Bra idéer som sprids utan kommersiella intressen? Det låter för bra för att vara sant. Det är dock det närmaste jag kan komma för att beskriva TED - “Ideas Worth Spreading”, som drivs av en ideell stiftelse i USA. TED står för Technology, Entertainment, Design och x:et i TEDx betyder att eventet, som ägde rum i lördags för första gången i Göteborg, arrangerades på licens oberoende av den centrala organisationen, se http://www.ted.com/.
TED är ingen säljarena! Så även om du är en kreativ entreprenör, som står och talar får budskapet inte vara kommersiellt. Du får inte sälja dina produkter eller idéer, bara tala om hur de förändrat ditt liv eller hur de mottagits av omvärlden och kanske hur de kan förändra den.
Under lördagens event, med ett hundratal speciellt inbjudna gäster, genomfördes korta sessioner av en rad föreläsare - eller egentligen inspiratörer, som gick upp på scen och presenterade sina idéer på ett underhållande sätt. Vi fick höra allt ifrån varför det är idiotiskt att köra bil i stan till hur ljussättning i städer kan förändra upplevelsen av mörker. Men även hur mikrobiologi kan hjälpa till att stoppa ökenspridning. Alla föreläsare finns på http://www.tedxgoteborg.com/TEDxGoteborg/TEDxGoteborg_-_Speakers.html.
En mycket viktig del av TED-verksamheten är att budskapen sprids flitigt i sociala medier. Publiken uppmanas twittra, blogga eller på annat sätt sprida budskapet.
Jag kunde inte släppa känslan när jag lämnade TEDxgoteborg att ha varit på ett internet seminarium. Inte ett seminarium om internet utan att jag varit “inuti internet”. Utanför det mörka rummet med den upplysta scenen, de inspirerande talarna och allt det interaktiva kändes det lite tomt. Men inuti rummet var hela världen närvarande. Vi fanns på nätet med de starka budskapen på samma gång över hela jorden, tillgängliga för alla som har internet. Jag har aldrig upplevt världen så liten! Och det bekräftades när moderatorn till publikens stora jubel läste upp ett twittermeddelande från världens tak - Nepal!
En sak är helt säkert, jag ska gå på TEDx igen, jag har redan laddat hem TED applikationen till min iPhone och kommer att lyssna på talare från hela världen!
Funktionshandikappade Praktikant-Jerry har väckt enorm uppmärksamhet som ny praktikant i Icas omtyckta och prisbelönade reklamfilmer. Ovanstående film har t ex visats 243 161 ggr på You Tube och Jerry/Mats Melin har ett fyrtiotal grupper och fanklubbar på Facebook.
Filmerna om Praktikant-Jerry väcker många känslor, men mottagandet har på det hela taget varit mycket positivt. Före projektstart togs kontakter med FUB, Förbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som välkomnade initiativet. Från Icas sida betonar man att avsikten är att lyfta fram de fördomar som finns i samhället och att det verkligen inte handlar om att göras sig lustig på någons bekostnad.
I en artikel i onsdagens DI “Svenska företag är fega” (finns tyvärr inte på nätet) läser jag om Icas vd Kenneth Bengtsson, som berättar om bolagets handlingsprogram “Vi kan mer”. I samarbete med bl a Samhall tänker Ica anställa mellan 500 - 1000 funktionsnedsatta personer för att jobba i butikerna. Inspiration till reklamfilmen och handlingsprogrammet “Vi kan mer” kommer från teaterensemblens Glada Hudiks uppsättning av “Elvis”. Jag såg själv föreställningen i Göteborg förra vintern. Fantastisk och tankeväckande! Se den om ni får tillfälle!
Ica har genom sina reklamfilmer, som började sändas redan 2001, hittat en väg att ta ställning och exponera sina värderingar. Men VD Kenneth nämner även idéer om att delta i olika mångfaldsprojekt och stöd till minoritetsgrupper som måste involveras i samhället, samt 65+are, som borde beredas tillfälle till fortsatt jobb om så önskas.
