Idag är det dags för Stockholms Pride Festival som går av stapeln för 14:e året i rad. Pridefirandet har funnits i över 40 år och har sitt ursprung i den amerikanska gayrörelsens födelse. Idag firas Pride runt om i världen för att uppmärksamma hbtq-personers rättigheter.
SL:s paradbuss kommer att rulla med i Prideparaden den 6e augusti och på pridebussens Facebook-sida kunde den som ville ladda upp sin profilbild för att få en plats. Tanken med kampanjen var att bjuda in omvärlden och därmed göra det möjligt för fler att delta i paraden.
Bussen blev fullsatt på mindre än tio timmar och det var totalt över 35 000 personer som laddade upp sin bild. Vill man så kan man fortfarande ladda upp sin profilbild för att stödja kampanjen.
Alla profilbilder har färgkodats och bildar tillsammans en klassisk regnbågsflagga som pryder bussens långsidor.
För dig som vill men inte kan delta i Prideparaden kommer SL att sända hela paraden live från taket på bussen så att alla har chans att uppleva stämningen! Livesändningen börjar lördagen den 6:e augusti klockan 13.00.
Det är svårt att missa Telias reklamkampanj ”Sveriges nästa appmiljonär” som nu visas både utomhus, i tv, på webben och på Spotify.
Tävlingen riktar sig till alla mellan 18 och 25 år som har en appidé där dessa nu kan vara med och tävla om att förverkliga sin idé utan att kunna det minsta om programmering. Det är byrån CP+B som står bakom kampanjen och Björn Höglund, executive creative director på CP+B, vill att kampanjen ska sporra yngre att lita till sin kreativitet och entreprenörsanda .
Det svenska folket har nu under sommaren möjlighet att skicka in sin appidé till Telias tävling. Vinnaren kommer därefter att få hjälp av ett professionellt apputvecklarteam och appen beräknas bli klar för lansering i slutet av oktober. De pengar som sedan genereras av appförsäljningen går oavkortat till vinnaren.
Personligen tycker jag att en sådan typ av reklamkampanj är rolig då den får många mottagare att vara med och engagera sig. Oavsett om man själv är med och tävlar eller inte är det spännande att se vilken appidé som blir det vinnande bidraget.
Så har du någon lysande appidé på hyllan, passa på att skicka in ditt bidrag !
DN’s serie Mannen – Vinnare eller förlorare? tar upp män som sexobjekt, varför män inte vågar gråta offentligt och varför de måste visa en tuff attityd samtidigt som de ska vara lagom mjuka. Det verkar inte helt lätt att vara man i dagens samhälle. Ja, killar verkar idag tom ha mer att leva upp till än tjejer.
Om jag alltid håller med dig, fast jag tycker du har fel. Om jag låtsas att jag bryr mig, när du köper nya skor. Om jag skrattar på rätt ställe, fast du inte är så kul. Om du tror att jag är farlig, kanske tänder du på det.
- Texten sätter fingret på många dubbla budskap som killar måste förhålla sig till. Killar måste kunna ta fram sin feminina sida. Det älskar tjejer. Samtidigt ska vi kunna försvara dem när det behövs. Hela tiden stå på båda benen. Det är något vi män hela tiden måste brottas med. Och tjejer tänder på testosteron, det vet alla killar säger Eric Amarillo.
Det är både sanning och ironi i Erics texter. Tydligen verkar många (framförallt killar) har missuppfattat Erics budskap… Själv tänder jag inte på farliga killar som ljuger om sin barndom och låtsas att de bryr sig. Jag tänder inte på osäkra män med machoattityd som håller med fast de tycker jag har fel. Jag gillar män som är trygga i sig själva och som inte bryr sig så himla mycket om vad alla andra tycker och tänker.
Jag är ledsen, men jag tror inte att männen har det svårare i dagens samhälle, jag tror faktiskt att det är lika svårt (eller lätt) att vara kvinna. Sen är det klart att man verkligen kan ”goa” ner sig i ett problem och då känns det ännu värre. Egentligen vinner alla på att vara sig själva, fast det är svårt att inse ibland!
Nu är Almedalsveckan slut för i år. Det är kanske svårt att föreställa sig att det hela faktiskt startade år 1968 med att Olof Palme höll tal från ett lastbilsflak vid kruttornet i Almedalen.
Almedalsveckan är numera en fest för demokratin och ett utmärkt tillfälle för politiker, privatpersoner, företag och organisationer som vill vara med och engagera sig i olika samhällsfrågor. Dessutom fortsätter Almedalsveckan att växa och det var fler anmälda arrangemang i år än vad det någonsin varit tidigare.
Almedalsveckan har även slagit alla rekord när det gäller engagemang i sociala medier. Almedalen/Almedalsveckan har nämnts över 58 000 gånger denna vecka i de sociala medierna, vilket är betydligt fler än föregående år. Mer specifikt var Twitter det medium som användes mest under veckan och det skrevs totalt 50 000 twitterinlägg om Almedalen.
Veckans stora snackisar var de nya kommunikationsvägarna och då framförallt sociala medier. Seminarier med fokus på dessa ämnen lockade många deltagare. Bland annat drog Westandersseminarium ”Borde Carl Bildt sluta twittra?” fullt hus . Frågan som ställdes under seminariet var om politikernas närvaro i de sociala medierna bidrar till en verklig öppenhet eller inte. Det blev debatt om de sociala mediernas roll i demokratin och var gränsen går mellan privat och offentligt. Vad tycker du?
De sociala medierna är en perfekt plats, precis som Almedalsveckan, där stora möjligheter finns att vara med och engagera sig i olika samhällsfrågor. Både politiker och medborgare.
Nu är sommaren äntligen här och som vanligt bjuder festivalsommaren på något för alla smaker! Oavsett om man är en inbiten hårdrockare, reggaefan eller popsnöre finns det en festival som tilltalar alla.
Dessvärre har det blivit allt fler festivaler som tvingas ställa in och den hårda konkurrensen bidrar till att vissa t o m går i konkurs. Förra året var det den populära Hultsfredsfestivalen som tvingades ställa in medan Arvikafestivalen då klarade sig med nöd och näppe. I år är det tråkigt nog Arvikafestivalen som för inte så länge sedan ansökte om konkurs.
Den svenska festivalmarknaden verkar övermättad och publikens intresse för musikfestivaler är ljummet. De flesta festivalsugna väljer de säkra korten då många inte vågar köpa biljetter till en festival när man inte vet om den ens kommer att starta.
Det är ingen överdrift att säga att Göteborg är Sveriges festivalhuvudstad med flera lyckade festivaler såsom Metaltown och Where The Action Is. Kvar är den populära festivalen Way Out West som kommer att gå av stapeln den 11:e augusti. På festivalen kommer bland annat artisterna Prince , Robyn, Kanye West och Empire of the Sun att spela. I år kommer festivalen även att bredda utbudet och satsa på film då det bland annat blir galapremiär för filmen om Håkan Hellström.
Vill man så kan man läsa mer om vilka festivaler som erbjuds i sommar på Tunigos festivalguide!
Så här lagom till semestern brukar ju folk få för sig att de ska försöka få tid att läsa en bok. Därför vill jag tipsa om en av de mest intressanta böckerna jag har läst på länge: The Heart and the Fist, skriven av Eric Greitens som delar med sig av sina tankar, upplevelser och ambitioner i jobbet som Navy SEAL.
