Jag läste en artikel i Dagens Juridik där det framgick att en majoritet bland unga tycker att prostitution är ok. Jag är faktiskt inte förvånad. Får jag skylla på media? UniversitetsstudentenBelle de Jour’s liv har blivit tv-serie, lyxprostituerade Tracy Quans böcker har översatts till 14 språk. Dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel saknar allt vad integritet heter och artiklar i populärpressen och bloggar berättar om livet som lyxhora eller porrstjärna. En värld som tidigare har varit stängd för “obehöriga” har nu lämnat dörren på vid gavel. Det som för femtio år sedan ansågs vara kränkande har idag blivit ett mycket uppmärksammat och accepterat beteende i media.
Enligt en undersökning (som gjordes i Västernorrland och Jämtland) instämde sju procent av tjejerna och 15 procent av killarna helt med påståendet att “det är helt OK att sälja sexuella tjänster - man bestämmer ju själv”. Endast 41 procent av tjejerna och lika många bland killarna uppgav att de inte instämde alls med påståendet.
Ungdomarna fick även svara på om de själva har fått erbjudande om att utföra sexuella tjänster mot betalning. 13 procent av tjejerna uppgav att de någon gång har fått det erbjudandet, bland killarna var siffran fem procent.
Dessutom uppgav 1,8 procent av tjejerna och 1,6 procent av killarna att de själva någon gång utfört en sexuell tjänst mot betalning.
Oroväckande? Javisst. Men med tanke på vad som är tillgängligt via media (ta bara videon som avslöjade när fotomodellen Sophie Anderton försökte sälja sex t ex) så är jag inte så förvånad över undersökningens resultat som jag antagligen borde vara.
Studiens svar måste anses överraskande med tanke på den senaste debatten om prostitution och kriminaliserandet av den som köper sexuella tjänster. Visar undersökningen att det är en skillnad mellan lagstiftningens normering och den värdering som finns hos medborgarna? Vad tycker sexarbetarna själva?
Enligt Federley är sexköpslagen felriktad och skapad över huvudet på de prostituerade. Själv har jag läst Tracy Quans böcker och kan inte annat än fascineras av hennes engagemang i PONY (Prostitutes of New York) och hennes kolumner i diverse stora tidningar som Financial Times och International Herald Tribune.
Vad får man tycka egentligen och varför anser så många av ungdomarna i enkäten att det är ok att sälja sex? Beror deras åsikter på media? Vem ska anpassa sig efter vem? Det är inte lätt med normgivning i samhället och i det här fallet verkar inte lagstiftningen ha påverkat normerna i någon större utsträckning. I vart fall inte för de yngre.
Som framgått i media “vann” Google i veckan mot bl a Louis Vuitton i Unionsdomstolen. I dom den 23 mars 2010 klargjordes att Google inte gör varumärkesintrång genom att sälja sökord - även om dessa sökord avser varumärken som tillhör någon annan än annonsören (t ex butiker som säljer Louis Vuitton-plagiat och som vill synas när internetanvändare söker på detta kännetecken). Söktjänsten kallas för AdWords och innebär att annonsören får en reklamlänk till sin webbplats, placerad under rubriken “sponsrade länkar”.
Domen är både rättsligt och kommersiellt intressant och som oftast är Unionsdomstolens utgångspunkter marknadsekonomiska; bl a att skapa förutsättningar för konkurrens och alternativ för konsumenten.
Domstolens principiella ställningstagande är att Google som söktjänstleverantör endast gör det möjligt att använda varumärket som sökord utan att själv använda kännetecknet. Samma synsätt gäller även om sökordsfunktionen gör det möjligt att kombinera sökordet med ord som “imitation eller “kopia”. Enligt domstolens uppfattning är det annonsören som använder kännetecknet och kan göra sig skyldig till varumärkesintrång beroende på hur annonsen presenteras - exempelvis om internetanvändaren vilseleds tro att annonsörens varor har något kommersiellt samband med varumärkeshavarens.
Kommersiellt intressant är att domstolen förefaller acceptera sökordsanvändning om annonsören inte skapar något vilseledande utan endast presenterar sina produkter som ett alternativ till varumärkeshavarens. Domstolen refererar i detta sammanhang till att det är tillåtet för annonsör att använda annans varumärke i jämförande reklam.
Domen är naturligtvis en lättnad för Google, som nu i stort kan fortsätta sin lönsamma affärsidé att sälja sökord till företag utan någon egentlig bakomliggande kontroll av om annonsörerna äger rätt till de varumärken som används. Men detta är kanske inte det som är mest intressant. Domen tydliggör två viktiga saker.
