Så här lagom till semestern brukar ju folk få för sig att de ska försöka få tid att läsa en bok. Därför vill jag tipsa om en av de mest intressanta böckerna jag har läst på länge: The Heart and the Fist, skriven av Eric Greitens som delar med sig av sina tankar, upplevelser och ambitioner i jobbet som Navy SEAL.
Efter nästan fem månader i USA, ett land där över en miljon invånare arbetar inom det militära, kände jag att det var på sin plats att läsa något som kunde få mig att förstå varför så många amerikanare fortfarande är beredda att ”serve their country”.
Jag sträckläste när Eric Greitens berättade om sina volontärresor till Kroatien, studier vid Oxford, boxningsmatcher, världens tuffaste BUD/S träning och sin tid i diverse länder med oroligheter. Samtidigt undrade jag om den här hjälten Eric Greitens verkligen fanns på riktigt. Han förklarar att: You have to be strong to do good, but you also have to do good to be strong. Kombinationen av medmänsklighet och mod är Erics viktigaste resurser.
Boken har gett mig en lite annorlunda uppfattning om amerikanare och deras kamp i jakten på fred. Utan att vara särskilt patriotisk eller krigsfixerad skildrar Eric en värld som majoriteten av oss aldrig kommer att få uppleva annat än på TV.
Efter att ha gjort en hel del research om Eric har jag förstått att han är en ledare utöver det vanliga. The Heart and the Fist är en spännande bok för alla som är intresserade av ledarskap och USAs war on terror ur en soldats perspektiv.
I onsdags var det 420 här i USA, en dag då amerikanarna samlas klockan 4:20 pm för att röka gräs tillsammans. Denna ”tradition” började på 70-talet i California då studenterna samlades utanför skolan eller på campus för att röka marijuana.
”420/Green Day” gjorde i onsdags inte mycket väsen av sig här men jag kan tänka mig att det såg annorlunda ut på Austin’s många campus… Austin är ju en lite ”weird” stad, förra helgen hölls här t.ex. Austin Reggae Fest och jag har nu kommit fram till att man får någon slags ”Christianiakänsla” då man ser folk i hängmattor nere vid floden i hemmasydda klänningar med batikmönster.
Debatten angående legaliseringen av cannabis är fortfarande aktuell, både i USA och Sverige och angående 420-dagen fick jag en länk skickad till mig angående programmet Verkligheten i P3 där psoriasissjuke Mattias, som vill ta 420-traditionen till Europa och Sverige, intervjuas angående användandet av cannabis som läkemedel. Mattias har provat många mediciner mot sin smärta och påstår att endast cannabis hjälper.
Det är svårt att ta ställning till både legalisering av cannabis och om drogen ska få användas i medicinskt syfte, speciellt då man lyssnar på Mattias historia. Minskar verkligen användandet av tyngre droger om vi i Sverige legaliserar cannabis? Visst kan cannabis vara farligt, men samma sak gäller väl egentligen för alkohol. Fast vad vet jag, jag har ju aldrig ens rökt på. Vad tror ni?
På Plyhmbloggen har vi tidigare skrivit om debatten då California i november 2010 röstade om legaliseringen av cannabis.
Här berättar den amerikanske komikern Bill Maher om sitt förhållande till cannabis.
Just nu har Sveriges tv-tittare ett enormt stort intresse av framgångsrika mäns fruars vardag: Svenska och norska Hollywoodfruar, desperata (fiktiva) fruar och snart skånska framgångsrika fruar och The Hamptons-fruar. Tydligen letade produktionsbolaget även efter en homosexuell kille som levde lyxigt “hemmafruliv” i USA, men det var ingen som hörde av sig.
Vad är det egentligen som intresserar oss? Anna Ankas klagande på trädgårdsmästaren, Maria Montazamis ostkrokar, Agnes Nicole Winters senaste musikvideo till A Real Man eller Päivi Hackers pole dancing? Det diskuteras och framförallt kritiseras flitigt både på internet och i lunchrummet men ändå kan vi inte stänga av tv’n. Är detta en så främmande värld för majoriteten av oss svenskar att vi inte kan låta bli att fascineras eller är det bara den svenska avundsjukan som kommer fram när dyra smycken, bilar och hus visas upp?
De framgångsrika männen då? Vad gör de när fruarna botoxar pannan, spår sig och shoppar? Arbetar antagligen, och vem är intresserad av det? Kanske en målgrupp bestående av män? Jag tror att det hade varit ganska intressant att istället få följa alla dessa fruars män i deras arbeten. Lite mer business helt enkelt (men ändå en “lyxig” tillvaro för de som nu vill se detta).
För den som hellre vill läsa om livet som lyxhustru rekommenderas den nya boken The Devil’s Casino av Vicky Ward (hustru till fd Lehman Brothers-direktören Bradley Jack). Vicky berättar om den perfekta ytan, människans svagheter, pengars korrumperande makt och farorna med hybris. Livet på Wall Street låter spännande jämfört med höstens tv-utbud.