En eloge till Ica med VD Kenneth Bengtsson, som går i bräschen för den här typen av insatser och företagens sociala ansvar. Förutsatt är då att engagemanget är en hjärtesak och inte ett varumärkesbyggande på falska grunder.
Tisdag morgon samlades ett antal morgonpigga (?) DI-prenumeranter på Storan i Göteborg för att höra om en tidning i förändring.
DI:s nytillträdde chefredaktör Peter Fellman berättade om satsningen på fem olika produkter: papperstidningen, di.se, DI Weekend, tidskriften Dimension och så DITV. Dessutom tog han upp beslutet att skilja på exponering via nät och papper. Det ska inte kosta något att läsa informationen på nätet, men å andra sidan ska den heller inte överensstämma med materialet i den tryckta upplagan. Runt om i världen löses den här problematiken på olika sätt. Det ska bli spännande att följa utvecklingen här!
För oss utanför 08-området var också beslutet om satsning på lokal närvaro runt om i landet en positiv nyhet.
Peter betonade även hur viktigt det är att behålla känslan av litet företag och att brinna för sin uppgift. Personligen vill han fungera som inspiratör och kan tänka sig att - så tävlingsmänniska han är - jobba på att bli en bättre förlorare.
Gina Tricot startade för 12 år sedan och omsätter i år ca 2,3 miljarder kronor - vilken bedrift. Jörgen gav intervjuaren Lotta Edling, ny redaktionschef på DI en match med mycket raka och lite oväntade svar. En extra krydda i sammanhanget.
Med Jörgens målsättning “att alltid vara/bli lite bättre” förstår man att han trots framgångarna inte slagit sig till ro och jag gillade också det kluriga “att inte förändra såvida man inte kan förbättra, såvida man inte vill försämra”.
En lansering i Tyskland finns nu närmast på agendan. I gott sällskap med där redan befintliga H&M och IKEA. Lycka till!
DI:s initiativ till att möta sina läsare på hemmaplan uppskattas mycket. En träff (gärna med de lokala journalisterna Gerhard Larsson och Kim Lundin) då och då rekommenderas för utbyte av kontakter och idéer till gagn för båda parter. Gärna då också med lite mer tid för frågor och diskussioner!
Snart kan vi dricka Cocaine i Sverige, en amerikansk energidryck som innehåller 350 procent mer koffein än Red Bull. AO Blommor, ett företag utanför Helsingborg, kommer att stå för den svenska lanseringen. Men varför döpa en energidryck till en illegal drog och dessutom använda en logga som påminner om vitt pulver? Svaret är förstås en förhoppning om att det väcker uppmärksamhet i media, provocerar och resulterar i höga försäljningssiffror.
Cocaine tillverkas av Redux Beverages, som ägs av Jamey Kirby. Energidrycken har haft en otrolig framgång i USA, inte minst om man mäter i medieutrymme.
- Försäljningssiffrorna femdubblades på två veckor efter att den amerikanska livsmedelsmyndigheten stämplade marknadsföringen som olaglig. Då såldes drycken precis som droger; under disk och via bakdörrar, berättar Kirby för Las Vegas Sun.
I USA påstods det att Cocaine marknadsfördes som ett alternativ till kokain, därför sker numera marknadsföringen av drycken via företagets YouTube-kanal, My Space och den egna hemsidan Drink Cocaine. I Sverige talas det dock mer om produktens konsekvenser än själva marknadsföringen. Symptom som hjärtklappning och yrsel är vanliga vid överkonsumtion. Dessutom har dödsfall konstaterats då energidryck har blandats med alkohol.
Så vad händer om man provar lite Cocaine? För det första ger drycken en sockerchock (18g), som håller i sig i ca fem minuter. Efter detta börjar koffeinet (280mg) att verka och på grund av den enorma mängden utlovas en energikick på fem timmar. Jag vet inte om det låter så lockande, men den främsta målgruppen som utgörs av testpigga 16-25 åringar, är säkerligen mer lättillgänglig.
Den cyniska marknadsföringen av denna “onödiga” och förmodligen till och med skadliga produkt ger en dålig försmak.
