För några år sedan fick jag turen att jobba på Göta Kanal-båtarna; en av de vackraste arbetsplatserna i Sverige. Söderköping, Bergs slussar, sjön Roxen och Borensberg är bara några av alla sevärdheter längs den 190 km långa handgrävda kanalen. Visst uppskattar även jag 200 år gammal historia men min (och även passagerarnas) uppfattning var att kanalkryssningen behövde moderniseras. Strömma verkar ha tagit till sig av kritiken för i sommar sjösätts Rockbåten.
M/S Wilhelm Tham kommer att förvandlas till en slags turnébuss på vatten där det bjuds på konserter längs kanalen, allt för att attrahera en yngre målgrupp (enligt min uppfattning måste allt under 65 klassas som ungt i det här sammanhanget!). Passagerarna åker alltså tillsammans med artisterna vilket säkerligen blir en oförglömlig upplevelse.
Jag tycker att konceptet känns spännande och helrätt och jag hoppas verkligen att Pernilla Andersson, Uno Svenningson och Tommy Nilsson kan locka både utländska och inhemska turister att gå ombord på denna svenska sommarklassiker. Jag kanske i och för sig hade kallat det för pop, vispop?! Men visst låter rock bättre! Framför allt är det roligt att Strömma vågar göra något nyskapande och annorlunda av en så klassisk upplevelse.
När kvicksilvret stiger åker långbyxorna av och shortsen på. Och kring shortsens vara eller inte vara i stadsmiljö finns olika åsikter. Hemma hos Magdalena Ribbing, vår mesta folkvettsexpert och etikettrådgivare börjar telefonen genast gå varm. Är det ok med shorts i stan?
Enligt Magdalena ska man inte ha shorts på jobbet, på krogen eller i mataffären. Det handlar om hänsyn till andra människor och det är inte ok med exponering av lurviga (!?) och svettiga (!?) ben.
Ja, det verkar vara skillnad på manliga och kvinnliga ben – en pub i Karlskrona anmäldes förra veckan till diskrimineringsombudsmannen av en man som inte fick komma in klädd i shorts. Kvinnor på samma pub sägs ha visat betydligt mer ben.
Patrik Steorn, modevetare förklarar att stilkoder är en process i ständig förändring och här reflekteras samhällsutvecklingen som sådan. Idag är gränsen mellan arbete och fritid mer flytande än någonsin. Det märks även när vi klär oss.
Pelle Strandberg, PR-konsult har flera banker som kunder. Där existerar visserligen inte shorts på arbetstid, men dock slipslöst och ej vit skjorta i vissa sammanhang. Så trenden mot mer avslappnat finns även här. Även om det nog dröjer innan vi får se korta byxor i bankmiljö.
För gemene man verkar numera korta byxor hur som helst vara acceptabla i stadsmiljö och den generella uppfattningen är tydlig – vi går mot en mer avslappnad klädstil och det är helt klart en trivselfaktor.
Nu när vi är mitt inne i en värmeperiod och dessutom närmar oss semestern känns det väl rätt skönt att tagga ner med ett par shorts. Som förresten USAs första dam Michelle Obama gjorde redan förra sommaren.
Just nu har Sveriges tv-tittare ett enormt stort intresse av framgångsrika mäns fruars vardag: Svenska och norska Hollywoodfruar, desperata (fiktiva) fruar och snart skånska framgångsrika fruar och The Hamptons-fruar. Tydligen letade produktionsbolaget även efter en homosexuell kille som levde lyxigt “hemmafruliv” i USA, men det var ingen som hörde av sig.
Vad är det egentligen som intresserar oss? Anna Ankas klagande på trädgårdsmästaren, Maria Montazamis ostkrokar, Agnes Nicole Winters senaste musikvideo till A Real Man eller Päivi Hackers pole dancing? Det diskuteras och framförallt kritiseras flitigt både på internet och i lunchrummet men ändå kan vi inte stänga av tv’n. Är detta en så främmande värld för majoriteten av oss svenskar att vi inte kan låta bli att fascineras eller är det bara den svenska avundsjukan som kommer fram när dyra smycken, bilar och hus visas upp?