Efter nästan fem månader i USA, ett land där över en miljon invånare arbetar inom det militära, kände jag att det var på sin plats att läsa något som kunde få mig att förstå varför så många amerikanare fortfarande är beredda att ”serve their country”.
Jag sträckläste när Eric Greitens berättade om sina volontärresor till Kroatien, studier vid Oxford, boxningsmatcher, världens tuffaste BUD/S träning och sin tid i diverse länder med oroligheter. Samtidigt undrade jag om den här hjälten Eric Greitens verkligen fanns på riktigt. Han förklarar att: You have to be strong to do good, but you also have to do good to be strong. Kombinationen av medmänsklighet och mod är Erics viktigaste resurser.
Boken har gett mig en lite annorlunda uppfattning om amerikanare och deras kamp i jakten på fred. Utan att vara särskilt patriotisk eller krigsfixerad skildrar Eric en värld som majoriteten av oss aldrig kommer att få uppleva annat än på TV.
Efter att ha gjort en hel del research om Eric har jag förstått att han är en ledare utöver det vanliga. The Heart and the Fist är en spännande bok för alla som är intresserade av ledarskap och USAs war on terror ur en soldats perspektiv.
Vad tänkte egentligen Gevalia när de tillsammans med reklambyrån Lowe Brindfors tog fram den fiktiva, mörkhyade soulkaraktären Jah Roast (väldigt Rick James inspirerad) med syfte att lansera Gevalias nya mörkrostade kaffesorter? Kanske så här:
Mörkrost –> Mörk –> Färgad = Jättekul!
Och så något coolt namn med inspiration från hip hop-världen:
Man kan förstå idén att driva med stereotyper men det är ändå något som inte känns helt rätt. Frågan är dock om det rör sig om en rasistisk känsla? Reklamen är väl mest dålig och påkostat pinsam?! (Och att den skulle vara sexistisk vetesjutton, det påstår ju folk att varenda reklam är nuförtiden). Gevalia hade säkert inte några som helst rasistiska intentioner med reklamfilmen även om de säkert funderade på hur Jah Roast och hans crew skulle välkomnas av marknaden.
Vem vänder sig reklamen till egentligen undrar jag? En yngre, trendkänslig målgrupp? Är det jag i så fall? Har aldrig köpt ett Gevaliapaket i hela mitt liv och lär inte göra det nu heller.
En del av mig tycker ändå att det är lite synd att Gevalia inte bara vågar köra vidare på Jah Roast med sina lamm, brudar och bling bling. Mest för att den är så otroligt dålig! Gevalia vågade i alla fall testa något nytt.
Nyheten om Robyns spelning i H&M’s flagship store i NY i helgen spred sig fort, både hit till Austin och givetvis till Sverige. Robyn tog en paus i turnelivet med Katy Perry för att ägna sig åt lite pr-arbete hos H&M. Kanske bättre representation för Sverige än kungafamiljen?
Robyn intog scenen, som var täckt av röda H&M-logos, med sitt platinablonda hår, jeansjacka och platåskor. Det är ganska uppenbart att Robyn är det coolaste som svensk musikexport har haft att erbjuda på väldigt länge. Redan 1995 köpte jag Robyn Is Hereoch det är nog banne mig den enda artisten från mellanstadietiden som jag fortfarande lyssnar på.
Robyn har en image som man inte ser hos någon annan artist. Hon har förmågan att vara mainstream, genuin och creddig på samma gång. Vid varje skivsläpp lanseras ett nytt sound. Ok, även Robyn är kommersiell men inte i samma utsträckning som t.ex. Lady Gaga och nuvarande ”kollegan” Katy Perry.
Robyns starka integritet befinner sig på en helt annan nivå än lättklädda kändisar som tappar trosor och knarkar (ni kommer väl ihåg H&M’s misslyckade kampanj med Kate Moss?). Jag har aldrig sett Robyns namn i samma mening som ordet skandal och vet inte riktigt vad det beror på egentligen. Intelligens? Självinsikt? Sunt förnuft? Kanske fokuserar Robyn mer på musiken än den livsstil som dagens artister förväntas ha. (Här kan ni förresten se Robyn källsortera).
För ett år sedan lyssnade jag på en intervju med Robyn där sångerskan berättade om varför hon håller på med musik. Svaret var att hon helt enkelt ville göra något som hon tyckte var kul och är bra på. Dessutom förklarade hon att det var så roligt att folk ville dansa till hennes låtar.
Min uppfattning är att Robyn har stenkoll på just varumärket Robyn. Hon vet vad hon vill, vilka hon vill samarbeta med och för vilka hon vill uppträda. Att tacka nej till Madonna säger en hel del:
”Jag arbetar inte med kändisar, jag arbetar med musiker”.
Seminariet med Nudie Jeans härom veckan och diverse avverkade artiklar under flygturen tillbaka till Austin inspirerade till några idéer kring vad framgångsrika företag har gemensamt. Och vad det är som bidrar till en positiv utveckling. Det finns mycket skrivet om detta, men jag vågar mig på en kort sammanfattning:
Engagerade och genuint intresserade medarbetare: Anställda som inte bryr sig ett dugg om företaget kommer att prestera därefter. Varför anstränga sig i onödan när man ändå får sin lön utbetald varje månad? Ett företag där medarbetarna har ett intresse i verksamhetens utveckling bjuder oftast på en positiv attityd och jobbar med största sannolikhet flitigare och mer kreativt.
Flexibilitet: Att inneha förmågan att kunna anpassa sig till oväntade situationer är nödvändigt, förmågan att kunna ändra kursen men fortfarande röra sig i riktning mot målet. I flexibiliteten ligger också insikten att skapa något positivt och bättre i förändringen. Alltifrån finanskris till interna problem. I flexibiliteten ligger nog också öppenhet. Om jag har gjort något fel – våga diskutera och erkänn men framför allt rikta blicken framåt med en ny erfarenhet.
”Naivitet” (intuition): Begreppet naiv kan nog inrymma flera saker men för mig i vart fall två. Det första är att vara naiv om problemen med att göra något, inte se några hinder trots att de finns. Om man akademiskt börjar analysera problem ger man sig aldrig ut på ”resan”. Det andra är att naivitet ofta går hand i hand med att vara entusiastisk i alla möjliga och omöjliga situationer. Entusiasm är bra för mig själv men även för omgivningen.
Våga för att vinna: Ibland måste man chansa, lösa eventuella problem allt eftersom de uppstår. Ett framgångsrikt företag kan inte ständigt spela med säkra kort och göra ”som man alltid ha gjort”. Med andra ord; våga ge sig ut på djupt vatten.
Kreativitet: Kan vara en av företagets största tillgångar. Kreativa och innovativa medarbetare är oumbärliga. Många gånger ser den här typen av människor en helt annan lösning i besvärliga situationer än vad ”den inrutade” medarbetaren gör. Dessa medarbetare har ofta ett sjätte sinne och jobbar på ett annorlunda sätt än övriga medarbetare.
