras knappast av stekarnas livsstil men lär ändå sitta några minuter framför TV:n den 31 mars.
Michael Treschow, en av svenskt näringlivs tyngsta profiler spelar improviserad teater och berättar om sig själv enligt “här har du ditt liv”-modellen. Ett oväntat och tillfälligt (?) inhopp på scen.
När Michael Treschow intervjuas visar det sig att han är som folk är mest. Han hade dåliga betyg i skolan, vilket innebar extrastudier på somrarna, han plankade in på Folkets Hus och åkte fast och kärleken blomstrade på internatet Lundsberg med förbjudna kyssar.
Vi får också höra om frånvarande föräldrar, inte det heller så ovanligt. Men Treschow vänder detta till en fördel – det blir till frihet med utveckling av nyfikenhet och kreativitet. Viktiga egenskaper i den framtida karriären.
Om inte hemlig dröm – varför ställer då Michael Treschow upp på den här typen av exponering? Barn i ensemblen? En släkting i teaterstyrelsen? Eller är det kanske en åtgärd för att reparera ett dåligt rykte som hårdhudad och osympatisk styrelseordförande för Svenskt Näringsliv. Nyligen uthängd av Ebba Linsdsö i hennes bok “Livet, makten och konsten att vara sig själv”.
Om jag som PR-konsult hade fått uppdraget att vända på den steken kunde jag tänka mig att den här typen av framträdande vore ett av flera möjliga steg. Och visst är det “sympatiskt”! Så länge exponeringen är äkta och från hjärtat. Att det finns något bakom fasaden. Det återstår att se.
Boulevardteatern på Söder i Stockholm bjuder på stand up, “vanlig” teater, operetter, barnteater, kabaréer, konserter etc etc Och en och annan improvisation.
DI hade en helsida mån 22 feb, som återgav Michael Treschows inhopp på scentiljorna.
Lyssna gärna på Michael Treschow som sommarpratare på P1 2007-07-08.
Man kan söka Michael Treschows stipendium också!
Flash mob kan vara dans på Plattan i Stockholm, offentligt kuddkrig, kurragömma i varuhus eller tunnelbaneåkning utan byxor. Den gemensamma nämnaren är en grupp människor som samlas på en förutbestämd plats vid en fastställd tidpunkt för att genomföra något tillsammans. Handlingen ska helst vara bisarr och oförutsedd. Efteråt skingras alla. Vem som helst kan vara initiativtagare och platsen är det offentliga rummet.
På 1960-talet genomfördes s k Happenings (se även Practical Jokes och Performance) - i svensk tappning var det premiär på Moderna Museet 1962. En del av syftet var även då att överraska/provocera. Happenings genomfördes dock av en mindre grupp, ofta med konstnärlig anknytning. En flash mob eftersträvar deltagande av en större grupp, något som underlättas genom användning av sociala medier.
Om man arbetar med PR och kommunikation är inte immaterialrätten långt borta. Numera och i kommersiella sammanhang används det engelska begreppet IP-rätt, Intellectual Property. IP-rätten räknas till företagets viktigaste tillgångar.
Detta blogginlägg handlar om den legala kopplingen till kännetecken/varumärke. Det är det verktyg, som används som en länk i kommunikationen mellan företaget och marknaden. Genom design, profilering och kommunikation används olika former och kännetecken för produkter.
Exempel är flaskförpackningarna för Absolut Vodka och Coca Cola; Nikes figurmärke (swooshen), ordmärket Volvo, rakapparaten Philips triangulära skärhuvud, Löfbergs lila färg, butiksinredningen för en affärskedja.
Listan kan göras lång för de detaljer/uttryck som företag använder för att känneteckna sina produkter/tjänster och sin verksamhet. Kännetecknen kan alltså vara ord, figur, form, siffror, färg. Ensamt eller tillsammans särskiljs och individualiseras därmed produkten och företaget.
Företag borde systematiskt identifiera de kännetecken och form/designdetaljer/uttryck som används för sina produkter och ställa sig frågan om dessa är eller kan bli föremål för rättsskydd inom det IP-rättsliga systemet. Exempelvis genom varumärkesskydd.