De framgångsrika männen då? Vad gör de när fruarna botoxar pannan, spår sig och shoppar? Arbetar antagligen, och vem är intresserad av det? Kanske en målgrupp bestående av män? Jag tror att det hade varit ganska intressant att istället få följa alla dessa fruars män i deras arbeten. Lite mer business helt enkelt (men ändå en “lyxig” tillvaro för de som nu vill se detta).
För den som hellre vill läsa om livet som lyxhustru rekommenderas den nya boken The Devil’s Casino av Vicky Ward (hustru till fd Lehman Brothers-direktören Bradley Jack). Vicky berättar om den perfekta ytan, människans svagheter, pengars korrumperande makt och farorna med hybris. Livet på Wall Street låter spännande jämfört med höstens tv-utbud.
För inte länge sedan publicerades en internationell undersökning, som visade att fotboll är det absolut största samtalsämnet när män träffas på puben. Även om män inte har så mycket gemensamt brukar de ofta kunna förenas genom fotbollssnack. Dessutom tillåts det plötsligt att visa otroligt starka känslor; skrik, vrål, svordomar, kramar, pussar, gråt osv.
Just alla dessa känslor har den påhittade (pro-rugby) reklamen för ölproducenten Guinness använt som inspiration. “Reklamen” som togs fram av byrån EHS 4D och belönades med Chairman Award vid Chip Awards (reklamtävlingen utan några som helst regler eller begränsning av kreativitet) driver flitigt med fotbollsvärlden.
Jag har alltid undrat hur det är möjligt att engagera sig så känslomässigt i en sport där man själv inte deltar eller direkt påverkas av resultatet. Därför gjorde jag lite research, så här i VM-tider.
- Idrotten är en manlig sfär, den har maskulina förtecken med allt det här att tävla, konkurrera, vinna och så vidare. Idrotten bli den plats i samhället där män har ett icke-ifrågasatt tolkningsföreträde. Om män ska umgås spontant blir det nervöst, istället är män jättebra på ceremonier, att sätta upp tydliga ramar och skapa en ordning säger Jesper Fundberg, etnolog på idrottsvetenskapliga enheten vid Malmö Högskola.
Här har vi kanske svaret till männens relation till fotboll och känslor. När män tittar på sport tillsammans uppstår någon slags ritualiserad gemenskap där det är fritt fram för känsloutlopp- Även om dessa känslor enligt Jesper Fundberg ofta framstår som komiska; de är spontana i en mening, ändå mycket ritualiserade.
När männen blir osäkra på sin maskulinitet finner de alltså en trygghet i den rituella gemenskapen så att de slipper bli ifrågasatta. (Jag läste för övrigt någonstans att fotbollen är en värld av män för män, vilket skapar en homofobisk paranoia som ständigt måste försvaras. Verkar jobbigt.).
Jaja, kanske lika bra att de fortsätter att ritualumgås under VM, derby, vänskapsmatcher, allsvenskan och allt vad det heter. Vad är det för typ av män som intresserar sig för rugby då? “Riktiga” män? (=Känslokalla?)
Sagan blev verklighet och verkligheten var som en saga när kronprinsessan fick sin prins i helgen. Det var fest, kärlek i luften och höga förväntningar i den kungliga huvudstaden när hundratusentals människor samlades för att få en skymt av brudparet. Vi som trängdes på Stockholms gator delade dagens upplevelser med många miljoner tv-tittare över hela världen.
Säkert uppstod en del fadäser under dagen men de var i så fall endast märkbara för de initierade och alla arrangörer/ansvariga kunde med rätta dra en lättnadens suck efter väl förrättat värv. Allt gick enligt plan och det blev inga överraskningar i detta välregisserade spel där även några ”vanliga dödliga” fick sola sig i den kungliga glansen.