- För det första så bör domen utgöra en tankeställare för rättighetsinnehavare, att i allt högre utsträckning löpande hålla ordentlig koll på Google och andra sökmotorer för att identifiera om konkurrenter försöker “muta in sig” i träffbilden.
- För det andra står det nu definitivt klart att den som använder någon annans varumärke som sökord för egen annons, löper en uppenbar risk att bli stämd av rättighetsinnehavaren. Detta gäller som vi förklarat även om kännetecknet inte används i själva annonsen, utan “bara” som sökord . Avgörande blir hur den hypotetiska genomsittskonsumenten uppfattar annonsen och eventuell koppling till varumärkeshavaren En annons med texten - Köp möbler hos det “Blågula möbelvaruhuset” under sökordet IKEA skulle nog vara tveksamt medan det neutrala alternativet “köp möbler hos MIO” antagligen är OK.
Mot bakgrund av Internets ökande betydelse som marknadsplats kan vikten av att skydda sina ensamrätter i denna miljö inte nog understrykas. Om man vid sina kontroller upptäcker ett intrång kan man först pröva att klaga till Google. Men eftersom detta är tämligen lätt att “komma runt” (t ex genom att skapa en ny profil/annons), är alternativet att vidta rättsliga åtgärder. Det skulle därför inte förvåna om vi inom kort kan “se fram emot” en ström av kommande nationella tvister där varumärkesinnehavare hävdar att annonsörer gör intrång.
Kanske kan man likna situationen med nöjesindustrins kamp mot fildelning. Där har ansträngningarna att få bredbandsleverantörerna (jfr Google) att begränsa trafiken huvudsakligen misslyckats. Industrin har i stället varit tvungna att leta sig ned i kedjan mot t ex Pirate Bay (PDF) eller enskilda fildelare; i det här fallet annonsörerna.
Det blir intressant att följa utvecklingen och se vilka annonsörer som vågar fortsätta att chansa genom att via Google AdWords och andra liknande tjänster fortsätta köpa på sig konkurrenters sökord. Den rättighetsinnehavare som vidtar rättsliga åtgärder mot detta beteende kommer att ha god hjälp av Unionsdomstolens dom i arbetet att övertyga tingsrätten om intrånget.
Jag har två VIP-biljetter till THE LANGE SHOW - framgångsrik försäljning - medPer Lange, som jag inte kan använda. Vill du gå?
Tid: 20 april 2010 kl 14 - 18 Plats: Storan i Göteborg
Vad ska du göra? Jo, det är enkelt. Skriv en kort motivering till varför just du ska få de två VIP-biljetterna till The Lange Show! Skicka till blog@plyhm.se alt lägg som en kommentar under detta inlägg.
Vi vill ha ditt svar senast söndag 4 april och tillkännager vinnaren onsdag 7 april.
Alla kan bli framgångsrika säljare. Det handlar bara om struktur och mental träning + insikten om att det faktiskt handlar om att hjälpa andra. Det blir en fantastisk resa som handlar om dig och din utveckling. Med energi, intensitet, humor och överraskningar berättar Per Lange om sju steg till mer framgångsrik försäljning.
Tre fjärdedelar av våra vardagliga känslor påverkas av vårt luktsinne. Noggrant utvalda dofter kan framkalla starka, positiva band till ditt varumärke. Och öka köpsuget förstås. Att använda doft som påtryckningsmedel är frestande, men det är inte helt okomplicerat.
Singapore Airlines är en föregångare inom sinnesmarknadsföring och man förstärker t ex sitt varumärke med doft ända sedan 90-talet. Den numera patenterade doften Stefan Florida Waters, som består av lotusblommor och bambu bärs/sprids av flygvärdinnorna, de varma handdukarna och som puffar i kabinen under resan.
Hotellkedjan Westin Hotels använder bl a doften av fresia som varumärkeshöjare. Dessutom kan man köpa - eller rättare sagt beställa för väntelistan är lång - doften med sig hem i form av doftljus och potpurri (torkade växtdelar).
Användning av nybilsdoft hos bilbranschen är en välkänd och viktig företeelse. Att glömma detta höll på att stå Rolls Royce dyrt. Man bytte till material, som visserligen medförde förbättringar, men som samtidigt saknade den karakteristiska doften. Varumärket och därmed försäljningen återställdes med tillsats av en ordentlig dos traditionell Rolls Royce-doft.
1991 kom den första registreringen av en doft i USA. Den gällde ett stickgarn, som hade en doft av oleander, men det är tunnsått med registrerade dofter sedan dess. Inom EU är det ännu svårare att få registreringar av dofter eftersom det saknas ett system för klassificering. Ett doftvarumärke måste tydligt kunna beskrivas för att registreras och enbart doftprover godkänns inte. Ett företag i Holland har dock lyckats registrera doften av nyklippt gräs för tennisbollar!
