Alla bär vi på berättelser av många slag. De kan handla om din familj, minnen från en resa eller ett tillfälle som berörde dig på arbetet. Utan berättelser finns vi inte och det är bara du själv som väljer vad just du vill berätta om.
Under dagens välbesökta frukostföreläsning, som vi anordnande tillsammans med storytellern Matts Heijbel, pratade Matts en hel del om corporate storytelling. Hur vi kan befolka vårt varumärke och göra det mer mänskligt med emotionella berättelser.
Han fängslade oss med några av sina målande berättelser:
t ex om mångspråkige barberaren Gyllenspetz på Centralen i Stockholm i början av 20-talet – sedermera en viktig grundargestalt för Forex, Ikeas Kamprad som köper Coca Cola på ICA för att fylla upp hotellrummets minibar, nytillträdde påven Franciskus som avstår från alla privilegier och slutligen Annukka som i barndomen fiskade abborrar i Östersjön och nu ”ger sitt liv” för att rädda detta hav från miljöförstöring.
Men hur kan man då locka fram alla dessa berättelser? Hur får du medarbetarna att börja berätta? Matts gav oss några enkla tips:
Lyssna! Var lyhörd och lyssna till vad dina medarbetare berättar.
Fundera! Vilka berättelser finns i organisationen och vilka vill du lyfta fram?
Fråga! Är det något som någon gång har berört dig i ditt arbete? Vad var det som hände? Vad har du för drömmar?
Dramatisera! Allt måste vara sant, men det är tillåtet att vara flexibel med detaljerna och måla med alla sinnen.
Hästlasagne, fejkoxfilé eller köttfärs som malts om? Skandalerna avlöser varandra inom livsmedelsbranschen, men är någon egentligen förvånad? Den rumänske leverantören som säljer hästkött som nötfärs är lika beroende av att pengarna rullar in som den svenska stormarknaden där köttfärsen fick nytt datum och företaget i Ungern som genom injektion av färgämne omvandlade fläsk till oxfilé.
Media rapporterar regelbundet om att vi måste minska köttkonsumtionen, både för vårt eget välbefinnande och planetens överlevnad, men inne hos lågprisbutikerna är utbudet av billigt (och utländskt) kött större än någonsin. Dock måste man bemöda sig med att läsa det finstilta på förpackningen för att få reda på detta.
Det pratas om dålig PR och bristande trovärdighet hos företagen som utsätts för granskning men bara några dagar efter en så kallad köttskandal har vi slutat att köpa dyrt, ekologiskt kött från djur som fötts upp och slaktats efter konstens alla regler och det är back to normal. Konsumenterna vill ha valuta för pengarna, det vill säga mycket mat till låga priser. Kvalitet prioriteras enbart i korta perioder.
Handlar det om inkompetens eller internationell brottslig verksamhet? Det lutar väl mest åt det senare, verkar svårt att injicera röd färg i en fläskfilé av misstag eller ta fel på häst (eller åsna) och nötkreatur.
Det är många led innan produkterna når oss slutkonsumenter och gemensamt för alla inblandade är att vi vill göra så förmånliga affärer som möjligt men då är det hög tid att sätta sig in i om vi vill äta kött som transporterats från Sverige till slakt nere i Polen eller räkor som fångats på västkusten men skalats på andra sidan jordklotet. Ett annat alternativ kan vara att börja marknadsföra produkterna vi köper för vad de faktiskt är istället för att försköna innehållet.
Förra veckan hade vi nöjet att arrangera medieträning för en kund tillsammans med PR-nestorn Paul Ronge. Det var en intensiv dag med många intressanta frågor, somliga av potentiell kriskaraktär.
Har man en nyhet vill man självklart att den ska nå ut till så många som möjligt. Detta är dock lättare sagt än gjort när det genomförs cirka 30 miljoner sökningar på Google under en enda dag. Hur gör man då för att nyheterna ska få bra synlighet i sökmotorerna?
Nedan följer några enkla tips:
• Använd en extern sajt som är sökoptimerad för utskick av dina nyheter. Använd exempelvis CisionWire eller Mynewsdesk för att publicera nyheter på webben. Dessa externa sajter är sökoptimerade på ett bra sätt. Om du lägger upp en nyhet som handlar om t ex ”årets kommunikatör” kommer denna upp bland de första sökresultaten på Google om man sökoptimerat själva nyheten enligt tipsen nedan.
• Använd dina nyckelord frekvent i texten. Välj ut de viktigaste nyckelorden som du vill att ditt företag ska synas med på Google. Dessa bör du sedan använda frekvent i hela texten – helst i rubriken, ingressen, mellanrubrikerna och brödtexten. Sist men inte minst är det även viktigt att tagga din nyhet med dessa ord.
• Använd multimedia. Sökmotorerna rankar ditt innehåll högre om du använder multimedia. Använd bilder eller videos i dina nyheter och pressreleaser. Chansen ökar också att din nyhet läses och delas i sociala medier eftersom bilder och videos genererar mest aktivitet i sociala medier.
• Länka från andra kanaler. Om du har fler kanaler är det bra att länka från dessa för att driva trafik till dina nyheter. Det kan t ex vara från bloggen, facebook, twitter, hemsida mm.
• Följ upp dina nyheter. Använder du en extern sajt för utskick av pressreleaser finns det ofta möjlighet att se statistik över dina utskick. I t ex Cision kan du se antal sidvisningar av en specifik nyhet i ditt pressrum, antal delningar i sociala medier, vilken multimedia som visats och laddats ner mest samt var dina besökare kommer från. Denna statistik kan vara mycket användbar inför nästa utskick.
Här kan du läsa mer om hur du kan jobba med sökoptimering av dina nyheter:
PR har många ansikten. Hotel Elite Plaza i Göteborg frontar sedan snart ett år med en tvättäkta Doorman. Han heter Stan och ”agerar dörrvakt” fyra timmar varje morgon och kväll.
Tjänsten som Doorman delas av Stan och en kollega. De turas om att tjänstgöra 07.00 – 11.00 och 16.00 – 20.00 varje dag.
Stan tycker att det roligaste med jobbet är alla människor som stannar och pratar – gäster, boende i området, turister. Alla åldrar, alla typer. Så man måste gilla att vara synlig och social.
Vi väcker lite oväntat rätt mycket uppmärksamhet faktiskt, berättar Stan. Särskilt när vi har den höga vinterhatten på – då blir man fotograferad ibland flera gånger om dagen.
Vilken är då den vanligaste frågan?
Vägbeskrivningar! Såväl från hotellets gäster, men minst lika ofta från förbipasserande. Min uniform inbjuder väl, jag blir någon slags officiell informationsperson.
Sedan 1 januari 2010 finns det gemensamma kriterier för rankning av hotell i Europa. Hotellen bedöms efter 270 kriterier och kan erhålla mellan 1 och 5 stjärnor. För att räknas som femstjärnigt krävs bl a att man har en Doorman.
Uppgiften är att vara den första person som gästen möter, vänlig och uppmärksam och som är villig att hjälpa till med bagaget, hänvisa parkering och svara på alla slags frågor.
Charlotte, marknadskoordinator på Elite Plaza är mycket nöjd med sina Doormen.
Ja, vi har fått oerhört bra feedback från våra gäster. Det blir ett trevligt inslag i hotellupplevelsen. Gästen känner sig väl bemött och får ett positivt intryck. Absolut ett gott PR-värde!
Doormannen har också väckt en del medialt intresse och bl a GT har uppmärksammat Stan med en intervju. Och på klädsajten Saint James backar Stan upp snyggklädd modell på resande fot.
I lördags avslutades den årliga internationella reklamfestivalen Cannes Lions som också brukar kallas för “reklam-VM”. Till denna festival kommer tusentals besökare för att se vilka reklamskapare som vinner guld-, silver- och bronslejon inom olika kategorier såsom film, media, PR, cyber och design mm.
I år gick det bättre än någonsin för svenska reklamskapare. De svenska byråerna slog nämligen vinstrekord då de tog hem 48 lejon under årets reklamfestival! Bäst gick det för svenskarna i Cyberkategorin då de svenska byråerna kammade hem hela tio lejon. I PR-kategorin blev det totalt åtta lejon för Sverige.
De senaste åren har medierna fått ett större intresse för bilder än någonsin och man ser därmed att en bra bild har stor betydelse för nyhetsvärderingen. Att använda sig av en spännande bild i sin pressrelease kan därför vara ett slagkraftigt verktyg för att väcka uppmärksamhet kring just din nyhet.
Bildernas betydelse i både nyheter och pressmeddelanden var också något som diskuterades på Cisions seminarium i Stockholm för några dagar sedan. Vi fick bland annat fem användbara tips av Alexander Mason, sälj- och marknadsdirektör på Cision, hur man kan använda sig av bilder för att få ytterligare uppmärksamhet kring sin nyhet:
1) Använd bilder som förmedlar en känsla när du ska skicka ut ett pressmeddelande. En av de vanligaste bilderna i pressmeddelanden är porträttbilder på företagets talesperson men det är oftast inte dessa som journalister sedan använder. Placerar man istället personen i fråga i en intressant miljö är det större chans att denna bild får större spridning än en vanlig porträttbild.
2) Att ha med en bild i ett pressmeddelande stärker inte endast meddelandets budskap utan är även bra för sökoptimering då pressmeddelanden med bilder genererar mer trafik till ditt pressrum än de med bara text. En pressrelease med en bild läses också av betydligt fler personer än de som är utan. Detta visas exempelvis på CisionWire där man kan se att cirka 70 % av de populäraste pressmeddelandena (de som läses av flest personer) har just bilder.