Jo, en överraskning – Daniels fantastiska tal under bröllopsmiddagen. Från att ha framstått som en blek skugga bredvid den drillade Victoria fick vi nu se en helt annan person träda fram i rampljuset. Brudgummens tal rev ner flera minuters ovationer och intet öga var torrt när han med passion betygade sin nyblivna hustru sin kärlek. “Osvenskt” och befriande chosefritt! Kanske blir det som Herman Lindqvist förespår: att det kommer att bli inne att tala om kärlek!?
Tänk att ett litet ord kan väcka så ont blod. Efter flera timmars mangling hos Obama skulle Svanberg äntligen revanschera flera månaders tystnad och otillgänglighet genom att hålla ett tal till världen. Han började bra med ödmjukhet, ursäktande och ansvarstagande. Sedan kom en liten felsägning (?) – han talade om de utsatta medborgarna som ”small people”.
Att kalla de berörda “small people” var inte bra. Inte alls bra. Den samlade internationella pressen fick hicka.
Annars var väl innehållet i tillkännagivandet helt ok. BP ställer in utdelningen och upprättar katastroffond. So far so good.
Men nu är alltså Svanberg ute i kylan igen. Nästan lite synd – han menade säkert väl. Men det hjälper inte på hans nivå. Där är kraven villkorslösa.
Framsidan på gårdagens SVD dominerades inte av varken prinsessbröllop eller fotbolls-VM utan av Försvarsmaktens påkostade reklamkampanj. USA-inspirerad action med vapen och snabba båtar (inspelat i Sydafrika med inhemska skådespelare; det blev billigast så) visar vad som krävs för att arbeta inom Försvaret. Rekryteringskampanjen har i media beskrivits som lättsinnig, ansvarslös och framförallt en stor bluff.
-Reklamen skapar en falsk bild av verksamheten, och det kan bl a locka stridslystna personer som inte passar in, säger officersförbundets ordförande Lars Fresker.
Enligt Mats Ekdahl, f d chefredaktör på tidningen Resumé, kan/bör en myndighets information inte genomföras som ett företags säljreklam. Dessutom är budskapet diffust med den återkommande frågan “Har du det som krävs för att ha en åsikt?”. En åsikt om vad? Som tur är verkar jag inte ensam om att ha denna uppfattning:
-Vi är många inom Försvarsmakten som tycker att kampanjen är obegriplig. Då har vi fått svaret att vi inte ska begripa eftersom vi inte tillhör målgruppen under 25 år, säger en officer som tidigare arbetat med rekrytering.
Men enligt SVD’s enkät verkar även målgruppen osäker och frågan är väl om DDB’s 25 miljoners reklam ens uppfattas som en rekryteringskampanj.
Jag tycker att det är tråkigt att reklamen blev en flopp. Nu när värnplikten avskaffas behöver Försvaret verkligen använda sig av slagkraftig marknadsföring där budskapet når fram.
Nästa gång kanske Försvarets egna professionella filmteam (Combat Camera) ute vid frontlinjen kan dela med sig av sitt dokumenterade material för att nå ut till blivande soldater och sjömän. För nu svarar reklamkampanjens målgrupp på SVD’s fråga angående kampanjens egentliga budskap: “Jag har ingen aning om vad det där betyder. Ingen bryr sig“.
Samtal med Jesper Holm, ordförande i Värnpliktsrådet och Erik Lagersten, informationsdirektör i Försvarsmakten finns här.
Visst kan man skratta åt filmen med BPs hantering av en uthälld kopp kaffe. Men eftersmaken är bitter. Vi står inför världens (?) största miljökatastrof med konsekvenser, som i dagsläget inte på något sätt går att överblicka. Varken ekonomiskt, politiskt, socialt eller miljömässigt.
Kommunikativt har BP-ledningen gjort alla misstag som det överhuvudtaget går att göra. Och under de senaste veckorna har man dessutom lyckats kläcka ur sig ett flertal pinsamma uttalanden. Några kommer garanterat att gå till historien.