Jag undrar hur det blir när frustrerade “kreatörer” i avsaknad av nya revolutionerande uttryckssätt sätter näsan i fokus. I vår överlastade och manipulerade tillvaro ska vi nog vara tacksamma så länge vi får “andas fritt”. Men visst är det intressanta - och lukrativa - möjligheter som återstår att utforska!
HM, ICA, Kicks, Åhléns, NK… Överallt erbjuds man som kund ett medlemskort. Jag tackar nästan alltid nej. Jag tycker inte om att ha en massa kort i min plånbok. Det känns bara omodernt. Tur att min frisör har insett detta och infört ett digitalt kundkort.
Frisörsalongen ENVY i Göteborg har koll på det senaste inom både hår och teknik. Tillsammans med företaget Zatero har de tagit fram ett mobilt kundkort där alla erbjudanden sker via sms. De flesta är ju trogna sin frisör så någon typ av medlemsförmån känns helt rätt när det handlar om att bygga kundrelationer inom skönhetsbranschen.
-Vi har märkt att de vanliga plastkorten hade en tendens att försvinna eller vara kvar hemma vid besöket här, och då har kunden inte kunnat tillgodogöra sig sina rabatter eller erbjudanden säger ENVY’s ägarinna Jeanette Radal.
Men varför är det då så få företag som använder sig av en mobil lösning? Anses det fysiska innehavet av kortet så pass viktigt att det är därför företagen behåller det? Tror NK att jag som kund känner mig privilegierad genom att ha deras medlemskort i plånboken?! Ett mobilt medlemskort känns ju så mycket enklare och modernare.
Det är en mycket hemtrevlig syssla att titta på antikrundan och höra om de olika föremålens tillkomst och historia pedagogiskt och levande berättat av de olika antikexperterna. De materiella tingen bär på en berättelse och har ett metavärde utöver vad de hoppfulla ägarna hoppas få reda på i mer pekuniära termer.
I sådana stunder slår tanken mig, eller snarare en undran - hur kommer framtidens människa att värdera vår nutid? En sak är säker, vad de inte kommer att få ta del av är vår digitala värld, en värld byggd på elektriska laddningar utan varaktighet eller lagrad på optiska media i obeständig plast. Förmodligen kommer vår värld att te sig lika gåtfull som tidiga kulturer där tanken och det talade ordet har klingat ut för länge sedan.
Enligt en undersökning gjord av British Library är den förväntade genomsnittliga livstiden på en webbsida 44 till 75 dagar. Dessutom ersätts eller försvinner 10 procent av alla brittiska hemsidor var sjätte månad. Hur många hemsidesägare spar på tidigare versioner idag? Förmodligen väldigt få skulle jag gissa.
Även om vi lagrar data så är frågan på vilket medium ska det ske och kommer det finnas mjukvara i framtiden som kan läsa innehållet. Vem kan öppna ett Word Perfect-dokument idag, lagrat på en svindlande 1 Mb diskett?
Jag har sökt svar på riksarkivet som konstaterar att en hårddisk är bästa mediet. Men den får inte glömmas på vinden och hittas av barnbarnen, risken är då stor att den är obrukbar. Ständiga backuper är lösningen. Det viktigaste i framtida arvegods kommer kanske att vara farfars hårddisk, vad tror du?
Häromdagen damp det ner i mailboxen. Ett sprillans färskt nyhetsbrev från Göran Adlén. Alltid lika spännande och kul att läsa. Göran är trendanalytiker, författare och föreläsare. Jag har hört honom tala om trender i snart tio år - entusiastiskt, humoristiskt, inspirerande och initierat.
I det senaste nyhetsbrevet finns det en reflektion under rubriken “Stoppa Jantelagskretsloppet!”. Om att de sociala medierna faktiskt håller på att hjälpa oss att bli vänligare - trots många coachers budskap att vi snålar med beröm. Här finns också en rekommendation att förflytta det goda från nätet ut i verkliga livet - prova en dag att ge fem personer i din omgivning en genuin komplimang! Och se vad som händer!
För tredje säsongen kan man nu även se Göran in action på TrendTV. Senast handlade det om överraskningsekonomin, den lustfyllda ekologin, facebookmorsorna och altruistiska agenter.
