Jag läste en artikel i Dagens Juridik där det framgick att en majoritet bland unga tycker att prostitution är ok. Jag är faktiskt inte förvånad. Får jag skylla på media? UniversitetsstudentenBelle de Jour’s liv har blivit tv-serie, lyxprostituerade Tracy Quans böcker har översatts till 14 språk. Dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel saknar allt vad integritet heter och artiklar i populärpressen och bloggar berättar om livet som lyxhora eller porrstjärna. En värld som tidigare har varit stängd för “obehöriga” har nu lämnat dörren på vid gavel. Det som för femtio år sedan ansågs vara kränkande har idag blivit ett mycket uppmärksammat och accepterat beteende i media.
Enligt en undersökning (som gjordes i Västernorrland och Jämtland) instämde sju procent av tjejerna och 15 procent av killarna helt med påståendet att “det är helt OK att sälja sexuella tjänster – man bestämmer ju själv”. Endast 41 procent av tjejerna och lika många bland killarna uppgav att de inte instämde alls med påståendet.
Ungdomarna fick även svara på om de själva har fått erbjudande om att utföra sexuella tjänster mot betalning. 13 procent av tjejerna uppgav att de någon gång har fått det erbjudandet, bland killarna var siffran fem procent.
Dessutom uppgav 1,8 procent av tjejerna och 1,6 procent av killarna att de själva någon gång utfört en sexuell tjänst mot betalning.
Oroväckande? Javisst. Men med tanke på vad som är tillgängligt via media (ta bara videon som avslöjade när fotomodellen Sophie Anderton försökte sälja sex t ex) så är jag inte så förvånad över undersökningens resultat som jag antagligen borde vara.
Studiens svar måste anses överraskande med tanke på den senaste debatten om prostitution och kriminaliserandet av den som köper sexuella tjänster. Visar undersökningen att det är en skillnad mellan lagstiftningens normering och den värdering som finns hos medborgarna? Vad tycker sexarbetarna själva?
Enligt Federley är sexköpslagen felriktad och skapad över huvudet på de prostituerade. Själv har jag läst Tracy Quans böcker och kan inte annat än fascineras av hennes engagemang i PONY (Prostitutes of New York) och hennes kolumner i diverse stora tidningar som Financial Times och International Herald Tribune.
Vad får man tycka egentligen och varför anser så många av ungdomarna i enkäten att det är ok att sälja sex? Beror deras åsikter på media? Vem ska anpassa sig efter vem? Det är inte lätt med normgivning i samhället och i det här fallet verkar inte lagstiftningen ha påverkat normerna i någon större utsträckning. I vart fall inte för de yngre.
“För dig som gillar att synas med rätt människor skräddarsyr vi en upplevelse utöver det vanliga. Champagne, ostron och fest med allt från kända artister och programledare till de hetaste fotomodellerna.”
Så lät det i kampanjen (PR-kuppen) bakom TV3′s senaste realitytillskott Sandhamn (premiär 31 mars). I marknadsföringen av programmet lockade påhittade eventbyrån Sandhamnstek med diverse exklusiva ” Stekarpaket” där det ingick fest med “eliten” och tillgång till vattenskotrar.
Men herregud tänkte jag, går folk verkligen på det där?! Tydligen, för då allt avslöjades i mitten av februari bad “företaget” om ursäkt för att bokningsförfrågningarna de hade fått tyvärr inte kunde genomföras…
Jag tycker att den här typen av marknadsföring kan vara kul, kontroversiell och provocerande. Dock är den riskfylld. Och det är väl tveksamt om den uppskattas fullt ut av målgruppen (vilken den nu är i det här fallet). Rickard Svensson, byråchef på A World Beneath, sa till Dagens Media:
- En fejkkampanj kräver en yngre publik som har vana att kritiskt granska och filtrera medier. 40-talister litar generellt sett mer på medier och då fungerar det inte alls.
Självklart ska inte den här typen av marknadsföring användas då det rör sig om att bygga en långsiktig relation, men i detta fall känns det relativt oskyldigt. Och visst kan man räkna hem en god exponering.
Det är så oerhört tacksamt att driva med stereotyper och jag erkänner att jag skrattade högt när jag läste Sandhamnsteks blogg. Jag fascineras knappast av stekarnas livsstil men lär ändå sitta några minuter framför TV:n den 31 mars.
Det är bra att tänka till före och att ha en gemensam uppfattning om vad som är tillåtet/lämpligt i kommunikationsväg. Inte minst gäller detta de sociala medierna där snabbhet och öppenhet är självklara men därmed även riskabla komponenter. Ofta handlar det ju faktiskt om sunt förnuft.
Men kan för mycket exponering med anknytning till bröllopet ha en negativ inverkan på kungahuset och Sverige som varumärke? Kan all uppmärksamhet och kommersialisering resultera i billigt istället för exklusivt? På vilket sätt stärker t.ex. Delicatos “kungliga” hallonmazariner varumärket Sverige och vad har monarkin egentligen för intresse av den här typen av “begränsad upplaga produkter”? Antagligen ingen, men företagen inser att det finns pengar att tjäna.
Svensk Handel och Handelns utredningsinstitut har beräknat att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kan uppgå till 2,5 miljarder kronor. Givetvis vill många företag (och privatpersoner) dra nytta av bröllopets ekonomiska fördelar:
• Utvalda företag lanserar (som nämnt ovan) mazariner, blomfrön, kaffe och gräddtårtor som alla ingår i Den Officiella Bröllopsserien.
• Stockholm stad och Svenska institutet har tagit fram en gemensam plattform – Brands of Sweden, där företagare kan marknadsföra sig under ett gemensamt paraply.
• UD satsar 4 miljoner kronor för att ta hand om de 700 journalister som kommer hit.
• Lägenheter i Stockholm hyrs ut för 20 000 kr under bröllopsveckan.
Thomas Brüls, VD på Visit Sweden, säger till SvD:
-Bröllopet betyder mycket för Sverige. Varumärket Sverige kommer att exponeras väldigt mycket i utländsk press och ett starkt varumärke attraherar fler investeringar och besökare.
Brüls har rätt. Ett kungabröllop betyder guldläge vad gäller exponering av vårt land och många utlänningar fascineras av Sverige just för att vi fortfarande är en monarki. Frågan är bara var gränsen går? När blir exklusivt bara billigt?
I dag är det premiär för “S” – Amelia Adamos nya skötebarn. Det är ett magasin om skvaller på hög nivå och Bonniers investering i en ny marknad. 92 sidor för 29 kronor är ett hyggligt pris för en tidskrift, som ger insikt i kändisars liv på kungafamiljnivå och i det exklusiva näringslivet.
Kronprinsessan Victoria tronar på förstasidan och vi kan bl a läsa om hur Sveriges rikaste kvinnor lever. Med de två prinsessbröllopen senare under året som garanter borde nästan första året redan kunna räknas hem.
Bonniers har investerat mellan 15 och 20 miljoner för att försäkra sig om en succé. Här ligger bl a en satsning på namnkunniga profiler som Elisabeth Tarras-Wahlberg, tidigare informationschef vid Hovet som nu blir krönikör och Beatrice Birkeldh från Expressen, som nu blir tidningens nyckelreporter. Förebild lär vara amerikanska tidksriften People.
Många kommentarer kring tidskriften handlar dock om namnet. Vad står “S” för? De flesta associerar direkt till socialdemokraterna; en omöjlig koppling i det här sammanhanget? Bakom bokstaven “S” finns dock en stor stjärna, så en gissning är att “S” står för Star?! Eller kanske har Amelia en hund, som heter Sofus?
Amelia lär vara nervös den här gången. Hon har ju ett bra record i många sammanhang och har t ex lyckosamt sjösatt tre klassiker i den svenska tidskriftsvärlden. Såväl Amelia (numera 15 år), Tara och “M” har blivit säkra kort och funnit stora och stabila läsargrupper. Fallhöjden är alltså hög.
Häromkvällen hörde jag ett kort uttalande av Amelia inför den nya lanseringen. Hennes största farhåga var att “dom” inte skulle släppa till – d v s att kändisar på “rätt” nivå inte är vana att vika ut sig och att det alltså kommer att saknas tillräckligt underlag att skriva om. Förutsatt att exponeringen sker inom justa ramar blir nog detta inget problem, men det återstår att se.
Personligen är jag (hittills) måttligt intresserad av skvallertidningar, men visst måste jag kolla om “S” är något att ha. Nu går jag och köper ett ex!
Uppdatering 20100305: Nu blir det ytterligare ko: nkurrens – Aftonbladet Royal - glossigt lyxmagasin kommer första gången torsdag nästa vecka och sedan ytterligare sex ggr under våren.
Uppdatering 20100313: Första numret av S sålde mer än 50.000 ex! Det är Amelia mycket nöjd med. Förhoppningsvis håller den goda försäljningen även i fortsättningen.
“Det var mindre än ett år sedan SAS senast tog in sex miljarder i en nyemission. Nu är det dags igen – SAS vill ha 5 miljarder till! EasyJet tror att det bara är en tidsfråga innan SAS kommer tillbaka till pappa staten och vill ha ännu mer pengar. Frågan är exakt när? Om du kan gissa det så kan du vinna ett års fria resor med EasyJet för två! Allt du behöver göra är att skriva vilken dag, månad och år som SAS går ut och ber om pengar nästa gång.”