En sådan genomgång ökar medvetenheten om och betydelsen av varumärkesrätten som ett strategiskt verktyg och en resurs i den löpande och framtida verksamheten. Särskilt när varumärkesrättigheterna till stor del motsvarar de ekonomiska värden som är resultatet av PR/kommunikation/reklam på marknaden.
Ett syfte är också att medvetandegöra hur man kan använda IP-rätten för att skapa ett bestående mervärde i företaget.
Ytterligare ett syfte med genomgången är att försöka skapa “ordning och reda” bland IP-rättigheterna som legal struktur. Ett sådant dokument kan nämligen användas som underlag eller hjälpmedel i samband med värdering av verksamheten.
Sammanfattningsvis – glöm alltså inte den legala varumärkesstrukturen i marknadsföringen.
All pr är bra pr säger ett gammalt talesätt. Och visst är det så att det är nödvändigt att skilja sig från konkurrenterna på kreativa sätt för att nå fram i bruset. Men - när budgivarna på Saab är mindre sportbilsföretag med ägarbilder som inte är helt klockrena, börjar jag gärna fundera över om det hela kanske är mer törst efter pr än seriösa affärer som ligger i potten.
På Aftonbladet.se läser jag ”… Det lönar sig att vara intresserad av Saab. Det holländska bilföretaget Spykers aktie steg med över 25 procent på Amsterdambörsen under morgonen efter helgens besked att bolaget har lagt fram ett nytt bud på Saab till GM…”. Jag avvaktar med spänning resultatet av Spykers nya bud till GM.
Ett exempel av annan dignitet är marknadsföringskriget mellan Elgiganten och branschkonkurrenterna. Mediarapporteringen har omfattat allt från nedmonterade skyltar, uppköp av kampanjvaror i butik till juridiska tvister i marknadsdomstolen. Att MediaMarkts juridiska ombud dessutom omnämner Elgigantens agerande som puckat får åtminstone mig att dra slutsatsen att det handlar mest om pr.
Seriösa aktörer? Bra/dålig pr? Det avgörs som alltid av betraktaren. Faktum kvarstår det är inte ovanligt att söka gratis publicitet vare sig budskapet tolkas positivt för avsändaren eller inte.
Att Internet bjuder på oändliga möjligheter, framförallt när det gäller kommunikation, fick jag idag bekräftat på The Conference: Digital kommunikation och sociala medier, anordnad av nätverket Wednesday Relations i Göteborg. Lokalen var fullsatt och det var många som ville lyssna till, och diskutera, de senaste trenderna inom marknadsföring och PR. Talarlistan var imponerande:
Christopher Broxe, Business Expert Analytics, Peter Thomasson, Senior Business Consultant, SAS Institute
Marknadsstrategier och kommunikation styrda av innehåll på sociala medier
Mattias Åkerberg, Bloggare & copywriter, Please copy me / Valentin & Byhr
Twitter, bloggar, Facebook och YouTube – var ska jag börja?
Under dagen förmedlades allt från hur text mining av diskussionsforum på nätet kan användas som ett hjälpmedel i polisens arbete, till att om Facebook hade varit ett land hade det varit det fjärde största landet i världen.
Min absoluta favoritföreläsare under The Conference var Mattias Åkerberg (bloggare och copywriter, Valentin & Byhr) som pratade om Facebook, Twitter och bloggar. Mattias liknade användandet av sociala medier vid en kommunikationsrevolution då det plötsligt känns som om alla företag ska skriva blogginlägg och twittra. I verkligheten är det dock >1% av svenska företag som är engagerade i sociala medier-världen. Men de som är det syns.
Kreafons Lena Carlsson gav många bra tips angående juridik och bloggning och Nikke Lindqvists föredrag om PR-katastrofer och negativa sökfraser på Google fascinerade. Allt finns verkligen på nätet, allt går att få reda på; vem som pratar om ditt varumärke och med vem. Och är du inte delaktig så pratas det ännu mer!