Precis som Göran gillar jag citat - här följer ett urval ur hans böcker:
Fördelen med att vara klok är att man kan spela dum. Motsatsen är mycket svårare. (Kurt Tucholsky)
Alla människor är vanliga människor, de ovanliga är de som vet det. (G.K. Chesterton)
Min mamma brukade alltid säga, gör som ankan: var lugn på ytan och paddla utav bara helvete därunder. (Michael Caine)
Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men mycket roligare. (Okänd)
När jätat sejer til, då får huvet seja vad de vil. (Pelle 6 år)
Den som är herre över sina passioner är slav under sitt förnuft. (Cyril Conolly)
Jag tänker inte på allt elände som varit, utan på allt det underbara som ska komma. (Anne Frank)
“För dig som gillar att synas med rätt människor skräddarsyr vi en upplevelse utöver det vanliga. Champagne, ostron och fest med allt från kända artister och programledare till de hetaste fotomodellerna.”
Så lät det i kampanjen (PR-kuppen) bakom TV3’s senaste realitytillskott Sandhamn (premiär 31 mars). I marknadsföringen av programmet lockade påhittade eventbyrån Sandhamnstek med diverse exklusiva ” Stekarpaket” där det ingick fest med “eliten” och tillgång till vattenskotrar.
Men herregud tänkte jag, går folk verkligen på det där?! Tydligen, för då allt avslöjades i mitten av februari bad “företaget” om ursäkt för att bokningsförfrågningarna de hade fått tyvärr inte kunde genomföras…
Jag tycker att den här typen av marknadsföring kan vara kul, kontroversiell och provocerande. Dock är den riskfylld. Och det är väl tveksamt om den uppskattas fullt ut av målgruppen (vilken den nu är i det här fallet). Rickard Svensson, byråchef på A World Beneath, sa till Dagens Media:
- En fejkkampanj kräver en yngre publik som har vana att kritiskt granska och filtrera medier. 40-talister litar generellt sett mer på medier och då fungerar det inte alls.
Självklart ska inte den här typen av marknadsföring användas då det rör sig om att bygga en långsiktig relation, men i detta fall känns det relativt oskyldigt. Och visst kan man räkna hem en god exponering.
Det är så oerhört tacksamt att driva med stereotyper och jag erkänner att jag skrattade högt när jag läste Sandhamnsteks blogg. Jag fascineras knappast av stekarnas livsstil men lär ändå sitta några minuter framför TV:n den 31 mars.
Taxichauffören springer runt bilen, öppnar dörren, viker in min kappa och stänger dörren försiktigt. Väl på plats i förarsätet säger han: Jag kommer från Taxi Göteborg och jag heter Jan.
Va, har han gått charmkurs, eller? Tyvärr är vi nog många som reagerar så på den faktiskt enkla artigheten.
Service och personligt bemötande borde vara självklart i alla serviceyrken, ja vid alla kundkontakter. Men hur ofta är det så? Det borde vara naturligt och behöver absolut inte vara så märkvärdigt. Resultatet är ändå alltid förvånande positivt.
Nöjdheten är ju dessutom dubbel. Det ger tillfredsställelse och arbetsglädje att vara tillmötesgående och “extra trevlig” i jobbet. Och som arbetsgivare kan man inte heller nog uppskatta anställda som lever sitt jobb med passion. Tala om varumärkesbyggande!
För några år sedan jobbade jag med PR för Taxi Göteborg. Då gjordes en omprofilering/komplettering av profilen med hjälp av ”gubben” (en dekal som klistrades på sidorna av bilen). I samband med detta genomfördes även en “charmkurs”. Alla taxichaufförerna instruerades att öppna dörren för kunden och allmänt vara extra tillmötesgående och lyhörda för kundens önskemål. Tyvärr ebbade effekten ut ganska snabbt. Visst är bolagets chaufförer numera korrekta, men sällan mer än så. Det krävs nog en långvarig repetitiv implementering innan ett beteende förhoppningsvis blir en naturlig del av företagskulturen. Om det inte är en läggningsfråga som hos Jan, förstås!
……………………………………………………………………………………………………….
Ragnar Fagerberg, då över 90 år var förebild för gubben och “Originalet från 1922″. Det år då taxirörelsen startade i Göteborg. Omprofileringen med gubben gjordes för att särskilja från friåkare som kopierade Taxi Göteborgs bilar och därmed gjorde sig skyldiga till varumärkesintrång.
……………………………………………………………………………………………………… Bättre kundvård behöver inte kosta - 5 bra tips! på IDG.se
Här kan man läsa om kundvård och att bygga långa kundrelationer; eller om Extern och intern kundvård.
Det är bra att tänka till före och att ha en gemensam uppfattning om vad som är tillåtet/lämpligt i kommunikationsväg. Inte minst gäller detta de sociala medierna där snabbhet och öppenhet är självklara men därmed även riskabla komponenter. Ofta handlar det ju faktiskt om sunt förnuft.