Team players: I företag där ledare och medarbetare inte innehar förmågan att samarbeta uppstår en farlig situation, eller med andra ord, det uppstår inte något. 1+1 blir 2 och inte 3… Det kan tyckas självklart att anställda borde förstå att samtliga avdelningar i ett företag är beroende av varandra för att kunna prestera ett så bra resultat som möjligt, men då är engagerade medarbetare som kan samarbeta med varandra ett måste.
Engagerade chefer och ledare:En chef/ledare måste inneha den där speciella egenskapen som får med sig hela gruppen ända fram till målet, uppmuntra idéer och kreativitet, agera problemlösare, och framför allt inneha en positiv attityd. Dessutom måste en ledare kunna lyssna och kommunicera innan beslut fattas. Beslutsfattandet måste börja med öppenhet och dialog för att sedan övergå i förmågan att fatta beslut.
Jag funderade också på vad som kan vara det största hotet för en verksamhet; interna eller externa faktorer? Min slutsats är att företag givetvis påverkas negativt av t.ex. finanskriser men frågan är om inte verksamheter ofta går under på grund av interna faktorer, dvs. någon av de ovan nämna faktorerna fungerar inte längre och förmågan att vidmakthålla eller förnya saknas. Företag kan jämföras med stater/nationer. Var börjar förändringen, jo inifrån, och förr eller senare så fungerar det inte längre.
Beslut måste långsiktigt grunda sig på huvudsakligen ekonomiska överväganden. Om organisationen bygger in hänsynstagande som motverkar sådan utveckling av verksamheten i dess helhet så kommer det att straffa sig förr eller senare eftersom det på en normalt fungerande marknad finns konkurrenter som låter sig styras av den strikta ekonomiska metoden.
Kristofer Hagbard och Dan Henriksson kammade nyligen hem förstapriset i affärsidétävlingen My Mission 2011 med sin elektroniska handtrumma “Doki Doki”. Stort grattis!
My Mission är Sveriges största affärsidétävling inom upplevelseindustrin. Tävlingen arrangeras av Brewhouse Incubator som därmed lyfter fram kreativa idéer hos människor som brinner för att skapa och leverera upplevelser i någon form. Det kan handla om såväl musik, design och foto som mat och spel m m.
De priser som delades ut vid prisutdelningen för My Mission 2011 gick under rubrikerna ”Bästa affärsidé”, ”Årets Nytänk” och ”Årets Wildcard”. Vinnarbidragen utsågs enligt kriterierna unicitet, potential och att affärsidén var realiserbar.
Kristofer Hagbard och Dan Henriksson från Göteborg var alltså de som tog hem förstapriset som ”Bästa affärsidé” i My Mission 2011.
– Det känns roligt och oväntat! Eftersom vår styrka som personer ligger i det kreativa snarare än i det affärsmässiga var det skönt att få någon slags bekräftelse på att vi är på rätt spår, berättar Kristofer.
Tävlingsbidraget var en elektronisk handtrumma, kallad ”Doki Doki”, ett nyskapande musikinstrument i den nya eran av interaktionsdesign och teknik.
– Som trumma är den speciell för att den har en sensor som känner av hur du skakar, vrider eller flyttar den och detta kan påverka ljudet. För att vara ett digitalt instrument har vi gjort ganska annorlunda materialval. Den minimalistiska designen gör även att den sticker ut i en värld som ofta går efter devisen “ju fler knappar desto bättre”. Doki Doki har inga knappar alls!
Det var första gången som Kristofer Hagbard och Dan Henriksson deltog i tävlingen men de har länge arbetat aktivt och målmedvetet för att komma på idéer om hur man skulle kunna skapa musik på nya sätt.
– Doki Doki var bara en av många idéer till musikinstrument som vi kände hade potential att bli en kommersiell produkt. Att vi valde att realisera just den här affärsidén var delvis slump och delvis att vi helt enkelt ville ha den själva.
Vad händer härnäst?
– Nu ska vi tillverka ett antal provexemplar som skall ut till våra betatestare och samarbetspartners så att vi kan färdigställa mjukvaran tillsammans med dem. Sen kommer vi börja producera och sälja Doki Doki, men vi kommer att börja i liten skala och göra allt med så hög kvalitet och så mycket kärlek som möjligt, avslutar Kristofer.
Mer information om Doki Doki och företaget finns att läsa på www.ideofon.com!
”Årets Wildcard” gick till Teresa Sepulveda Bravo med ”Salvatore”, en sorts personlarm, som är tänkt att underlätta för unga kvinnor att kunna röra sig fritt utan att behöva oroa sig för att bli överfallna.
”Årets Nytänk” gick slutligen till konceptet ”Tea-M”, som är tänkt att förenkla användandet av tepåsar. “Tea-M” är inlämnad av Hiba Zeidan, Blend Sadiku, Edon Mehaniqi och Pauline Laschitza.
Att makt är sexigt visste vi. Men så till den milda grad att den ena efter den andra av mäktiga män de senaste månaderna ertappats med gylfen nere – vad är orsaken? Har beteendet exploderat – eller har det alltid varit så, och är avslöjandena i så fall ett tecken på att en ny nolltolerans införts?
Den f d kandidaten till borgmästarposten i New York Anthony Weiner nekade länge till allt som påstods om att han twittrat bånge-foton på sig själv till en 21-årig kvinnlig student. Nu har han gråtit offentligt och bett hela världen om ursäkt, men inte förrän han överbevisats om sin skuld.
Här i Sverige påstås självaste kungen och hans entourage ha umgåtts flitigt med unga kvinnor – s k kaffeflickor – i lättfärdiga sammanhang under årens lopp. Detta entourage, Gubbtolvan kallat, sägs vara vana vid att kunna göra så – och komma undan med det. Och när de nu beskylls för gubbighet och bristande omdöme – nekar de till allt. Samtidigt som de uppenbarligen oroar sig för om det finns foton som bevisar motsatsen.
Det väcker frågor om huruvida makt också är ett afrodisiakum, som får män att tappa verklighetsförankringen och tro att de kan göra lite vad som helst? Och komma undan med det!
DSK,han på hotellet, lär ha haft en ansedd och dyr PR-byrå som målmedvetet krattade i manegen för denne gåsleversocialist med presidentambitioner. Men allvarligt talat – varför sa de inte bara till honom att hålla händerna på täcket och gylfen stängd, bara som punkt ett på listan? Strauss-Kahn är ju sedan länge en ökänd häradsbetäckare i sitt hemland!
Och varför riskerar Assange hela sin trovärdighet genom att utsätta sig för en kvinnas sexanklagelser? Samma år som Wikileaks slår igenom på allvar som sanningssägare!
Om den ömklige bångetwittraren suckar både partivänner och PR-folk: ”en absolut katastrof – ett skolexempel på hur man inte ska agera!”
I bästa fall leder det senaste kapitlet i följetongen Män, Makt och Sex till en rejäl omprövning hos det manliga släktet. I sämsta fall fortsätter medierna att fyllas med sjaskiga historier och folks förakt för de mäktiga hannarna ökar. Offren är som vanligt: kvinnorna, demokratin och förtroendet för överheten.