Oliver Aust, kommunikationsdirektör på easyJet, menar att SAS är skyldiga svenska skattebetalarna pengar som de ska betala tillbaka. Till Dagens Media säger han:
- Vi kommer i veckan att skriva ett brev till EU-kommissionen där vi påvisar att det SAS håller på med är emot svensk lagstandard. De får tjäna sina egna pengar som alla andra flygbolag, inte leva på skattebetalarnas pengar.
Än har facebookgruppen bara 143 medlemmar men har man tur i spel kan det ju löna sig att dra till med en gissning. Vem tackar nej till gratis flygresor i ett år? Fast med tanke på mina egna erfarenheter av lågprisflyg och deras ibland undermåliga kundservice finns det ju en risk att kampanjens vinnare bokar sina följande resor hos SAS.
SAS har hittills inte kommenterat EasyJet’s kampanj.
Sponsrad charterresa till Gran Canaria, frispråkigt bloggande på Hanky.se och dragqueen i Smirnoffbar. Fredrick Federley och hans alter ego Ursula förefaller jobba dygnet runt. Om detta rapporterades flitigt i gångna veckans kvällspress och Fredrick försvarade sig med den numera välkända repliken:
På sin blogg skriver Fredrick att Aftonbladet har kammat hem grand slam i rubriker utan att ha något att skriva om. Jag håller med; storm i ett vattenglas. Givetvis åker inte Fredrick på charter i egenskap av riksdagsledamot och jag förstår ironin i att hänvisa till Ursula af Drakbane. Men i och med att han låtit sig bjudas på resan har han lagt ut ett “bete” till pressen, vilket har resulterat i (önskvärd?) uppmärksamhet.
Fredrick är en framgångsrik politiker, kontroversiell och trivs i rampljuset. Vill Fredrick extraknäcka som dragqueen tycker jag att han ska få göra det. Fredrick försöker ju faktiskt skilja på politikern Fredrick Federley och dragqueen Ursula, vilket ur marknadsföringssynpunkt är helt rätt då han använder olika kännetecken för kanske två olika målgrupper. Den retoriska frågan inställer sig dock; kommer omsättningskretsen att blanda ihop de olika produkternas egenskaper? Själv vet jag inte vilken målgrupp jag tillhör men jag hade föredragit att träffa på Ursula ute i vimlet än diskuterat FRA-lagen med politiker-Fredrick.
Jag har spenderat hela veckan på de fantastiska slotten Övedskloster i Skåne och Hjuleberg i Halland. Det var dags för Mountain Horse’s plåtning av nästa års vinterkollektion.
Som praktikant på marknadsavdelningen ansvarade jag för välstrukna kläder och blänkande ridstövlar, men det blev givetvis också mycket hästskötsel med några goda råd från Johan Lundin (landslagsryttare i fälttävlan) som var på plats med sina hästar.
Med den lite lätt galne fotografen Morgan, vars assistents främsta uppgift var att fixa spetsade öron på hästen, är jag övertygad om att katalogen kommer att bli supersnygg.
Efter att ha sett de nya ridkläderna vill jag köpa allt! Som hästtjej vet jag sedan länge att Mountain Horse satsar på innovativ design i kombination med funktion och säkerhet.
Tyvärr har jag ingen egen häst att prova de nya stigbyglarna SCS3 LITE på, men det kommer förhoppningsvis i framtiden.
Det kan skönjas en viss frustration bland de frälsta över den snigelsnabba mognaden vad gäller sociala medier hos dem som fattar beslut.
Själv ställer jag mig frågan hur vi ska komma förbi sociala medier som en enskild företeelse och istället prata om hur den digitala utvecklingen kan sättas i perspektiv till företagets hela kommunikation.
Att skynda långsamt behöver inte nödvändigtvis betyda att man kommer att missa tåget. Viktigast är den centrala insikten om att de digitala medierna är här för att stanna. Resten är mål, omvärldsbevakning och handling.
Processen med organisationer där marknadsföring-, pr- och information är integrerade med varandra påskyndas av att sociala medier suddar ut gränserna mellan pr och reklam. De sociala medierna måste hitta sin plats i varje företags arbete med att addera värde, utöver Pris och Produkt, till varumärket.
Vi behöver både gamla och nya kanaler. Och gammal och ny kommunikationskompetens. Tillsammans kommer de att hitta fram till kombinationen av budskap, kanaler och medier som passar det specifika företaget.
2013 kommer 90 procent av all internettrafik bestå av video enligt Martin De Beer, Senior Vice President of Cisco’s Emerging Technologies Group (ETG).
Webbtjänsteföretaget Kaigan hade tagit del av De Beers profetia och bjöd på ett frukostseminarium i fredags på temat “Bli framgångsrik på webben”. De gav flera argument för att utnyttja video, dvs film och ljud, på internet. Film på nätet är inte bara webb-TV eller YouTube för den delen. Det är även egna videos som läggs på ditt företags hemsida. Exempel på flera användningsområden gavs:
Reklam/PR – vid produktlanseringar, ha en film om produkten eller tjänsten, t ex ambitiöst (läs dyrt) som Porsche eller ha en FAQ där en talesperson ger svar på vanligt förekommande frågor, t ex Sveriges ingenjörer som tog videon till hjälp för att åskådliggöra vanliga frågor inför avtalsrörelsen 2010.
HR eller kundundersökningar – visa personporträtt på medarbetare eller kunder som uttalar sig.
Instruktionsfilmer – gör det själv-området är etablerat, Byggmax har hängt på, när kommer IKEA med film om hur du sätter ihop möblerna?
Tvåvägskommunikation - SVTs tackfilm är ett lysande exempel på hur webbesökaren blir en del av mediet. Ett annat kul exempel är Wranglers lansering av sin klädkollektion som kräver en interaktivitet av webbesökaren.
Kaigans budskap var att ta videon till hjälp, det är inte så krångligt. Du kan göra filmerna själv, varför inte med mobilen. De löser tekniken med anpassningen för och publicering på webben. Kanske det finns en video som visar hur enkelt det är?
Sveriges äldsta hamburgerkedja Max har hakat på Hollywoodhysterin och tagit hjälp av lyxhustrun Maria Montazami, känd från TV 3′s program Svenska Hollywoodfruar. Det är omöjligt att ta fel på Marias karaktäristiska röst när hon presenterar den nya hamburgaren “Hot American” och jag skrattar faktiskt lite lätt åt reklamfilmen. Till skillnad från sin kollega Anna Anka (som antagligen aldrig äter snabbmat) är Maria charmig och ödmjuk.
Reklamen är enkel och fyndig och har fått ett riktigt positivt mottagande bland både bloggare och hamburgerälskare. Jag som inte ens äter kött kan nästan tänka mig att köpa en liten bit av Hollywood för 67 kr.
Flash mob kan vara dans på Plattan i Stockholm, offentligt kuddkrig, kurragömma i varuhus eller tunnelbaneåkning utan byxor. Den gemensamma nämnaren är en grupp människor som samlas på en förutbestämd plats vid en fastställd tidpunkt för att genomföra något tillsammans. Handlingen ska helst vara bisarr och oförutsedd. Efteråt skingras alla. Vem som helst kan vara initiativtagare och platsen är det offentliga rummet.
På 1960-talet genomfördes s k Happenings (se även Practical Jokes och Performance) - i svensk tappning var det premiär på Moderna Museet 1962. En del av syftet var även då att överraska/provocera. Happenings genomfördes dock av en mindre grupp, ofta med konstnärlig anknytning. En flash mob eftersträvar deltagande av en större grupp, något som underlättas genom användning av sociala medier.
Det var i SvD som vi såg den för första gången; Mona Sahlins rödrosa väska från Louis Vuitton. Det riktigt lyste om den där den stod vid partiledarens fötter. Hrm, tänkte jag, det där är ju en gammal modell, stackars Mona har säkert inte vågat använda den innan med rädsla för påhopp. Mycket riktigt; den visade sig vara inköpt för tre år sedan och dagen därpå var debatten i full gång.
Lyxkonsumtion, social ojämlikhet, dubbelmoral och kapitalism…… Framstår Mona som trovärdig socialdemokrat med en 6000 kronors väska? undrar författaren och vänsterdebattören Göran Greider. Är det här verkligen relevant nyhetsrapportering? frågar jag mig i stället. Till och med nyheter om katastrofdrabbade Haiti skjuts undan för att ge plats åt Mona Sahlins väska.
Monas nya accessoar verkar sannerligen sticka i ögonen på somliga, men vad har den med hennes politiska läggning att göra? Egentligen? Enligt Aftonbladets Lena Mellin harmonierar inte väskan med Monas parti (för inte finns det väl modeintresserade sossar?) medan Katrine Kielos menar att Mona får lägga sina pengar på vad hon vill.
Kanske väskan t o m kan ses som ett led i en modernisering och omprofilering av varumärket “Mona Sahlin”?
Själv säger Mona så här angående väskvalet:
-Det var en fin present jag fick! Men jag ägnar all min tid åt att kämpa för jobb och mot klyftor. Med eller utan handväska…..
