Bloggmeny

Observerar, speglar, reflekterar och diskuterar med fokus på PR och Kommunikation.

Arkiv

19 okt 2011

Uppror utan ansträngning

Begreppet slacktivism, ett slags oengagerat engagemang har uppstått på nätet. Folk klagar och bildar klubbar på Facebook för att visa sitt missnöje men egentligen genomförs ingen verklig, aktiv handling. Trots avsaknaden av fysiskt engagemang ger fenomenet effekt menar Zsofia Jakobsson, konsult inom sociala medier:

”Som medielandskapet ser ut nu har slacktivism stor möjlighet att få effekt eftersom traditionella medier gärna lyfter upp det som är ”mest omtalat på Twitter just nu” för att visa på en opinion. När de medierna mognar så tror jag att det kommer att bli svårare att nå ut på det sättet.”

Personligen är jag skeptiskt och delar istället bloggaren Micke Kazarnowiczs uppfattning som menar att det krävs lite mer än att enbart gå med i en Facebookgrupp för att t.ex. utrota malaria eller stödja naturkatastrofer. Att byta ut sin profilbild på Facebook med syfte att visa stöd i aktuella frågor hjälper inte mycket heller. Förutom att slacktivisten får känna sig god och skylta med det.

Givetvis kan sociala medier fungera som ett kommunikationsmedel då man vill framföra sin åsikt men slacktivism innebär minimal insats från individen och blir en typ av feelgood-aktivism där det enda som påverkas är slacktivistens ego.

Foto: Flickr

Inlagt av: Josephine

  • Håkan Sjöström

    Instämmer med komplettering att slactivism verkar vara ett utflöde av att företag och enskilda vill bättra på sitt anseende i varumärkesrättslig mening. Alla försöker ge intyck av att vara socialt ansvarstagande medborgare/företag med goda tankar. Lite som fariseerna på ”Jesu tid”. Innan man lägger ner pengarna i kollekten visar man upp sedeln.

  • Pingback: Blänkare – 23 October, 2011 | Jerry Silfwer()