En person, som definitivt gjort avtryck är Susan Boyle, som mot alla odds slog igenom i Britain’s Got Talent. Den lilla knubbiga “tanten” från den engelska landsbygden slog alla med häpnad och rev ner stående ovationer vid sitt första framträdande någonsin inför större publik. Så härligt att kunna slå i underläge! Hur bilden av en alltmer stylad och exponerad Susan senare under året krackelerat är bara att beklaga, berömmelse kan vara tungt att bära.
Vad gäller 2010 lär det bli ett spännande och händelserikt år. Vi kan förhoppningsvis se fram emot högkonjunktur och så väntar ju riksdagsval, två prinsessbröllop, OS och fotbolls-VM. Dessutom förväntas Sociala Medier få ett genombrott på bred basis.
Gott Nytt År önskar
Birgitta, Charlotte och Josephine
Kan presentationen av en kvartalsrapport vara kul? Och kan humor vara en naturlig del av ledarskapet? Ja, det är frågor som diskuteras när Roa Produktion, ett produktionsbolag inom stå-upp-komik utbildar chefer i humor. Första utbildningen (se artikel i VA) hölls i början av oktober och fick bra gensvar.
Att en ledare är personlig och pålitlig anses ju viktigt. Och att ha en chef med karisma, som man kan skratta tillsammans med är definitivt ett plus. Men är humor en väsentlig del av ledarskapet?
Thomas Järvheden, årets manlige komiker 2004 utbildar i komisk retorik. Enligt Thomas är det A och O att vara närvarande, att känna in och ta de tillfällen som kommer. Och att det då inte heller är någon risk att uppfattas som flamsig och oseriös om man skämtar om viktiga saker. I en företagskultur där man kan tillåtas ha roligt är det god stämning och det påverkar i slutändan även hälsan.
Enligt Thomas kan alla utveckla humor som egenskap och han ger några snabbtips:
- Var realistisk – du blir kanske ingen komiker, men behöver inte vara en tråkig chef
- Titta på stand-up-komikerna (se några länkar nedan)
- Undvik sexistiska skämt
Och kanske kan du testa att lägga in en seriestripp nästa gång du drar resultatet?
Visst är humor en personlig tillgång, men också en tillgång för omgivningen. Vi mår bra i en humoristisk atmosfär och att ett gott skratt förlänger livet är ju vetenskapligt (?) bevisat. Men att som ledare “använda humor” i såväl kommunikation som ledarskap måste bottna i en personlig trygghet och att det känns naturligt. Annars blir det lätt ansträngt och t o m negativt.
Jag funderar också på hur det är med den ”svenska mentaliteten” - har vi svenskar humor och vågar vi använda den? Och finns det någon differens i hur en manlig respektive kvinnlig “humoranvändande” chef uppfattas?