Man ska vara försiktig med att placera in människor i ett fack enbart utifrån deras val av kläder och accessoarer. Mona kan väl ha vilken väska hon vill. Partiledaren hade dock kanske gjort sig bättre i sällskap med den här klassikern eller varför inte den här (som hängde på kronprinsessan Victorias handled i höstas)? Lite mer business än modellen Antigua Cabas, som ju “modemässigt” faktiskt gör sig bäst vid poolkanten. Fast då snackar vi ju verkligen lyxväskor – och dit känns ju vägen väldigt lång.
Enligt VD Pontus Bodelsson i en intervju i DI beror det goda resultatet på en ny marknadsmix, dvs nytt format, nytt pris och nya kanaler (Expressen och DN + via direktförsäljning förstås). Vem köper då ett uppslagsverk i bokform i vår tidsålder? Alla som fortfarande vill bläddra i en bok. Förvånande är åldersfördelningen relativt jämn. Intressant!
De närmaste fem veckorna säljs genom Expressen dessutom fem nya fristående böcker om världens länder, fjolåret och tre band om andra världskriget.
NE jobbar också aktivt med internettjänster och adresserar bl a målgrupp skola med läromedel i nya former.
Var tredje vecka kommer NEs nyhetsbrev och det senaste är ovanligt innehållsrikt!
• Vem tror du att du är? Hitta din historiska like! Själv blev jag Marie Antoinette – tänker på frasande siden i pasteller, vitpudrade peruker, gräddbakelseorgier och slutligen halshuggning av den berömda franska giljotinen. Nja, kanske inte precis min drömförebild, men kul ändå!
Äntligen fick jag tag på biljetter till Carmen! “Bio-operan” alltså. På Biograf Roy i Göteborg upplevde jag i helgen direktsänd opera från The Met i New York. Hur coolt är inte det?! Enligt SvD sågs lördagskvällens föreställning av 7000 svenskar (och 3800 amerikanare!).
Att sända kultur i HD-upplösning är det bästa operavärlden har gjort på länge. Jag tror att det är nödvändigt för en sådan här “klassisk finkultur” att genom nya medier försöka att nå ut till en större och framför allt bredare publik.
I en artikel från 2007 förklarar The Met’s operachef Peter Gelb att:
- Opera är en utdöende konstform. Våra lokaler räcker inte till för att nå alla människor vi vill nå, och med ny teknik kan vi faktiskt nå ut till hela världen.
Opera är dessutom ett relativt dyrt nöje och en musikgenre som många kanske inte har varit speciellt intresserade av tidigare. I biosalongen blir det en mer familjär och avslappnad stämning, inte så “märkvärdigt”. I pausen intervjuas föreställningens huvudpersoner och det öppnas servering där givetvis både vin och snittar ingår.
Rickard Gramfors, ansvarig för Folkets Hus och Parker (den första digitala biografkedjan i Europa) som ligger bakom de direktsända evenemangen förklarar att:
- Det handlar om att skapa en tillgänglighet för alla. Vi har sänt allt från rockkonserter, som i somras med Robbie Williams i England, till operor från New York.
Intresset för sändningarna har varit så stort att Folkets Hus och Parker har börjat ordna studiecirklar och föreläsningar i samband med operasändningarna. Även Kungliga Operan och Dramaten har hakat på trenden och deras föreställningar kan nu upplevas på platser som Båstad och Tomelilla.
Kulturen har hittat ett nytt forum tack vare digitala medier och jag hoppas verkligen att denna underhållning är här för att stanna. Boka era biljetter nu!
Så har årets Kom-in-dag gått av stapeln på JMG här i Göteborg. Temat för sjunde upplagan av Kom in var Vändpunkter och i fokus under dagen stod försök att sia om framtiden blandat med diskussioner kring var (sociala) medier/kanaler står idag, vilka lärdomar som har dragits och framtida yrkesroller.
Apotekets varumärkesdirektör Eva Fernvall stod för det som var dagens mest intressanta exempel för de många bolag som funderar över hur de sociala medierna ska användas och vilken påverkan det kan komma få på varumärket.
När Apolivareklamen visades i tv fick den enorma reaktioner i sociala media och i förlängningen även i övrig media. Reklamen blev en snackis och Facebook-gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen” har närmare 110 000 medlemmar. Eva gav Apotekets syn på kampanjen, hur man valde att hantera den uppståndelse som skapades och vilka konsekvenserna blivit för Apotekets fortsatta satsning på sociala medier.
Evas summering av uppståndelsen var att det var fascinerande att uppleva vilken påverkan sociala medier kan få på media. Däremot var hennes svar på frågan om hon var nöjd med uppmärksamheten för Apoliva-filmen överraskande: ”Varken bra eller dåligt” med motivationen att mätningar påvisat att uppmärksamheten haft fokus på tjejen i reklamen och inte Apoliva-produkterna. Samtidigt berättar hon att produkterna säljer mycket bra.
Lärdomen från uppmärksamheten kring Apoliva blir för Apoteket att ta sig an sociala medier ur ett något annorlunda perspektiv nu när de vet vilken påverkan de kan få på varumärket. Ett konkret exempel Eva tog var samarbetet med viföräldrar.se där man går ut och möter föräldrar med adekvat information.
Avslutningsvis fick Eva frågan om sociala medier kommer att ersätta den traditionella mediesatsningen hos Apoteket. Hennes svar var nej med motiveringen att de sociala medierna är svårkontrollerade, det går inte att förutse resultat av satsningar. Min egen reflektion kring detta svar är att med lärdom av Apoliva-exemplet så gäller det all kommunikation idag?
Summeringen av lärdomarna Eva lyfte fram kring exemplet Apoliva summerar även vad som sades kring sociala medier i stort under dagen:
Var aktsam att sätta principer – pröva er fram. Vi är bara i början av att förstå hur vi ska använda de sociala medierna.
Var ska de interna kunskaperna och resurserna för att kommunicera i sociala medier finnas? Ofta finns inte resurserna på informationsavdelningen och i kundtjänst finns inte kompetensen.
Skapa en intern samarbetsgrupp för att bygga referensramar. Ta fram en policy och utbilda ledningen och övriga berörda.
Var målgruppsrelevanta vid användning av sociala medier.
Dra nytta av en snackis!
Kanske det mest tänkvärda som diskuterades i övrigt under dagen handlade om hur yrkesrollerna (journalist/informatör) och kanalerna har utvecklats över tid men att människors användningsområde för information/kommunikation är detsamma idag som det var för hundra (och kanske tusen) år sedan…
Vad tror du?
En annan välspenderad timme under dagen var att lyssna till retorikern Elaine Bergqvist som tog upp de fem viktigaste sakerna (Du – Kläder – Rösten – Kroppsspråket – Budskapet) att tänka för att behärska konsten att få folk att lyssna. Hennes bok Härskarteknik ligger just nu överst i min bokhög på sängbordet.
Elisabeth Ström är nytillträdd kommunikationsdirektör på Vattenfall. Ingen avundsvärd uppgift precis. Om man inte älskar extrema utmaningar förstås. Det ansågs säkert vara ett tufft jobb redan när Elisabeth tackade ja till uppgiften, men nyheten om Vattenfalls pantsättning och de övriga frågor som kom i dagen i november ökade belastningen dramatiskt.
I en intervju i SvD i fredags berättade Elisabeth om dagsläget och förväntningarna på framtiden. Man förstår att även om hon är väl meriterad som informationschef på både Posten och Swedbank blev hon överraskad av medias snabbhet vid krisen i november. Högt på prioriteringslistan borde alltså ligga en väl genomarbetad krishanteringspolicy och träning av en snabbfotad organisation.
Det finns väl knappast heller något svenskt bolag med en mer tvistad bild av sin verksamhet. Som Elisabeth själv säger – “är vi en europeisk koljätte eller ett svenskt energibolag som jobbar med vattenkraft”? Ja, det kan man verkligen undra. Vilken gigantisk kommunikativ uppgift att bringa ordning och reda i den soppan!
En renovering av Vattenfalls varumärke görs inte heller på en kafferast. Själv uppskattar Elisabeth att det kommer att ta 3 – 5 år. Och det verkar ju högst troligt. Det ska bli intressant att följa arbetet!
Den här boken är verkligen intressant, inspirerande och informativ på ett lättillgängligt sätt och det märks att Lena har stenkoll på sitt område! Boken tar upp allt ifrån hur Apoliva fick kunderna att starta grupper på Facebook till kortfattade legala synpunkter.
För mig har sociala medier aldrig framstått som någon typ av fluga, utan jag håller helt och hållet med Lena och andra sociala medie-experter (t ex bloggande Icehotel och Lantmännen) som uttalar sig om den här kommunikationsformens effekter.
Jag tror att användandet av sociala medier som vi ser idag bara är en början. Digital marknadsföring kommer i allt större utsträckning att påverka företags (och givetvis privatpersoners) relationer och varumärken.