3) Ha endast högupplösta bilder med i ditt pressmeddelande och se till att använda något av de vanligaste bildformaten såsom JPEG. Tänk också på att bilderna bör vara ordentligt ljussatta för att journalister ska kunna använda sig av dem även i tryckta medier.
4) Tänk på vad du döper bilden till genom att använda ett namn som alla förstår. Tänk också på att tagga bilden så att den blir lätt att hitta. Här är det viktigt att du har med bildens nyckelord. Slutligen är det också bra att ha en beskrivande bildtext som innehåller uppenbar information såsom vem/vad den föreställer, vart bilden är tagen och vem som är fotograf mm.
5) Sprid och gör bilden lättåtkomlig för din målgrupp. Är det exempelvis på Facebook din målgrupp befinner sig – se till att ha rikligt med bilder på din sida. Skapa en bildbank och upprätta rutiner för att sprida nya bilder genom exempelvis CisionWire, Flickr och andra bildtjänster. Länkar du hela tiden till din bildbank underlättar du dessutom journalisternas arbete och ökar möjligheterna till publicering. Glöm inte heller den nya plattformen Pinterest som vi tidigare skrivit om här på Plyhmbloggen och som är en utmärkt kanal för spridning av bilder.
………………………………………………………………………………………………..
Övriga tips:
Om du vill veta mer om bildredigering, olika bildformat och lära dig grunderna i Photoshop är Moderskeppet en mycket användbar webbplats där du kan hämta bra information!
Om du vill få fram en färgpalett över vilka färger som finns med i dina bilder är Pictacolous en väldigt bra sajt. Denna kan du använda dig av om du exempelvis vill ha rubriken i en liknande färg som bilden för att text och bild ska få ett enhetligt utseende.
Som en sprillans ny MacBook Pro kanske? Gillar du den doften kan du kanske snart köpa parfymen Eau de MacBook Pro med inslag av plast, bläck på papp och aluminium. Tänk att få uppleva lyckan av att gång på gång öppna en kartong med en ny dator.
Hittills har doft varit ett relativt outnyttjat marknadsförings- och profileringsverktyg. Trots att faktiskt tre fjärdedelar av våra känslor påverkas av vårt luktsinne. Noggrant utvalda dofter kan framkalla starka, positiva band till varumärket. Och öka köpsuget.
Ett av de första bolagen att jobba med sinnesmarknadsföring var Singapore Airlines som ända sedan 90-talet förstärker sitt varumärke med den patenterade doften Stefan Florida Waters. Enligt en artikel i Bloomberg Business Week finns det dock numera ett flertal udda dofter på marknaden – vad sägs om dollarsedlar, bensin, motorolja, fönsterputs och Play Doh (lera).
Doften Eau de MacBook Pro har tagits fram av den australiensiska parfymspecialisten Air Aroma – inte på uppdrag av Apple som man kunde tro utan av tre konstnärer, som ska använda den vid en utställning. Undrar dock hur Apple ställer sig till snyltandet på en av deras produkter?
……………………………………………………………………………………………………
Vi har skrivit tidigare om dofter här på Plyhmbloggen:
Den manipulerade näsan om bl a Rolls Royce och vådan av att ändra en inarbetad doft, om oleanderdoftande stickgarn, som 1991 var först att registreras i USA och om en tillverkare av tennisbollar som lyckats “skydda” doften av nyklippt gräs.
Att ha en närvaro på nätet är ett bra sätt för företag att etablera och upprätthålla relationer. För att nå framgången som alla vill åt är det dock essentiellt att bygga upp ett förtroende hos mottagarna. Man bör även ha klart för sig vilken plattform som passar bäst innan man ger sig ut i sociala medier-djungeln.
Häromdagen deltog Silverbakks grundare Fredrik Stenbeck vid ett seminarium hos Cision i Stockholm som handlade om att mäta framgång i sociala medier. Det var en väldigt intressant föreläsning där han gav oss bra och konkreta tips på just varför det är så viktigt att mäta sin synlighet online.
Många tänker att närvaro i sociala medier i dag är ett måste men innan man öppnar ett Facebook- eller Twitterkonto är det viktigaste av allt att veta just varför man gör det. Är det för att skapa en relation med kunderna på nätet eller är det för att öka försäljningen av en viss produkt?
Oavsett vilka mål man än har med sin närvaro online är det en självklarhet att man vill att den ska främja verksamheten. Många lägger ner mycket tid och pengar på att synas på nätet men är inte alltid så noga med vad man får tillbaka. Fredrik Stenbecks tips är därför att noga tänka igenom vad man har för mål med sitt engagemang på exempelvis Facebook så att man därefter kan börja mäta sin framgång i stället för att endast gissa sig till den. ”Sluta gissa, börja mäta!”, menar han.
Om du vill veta mer om mätning i sociala medier och online kommunikation i allmänhet kan du ta en titt på Fredrik Stenbecks blogg sixx. Läs också mer om sociala medier och att det numera är så enkelt att bli social som vi tidigare skrivit om här på Plyhmbloggen.
Kreafonbloggen har även skrivit ett intressant inlägg om att mäta sociala medier, PR, kommunikation som du kan läsa här.
Ditt mål är att få in besökare i montern. Hur ska du göra för att lyckas med det? Här kommer fem konkreta tips med bildexempel.
1. Gör det enkelt för dina besökare – våga välja budskap
Tänk på att besökaren under sina timmar på mässan kommer att mötas av tusentals olika budskap. Om du vågar välja att kommunicera ett budskap istället för många underlättar du för besökaren. Kommunicerar du istället för många budskap eller gör misstaget och är för otydlig är risken stor att många potentiella besökare helt enkelt missar dig. Våga välja!
2. Stick ut
På en bokmässa har alla böcker. Och nästan alla har bokhyllor. Bonnier har både böcker och bokhyllor men lyckas sticka ut ändå. Mitt i montern står en udda bokhylla med stark belysning och drar ögonen till sig. Enkelt och bra.
3. Bjud på något
Det är enkelt och det fungerar. Svenska Kyrkan bjuder på en kopp kaffe. Men det är viktigt att göra det ordentligt. Att ställa en skål med billigt reklamgodis på ett ståbord med företagets logotyp på hårda karameller gör ingen särskilt glad (om inte just detta signalerar hur ni vill uppfattas). Nej, satsa lite extra och bjud på bra gott kaffe. Eller satsa på bättre och godare godis. Eller på något ännu bättre. Bjud på något!
4. Lyckas med att locka in i montern
Det svåraste på hela mässan måste vara momentet där du ska försöka locka in besökare i montern. Som besökare blir det snabbt jobbigt med alla som står och ler, försöker starta samtal eller dela ut broschyrer. Det motsatta, där besökaren inte känner sig sedd, är inte heller särskilt lyckat. Hur gör man då? Ett av de bästa knepen jag sett stod Orosdi-Back för (ursnygg logotyp har de också). De har tryckt upp egna skraplotter. ”Skrapa tre lika och du vinner en bok” hör jag och får en lott i handen.
Jag går raka vägen in i montern. För det är roligt att skrapa och man känner direkt att de satsat lite extra. Till skillnad från burken där du ska lägga ditt visitkort (och troligen bara vinna företagets nyhetsbrev) är detta tävlingsmoment både roligt och effektivt. Jag går hela vägen in i montern. Och när jag går ut igen har jag köpt (inte vunnit) en bok.
5. Överraska med humor
Att kommunicera med hjälp av humor är oerhört effektivt när det fungerar. Men det är svårt! Den här montern funkade på mig. Det enda som finns är en bok i en monter och en lite informationsskylt med texten:Världens viktigaste bok. Det är både roligt och smart för man måste ju helt enkelt stanna och ta reda på vilken som är världens viktigaste bok. Enligt avsändaren Svensk Byggtjänstär det en bok med konstruktionslösningar.
Vådan av att leva isolerad omgiven av dåliga rådgivare, rövslickare och jasägare har återigen gjort sig påmind.
Redan Erik XIV ansågs vara ”halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare”, syftande på kungens sekreterare Göran Persson.
Hur mycket skuld kan man då lägga på furstar, diktatorer och företagsledare som tappar omdömet och verklighetskontakten? Är det bara Khadaffis fel att han fortfarande tror sig ha folkets stöd, där han (kanske) irrar omkring nere i sina 30 mil långa tunnlar?
Och är det bara Kamprads fel att han tror sig kunna komma undan med vilka uttalanden som helst om sina starka sympatier för nazisten Per Engdahl, bara för att han har status som folkkär folkhemsmöblerare?
Ligger kanske en stor del av skulden hos de rådgivare, PR-folk och hovnarrar som omger dem, viskar vad furstarna vill höra, smickrar och svassar och ställer sig in?
Vågar ingen säga sanningen till Khadaffi – att det är bye-bye sen länge? De du kallar drogade råttor är ditt folk och dom är trötta på dig!
Till Kamprad borde någon säga: ser du inte att du håller på att urholka ditt förtroendekapital? Att tala väl om en inbiten nazist, och dessutom att det blir känt samma dag som årets möbelkatalog når hushållen, är bad for business! Säg efter mig:
”ja, jag var med i nazistpartiet. Ja, jag var vän med Per Engdahl. Men oj vad jag ångrar mig och jag tar helt avstånd från nazism och fascism i alla former och därför donerar jag nu en ansenlig del av alla mina miljarder till en fond för hjälp åt offer för totalitära läror. Kalla den gärna IKEA-fonden.”
Och vem ska påpeka det uppenbara för Victor Muller – nu är det faktiskt slut, knalla iväg till tingsrätten och lämna in konkursansökan medan det finns några tillgångar alls kvar att betala löner och skulder med. Sen är det bye-bye, Victor. Ta dina 4 miljoner i arvode plus de där 40 miljonerna som SAAB betalat till Spyker i ledningsarvode – om du har mage. Grattis till en lönsam tid på fyratusen obegripligt lojala anställdas bekostnad.
