Två personer i min närhet belönas i dagarna med guldklocka för lång och trogen tjänst. Det betyder att man varit 25 år på samma arbetsplats och det har fått mig att fundera lite. 25 år är en väldigt lång tid. Jag har kompisar som är 25 år, de är födda 1985. Det var samma år som man startade om man får guldklocka i år. 1985 var det året Arne Treholt dömdes till 20 ås fängelse för spioneri och LiveAid galan sändes över världen.
Planerade man att vara på samma arbetsplats i 25 år på den tiden? Jag tror inte det, men om arbetet varit utmanande och arbetsgivaren generös så kan jag förstå att man stannar kvar. Personligen skulle jag ha svårt att stanna på samma ställe så länge och samtidigt känna mig utmanad. Jag vet att dessa båda 25-årsjubilerande killar trivs bra på sina arbetsplatser och har haft en karriärutveckling, men ändå – undrar de aldrig hur det är på andra ställen?
I dagens läge tror jag ingen planerar att stanna så länge vare sig på arbetet eller i någon annan relation över huvudtaget. Som rekryterande chef i medelåldern var det viktigt att ha medarbetarnas perspektiv klart för sig. De flesta ungdomar har i dag ett ettårsperspektiv på sitt yrkesval, kanske två år om de ska tjäna ihop pengar för att resa till andra sidan jordklotet. Hur ska den målbilden kunna matcha företagets önskan om en kontinuitet och möjlighet att utveckla sina medarbetare?
Det är viktigt att arbetsgivare har en klar strategi för vad som attraherar ungdomar till en arbetsplats, hur man utvecklar deras talanger och hur man ser till att hålla utmaningen vid liv. Vill man egentligen som företag ha medarbetare kvar i 25 år? Hur ser man till att de blir mer anställningsbara, vilket kanske gör dem mer öppna för att byta arbete?
Inlagt av Gästbloggare Lena Göthberg
Foto: Flickr
Se gärna även: God Affärsutveckling med personalen som grund på Företagande.se
Så här tyckte Centerpartiet i Almedalen: Så vill vi modernisera Sveriges arbetsmarknad
I GP om att Utveckla din kompetens
Det här vill talangerna ha – enligt tidningen Chef
Uppdatering: Testa dig, är du redo att gå vidare i karriären (på E24)
En spännande reflektion, Lena. Har själv filosoferat över detta ämne idag, då gällde det ändringar i sjöfartsutbildningar på gymnasie- och högskola. Är man född -85 eller så, tänker man nog på guldklocka som ett rent straff eller bevis på misslyckande. Få kommer att söka utbildningar som låser in en i ett fack för livet.
Eva,
Jag tror Du är inne på samma spår som jag, men jag känner mig kluven, jag har fått kommentarer som handlar om att det är individuellt, man känner att man utvecklar sig och då stannar man kvar på samma arbetsplats. Poängen med mitt inlägg var att det är viktigt att inse att det kanske inte råder samma värderingar när man nått till den punkten i karriären att man rekryterar som det gjorde när man själv blev rekryterad (:
Lena
vilken slående kommentar till denna ”klockvärld ” som hela tiden även sjunker i värde år för år, jag har ju min dagliga verksamhet bevis på alla lyckliga 25-års anställdas fina guldur som man är så rädd om och bara använder vid fina tillfällen så man inte skall ”slita ” på klockan …och istället så sjunker värdet och har man riktig otur så blitr man av med den i ett inbrott och blir då ersatt istort sett ett skrotvärde ,,, så var det me de 25-arbetsåren…
Ja, det är ju en annan intressant synpunkt på värdet av arbetsinsatsen!