Efter att ha läst Lenas bok inser jag att den här typen av kommunikation är lämplig för i stort sett alla branscher. Titta bara på Saltå Kvarn som kommunicerar med sina kunder via både Saltåbloggen och Twitter. Inte trodde jag att jag skulle tycka det var intressant att läsa information från ett företag som tillverkar mjöl. Men det är nog som Mattias Åkerberg (Please Copy Me) säger i boken:
Människor har ledsnat på reklam i den form vi lärt dem, och vill se varumärken som kommunicerar ärligt och mänskligt med sina konsumenter. Verkligen kommunicerar. Lyssnar, tänker, pratar, lyssnar. Som bjuder på sig själva. Som berättar något intressant.
Och det är precis vad kvarnen i Saltå gör, de har förstått betydelsen av sociala medier.
Boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier går att köpa här.
All pr är bra pr säger ett gammalt talesätt. Och visst är det så att det är nödvändigt att skilja sig från konkurrenterna på kreativa sätt för att nå fram i bruset. Men - när budgivarna på Saab är mindre sportbilsföretag med ägarbilder som inte är helt klockrena, börjar jag gärna fundera över om det hela kanske är mer törst efter pr än seriösa affärer som ligger i potten.
På Aftonbladet.se läser jag ”… Det lönar sig att vara intresserad av Saab. Det holländska bilföretaget Spykers aktie steg med över 25 procent på Amsterdambörsen under morgonen efter helgens besked att bolaget har lagt fram ett nytt bud på Saab till GM…”. Jag avvaktar med spänning resultatet av Spykers nya bud till GM.
Ett exempel av annan dignitet är marknadsföringskriget mellan Elgiganten och branschkonkurrenterna. Mediarapporteringen har omfattat allt från nedmonterade skyltar, uppköp av kampanjvaror i butik till juridiska tvister i marknadsdomstolen. Att MediaMarkts juridiska ombud dessutom omnämner Elgigantens agerande som puckat får åtminstone mig att dra slutsatsen att det handlar mest om pr.
Seriösa aktörer? Bra/dålig pr? Det avgörs som alltid av betraktaren. Faktum kvarstår det är inte ovanligt att söka gratis publicitet vare sig budskapet tolkas positivt för avsändaren eller inte.
Affärskedjan Tesco (drygt 4.300 affärer i 14 länder) har råkat i blåsväder. Julkortet enligt ovan föreställande ett barn – rödhårigt – sittande på Jultomtens knä anses vara diskriminerande och dras därför tillbaka från sortimentet.
“Santa loves all kids. Even the ginger ones”. Så lyder texten på kortet i fråga. En mamma med tre rödhåriga barn uppfattade kortet som kränkande, klagade hos butikspersonalen i York, England och uttalade sig även offentligt, vilket föranledde en kraftig reaktion bland medier och bloggare i Storbritannien.
Kortet har nu tagits bort ur sortimentet och Tesco har gått ut med en offentlig ursäkt.
Om barnet varit färgat, överviktigt, anorektiskt, handikappat etc – hade vi förmodligen instinktivt tyckt att det var provocerande. Men om det varit ett barn med lockigt hår eller fräknig hy? Vad är diskriminerande? Är det en personlig upplevelse?
Jag undrar också över den snabba och kraftiga exponeringen av en sådan här “banal” händelse. Hur det kan få en sådan dignitet? Jag tycker bara kortet är ovanligt töntigt och allmänt smaklöst. Men diskriminerande och värt en sådan uppmärksamhet (nu även i svensk media)? Är det så triggande? Eller råder det bara allmän nyhetstorka?
Men det klart jag är ju inte rödhårig. Vad tycker du?
Utöver mitt jobb inom PR läser jag Konst- och Bildvetenskap vid Göteborgs Universitet. Ämnet är otroligt intressant och parallellerna till reklam och marknadsföring gör sig ständigt påminda. Det verkar som om mediebranschen redan har varit och bläddrat i min bok A World History of Art.
Det som har intresserat mig mest under hösten är delkursen i Postmodernism då kopplingen till kommunikations- och reklamvärlden syns tydligt. På 1970-talet förvandlades design till en typ av trend och plötsligt kunde “allt” marknadsföras så länge “det trendiga” var närvarande i reklamen. Ett fenomen som verkar fungera fortfarande.
Bilder har alltid använts i syfte att påverka betraktaren och min nu utvecklade förmåga att kunna tolka och läsa dessa gör att jag ser psykologin bakom reklambilder på ett helt nytt sätt. Det är fascinerande att upptäcka hur bilder (både dess motiv och färgkombinationer) används i både reklam och propaganda för att väcka känslor som kommer att påverka våra beteenden och handlingar.
Utan att vi egentligen ägnar det någon större tanke är t.ex. antikens kroppsideal fortfarande närvarande i klädbranschens marknadsföring medan traditionella maktposer, där blicken lyfts och riktas mot framtiden, ofta gör sig påminda i porträtt av betydelsefulla ledare som Obama.
I vissa fall framstår reklam som konst och konst som reklam. Fast kan konst då innehålla reklambudskap? Hur ska Barbara Krugers verk tolkas när de placeras i en offentlig miljö istället för på ett museum? Och hur var det egentligen med LiljevalchsIkea-utställning? Design eller reklam? Jag tror jag måste läsa den där fortsättningskursen!
Tre företag från respektive 14 branschkluster nominerades av totalt 2174 pressrum på MyNewsdesk och SentoClone AB utsågs till årets pressrum i kategorin Biotech och Medtech.
Utmärkelsen Årets Pressrum går till det företag som utifrån branschens förutsättningar bedöms ha lyckats bäst med att optimera sitt pressrum och utnyttja möjligheterna med MyNewsdesks PR-verktyg. Detta för att uppnå en effektiv distribution av pressinformation för bättre spridning och mer publicitet.
De 14 vinnande företagen och organisationerna representerar näringsliv, offentlig sektor, idéburna och ideella organisationer.
Världens bäste golfspelare har en årslön på ca 90 miljoner dollar, sponsoravtal värda 100 miljoner dollar och affärer med minst tre kvinnor – antalet ökar dock timme för timme. Att golfens perfektionist nr 1, Tiger Woods, skulle bli hängd på skvallersidorna verkade minst sagt orealistiskt. Men efter bilkrasch,drogrykten och oräkneliga mediespekulationer har varumärket Tiger Woods fått sig en rejäl törn.Varumärkesexperter verkar vara överens om att Tiger’s otrohetsaffärer har en negativ inverkan på vad som ansågs vara ett av sportvärldens mest prestigefulla varumärken.
- Tiger’s varumärke står för perfektionism, han är en Mr Perfect, han gör aldrig några fel. Därför drabbas hans varumärke hårdare eftersom han inte visat några “mänskliga” drag tidigare. Media kommer att kräva en offentlig ursäkt, skadan är så pass utbredd och i de flesta skandalsituationer är öppenhetsprincipen att föredra, säger Niklas Olovzon, grundare till kommunikationsbyrån S&B till tidningen Svensk Golf.
Även Marianne Tollefors på Tollefors Consulting säger till Affärsvärlden att hon är övertygad om att skandalerna har påverkat det personliga varumärket och att Tiger snabbt borde inleda arbetet med att åter bygga upp omvärldens förtroende. Ännu så länge avvaktar dock sponsorerna själva (bl.a. Nike, EA Sports och Gillette) och menar att de har fortsatt förtroende för Tiger Woods. Under kvällen har dock motsatt information börjat höras, reklamfilmer ställs in etc.
- Det Tiger Woods behöver är att hans fru väljer att stötta honom offentligt. Tills dess kommer spekulationerna att skada hans rykte.
I januarinumret för Golf Digest kan man läsa om “10 tips Obama can take from Tiger“. I artikeln står bl a att “Tiger has always been able to pull himself together after setbacks”. Något som han förmodligen, på ett eller annat sätt - men kanske inte fullt ut, kommer att göra även efter detta nederlag. Detta är ju trots allt något annat än en förlorad golftävling.
Sedan kan man reflektera över timingen för de 10 tipsen i Golf Digest. Den kunde inte ha varit sämre! Detta har dock redaktionen föredömligt tagit hand om genom att bl a publicera de många mail som kommit in på sin blogg.
Att Internet bjuder på oändliga möjligheter, framförallt när det gäller kommunikation, fick jag idag bekräftat på The Conference: Digital kommunikation och sociala medier, anordnad av nätverket Wednesday Relations i Göteborg. Lokalen var fullsatt och det var många som ville lyssna till, och diskutera, de senaste trenderna inom marknadsföring och PR. Talarlistan var imponerande:
Christopher Broxe, Business Expert Analytics, Peter Thomasson, Senior Business Consultant, SAS Institute
Marknadsstrategier och kommunikation styrda av innehåll på sociala medier
Mattias Åkerberg, Bloggare & copywriter, Please copy me / Valentin & Byhr
Twitter, bloggar, Facebook och YouTube – var ska jag börja?
Under dagen förmedlades allt från hur text mining av diskussionsforum på nätet kan användas som ett hjälpmedel i polisens arbete, till att om Facebook hade varit ett land hade det varit det fjärde största landet i världen.
Min absoluta favoritföreläsare under The Conference var Mattias Åkerberg (bloggare och copywriter, Valentin & Byhr) som pratade om Facebook, Twitter och bloggar. Mattias liknade användandet av sociala medier vid en kommunikationsrevolution då det plötsligt känns som om alla företag ska skriva blogginlägg och twittra. I verkligheten är det dock >1% av svenska företag som är engagerade i sociala medier-världen. Men de som är det syns.