Det finns också möjlighet att gå med i “Stödgruppen för att införa en åldersgräns för att sälja energidrycker med koffein och taurin till barn” på Facebook.
Kan presentationen av en kvartalsrapport vara kul? Och kan humor vara en naturlig del av ledarskapet? Ja, det är frågor som diskuteras när Roa Produktion, ett produktionsbolag inom stå-upp-komik utbildar chefer i humor. Första utbildningen (se artikel i VA) hölls i början av oktober och fick bra gensvar.
Att en ledare är personlig och pålitlig anses ju viktigt. Och att ha en chef med karisma, som man kan skratta tillsammans med är definitivt ett plus. Men är humor en väsentlig del av ledarskapet?
Thomas Järvheden, årets manlige komiker 2004 utbildar i komisk retorik. Enligt Thomas är det A och O att vara närvarande, att känna in och ta de tillfällen som kommer. Och att det då inte heller är någon risk att uppfattas som flamsig och oseriös om man skämtar om viktiga saker. I en företagskultur där man kan tillåtas ha roligt är det god stämning och det påverkar i slutändan även hälsan.
Enligt Thomas kan alla utveckla humor som egenskap och han ger några snabbtips:
- Var realistisk - du blir kanske ingen komiker, men behöver inte vara en tråkig chef
- Titta på stand-up-komikerna (se några länkar nedan)
- Undvik sexistiska skämt
Och kanske kan du testa att lägga in en seriestripp nästa gång du drar resultatet?
Visst är humor en personlig tillgång, men också en tillgång för omgivningen. Vi mår bra i en humoristisk atmosfär och att ett gott skratt förlänger livet är ju vetenskapligt (?) bevisat. Men att som ledare “använda humor” i såväl kommunikation som ledarskap måste bottna i en personlig trygghet och att det känns naturligt. Annars blir det lätt ansträngt och t o m negativt.
Jag funderar också på hur det är med den ”svenska mentaliteten” - har vi svenskar humor och vågar vi använda den? Och finns det någon differens i hur en manlig respektive kvinnlig “humoranvändande” chef uppfattas?
Det är intressant det här med handlingsutrymme och förtroendekapital – det tar lång tid att bygga upp men är enkelt att rasera. Vattenfall är ett aktuellt exempel: De har länge framställt sig som ett bolag som satsar på en förnybar framtid. Det som varit otydligt är hur liten nysatsningen (28%) varit i förhållande till satsningen på traditionella, mindre miljövänliga alternativ som kärnkraft och brunkol.
När löpsedlarna bland annat målar upp hur hela bolaget pantsätts vid en eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland - snacka om förtroendekris. När drevet går och alla börjar skylla på varandra får jag känslan att de inblandade ställt sig över den stora massan, ignorerat lagda direktiv och skyldigheten att föra en tydlig, rättvisande kommunikation till intressenterna.
För att lyckas med miljöarbetet krävs planerade och trovärdiga insatser. Då går det inte att fokusera kommunikationen på det goda och verksamheten på något helt annat. Jag läste att endast 20 av 1000 organisationer har en fungerande krisplan (enligt en kartläggning som BRM gjort) och efter den senaste tidens händelser hoppas jag Vattenfall är en av dessa. De har ett gediget arbete framför sig att renovera och återställa trovärdigheten i varumärket.
För att undvika denna totala trovärdighetskollaps hade det från Vattenfalls sida varit önskvärt med en större ödmjukhet och en tydligare kommunikation. Själva måste de önskat sig ett mer professionellt stöd från politikerna?
Lästips till Vattenfall och andra intresserade: Victoria Olausson är varumärkesstrateg, rådgivare i miljökommunikation för stora som små företag, frivilligorganisationer och kommuner, projektledare för WWFs Earth Hour och författare till boken ”Grön kommunikation - Hur du bygger värde för varumärket och världen”. Boken belönades av Sveriges Marknadsförbund med hedersomnämnande som Årets Marknadsföringsbok 2009. Victora har skrivit ett läsvärt inlägg i debatten på Resumé. Hon talar även på frukostseminariet ”Grön kommunikation - Goda värderingar och goda affärer - Hur hör de ihop?” i Stockholm den 27 november.