Hittills uppgår kostnaderna för oljeläckan i Mexikanska golfen den 22 april till ofattbara 1,6 miljarder dollar . Och det är ingen som vet hur stor slutnotan kommer att bli. I augusti (!) hoppas (!) BP kunna täta läckan permanent. Myndigheterna tror nu att läckaget uppgår till 40.000 fat per dag, varav 15.000 fat uppges tas om hand av BP. Från idag till mitten av juli kan den läckande mängden olja beräknas motsvara ytterligare mellan två-tre Exxon Valdez-utsläpp. Jämför då med att skadorna efter olyckan med Exxon Valdez utanför Alaskas kust inte är slutligt reparerade idag – efter tjugo år.
Ordförande Carl-Henric Svanberg har valsat runt flitigt i pressen. Mest har det då varit spekulationer kring var han håller hus och varför han är så osynlig. Diskussionerna går höga om vad som är lämpligt agerande för en styrelseordförande. Nu är det hur som helst slut med denna anonymitet. Via ett personligt brev är Svanberg under morgondagen kallad till samtal med Obama i Washington. Med det mötet kommer han definitivt ut i rampljuset. En exekutiv roll kanske vore på sin plats?! Eller är det för sent och det blir en snabb exit till vänster?
Idag börjar Think Britain, ett tredagars event där relationen mellan Göteborg och Storbritanniens näringsliv ska uppmärksammas och utvecklas genom bland annat seminarier, utställningar och garden parties i Trädgårdsföreningen. I centrum står allt från mode och design till networking och studier. Syftet med Think Britain är att skapa möjligheter i näringslivet, innovation och akademiskt utbyte med fokus på hur britter och svenskar ska kunna fortsätta att samarbeta.
Måndagen bjuder på flera intressanta seminarier om både läkemedel och entreprenörskap men min personliga favorit i programmet infaller först på tisdagen då Rööhska Museet arrangerar en utställning om den brittiska modedesignern och punkdrottningen Vivienne Westwood och dessutom firar The Queen‘s Birthday (detta kommer även att firas ombord på HMS Kent för dem som har fått tag i en inbjudan…) i form av tea party (självklart bjuds det på cucumber sandwiches!). Givetvis närvarar den brittiska ambassadören Andrew Mitchell.
På tisdagen bjuder också artisten och poeten Charlie Dark in till poetry slam och en creative writing workshop på Stadsbiblioteket men föredrar man att vistas utomhus går det istället att delta i The Nordic Golf Tournament vid Sankt Jörgens Golfklubb.
Det verkar som om Think Britain vänder sig till en bred målgrupp då till och med STS Språkresor kommer att trafikera Göteborgs gator med en röd gammal dubbeldäckare för att informera språkintresserade ungdomar om deras populära resor till England.
Think Britain har verkligen tänkt till för plötsligt har jag glömt bort alla Londons avgaser och den dåliga luften och blir nästan lite sugen på att flytta tillbaka när jag läser om tea parties, The Queen och Vivienne Westwood.
Mer om Think Britain som pågår 14-16 juni finns här.
Röda Korset får för tillfället stå syndabock för alla välgörenhetsorganisationer som använder pengarna till annat än till dem som behöver hjälp. Alternativet för mig är organisationen Kiva som arbetar efter principen “hjälp andra hjälpa sig själva”.
Jag hörde talas om Kiva när jag lyssnade på Amy Shuen för någon månad sedan. Jag har inte kunnat släppa tanken på möjligheten att hjälpa på ett sätt som vid en första (och andra) tanke utstrålar betydligt mer trovärdighet än vad Röda Korset för tillfället kan uppbringa.
