Funktionshandikappade Praktikant-Jerry har väckt enorm uppmärksamhet som ny praktikant i Icas omtyckta och prisbelönade reklamfilmer. Ovanstående film har t ex visats 243 161 ggr på You Tube och Jerry/Mats Melin har ett fyrtiotal grupper och fanklubbar på Facebook.
Filmerna om Praktikant-Jerry väcker många känslor, men mottagandet har på det hela taget varit mycket positivt. Före projektstart togs kontakter med FUB, Förbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som välkomnade initiativet. Från Icas sida betonar man att avsikten är att lyfta fram de fördomar som finns i samhället och att det verkligen inte handlar om att göras sig lustig på någons bekostnad.
I en artikel i onsdagens DI “Svenska företag är fega” (finns tyvärr inte på nätet) läser jag om Icas vd Kenneth Bengtsson, som berättar om bolagets handlingsprogram “Vi kan mer”. I samarbete med bl a Samhall tänker Ica anställa mellan 500 – 1000 funktionsnedsatta personer för att jobba i butikerna. Inspiration till reklamfilmen och handlingsprogrammet “Vi kan mer” kommer från teaterensemblens Glada Hudiks uppsättning av “Elvis”. Jag såg själv föreställningen i Göteborg förra vintern. Fantastisk och tankeväckande! Se den om ni får tillfälle!
Ica har genom sina reklamfilmer, som började sändas redan 2001, hittat en väg att ta ställning och exponera sina värderingar. Men VD Kenneth nämner även idéer om att delta i olika mångfaldsprojekt och stöd till minoritetsgrupper som måste involveras i samhället, samt 65+are, som borde beredas tillfälle till fortsatt jobb om så önskas.
En eloge till Ica med VD Kenneth Bengtsson, som går i bräschen för den här typen av insatser och företagens sociala ansvar. Förutsatt är då att engagemanget är en hjärtesak och inte ett varumärkesbyggande på falska grunder.
Tisdag morgon samlades ett antal morgonpigga (?) DI-prenumeranter på Storan i Göteborg för att höra om en tidning i förändring.
DI:s nytillträdde chefredaktör Peter Fellman berättade om satsningen på fem olika produkter: papperstidningen, di.se, DI Weekend, tidskriften Dimension och så DITV. Dessutom tog han upp beslutet att skilja på exponering via nät och papper. Det ska inte kosta något att läsa informationen på nätet, men å andra sidan ska den heller inte överensstämma med materialet i den tryckta upplagan. Runt om i världen löses den här problematiken på olika sätt. Det ska bli spännande att följa utvecklingen här!
För oss utanför 08-området var också beslutet om satsning på lokal närvaro runt om i landet en positiv nyhet.
Peter betonade även hur viktigt det är att behålla känslan av litet företag och att brinna för sin uppgift. Personligen vill han fungera som inspiratör och kan tänka sig att – så tävlingsmänniska han är – jobba på att bli en bättre förlorare.
Gina Tricot startade för 12 år sedan och omsätter i år ca 2,3 miljarder kronor – vilken bedrift. Jörgen gav intervjuaren Lotta Edling, ny redaktionschef på DI en match med mycket raka och lite oväntade svar. En extra krydda i sammanhanget.
Med Jörgens målsättning “att alltid vara/bli lite bättre” förstår man att han trots framgångarna inte slagit sig till ro och jag gillade också det kluriga “att inte förändra såvida man inte kan förbättra, såvida man inte vill försämra”.
En lansering i Tyskland finns nu närmast på agendan. I gott sällskap med där redan befintliga H&M och IKEA. Lycka till!
DI:s initiativ till att möta sina läsare på hemmaplan uppskattas mycket. En träff (gärna med de lokala journalisterna Gerhard Larsson och Kim Lundin) då och då rekommenderas för utbyte av kontakter och idéer till gagn för båda parter. Gärna då också med lite mer tid för frågor och diskussioner!
Kan presentationen av en kvartalsrapport vara kul? Och kan humor vara en naturlig del av ledarskapet? Ja, det är frågor som diskuteras när Roa Produktion, ett produktionsbolag inom stå-upp-komik utbildar chefer i humor. Första utbildningen (se artikel i VA) hölls i början av oktober och fick bra gensvar.
Att en ledare är personlig och pålitlig anses ju viktigt. Och att ha en chef med karisma, som man kan skratta tillsammans med är definitivt ett plus. Men är humor en väsentlig del av ledarskapet?