Slutligen några enkla tumregler, förmedlade gratis och franko till alla män:
A) håll gylfen stängd
B) om inte A lyckas, erkänn genast när du blir ertappad
C) stå för vad du gjort, skyll inte på andra
D) förklara att du förstått att du gjorde fel
E) visa empati med dem som drabbats/tagit illa upp
F) ta konsekvenserna och lova bättring
Arnold Schwarzenegger är ännu en mäktig man som schavotterat med ett rikt kärleksliv utanför den äktenskapliga ramen.
I Aftonbladet spekuleras om orsakerna till Weiners exponering.
Även inom fotbollsvärlden finns det män som utmärker sig- såsom Ryan Giggs!
Tycker du om 50-talsdesign? Då är du är inte ensam. Närmare 20 000 prylar ligger just nu ute på Tradera för den som söker på 50-talet.
Jag besökte nyligen en fin liten utställning i Kortedala i östra Göteborg som heter Två rum och kök. Det är helt enkelt en lägenhet på Adventsvägen 1 där 50-talet konserverats. Du tar dig dit med spårvagn nr 6, 7 eller 11, går av på hållplats Allhelgonakyrkan. Det är öppet helgfria söndagar, kl 12-15.
Det är slående hur snyggt allt är. Och genast börjar vi som är där skrocka och säga att ”allt kommer tillbaka”. Stringhyllor, porslin och mönster. Allt nyproduceras som aldrig förr. Stig Lindberg och Marianne Westman finns i fler hem idag än på 50-talet.
Men allt kommer ju inte tillbaka. Som tur är! Jag slår upp boken Nu ska vi läsa och konstaterar att detta är inte något som vi vill ha tillbaka. 50-talet var då. Nu är nu. Herrstrumpehållarna är jag också tveksam till även om asken är snygg.
Går det att räkna ut vad som i framtiden kommer bli populärt från vår samtid? Vilka lärdomar kan vi dra som arbetar med kommunikation? Hur mycket bör man blicka bakåt för att gissa vad som blir rätt framåt?
Kolla in den här länken om du vill se 50-talsannonser som garanterat aldrig kommer att komma tillbaka. Eller den här två minuter långa reklamfilmen om choklad.
Men all reklam från 50-talet ska man inte att skratta åt. I en byrålåda i lägenheten i Kortedala hittade jag ett årskort till Liseberg från 1951. Där var man tidigt ute med personliga kundkort. Fast just det är kanske något som vi inte kommer vilja minnas från vår tid? Medlemskort i plast, pinkoder och nyhetsbrev i mängder… Hur som helst. Jag tycker Lisebergs årskort från 1951 är snyggare än årets.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo
Foton: David Björneloo
Den 18 maj röstade Riksdagen igenom den nya cookie-lagen som träder i kraft den 1 juli. I dag kan användaren endast acceptera cookies i webbläsarens inställningar medan den nya lagen kommer att innebära att cookies bara får sparas på datorn om besökaren informeras om ändamålet samt accepterar detta. Vi har intervjuat Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, som hoppas på att konsumenten nu får större kontroll.
Lagen kommer på ett eller annat sätta att beröra alla aktörer – såväl annonsörer, nyhets- och mediesajter samt konsumenter. Men många är positiva inför den nya lagen då den bland annat kan hindra illegala aktörer från att spionera på besökare samtidigt som det finns en hel del som är negativt inställda till lagen då den kan komma att störa besökarna på de olika webbplatserna.
Det är svårt att veta hur cookie-lagen kommer att omsättas i praktiken men just nu jobbar bl a Sveriges Annonsörer,IAB, Sveriges Mediebyråer, TU och Microsoft för att ta fram en gemensam branschstandard för hur cookies ska hanteras enligt den nya lagen.
Anders Ericson, VD på Sveriges Annonsörer, är i nuläget inte negativt inställd till den nya cookie-lagen.
– Nu när lagen är utformad och klar, är det inte längre tid att komma med kritik kring lagen utan det gäller att agera för att lagen får den funktion som är bra för annonsörerna.
Han menar att det är svårt att veta med säkerhet hur lagen kommer att påverka företag och annonsörer då lagen inte börjat gälla än.
– Men vår förhoppning är att lagen ska fungera så som IT-ministern tidigare sagt. Det vill säga att konsumenten ska få större kontroll och att det ska finnas tydligare instruktioner för hur man tar emot samt slutar ta emot cookies på varje webbplats som använder cookies.
Han menar att om det är så lagen kommer att fungera, kommer den inte att påverka företag och annonsörer i större utsträckning annat än att något färre konsumenter väljer att ta emot cookies än i dagsläget.
Anders påpekar att det är viktigt att konsumenterna har kontrollen och att det återstår att se om den nya cookie-lagen är ett bra sätt att skydda deras integritet. Han menar dock att lagen inte är så tydligt utformad angående hur den ska förhindra illegala aktörer att spionera på besökare på olika webbplatser.
– Men jag tror och hoppas att vi med hjälp av det etiska regelverk vi på Sveriges Annonsörer tar fram med resten av branschen, ska kunna säkerställa att så kallad “spyware”, zombie cookies o s v ska hanteras på ett bra sätt av detta regelverk.
Hur vi alla kommer att påverkas av den nya cookie-lagen återstår att se!
Fakta
Cookies är små filer som webbplatsen begär att få spara på besökarens dator. Dessa kan användas för olika ändamål, dels för att komma ihåg specifika inställningar som besökaren gjort på webbplatsen (exempelvis språk) samt se hur många webbläsare som besökt en viss webbplats under en särskild period. En del cookies kan även användas för att följa, kartlägga och analysera besökarens surfande. Detta gör det möjligt att anpassa utvalda annonser till en specifik webbläsare genom kartläggning av användarens tidigare surfbeteende. Bestämmelsen i lagen syftar därför till att skydda användarnas integritet .
Här i Texas borde det svenskinspirerade bantningspreparatet The Swedish Diet gå åt som smör i solsken med tanke på att delstaten inhyser landets mest överviktiga invånare. Men nejdå, som frekvent CVS pharmacy-besökare har jag aldrig lagt märke till preparatet eller dess klyschiga reklam, inte heller verkar amerikanarna själva känna till denna fantastiska diet som hämtat inspiration från vårt hälsosamma land. Dock har produkten fått ett visst genomslag där hemma, men det beror på en sanslöst dålig reklamfilm.
Reklamen för The Swedish Diet ska tydligen vara en (misslyckad) parodi på det typiskt svenska: blonda, lättklädda tjejer som åker skidor, dansar framför fjordar (norskt?!) och väderkvarnar (holländskt?!), åker vespa (italienskt?!) och går i träskor. Varningslampan för lågvattenmärke lyser starkt och egentligen förtjänar inte The Swedish Diet att uppmärksammas men det kan ju vara bra att nämna ifall någon skulle få för sig att köpa preparatet.
Att bantningspreparatet ska föra tankarna till just Sverige är faktiskt inte så konstigt, amerikanarna älskar svenskar och jag har själv flera gånger fått frågan om vad jag äter och hur jag går tillväga för att hålla mig i form. Träning och nyttig mat brukar svaret bli. Och nej, inga pulverdieter eller diet pills! För mirakelkurer funkar ändå inte när övriga matintaget består av hamburgare, pizza och 1L Cola. Inte ens The Swedish Diet kan utföra sådana underverk.