Kreafons Lena Carlsson gav många bra tips angående juridik och bloggning och Nikke Lindqvists föredrag om PR-katastrofer och negativa sökfraser på Google fascinerade. Allt finns verkligen på nätet, allt går att få reda på; vem som pratar om ditt varumärke och med vem. Och är du inte delaktig så pratas det ännu mer!
Jag är redan övertygad om att sociala medier skapar relationer, ger oss nyheter, förser oss med en röst och helt enkelt fungerar som en kommunikationsarena. Med det kostar, fast inte i pengar, utan i tid, kunskap, engagemang och tålamod!
Bra idéer som sprids utan kommersiella intressen? Det låter för bra för att vara sant. Det är dock det närmaste jag kan komma för att beskriva TED – “Ideas Worth Spreading”, som drivs av en ideell stiftelse i USA. TED står för Technology, Entertainment, Design och x:et i TEDx betyder att eventet, som ägde rum i lördags för första gången i Göteborg, arrangerades på licens oberoende av den centrala organisationen, se http://www.ted.com/.
TED är ingen säljarena! Så även om du är en kreativ entreprenör, som står och talar får budskapet inte vara kommersiellt. Du får inte sälja dina produkter eller idéer, bara tala om hur de förändrat ditt liv eller hur de mottagits av omvärlden och kanske hur de kan förändra den.
Under lördagens event, med ett hundratal speciellt inbjudna gäster, genomfördes korta sessioner av en rad föreläsare – eller egentligen inspiratörer, som gick upp på scen och presenterade sina idéer på ett underhållande sätt. Vi fick höra allt ifrån varför det är idiotiskt att köra bil i stan till hur ljussättning i städer kan förändra upplevelsen av mörker. Men även hur mikrobiologi kan hjälpa till att stoppa ökenspridning. Alla föreläsare finns på http://www.tedxgoteborg.com/TEDxGoteborg/TEDxGoteborg_-_Speakers.html.
En mycket viktig del av TED-verksamheten är att budskapen sprids flitigt i sociala medier. Publiken uppmanas twittra, blogga eller på annat sätt sprida budskapet.
Jag kunde inte släppa känslan när jag lämnade TEDxgoteborg att ha varit på ett internet seminarium. Inte ett seminarium om internet utan att jag varit “inuti internet”. Utanför det mörka rummet med den upplysta scenen, de inspirerande talarna och allt det interaktiva kändes det lite tomt. Men inuti rummet var hela världen närvarande. Vi fanns på nätet med de starka budskapen på samma gång över hela jorden, tillgängliga för alla som har internet. Jag har aldrig upplevt världen så liten! Och det bekräftades när moderatorn till publikens stora jubel läste upp ett twittermeddelande från världens tak – Nepal!
En sak är helt säkert, jag ska gå på TEDx igen, jag har redan laddat hem TED applikationen till min iPhone och kommer att lyssna på talare från hela världen!
Funktionshandikappade Praktikant-Jerry har väckt enorm uppmärksamhet som ny praktikant i Icas omtyckta och prisbelönade reklamfilmer. Ovanstående film har t ex visats 243 161 ggr på You Tube och Jerry/Mats Melin har ett fyrtiotal grupper och fanklubbar på Facebook.
Filmerna om Praktikant-Jerry väcker många känslor, men mottagandet har på det hela taget varit mycket positivt. Före projektstart togs kontakter med FUB, Förbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som välkomnade initiativet. Från Icas sida betonar man att avsikten är att lyfta fram de fördomar som finns i samhället och att det verkligen inte handlar om att göras sig lustig på någons bekostnad.
I en artikel i onsdagens DI “Svenska företag är fega” (finns tyvärr inte på nätet) läser jag om Icas vd Kenneth Bengtsson, som berättar om bolagets handlingsprogram “Vi kan mer”. I samarbete med bl a Samhall tänker Ica anställa mellan 500 – 1000 funktionsnedsatta personer för att jobba i butikerna. Inspiration till reklamfilmen och handlingsprogrammet “Vi kan mer” kommer från teaterensemblens Glada Hudiks uppsättning av “Elvis”. Jag såg själv föreställningen i Göteborg förra vintern. Fantastisk och tankeväckande! Se den om ni får tillfälle!
Ica har genom sina reklamfilmer, som började sändas redan 2001, hittat en väg att ta ställning och exponera sina värderingar. Men VD Kenneth nämner även idéer om att delta i olika mångfaldsprojekt och stöd till minoritetsgrupper som måste involveras i samhället, samt 65+are, som borde beredas tillfälle till fortsatt jobb om så önskas.
En eloge till Ica med VD Kenneth Bengtsson, som går i bräschen för den här typen av insatser och företagens sociala ansvar. Förutsatt är då att engagemanget är en hjärtesak och inte ett varumärkesbyggande på falska grunder.
Tisdag morgon samlades ett antal morgonpigga (?) DI-prenumeranter på Storan i Göteborg för att höra om en tidning i förändring.
DI:s nytillträdde chefredaktör Peter Fellman berättade om satsningen på fem olika produkter: papperstidningen, di.se, DI Weekend, tidskriften Dimension och så DITV. Dessutom tog han upp beslutet att skilja på exponering via nät och papper. Det ska inte kosta något att läsa informationen på nätet, men å andra sidan ska den heller inte överensstämma med materialet i den tryckta upplagan. Runt om i världen löses den här problematiken på olika sätt. Det ska bli spännande att följa utvecklingen här!
För oss utanför 08-området var också beslutet om satsning på lokal närvaro runt om i landet en positiv nyhet.
Peter betonade även hur viktigt det är att behålla känslan av litet företag och att brinna för sin uppgift. Personligen vill han fungera som inspiratör och kan tänka sig att – så tävlingsmänniska han är – jobba på att bli en bättre förlorare.
Gina Tricot startade för 12 år sedan och omsätter i år ca 2,3 miljarder kronor – vilken bedrift. Jörgen gav intervjuaren Lotta Edling, ny redaktionschef på DI en match med mycket raka och lite oväntade svar. En extra krydda i sammanhanget.
Med Jörgens målsättning “att alltid vara/bli lite bättre” förstår man att han trots framgångarna inte slagit sig till ro och jag gillade också det kluriga “att inte förändra såvida man inte kan förbättra, såvida man inte vill försämra”.
En lansering i Tyskland finns nu närmast på agendan. I gott sällskap med där redan befintliga H&M och IKEA. Lycka till!
DI:s initiativ till att möta sina läsare på hemmaplan uppskattas mycket. En träff (gärna med de lokala journalisterna Gerhard Larsson och Kim Lundin) då och då rekommenderas för utbyte av kontakter och idéer till gagn för båda parter. Gärna då också med lite mer tid för frågor och diskussioner!
Snart kan vi dricka Cocaine i Sverige, en amerikansk energidryck som innehåller 350 procent mer koffein än Red Bull. AO Blommor, ett företag utanför Helsingborg, kommer att stå för den svenska lanseringen. Men varför döpa en energidryck till en illegal drog och dessutom använda en logga som påminner om vitt pulver? Svaret är förstås en förhoppning om att det väcker uppmärksamhet i media, provocerar och resulterar i höga försäljningssiffror.
Cocaine tillverkas av Redux Beverages, som ägs av Jamey Kirby. Energidrycken har haft en otrolig framgång i USA, inte minst om man mäter i medieutrymme.
- Försäljningssiffrorna femdubblades på två veckor efter att den amerikanska livsmedelsmyndigheten stämplade marknadsföringen som olaglig. Då såldes drycken precis som droger; under disk och via bakdörrar, berättar Kirby för Las Vegas Sun.
I USA påstods det att Cocaine marknadsfördes som ett alternativ till kokain, därför sker numera marknadsföringen av drycken via företagets YouTube-kanal, My Space och den egna hemsidan Drink Cocaine. I Sverige talas det dock mer om produktens konsekvenser än själva marknadsföringen. Symptom som hjärtklappning och yrsel är vanliga vid överkonsumtion. Dessutom har dödsfall konstaterats då energidryck har blandats med alkohol.
Så vad händer om man provar lite Cocaine? För det första ger drycken en sockerchock (18g), som håller i sig i ca fem minuter. Efter detta börjar koffeinet (280mg) att verka och på grund av den enorma mängden utlovas en energikick på fem timmar. Jag vet inte om det låter så lockande, men den främsta målgruppen som utgörs av testpigga 16-25 åringar, är säkerligen mer lättillgänglig.
Den cyniska marknadsföringen av denna “onödiga” och förmodligen till och med skadliga produkt ger en dålig försmak.
Det finns också möjlighet att gå med i “Stödgruppen för att införa en åldersgräns för att sälja energidrycker med koffein och taurin till barn” på Facebook.
Det är intressant det här med handlingsutrymme och förtroendekapital – det tar lång tid att bygga upp men är enkelt att rasera. Vattenfall är ett aktuellt exempel: De har länge framställt sig som ett bolag som satsar på en förnybar framtid. Det som varit otydligt är hur liten nysatsningen (28%) varit i förhållande till satsningen på traditionella, mindre miljövänliga alternativ som kärnkraft och brunkol.