Dagligen och stundligen poppar det upp idéer. Som aldrig förverkligas. För det finns ingen beredskap att ta hand om idéerna i företaget eller organisationen.
“Förr i tiden” fanns det en fysisk uppsamlingsplats för medarbetares idéer och förslag till förändringar - den s k Förslagslådan. Simpelt kanske, men det hände dessutom att idéerna utvärderades och gav upphov till viktiga förändringar i organisationen eller förbättringar i produktionen.
Numera finns sällan utrymme eller ens intresse att ta hand om medarbetarnas kreativitet. Ja, idéer kan t o m vara ovälkomna, särskilt om de kommer från “fel” personer.
Trots att de flesta företag idag är processtrimmade till det yttersta saknas ofta - speciellt i mindre och medelstora företag - en process för att ta hand om innovationerna.
Dataföreningen Kompetens Sverige har i samarbete med konsultbolaget IRM tagit fram en utbildning för att råda bot på detta. Här kan man lära sig hur man “fångar upp nya idéer, utvärderar nytta och potential, möjlig lönsamhet - och sedan driver realiseringen av potentialen hela vägen ut på marknaden, inklusive värdehemtagningen”. Du får inspiration och ett ramverk med dig hem. Värt att prova!?
Frukostmöte (gratis) arrangeras 23 april i Stockholm Tredagarskurs arrangeras 24-26 maj i Stockholm.
Men kan för mycket exponering med anknytning till bröllopet ha en negativ inverkan på kungahuset och Sverige som varumärke? Kan all uppmärksamhet och kommersialisering resultera i billigt istället för exklusivt? På vilket sätt stärker t.ex. Delicatos “kungliga” hallonmazariner varumärket Sverige och vad har monarkin egentligen för intresse av den här typen av “begränsad upplaga produkter”? Antagligen ingen, men företagen inser att det finns pengar att tjäna.
Svensk Handel och Handelns utredningsinstitut har beräknat att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kan uppgå till 2,5 miljarder kronor. Givetvis vill många företag (och privatpersoner) dra nytta av bröllopets ekonomiska fördelar:
• Utvalda företag lanserar (som nämnt ovan) mazariner, blomfrön, kaffe och gräddtårtor som alla ingår i Den Officiella Bröllopsserien.
• Stockholm stad och Svenska institutet har tagit fram en gemensam plattform - Brands of Sweden, där företagare kan marknadsföra sig under ett gemensamt paraply.
• UD satsar 4 miljoner kronor för att ta hand om de 700 journalister som kommer hit.
• Lägenheter i Stockholm hyrs ut för 20 000 kr under bröllopsveckan.
Thomas Brüls, VD på Visit Sweden, säger till SvD:
-Bröllopet betyder mycket för Sverige. Varumärket Sverige kommer att exponeras väldigt mycket i utländsk press och ett starkt varumärke attraherar fler investeringar och besökare.
Brüls har rätt. Ett kungabröllop betyder guldläge vad gäller exponering av vårt land och många utlänningar fascineras av Sverige just för att vi fortfarande är en monarki. Frågan är bara var gränsen går? När blir exklusivt bara billigt?
Visst är det väl skönt att hitta något du behöver, precis när du behöver det? Det kan vara noteringarna från det förra projektmötet eller instruktionen för hur du loggar in och gör en körning i det där systemet du använder alltför sällan. Eller, det kanske är den där urklippta artikeln som var så inspirerande när du först läste den för ett par år sedan och som det skulle vara perfekt att citera från i det du skriver just nu.Vad vi än arbetar med, har vi en kategori material som vi vet att vi kommer att behöva någon gång, men inte när.
När vi väl behöver det, vill vi hitta det utan ansträngning. Vi vill slippa lägga värdefull tid på att leta efter det och vi vill slippa göra om det vi gjort tidigare, bara för att vi inte hittar det nu.
Rör det sig om digitala filer, har vi många hjälpmedel i form av indexeringstjänster som Spotlight, Launchy, Quicksilver etc, men vad gör vi med alla papper?
Nio av tio kontor jag besöker om dagarna har ännu inte lyckats genomföra projekt “Det papperslösa kontoret” och jag är faktiskt rätt övertygad om att vi under överskådlig tid kommer att vilja hantera papper även i fortsättningen, trots iPad, tablet PC och annat.
Ja, vad gör vi med pappersdokumenten vi vill spara om vi nu inte tycker att det funkar så bra att lägga allt i olika högar runt om på kontoret?
Låt oss se hur proffsen gör. Vilka är riktigt skickliga på att lagra stora mängder fysisk information så att den är lätt att hitta oavsett när man letar?
Biblioteken.