Jobb- och utvecklingsgarantin tredje fasen har ett gott syfte som inte riktigt lever upp till intentionerna enligt den debatt som blåser nu. Då blir man överraskad och glad när man träffar på något som fungerar.
Hökälla, ett naturvårdsområde som ligger på gamla Lillhagens sjukhusområde i Göteborg, är ett grönt arbete som syftar till att förvandla ett tämligen anonymt område runt Kvillebäcken på Hisingen till en ”grön lunga”. Det är ett samarbete mellan Backa församling, Svenska Kyrkan, Arbetsförmedlingen Hisingen och Park- och naturförvaltningen i Göteborgs stad.
26 personer som befinner sig i fas 3 är sysselsatta med att förvandla ett naturområde, som har fått växa igen, till ett friluftsområde där man kan uppleva naturen på nära håll.
Ambitionen är att skapa ett naturskyddsområde runt Kvillebäcken från Kungälv och ända ner till Göteborgs Hamn där bäcken mynnar ut. Till detta ändamål har man börjat i liten skala med att röja sly, täta ur grönskan, bygga utkikstorn för fågelskådning, skapa en öppen eldstad, se till att ängarna används till betesmarker för får och att allt blir tillgänglig för allmänheten.
På Hökälla har man skapat en byggnadsgrupp, en trädgårdsgrupp och en parkgrupp. Kommunen står för material och projektet för arbetsinsatsen. Man har tex fått material från Renova som man har använt för att bygga bo för svalor – och de stormtrivs till den milda grad att det har kommit en ny sorts svalor som har byggt bo där och plötsligt får man besök av fågelskådare från när och fjärran.
Fågelholkar tillverkas till försäljning, största kunderna är golfbanorna runtomkring, St Jörgen och Albatross, och Hökälla har tagit på sig att inventera fågellivet på Hisingen. De sätter upp fågelholkar på golfbanorna, och man har koll på fågelkolonierna.
Deltagarna i detta projekt vill helst inte sluta för de trivs så bra och de känner att de spelar roll. Gruppen består av långtidsarbetslösa som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, antingen för att man aldrig kommit in eller för att man varit sjukskriven länge. Det handlar om allt från psykisk sjukdom till cancer i en ålder där man knappt hinner tillbaka in i arbetslivet innan man uppnår pensionsålder.
Projektet har bland sina deltagare en kock som varit sjuk, som sköter maten, så det serveras en fantastisk mat varje dag, som man betalar 30 kr för per måltid, det är aldrig gratis mat på arbetsplatser, inte heller på en arbetsplats i fas 3.
Det arrangeras föredrag både av de som deltar i projektet och andra som tjänat som inspiratörer. Under våren har man kunnat lyssna till föredragshållare i så vitt skilda ämnen som koncentrationsläger till om motivation är glädje eller krav? Det har arrangerats naturvandringar och man har lärt sig at ta tillvara lokala örter. Det finns en second hand shop i lokalerna och man har en fågelholk i princip utanför dörren, med ”Big Brother Talgoxe”- man kan via en dataskärm följa vad som händer i holken hela tiden, och lära sig om hur länge fågeln ruvar, hur ungarna kläcks och vad som händer sen.
Man fick sig en tankeställare när det berättades om arbetssökande som fått nej på alla ansökningar och intervjuer i mer än ett år. Hur många nej kan man ta innan man ger upp? Hur påverkar det motivationen?
Det är dags för en diskussion om i vilken fas vi själva uppfattar att vi befinner oss och hur vi skulle vilja bli bemötta om vi själva hamnar i en situation som leder till arbetslöshet, antingen det beror på dålig lönsamhet, sjukdom eller ålder.
Det har idag blivit allt vanligare med rekrytering i sociala medier. Att rekrytera via till exempel Facebook, bloggar, Twitter och Linkedin kallas även för ”social rekrytering” (social recruiting) och har använts i USA de senaste åren. Företeelsen sprider sig även i Sverige och det är idag viktigt för företagen att hitta en nischad rekryteringskanal där deras målgrupp är aktiv.
Ett företag som redan har testat att rekrytera sin personal på Facebook med gott resultat är Gröna Lund. Förra året började de anställda tagga vänner som de trodde skulle passa för att jobba på nöjesparken. Rekryterarna tog sedan kontakt med de sökande och uppmanade dem att söka via deras hemsida. Kampanjen gav gott resultat då de förra året fick in cirka 2000 tips och de räknar i år med det dubbla.
Det finns idag även appar som underlättar för arbetsgivare att nå de arbetssökande direkt samtidigt som det också finns appar som hjälper de arbetssökande att hålla sig uppdaterade om de senaste jobben, oavsett var man befinner sig.
Eftersom fler och fler arbetsgivare rekryterar i de sociala medierna samt också letar information (det har ju förekommit en hel del diskussioner kring detta) om de sökande på nätet gäller det för de arbetssökande att ha koll på sin nätpersonlighet. Det är förstås bra att använda sin nätprofil för att bli mer synlig i de sociala medierna. En stark yrkesprofil kan ju göra att man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Inte nog med att det är bra att vara synlig och ha rätt nätprofil. Nu är tiden och tekniken mogen för filmpresentationer på Youtube när man söker ett jobb istället för att skicka sitt CV. Här finns fem tips!
Kanske blir det här den nya generationens sätt att söka arbete?
- Hur gammal är du? undrade en av åhörarna på gårdagens varumärkesseminarium.
- 37! svarade Joakim Levin, grundare av jeansmärket Nudie som startades för tio år sedan.
- Tio år och 380 miljoner i omsättning. Det var inte dåligt!
Gårdagens seminarium fokuserade på varumärken och anordnades av Advokatfirman Glimstedt och Revisionsbyrån BDO. Som gäst hade Joakim Levin från Nudie Jeans bjudits in. En perfekt blandning av olika kompetensområden där teori blandades med exempel från verkligheten.
Jag har alltid varit ett stort Nudie-fan, både vad gäller design och varumärke. Att höra Joakim berätta om hur man bygger upp ett ansvarstagande företag, kommersialiserar ett genuint hantverk, löser problem med kinesisk piratkopiering och marknadsför sig utan reklambyrå var otroligt intressant. Joakim är rolig, naturlig och framför allt duktig på det han gör; bland annat har Nudie och Glimstedt tillsammans byggt upp jeansföretagets globala varumärkesskydd.
Advokaterna Catharina Bratts och Håkan Sjöströms redovisning av hur varumärkesskyddet byggts upp var verkligen intressant och visar också att Nudie varit beredda att satsa på sitt legala varumärkesskydd genom en mix av registrering, förvärv, rättsliga processer och olika avtalslösningar i hela världen. Med andra ord, Nudie verkar var ett professionellt företag i alla avseenden.
Vidare berördes värderingen av varumärket – slutsatsen av det för Nudies del är att det återstår att se då varumärkesinvesteringen inte kan utläsas av bokföringen.
Kvällen avslutades på Göteborgs Auktionsverk där produkter från Nudie såldes till högstbjudande. Då företaget sedan lanseringen har samarbetat med Amnesty gick pengarna oavkortat till denna organisation. Ett bra initiativ! Dels att kombinera ett seminarium med något annorlunda och dessutom att göra nytta. Fler seminarier av detta slag!