I Libyen kanske en djärv sanningssägare skulle ha skjutits i gryningen som förrädare. Men på IKEA? Och på SAAB? Hallå?!
Det är inte bara Khadaffi som just nu har tunnelseende.
1500-talets rådgivare Göran Persson gick förresten ett omilt öde till mötes. Han torterades å det gräsligaste, halshöggs och hängdes slutligen, medan kungen nio år senare förgiftades med ärtsoppa. Hans sentida namne Göran Persson är för övrigt numera också rådgivare, på en PR-byrå.
Nyheten om Robyns spelning i H&M’s flagship store i NY i helgen spred sig fort, både hit till Austin och givetvis till Sverige. Robyn tog en paus i turnelivet med Katy Perry för att ägna sig åt lite pr-arbete hos H&M. Kanske bättre representation för Sverige än kungafamiljen?
Robyn intog scenen, som var täckt av röda H&M-logos, med sitt platinablonda hår, jeansjacka och platåskor. Det är ganska uppenbart att Robyn är det coolaste som svensk musikexport har haft att erbjuda på väldigt länge. Redan 1995 köpte jag Robyn Is Hereoch det är nog banne mig den enda artisten från mellanstadietiden som jag fortfarande lyssnar på.
Robyn har en image som man inte ser hos någon annan artist. Hon har förmågan att vara mainstream, genuin och creddig på samma gång. Vid varje skivsläpp lanseras ett nytt sound. Ok, även Robyn är kommersiell men inte i samma utsträckning som t.ex. Lady Gaga och nuvarande ”kollegan” Katy Perry.
Robyns starka integritet befinner sig på en helt annan nivå än lättklädda kändisar som tappar trosor och knarkar (ni kommer väl ihåg H&M’s misslyckade kampanj med Kate Moss?). Jag har aldrig sett Robyns namn i samma mening som ordet skandal och vet inte riktigt vad det beror på egentligen. Intelligens? Självinsikt? Sunt förnuft? Kanske fokuserar Robyn mer på musiken än den livsstil som dagens artister förväntas ha. (Här kan ni förresten se Robyn källsortera).
För ett år sedan lyssnade jag på en intervju med Robyn där sångerskan berättade om varför hon håller på med musik. Svaret var att hon helt enkelt ville göra något som hon tyckte var kul och är bra på. Dessutom förklarade hon att det var så roligt att folk ville dansa till hennes låtar.
Min uppfattning är att Robyn har stenkoll på just varumärket Robyn. Hon vet vad hon vill, vilka hon vill samarbeta med och för vilka hon vill uppträda. Att tacka nej till Madonna säger en hel del:
”Jag arbetar inte med kändisar, jag arbetar med musiker”.
Att makt är sexigt visste vi. Men så till den milda grad att den ena efter den andra av mäktiga män de senaste månaderna ertappats med gylfen nere – vad är orsaken? Har beteendet exploderat – eller har det alltid varit så, och är avslöjandena i så fall ett tecken på att en ny nolltolerans införts?
Den f d kandidaten till borgmästarposten i New York Anthony Weiner nekade länge till allt som påstods om att han twittrat bånge-foton på sig själv till en 21-årig kvinnlig student. Nu har han gråtit offentligt och bett hela världen om ursäkt, men inte förrän han överbevisats om sin skuld.
Här i Sverige påstås självaste kungen och hans entourage ha umgåtts flitigt med unga kvinnor – s k kaffeflickor – i lättfärdiga sammanhang under årens lopp. Detta entourage, Gubbtolvan kallat, sägs vara vana vid att kunna göra så – och komma undan med det. Och när de nu beskylls för gubbighet och bristande omdöme – nekar de till allt. Samtidigt som de uppenbarligen oroar sig för om det finns foton som bevisar motsatsen.
Det väcker frågor om huruvida makt också är ett afrodisiakum, som får män att tappa verklighetsförankringen och tro att de kan göra lite vad som helst? Och komma undan med det!
DSK,han på hotellet, lär ha haft en ansedd och dyr PR-byrå som målmedvetet krattade i manegen för denne gåsleversocialist med presidentambitioner. Men allvarligt talat – varför sa de inte bara till honom att hålla händerna på täcket och gylfen stängd, bara som punkt ett på listan? Strauss-Kahn är ju sedan länge en ökänd häradsbetäckare i sitt hemland!
Och varför riskerar Assange hela sin trovärdighet genom att utsätta sig för en kvinnas sexanklagelser? Samma år som Wikileaks slår igenom på allvar som sanningssägare!
Om den ömklige bångetwittraren suckar både partivänner och PR-folk: ”en absolut katastrof – ett skolexempel på hur man inte ska agera!”
I bästa fall leder det senaste kapitlet i följetongen Män, Makt och Sex till en rejäl omprövning hos det manliga släktet. I sämsta fall fortsätter medierna att fyllas med sjaskiga historier och folks förakt för de mäktiga hannarna ökar. Offren är som vanligt: kvinnorna, demokratin och förtroendet för överheten.
Slutligen några enkla tumregler, förmedlade gratis och franko till alla män:
A) håll gylfen stängd
B) om inte A lyckas, erkänn genast när du blir ertappad
C) stå för vad du gjort, skyll inte på andra
D) förklara att du förstått att du gjorde fel
E) visa empati med dem som drabbats/tagit illa upp
F) ta konsekvenserna och lova bättring
Arnold Schwarzenegger är ännu en mäktig man som schavotterat med ett rikt kärleksliv utanför den äktenskapliga ramen.
I Aftonbladet spekuleras om orsakerna till Weiners exponering.
Även inom fotbollsvärlden finns det män som utmärker sig- såsom Ryan Giggs!
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Häromdagen möttes vi av löpsedlar angående kokainskandalen med barnprogramledaren Ola Lindholm i huvudrollen. Nämen, inte har väl han knarkat? Han som ser så trevlig ut, är chefredaktör för KP, engagerad i BRIS och dessutom många barns förebild.
Tydligen visade ett test positivt för bensoylekgonin och Ola har därför åtalats för ringa narkotikabrott. Hans advokat hävdar dock att någon kan ha förväxlat proverna, ett påstående som polisen skrattar åt och anser totalt orimligt. Ola Lindholm har hängts ut ordentligt i media och då döms man fort, särskilt om man väljer att tiga.
Jag läser vidare och hittar ett blogginlägg där en arg Ola förklarar att han absolut inte har knarkat, möjligen kan någon ha drogat honom. Med tanke på att Ola framstår som en ganska så klipsk kille (i alla fall när man ser honom i Wild Kids) är jag tveksam till teorin om ”omedvetet drogande”.
Dock hoppas jag att Ola Lindholm talar sanning, hur konstigt det än låter. Knark i samma mening som barnprogramsledare är inte winning men nog är det betydligt värre att ljuga om att man inte har knarkat om man nu har gjort det.
Var är alla PR-experter och varför vägrar Ola att uttala sig i media (ett blogginlägg räknas inte i det här sammanhanget, inte heller en diskussion i ett KP-forum).
”Jag har inte tagit någon drog medvetet,” säger Ola. I vilket tillstånd var Ola när han i så fall omedvetet fick i sig drogen? Är han skyldig och medvetet ljuger är det ju verkligen pinsamt, det är inte så att Ola är den första offentliga personen att ta droger.
Misstag kan alla göra men då bör man vara beredd på konsekvenserna och ha en genomarbetad krisplan. Vi vill väl alla att Ola ska vara oskyldig. Mest för att det är fult att ljuga, speciellt för barn (!).
En sak har han i alla fall “lyckats” med och det är att hamna högt på agendan. Och det är ju ett plus om man nu tycker att “all PR är god PR”!?
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Till helgen ska jag köpa ett par nya träningsskor och jag har kommit fram till att det blir ett par Easytone från Reebok (deras mest sålda sko någonsin). Jag köper deras koncept rakt av och tror (nästan i all fall!) att jag ska få samma perfekta rumpa som Kelly Brook, Bar Rafaeli och nu senast norska Triana Iglesias som figurerar i Reeboks annonser.
Ingen kan väl ha missat uppståndelsen kring Easytone’s marknadsforing men de fitnessentusiaster som jag har pratat med verkar inte tycka att den på något satt är olämplig. Varför inte visa en snygg och stark kropp när det är detta som de flesta av oss träningsfreaks eftersträvar? Jag älskar reklamerna för Easytone och tycker att det finns en klar koppling mellan marknadsföring och produkt.
Vad jag däremot reagerat emot den har veckan är Jack & Jones osmakliga sexreklam Jack & Jones Fitness Club.
Jack & Jones har lyckats skapa den sämsta reklamen jag har sett på länge; ett otroligt långsökt koncept där det verkar som om reklamskaparna utgick fran att allt som anspelar på sex säljer. Jag skrattar inte ens åt reklamfilmen för hela konceptet känns så desperat att jag skäms.
Jag ser heller ingen ironi i det hela även om jag läste en kommentar om att reklamen driver med hur man objektifierar kvinnor. Jag tycker mer att det känns som en dålig version av Diesel’s Be Stupid-reklam.
Nej tack, Jack & Jones Fitness Club är ett exempel på osmaklig och töntig reklam och det ska bli intressant att se åt vilket håll klädföretagets försäljning utvecklas efter detta.
Så otroligt banalt och billigt men egentligen inte mycket sämre än Keshas autotunade sång. 13-åriga Rebecca Black’s låt Friday har över 60 miljoner views på Youtube där majoriteten av tittarna älskar att hata den unga tonåringen.