Via modern teknik möjliggör Kiva för mig att hjälpa genom att låna ut pengar till entreprenörer i utvecklingsländer runt om i världen. ”Tanken är enkel. Tänk dig en kvinna som sitter hemma och syr kläder till försäljning. Hon har inte råd att investera i en symaskin, men skulle kunna tjäna betydligt mer om hon kunde det. Med ett litet mikrolån kan hon plötsligt mångdubbla sin verksamhet och lätt betala tillbaka lånet. Det gäller bara att komma över den första finansiella tröskeln.” (Tack Anna Koblank, DN)
Kivas idé är inte unik, men den är automatiserad och den är global. Jag erbjuds möjlighet att hjälpa, för från 25 dollar och uppåt, väljer jag själv ut låntagaren och kan följa hur det går via sajten. Själv har jag hittills varit med och delfinansierat 2 olika projekt (25 USD i varje projekt). Det jag avstår är den uteblivna sparräntan.
Idén är genialt enkel och engagemanget för organisationen sprids som ringar på vattnet i de sociala medierna (sök exempelvis på Twingly, bloggar.se, knuff.se m fl så får du se). Kiva-sajten är intuitiv och de jobbar bl a med Facebook widgets som gör det enkelt för mig som långivare att följa och sprida budskapet.
Kan du låta bli att pröva?! Vi på Plyhmbloggen kan inte låta bli att utmana: För de 10 första som läser detta inlägg och tar steget att delfinansiera ett (eller flera) Kiva-projekt (minimum är 25 USD) så gör vi likadant. Vill du anta utmaningen gör så här:
1. Delfinansiera minst ett projekt på Kiva á 25 USD
2. Skriv en kommentar till detta inlägg och länka i kommentaren till din profil på Kiva
Om 14 dagar så räknar vi ihop hur många det blivit och gör vår del av utmaningen (förhoppningsvis innebär detta 10 st nya projekt á 25 USD styck för vår del).
På Kivas hemsida kan man enkelt följa hur dessa till synes små lån har hjälpt miljoner människor i fattigare länder att förbättra sin tillvaro. Så här såg det ut igår kväll:
- Totala värdet av alla lån genom Kiva: $141,208,410
- Antal Kiva användare: 721,941
- Antal Kiva användare som har finansierat ett lån: 459,498
- Antal länder som representeras av Kiva långivare: 199
- Antal företagare som har fått ett lån genom: 363,976
- Antal lån som har finansierats genom Kiva: 195,441
- Andel av Kiva lån som har gjorts till kvinnliga företagare: 82.18%
- Aktuell återbetalningstakt 98.16%
- Genomsnittligt lånebelopp: $390.51
- Genomsnittlig total lånesumma per långivare $195.93
- Genomsnittligt antal lån per Kiva långivare: 5.72
Eniro, som ligger pyrt till efter flera års ekonomisk turbulens har ertappats med en Ferrari på halsen. Lyxbilen sägs ha införskaffats för att lånas ut som belöning till framgångsrika säljare. Men efter moget övervägande är nu bilen till försäljning och duktiga säljare ska belönas med den betydligt modestare tvåhjulingen Segway.
Det var Resumé som upptäckte att krisdrabbade Eniro satsat på treårsleasing av en 1,4 miljoners Ferrari F430. Månadens duktigaste säljare belönas av tradition med en säljresa – nu skulle man i stället få möjlighet att fräsa runt i Ferrarin under en månad.
Informationschefen Richard Wellemets sade sig inte känna till bilaffären när han blev tillfrågad av media. Men han lovade kolla upp det hela och lyckades faktiskt hitta bilen, som “av olika skäl” inte plockats ut. Nu är Ferrarin till salu för 1.745.000 kronor, men tills affären går igenom betalar Eniro leasingkostnaden på 40.000 kronor.
Jag har jobbat en hel del i krisdrabbade företag. Då pratas det flitigt om symbolvärde. Hos Eniro kan inte det begreppet vara speciellt väkänt. Eller det kanske har blivit det – därav Segways!?
På dagens di.se kan man läsa en artikel om Eniro under rubriken: Eniros VD får bonus för nyemssion. Det verkar finnas en hel del att tänka på. Vad är en Ferrari i det sammanhanget?
