I förra veckan gick bloggaren Katrin Zytomierska till attack mot gymkedjan SATS marknadsföring. Annonsen visade en glad och svettig Josephine, en av företagets medlemmar sedan 13 år tillbaka som enligt Katrin var för tjock.
”Fy fan vad pinsamt att marknadsföra det här resultatet på en tjej som tränat i 13 år. Vem fan i helvete vill identifiera sig med det här? Vill någon se ut så här?”
Enligt Katrin uppfyllde inte Josephine kraven på hur man bör se ut när man har tränat i 13 år och i ett inlägg på sin blogg Fuck You Right Back gick hon därför ut och vikthånade medlemmen. Det är inte första gången som den 35-åriga Katrin hamnar i blåsväder på grund av sina negativa kommentarer, men visst var det ett tag sedan den fd mulliga tjejen som medverkade i Du är vad du äter fick så här mycket uppmärksamhet. Att gå till personangrepp på det här sättet känns omodernt och som en desperat handling från en avdankad bloggare i jakt på uppmärksamhet. Att en ”icke-person” överhuvudtaget kan få ett sådant genomslag är fascinerande och hade förmodligen varit betydligt svårare i traditionella medier.
Men på nätet går det undan. Flera privatpersoner och företag (däribland SATS) reagerade negativt, annonsörer avslutade sina samarbeten och Katrin fick sparken från bloggportalen Finest.se. Istället för att ta tillfället i akt och be om ursäkt påstod Katrin att det kritiserade blogginlägget inte alls handlade om vikthets utan skulle fungera som motivation. I vilket sammanhang skulle en kränkande handling kännas motiverande? Bloggerskans LCHF-bok framstår i dagsläget som allt annat än trovärdig när hon säger sig vilja hjälpa andra till bättre hälsa.
I grund och botten handlar ju den här mediacirkusen faktiskt inte om något annat än nätmobbning; baksidan av internetexponering och ett fenomen som blir allt vanligare. Att nedvärdera, anmärka på och kritisera andra genom bloggar och olika forum. Faktiskt den smaklösa konstform som gjort Katrin känd och som hon tjänar pengar på. På nätet kan vem som helst framföra sina funderingar och åsikter, men att bygga sin framgång på att förolämpa andra känns varken proffsigt eller intressant – det känns ganska så passé.
Foto: SATS
Inlagt av: Josephine