Yves Saint Laurent var bara lycklig två gånger om året; efter visningen av varje kollektion då han tog emot publikens jubel. ”Men redan på kvällen hade lyckokänslan tonat bort, för att dagen efter helt ha försvunnit”, säger Pierre Bergé, Yves partner i kärlek och affärer.
Filmen Yves Saint Laurent – L’amour fou, är ett fantastiskt porträtt av ett geni som till slut bryts ner av sin egen prestationsångest. 21 år gammal tillträder han som chefsdesigner hos Christian Dior där hans första kollektion blir en enorm succé, fem år senare slår han upp portarna till sitt eget modehus.
Filmen (som egentligen är en 1 tim och 40 min lång intervju med Pierre) visar Yves och Pierres otroliga våning och konstsamling i Paris, deras hus i Marrakech och naturligtvis Yves fantastiska kreationer. Men dokumentären om Yves Saint Laurent skildrar inte bara ett geni utan en framgång som präglas av djupa depressioner: ”Han föddes med ett nervöst sammanbrott” säger Pierre Bergé.
1977 lanseras den kontroversiella parfymen Opium och Yves anklagas för att uppmana till narkotikabruk. Samtidigt tilltar hans alkohol- och drogproblem samt psykiska problem. ”Berömmelsen gav honom ingenting annat än lidande och ännu mer lidande”, berättar Pierre som efter 18 år inte längre stod ut med Yves livsstil.
Föregående års hyllade modefilm om Coco Chanel känns blek i jämförelse med Den stora kärleken. Det här är en intressant och välgjord film om en blyg och skör man som revolutionerade modevärlden för alltid. Se den!
Här redogör Tom Ford för en annan sida av Yves.
Några recensioner:
Tidningen Kulturen
Moviezine
Svenska Dagbladet
GP
BLT