Det är ändå en hel del böcker som lagras i ett genomsnittligt bibliotek och så här kommer det sig att de är lätta att hitta:
*Biblioteken har bestämt sig för ett huvudsakligt format - inbundna böcker i hyllor.
*De har delat upp den stora mängden böcker i underkategorier - Hce, Hcg o s v, du vet.
*Inom kategorierna sorterar de i bokstavsordning.
*De är konsekventa med vilket begrepp de sorterar efter - författarens efternamn.
*Böckerna står med ryggarna utåt i rader, så det är lätt att få en översikt genom att skumma med blicken över hyllorna.
Vad betyder det då för oss, om vi skulle översätta bibliotekens goda erfarenheter till vår vardag på kontoret?
Som jag ser det, det här:
1) Bestäm dig för ett eller åtminstone få format eller platser. Du har t ex att välja mellan pärmar, hängmappar, högar, plastfickor (i högar), brevkorgar, tidskriftsamlare, bärkassar, kartonger. Välj bara hängmappar eller bara pärmar, förslagsvis. (Jag har faktiskt sett exempel på någon som bara valt brevkorgar, men det skulle inte jag välja.)
2) Om du tycker att det behövs, skapa underkategorier så du får ett par hängmappsystem, t ex ett för externt material och ett för internt material.
3) Bestäm dig för vilket begrepp du ska sortera efter, snarare än att sortera efter olika för olika dokumenttyper. Ska det vara kund-/leverantörföretagets namn, projektets namn, ärendenummer?
4) Sortera i alfabetisk eller numerisk ordning, så du har lätt att hitta det material du söker, närhelst du söker det.
5) Väljer du ett hängmappsystem som din lagringsplats får du lätt översikt över hela ditt “bibliotek”, genom att du kan skumma igenom alla flikar på samma sätt som du kan skumma igenom bokryggarna i bokhyllan.
Om du skapar ditt eget fysiska bibliotek genom att minska antalet olika ställen som du lagrar papper du behöver någon gång, kommer du slippa lägga onödig tid på att leta efter det du behöver. Du kommer också att bli mindre distraherad av allt som annars ligger framme, eftersom du snabbt kan lagra undan det du får i din hand, då det numera är självklart för dig var du ska lagra det (och ändå kunna känna dig trygg med att du hittar det när du vill).
När du inte tvekar på vart materialet ska, lägger du det inte längre i högar.
P S Vet du att Kungliga Bibliotekets samlingar omfattar 100 hyllkilometer material? Ändå kan de hitta det de behöver. Konsekvens och systematik är orden.
Michael Treschow, en av svenskt näringlivs tyngsta profiler spelar improviserad teater och berättar om sig själv enligt “här har du ditt liv”-modellen. Ett oväntat och tillfälligt (?) inhopp på scen.
När Michael Treschow intervjuas visar det sig att han är som folk är mest. Han hade dåliga betyg i skolan, vilket innebar extrastudier på somrarna, han plankade in på Folkets Hus och åkte fast och kärleken blomstrade på internatet Lundsberg med förbjudna kyssar.
Vi får också höra om frånvarande föräldrar, inte det heller så ovanligt. Men Treschow vänder detta till en fördel - det blir till frihet med utveckling av nyfikenhet och kreativitet. Viktiga egenskaper i den framtida karriären.
Om inte hemlig dröm - varför ställer då Michael Treschow upp på den här typen av exponering? Barn i ensemblen? En släkting i teaterstyrelsen? Eller är det kanske en åtgärd för att reparera ett dåligt rykte som hårdhudad och osympatisk styrelseordförande för Svenskt Näringsliv. Nyligen uthängd av Ebba Linsdsö i hennes bok “Livet, makten och konsten att vara sig själv”.
Om jag som PR-konsult hade fått uppdraget att vända på den steken kunde jag tänka mig att den här typen av framträdande vore ett av flera möjliga steg. Och visst är det “sympatiskt”! Så länge exponeringen är äkta och från hjärtat. Att det finns något bakom fasaden. Det återstår att se.
Boulevardteatern på Söder i Stockholm bjuder på stand up, “vanlig” teater, operetter, barnteater, kabaréer, konserter etc etc Och en och annan improvisation.
DI hade en helsida mån 22 feb, som återgav Michael Treschows inhopp på scentiljorna.
Lyssna gärna på Michael Treschow som sommarpratare på P1 2007-07-08.
Man kan söka Michael Treschows stipendium också!
San Francisco håller den årliga konferensen (2 - 5 mars) inom säkerhet RSA Conference . Temat på årets tillställning är Rosettastenen, som länge har hållit forskare upptagna med att försöka dechiffrera hieroglyferna. Som ni säkert förstår är de flesta på konferensen kryptologer och jag sitter faktiskt och dikterar detta inlägg i “the belly of the beast” Crypto Commons.