När löpsedlarna bland annat målar upp hur hela bolaget pantsätts vid en eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland – snacka om förtroendekris. När drevet går och alla börjar skylla på varandra får jag känslan att de inblandade ställt sig över den stora massan, ignorerat lagda direktiv och skyldigheten att föra en tydlig, rättvisande kommunikation till intressenterna.
För att lyckas med miljöarbetet krävs planerade och trovärdiga insatser. Då går det inte att fokusera kommunikationen på det goda och verksamheten på något helt annat. Jag läste att endast 20 av 1000 organisationer har en fungerande krisplan (enligt en kartläggning som BRM gjort) och efter den senaste tidens händelser hoppas jag Vattenfall är en av dessa. De har ett gediget arbete framför sig att renovera och återställa trovärdigheten i varumärket.
För att undvika denna totala trovärdighetskollaps hade det från Vattenfalls sida varit önskvärt med en större ödmjukhet och en tydligare kommunikation. Själva måste de önskat sig ett mer professionellt stöd från politikerna?
Lästips till Vattenfall och andra intresserade: Victoria Olausson är varumärkesstrateg, rådgivare i miljökommunikation för stora som små företag, frivilligorganisationer och kommuner, projektledare för WWFs Earth Hour och författare till boken ”Grön kommunikation – Hur du bygger värde för varumärket och världen”. Boken belönades av Sveriges Marknadsförbund med hedersomnämnande som Årets Marknadsföringsbok 2009. Victora har skrivit ett läsvärt inlägg i debatten på Resumé. Hon talar även på frukostseminariet ”Grön kommunikation – Goda värderingar och goda affärer – Hur hör de ihop?” i Stockholm den 27 november.
99 procent av Rysslands viktigaste medier finns i Moskva och bara ett dussintal publikationer ges ut i hela landet. Därför är förstås PR-marknaden också starkt centraliserad.
På regional basis är det mycket svårt att få information publicerad och det krävs betalning såvida man inte representerar ett myndighetsägt företag. Korruptionen är mycket besvärande, men å andra sidan kan man bli garanterad införande om man hostar upp en viss summa. Ja, man kan t o m specificera viss dag och plats i tidningen.
I Moskva tillämpas s k “stopplista” – mot ett visst belopp informeras PR-byrån om planerade införanden relaterade till kunder. Byrån kan då granska artikeln, ändra i den och t o m stoppa den – mot extra betalning förstås.
Det positiva är dock att de korrupta medierna ofta har en relativt begränsad läsekrets. I stället kan man koncentrera sig på några få, oberoende medier med stort inflytande, som trots allt finns även där.
Som PR-konsult fascineras/avskräcks jag av de arbetsförhållanden som beskrivs ovan, men kan inte heller låta bli att reflektera över de förändringar som pågår i vårt eget medielandskap med köpt plats och påverkan av sociala medier.
För mer information – Se Tendens Special nr 3 (finns ej i digital form) Leonid Konik, Chief Editor ComNews Group - och googla på PR Professionals Newsletter Juli 2009
Jag har sett den uppmärksammade dokumentären The Cove där Richard O’Barry (tidigare delfintränare för bl.a. tv-succén Flipper) avslöjar den fruktansvärda hemligheten i den på ytan så delfinvänliga staden Taiji i Japan. Här fångas enorma mängder delfiner där de perfekta exemplaren säljs vidare till delfinarium och nöjesparker för miljontals kronor.
De som anses värdelösa (en årlig fångst på 23 000) förs till en avlägsen vik där vattnet har färgats rött av blod. Här pågår den mest makabra masslakt av delfiner och jag kan inte tro att det jag ser är sant. Att Taiji och japanska myndigheter sett filmens regissör, Louie Psihoyos (före detta National Geographics fotograf) som en stor fiende är efter dessa hemska scener lätt att förstå.
The Cove belönades med publikpriset för bästa dokumentär på Sundance Filmfestival 2009 och har fått ett otroligt genomslag i amerikansk media (även i Sverige har inslag visats i bl.a. Nyhetsmorgon). Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig och de japanska myndigheterna ska nu vidta åtgärder. Hittills har 70 tillfångatagna delfiner släppts tillbaka i havet.
Jag imponeras av filmens noggranna och riskfyllda förberedelser och drivkraften att avslöja denna fruktansvärda hemlighet. The Cove är en verklig tankeställare och min dröm om att få simma med delfiner är som bortblåst.
Ja, det är en gammal sanning, som vi hört många gånger. Trots det träffar jag fortfarande förvånansvärt ofta på personer som inte tycks ha tagit till sig detta faktum (här pratar vi ju förstås önskad publicitet).
Den utmärkta tidskriften Fokus har låtit mediebevakningsföretaget Infopaq göra en studie över mediegenomslaget för de tio högst listade makthavarna i Sverige under oktober 2008 – oktober 2009.
Toppnotering alla kategorier når Maud Olofsson under Saab-krisen i februari, men Wanja ligger bra till med en riktig mediestorm under tre veckor i mars-april. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt alternerar med att vara mest omskrivna i svensk press. Och så i botten ligger de s k dolda makthavarna Marcus Wallenberg, Gustaf Douglas och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Familjen Wallenbergs motto “Att verka men inte synas” är ju en känd klassiker – men inte kan väl någon på allvar hävda att detta skulle vara något positivt idag?! Utom möjligen Wanja förstås.
Informationen om mediegenomslag är intressant, men att enbart se till synligheten mätt i antal artiklar per månad känns lite trubbigt. Det hade varit ännu intressantare att se en mer mångfacetterad bild där även hänsyn hade tagits till närvaro i sociala medier.
I en färsk undersökning från det amerikanska företaget Razorfish visade det sig att hela 40% av de tillfrågade (1000 avancerade internetanvändare) var kompis med ett varumärke på Facebook. Dessutom följde 25% av gruppen sina favoritvarumärken på Twitter. Anledningen till detta var helt enkelt att konsumenterna inte hade råd att missa de unika erbjudanden och kampanjer som deras favoritvarumärken erbjöd.
Facebook kan inte längre ses enbart som en community där vi håller kontakten med vänner och bekanta. Utvecklingen av Facebook har gått fort och de företag som syns i den sociala medievärlden har här även möjlighet att skapa en dialog med sin målgrupp. Idag fungerar nätverk som en ny typ av marknadsföringskanal för varumärken (med orädda chefer) som vet vad som gäller.
Några svenska företag som finns på Facebook är: H&M, Filippa K och Lindex.
Idag börjar VM i Minne med drygt 85 tävlanden från 20 länder. Fyra minnesatleter har rest till London för att försvara de svenska färgerna. Tävlingen pågår i tre dagar och för första gången ställer Sverige upp med ett fullt landslag – det är förbundskapten Idriz Zogaj från Göteborg tillsammans med Mattias Ribbing från Stockholm, Boris Carlsson från Växjö och Daniel Andersson från Falkenberg.
Det är tiokamp som gäller och de tävlande memorerar bl a spelkort, siffror, ord, fiktiva händelser/år och ansikten/namn. Idriz har bl a som mål att slå sitt eget personliga rekord med fyra !!! kortlekar.
Tyskland och England är ledande nationer, men Kina kommer starkt. VM i Minne har arrangerats sedan år 1991, även den gången i London. Associationer och bildspråk är grunden. Träning och åter träning är nödvändig, men för övrigt krävs ingen speciell talang. Alla kan bli minnesmästare! (se Idriz memorera kort på You Tube)
Praktisk användnig – ja, bortsett från att det blir lättare memorera shoppinglistor etc resulterar träningen i hög koncentrationsförmåga. Man kan också se tydlig nytta inom såväl skolväsende som sjukvård.
SM i Minne arrangerades för första gången i september i år i Göteborg. Då var mediekarusellen total. Även inför VM är minnesatleterna populära i media. Se/hör några exempel!
Nu hoppas vi på fina svenska rekord i London. Det finns målsättning att komma topp tio och särskilt att slå Norge!
Vi önskar hela landslaget LYCKA TILL!
Sociala medier är nytt och oprövat för många. Personligen har jag konstaterat att de är här för att stanna. Många med mig tar dem på allvar och ser över möjligheterna att härigenom stärka dialogen med sina intressenter.
Hur ska man då gå tillväga? Själv lyssnar jag, kikar runt och prövar mig fram.
Var börja? Ett ställe att få sig en bra tankeväckare är att titta på You Tube-filmen ovanför, ”Social Media Revolution”. Här lär jag mig bland annat att:
25% av sökresultaten för världens största varumärken är länkar till användargenererat material
34% av alla bloggare postar åsikter om produkter och varumärken
78% av konsumenterna litar på sina jämlikars rekommendationer
Bara 14% litar på annonser
Gillar du vad som sägs om ditt varumärke på nätet? Om du fortfarande tvekar:
Ett av dagens heta diskussionsämnen var så klart sociala medier. Vi konstaterade bl a hur viktigt det är att tänka till innan man gör en satsning. Det är visserligen gratis att använda sociala medier, men det krävs personella resurser och det är viktigt att ha planerat för detta. Vid en snabb handuppräckning visade det sig att en stor del av de närvarande var upplagda på Facebook och en del twittrade också. Bloggandet var inte lika utbrett.