Iklädd BH och spetshandskar intog Lady Gaga Metro Internationals kontor i London. Gaga, som redan skriver krönikor i tidningen V, provade på jobbet som redaktör för den internationella gratistidningen under måndagen. Stefani Germanottas första Metro-krönika tog upp frågor kring jämställdhet och individualitet där budskapet ”var dig själv” dominerade; ett perfekt drag inför lanseringen av hennes nya platta Born this way som släpps den 23 maj.
Att teaternörden Lady Gaga lägger ner otroligt mycket jobb på marknadsföring, PR och varumärke kan inte ha undgått någon som har det minsta musikintresse. I varje excentriska framträdande ingår det ett budskap, vare sig det handlar om att klä sig i köttklänning, födas på nytt ur ett ägg eller sjunga om Judas. Och visst genererar det uppmärksamhet, något som artisten vet hur man använder på rätt sätt. Genom sin extrema image, halvprovocerande texter och som talesperson för MAC AIDS Fund har Lady Gaga kommit att bli något av en ambassadör i synnerhet för HBTQ-personer världen över, en uppgift som hon tar på största allvar:
”Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.”
I en intervju med Metro berättar Gaga om hur hon vill uppfattas och vad det är för budskap hon egentligen vill framföra genom sin musik.
Lady Gaga är ett populärkulturellt fenomen som förstår vikten av att ständigt förnya sig och samtidigt utnyttja sin framgång för att få vara med och påverka både i och utanför musikvärlden.
Läs om Jeroen som blev Gagas assistent för en dag.
Häromdagen möttes vi av löpsedlar angående kokainskandalen med barnprogramledaren Ola Lindholm i huvudrollen. Nämen, inte har väl han knarkat? Han som ser så trevlig ut, är chefredaktör för KP, engagerad i BRIS och dessutom många barns förebild.
Tydligen visade ett test positivt för bensoylekgonin och Ola har därför åtalats för ringa narkotikabrott. Hans advokat hävdar dock att någon kan ha förväxlat proverna, ett påstående som polisen skrattar åt och anser totalt orimligt. Ola Lindholm har hängts ut ordentligt i media och då döms man fort, särskilt om man väljer att tiga.
Jag läser vidare och hittar ett blogginlägg där en arg Ola förklarar att han absolut inte har knarkat, möjligen kan någon ha drogat honom. Med tanke på att Ola framstår som en ganska så klipsk kille (i alla fall när man ser honom i Wild Kids) är jag tveksam till teorin om ”omedvetet drogande”.
Dock hoppas jag att Ola Lindholm talar sanning, hur konstigt det än låter. Knark i samma mening som barnprogramsledare är inte winning men nog är det betydligt värre att ljuga om att man inte har knarkat om man nu har gjort det.
Var är alla PR-experter och varför vägrar Ola att uttala sig i media (ett blogginlägg räknas inte i det här sammanhanget, inte heller en diskussion i ett KP-forum).
”Jag har inte tagit någon drog medvetet,” säger Ola. I vilket tillstånd var Ola när han i så fall omedvetet fick i sig drogen? Är han skyldig och medvetet ljuger är det ju verkligen pinsamt, det är inte så att Ola är den första offentliga personen att ta droger.
Misstag kan alla göra men då bör man vara beredd på konsekvenserna och ha en genomarbetad krisplan. Vi vill väl alla att Ola ska vara oskyldig. Mest för att det är fult att ljuga, speciellt för barn (!).
En sak har han i alla fall “lyckats” med och det är att hamna högt på agendan. Och det är ju ett plus om man nu tycker att “all PR är god PR”!?
Cybersvenskan, också kallat Internetslang, SMS- och chattpråk, har vuxit fram som ett sätt att skriva och uttrycka sig på olika chattforum och i SMS.
Då möjligheten till att använda kroppsspråk, olika gester och tonfall saknas vid en dialog på Internet har cybersvenskan utvecklats för att förtydliga och underlätta kommunikationen mellan sändare och mottagare. Cyberspråket består därför av informella kombinationer av olika tecken, symboler och versaler för att effektivisera skrivandet.
En rad olika förkortningar, såsom cs (ses), ql (kul) och lr (eller), används flitigt eftersom utrymmet ofta är begränsat i både SMS och chattformum. Det är också vanligt att man använder exempelvis siffror och andra tecken för att efterlikna bokstäver såsom 7kt, alltså att man skriver en 7a istället för sju (-kt), vilket kallas för leetspeak.
I övrigt kan man använda stjärnor, så kallade asterisker, för att uttrycka kroppsliga handlingar såsom *blinkar* eller ljudhärmande uttryck såsom *suck*. Genom att avsändaren ger mottagaren en sådan typ av visuell information hjälper han eller hon denne att tolka budskapet rätt. Smileys, såsom, används mycket både på webben och i SMS för att uppmärksamma mottagaren om avsändarens känslor. Pagina har nu tagit fram ett it-lexikon för dem som behöver hjälp med att förstå alla uttryck och förkortningar inom it-världen idag.
Själv tycker jag att cybersvenskan som språk är väldigt fascinerande och det är kul att språket har blivit så pass stort. Jag tror däremot att det är viktigt att tänka på till vem och i vilket sammanhang man skriver då en text med förkortningar, smileys och asterisker kan få ett oseriöst intryck.
Vill man skoja till en text lite och översätta den till ”Leetspeak”- språket finns det idag också en speciell applikation som man kan ladda ner!
Min favoritsida just nu är utan tvekan The Royal Wedding. Jag har laddat för fullt inför morgondagen och här i USA är intresset för det brittiska kungahuset helt otroligt. God morgon-tv rapporterar direkt från London och i affärerna finns hur många böcker som helst om William och Kate. Den som fick britterna att använda sociala medier som kommunikationsverktyg inför bröllopet visste vad han gjorde.
På hemsidan samlas Twitteruppdateringar, foton, filmer och en massa annan värdefull information för en brittisk bröllopsnörd som jag! Det går att läsa om blomsterarrangemangen som levererats till Westminster Abbey, se en intervju med ärkebiskopen av Canterbury och läsa på om Fiona Cairns som designat bröllopstårtan.
Jag är mycket imponerad av hur det brittiska kungahuset använder sig av sociala medier och hur de ständigt uppdaterar sidan och delar med sig av ny information. Visst finns det mycket som fortfarande är hemligt inför bröllopet, Kates klänning till exempel, men att ett kungahus bloggar, twittrar och har egen Youtube-kanal känns modernt och helt rätt. Ja just det, kungahuset finns på Facebook också!
Kanske bidrar det brittiska kungahusets sociala medier-plan till att det spekuleras mindre i kvälls- och skvallerpressen, den korrekta informationen är ju så lättillgänglig och finns bara ett klick bort. Synd att inte det svenska kungahuset insåg detta och gjorde något liknande förra sommaren, kanske blir det annorlunda till nästa bröllop!
I onsdags var det 420 här i USA, en dag då amerikanarna samlas klockan 4:20 pm för att röka gräs tillsammans. Denna ”tradition” började på 70-talet i California då studenterna samlades utanför skolan eller på campus för att röka marijuana.