Rebecca Black’s föräldrar betalade 2000 dollar till företaget Ark Music Factory för att dottern skulle få känna på livet som popstjärna. Efter att videon lagts ut på Youtube blev hon världskänd och därmed var näthatet ett faktum. Rebecca erkände i Good Morning America att hon grät över de elaka kommentarerna men när sedan Lady Gaga och Simon Cowell tog Rebecca i sitt försvar kändes det bättre. Dessutom bevisade Rebecca att hon faktiskt kan sjunga (hyfsat).
Efter att ha sett övriga låtar producerade av Ark Music Factory kan man ju fråga sig varför just Friday-videon fått ett sådant genomslag. Kan det verkligen vara en ren tillfällighet? Michael Rübsamen, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds Universitet menar att det ingår i begreppets natur att den här typen av videor är oförutsägbara: ”Den här videon är lite provocerande för att den är så billig, men ändå på gränsen till en riktig popvideo. Någon har lagt ned tid och arbete på att göra något som ändå blir halvtaffligt”.
Men skrattar bäst som skrattar sist. Rebecca har blivit miljonär och tänker skänka pengar både till Japan och sin egen skola. Jag tvivlar på att det kommer en uppföljare till Friday för visst känns det som att Rebecca har fått sina 15 minutes of fame.
Härom veckan var det No smoking day i England, då passade Kate Moss på att göra tonårsuppror och gå på catwalken i Paris med en cigg i handen. Varför undrar jag? Rökning är ju inte särskilt fashion längre och det symboliserar inte heller den världsvana, frihet och konstnärlighet som det gjorde på 50-talet (då man fortfarande var relativt ovetande om skadorna).
Jag har fått intrycket att vi röker allt mindre men tydligen har trenden vänt, framförallt hos unga. Och visst är det lätt att skylla på media där rökning ofta glorifieras, som t ex nu hos de stora modehusen. Ungdomar tar ofta efter sina förebilder och som alltid är det som verkar farligt coolt…
Mest besviken blir jag när jag hör P1 Stils Susanne Ljungs uttalande angående Louis Vuitton visningen: ”Heja Kate, bolma på! När blev mode moralens högborg?” Nej, mode ska inte ha något med moral att göra men allvarligt talat så är det varken särskilt coolt, sexigt, fashion, nytänkande osv med en cigg i Kates hand (det ser vi väl varje dag i skvallerpressen?).
Visningen för Louis Vuitton skulle tydligen vara en show för friheten, för kvinnans rätt att leva som hon vill. Jaja tänker jag, de som känner frihet när de röker ska nog fortsätta med det för de sista åren i en rökares liv brukar ju inte innehålla så mycket av den varan. Som en vän uttryckte det: “Som vuxen vardagsrökare känner jag mig allt annat än cool, jag känner mig mer som white trash och vill helst inte att någon ska se mig när jag röker!”
I USA är rökning inte alls lika vanligt som i Sverige och enligt flera undersökningar är de som röker lågutbildade, arbetslösa människor som ofta har har någon form av psykiatriska problem. Detta kan möjligtvis vara motsatsen till Louis Vuittons målgrupp eller är detta också mode? Inte vet jag men rökning verkar helt enkelt för coolt för mig.
Britney får sammanbrott, Paris har suttit inne och Lindsay snor smycken, ärligt talat, jag är egentligen inte det minsta förvånad över Charlie Sheens skandaler. Extrem livsstil hör ju till Hollywoods vardag. Vad som dock skiljer Sheen från övriga kändisar som ofta skäms, går under jorden och sedan talar ut hos Oprah är att han verka njuta av varenda sekund i rampljuset. Här är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet, eller?!
För Charlie Sheen gör inte någon större ansträngning att framställa sig själv som skärpt och intelligent, i stället levererar han det ena märkliga uttalandet efter det andra: han kallar sin f d motspelare Jon Cryer för troll (se Cryer’s svar här), påstår att hans livsstil är ”winning” och att han går på drogen ”Charlie Sheen” som alla andra dör av. Jag är osäker på om det rör sig om någon slags genomtänkt PR-plan, teater eller om Sheen helt enkelt har bestämt sig för att göra precis vad han känner för.
Det kanske blir lite för mycket av det goda när man är världens bäst betalda tv-skådis? Jag skrattar åt min dagliga uppdatering av Sheen-citat men samtidigt tycker jag att det är tragiskt: sexköpare, drogmissbrukare och kvinnomisshandlare. Charlie Sheen (eller Carlos Irwin Estevez som han egentligen heter) är ju inget annat än en knarkare som totalt spårat ur.
Baddräktskungen Panos Papadopoulos firar att verksamheten Panos Emporio fyller 25 år. Det görs både på catwalken och i TV-rutan. PR-gurun Panos celebrerar under innevarande vecka vältajmat och med god hjälp av krönikören och författaren, numera PR-konsulten Linda Skugge och man kan bara gratulera till ett supergenomslag.
Igår kväll kunde man se Panos i serien ”Den hemlige miljonären” på TV5. Programmet, som har pågått några veckor och med deltagare som bl a GI-experten Ola Lauritzon går ut på att miljonärer ska lämna sin ordinarie tillvaro för att under en vecka leva under cover med hemlösa och hjälpa volontärarbetare i deras vardag. Panos, som själv har en fattig bakgrund i Grekland bakom sig upplevde veckan som extremt jobbig. Missade ni gårdagens inslag finns det en chans till den 12 februari!
Imorgon 10 februari jubilerar Panos Emporio med en galakväll och en exklusiv modevisning i Stockholm. Detta sker i anknytning till Stockholms modevecka och jubileumskollektionen “Honeymoon Collection” visas då upp med hjälp av ett antal utvalda kända ansikten.
”Han möblerade en berättelse i våra huvuden om en multinationell koncern på småfolkets sida, han knöt an till traditionella svenska värderingar om flit och sparsamhet. Det vilar något provocerande präktigt över företaget,” skrev Expressens Eric Erfors angående Ikea och Kamprad.
Onsdagens Uppdrag Granskning avslöjade att maktbolaget Inter Ikea styrs av familjen Kamprad via en dold stiftelse – Interogo Foundation – med 100 miljarder kronor i eget kapital och med säte i Lichtenstein. När Ingvar Kamprad i programmet konfronterades med dessa uppgifter förnekar han och kallar reportern för ”helt jävla sjuk i huvudet”. Kort efter Uppdrag Gransknings slut bekräftar dock Kamprad att stiftelsen existerar . Senare har han gett svar på tal via ett brev som bl a publicerats på den chatt som var öppen i går mellan 09.00 – 17.00 och där Ikea/Ingvar svarade på “allas” frågor. Man kan bara ana hur den okända PR-byrån jobbat i sitt anletes svett.
Det råder inget tvivel om att Ikea utnyttjar det globala skatterättsliga systemet (som så många andra multinationella företag) på ett högst sofistikerat sätt, en företagsmodell som många anser strida mot den anspråkslösa och folkliga image som Ikea har byggt upp. Oetiskt (?) och osvenskt kanske men definitivt inte olagligt. Och hur svenskt var nu Ikea egentligen?!
Uppdrag Granskning hade jobbat hårt på att haussa upp förväntningarna - som också kammade hem de högsta tittarsiffrorna någonsin i granskningens historia. Men Ikeas informationsavdelning konstaterar att den mediala uppmärksamheten faktiskt var större före än efter programmet sändes.
Vi är vana att Kamprad framställer sig /framställs som en blygsam, trögfattad och lite töntig smålänning. Han är dessutom känd för sin modesta livsföring. För många är Ikea = Kamprad = Ikea med allt vad det innebär. Otvivelaktigt är det t ex lättare för kunderna att identifiera sig med svenne-Ingvar än miljardär-Ingvar. Därav kanske också delvis förklaringen till den stora upprördheten över Uppdrag Gransknings avslöjanden.
Vinn en gourmethelg på Salt & Sill. Detta erbjudande fick jag häromdagen av en vän på Facebook . Tävlingen pågår mellan 17 och 31 januari och det är konferenshotellet Salt & Sill, som är arrangör (ligger på Klädesholmen, Tjörn, norr om Göteborg). Du deltar genom att besöka deras Facebook-sida och klicka på ”gilla-knappen” samt bjuda in alla dina vänner.
Effekten är ett enormt kedjebrev. Efter en vecka har över 170 000 inbjudningar skickats ut. Drygt 24 000 har anmält att de vill delta i utlottningen och kommentarerna väller in – alla översvallande positiva.
Det är många som gör tävlingar på Facebook. Ett liknande exempel är norska QuizBook som lottar ut kryssningsbiljetter i Karibien . Där ska utlottningen ske när 25 000 har registrerat sig på en extern hemsida. Idag har den 18 000 medlemmar men någon utlottning är emellertid inte att vänta då den externa hemsidan är nedlagd.
Är det ett smart sätt att anordna tävlingar på Facebook? Ja, om man gör det på rätt sätt. Gör Salt & Sill på rätt sätt? Efter att ha läst Facebooks regler är jag inte säker på att tävlingen är tillåten. Men uppenbarligen är det många andra som tycker det är en förträfflig idé. Just nu är chansen en på 24 000 att vinna. Det är precis lika stor chans som du har att vinna 10 000 kr på Cancerfondens Rikslotteri.
Visst är det buttra, charmiga naturbarnet Per Morberg ett fenomen. Inte minst ett PR-fenomen. För det är ju så tacksamt med människor som sticker ut. Sådana man antingen älskar eller hatar. Och så är det förstås tacksamt när man dessutom har ett antal färdigheter att visa upp. Sedan skadar det ju inte heller att personen ifråga verkar ha näsa för affärer också.