Jag är redan övertygad om att sociala medier skapar relationer, ger oss nyheter, förser oss med en röst och helt enkelt fungerar som en kommunikationsarena. Med det kostar, fast inte i pengar, utan i tid, kunskap, engagemang och tålamod!
99 procent av Rysslands viktigaste medier finns i Moskva och bara ett dussintal publikationer ges ut i hela landet. Därför är förstås PR-marknaden också starkt centraliserad.
På regional basis är det mycket svårt att få information publicerad och det krävs betalning såvida man inte representerar ett myndighetsägt företag. Korruptionen är mycket besvärande, men å andra sidan kan man bli garanterad införande om man hostar upp en viss summa. Ja, man kan t o m specificera viss dag och plats i tidningen.
I Moskva tillämpas s k “stopplista” – mot ett visst belopp informeras PR-byrån om planerade införanden relaterade till kunder. Byrån kan då granska artikeln, ändra i den och t o m stoppa den – mot extra betalning förstås.
Det positiva är dock att de korrupta medierna ofta har en relativt begränsad läsekrets. I stället kan man koncentrera sig på några få, oberoende medier med stort inflytande, som trots allt finns även där.
Som PR-konsult fascineras/avskräcks jag av de arbetsförhållanden som beskrivs ovan, men kan inte heller låta bli att reflektera över de förändringar som pågår i vårt eget medielandskap med köpt plats och påverkan av sociala medier.
För mer information – Se Tendens Special nr 3 (finns ej i digital form) Leonid Konik, Chief Editor ComNews Group - och googla på PR Professionals Newsletter Juli 2009
Ja, det är en gammal sanning, som vi hört många gånger. Trots det träffar jag fortfarande förvånansvärt ofta på personer som inte tycks ha tagit till sig detta faktum (här pratar vi ju förstås önskad publicitet).
Den utmärkta tidskriften Fokus har låtit mediebevakningsföretaget Infopaq göra en studie över mediegenomslaget för de tio högst listade makthavarna i Sverige under oktober 2008 – oktober 2009.
Toppnotering alla kategorier når Maud Olofsson under Saab-krisen i februari, men Wanja ligger bra till med en riktig mediestorm under tre veckor i mars-april. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt alternerar med att vara mest omskrivna i svensk press. Och så i botten ligger de s k dolda makthavarna Marcus Wallenberg, Gustaf Douglas och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Familjen Wallenbergs motto “Att verka men inte synas” är ju en känd klassiker – men inte kan väl någon på allvar hävda att detta skulle vara något positivt idag?! Utom möjligen Wanja förstås.
Informationen om mediegenomslag är intressant, men att enbart se till synligheten mätt i antal artiklar per månad känns lite trubbigt. Det hade varit ännu intressantare att se en mer mångfacetterad bild där även hänsyn hade tagits till närvaro i sociala medier.
Ja, så stor är den konsumtion som kvinnor styr över. En snabbt ökande marknad, som redan nu är dubbelt så stor som Kina och Indien tillsammans. Hur tar man då som produktutvecklare och marknadsförare bäst hand om denna gigantiska målgrupp?
Harvard Business Review presenterade nyligen en stor undersökning, som bygger på intervjuer med drygt 12.000 kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund såväl geografiskt, som socialt, samt med olika personliga förhållanden. En gemensam nämnare framkom - känslan att nonchaleras av såväl produktutvecklare som marknadsförare och handel.
Speciellt gäller detta kvinnor över 50-60 år. Det är synd. Denna köpstarka grupp har starkt inflytande på det egna hushållet, men ger också råd till barn, barnbarn och föräldrar. Dibs, som levererar e-handelssystem visar på att Kvinnor e-handlar mer än män och enligt en engelsk undersökning från universitetet i Essex är det kvinnan som oftast bestämmer när det är dags att flytta.
Inom branscherna livsmedel, skönhet, hälsa, kläder och finanssektorn finns största potentialen att specifikt rikta sig till kvinnor som grupp. Vad kan man då tänka på när det gäller marknadsföringen – ja, inte att “måla produkten rosa” i alla fall!
