Blir man en bättre ledare genom att sitta på en strand och sila sand mellan fingrarna? Att meditera tillsammans med en krukväxt? Att ha döden som rådgivare? Att tigga pengar utanför systembolaget?

Ja, menar den gamle budoläraren i Zeth Mobergs bok om ledarutveckling, etik, förändring och personlig utveckling.

Jag läste boken med stor förtjusning. Den gamle excentriske aikidotränaren guidade avdelningschefen från det stora företaget med beslutsamhet och varsam hand. Lektion efter lektion lät han honom genom egna övningar få en inblick i såväl den urgamla japanska självförsvarskonsten Aikido som i sitt eget inre.

Han lärde sig att hantera existentiella frågeställningar genom att rådgöra med döden. Han fick döden som följeslagare i livet. Han blev lotsad in i situationer där han blev tvungen att gå utanför sina egna trygghetszoner gång på gång.

Boken visar på vikten av att ge upp sin självupptagenhet, att bli mera ödmjuk och att som läraren säger – att hävda sina åsikter handlar mera om behovet av att vara skitviktig än att förklara sin sak.

Boken ger tankeväckande inblickar i att helheten är något annat och mycket mer än delarna. Och i aikidons livsfilosofi.

Foto: Flickr
Inlagt av Gästbloggare Britt-Inger Hillhammar Ekberg

Boken finns att köpa på http://www.zethmoberg.com/Zeth%20Moberg.html
Här finns en recension av Den pastellblå hunden.

Zeth Moberg finns på Facebook: http://sv-se.facebook.com/people/Zeth-Moberg/628508132

Svenska anställda kläcker i snitt en halv idé per år. I Japan är motsvarande siffra 20 och vid en generell internationell jämförelse ligger vi riktigt illa till. Orsaken? Dåligt ledarskap, bl a att chefer inte tror på de anställdas kapacitet och att de vill “komma på” alla lösningar själva.

Om detta tragiska tillstånd kan man läsa i en nyligen publicerad bok av Louise Östberg , som handlar om de små idéernas betydelse för företags framgång och som bygger på intervjuer med representanter för 50 företag i Sverige och 300 internationellt.

Författaren påpekar att Sverige redan på 40-talet var först med att lagstadga om hur man ska hantera medarbetarnas idéer. Med korta beslutsvägar och platta organisationer borde det finnas förutsättningar för en god hantering, men tyvärr lyssnar inte dagens chefer tillräckligt på medarbetarnas förslag till förbättringar och utveckling av verksamheten.

Det är nämligen de “små” organisationsspecifika idéerna, som är speciellt värdefulla för utvecklingen av företagets verksamhet. Stora idéer kräver mer resurser och är också svårare att genomföra.

Bästa sättet att mobilisera anställda är att se, lyssna på och sedan genomföra idéerna snabbt. Detta har bl a rederiet Stena Line tagit fasta på. Sedan tre år tar man här strukturerat hand om sina anställdas idéer. Idéflödet från personalen är så kraftigt att man skapat en egen avdelning för att hantera alla idéer. Man uppskattar att ca 20 procent av inkommande förslag går att använda. Hos Stena Line blir man dessutom riktligt belönad, ja upp till 10.000 kr kan en bra idé inbringa.

Mer om ovanstående finns att läsa i Dagens Industri från mån 24 maj. (papperstidningen)
Boken som nämns ovan heter “Små idéer och stora resultat” av Louise Östberg och finns på SIS Förlag.
Se även intressant inlägg om idéer och kreativt tänkande på Företagande.se
Och varför inte tanka lite inspiration från tänkolog PA Ståhlbergs nya bok Tänk det Otänkta!

Se även tidigare inlägg på Plyhmbloggen:
Kreativitet ett framtida krav  och
Från idé till lysande affär

Foto: Flickr
Inlagt av Birgitta

Kan presentationen av en kvartalsrapport vara kul? Och kan humor vara en naturlig del av ledarskapet? Ja, det är frågor som diskuteras när Roa Produktion, ett produktionsbolag inom stå-upp-komik utbildar chefer i humor. Första utbildningen (se artikel i VA)  hölls i början av oktober och fick bra gensvar.

Att en ledare är personlig och pålitlig anses ju viktigt. Och att ha en chef med karisma, som man kan skratta tillsammans med är definitivt ett plus. Men är humor en väsentlig del av ledarskapet?

Thomas Järvheden, årets manlige komiker 2004 utbildar i komisk retorik. Enligt Thomas är det A och O att vara närvarande, att känna in och ta de tillfällen som kommer. Och att det då inte heller är någon risk att uppfattas som flamsig och oseriös om man skämtar om viktiga saker. I en företagskultur där man kan tillåtas ha roligt är det god stämning och det påverkar i slutändan även hälsan.

Enligt Thomas kan alla utveckla humor som egenskap och han ger några snabbtips:
- Var realistisk – du blir kanske ingen komiker, men behöver inte vara en tråkig chef
- Titta på stand-up-komikerna (se några länkar nedan)
- Undvik sexistiska skämt

Och kanske kan du testa att lägga in en seriestripp nästa gång du drar resultatet?

Visst är humor en personlig tillgång, men också en tillgång för omgivningen. Vi mår bra i en humoristisk atmosfär och att ett gott skratt förlänger livet är ju vetenskapligt (?) bevisat. Men att som ledare “använda humor” i såväl kommunikation som ledarskap måste bottna i en personlig trygghet och att det känns naturligt. Annars blir det lätt ansträngt och t o m negativt.

Jag funderar också på hur det är med den ”svenska mentaliteten” - har vi svenskar humor och vågar vi använda den?  Och finns det någon differens i hur en manlig respektive kvinnlig “humoranvändande” chef uppfattas?

Kanske vill du gå utbildningen “Skratta dig till framgång”? eller Bättre chefer med en gnutta humor!
Kolla in några ståuppare – Extras,  eller   Lenny Bruce,   eller besök Norra Brunn för att se Hasse Brontén  eller Eddie Izzard, som besöker Sverige i december!     
Läs om “Hur du höjer din humorfaktor”
Hur “Skrattet gör dig till en bättre chef” i Byggvärlden
Eller om sambandet mellan humor och välmående, om skrattklubbar och skrattyoga?

Foto: Flickr
Inlagt av Birgitta