Igår kväll hade 4:ans nya serie “Sveriges Mästerkock” premiär. Där agerade Per Morberg, Leif Mannerström och Markus Aujalay domare som smakar och dömer. Genom auditions runt om i Sverige ska man vaska fram fjorton lovande talanger som sedan ska tävla ch laga mat i rutan under våren. Bra positionering inte minst för juryn.
Tidigare har Per visat upp sina matlagningsfärdigheter i ett eget TV-program “Vad blir det för mat”. Han har skrivit flera böcker och till våren kommer första numret av en egen tidning - Magasin Morberg om jakt, mat och kultur.
Per har även designat bl a en fantastisk grillhäll (finns på Grillbutiken för det facila och nu reducerade priset av 19.990:-) och under hösten lanserades en garderob med exklusiva jaktkläder. Vill man glädjas åt Per i det egna köket har jag ryktesvägen hört att ett besök av mästerkocken kostar 120.000:- . Men vill man ha det bästa så….
Jobbar Per med egen PR? Eller finns det någon god bakomliggande rådgivare ? Ja, inte vet jag, men snyggt förpackat är det i alla fall! Och timingen är inte heller fel!
Höstens stora och oväntade tittarsuccé“Så mycket bättre” i TV4 avslutades förra helgen med 1.475.000 tittare. Personligen bryr jag mig sällan tillräckligt för att följa någon specifik programserie, men denna underhållningssåpa inspelad på ett somrigt Gotland har varit ett undantag. Varför det?
“Så mycket bättre” där ett antal folkkära artister tolkar varandras musik känns bra av flera orsaker. Det vilar en “snällkänsla” över hela upplägget, det är “tillåtet” att lyfta fram det positiva och att visa uppskattning för varandra. Därigenom blir ju också allt och alla så mycket bättre.
Även PR-mässigt har det positiva fått råda – inga skandaler har serverats, det mest spektakulära var väl att Lill-Babsstod på näsan när hon skulle hämta öl till orkestern.
Det sägs vara svårt att upprepa en succé, vi får hoppas att detta inte stämmer i det här fallet.
Bättre forskningsklimat. Entreprenörskap i skolan. Rimligare skattesystem. Uppmuntran och stöd till nya företag – i stället för regelkrångel. Detta är några av de viktiga frågor som måste drivas för att entreprenörens villkor ska ändras.
Samtidigt kan ovannämnda ses som en programförklaring för den nya Bonnierrelaterade tidskriften Nya Affärer; ett samarbete mellan Privata Affärer och Veckans Affärer.
Till det facila priset av 69:- får vi gott om handfasta tips och konkreta hjälpmedel att användas i vår entreprenörstillvaro. Som läsare kan du även ta del av mentorsprogram, event och nyhetsbrev. Dessutom finns sedan i somras www.nyaaffarer.se. Tidskriften trycktes som första upplaga i 40.000 exemplar och skickades i första hand till Privata Affärers och Veckans Affärers intresserade prenumeranter.
Sponsorer/Partners är mobiloperatören Tre, SEB och UC. Dessa presenteras/används som experter inom några av tidningens fokusområden. Sponsorskapet innebär även exponering som specialister i tidningen och deltagande vid kommande event. Frågan har tagits upp i bl a Dagens Media om detta upplägg kommer att påverka journalistiken som sådan, något som redaktör Mikael Zachrisson förstås bestämt avvisar.
Störst enskilt utrymme i första numret får den minst sagt mångsidige profilen Charlie Söderberg, som bl a i sex kärnfulla företagartips (skapa en ny produkt, sätt upp mål, skapa nätverk, våga bryta mönster, gör det du är bäst på, jobba med attityden) sammanfattar sin syn på ett lyckat entreprenörskap. Låter som ett vinnande koncept!
Under rubrikerna Nyheter, Marknad, Ekonomi, Juridik, Ledarskap finns det mycket smått och gott att läsa, lära och inspireras av i Nya Affärer. I oftast mycket korta, populistiska reportage, gärna i “tipsform” ges mer lättillgänglig inspiration än djuplodande kunskap. Men det hela är aptitligt förpackat och inger definitivt läslust – om än i blädderstil.
Det finns redan en tidskrift med samma målgrupp – Entreprenören.
Varannan svensk tyckte enligt en SIFO-undersökning att “kungen kunde få vara ifred”, indignerade vänner rasade över påhoppet, kungens “hallick” spydde galla över alla lögner, påstådda älskarinnor hukade i buskarna oroliga för repressalier och var förstås heta villebråd för grävande journalister. Och så hade vi ju bl a Monica, 45, som visade privata bilder och berättade om festerna i den kungliga vänkretsen när det begav sig.
När Madeleines otrogne fästman, Jonas, schavotterade i pressen för sin uppdagade affär med norska Tora var det egentligen första gången kungligt relaterad otrohet tilläts bli en issue. Svensk press anammade därmed en mer internationell standard, vilken numera får anses helt etablerad. Spaltkilometer har nu bekräftat detta – även med dyningar runt om i internationell press.
Presskonferensen utanför Trollhättan, som attraherade ett stort pressuppbåd med ett femtiotal journalister blev en “besvikelse” men samtidigt något av en vändpunkt. Kungen babblade på relativt osammanhängande - men ändå till synes avspänt om den årliga älgjakten, ja, han tillät sig tom att skämta då och då. Till slut kom dock en kommentar om boken - eftersom han inte hade läst den kunde han inte heller uttala sig. Smart!?
Så finns det verkligen mer att säga? Eller väljer alla inblandade, inklusive media – liksom kungen och hans familj – att vända blad? Och är det faktiskt inte till slut kungen själv som drog det längsta strået!?
SM i Minne arrangerat av Svenska Minnesförbundet blev åter en succé! Denna gång även en publikmässig sådan. Men hur gör man för att få många åskådare till en sport som kräver absolut tystnad? Tävlingsdeltagarna måste koncentrera sig och sitta i en tyst miljö. Att hålla till på Bok & Bibliotek låter knappast som en bra lösning, eller?! Men att vara på Bokmässan visade sig vara ett mycket bra alternativ med chans till mycket PR och exponering för en stor publik!
Göteborg är under en förlängd helg i slutet av september vad Stockholm alltid är när det gäller tillgång till media. T o m den talande P-kanalen sänder direkt från Bok & Bibliotek! Ja, extremt många journalister och kändisar lämnar den kungliga huvudstaden och byter sida till Sveriges minneshuvudstad – Göteborg (med tre av fyra i minneslandslaget har jag tagit mig friheten att utnämna Göteborg till Sveriges framsida när det gäller minne).
Ett av minnessportens största dilemman är just att den inte syns för en bredare publik. Men även att inte få den media som sporten förtjänar. En bra lösning visade sig vara att bygga en glasbur i en folktät miljö – 100.000 besökare under fyra dagar och där all media värt namnet är närvarande. Succé! Från Världsförbundet i Minne konstaterade man också att SM i Minne 2010 hade den största publik en minnestävling någonsin haft; inräknat VM.
Att återupprepa den enorma mediasuccén från förra årets SM i Minne visste vi skulle bli svårt. Nyhetetens behag är blott en gång. Men det blev alltså väldigt bra den här gången också. Dels fick vinnaren, Mattias Ribbing sin beskärda del av medial uppmärksamhet och dels gav oss närvaron mitt i böckernas mecka en superbra position och möjlighet till en fantastisk fysisk PR-succé. Vi ser redan fram emot nästa år!
TävlingenSM i Minne, som arrangeras av Svenska Minnesförbundet äger i år rum på mässan Bok & Bibliotek i Göteborg. Mitt bland 100.000 besökare i ett stort inglasat och ljudisolerat rum kommer minnesmästarna och deras utmanare att tävla i tio grenar under helgen 25 – 26 september. Vi får se bl a förra årets svenske champion Mattias Ribbing och uppstickaren – och första kvinnan – Lena Göthberg lägga pannorna i djupa veck.
SM i Minne är en del av Swedish Memory Open, där tre av världens absolut främsta minnen kommer att delta och då vi förhoppningsvis kan notera nya världsrekord. Speed Cards är särskilt spännande – en gren där det gäller att memorera en hel kortlek så fort som möjligt och sedan lägga en andra kortlek i samma ordning. Världsrekordet innehas av Simon Reinhard på otroliga 21,90 sekunder.
Även under 23 – 24 september kommer många kul och intressanta aktiviteter att anordnas i monter E01:28. Bl a har Idriz “Minnet” Zogaj , arrangör för SM i Minne och ordförande i Svenska Minnesförbundet memorerat mässans 500 utställare och agerar levande monterkarta. Det kommer att göras försök att slå Guinness rekord (bl a 30 namn + personnummer) och inte minst finns dessutom tillfälle att själv prova på de minnestekniker som används av minnesmästarna.
För Svenska Minnesförbundet är målet att minnesträning ska bli en folksport. Förhoppningsvis kommer det målet ett steg närmare i och med helgens exponering. Vi hoppas ju dessutom på samma mediala succé som förra året.
Lycka till alla tävlanden! Och välkommen till SM i Minne!
Idriz har tagit fram ett kul och lärorikt spel, som passar för minnesträning av alla åldrar! – för iPhone, iPad och som tryckta kort! Lansering under Bok & Bibliotek.
Se YouTube-filmen med dokumentation från förra årets tävling!
Vi har skickat ut en pressrelease om SM i Minne också.
Se intressant artikel i Aftonbladet om Idriz minnesträning i en skolklass.
Det finns även en mycket intressant artikel i magasinet Filter.
Och idag var det dags för framträdande hos Morronprogrammet, P4 Göteborg.