En del försök att specifikt adressera kvinnor har blivit riktigt tokiga. Som när t ex Dell via sin hemsida skulle lansera en laptop vid namn Della. Säljargumenten var färg, tillbehör, kaloritabeller och matrecept, vilket resulterade i irritation från målgruppen.
Och nu finns det hotell med rum/hela våningar bara för kvinnor. På St Paul’s i London kan man t ex bo i en särskild korridor med “Female friendly rooms” med extra garderober, badrum med imfria speglar och lyxigare känsla. Endast kvinnlig personal är tillåten. Overdoing!
När det gäller marknadskommunikation med kvinnliga förtecken är jag övertygad om att lättillgänglighet och tidsbesparing i kombination med kvalitet fungerar bra som ledord. Socialt och ekologiskt ansvar, liksom konkret användarnytta är också käckt. Märkvärdigare än så är det inte!
(Ovanstående text refererar och citerar delvis Carin Fredlunds artikel i DI från den 28 oktober.)
People to people i stället för paper to people – en målsättning för Göteborgs Stadsteater är att öka antalet personliga möten med teaterns publikgrupper. Ej endast i scen och salong utan även ute på t ex arbetsplatser. En annan ambition är att sänka trösklarna och att skapa naturlig närvaro i teaterhuset.
Pia Wahlqvist arbetar som “publikarbetare” och har ansvar för personliga kontakter med företag/organisationer.
Pia har en konstnärlig bakgrund som kostymdesigner från flera olika teatrar de senaste 20 åren och sedan två år är hon nu anställd på Stadsteaterns marknadsavdelning. Det är en ny tjänst, som bidragit till att teaterns kontaktnät utökats väsentligt.
Ett bra exempel på aktiviteter utanför huset genomfördes i samarbete med IKEA under en lördag i maj. Med ett 70-tal medverkande spelades tio olika scener upp runt om i varuhuset i Bäckebol norr om Göteborg. Vad är detta? Är det på riktigt? Reaktionerna hos de förvånade kunderna var mycket positiva och överraskningsmomentet fungerade fullt ut.
Under de närmaste månaderna kan vi se fram emot en mycket spännande och intressant repertoar på Stadsteatern. Några exempel är: Carin Mannheimers ständigt utsålda Sista dansen, som med humoristiska förtecken träffsäkert skildrar tillvaron på hemmet. Peter Dalle presenterar Familjen, en amerikansk tragikomisk dundersuccé om familjeliv. Och så Hantverkarna, en komedi/fars om husrenovering – där nog många känner igen sig.
För egen del såg jag nyligen – inbjuden som företagskontakt av Pia – Susanne Ostens Publiken, som i sig själv är ett bra exempel på det arbete som pågår med nära publikkontakt.
Dramat Publiken bygger på en pjäs skriven 1929 av den radikale spanska poeten Federico Garcia Lorca. Välkända Susanne Osten regisserar för första gången i Göteborg och föreställningen har fått strålande recensioner. “Att inte förvänta sig att förstå allt utan att se det hela som en upplevelse,” är Susannes egen rekommendation. Jag förstår vad hon menar, dramat är en utmaning med obefintliga gränser mellan scen och salong. Ett öppet sinne och avkall på invanda föreställningar krävs. Men vågar du blir det en upplevelse att minnas!
Ett av dagens heta diskussionsämnen var så klart sociala medier. Vi konstaterade bl a hur viktigt det är att tänka till innan man gör en satsning. Det är visserligen gratis att använda sociala medier, men det krävs personella resurser och det är viktigt att ha planerat för detta. Vid en snabb handuppräckning visade det sig att en stor del av de närvarande var upplagda på Facebook och en del twittrade också. Bloggandet var inte lika utbrett.
Hur skriver man en intressant pressreleae? Ja, det var en fråga som alla ville ha svar på. Några handfasta råd: Skriv enkelt, tydligt, kortfattat och lägg gärna till bilder/illustrationer. Material som går att använda direkt och tillgänglighet vid eventuellt intervjubehov är extra plus förstås.