Hur skriver man en intressant pressreleae? Ja, det var en fråga som alla ville ha svar på. Några handfasta råd: Skriv enkelt, tydligt, kortfattat och lägg gärna till bilder/illustrationer. Material som går att använda direkt och tillgänglighet vid eventuellt intervjubehov är extra plus förstås.
Vi pratade också en del om mätbarhet vad gäller PR. I vår bransch presenteras ju ibland t ex “värdet” av PR/publicitet schematiskt med formeln “annonskostnaden x 7″ (en helsidesannons i DI kostar t ex 120.000:-). Detta är dock ett trubbigt sätt att räkna värde. Vi ser ju hellre långa satsningar med utvärdering i ett helhetsperspektiv.
Bland exempel på goda PR-satsningar nämndes Ostindiefararen Gotheborg. Gösta Andersson från storsponsrande SKF, berättade om affärsnyttan via de öppnade nätverk som bl a var ett resultat av satsningen på PR.
En annan intressant fråga var: Är kulturen resp näringslivet bra på att använda PR? Här kunde vi bara konstatera att näringslivet nått mycket längre. Frågan varför återstår att besvara……
En blekare och alltmer härjad Guillou löper sedan några dagar gatlopp i medierna. Undrar om han har kontaktat någon PR-konsult för krishantering? I det här skedet är det förstås ganska meningslöst – det är redan kört. Men det klart, igår erkände han ju att han begått två misstag. Då kanske han ändå är under bearbetning?
Nyligen läste jag Paul Ronges utmärkta bok “När Janne Josefsson ringer”. Där handlar ett långt avsnitt om just krishantering. Paul är numera själv PR-konsult men har tidigare jobbat länge som journalist, bl a grävande på flera kvällstidningar. Här finns många goda råd att beakta i samband med kris och många bra och intressanta exempel. Läsning rekommenderas, inte minst i proaktivt syfte!
(se även dagsaktuell info om avveckling av Ronge Kommunikation, men med planer på ny verksamhet)
Jag vet också hur det är att känna sig som ett villebråd, även om jag i min position inte var personligen ansatt. För många år sedan var jag informationschef på IT-raketen Prosolvia. En journalist på den stora affärstidningen utsåg oss till sin “tolvtaggare” – en sådan som det är status att fälla. Nio månader senare - med många åskådare via ständigt hög mediabevakning - gick bolaget i konkurs den 28 december 1998. De nio månaderna kan inte beskrivas som något annat än ett rent helvete, även om det för min personliga del visserligen gav ovärderlig erfarenhet och kompetens inom område krishantering.
Dreven kommer och går, ibland kortvariga men priset är ändå högt och upplevelsen smärtsam. Med egen erfarenhet i färskt minne, trots många års distans finns därför – rätt eller fel – min sympati idag hos människan Guillou.
Häromdagen var jag och lyssnade på ännu ett föredrag med formgivaren Christel Copp. Rubriken löd “Med färgen i fokus” och tog bland annat upp hur reklamvärlden använder sig av olika färger för att påverka sin målgrupp.
Jag fick förklaringen till varför jag har sett så många bruna nyanser i annonser det senaste året och varför jag egentligen inte alls borde klä mig i mina favoritfärger svart och vitt. Den bruna bakgrunden som har blivit allt vanligare i reklamsammanhang hänger helt enkelt ihop med finanskrisen. Brunt för nämligen tankarna till det stabila, trygga och jordnära, något som efterfrågas av kunderna då ekonomin inte känns helt säker.
Vad gäller klädkombinationen svart och vitt kopplar vi svenskar gärna ihop framförallt det svarta med makt och status. Men att titta på just den här kombinationen av färger är otroligt ansträngande för ögat eftersom pupillen ständigt måste öppnas och stängas.
För övrigt fick jag reda på att det är färgen blå som uppskattas mest här på västkusten; lugn och vilsam med associationer till havet…
Det är verkligen intressant att få förklarat vad som händer i hjärnan då vi ser olika färger och hur detta ständigt utnyttjas av reklammakarna. Orange används ofta i annonser för mat då färgen sägs höja aptiten medan rött ses i reklam för snabba bilar då färgen höjer blodtrycket och gör oss mer uppmärksamma.
Frågan är om färgtricken kommer att fungera på mig nu när jag är medveten om detta!?
Vi befinner oss mitt i rapportfloden. Kommunikation vid dessa tillfällen kan vara knepig. I tidskriften IR Magazine kan man läsa om VDn Sandy Beall på amerikanska Ruby Tuesday, som blev citerad av en följande näringslivsreporter när han twittrade om sin roadshow under pågående emission. Bolaget befann sig alltså i en tyst period (som bolag gör innan kvartalsrapporten släpps) och mediekontakt var inte tillåten.
Nu blev det ingen juridisk konflikt då den citerade informationen redan var offentlig. Den amerikanska juristen Peter Romeo, partner hos Hogan & Hartson i Washington, DC konstaterade att VD:s twitter följde de rekommenderade råden för en publik företagsrepresentant – att skriva mycket om företaget blandat med en del personlig information. Juristen ger dock rådet att inte kommentera pågående affärer och att inte ta ut något i förskott, s k gun-jumping.
För egen del tycker jag definitivt att företagsledare ska använda sociala medier för att själva förstå såväl funktion som möjligheter.
För några dagar sedan var jag på ett intressant föredrag på Folkuniversitetet med den grafiska formgivaren Christel Copp. Christel pratade om bildkommunikation, arbetet bakom reklamkampanjer och hur det ibland kan bli så fel när man struntar i grunderna; vad, vem, var, när och hur?
Då avsändaren har knappt 0,5 sekunder på sig att fånga mottagaren som utsätts för över 4000 grafiska budskap om dagen gäller det att träffa rätt. Hjärnan reagerar först på rörelse (var-systemet) och i andra hand på färg och form (vad-systemet).
Även om den snygga reklambilden och den genomarbetade texten placeras i det gyllene snittet kommer vi som mottagare bara ihåg 10 % av det vi läser, medan “se och hör” kombinationen (t.ex. reklamfilmen) får oss att minnas upp till hela 50 % av informationen.
Givetvis finns det undantag. Som Göteborgsrestaurangen, som valde att marknadsföra sin kända king size räkmacka genom toalettreklam. Visst minns jag, men jag vill helst glömma.
I DI/Weekend viker han återigen ut sig. Arne Mårtensson. Men denna gång som livsnjutare på heltid och definitivt före detta karriärist. För tre år sedan gjorde Arne det som jag är övertygad om att många av hans kollegor i näringslivet mer än gärna skulle göra. Han hoppade av en välavlönad topposition som ordförande i Handelsbanken. Sedan gav han sig ut på en tre år lång jordenruntsegling med sin hustru Heléne. Nu är han alltså tillbaka, har nyligen publicerat boken Vid nytt roder och ser fram emot nya seglatser. Med nya perspektiv på livet.
Jag fruktade att Arne var unik. Men idag träffade jag en likadan. En VD, som “frivilligt” lämnat “makten och härligheten” bakom sig. Han talade om det vackra soliga vädret och om morgondagens andjakt. Slipsen skavde lite runt halsen, han hade inte använt någon slips de senaste 12 veckorna. Men han log och tog gärna bussen till uppdraget som ordförande i den välkända stiftelsen.
Kanske finns det hopp för VDarna? Att livet kan vara rikt och sunt efter förtidspensioneringen. Och inte tomt och meningslöst i avsaknad av kvartalsrapportering och bekräftelse.
På Facebook. För där verkar det bli allt vanligare att han/hon kollar in din statusuppdatering, dina foton och kanske inte alltid så genomtänkta kommentarer.
Facebook har blivit en typ av marknadsföring (vanligen med avsaknad av strategi och analys) för det personliga varumärket, men som avsändare har du ingen kontroll över hur dina uppgifter kan uppfattas och användas.
Den nya, äldre (“late adopters”) Facebook-generationen använder antagligen inte Facebook så mycket “för nöjes skull” utan i första hand som ett intressant och modernt kommunikativt nätverk. Därför blir värderingen av innehållet olika.
Ta inte Facebook på alltför stort allvar, men tänk på att din exponering där blir en del av dig själv.
I fredags kväll invigdes utställningen Sjöfartsmuseet nästa! i samband med Kulturnattas öppnande i Göteborg. Sjöfartsmuseet nästa! visar historia, samtid och framtid och är ett första steg i det stora förändringsarbete som kommer att genomföras under de närmaste åren.
Det var ett stort antal besökare på plats och här fanns verkligen något för alla! Vad sägs om ett webbakvarium med livesändning från havets botten, en fiskpinnes väg till tallriken, Håkan Hellströms sjömanskostym och Tatuerar-Kalles fantasieggande motiv. Och så några av dagens svåra frågor som skrotning av fartyg i tredje världen och problemen med nutida pirater.
Under de senaste åren har Sjöfartsmuseet slagit publikrekord varje år och förra året uppgick antalet besökare till 110.000. Museet har en stor trogen besöksgrupp, men har under senare tid även öppnat upp för nya målgrupper med utställningar om t ex tatueringar och gaykultur.
Ett långsiktigt arbete pågår (där jag har nöjet att delta) med strukturerat PR-arbete inklusive presskontakter, events och seminarier.