Förmodligen har många redan sett och hört talas om Matt. Men jag skriver om honom ändå för jag tycker det är en härlig story!
Matt, 32 år bor med sin flickvän Melissa och hunden Sydney i Seattle, Washington. Han har de senaste åren rest tre gånger runt hela världen. För att dansa. Senaste gången tillsammans med människor som sett honom dansa ensam på internet och som ville vara med . Under sex månader dansade Matt genom 39 länder på sju kontinenter. Den senaste resan gjorde han 2008.
Stride gum har fungerat som sponsor - tala om att få valuta för pengarna!
En av många kommentarer på You Tube:
Great Vid. Thats what people all over the world link together, no matter what religion or culture they belong to…
*thumbs up* for this project, showing us a little part of universal peace. Thank you!
Jag håller med - Matt dansande på alla dessa fantastiska platser runt om i världen tillsammans med alla glada och entusiastiska människor förmedlar känslor av hopp och glädje!
99 procent av Rysslands viktigaste medier finns i Moskva och bara ett dussintal publikationer ges ut i hela landet. Därför är förstås PR-marknaden också starkt centraliserad.
På regional basis är det mycket svårt att få information publicerad och det krävs betalning såvida man inte representerar ett myndighetsägt företag. Korruptionen är mycket besvärande, men å andra sidan kan man bli garanterad införande om man hostar upp en viss summa. Ja, man kan t o m specificera viss dag och plats i tidningen.
I Moskva tillämpas s k “stopplista” - mot ett visst belopp informeras PR-byrån om planerade införanden relaterade till kunder. Byrån kan då granska artikeln, ändra i den och t o m stoppa den - mot extra betalning förstås.
Det positiva är dock att de korrupta medierna ofta har en relativt begränsad läsekrets. I stället kan man koncentrera sig på några få, oberoende medier med stort inflytande, som trots allt finns även där.
Som PR-konsult fascineras/avskräcks jag av de arbetsförhållanden som beskrivs ovan, men kan inte heller låta bli att reflektera över de förändringar som pågår i vårt eget medielandskap med köpt plats och påverkan av sociala medier.
För mer information - Se Tendens Special nr 3 (finns ej i digital form) Leonid Konik, Chief Editor ComNews Group - och googla på PR Professionals Newsletter Juli 2009
Jag har sett den uppmärksammade dokumentären The Cove där Richard O’Barry (tidigare delfintränare för bl.a. tv-succén Flipper) avslöjar den fruktansvärda hemligheten i den på ytan så delfinvänliga staden Taiji i Japan. Här fångas enorma mängder delfiner där de perfekta exemplaren säljs vidare till delfinarium och nöjesparker för miljontals kronor.
De som anses värdelösa (en årlig fångst på 23 000) förs till en avlägsen vik där vattnet har färgats rött av blod. Här pågår den mest makabra masslakt av delfiner och jag kan inte tro att det jag ser är sant. Att Taiji och japanska myndigheter sett filmens regissör, Louie Psihoyos (före detta National Geographics fotograf) som en stor fiende är efter dessa hemska scener lätt att förstå.
The Cove belönades med publikpriset för bästa dokumentär på Sundance Filmfestival 2009 och har fått ett otroligt genomslag i amerikansk media (även i Sverige har inslag visats i bl.a. Nyhetsmorgon). Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig och de japanska myndigheterna ska nu vidta åtgärder. Hittills har 70 tillfångatagna delfiner släppts tillbaka i havet.
Jag imponeras av filmens noggranna och riskfyllda förberedelser och drivkraften att avslöja denna fruktansvärda hemlighet. The Cove är en verklig tankeställare och min dröm om att få simma med delfiner är som bortblåst.
Ja, det är en gammal sanning, som vi hört många gånger. Trots det träffar jag fortfarande förvånansvärt ofta på personer som inte tycks ha tagit till sig detta faktum (här pratar vi ju förstås önskad publicitet).