Thomas Järvheden, årets manlige komiker 2004 utbildar i komisk retorik. Enligt Thomas är det A och O att vara närvarande, att känna in och ta de tillfällen som kommer. Och att det då inte heller är någon risk att uppfattas som flamsig och oseriös om man skämtar om viktiga saker. I en företagskultur där man kan tillåtas ha roligt är det god stämning och det påverkar i slutändan även hälsan.
Enligt Thomas kan alla utveckla humor som egenskap och han ger några snabbtips:
- Var realistisk – du blir kanske ingen komiker, men behöver inte vara en tråkig chef
- Titta på stand-up-komikerna (se några länkar nedan)
- Undvik sexistiska skämt
Och kanske kan du testa att lägga in en seriestripp nästa gång du drar resultatet?
Visst är humor en personlig tillgång, men också en tillgång för omgivningen. Vi mår bra i en humoristisk atmosfär och att ett gott skratt förlänger livet är ju vetenskapligt (?) bevisat. Men att som ledare “använda humor” i såväl kommunikation som ledarskap måste bottna i en personlig trygghet och att det känns naturligt. Annars blir det lätt ansträngt och t o m negativt.
Jag funderar också på hur det är med den ”svenska mentaliteten” - har vi svenskar humor och vågar vi använda den? Och finns det någon differens i hur en manlig respektive kvinnlig “humoranvändande” chef uppfattas?
Idag börjar VM i Minne med drygt 85 tävlanden från 20 länder. Fyra minnesatleter har rest till London för att försvara de svenska färgerna. Tävlingen pågår i tre dagar och för första gången ställer Sverige upp med ett fullt landslag – det är förbundskapten Idriz Zogaj från Göteborg tillsammans med Mattias Ribbing från Stockholm, Boris Carlsson från Växjö och Daniel Andersson från Falkenberg.
Det är tiokamp som gäller och de tävlande memorerar bl a spelkort, siffror, ord, fiktiva händelser/år och ansikten/namn. Idriz har bl a som mål att slå sitt eget personliga rekord med fyra !!! kortlekar.
Tyskland och England är ledande nationer, men Kina kommer starkt. VM i Minne har arrangerats sedan år 1991, även den gången i London. Associationer och bildspråk är grunden. Träning och åter träning är nödvändig, men för övrigt krävs ingen speciell talang. Alla kan bli minnesmästare! (se Idriz memorera kort på You Tube)
Praktisk användnig – ja, bortsett från att det blir lättare memorera shoppinglistor etc resulterar träningen i hög koncentrationsförmåga. Man kan också se tydlig nytta inom såväl skolväsende som sjukvård.
SM i Minne arrangerades för första gången i september i år i Göteborg. Då var mediekarusellen total. Även inför VM är minnesatleterna populära i media. Se/hör några exempel!
Nu hoppas vi på fina svenska rekord i London. Det finns målsättning att komma topp tio och särskilt att slå Norge!
Vi önskar hela landslaget LYCKA TILL!
I år var det Newbody (strumpor o underkläder för ideella grupper), Microbial Analytics Sweden (analyser av mikroorganismer) och slutligen Alex Miljöteknik (en miljövänlig papperskorg), som avgick som segrare. Grattis och lycka till med er fortsatta utveckling!
Inledningsvis fick vi också lyssna till trendanalytiker Göran Adlén – som vanligt full av energi och humor – när han talade bl a om 40-talisterna, som kommer att ställa nya krav på det mesta och om extremservice – det som krävs i den framtida kundkontakten. Därefter berättade etnologen Ida Hult om samhällstrender, livsstilsförändringar och beteendemönster utifrån egna intressanta observationer i svenska hus och hem.
Föreläsningar och prisutdelning varvades med ett trivsamt mingel och Erik Blix agerade initierad och lättsam moderator i positiv anda.
Är du “beroende” av att ständigt uppdatera din status och att förmedla vad du håller på med – möten, resor etc. Ja, helt enkelt vad som händer, stort som smått. Känner du dig rastlös eller stressad om du inte hela tiden kan vara uppkopplad och lägger du allt större del av ditt umgänge på internet?
Enligt den engelske internetpsykologen Graham Jones får det ständiga uppdaterandet oss att fyllas av en känsla att tillhöra ett större sammanhang. Dessutom känner vi samhörighet – och det är en våra största drivkrafter.