Museichef Anna Rosengren är en föredömlig ambassadör för sin verksamhet och leder med stor entusiasm nu bokstavligen Sjöfartsmuseet in i framtiden.
Illustration: Ola Jeppson
Foto Håkan: Sture Johansson
Tatuering: Tatueringsstudion Bloodwrok Tattoo
Inlagt av Birgitta
Enligt önskan (se kommentar under inlägget “Konsten att sälja till 50+”) fortsätter jag utveckla tankarna kring marknadsföring för 50+. Denna gång bl a inspirerad av Docent Peter Öberg och Jan Nord, creative director H&M i tidskriften Tendens.
“Uniage” är ett intressant uttryck som bygger på att våra fördomar om olika åldrar håller på att försvinna. Det är ju t ex inte längre ovanligt med en 80-åring i jeans. Marknadsföringen kommer följaktligen i de flesta fall bli mindre ålderssegmenterad. På H&M vill man t ex gärna se 65-åriga Catherine Deneuve som modell. Som manliga ideal kan man nämna Keith Richards (65 år) och Sean Connery (78 år) – vem bryr sig egentligen om hur gamla de här coola killarna är? Se Sean Connery och Catherine Deneuve på You Tube, när de modellar för Louis Vuitton!
Om man tittar på 50+ i sammanhang sociala medier kan de väl generellt inte precis betecknas som några early adopters (även om min åldersgrupp förvisso kommer starkt på Facebook). Jag kan tala för mig själv – i det längsta försökte jag värja mig från som jag tyckte ett mycket jobbigt område där jag inte kände mig komfortabel alls. Nu bloggar jag, men det finns mycket kvar att lära.
Är du dessutom chef tillkommer alltför ofta prestige och revirtänk. Därmed finns det också en risk att man väljer bort att sätta sig in i vilka möjligheter som finns och vilka resultat som kan uppnås med sociala medier. Här krävs tydlighet och goda exempel. Och att påvisa faktiska resultat. Förr eller senare lär vi alla komma till insikt – utvecklingen går inte att stoppa!
Josefin Lassbo fick nyligen utmärkelsen Årets Rookie av Företagarna och Business Region i Göteborg. “Ekologiskt” och “hållbar kläddesign” är ledord för Josefin, som med tio års engagemang börjar bli ordentligt rutinerad. Dock är det enligt Josefin först nu omvärlden hunnit ifatt och som det är möjligt att jobba med ekologiska förtecken.
Josefin är också en utmärkt föreläsare och kommunikativt mycket genomtänkt och välformulerad. Då handlar det självklart om design, men framför allt generellt om hållbar utveckling. Under våren föreläste Josefin på nätverksträffar med bl a MIG och Connect Väst, längre fram i höst väntar dels ett seminarium inom hållbar utveckling och ett juryuppdrag vid en tävling om ekosmart mode vid en designtävling i Köpenhamn. Slutligen återfinns Josefin numera på Talarforums talare över intressanta och kompetenta talare.
En person/företeelse kan ibland upplevas som ”fejkad”, men med Josefin är det äkta vara. Hon lever enligt en mycket stark värdegrund och det slår igenom i alla delar. Med ett eldrött, lockigt hårsvall och blek, fräknig hy matchar till och med utseendet budskapet väl. En inte alltför vanlig – och oftast svårkorrigerad – tillgång. Josefin är verkligen en mina favoritkunder!
Det är glädjande att Häagen-Dazs äntligen syns i media eftersom glassen är relativt okänd i Sverige – även premium produkter kräver sin marknadsföring.
Den nya, informativa kampanjen går under namnet “Siffrorna talar sitt tydliga språk” och förklarar vad det är som skiljer Häagen-Dazs från övriga produkter och varför. En produktupplysning som borde ha tagits fram för längesedan med tanke på hur liten marknadsandel som Häagen-Dazs faktiskt har i Sverige.
Jag tilltalas av annonsernas enkla och sofistikerade layout och blir tillräckligt nyfiken för att besöka hemsidan. Där möts jag av en ny typ av interaktiv kommunikation med uppmaningar som “Skicka världens godaste sms” och “Skapa ditt eget lock”.
Kul med något annorlunda! Jag som tidigare har varit skeptisk till denna amerikanska glass har nu förstått varför 0 tillsatser ger 100% smakupplevelse.
På DagensMedia.se läser jag att traditionella medier och pr i större utsträckning får lämna plats för investeringar i företagens egna sajter under rådande lågkonjunktur.
Det går inte längre att blunda för att den accelererande utvecklingen på Internet förändrar spelregler och utvecklar nya affärsmodeller i allt snabbare takt. Generationsklyftor sägs vara en av bovarna till att företagens marknadskommunikation inte är lika närvarande som kreatörerna i de nya medierna. Det är naturligtvis ett av flera svar, personligen tror jag även att det fortfarande råder osäkerhet kring affärsnyttan med sociala medier och hur den bäst utnyttjas.
Men – ökade investeringar pekar på ökad insikt – i det här fallet är det branschintressenten Episerver som intervjuat 60 marknadschefer i olika branscher på medelstora företag (50-249 anställda) och kommit fram till att 75% av de tillfrågade bolagen ska investera i sin sajt under året som kommer. (Här hittar du Episervers undersökning i sin helhet. )
Det finns mycket att vinna på att förstå hela åldersbilden! Vi har nämligen minst fyra, kanske sju åldrar samtidigt. Och åldern i personbeviset är inte den viktigaste. Det är åldrarna som vi skulle vilja ha, känner att vi har och som vi identifierar oss med som marknadsföringen bör inriktas mot. En hel del intressant info om ålder och marknadsföring finns att läsa i Tendens Special, ett inspirationsmagasin från Sveriges Marknadsförbund (se bl a en artikel av Anders Wikberg).
Själv fyllde jag nyligen 59 år. Fast det känns inte alls så. Kanske beror det på att jag började satsa på min yrkeskarriär först vid 44. Alltså är min professionella ålder på sätt och vis snarare 35. Å andra sidan blev jag mormor för några veckor sedan – för andra gången! Undrar vilken målgrupp marknadsförarna placerar mig i?
Foto: Plyhm, Tendens Special (Leif Åbjörnsson) Inlagt av Birgitta
På kundbesök i Stockholm passade jag på att delta på en konferens med några av Sveriges främsta föreläsare inom sociala medier. Som arrangör för ”Gratis marknadsföring för kluriga” står Atomer och bitar med mångsidige Pär Ström i spetsen. Ett par hundra vetgiriga har slutit upp för att avnjuta en konferens som omfattade
Mest tänkvärt tycker jag Fredrik Dolléus fråga ”Hur går du tillväga när du ska köpa en ny tv?” och svaret ”Man börjar på Google!”. Google är världens mäktigaste informationslämnare och på Google rankas sociala medier högt.
Dagen gav en allsidig bild av hur man kan stödja företagets affär med sociala medier. Däremot föll dagens tema något när Simon Sundén helt korrekt konstaterade att allt kostar. Om inte reda pengar så tid och engagemang.
Samtliga av dagens föreläsare visade konkreta exempel på nyttan av ett väl genomfört användande av sociala medier. Någon presenterade även konkreta siffror: Dell sägs ha rapporterat att de uppmätt en ökad omsättning med 3 miljoner dollar relaterad till sociala medier.
Klart är att väl använt är sociala medier ett kostnadseffektivt sätt att stärka sitt varumärke och öka efterfrågan. Utmaningen består i att anpassa insatsen efter företagets specifika behov och möjligheter. Företagen måste lyssna, skapa dialog och framförallt – våga testa. Sociala medier är här för att stanna - vi hörde igår att de nu börjat ta plats även i de mest förändringsobenägna organisationer.
I fredags läste jag om det amerikanska bolaget Best Buy, som på sin Facebook-sida frågade sina fans (841 379 st) om de ville ha en separat sajt på spanska (på hemsidan finns en sådan). Själva tyckte de att det var en mycket oskyldig fråga. Men hundratals negativa kommentarer – som dessutom var rasistiska, ja t o m hotfulla kom in och de förväntade positiva reaktionerna uteblev helt.
Enligt Market valde Best Buy den enkla vägen, d v s att ta bort frågan och då försvann också kommentarerna.
Själv har jag visserligen stor erfarenhet av kris i samband med tunga mediala drev så den hanteringen har jag relativt bra koll på. Men hur agerar man bäst i sociala medier i ett sådant här fall? Klart är dock att det är bra om man även här i förväg tänker igenom hur man skulle agera, dvs vara strategiskt proaktiv.
I tidningen Blogguiden, som jag hänvisat till tidigare finns också en del goda råd: svara i möjligaste mån trevligt och konstruktivt, bortse från personliga påhopp alternativt formulera då dina eventuella svar väl.
Hovet valde att ta bort funktionen “kommentarer” från YouTube, sedan det hade kommit in negativt tyckande efter annonseringen av Victorias förlovning - här hade det kanske varit bättre om kommentarfunktionen varit avstängd från början?
Som nystartad bloggare/sociala medier-användare undrar jag vad du har för erfarenheter? Vad skulle du ha gjort?
Foto: Plyhm; skärmdump av Best Buy
Inlagt av Birgitta
