Om man följer den svenska enfrågedebatten om vems intresse börsbolag ska verka för fokuserar media i synnerhet på en målgrupp – börsbolagens koncernledningar och framför allt dess VD:ar. Intresset och motivationen styrs av bonus. Finansmarknadsministern Mats Odell driver denna fråga på årets bolagsstämmor, inga bonusar, tack.
SvD-tecknaren Jan Berglin med sina träffsäkra betraktelser av tillvaron har flera mycket träffande iakttagelser om bonusar, bland annat i en strip från ”Välkommen till Fjuckby”:
Den ena Berglin-karaktären säger ”Carl-Henric Svanberg tycker att bonusar ska finnas kvar eftersom toppchefer är tävlingsmänniskor som sporras av detta”, varpå den andra replikerar ”Jaha…vilka slags tävlingar tänker han då på? Terrängloppet ”Dagis runt” där alla får medalj o bulle oavsett resultat? Riktiga tävlingsmänniskor vet att man inte får ett skit om man är usel!!”
Lyfter man blicken från vår perifera bakgård till den anglosaxiska världen besvaras frågan annorlunda om börsbolagens målgruppsfokus. Fram till finanskrisen gällde shareholder value, börsbolagets förmåga att få en optimal marknadsvärdering, generera vinst och utdelningar. Nu har till och med GE:s tidigare koncernchef Jack Welch, mannen som gav begreppet ett ansikte, vänt ryggen åt det med orden; ”On the face of it, shareholder value is the dumbest idea in the world, shareholder value is a result, not a strategy . . . Your main constituencies are your employees, your customers and your products.”
Även mitt husorgan The Economist har uppmärksammat frågan under rubriken ”A new idolatry”. Kvartalskapitalismen får ge vika för mer långsiktiga målsättningar där – ta daa – andra stakeholders så som kunden och rent av de anställda ska ställas i första rummet.
Orsak och verkan, upplysningstidens mantra, kanske åter kommer i ropet.
Läs även på economist.com: ”A new idolatry” , i DI ”Direktörerna drar ifrån på lönerallyt” och på svd.se: ”Kritiserade bonusar godkändes”
Inlagt av Gästbloggare Jakob IvarssonS/Stakeholder communication
Panel member Reportwatch.net Annual Report on Annual Reports
Foto: Jakob Ivarsson
Nyktert och välkommet inslag i dinosaurernas kamp för sin existens!
Värdet för aktieägarna handlar ju om precis det de slåss för genom att tillsätta CEO’s som skall maximera vinst eller minimera kostnad – nämligen avkastning på deras insatta pengar. Men dessa ”exekverare” har oftast ingen aning om vad syftet eller meningen med verksamheten är – varför den finns till.
Tänker på CBS 60minutes intervjuer på Wall Street efter kraschen om vad som skapat denna grupp giriga människor och som drev dem till dessa spekulationer. – En kedja av ständig bonus/löneökning vars acceleration inte kunde brytas utan att synliggöra den fiktiva värdeökningen av affärerna.
Bättre det än att hamra på med den drucknes envishet. Så hårt som att de – ledningen- inte har någon aning kan jag inte påstå. Däremot kan mål och medel hamna skevt, där måluppfyllelsen i vissa fall kan tyckas diskonteras i förhand.