”420/Green Day” gjorde i onsdags inte mycket väsen av sig här men jag kan tänka mig att det såg annorlunda ut på Austin’s många campus… Austin är ju en lite ”weird” stad, förra helgen hölls här t.ex. Austin Reggae Fest och jag har nu kommit fram till att man får någon slags ”Christianiakänsla” då man ser folk i hängmattor nere vid floden i hemmasydda klänningar med batikmönster.
Debatten angående legaliseringen av cannabis är fortfarande aktuell, både i USA och Sverige och angående 420-dagen fick jag en länk skickad till mig angående programmet Verkligheten i P3 där psoriasissjuke Mattias, som vill ta 420-traditionen till Europa och Sverige, intervjuas angående användandet av cannabis som läkemedel. Mattias har provat många mediciner mot sin smärta och påstår att endast cannabis hjälper.
Det är svårt att ta ställning till både legalisering av cannabis och om drogen ska få användas i medicinskt syfte, speciellt då man lyssnar på Mattias historia. Minskar verkligen användandet av tyngre droger om vi i Sverige legaliserar cannabis? Visst kan cannabis vara farligt, men samma sak gäller väl egentligen för alkohol. Fast vad vet jag, jag har ju aldrig ens rökt på. Vad tror ni?
På Plyhmbloggen har vi tidigare skrivit om debatten då California i november 2010 röstade om legaliseringen av cannabis.
Här berättar den amerikanske komikern Bill Maher om sitt förhållande till cannabis.
Det något strikta brittiska kungahuset släppte loss totalt under Prins William och Kate Middletons vigsel. I kyrkogången, till den gamla East 17-låten House of Love, dansar Charles och Camilla, Prins Harry, ärkebiskopen av Canterbury, självaste drottning Elizabeth och givetvis brudparet för fullt. En helt galen vigsel som givetvis var på låtsas. Videon spelades in i St Bartholomew-kyrkan, känd från filmen Fyra bröllop och en begravning, och ingår i mobiloperatören T-Mobiles reklamkampanj Life’s For Sharing.
T-Mobile har tillsammans med reklambyrån Saatchi & Saatchi producerat bröllopsvideon som hämtat inspiration från diverse bröllopsdanser på nätet. T-Mobile ligger även bakom de kreativa flashmobreklamerna där det bjöds på dansande resenärer på Liverpool Street och skönsång på Heathrow.
Jag uppskattar reklam som överraskar och framförallt reklam som gör mig glad! Har du en dålig dag på jobbet tycker jag absolut att du ska titta på William och Kates bröllopsvideo för det är omöjligt att hålla sig för skratt!
Den senaste tiden har jag spenderat i Austin, Texas huvudstad med drygt 1,5 miljoner invånare. Istället för cowboyhattar och sporrar är staden full av studenter (The University of Texas är ett av USA’s största universitet) och alternativa människor! Austin’s slogan går under parollen ”Keep Austin Weird”, ett koncept som innebär att stadens invånare vill upprätthålla Austin som ”a vibrant and eclectic creative center”. Stadens invånare skiljer sig en hel del från det konservativa Texas som jag hittills har fått uppleva!
Austin kallas för the Live Music Capital of the World och efter den årliga musik- och filmfestivalen SXSW förstår jag varför! Det var livemusik på både klubbar och parkeringsplatser och till och med Swedish American Chamber of Commerce (som ju ordnat med min traineeplats) bjöd in till takterassfest med svenska band.
För den shoppinggalne finns här hur många butiker som helst, amerikanarna älskar sina outlets och shopping malls. Dessa ligger dock en bra bit utanför staden så att ha tillgång till bil är definitivt ett måste. Annars är Austins invånare otroligt hälsointresserade (Whole Foods startades här), det är faktiskt bara här som jag har sett att folk cyklar. Austin’s natur är fantastisk och ovanligt grön för att vara Texas så att ta en joggingtur längs Coloradofloden som rinner genom centrala stan är ett måste för ett träningsfreak som mig!
Ska du resa till Texas bör du absolut besöka Austin! Staden är fantastisk med trevliga och pratglada invånare och här finns någonting för alla; kultur, musik, nattliv, konst, shopping (jag rekommenderar The Domain och San Marcos), god mat (vilket faktiskt kan vara svårt att hitta i Texas om man inte är ett stort fan av fast food) och underbara parker och naturområden. Austin är definitivt värt ett besök!
Som affärsresenär kan du numera välja att övernatta i ”kvinnlig” miljö. Hotell i bl a London, Milwaukee (USA), New Delhi, Singapore och New York har inrett särskilda rum för resande affärskvinnor och även försett dem med bekvämligheter av olika slag. Allt för att attrahera den kvinnliga gästen – en allt större och dominerande målgrupp.
Hur är det, tjejer? Har ni provat? Vad tycker ni?
Och så undrar jag om det finns motsvarande satsningar på ”manliga” hotellrum? Vad utmärker i så fall ett sådant?
Följande kvinnoattraherande hotell listas i senaste numret av tidskriften Passion for Business:
• The Westin Gurgaon i New Delhi har speciella s k “aurarum“, som ligger nära hissen, har bättre säkerhetsfunktioner och endast kvinnlig personal. Ett stort badrum och regnskogsdusch ingår också i paketet
• The Premier Hotel i New York med en hel våning enbart för kvinnor. Rummen är specialutrustade med bl a badsalt, platt- och locktång, samt yogamatta.
• Naumiär först ut i Singapore med en speciell våning, vilket i sig garanterar integritet och avskildhet. Inredningen går i rosa och det finns ett brett utbud med spabehandlingar.
•Grange City Hoteli London erbjuder s k female friendly rooms – specifikt utformade för kvinnors bekvämlighet och säkerhet. Här finns belysta garderober och speglar, större hyllutrymme i badrummet, deluxe bad- och dusch produkter och särskild makeupspegel med inbyggt ljus.
De båda katastrofer som Japan har upplevt är svåra att ens föreställa sig. Någon berättade att vid jordbävningen flyttade sig skrivbordet på jobbet en meter. Kan man ens förstå det?
Japan är ett högteknologiskt land med väl utvecklad byggnadsteknik. Man har medvetet byggt byggnader som ska tåla jordbävningar och man har en hög teknisk standard.
De flesta byggnader stod emot jordbävningen, fler hade problem med den efterföljande tsunamin.
Japanerna är väldigt lösningsorienterade; inställningen är att det bästa man kan göra är att gå tillbaka till arbetet och se till att få saker och ting att fungera igen.
Det är en del av Japan som är skadat, inte hela landet. Problemen består i att infrastrukturen inte är intakt. Det går inte att flytta det gods som trots allt åter produceras. Tågen fungerar – det var endast ett tåg som sveptes med av tsunamin. Spåren är i det närmaste intakta, men problemet är elförsörjningen. 11 av Japans 55 kärnreaktorer har stängts ner, april månad ut. Elförsörjningen löser man på kort sikt med gas och kol. Kolminorna i Japan fungerar fortfarande. 39 av 40 gasterminaler är OK. Det man inte kan producera själv importerar man och bedömningen är att 1 gasfartyg var 3:e dag löser efterfrågan på el under en övergångsperiod.
Japan är världens 3:e största ekonomi. Kina, Asiens lokomotiv, kommer att lida mest av Japans båda katastrofer eftersom Japan är en stor exportör till Kina.
