Reflektioner från vår gästbloggare Lena i Almedalen:
Efter en vecka i Almedalen har man ju sett en del och hört ännu mer.. Jag har lärt mig massor och träffat många nya människor (och en del gamla bekanta). Min spaning härifrån går ut på att jag nu lärt känna ett parallellt universum som jag inte sett förut. Det ”andra” ”unga” universumet är öppet, gränslöst, digitalt och nytänkande. Otroligt spännande och engagerande. Vi behöver göra en ”rebout” och uppdatera gamla sätt att föra intressanta samtal så att vi är med i matchen och är med och förändrar världen till det bättre!
Det var 5:e gången för mig i detta ”sommarkollo” för politiker, lobbyister och journalister. Eftersom jag inte hade något direkt uppdrag så kunde jag i år ”freelansa” och gå och lyssna på det som intresserade mig utan att känna mig begränsad. Har man inte varit i Almedalen tidigare så kan man likna det vid fortbildning i expressfart, ett mellanting mellan Folkuniversitetet och speed-dating. Det gäller att komma förberedd, man måste ha gått igenom alla de 2,200 seminarierubrikerna för att veta ungefär vad man vill lyssna på och göra upp en plan. Det slutar alltid med att man måste välja på två superbra seminarier som man bara inte kan gå på samtidigt – fast man gärna vill. Så ska man vara utrustad med en vanlig papperskarta, GPS kan nämligen vara lite svårt eftersom nätet svajar när 20,000 pers befinner sig i Visby och kämpar om bandbredden.
Jag har alltså lärt mig massor – i år igen. Jag har bevistat maritima mötesplatsens intressanta seminarier, varit på infrastrukturdebatter, lyssnat på fantastiskt inspirerande tal av duktiga debattörer, hörde delar av Reinfeldts tal och har mött våra folkvalda. Och jag blir lika engagerad varje gång, det är fantastiskt att delta i en direkt demokrati som den man upplever i Visby en vecka varje år.
Men jag har också upplevt något nytt och lärt känna fantastiska människor som öppnat dörren för mig till ett parallellt universum som jag inte kände till riktigt förut. Jag verkar i den svenska sjöfartsnäringen, inte den mest radikala av branscher, och anser mig tillhöra de yngre i den näringen, i nästan alla andra branscher skulle man nog säga att jag har det mesta av framtiden bakom mig. Nu tillhör jag dem som inte tycker att åldern alltid framgår av personbeviset, och i min dagliga gärning anses jag nog väldigt ”modern”. Kan själv fastslå att jag är otroligt omodern, men att jag har gläntat på en dörr som verkar spännande och som jag tror att det är viktigt att man hittar handtaget på.
Några specifika höjdpunkter:
Lina Thomson och hennes Rättviseförmedling där hon kämpar mot stereotyperna i vårt samhälle, allt från intervjuer i media om oftast genomförs med män till att lista 999 kompetenta kvinnor som kan ta plats i styrelser och genast bidra till en utveckling av vårt samhälle.
”Gerilla-tv” God Morgon Almedalen rapporterade vad som hände bakom kulisserna, dvs om vad som är spännande, hur man gjort det och varför man har framgång med kampanjer, pr, etc. Rekommenderas varmt.
Ida Östensson, grundare av Crossing Boarders och twitterklänningen.se. Även Ida brinner för att bryta gamla mönster och utveckla världen. Twitterklänningen går ut på att ge unga en röst i debatten vilket är något man bara kan hålla med om efter en vecka i medelålders-kollot, Almedalen.
3D skrivare, något man bara hade hört talas om innan man åkte till Gotland. Almega hade tagit initiativ till att ha utställare på plats, jag blev 3D scannad, vilket kändes helt overkligt – och deras ploj var att varje dags partiledares porträtt fanns tillgängligt i 3D utskrift.
Tjejen med google glasögonen, hon fotograferade mig genom att säga ”ta bild” och sedan lagrades min bild i hennes google minne på nätet. Ännu en overklig känsla.
Att få vara en av 100 pers som fick biljett, av de ca 700 som ville ha biljett till årets TEDx föreläsning är ju en upplevelse som gick utöver det mesta. Vaddå TEDx? Bygger på mottot “ideas worth spreading,” ja, men är inte det själva essensen i att träffas, utbyta idéer och föra utvecklingen framåt?
Min spaning från året Almedalen går alltså ut på att det finns ett nytt sätt att föra samtal, debattera och påverka. Det måste man inte göra genom att ha en panel, en moderator och e publik som sitter i biosittning för att lyssna på dem som talar. Det handlar om att vara öppen, dela information, engagera sig i ett ständigt pågående samtal och att vara så gränslös som den nya generationen är, på alla sätt. Antingen fortsätter vi på det gamla sättet och fortsätter att tala med varandra, de vi redan känner, eller så öppnar vi upp och låter oss bli visade vägen framåt av de som redan börjat trampa upp en ny stig.
Inlagt av gästbloggare Lena Göthberg
Foton: Lena Göthberg