Den utmärkta tidskriften Fokus har låtit mediebevakningsföretaget Infopaq göra en studie över mediegenomslaget för de tio högst listade makthavarna i Sverige under oktober 2008 - oktober 2009.
Toppnotering alla kategorier når Maud Olofsson under Saab-krisen i februari, men Wanja ligger bra till med en riktig mediestorm under tre veckor i mars-april. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt alternerar med att vara mest omskrivna i svensk press. Och så i botten ligger de s k dolda makthavarna Marcus Wallenberg, Gustaf Douglas och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Familjen Wallenbergs motto “Att verka men inte synas” är ju en känd klassiker - men inte kan väl någon på allvar hävda att detta skulle vara något positivt idag?! Utom möjligen Wanja förstås.
Informationen om mediegenomslag är intressant, men att enbart se till synligheten mätt i antal artiklar per månad känns lite trubbigt. Det hade varit ännu intressantare att se en mer mångfacetterad bild där även hänsyn hade tagits till närvaro i sociala medier.
Det finns många goda ändamål att stödja därute. Ecpat använder i sin senaste kampanj – SupportKim.com - bl a Facebook för att nå ut med sitt budskap – kampen mot barnsexhandeln.
Kim är en påhittad figur, skapad för att representera barnsexturismens brottsoffer. Syftet med kampanjen är att ge allmänheten möjlighet att visa att de bryr sig om problemet och sätta politisk press på frågor som rör barns rättigheter.
Den 19-20 november är socialminister Göran Hägglund värd för två möten med övriga EU-länder i Stockholm. Han har lovat att lyfta frågan om barnsexturism och få till stånd ett bättre samarbete inom EU. För att han inte ska glömma vad han lovat kan man via SupportKim.com skicka ett vykort till Göran och påminna.
Det kan inte finnas för få pedofiler i vår värld. På internet frodas de och mängder av bilder av barn i situationer vi inte i vår vildaste fantasi kan föreställa oss. Lägg sedan till de pedofiler som är ute och letar offer i verkliga livet… Närmast till hands ligger att hjälpa våra egna barn att skydda sig mot otillbörliga närmanden via Internet. Inte helt enkelt – men här kommer några länkar som ger tips:
I en färsk undersökning från det amerikanska företaget Razorfish visade det sig att hela 40% av de tillfrågade (1000 avancerade internetanvändare) var kompis med ett varumärke på Facebook. Dessutom följde 25% av gruppen sina favoritvarumärken på Twitter. Anledningen till detta var helt enkelt att konsumenterna inte hade råd att missa de unika erbjudanden och kampanjer som deras favoritvarumärken erbjöd.
Facebook kan inte längre ses enbart som en community där vi håller kontakten med vänner och bekanta. Utvecklingen av Facebook har gått fort och de företag som syns i den sociala medievärlden har här även möjlighet att skapa en dialog med sin målgrupp. Idag fungerar nätverk som en ny typ av marknadsföringskanal för varumärken (med orädda chefer) som vet vad som gäller.
Några svenska företag som finns på Facebook är: H&M, Filippa K och Lindex.
Idag börjar VM i Minne med drygt 85 tävlanden från 20 länder. Fyra minnesatleter har rest till London för att försvara de svenska färgerna. Tävlingen pågår i tre dagar och för första gången ställer Sverige upp med ett fullt landslag - det är förbundskapten Idriz Zogaj från Göteborg tillsammans med Mattias Ribbing från Stockholm, Boris Carlsson från Växjö och Daniel Andersson från Falkenberg.
Det är tiokamp som gäller och de tävlande memorerar bl a spelkort, siffror, ord, fiktiva händelser/år och ansikten/namn. Idriz har bl a som mål att slå sitt eget personliga rekord med fyra !!! kortlekar.
Tyskland och England är ledande nationer, men Kina kommer starkt. VM i Minne har arrangerats sedan år 1991, även den gången i London. Associationer och bildspråk är grunden. Träning och åter träning är nödvändig, men för övrigt krävs ingen speciell talang. Alla kan bli minnesmästare! (se Idriz memorera kort på You Tube)
Praktisk användnig - ja, bortsett från att det blir lättare memorera shoppinglistor etc resulterar träningen i hög koncentrationsförmåga. Man kan också se tydlig nytta inom såväl skolväsende som sjukvård.