Vi pratade också en del om mätbarhet vad gäller PR. I vår bransch presenteras ju ibland t ex “värdet” av PR/publicitet schematiskt med formeln “annonskostnaden x 7″ (en helsidesannons i DI kostar t ex 120.000:-). Detta är dock ett trubbigt sätt att räkna värde. Vi ser ju hellre långa satsningar med utvärdering i ett helhetsperspektiv.
Bland exempel på goda PR-satsningar nämndes Ostindiefararen Gotheborg. Gösta Andersson från storsponsrande SKF, berättade om affärsnyttan via de öppnade nätverk som bl a var ett resultat av satsningen på PR.
En annan intressant fråga var: Är kulturen resp näringslivet bra på att använda PR? Här kunde vi bara konstatera att näringslivet nått mycket längre. Frågan varför återstår att besvara……
En blekare och alltmer härjad Guillou löper sedan några dagar gatlopp i medierna. Undrar om han har kontaktat någon PR-konsult för krishantering? I det här skedet är det förstås ganska meningslöst – det är redan kört. Men det klart, igår erkände han ju att han begått två misstag. Då kanske han ändå är under bearbetning?
Nyligen läste jag Paul Ronges utmärkta bok “När Janne Josefsson ringer”. Där handlar ett långt avsnitt om just krishantering. Paul är numera själv PR-konsult men har tidigare jobbat länge som journalist, bl a grävande på flera kvällstidningar. Här finns många goda råd att beakta i samband med kris och många bra och intressanta exempel. Läsning rekommenderas, inte minst i proaktivt syfte!
(se även dagsaktuell info om avveckling av Ronge Kommunikation, men med planer på ny verksamhet)
Jag vet också hur det är att känna sig som ett villebråd, även om jag i min position inte var personligen ansatt. För många år sedan var jag informationschef på IT-raketen Prosolvia. En journalist på den stora affärstidningen utsåg oss till sin “tolvtaggare” – en sådan som det är status att fälla. Nio månader senare - med många åskådare via ständigt hög mediabevakning - gick bolaget i konkurs den 28 december 1998. De nio månaderna kan inte beskrivas som något annat än ett rent helvete, även om det för min personliga del visserligen gav ovärderlig erfarenhet och kompetens inom område krishantering.
Dreven kommer och går, ibland kortvariga men priset är ändå högt och upplevelsen smärtsam. Med egen erfarenhet i färskt minne, trots många års distans finns därför – rätt eller fel – min sympati idag hos människan Guillou.
Josefin Lassbo fick nyligen utmärkelsen Årets Rookie av Företagarna och Business Region i Göteborg. “Ekologiskt” och “hållbar kläddesign” är ledord för Josefin, som med tio års engagemang börjar bli ordentligt rutinerad. Dock är det enligt Josefin först nu omvärlden hunnit ifatt och som det är möjligt att jobba med ekologiska förtecken.
Josefin är också en utmärkt föreläsare och kommunikativt mycket genomtänkt och välformulerad. Då handlar det självklart om design, men framför allt generellt om hållbar utveckling. Under våren föreläste Josefin på nätverksträffar med bl a MIG och Connect Väst, längre fram i höst väntar dels ett seminarium inom hållbar utveckling och ett juryuppdrag vid en tävling om ekosmart mode vid en designtävling i Köpenhamn. Slutligen återfinns Josefin numera på Talarforums talare över intressanta och kompetenta talare.
En person/företeelse kan ibland upplevas som ”fejkad”, men med Josefin är det äkta vara. Hon lever enligt en mycket stark värdegrund och det slår igenom i alla delar. Med ett eldrött, lockigt hårsvall och blek, fräknig hy matchar till och med utseendet budskapet väl. En inte alltför vanlig – och oftast svårkorrigerad – tillgång. Josefin är verkligen en mina favoritkunder!
