Blir man en bättre ledare genom att sitta på en strand och sila sand mellan fingrarna? Att meditera tillsammans med en krukväxt? Att ha döden som rådgivare? Att tigga pengar utanför systembolaget?
Ja, menar den gamle budoläraren i Zeth Mobergs bok om ledarutveckling, etik, förändring och personlig utveckling.
Jag läste boken med stor förtjusning. Den gamle excentriske aikidotränaren guidade avdelningschefen från det stora företaget med beslutsamhet och varsam hand. Lektion efter lektion lät han honom genom egna övningar få en inblick i såväl den urgamla japanska självförsvarskonsten Aikido som i sitt eget inre.
Han lärde sig att hantera existentiella frågeställningar genom att rådgöra med döden. Han fick döden som följeslagare i livet. Han blev lotsad in i situationer där han blev tvungen att gå utanför sina egna trygghetszoner gång på gång.
Boken visar på vikten av att ge upp sin självupptagenhet, att bli mera ödmjuk och att som läraren säger – att hävda sina åsikter handlar mera om behovet av att vara skitviktig än att förklara sin sak.
Boken ger tankeväckande inblickar i att helheten är något annat och mycket mer än delarna. Och i aikidons livsfilosofi.
Foto: Flickr
Inlagt av Gästbloggare Britt-Inger Hillhammar Ekberg
Boken finns att köpa på http://www.zethmoberg.com/Zeth%20Moberg.html
Här finns en recension av Den pastellblå hunden.
Zeth Moberg finns på Facebook: http://sv-se.facebook.com/people/Zeth-Moberg/628508132
Anbefales på det varmeste – også for dem som aldri har drevet aikido.