Bloggmeny

Observerar, speglar, reflekterar och diskuterar med fokus på PR och Kommunikation.

Arkiv

12 apr 2011

Saab och sanningen


Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.

Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”

Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.

Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.

Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?

Ett gammalt beprövat trick: tala sanning.

Inlagt av gästbloggare Louise Hamilton.
Foto: Flickr

Matson släpper bomb om Saab-försäljningen.
Snart kan Saab vara historia – sammanfattning.
Förhandlingar pågår med Antonov.

Uppdatering 20110413: Analys i SvD – Trovärdighet lika med noll

  • Det är inte konstigt att svensk media har svalt mannen Muller med hull o hår, man vill så gärna tro att han är frälsaren från Nederländerna. Pratar man med någon i nämnda land lyser glorian totalt med sin frånvaro, mannen är ökänd med kroken just kring sina mindre nogräknade affärsmetoder. En man med tydliga psykopatiska drag som blir aggressiv när han blir trängd.
    Han ligger väl till att bli ”Årets svensk”, omröstningen som osvikligen har lyckats med sina val.

  • Jag skulle inte vilja säga att svensk media har svalt Muller med hull och hår. Det är snarare så att han är en tacksam figur, och hans roll beror på situation. I förhållande till stora stygga GM var han den gode gossen. I förhållande till obetalda fakturor och den stackars fabriken blir han Krösus Sork eller Storpotätan. Medialogik.

  • Pingback: Länkar från Löwenhamn – 14 April, 2011 | Henrik Löwenhamn()