Påven Benedict XVI besöker som bekant Storbritannien denna vecka. Som alltid när en tydlig representant för en uttrycklig tro eller ideologi ska framträda blir det mycket uppmärksamhet redan innan händelsen inträffat.
Bland det uppmärksammade kan noteras att påvens besök kostar de brittiska skattebetalarna ca 140 miljoner kronor och att det åter aktualiserar de sexuella övergreppen gjorda av katolska fr a präster på barn.
Ett företag som försöker dra nytta av påvens besök är glassvarumärket Antonio Federici som planerar att sätta upp affischer längs påvens kortegeväg i London. På bilderna syns dels en höggravid nunna ätandes glass i en kyrka med texterna: “Immaculately conceived” och “Ice cream is our religion”. Som ofta är det en ordlek med ‘Immaculately conceived’ där den inte bara anspelar på den obefläckade avelsen utan också kan tolkas i stil med felfri föreställning. En annan annons visar på två präster i en uppenbart kärvänlig situation och texten “We believe in salivation”, även här en ordlek mellan salvation – frälsning och salivation – salivering, fritt översatt läskande.
PR-tricket är helt klart uppmärksammat redan innan. Frågan är om en lek med sex och religion kommer att öka glassförsäljningen. Men fyndigt är det. Eller?
Vad skulle få svenska RO att reagera tror du? Fundera en stund och lämna gärna en kommentar. Kanske nya epokgörande kampanjer föds här.
Kvinnor iklädda burka tävlar mot äldre dam med rullator i den 30 sekunder långa valfilmen från “partiet som inte tycker om invandrare”. Målet är att nå först till antingen “pensionsbromsen” eller “invandringsbromsen”. Filmen ska symbolisera partiets krav på att sänka pensionärernas skatter och detta ska alltså finansieras genom att minska invandringen. Dock sändes aldrig denna version av partiets reklamsatsning då TV4 valde att stoppa filmen. Och tur var väl det !?
- Filmen strider som vi ser det mot demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen och andra demokratiparagrafer och är enligt vår bedömning hets mot folkgrupp. Enligt de EU-direktiv som ligger till grund för radio- och tv-lagen får man inte uppmana till hat som gäller ras, kön eller religion. Och alla människors lika värde ska genomsyra valfilmerna, säger TV4-Gruppens vd Jan Scherman till DN.
Själv förvånas jag över att TV4 över huvudtaget övervägde att sända filmen. Och förväntade sig verkligen partiet att deras fientliga propaganda skulle visas i tv?! Den omarbetade versionen är nu godkänd av TV4 men jag vet inte om det är till tv-kanalens fördel med en text som säger “Censurerad av TV4″.
Kanske ? är hela karusellen ett genomtänkt PR-trick från partiet för att få “gratis” PR och att väcka debatt innan valet. (Partiet fick ju även lite extra uppmärksamhet när de själva valde att anmäla filmen till JK).
I min värld är partiets valfilm inskränkt och gammaldags. Kanske borde den ändå från början ha visats på bästa sändningstid så att ingen i Sverige missar vad partiet egentligen menar med “Trygghet och Tradition”.
Läs även:
- Måndagens artikel i SvD – TV4 får rata politisk annonsering
- En av gårdagens artiklar om hur skräcken kring partiets ev vågmästarroll efter valet vållar spekulationer om nya samarbeten. Och ger saftiga rubriker – exponeringen av partiet är stor både på eget initiativ och andras!
Enligt en pågående kampanj ger bolaget 118 800 svar på alla frågor. Skicka ett SMS med din fråga och du får ett snabbt svar med relevant information. Det funkar bra på tydliga faktafrågor, mindre bra på “nonsensfrågor”. Som man frågar får man svar, kan man säga. Men är det så enkelt?
De senaste dagarna har några “olämpliga” svar publicerats i pressen. Visserligen som svar på knepiga frågor – men dock tvivelaktiga svar. Som t ex Thimmie, som frågade vad han skulle bli när han blir stor och fick ett långt svar som avslutades “ta med sig ett hagelgevär ut i djungeln och så att säga ta ner skylten”. Roligt?
Bolagets policy är att alla alltid ska få svar. Även “svåra” frågor besvaras, men då blir svaren som tagna “ur det blå”. T ex blev svaret på frågan om när en person skulle dö – Snarare än någon kan ana!
Jargongen är onekligen arrogant och det finns många som inte gillar den sortens humor. Det måste också vara svårt med gränsdragningen, det är väl därför det inte har funnits någon sådan. Vad är lämpligt/olämpligt i det enskilda fallet?
VD Markus Öhman, som själv svarar på en hel del frågor verkar tycka att det mesta är kul. Men nu ska man se över sina riktlinjer och frågor av ovanstående typ kommer inte längre att besvaras.
Hur som helst har säkert publiciteten kring 118 800 haussat tjänsten; om än tillfälligt. Ett antal extra frågor har garanterat trillat in. Sedan återstår den gamla vanliga frågan – är all PR god PR?
Sagan blev verklighet och verkligheten var som en saga när kronprinsessan fick sin prins i helgen. Det var fest, kärlek i luften och höga förväntningar i den kungliga huvudstaden när hundratusentals människor samlades för att få en skymt av brudparet. Vi som trängdes på Stockholms gator delade dagens upplevelser med många miljoner tv-tittare över hela världen.
Säkert uppstod en del fadäser under dagen men de var i så fall endast märkbara för de initierade och alla arrangörer/ansvariga kunde med rätta dra en lättnadens suck efter väl förrättat värv. Allt gick enligt plan och det blev inga överraskningar i detta välregisserade spel där även några ”vanliga dödliga” fick sola sig i den kungliga glansen.
Jo, en överraskning – Daniels fantastiska tal under bröllopsmiddagen. Från att ha framstått som en blek skugga bredvid den drillade Victoria fick vi nu se en helt annan person träda fram i rampljuset. Brudgummens tal rev ner flera minuters ovationer och intet öga var torrt när han med passion betygade sin nyblivna hustru sin kärlek. “Osvenskt” och befriande chosefritt! Kanske blir det som Herman Lindqvist förespår: att det kommer att bli inne att tala om kärlek!?
Framsidan på gårdagens SVD dominerades inte av varken prinsessbröllop eller fotbolls-VM utan av Försvarsmaktens påkostade reklamkampanj. USA-inspirerad action med vapen och snabba båtar (inspelat i Sydafrika med inhemska skådespelare; det blev billigast så) visar vad som krävs för att arbeta inom Försvaret. Rekryteringskampanjen har i media beskrivits som lättsinnig, ansvarslös och framförallt en stor bluff.
-Reklamen skapar en falsk bild av verksamheten, och det kan bl a locka stridslystna personer som inte passar in, säger officersförbundets ordförande Lars Fresker.
Enligt Mats Ekdahl, f d chefredaktör på tidningen Resumé, kan/bör en myndighets information inte genomföras som ett företags säljreklam. Dessutom är budskapet diffust med den återkommande frågan “Har du det som krävs för att ha en åsikt?”. En åsikt om vad? Som tur är verkar jag inte ensam om att ha denna uppfattning:
-Vi är många inom Försvarsmakten som tycker att kampanjen är obegriplig. Då har vi fått svaret att vi inte ska begripa eftersom vi inte tillhör målgruppen under 25 år, säger en officer som tidigare arbetat med rekrytering.
Men enligt SVD’s enkät verkar även målgruppen osäker och frågan är väl om DDB’s 25 miljoners reklam ens uppfattas som en rekryteringskampanj.
Jag tycker att det är tråkigt att reklamen blev en flopp. Nu när värnplikten avskaffas behöver Försvaret verkligen använda sig av slagkraftig marknadsföring där budskapet når fram.
Nästa gång kanske Försvarets egna professionella filmteam (Combat Camera) ute vid frontlinjen kan dela med sig av sitt dokumenterade material för att nå ut till blivande soldater och sjömän. För nu svarar reklamkampanjens målgrupp på SVD’s fråga angående kampanjens egentliga budskap: “Jag har ingen aning om vad det där betyder. Ingen bryr sig“.
Samtal med Jesper Holm, ordförande i Värnpliktsrådet och Erik Lagersten, informationsdirektör i Försvarsmakten finns här.
Visst kan man skratta åt filmen med BPs hantering av en uthälld kopp kaffe. Men eftersmaken är bitter. Vi står inför världens (?) största miljökatastrof med konsekvenser, som i dagsläget inte på något sätt går att överblicka. Varken ekonomiskt, politiskt, socialt eller miljömässigt.
Kommunikativt har BP-ledningen gjort alla misstag som det överhuvudtaget går att göra. Och under de senaste veckorna har man dessutom lyckats kläcka ur sig ett flertal pinsamma uttalanden. Några kommer garanterat att gå till historien.
Hittills uppgår kostnaderna för oljeläckan i Mexikanska golfen den 22 april till ofattbara 1,6 miljarder dollar . Och det är ingen som vet hur stor slutnotan kommer att bli. I augusti (!) hoppas (!) BP kunna täta läckan permanent. Myndigheterna tror nu att läckaget uppgår till 40.000 fat per dag, varav 15.000 fat uppges tas om hand av BP. Från idag till mitten av juli kan den läckande mängden olja beräknas motsvara ytterligare mellan två-tre Exxon Valdez-utsläpp. Jämför då med att skadorna efter olyckan med Exxon Valdez utanför Alaskas kust inte är slutligt reparerade idag – efter tjugo år.