Kanske frestas du tom att skapa en ny personlighet online, en person som är mer spännande och intressant än vad du är i levande livet?
Jag tror det är många som känner trycket. Att hänga med. Att inte gå miste om något.
Men det är väl som med allting” nytt”, så småningom hittar vi förhoppningsvis en balans även när det gäller vår närvaro online. Under tiden kanske vi ska koppla ner en stund!
På Facebook. För där verkar det bli allt vanligare att han/hon kollar in din statusuppdatering, dina foton och kanske inte alltid så genomtänkta kommentarer.
Facebook har blivit en typ av marknadsföring (vanligen med avsaknad av strategi och analys) för det personliga varumärket, men som avsändare har du ingen kontroll över hur dina uppgifter kan uppfattas och användas.
Den nya, äldre (“late adopters”) Facebook-generationen använder antagligen inte Facebook så mycket “för nöjes skull” utan i första hand som ett intressant och modernt kommunikativt nätverk. Därför blir värderingen av innehållet olika.
Ta inte Facebook på alltför stort allvar, men tänk på att din exponering där blir en del av dig själv.
Enligt önskan (se kommentar under inlägget “Konsten att sälja till 50+”) fortsätter jag utveckla tankarna kring marknadsföring för 50+. Denna gång bl a inspirerad av Docent Peter Öberg och Jan Nord, creative director H&M i tidskriften Tendens.
“Uniage” är ett intressant uttryck som bygger på att våra fördomar om olika åldrar håller på att försvinna. Det är ju t ex inte längre ovanligt med en 80-åring i jeans. Marknadsföringen kommer följaktligen i de flesta fall bli mindre ålderssegmenterad. På H&M vill man t ex gärna se 65-åriga Catherine Deneuve som modell. Som manliga ideal kan man nämna Keith Richards (65 år) och Sean Connery (78 år) – vem bryr sig egentligen om hur gamla de här coola killarna är? Se Sean Connery och Catherine Deneuve på You Tube, när de modellar för Louis Vuitton!
Om man tittar på 50+ i sammanhang sociala medier kan de väl generellt inte precis betecknas som några early adopters (även om min åldersgrupp förvisso kommer starkt på Facebook). Jag kan tala för mig själv – i det längsta försökte jag värja mig från som jag tyckte ett mycket jobbigt område där jag inte kände mig komfortabel alls. Nu bloggar jag, men det finns mycket kvar att lära.
Är du dessutom chef tillkommer alltför ofta prestige och revirtänk. Därmed finns det också en risk att man väljer bort att sätta sig in i vilka möjligheter som finns och vilka resultat som kan uppnås med sociala medier. Här krävs tydlighet och goda exempel. Och att påvisa faktiska resultat. Förr eller senare lär vi alla komma till insikt – utvecklingen går inte att stoppa!
I Görans nyhetsbrev i somras kunde man bl a läsa om gräsfrön från Yankee Stadium. Här handlar det om att använda storytelling för att positionera produkter – i detta fall gräsfrön. Som privatperson kan man nämligen köpa samma gräs som finns på Yankee Stadium. Från samma leverantör. Ingen kan se någon skillnad men alla kommer att gilla historien.
Jag blir faktiskt imponerad av NK’s senaste reklamutskick; ett brev i form av en handväska fylld av information om höstens nyheter. Det kan låta simpelt men till skillnad från varuhusets tidigare vykortsutskick (som jag aldrig brydde mig om att läsa) öppnade jag denna gång “väskan” och läste om samtliga produkter och happenings.
NK har gjort en helomvändning vad gäller PR; ny hemsida med kommunikationen i centrum, uppdaterade designsamarbeten (Begränsad Upplaga, Sagolika Skapelser, Couture) och TV sändningar. Snyggt, intressant och framförallt aktuellt i den nya interaktiva PR-världen.
Längtar du efter gödsellukt, morgondopp i en stilla insjö eller att köra traktor? Volontärarbete på ekologiskt lantbruk, s k wwoofing är en ny trend, som har tredubblats de senaste två åren. Nu finns det wwoofs (World wide opportunities on organic farms) i 98 länder.
Om wwoofing kan du läsa i juli/augustinumret av Kupé, SJs tidning, som förresten nu finns i uppfräschad version till glädje för alla oss tågresenärer.