Jag är inte här som krypteringsexpert utan i egenskap av grundare och VD för mjukvaruföretaget Behaviosec. Vi var här 2009 invalda som ett av världens mest innovativa säkerhetsföretag och ska nu givetvis följa upp detta. Tyvärr vann vi inte då men efter att ha visat produkten och vår fantastiska pitch var vi ändå en publikfavorit.
I årets Innovation Sandbox var det otroligt många Cloud/Virtualiseringsföretag som stod på scenen. Jag tyckte givetvis att ett beteendebaserat företag skulle vinna och la min röst på Silver tail systems. De har en smart lösning som kollar på beteendet då man genomför en banktransaktion. Därmed kan de upptäcka om någon kapat ditt användarnamn och gör saker du vanligtvis inte gör eller helt enkelt om en bedragare gör saker samtidigt som du tror att du bankar på som vanligt.
Förra året var 2 av 10 företag från Sverige (vi på BehavioSec och Yubico). I år var 4 av 10 företag var från Israel, som är det ledande landet inom säkerhet vilket inte är så konstigt kanske.
Apropå Israel så har vi just avslutat ett möte med ett företags division i Israel, tänkte inte avslöja för mycket men företagsnamnet finns redan med i första stycket (knäck det chiffret!).
Generellt är fokus här så otroligt mycket på Cloud-lösningar dvs att man varifrån som helst (helst mobilen) kan koppla upp sig och hämta information från en centraliserad struktur. Frågetecknet kring molntjänster är säkerheten - vem är egentligen ansvarig för all data? Om någon kommer åt din sjukvårdsjournal genom Google Health är det då Googles fel eller kommer de helt enkelt skylla på dig som slarvat med säkerheten.
Problemet är att man vill ha både anonymitet och ansvarsskyldighet i samma paket. Därför lanserar Microsoft ett ganska spännande projekt med smarta kort som låter användaren själv ge åtkomst till viss personlig information. Ett avancerat e-identitets projekt genomförs i Tyskland där man skapar ett kort som gör att man själv kan välja vem som ska få tillgång till identiteten på Internet.
Det verkar som att molnen börjar skingras både utanför och innanför de trygga murarna på en säkerhetskonferens. Själva ska vi ut och flyga bland molnen genom att visa vår nya lösning som gör att vi kan säkerställa att bara du kan ha tillgång till Internettjänster som bank, spel, och studier genom hur du beter dig.
Foton: Flickr och Olov Renberg
Inlagt av Gästbloggare Olov Renberg, VD Behaviosec
Apoteksbranschen har nu blivit som andra branscher med företag som måste konkurrera under olika namn. Vid en sådan förändring inställer sig frågan, hur påverkas branschens användning av ordet apotek/apoteket?
Varumärke eller namn på företag skall identifiera och individualisera produkt eller verksamhet så att konsumenten uppfattar att märket/kännetecknet pekar på visst kommersiellt ursprung. Därför kan man inte använda ord som anger produktens eller verksamhetens art som varumärke/namn; exempelvis “bilen” för en bilprodukt, “jeans” för jeansprodukt eller apotek/apoteket för en läkemedelsdetaljist.
Men, tänker den som är genomsnittligt uppmärksam, staten har ju kvar en tredjedel av apoteksverksamheten och uppträder under namnet apoteket, hur kan det vara möjligt?
Svaret på den frågan är att man faktiskt kan använda i stort sett vilket ord man vill som namn på sin verksamhet - fast man har ju då förstås inget skydd. I det här fallet finns dock Apoteket AB registrerat som bolagssnamn sedan tidigare. Förklaringen är att apoteksmarknaden genom distributionsmonopolet bestod av ETT företag. Då fungerade det att använda apoteket som namn och det var tillåtet att namnregistrera Apoteket AB. Sådan registrering skulle naturligtvis inte varit möjlig i dag.
Men nu har marknaden avmonopoliserats och då blir ordet apotek tillgängligt för alla i branschen samtidigt som staten har kvar “apoteket” som namn på sin apoteksverksamhet. Hur agerar och använder då de nya aktörerna ordet apotek och vad händer med apoteket som kännetecken. Jag skall illustrera med några exempel:
-Medstop är namnet på en av de nya aktörerna, medstop.se: “Välkommen till medstop, en ny apotekskedja, vi har nu tagit över många av de gamla apoteken…”, meddelas på websidan.
-Ytterligare en ny aktör är ApotekHjärtat. På fasad och hemsida anges Apotek följt av en hjärtfigur. Under fliken “om oss” beskrivs ApotekHjärtat som Sveriges största apotekskedja efter “det gamla apoteket”.