Ordförande Carl-Henric Svanberg har valsat runt flitigt i pressen. Mest har det då varit spekulationer kring var han håller hus och varför han är så osynlig. Diskussionerna går höga om vad som är lämpligt agerande för en styrelseordförande. Nu är det hur som helst slut med denna anonymitet. Via ett personligt brev är Svanberg under morgondagen kallad till samtal med Obama i Washington. Med det mötet kommer han definitivt ut i rampljuset. En exekutiv roll kanske vore på sin plats?! Eller är det för sent och det blir en snabb exit till vänster?
Eniro, som ligger pyrt till efter flera års ekonomisk turbulens har ertappats med en Ferrari på halsen. Lyxbilen sägs ha införskaffats för att lånas ut som belöning till framgångsrika säljare. Men efter moget övervägande är nu bilen till försäljning och duktiga säljare ska belönas med den betydligt modestare tvåhjulingen Segway.
Det var Resumé som upptäckte att krisdrabbade Eniro satsat på treårsleasing av en 1,4 miljoners Ferrari F430. Månadens duktigaste säljare belönas av tradition med en säljresa – nu skulle man i stället få möjlighet att fräsa runt i Ferrarin under en månad.
Informationschefen Richard Wellemets sade sig inte känna till bilaffären när han blev tillfrågad av media. Men han lovade kolla upp det hela och lyckades faktiskt hitta bilen, som “av olika skäl” inte plockats ut. Nu är Ferrarin till salu för 1.745.000 kronor, men tills affären går igenom betalar Eniro leasingkostnaden på 40.000 kronor.
Jag har jobbat en hel del i krisdrabbade företag. Då pratas det flitigt om symbolvärde. Hos Eniro kan inte det begreppet vara speciellt väkänt. Eller det kanske har blivit det – därav Segways!?
På dagens di.se kan man läsa en artikel om Eniro under rubriken: Eniros VD får bonus för nyemssion. Det verkar finnas en hel del att tänka på. Vad är en Ferrari i det sammanhanget?
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
Min gamla mamma pratade alltid om Röda Korset med stor värme. Hon brukade sticka barnkläder till fattiga barn långt borta och flera månader före jul samlades “kretsen” för att slå in mängder av julklappar som så småningom såldes på julmarknaden. Och så minns jag snälla tant Edla, som i vått och torrt skramlade uppfordrande med insamlingsbössan utanför stora entrén till Domus.
Vi är många som undrar vad som hände….
God etik och moral är viktigt i alla sammanhang men i organisationer typ Röda Korset är det en hygienfaktor. Att jobba med välgörenhet/hjälpverksamhet förpliktigar, det är något att leva upp till och förvalta. Och så ska hjärtat vara med – det hör liksom till.
Varumärket Röda Korset har under senare tid blivit kraftigt besudlat av stöld, förskingring, alltför höga arvoden, lögner och bortförklaringar. Är det överhuvudtaget möjligt att restaurera?
Vad säger gräsrötterna? Har man fortsatt intresse att betala sina medlemsavgifter, som används till organisationens och styrelsens höga (enligt uppgift marknadsmässiga) arvoden och ersättningar? Dessutom bidrar medlemmarna med sin fritid och sitt engagemang. Jag förstår de som nu väljer att avstå.
Vad säger allmänheten? Lämnas bidrag med samma frekvens och nivå som tidigare?
Personligen har intresset minskat betydligt. Och det klassiska tvivlet om vad som “egentligen” kommer fram till mottagaren har fått en annan innebörd.
Häromdagen tillträdde Ulrika Årehed Kågström som generalsekreterare och började sitt uppdrag med att tala vid ett krisseminarium. Man kan förstå att det fanns en hel del att prata om.
Tyvärr konstaterar jag att tillträdande generalsekreteraren själv funnits i organisationen sedan 2006. I ledande befattning. Har hon sovit på sin post? Vari består hennes ansvar? Är hon rätt person att återupprätta det goda rykte och namn som Röda Korset åtnjutit i decennier?
För att inte tala om kvarsittande styrelseordförande Bengt Westerberg, som under lång tid schavotterat i pressen (speciellt DI). Häromdagen kunde vi dock se Westerberg i TV4 Nyhetsmorgon. Inte så dåligt faktiskt. Men han har en extremt tung ryggsäck att bära på.
Generalsekreterare Ulrika tror att det tar flera år att återskapa förtroendet för organisationen. Det är jag också övertygad om.
Nyligen tillträdde ännu en välbetald (?) befattningshavare – nämligen kommunikationschef Andreas Jansson. Förmodligen är ovanstående satsningar med krisseminarium och framträdande i Nyhetsmorgon hans verk. Helt ok. Men frågan är om det räcker att lappa och laga. Förtroendet är skadat i grunden. Vilket resultat kan man visa upp? Krävs det ytterligare personbyten?
Det är kanske också på sin plats att påminna om att Röda Korsets grundprinciper är humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet.
En del av ovanstående information fanns att läsa i Dagens Industri den 3 juni. (papperstidningen)
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
Nedräkningen har börjat och den 19 juni kulminerar den kungliga yran med vigselceremoni i den till tänderna upprustade Storkyrkan. Romantiken blommar, men samtidigt är också sköna slantar i omlopp. De officiella bröllopsprodukterna från 18 utvalda och godkända företag har hittills inbringat royaltyintäkter på 4 miljoner kronor till kronprinsparets bröllopsstiftelse. En stiftelse, som syftar till att främja hälsa och motverka utanförskap för barn i Sverige.
Mellan 7 – 14 procent av försäljningsintäkterna från bröllopsprodukterna tillfaller bröllopsstiftelsen och ju närmare bröllopet desto större lär intresset bli för produkterna – allt från choklad, mazariner och kaffe till glas och tenn.
Under veckan pågår flera lysningsmottagningar och många har valt att uppvakta bröllopsparet genom bidrag till just bröllopsstiftelsen, bl a har ett trettiotal svenska storföretag skramlat ihop ytterligare 8 miljoner kronor.
Handeln med bröllopsprodukterna är dock bara en pytteliten del relaterad till beräknad total kommers. Svensk handel och Handelns utredningsinstitut beräknar att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kommer att uppgå till 2,5 miljarder kronor. Dessutom förväntas handeln få ett tillskott på 100 miljoner kronor i samband med att en mängd turister kommer hit.
700 – 800 utländska journalister beräknas bevaka bröllopet och värdet av den förhoppningsvis positiva exponeringen är ju svårt att uppskatta. En god förstärkning av varumärket Sverige torde dock kunna räknas hem.
Handelsminister Ewa Björling har också förhoppningar – Alla blickar kommer att dras mot Sverige och det är nu vi har chansen att visa vilket modernt, öppet och innovativt land vi är och koppla Sverige till svenska företag. Den kopplingen behöver förstärkas.
I fredags ägde världens första Sharea rum på Världskulturmuseet i Göteborg. Drygt 160 personer med olika bakgrund och erfarenhet hade samlats för att under några intensiva timmar lyssna och lyssnas på. David Stiernholm och Navid Modiri är initiativtagare till detta forum att mötas – oavsett generation, intresse och yrke.
Själv hade jag laddat och tänkte utbyta idéer om traditionell PR kontra sociala medier. Något som mina dagar fylls av genom kontakterna med kunder från flera olika branscher.Tyvärr blev jag sjuk, men lyckades hitta en superersättare i sista stund.
Här följer tänkolog PA Ståhlbergs upplevelse av Sharea:
……………………………………………………………………………………………………………………
Det fick bli en improviserad “Pang på rödbetan kreativitet” -show på 15 minuter. Vilken slump att jag kom dit. Och vilken tur! Här fanns det verkligen energi som man kunde ta på. Fantastiskt ordnat och logistikfixat av David Stiernholm och Navid Modiri.
Du kunde inte gå många steg innan du pratade med någon och utvecklade idéer tillsammans. Du kunde även krypa in i idétältet om du ville! Själv så fastnade jag för skjortor med “rättvise tänkande” (alltså inte själva skjortan!!) som Fair Tailor visade. Här kunde du snabbt få dina mått tagna och en “rättvise skjorta” special sydd och hemskickad till dig.
Grundtanken med Sharea är att du skall dela med dig av något, och så får du på köpet en massa nya insikter, kunskaper m m med dig hem i ryggsäcken. Funkade utmärkt. Nästa gång behöver inte Birgitta bli sjuk. Jag kommer att vara anmäld i god tid.
……………………………………………………………………………………………………………………. Lyssna även på minnesatleten Idriz “Minnet” Zogaj – ännu en intressant Sharea-deltagare!
Och så var Pia Wahlqvist från Stadsteatern där, liksom Eva Dogan och Tomas Löwstedt från Dynamic Urge.
Se info om Sharea på Facebook och artikel i GP. Eller lyssna på P4!
När jag bodde i London var jag helt fascinerad av deras enorma supermarkets, utbudet var så otroligt stort jämfört med vårt svenska sortiment. Produkter från världens alla hörn och det senaste inom förpackningsdesign trängdes på hyllorna. I veckan läste jag att den brittiska dagligvarukedjan Sainsburys senaste nyhet är att sälja mjölk i plastpåsar för att minska mängden förpackningar. Den nya mjölkpåsen har tydligen skapat hysteri bland de brittiska konsumenterna och det säljs över 110 000 varje vecka. Påsen placeras i en återvinningsbar Jugit (en kanna som delas ut gratis), som är försedd med en tagg som slår hål i påsen och gör att mjölken kan hällas upp utan att man spiller. En riktigt smart produktutveckling av mjölkförpackningen, dock ganska ful och oglamorös. Lite som motsatsen till Nespressos lyxiga paketering tänker jag.