På DagensMedia.se läser jag att traditionella medier och pr i större utsträckning får lämna plats för investeringar i företagens egna sajter under rådande lågkonjunktur.
Det går inte längre att blunda för att den accelererande utvecklingen på Internet förändrar spelregler och utvecklar nya affärsmodeller i allt snabbare takt. Generationsklyftor sägs vara en av bovarna till att företagens marknadskommunikation inte är lika närvarande som kreatörerna i de nya medierna. Det är naturligtvis ett av flera svar, personligen tror jag även att det fortfarande råder osäkerhet kring affärsnyttan med sociala medier och hur den bäst utnyttjas.
Men – ökade investeringar pekar på ökad insikt – i det här fallet är det branschintressenten Episerver som intervjuat 60 marknadschefer i olika branscher på medelstora företag (50-249 anställda) och kommit fram till att 75% av de tillfrågade bolagen ska investera i sin sajt under året som kommer. (Här hittar du Episervers undersökning i sin helhet. )
I fredags läste jag om det amerikanska bolaget Best Buy, som på sin Facebook-sida frågade sina fans (841 379 st) om de ville ha en separat sajt på spanska (på hemsidan finns en sådan). Själva tyckte de att det var en mycket oskyldig fråga. Men hundratals negativa kommentarer – som dessutom var rasistiska, ja t o m hotfulla kom in och de förväntade positiva reaktionerna uteblev helt.
Enligt Market valde Best Buy den enkla vägen, d v s att ta bort frågan och då försvann också kommentarerna.
Själv har jag visserligen stor erfarenhet av kris i samband med tunga mediala drev så den hanteringen har jag relativt bra koll på. Men hur agerar man bäst i sociala medier i ett sådant här fall? Klart är dock att det är bra om man även här i förväg tänker igenom hur man skulle agera, dvs vara strategiskt proaktiv.
I tidningen Blogguiden, som jag hänvisat till tidigare finns också en del goda råd: svara i möjligaste mån trevligt och konstruktivt, bortse från personliga påhopp alternativt formulera då dina eventuella svar väl.
Hovet valde att ta bort funktionen “kommentarer” från YouTube, sedan det hade kommit in negativt tyckande efter annonseringen av Victorias förlovning - här hade det kanske varit bättre om kommentarfunktionen varit avstängd från början?
Som nystartad bloggare/sociala medier-användare undrar jag vad du har för erfarenheter? Vad skulle du ha gjort?
Foto: Plyhm; skärmdump av Best Buy
Inlagt av Birgitta
Den första oktober går startskottet för svenska Cancerfondens sjunde Rosa Bandet-kampanj. Tanken är att hela Sverige under en månad ska färgas rosa med hjälp av företag, organisationer, handlare och privatpersoner som tar ställning i kampen mot bröstcancer.
Rosa Bandet är en skickligt genomförd kampanj som jag tycker går från klarhet till klarhet varje år. Genom väl valda kanaler och samarbetspartners (Lindex, Ica, Apoteket m fl) når man fram till sin målgrupp, skapar närhet och förhoppningsvis ett ökat medvetande om var och ens eget ansvar för tidig upptäckt av bröstcancer.
På Cancerfondens hemsida står att läsa att det rosa bandet i år har formgetts av Gert Wingårdh, prisbelönt arkitekt: ”På 2009 års rosa band står orden ’ska bara’ skrivna i punktskrift. Orden uttrycker det obehag många kvinnor kan känna inför bröstcancerfrågan och de ursäkter man kan hitta på för att slippa undersöka sina bröst. Att undersöka brösten är som att läsa med fingrarna, därav punktskriften. Jag hoppas att bandet kan fungera som en påminnelse om att undersöka sina bröst och gå på mammografi när man blir kallad. På så sätt kan ännu fler upptäcka och överleva bröstcancer”, säger Gert Wingårdh.
Under hela lördagen tävlade sjutton minnesatleter från sju länder i SM i Minne/Swedish Memory Open. Det gällde att på tid och fördelat på tio olika grenar memorera bl a ansikten/namn, kortlekar, binära tal (0 och 1) och fiktiva händelser/årtal.