SM i Minne arrangerades för första gången i september i år i Göteborg. Då var mediekarusellen total. Även inför VM är minnesatleterna populära i media. Se/hör några exempel!
Nu hoppas vi på fina svenska rekord i London. Det finns målsättning att komma topp tio och särskilt att slå Norge!
Vi önskar hela landslaget LYCKA TILL!
Restaurang Swea Hof, en del av Elite Plaza Hotel på Västra Hamngatan i Göteborg är en riktig pärla. Med fantastisk mat och extremt trevlig personal. Den “fina” affärslunchen blir en trivsam och avkopplande stund för den stressade gästen. Små + i kanten är den lilla aptitretaren och den avslutande minidesserten. Rekommenderas!
OBS - Det kan vara svårt att hitta parkeringsplats på nära håll under lunchtid. Kungsgaraget kan vara lösningen.
Nu på torsdag morgon ska jag kolla in struktören David Stiernholm under ett frukostmöte hos Connect Väst i Göteborg (kontakta Karin Burö kb@connectvast.se om du vill anmäla dig!). David ska tala under rubriken “Ät aldrig mangon hel!” Fyra tumregler för god personlig struktur, som hjälper dig få koll på läget och mer tid över. Låter mycket spännande! Kanske trillar det ner en pollett så t o m jag fattar hur jag ska få lite bättre ordning på tillvaron!?
Varje måndag morgon kl 08.45 kommer ett e-mail med strukturtips från David, som man antingen kan läsa som pdf eller lyssna på som mp3. I går kom 87:e utgåvan! Enkla och praktiska råd hur du hanterar din vardag på bästa sätt. Med ordning och reda. Igår fick man t ex veta hur man kan ta hand om den fulla mailboxen när man kommer tillbaka efter en ledighet. Planera in processtid redan från början! Och tänk du kan redan nu avsätta tid efter jul- och nyårshelgen!
Idag har David uppdrag som struktör med kunder på alla nivåer i organisationen och i olika konstellationer - individ, grupp och ledning/styrelse. Företagsbransch och storlek är varierande.
Hur ser då David på framtiden? - Vill vara “the go-to guy” (bra uttryck!) när det gäller struktur och internationellt etablerad. Samtidigt vill han fortsätta att själv jobba direkt med människor, den personliga kontakten är viktig och att vara genomförare.
Hur är det med den egna strukturen? Jo då, David lever som han lär och har förstås samma behov av ordning och reda som alla andra. Själv säger han dock att han lever i en experimentverkstad, han testar på sig själv och lär sig nya saker hela tiden. Och han har anpassat sig vartefter, löst vissa saker och fått erfarenheter att jobba vidare med.
Om man nu vill införa struktur i sitt liv. Varför lyckas man inte?
1. Tar för stora grepp
2. Dåligt samvete - skjuter framför sig
Det gäller att hitta praktiska lösningar när man vill förändra:
1. Gräv där du står
2. Ta små steg
Prenumerera på Davids Nyhetsbrev med strukturtips eller följ honom på bloggen. Det finns även möjlighet att ta del av Davids goda råd via podcast och i en webbshop finns ljudböcker, E-böcker, koll-på-läget-kort och Tickler files.
I tider när historieberättande, istället för att gå i arv i familjen, transporteras runt jorden på en kort sekund kan det vara bra att vara med och berätta historierna kring det egna varumärket.
Rätt berättad kommer en god historia bidra till att skapa en positiv bild av företaget och främja affären. Årsredovisningen och hemsidan – två bra ställen av många att tänka storytelling, tänker jag. Icke heller ska man förringa storytelling i den interna kommunikationen när man strävar efter att hitta den rätta, unika känslan för företaget och dess verksamhet (jag säger bara IKEA!).