Jag har känt mig lurad sedan första gången jag blev bjuden på Nespressos “gourmetkaffe”. Visst, jag erkänner, jag älskar deras marknadsföring och hur deras produkter presenteras i färgglada och stilrena Nespresso Boutiques. Jag vill köpa guldkapslarna, Tanzarú och den supersnygga kaffemaskinen Le Cube. Men hela Nespressos koncept måste ju vara motsatsen till den där miljövänliga mjölkpåsen. Alla dessa kaffekapslar av metall, hur sorterar man dem? Skär upp och försöker pilla ut kaffesumpen? Tveksamt. Dessutom binder jag ju upp mig vid enbart en kaffeleverantör (smart tänkt av Nespresso i och för sig) och har inget annat val än att fortsätta som trogen kaffekapselkund. Konceptet känns modernt men ändå inte. Idag blir efterfrågan på miljövänliga produkter bara större och större, att konsumera fem kaffekapslar om dagen känns fullständigt ohållbart.
Med den stilige George Clooney som Nespressos talesperson är det i och för sig inte konstigt att det exklusiva kaffet syns flitigt på hotell, barer och hemma i våra kök. För mig känns det dock oäkta, precis som marknadsföringen; helt enkelt skitsnygg men med ett oärligt innehåll. Jag dricker hellre kaffe med mjölk från plastpåsar.
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 – 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som – ofta som förstajobb – får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang – det är väl några av de värderingar som gäller?!
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men – det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Svensk press hantering av Tiger Woods otrohetsaffärer i höstas sägs ha inneburit ett trendbrott. Ämnet otrohet var därmed inte lika tabubelagt utan det blev relativt fritt fram att hänga ut den skyldige/skyldiga utan pardon. Därmed närmade vi oss med ett stort steg hanteringen av den här typen av skandaler enligt kontinental praxis.
Tidigare i veckan verkar det ändå ha pågått något slags omvänt pressmässigt schackrande om först till kvarn. Intressant nog blev det Svensk Damtidning som gick i bräschen och tog upp tråden från norska Se og Hør. Svensk Damtidning är av tradition en av kungahusets mest lojala vapendragare. Fast det klart för några veckor sedan skrev bloggande journalisten Åsa Bönnelyche om drottningens påstådda svåra sjukdom (Alzheimers). Så lojalitetshindret var redan undanröjt. De senaste dagarna har kvällspressen hängt på otrohetskarusellen i full skala med tryckta specialbilagor.
Hovet, med extremt erfarna PR-ansvariga Nina Eldh i spetsen, har inte fått godkänt för sin krishantering i det här fallet. Det är ingen nytta med att stänga till och göra bristfälliga, diffusa uttalanden. Men det klart här finns säkert många starka viljor bakom kulisserna, som har en del att säga till om. Då är det inte enkelt att agera by the book och det handlar ju icke att förglömma om människor av kött och blod.
Och tidpunkten? Med bröllopet den 19 juni i snabbt antågande började det brännas. Fokus borde vara på de lyckliga tu och deras förberedelser. Igår kom så meddelandet från hovet att förlovningen har brutits – förhoppningsvis ett moget personligt beslut och inte påskyndat av tryck från omgivningen. Kanske hinner nu Jonas-affären svalna under de närmaste månaderna, men den etiska gränsen för vad som är “tillåten” exponering i svensk press har definitivt för alltid flyttats fram.
Se GPs dividerande om sin publicitet och hänvisning till allmänhetens intresse.
Med gårdagens officiella tillkännagivande av den uppslagna förlovningen blev det helt ok att publicera även för DN och SvD. Och historien fortsätter i GP etc.
Ungdomsförbundet SSU har gjort sin första TV-reklamfilm (i samarbete med byrån Hy-Fi). Enligt min uppfattning en film med ett underligt och tvetydigt budskap.
Filmens syfte är att göra tittaren uppmärksam på den ungdomsarbetslöshet som Sverige har idag: en ung kille spenderar natten med en betydligt äldre kvinna. På morgonen gör han sig i ordning för att gå till sitt arbete. Det är inte den uppenbara åldersskillnaden som ska förvåna oss, utan det faktum att den unge mannen har ett jobb.
Jag var tvungen att se filmen tre gånger för jag förstod verkligen inte handlingen. Åldersdiskriminering? Prostitution? Jaha, arbetslöshet. Visst är det ett känt fenomen att sex säljer, men knappast i det här sammanhanget. På frågan om varför de har valt att anspela på just sex svarar Förbundsordföranden Jytte Guteland:
-Det är ett klassiskt knep. Jag tycker det funkar bra här, det är en varm och glad film.
Ja, visst är det ett klassiskt knep som definitivt drar till sig uppmärksamhet, men jag skulle inte vilja påstå att det fungerar bra i ett politiskt sammanhang som detta. På en SSU-blogg tror skribenten att filmen “garanterat kommer att reta gallfeber på en och annan moraltant”. Njae, visst förstår jag att ungdomsförbundet vill provocera men filmens budskap blir istället otydligt och oseriöst. Enligt Jesper Strömbäck (professor i journalistik och politisk kommunikation) är den här typen av humor ofta dubbeltydig. Något man ska vara försiktig med inom politiken. Där är det viktigt att vara tydlig.
Ungdomsarbetslösheten är faktiskt en otroligt viktig valfråga, en fråga som det är synd att sjabbla bort på det här sättet. Den förtjänar att uppmärksammas med en välgjord och genomtänkt reklamfilm.
Utbudet av talangtävlingar är stort och det finns något för alla. Tror du att du kan sjunga är det bara att ställa dig framför Idol-juryn. Kan du dansa, laga mat eller liknande finns det program för det. Alla program har inte kommit till Sverige förstås, men det är bara en tidsfråga.
Det finns dock bara en tävling, som är öppen för alla kategorier av talanger. Och den heter passande nog Talang.En jury på tre - Bert Karlsson, Charlotte Perelli och Johan Pråmell - ställs inför en uppsjö av olika personligheter som sjunger, dansar, spelar instrument och det gärna samtidigt som de gör något annat. Andra talar som Kalle Anka eller försöker memorera ettor och nollor. Allt får ta maximalt två minuter och det gäller att övertyga juryn. Två gröna bockar och man är vidare. Två röda kryss och man får tacka för sig. Juryn trycker gärna snabbt – imponerar man inte kan det bli en kort process.
Av de 3000 som sökt är långt ifrån alla välkomna. Producenterna vill ha bra TV, men bra TV är vad de gör den till så villkoren är helt deras egna. Juryn vet inte vad som kommer utan varje person som dyker upp gör något för dem helt okänt. Fast egentligen är det nog lite tillrättalagt och har det kommit fram en person som trollar så kommer det inte en till. I veckan gick det dessutom rykten att Bert med TV4:s goda minne handplockat några sångtalanger, som skulle höja kvaliteten hos de sjungande deltagarna.
Ja, hur gick de då för superminnet? Några gröna bockar blev det inte. Det blev som Marko Lehtosalo, eller mer känd som Markoolio, uttryckte det – magplask. En kombination av trötthet, feber, nästan 12 timmars väntan och ett misstag från arrangörerna blev för mycket.
Friskt vågat, hälften vunnet!? Jag vet inte om jag skulle ställa upp i tävlingen Talang eller någon liknande tävling igen. Men jag är ändå glad att jag testade. Nu är det bara att hålla tummarna och se hur publiken tar det. Och att priset för att medverka – och misslyckas – inte blir för högt.
Sedan några år läser jag med nöje Olle Wästbergsnyhetsbrev. Här finns ett starkt samhällsengagemang, men också ett brinnande intresse för kultur. Dessutom många praktiska och värdefulla tips – speciellt om du tänker åka till New York (mycket användbara kan jag personligen intyga!).
Olle är också en duktig kock – testa något av hans frestande recept eller kolla in någon av hans böcker.
Olle Wästberg är generaldirektör för Svenska institutet, (som jobbar bl a med att sätta Sverige på kartan) har en bakgrund bl a som riksdagsledamot (fp), statssekreterare i finansdepartementet och chefredaktör på Expressen. I fem år var han generalkonsul i New York och detta präglar starkt nyhetsbrevets innehåll.
“För dig som gillar att synas med rätt människor skräddarsyr vi en upplevelse utöver det vanliga. Champagne, ostron och fest med allt från kända artister och programledare till de hetaste fotomodellerna.”
Så lät det i kampanjen (PR-kuppen) bakom TV3′s senaste realitytillskott Sandhamn (premiär 31 mars). I marknadsföringen av programmet lockade påhittade eventbyrån Sandhamnstek med diverse exklusiva ” Stekarpaket” där det ingick fest med “eliten” och tillgång till vattenskotrar.
Men herregud tänkte jag, går folk verkligen på det där?! Tydligen, för då allt avslöjades i mitten av februari bad “företaget” om ursäkt för att bokningsförfrågningarna de hade fått tyvärr inte kunde genomföras…
Jag tycker att den här typen av marknadsföring kan vara kul, kontroversiell och provocerande. Dock är den riskfylld. Och det är väl tveksamt om den uppskattas fullt ut av målgruppen (vilken den nu är i det här fallet). Rickard Svensson, byråchef på A World Beneath, sa till Dagens Media:
- En fejkkampanj kräver en yngre publik som har vana att kritiskt granska och filtrera medier. 40-talister litar generellt sett mer på medier och då fungerar det inte alls.
Självklart ska inte den här typen av marknadsföring användas då det rör sig om att bygga en långsiktig relation, men i detta fall känns det relativt oskyldigt. Och visst kan man räkna hem en god exponering.
Det är så oerhört tacksamt att driva med stereotyper och jag erkänner att jag skrattade högt när jag läste Sandhamnsteks blogg. Jag fascineras knappast av stekarnas livsstil men lär ändå sitta några minuter framför TV:n den 31 mars.