Den största inverkan på den globala ekonomin ligger i att 25 % av alla flash memories som finns i styrkort etc tillverkas i den region som nu är utslagen. Det kommer i sin tur att ha allvarlig inverkan på framförallt biltillverkningen i världen.
Vad händer då efter katastrofen i Japan? Man kommer att behöva stål, cement, spannmål, bränsle och tunga fordon för återuppbyggnaden. Men är det något man lärde sig efter den förra jordbävningen i Japan så är det att komma igen så snart som möjligt. Det bevisas väl av att två dagar efter skalvet tog man emot nya order på samma kontor där skrivbordet flyttade sig en meter den 11:e mars 2011.
Komponentbrist innebär höjda priser (DI)
Bilder från förödelsen i Japan
90% av infrastrukturen återställd (slutet av mars)
Kärnkraftsolyckan uppgraderad till en sjua på den sjugradiga skalan.
Victor Muller blev sur. På media.
Fabriken i Trollhättan står stilla, underleverantörerna får inte betalt i tid, Saabs framtid och överlevnad ifrågasätts och Victor Muller är sur på media för att de berättat om problemen och inte om de nya fina bilarna. Han är sur på underleverantörerna också. För att de har läckt till media. Det kommer inte att hända igen, säger han. Locket på. Han går där på sin eleganta bilsalong, i sin välskräddade kostym, med sina 4 miljoner i bonus på fickan, och undrar varför inte journalisterna skriver om bilarna i stället för förlusterna i affärerna, den stillastående fabriken och underleverantörerna som kanske kommer att gå omkull.
Motorjournalisten Håkan Matson skriver i Dagens Industri att han får massa mejl och samtal från läsare som vill att ”vi i media ska rädda bolaget.” Jag är rädd det inte är vår uppgift, skriver Matson. ”Vi har bara att beskriva verkligheten så gott vi kan.”
Så är det. Och då följer vi berättelsens regler, inte företagsledningens. Vad är grejen? Finns det nån krok? Det är den fråga varje reporter och varje redaktionsledning ställer sig inför varje uppdrag. Ingen krok – ingen story. Nya fina bilar från Saab – kul, men ingen grej. Annat än om det finns ett hot i bakgrunden: en stängd fabrik, tomt fabriksgolv, obetalda räkningar – en spännande fond till de nya bilarna. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig? En klassisk, dramatisk situation. Publiken är fylld av saab-älskare, det går ett sus genom åhörarskarorna: hoppas dom klarar sig! Det är rena thrillern, som en film. Om det dessutom går omkring en sprätt i kostym, med miljoner på fickan, och vill hindra folk att berätta, då har vi till och med fått en skurk i berättelsen.
Han kom som en hjälte, för inte så länge sen. Räddaren. Men rollerna i den stora berättelsen i media, är inte statiska, de förändras fort. Det är lätt att trilla ner från en piedestal, men svårt att klättra upp igen.
Vad skulle han ha gjort? Hur skulle han ha burit sig åt för att inte få media på sig, bli uthängd som en girig bluffgubbe?
Jag får panik när jag från en av Texas fetaste städer via nätet tittar på det första avsnittet av Plastikturisterna. Är folk helt från vettet? Ann-Christine vill operera sig för att få ett jobb, snygga tvåbarnspappan Fredrik från Dalarna försöker övertala läkaren till en fettsugning (tack gode gud fick han ett nej) och Roy Mandas vill ha perfekta öron (där blev det förresten komplikationer…oops!).
Jag är absolut inte emot plastikoperationer, tvärtom, jag hade mycket väl kunnat tänka mig att göra lite ingrepp (dock lider jag av stor sjukhusfobi) men varje gång jag ser sådant här på TV drabbas jag av någon typ av “uppvaknande”. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är så jäkla synd att folk (inklusive mig själv) inte tycker att de duger som de är. Självklart får man åka till Bangkok Hospital och Destination Beauty om man känner för det men egentligen är det banne mig ett vansinnigt beteende att vi är beredda att riskera livet bara för att få en snygg kropp.
Jag är medveten om att svenska folket fullkomligt älskar sina dokumentärer där svennekulturen serveras direkt i vardagsrummet men jag vet inte om det är så himla intressant att se nyopererade svenskar på sjukhus i Thailand. Eller? Plastiksåpor har vi ju utsatts för tidigare och inte heller där fick jag ett positivt intryck.
Nä, Kanal 5, jag är besviken och trött på alla förnedrande dokumentärer som går ut på att tittaren ska gotta sig åt medverkarnas tragiska beteende (titta bara på Ullared). Kan vi få se lite mer intellektuella program nästa säsong eller måste jag börja titta på SVT då?
Har du någon kreativ idé i byrålådan? Ta chansen att delta i tävlingen My Mission, som numera är Sveriges största idétävling inom upplevelseindustrin. Förslagen kan vara nya tekniska innovationer, smarta tjänsteidéer, turismkoncept, designprodukter etc etc
Sedan starten för fem år sedan har det kommit in närmare tusen bidrag. Yngsta tävlande har varit 12 år och äldsta 80+. Minst 88 bolag och 120 nya arbetstillfällen har skapats via My Mission.
Du behöver inte ha en färdig affärsplan eller snyggt presentationsmaterial – det är potentialen i själva idén som bedöms. Några vinnande och framgångsrika bidrag har varit Soundracer och Brottsportalen.
Vad är syftet med idétävlingen My Mission?
- My Mission ska inte bara vaska fram årets bästa affärsidéer utan vi ser även en stor uppgift i att vara en idégenerator, som uppmuntrar folk att formulera sina idéer.
Kan du säga något om de idéer som kommit in?
- Vi kan se en skillnad vad gäller inkomna förslag jämfört med andra år. Det är färre webblösningar och fler som trycker på värden som hållbar utveckling.
Hur ser det ut på vinstfronten? - My Mission är mer än bara en tävling. Vinsterna som delas ut har ett sammanlagt värde av närmare 500.000 och fokuserar främst på att underlätta för entreprenören att utveckla sin idé och bilda företag.
Hur har det gått i årets tävling? Det är ju bara knappt en vecka kvar!
- I år har vi en enorm trafik till hemsidan – över 100.000 besökare bara under mars månad. Och så händer det mycket på vår blogg. Det är skönt att ha en plattform där deltagarna dagligen kan följa hur arbetet fortskrider.
Till helgen ska jag köpa ett par nya träningsskor och jag har kommit fram till att det blir ett par Easytone från Reebok (deras mest sålda sko någonsin). Jag köper deras koncept rakt av och tror (nästan i all fall!) att jag ska få samma perfekta rumpa som Kelly Brook, Bar Rafaeli och nu senast norska Triana Iglesias som figurerar i Reeboks annonser.
Ingen kan väl ha missat uppståndelsen kring Easytone’s marknadsforing men de fitnessentusiaster som jag har pratat med verkar inte tycka att den på något satt är olämplig. Varför inte visa en snygg och stark kropp när det är detta som de flesta av oss träningsfreaks eftersträvar? Jag älskar reklamerna för Easytone och tycker att det finns en klar koppling mellan marknadsföring och produkt.
Vad jag däremot reagerat emot den har veckan är Jack & Jones osmakliga sexreklam Jack & