Alpari World Match Racing Tour 2013 - Match Race Germany

Deepwater Horizon

20 Sep
2010

Vem ska betala för oljesölet?

Deepwater Horizon
 
Deepwater Horizon, oljeplattformen som sjönk i Mexikanska Gulfen 20 april, 2010 lämnar ju mer än ett frågetecken efter sig. Vem ska betala? Hur kan man förhindra liknande saker att hända i framtiden? Vad händer nu?

Redan 1989 när Exxon Valdez sjönk utanför Alaska började man fundera över hur USA:s skattebetalare i framtiden skulle undvika att betala för oljesöl orsakade av tankfartyg och man kom fram till att en tvingande lagstiftning, Oil Pollution Act of 1990 (OPA 90), var svaret.

Lagstiftningen ger ett system som reder ut vem som har det ekonomiska ansvaret, vem som ansvarar för förebyggande åtgärder och vem som ska göra vad om det värsta ändå inträffar. Man sorterar upp ansvarsfördelningen gentemot tredje man.

Utgångspunkten är att den som sölar olja ska betala för att röja upp efter sig och kan endast hänvisa till att man inte är ansvarig för söl som följd av ”Act of God”. Systemet har fungerat utmärkt, det har varit föremål för kontinuerlig uppdatering och shipping industrin har anpassat sig till de regler som gäller.

Ett söl som det Deepwater Horizon gjort är svårt att ens föreställa sig, än mindre räkna ut hur man ska handskas med. De regler som gäller för offshore borrning har, i motsats till vad som gäller för sjötransport av olja, inte uppdaterats sedan mitten av 90-talet och nu kommer kraven på att man ändrar hela lagstiftningen. Reaktionen är att ta bort alla gränser för ansvar, pendeln slår åt andra hållet och alla som borrar och/eller transporterar olja ska vara ansvarig för ALLT utan begränsning. Det ofantliga utsläpp av olja som orsakats av en borrplattform slutar med att fartyg av alla sorter ska vara ansvariga för alla storlekar av utsläpp.

Om USA inför obegränsat ansvar, som inte går att försäkra, löper man risken att tankfartyg slutar att anlöpa amerikanska hamnar, vilket står i motsats till vad kongressen önskar sig när det gäller att ha en förutsägbar och ansvarsfull energitillförsel.

Det är skillnad i risk mellan fartyg och oljeplattform, ett fartyg har begränsad mängd last och drivmedel ombord. Fartygets ägare har genom OPA 90 krav på sig att se till att oljesöl blir omhändertaget och man kan på förhand räkna ut hur mycket skada man skulle kunna åstadkomma.

Deepwater Horizon problemen är specifika för utvinning och produktion av olja, inte transport.

Rederierna har försäkrat sig mot oljesöl, idag är försäkringsbeloppet för oljesöl USD 1,000,000,000,000, och det finns möjligheter till högre summor. Man vet att någon plockar upp notan från början så man kan genast starta uppröjningsarbetet. Om ansvaret blir obegränsat kommer inget försäkringsbolag att kunna täcka risken och om man inte kan försäkra sig kan man inte vara säker på att någon betalar. Vem tar då initiativet till att man påbörjar röjandet?

Endast de allra största företagen som har möjlighet att själva stå risken och försäkra sig själva kommer att kunna fortsätta att transportera olja till USA, alternativet är företag med dålig finansiell styrka som chansar och tar risken för att kunna tjäna snabba pengar. Vad har man då uppnått?

Redan nu har oljeindustrin börjat omstrukturera och flytta sina operationer från USA till Brasilien, Afrika och Sydostasien, i väntan på beslutet om framtida utvinning som förväntas komma i slutet av november. De som arbetar på plattformar och andra företag i oljeutvinningsbranschen kan bara hoppas på en fortsatt arbetsmarknad i hemlandet.

Inlagt av Gästbloggare Lena Göthberg
Foto: Flickr

Idag kom besked om att läckan i Mexikanska Golfen definitivt är tätad!