Stadsteatern i Göteborg var vid genrepet fylld till sista plats av Kikki-fantaster. Det märktes på de varma applåderna och de tre inropningarna efter avslutad föreställning.
Kikki Danielsson spelar sig själv. Den folkkära artisten på turné, mötet med fansen som levt med hennes musik under hela sina liv och så uppträdandet med dansbandet. Även om inte dansmusik i sig är min direkta favoritgenre så blir man glad, Kikki förmedlar värme och det svänger ordentligt.
Inför och under Kikkis uppträdande får vi följa vanligt (?!) folk under ett dygn i Sandared. En tröstlös, liten håla utanför Borås. I de tre familjerna finns allt elände i världen samlat – arbets-/ barnlöshet, misshandel – ja, tom mord, alkohol-/drogmissbruk och pedofili etc etc. Svartaste svart, med små, små strimmor av hopp.
Två rolltolkningar, som sticker ut är Lisa Lindgren som Tina och Carina M Johansson som Ann-Christine . Så olika men ändå så lika. Hopplösheten får bara olika uttryck.
Kikkiland är hur som helst inte vad man tror, men kanske hade det varit bättre om det varit det?
Premiären är framflyttad till imorgon den 19 februari.
Inlagt av Birgitta Plyhm
Foto: Ola Kjelbye
Kikki Danielsson intervjuas i P4 Sjuhärad
Malin Lindroth skriver fint om Kikki i GT/Expressen
Följ även Göteborgs Stadsteater på FB