På ett ställe definieras Corporate storytelling så här: ”… berättelser om hjältar och kunder. Om misstag och visioner. Om hur det började. Om sorg och glädjeämnen och om vad man absolut inte gillar. Poängen är att dessa berättelser, när de skördats, kan användas som ett kraftfullt komplement till siffror, diagram, kartor och andra abstrakta bilder av företaget och verksamheten. Att corporate storytelling kan befolka varumärket med verkligheten.”
Någon annanstans läste jag “Whoever tells the best story, wins”.
Filmen: Johnnie Walker, whiskeytillverkaren, har tagit fram en reklamfilm på över 5 minuter utan ett enda klipp, som lär vara den sanna storyn om Johnnie Walker. Den är producerad helt utan andra effekter än berättelsen.
Häromkvällen var jag på Hagabion i Göteborg och såg dokumentären Agnès Stränder om den färgstarka franska regissören Agnès Vardas liv. Det är en självbiografi där Agnès ser tillbaka på femtio års arbete i filmens värld, men hon bjuder också på inblickar i sitt privata liv. Vi får följa drygt åttioåriga men mycket vitala Agnès från tidigaste barndom till idag. Hennes liv kantas av ett stort antal fascinerande personligheter och i marginalen noteras även några viktiga historiska händelser.
Detta är en film att njuta av - vacker, harmonisk och sympatisk.
Fakta: På 1960-talet var Agnès Varda en av de regissörer som företrädde den Franska nya vågen. Hon var gift med filmregissören Jacques Demy och på hennes repertoar finns filmer som Cléo från 5 till 7, Min lycka, Flickorna fyller 25 och Efterskörd. Agnès stränder vann César 2009 för Bästa dokumentär.
Plus: Ett plus i kanten är att filmen visas på trivsamma Hagabion. En biograf av gamla sorten. Inte helt praktisk, men med fin atmosfär och numera uppfräschad restaurang där man t o m kan ta sig ett glas vin före eller efter föreställningen.
Ja, så stor är den konsumtion som kvinnor styr över. En snabbt ökande marknad, som redan nu är dubbelt så stor som Kina och Indien tillsammans. Hur tar man då som produktutvecklare och marknadsförare bäst hand om denna gigantiska målgrupp?
Harvard Business Review presenterade nyligen en stor undersökning, som bygger på intervjuer med drygt 12.000 kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund såväl geografiskt, som socialt, samt med olika personliga förhållanden. En gemensam nämnare framkom - känslan att nonchaleras av såväl produktutvecklare som marknadsförare och handel.
Speciellt gäller detta kvinnor över 50-60 år. Det är synd. Denna köpstarka grupp har starkt inflytande på det egna hushållet, men ger också råd till barn, barnbarn och föräldrar. Dibs, som levererar e-handelssystem visar på att Kvinnor e-handlar mer än män och enligt en engelsk undersökning från universitetet i Essex är det kvinnan som oftast bestämmer när det är dags att flytta.
Inom branscherna livsmedel, skönhet, hälsa, kläder och finanssektorn finns största potentialen att specifikt rikta sig till kvinnor som grupp. Vad kan man då tänka på när det gäller marknadsföringen - ja, inte att “måla produkten rosa” i alla fall!
En del försök att specifikt adressera kvinnor har blivit riktigt tokiga. Som när t ex Dell via sin hemsida skulle lansera en laptop vid namn Della. Säljargumenten var färg, tillbehör, kaloritabeller och matrecept, vilket resulterade i irritation från målgruppen.
Och nu finns det hotell med rum/hela våningar bara för kvinnor. På St Paul’s i London kan man t ex bo i en särskild korridor med “Female friendly rooms” med extra garderober, badrum med imfria speglar och lyxigare känsla. Endast kvinnlig personal är tillåten. Overdoing!
När det gäller marknadskommunikation med kvinnliga förtecken är jag övertygad om att lättillgänglighet och tidsbesparing i kombination med kvalitet fungerar bra som ledord. Socialt och ekologiskt ansvar, liksom konkret användarnytta är också käckt. Märkvärdigare än så är det inte!
(Ovanstående text refererar och citerar delvis Carin Fredlunds artikel i DI från den 28 oktober.)