Med svensk sommar och sol kommer snart löpsedlar med rubriker som Så blev jag lådvinsalkoholist ochAlkohol farligare än LSD. Enligt undersökningar dricker svenskarna 20 % mer på sommaren och nästan alla ungdomar tycker att det är lätt att få tag i alkohol. Vad passar då bättre än att informera lite extra om denna drycks oglamorösa sida? Jag är egentligen inget fan av skrämselreklam men Diageos interaktiva kampanj som riktar sig just mot marknadens minderåriga konsumenter berör.
Spritkampanjen Partyjourens provokativa banners med texter som “Sprit till skolavslutningen? Ingen åldersgräns! Bra priser! Hemkörning!” orsakade i förra veckan debatt på Aftonbladet och självklart blev även jag så nyfiken att jag klickade på reklamen (som senare togs bort). Jag kom till sidan RingRoger där jag varnades för starka scener innan jag ombads att ladda upp ett foto på mig själv och en vän. Därefter började en film om smuggelsprit med mig själv i huvudrollen. Filmen var välgjord och visade ett scenario som mycket väl skulle kan hända desperata ungdomar i behov av alkohol.
Den kontroversiella kampanjen ska enligt Diageo öka ungdomars förståelse för vad smuggelsprit är, vilka personer och intressen som ligger bakom och vad man väljer att bli en del av när man köper alkohol från bakluckan på en bil. Sajten har redan haft 73 000 besökare där hela 80 % har klickat sig igenom hela filmupplevelsen. Jag är övertygad om att målgruppen lättare kan förstå och ta till sig budskapet när det presenteras på ett sätt där de själva blir en del av marknadsföringen.
Tidigare har IQ’s filmer om alkoholens effekter fått stor uppmärksamhet. Den senaste “Hur dricker du?” och föregångaren “Rus” (som fick brons i Epica) visar upp alkoholkonsumtionens negativa effekter. På deras hemsida (Alkoholprofilen) kan du svara på 14 korta frågor om ditt alkoholintag och få reda på om du ligger i riskzonen. Som svensk kanske man borde göra ett test nu och ett i slutet av augusti.
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
Dålig kommunikation mellan ledare och medarbetare är kostsamt och följderna kan bli störande på många sätt. Kunder nonchaleras, medarbetare slutar ta ansvar för sina arbetsuppgifter och det är ett ständigt gnällande överallt.
Då är det dags att ta sig en funderare:
• Är du tydlig med vad du vill och vad du förväntar dig?
• Lyfter du oftare fram vad du inte vill i stället för vad du vill?
• Det är dags att du eliminerar “gnällandet” och föregår med gott exempel!
• Med rätt prioritering visar du vägen för eget ansvarstagande!
• Hur du säger saker och ting kan vara viktigare än vad. Var observant på din intonation!
• Brist på koncentration är respektlöst och du stämplas som opratbar!
• Lägg gamla misstag åt sidan när du ger beröm för en insats!
Min gamla mamma pratade alltid om Röda Korset med stor värme. Hon brukade sticka barnkläder till fattiga barn långt borta och flera månader före jul samlades “kretsen” för att slå in mängder av julklappar som så småningom såldes på julmarknaden. Och så minns jag snälla tant Edla, som i vått och torrt skramlade uppfordrande med insamlingsbössan utanför stora entrén till Domus.
Vi är många som undrar vad som hände….
God etik och moral är viktigt i alla sammanhang men i organisationer typ Röda Korset är det en hygienfaktor. Att jobba med välgörenhet/hjälpverksamhet förpliktigar, det är något att leva upp till och förvalta. Och så ska hjärtat vara med – det hör liksom till.
Varumärket Röda Korset har under senare tid blivit kraftigt besudlat av stöld, förskingring, alltför höga arvoden, lögner och bortförklaringar. Är det överhuvudtaget möjligt att restaurera?
Vad säger gräsrötterna? Har man fortsatt intresse att betala sina medlemsavgifter, som används till organisationens och styrelsens höga (enligt uppgift marknadsmässiga) arvoden och ersättningar? Dessutom bidrar medlemmarna med sin fritid och sitt engagemang. Jag förstår de som nu väljer att avstå.
Vad säger allmänheten? Lämnas bidrag med samma frekvens och nivå som tidigare?
Personligen har intresset minskat betydligt. Och det klassiska tvivlet om vad som “egentligen” kommer fram till mottagaren har fått en annan innebörd.
Häromdagen tillträdde Ulrika Årehed Kågström som generalsekreterare och började sitt uppdrag med att tala vid ett krisseminarium. Man kan förstå att det fanns en hel del att prata om.
Tyvärr konstaterar jag att tillträdande generalsekreteraren själv funnits i organisationen sedan 2006. I ledande befattning. Har hon sovit på sin post? Vari består hennes ansvar? Är hon rätt person att återupprätta det goda rykte och namn som Röda Korset åtnjutit i decennier?
För att inte tala om kvarsittande styrelseordförande Bengt Westerberg, som under lång tid schavotterat i pressen (speciellt DI). Häromdagen kunde vi dock se Westerberg i TV4 Nyhetsmorgon. Inte så dåligt faktiskt. Men han har en extremt tung ryggsäck att bära på.
Generalsekreterare Ulrika tror att det tar flera år att återskapa förtroendet för organisationen. Det är jag också övertygad om.
Nyligen tillträdde ännu en välbetald (?) befattningshavare – nämligen kommunikationschef Andreas Jansson. Förmodligen är ovanstående satsningar med krisseminarium och framträdande i Nyhetsmorgon hans verk. Helt ok. Men frågan är om det räcker att lappa och laga. Förtroendet är skadat i grunden. Vilket resultat kan man visa upp? Krävs det ytterligare personbyten?
Det är kanske också på sin plats att påminna om att Röda Korsets grundprinciper är humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet.
En del av ovanstående information fanns att läsa i Dagens Industri den 3 juni. (papperstidningen)
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
Nedräkningen har börjat och den 19 juni kulminerar den kungliga yran med vigselceremoni i den till tänderna upprustade Storkyrkan. Romantiken blommar, men samtidigt är också sköna slantar i omlopp. De officiella bröllopsprodukterna från 18 utvalda och godkända företag har hittills inbringat royaltyintäkter på 4 miljoner kronor till kronprinsparets bröllopsstiftelse. En stiftelse, som syftar till att främja hälsa och motverka utanförskap för barn i Sverige.
Mellan 7 – 14 procent av försäljningsintäkterna från bröllopsprodukterna tillfaller bröllopsstiftelsen och ju närmare bröllopet desto större lär intresset bli för produkterna – allt från choklad, mazariner och kaffe till glas och tenn.
Under veckan pågår flera lysningsmottagningar och många har valt att uppvakta bröllopsparet genom bidrag till just bröllopsstiftelsen, bl a har ett trettiotal svenska storföretag skramlat ihop ytterligare 8 miljoner kronor.
Handeln med bröllopsprodukterna är dock bara en pytteliten del relaterad till beräknad total kommers. Svensk handel och Handelns utredningsinstitut beräknar att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kommer att uppgå till 2,5 miljarder kronor. Dessutom förväntas handeln få ett tillskott på 100 miljoner kronor i samband med att en mängd turister kommer hit.
700 – 800 utländska journalister beräknas bevaka bröllopet och värdet av den förhoppningsvis positiva exponeringen är ju svårt att uppskatta. En god förstärkning av varumärket Sverige torde dock kunna räknas hem.
Handelsminister Ewa Björling har också förhoppningar – Alla blickar kommer att dras mot Sverige och det är nu vi har chansen att visa vilket modernt, öppet och innovativt land vi är och koppla Sverige till svenska företag. Den kopplingen behöver förstärkas.