Mattias Ribbing från Stockholm blev bäste svensk medan tyske Johannes Mallow (5:a på världsrankinglistan) tog hem totalsegern. Bl a memorerade Johannes en kortlek på otroliga 1:06! Idriz Zogaj, orförande i Svenska Minnesförbundet kvarstår som bäst rankad svensk.
För egen del har jag varit PR-ansvarig för SM i Minne, en fantastiskt kul uppgift. Det mediala genomslaget har varit alldeles överväldigande och det kanske inte är så konstigt. Det mesta är WOW-intressant, det var första gången tävlingen arrangerades i Sverige + det stora mervärde det innebär att kunna köra tester – speciellt live i radio och TV.
Jag hoppas fler får upp ögonen för de möjligheter det innebär att använda sig av minnesteknik. Det finns många appliceringsområden i vardagen. Och genom att träna kan “vem som helst” t o m bli minnesmästare. Kanske du finns anmäld när det blir SM i Minne nästa år!?
Ja, lördagen den 26 september arrangeras SM i Minne för första gången. Ett 20-tal minnesatleter samlas på Universeum i Göteborg för att tävla i tio olika grenar. Det gäller att komma ihåg så mycket information som möjligt under en förutbestämd tid; det kan t ex vara att memorera en kortlek.
Idriz Zogaj, som är initiativtagare till tävlingen och inofficiell innehavare av titeln Sveriges bästa minne, klarar att komma ihåg ordningen hos en kortlek på 2 minuter och 42 sekunder! Otroligt, eller hur! Och den goda nyheten är att alla faktiskt kan bli minnesmästare för det krävs ingen speciell talang – bara teknik och så förstås träning och åter träning!
PR för SM i Minne är ett ovanligt kul uppdrag. Här finns många intressanta ingredienser, alla kanaler är relevanta och Idriz är duktigt kommunikativ. Vad mer kan man begära!?
Jag blir faktiskt imponerad av NK’s senaste reklamutskick; ett brev i form av en handväska fylld av information om höstens nyheter. Det kan låta simpelt men till skillnad från varuhusets tidigare vykortsutskick (som jag aldrig brydde mig om att läsa) öppnade jag denna gång “väskan” och läste om samtliga produkter och happenings.
NK har gjort en helomvändning vad gäller PR; ny hemsida med kommunikationen i centrum, uppdaterade designsamarbeten (Begränsad Upplaga, Sagolika Skapelser, Couture) och TV sändningar. Snyggt, intressant och framförallt aktuellt i den nya interaktiva PR-världen.
Kungen och prinsessan Madeleine tar en ridtur på Öland (och därmed i pressen) med kepsar försedda med baddräktstillverkaren Panos Emporios logga. En lyckad produktplacering? (Svenska Ridförbundet lär dock ha påpekat att det hade varit bättre med ridhjälmar……)
Jag har hur som helst haft nöjet att jobba med Panos då och då under årens lopp och många gånger kunnat konstatera att han är en sann naturbegåvning vad gäller PR. Ibland blir det visserligen inte helt enligt kommunikationsplanen, men talang underlättar onekligen och som PR-konsult uppskattar man en kommunikativt begåvad VD!
Nyligen arrangerades Match Cup Sweden i Marstrand. Då försåg Stena Line tillsammans med sin reklambyrå vägskyltarna utefter vägen med ett extra rött/vitt S (Stenas välkända logga). Polisen anmälde bolaget för skadegörelse och S-en fick plockas ner.
Den här typen av PR med kalkylerad risk blir allt vanligare. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det blir svårare och svårare att nå igenom bruset.
Gränsen är dock hårfin – vad är ok egentligen? Är all PR god PR? Och hur ser utvärderingen ut hos bolaget?
I det här fallet var PR-kuppen relativt harmlös. Och eftersom medierna hängde på får den väl sägas ha tjänat ett visst syfte - åtminstone om syftet var att synas! En polisanmälan för skadegörelse borde dock rimligen vara ett minus!? Eller?