1,5 miljoner tittare såg när Maggan och Gittan provade deodoranter, när Mattiaz gympade med mamma Susanne och när numera telefontrakasserade Rose-Marie och Kjell handlade en årsförbrukning av allt. Dokumentärserien om shoppingfenomenet Ullared fick innan premiären stor uppmärksamhet i media men inte ens Kanal 5s programchef Lars Beckung hade räknat med succén:
“Man kan ju alltid drömma om miljonpublik, men det hade varit oprofessionellt att förvänta sig så här höga siffror. En publik på över 500 000 hade varit fantastiskt.”
Men varför intresserar vi oss egentligen för livet på varuhuset Gekås? Kanske för att vi känner igen oss, kanske för att serien skildrar originella personligheter eller kanske helt enkelt för att reality-såpor har blivit vår tids underhållning? Hur som helst är det en marknadsföringsmetod som säkerligen kommer att gynna Gekås försäljningssiffror.
People to people i stället för paper to people - en målsättning för Göteborgs Stadsteater är att öka antalet personliga möten med teaterns publikgrupper. Ej endast i scen och salong utan även ute på t ex arbetsplatser. En annan ambition är att sänka trösklarna och att skapa naturlig närvaro i teaterhuset.
Pia Wahlqvist arbetar som “publikarbetare” och har ansvar för personliga kontakter med företag/organisationer.
Pia har en konstnärlig bakgrund som kostymdesigner från flera olika teatrar de senaste 20 åren och sedan två år är hon nu anställd på Stadsteaterns marknadsavdelning. Det är en ny tjänst, som bidragit till att teaterns kontaktnät utökats väsentligt.
Ett bra exempel på aktiviteter utanför huset genomfördes i samarbete med IKEA under en lördag i maj. Med ett 70-tal medverkande spelades tio olika scener upp runt om i varuhuset i Bäckebol norr om Göteborg. Vad är detta? Är det på riktigt? Reaktionerna hos de förvånade kunderna var mycket positiva och överraskningsmomentet fungerade fullt ut.
Under de närmaste månaderna kan vi se fram emot en mycket spännande och intressant repertoar på Stadsteatern. Några exempel är: Carin Mannheimers ständigt utsålda Sista dansen, som med humoristiska förtecken träffsäkert skildrar tillvaron på hemmet. Peter Dalle presenterar Familjen, en amerikansk tragikomisk dundersuccé om familjeliv. Och så Hantverkarna, en komedi/fars om husrenovering - där nog många känner igen sig.
För egen del såg jag nyligen - inbjuden som företagskontakt av Pia - Susanne Ostens Publiken, som i sig själv är ett bra exempel på det arbete som pågår med nära publikkontakt.
Dramat Publiken bygger på en pjäs skriven 1929 av den radikale spanska poeten Federico Garcia Lorca. Välkända Susanne Osten regisserar för första gången i Göteborg och föreställningen har fått strålande recensioner. “Att inte förvänta sig att förstå allt utan att se det hela som en upplevelse,” är Susannes egen rekommendation. Jag förstår vad hon menar, dramat är en utmaning med obefintliga gränser mellan scen och salong. Ett öppet sinne och avkall på invanda föreställningar krävs. Men vågar du blir det en upplevelse att minnas!
Sociala medier är nytt och oprövat för många. Personligen har jag konstaterat att de är här för att stanna. Många med mig tar dem på allvar och ser över möjligheterna att härigenom stärka dialogen med sina intressenter.
Hur ska man då gå tillväga? Själv lyssnar jag, kikar runt och prövar mig fram.
Var börja? Ett ställe att få sig en bra tankeväckare är att titta på You Tube-filmen ovanför, ”Social Media Revolution”. Här lär jag mig bland annat att:
25% av sökresultaten för världens största varumärken är länkar till användargenererat material
34% av alla bloggare postar åsikter om produkter och varumärken
78% av konsumenterna litar på sina jämlikars rekommendationer
Bara 14% litar på annonser
Gillar du vad som sägs om ditt varumärke på nätet? Om du fortfarande tvekar:
