Igår kväll invigdes under euforiska former världens största ungdomsturnering i fotboll inför ett fullsatt (52.000 personer) Ullevi. Gothia Cup arrangeras för 36:e gången, i år med 1567 lag från 71 länder på plats i Göteborg. Ett sant mini-VM/OS!
Invigningen var mycket imponerande – vilken show! Fest, färg, musik och otrolig glädje. Med flaggorna stolt fladdrande paraderade alla lagen, många klädda i dräkter med nationell prägel – t ex de indiska deltagarna, som bar orange turbaner och ockragula dräkter. På scen var det också full fart från första minuten till sista. Med hela publiken som engagerad uppbackning. Det avslutande fyrverkeriet gick inte heller av för hackor!
SKF är huvudsponsor för Gothia Cup och har även etablerat konceptet Meet the World. Förturneringar arrangeras lokalt runt om i världen och det vinnande laget i respektive land får möjlighet att åka till Göteborg för att spela fotboll. I år deltar lag från 18 länder från världens alla hörn. Säkerligen ett minne för livet!
Gothia Cup pågår tom lördag med spelningar på ett stort antal planer runt om i Göteborg. Passa på och se en match! För mer information, se http://www.gothiacup.se/
För inte länge sedan publicerades en internationell undersökning, som visade att fotboll är det absolut största samtalsämnet när män träffas på puben. Även om män inte har så mycket gemensamt brukar de ofta kunna förenas genom fotbollssnack. Dessutom tillåts det plötsligt att visa otroligt starka känslor; skrik, vrål, svordomar, kramar, pussar, gråt osv.
Just alla dessa känslor har den påhittade (pro-rugby) reklamen för ölproducenten Guinness använt som inspiration. “Reklamen” som togs fram av byrån EHS 4D och belönades med Chairman Award vid Chip Awards (reklamtävlingen utan några som helst regler eller begränsning av kreativitet) driver flitigt med fotbollsvärlden.
Jag har alltid undrat hur det är möjligt att engagera sig så känslomässigt i en sport där man själv inte deltar eller direkt påverkas av resultatet. Därför gjorde jag lite research, så här i VM-tider.
- Idrotten är en manlig sfär, den har maskulina förtecken med allt det här att tävla, konkurrera, vinna och så vidare. Idrotten bli den plats i samhället där män har ett icke-ifrågasatt tolkningsföreträde. Om män ska umgås spontant blir det nervöst, istället är män jättebra på ceremonier, att sätta upp tydliga ramar och skapa en ordning säger Jesper Fundberg, etnolog på idrottsvetenskapliga enheten vid Malmö Högskola.
Här har vi kanske svaret till männens relation till fotboll och känslor. När män tittar på sport tillsammans uppstår någon slags ritualiserad gemenskap där det är fritt fram för känsloutlopp- Även om dessa känslor enligt Jesper Fundberg ofta framstår som komiska; de är spontana i en mening, ändå mycket ritualiserade.
När männen blir osäkra på sin maskulinitet finner de alltså en trygghet i den rituella gemenskapen så att de slipper bli ifrågasatta. (Jag läste för övrigt någonstans att fotbollen är en värld av män för män, vilket skapar en homofobisk paranoia som ständigt måste försvaras. Verkar jobbigt.).
Jaja, kanske lika bra att de fortsätter att ritualumgås under VM, derby, vänskapsmatcher, allsvenskan och allt vad det heter. Vad är det för typ av män som intresserar sig för rugby då? “Riktiga” män? (=Känslokalla?)