-Kronans droghandel blir den tredje största apotekskedjan. På websidan beskrivs verksamheten: “Vi har varit läkemedelsgrossister till Sveriges Apotek i över hundra år och har nu apotek i hela Sverige.”
-Ytterligare en aktör är den utländska kedjan DocMorris, som endast hunnit etablera två apoteksbutiker och som använder namnet “DocMorris Apotek”. -De företag som tillåts driva apoteksverksamhet får använda en särskilt framtagen apotekssymbol med det gröna stiliserade korset kombinerat med ordet Apotek.
Apoteksbranschens nya aktörer använder självklart apotek för att beskriva sin verksamhet och som del i sitt namn. Vid referens till Apoteket AB används beteckningen “det gamla apoteket”, kanske medvetet för att framhålla sig som ny aktör men också för att apoteket inte ensamt fungerar särskilt bra som kännetecken för verksamheten. Medstop kan ju knappast skriva: “Vi är efter Apoteket den tredje största apotekskedjan.” Vilket apotek syftar Medstop på?
En något provokativ slutsats är att det statliga Apoteket AB inte bara förlorat sitt monopol och 2/3 av sina butiker utan också sitt varumärke/namn. Eftersom Apoteket AB har haft lång tid på sig att överväga förändringen finns det säkert välövervägda rationella skäl för valet. Märket har ju bra records.(Super Brands).
Men nog är det en utmaning att arbeta vidare med ett beskrivande namn som konkurrenterna tvingas eller tillåts benämna “det gamla apoteket”. Kanske är svaret som en person på en kommunikationsbyrå retoriskt uttryckte det: Fanns det egentligen något alternativ för Apoteket AB? Vem vågar svara på den frågan? För dagen kan vi inte göra annat än att lämna svaret till framtiden.
Uppdatering 20100311: En hel del av Håkans Sjöströms funderingar kring den nya apoteksmarknaden tas upp av Carin Fredlund i en artikel i dagens DI/Trender sid 25.
Det blev monterbyggande, konkurrentbevakning och givetvis hästar i världsklass på den årliga hästfesten Gothenburg Horse Show. Det var fantastiskt kul att få uppleva EuroHorse från “insidan” och inte endast vara på plats som besökare. Göteborg Horse Show anordnades för första gången 1977 och har sedan dess haft över två miljoner besökare. Samarbetet med Nordens största hästsportmässa EuroHorse har pågått sedan 1992.
Mountain Horse hade valt att exponera sitt företag extra mycket i år och förutom montern och 12 meter långa affischer syntes logon även på mässfolkets kläder! Givetvis var hoppryttaren och Mountain Horse-ambassadörenHelena Lundbäck på plats för uppskattad signering och frågestund. Mountain Horse gör helt rätt när de väljer att sponsra duktiga ryttare. Det höjer nivån på varumärkets trovärdighet och genom att produktutvecklingen sker i nära samarbete med ryttareliten anpassas både design och funktion till ett liv på hästryggen.
Familjeföretaget Mountain Horse startades 1988 av Lars Sjöswärd och har sedan flera år tillbaka deltagit på EuroHorse. Mässplatsen var full av återförsäljare och nyfikna kunder som ville prova vårens nyheter. I förra veckan släpptes den nya vår- och sommarkollektionen men designavdelningen ute i Paradiset jobbar redan på för fullt med lanseringen av vintern 2011…
My Mission, Sveriges största affärsidétävling inom upplevelseindustrin arrangeras nu för fjärde gången. Tävlingen är rikstäckande och nytt för i år är att man även kan tävla inom kategorin Årets Kulturpris. Du behöver inte ha en färdig affärsplan - det är själva idén som bedöms. Ditt deltagande är gratis och bidragen behandlas självklart med sekretess.
Vad vinner du då? Jo, under en tjugoveckorsperiod får du hjälp med att starta utvecklingen av din affärsidé till ett i framtiden förhoppningsvis lönsamt företag. Du får tillgång till ett avancerat nätverk och hjälp med att söka pengar för finansiering. Och inte minst plats i den kreativa inkubatormiljön hos Brewhouse i Göteborg.
Vinnare 2008 var Kenneth Palmeståhl med sin “Soundracer”. Din bil förvandlas till en vrålande Ferrari med ett enkelt handgrepp. Kenneth säljer nu sin produkt i 19 länder. Och ja, det är högst trovärdigt. Jag har själv provat i en rytande Kia!
Plyhm Kommunikation har hjälpt till med PR sedan My Mission startade - vi vet att det finns oerhört många bra idéer.
Ta du också chansen och lämna in ett bidrag!
Öppet t o m 12 april.
