Size zero-butiken Miss Skinny var en PR-bluff. Men att det nya ”modeföretaget” som marknadsförde sig med Say bye bye to normal och Do you fit in? inte alls ville sälja smala jeans till undernärda tjejer utan istället engagera folk i debatten kring ätstörningar var väl ändå inte så chockerande? Vi har tidigare skrivit om marknadsföring genom osanning i och med Tommy Nilssons PR-kupp BLACK.
Frågan är hur kul det är egentligen? För de som lider av ätstörningar räcker det nog med att se ordet skinny i kombination med ett par smala ben för att hoppa över ännu en måltid. Och vill vi som målgrupp med jämna mellanrum låta oss luras av dessa PR-kupper bara för att det ska väckas ett engagemang eller en åsikt?
Miss Skinny’s kampanj är gjord av Frisk & Fri, riksföreningen mot ätstörningar och PR-byrån Shout. Visst är tanken god, ätstörningar är en hemsk sjukdom som måste tas på allvar men frågan är om det mest effektiva sättet är att efterlikna en av de många annonser som modeindustrin producerar? En bransch som tjänar enorma summor pengar på just skeva ideal som inte längre upprör nämnvärt. Debatt har det dock blivit, tyvärr kanske inte med den effekt som Frisk & Fri hoppades på.
Uppdatering 20130927 – Bra sammanfattning av Claes de Faire, chefredaktör på Resumé
Video: YouTube
Inlagt av: Josephine Ferguson
Bra skrivet! När ska vi inse kortsiktigheten i dessa kampanj-kupper? Och varför ska det vara så svårt att använda sanningen som kommunikationsbärare? Har sammanställt mina tankar kring Miss Skinny, Black och kupper i allmänhet: http://www.carlfranzon.com/2013/09/om-kony-black-och-miss-skinny/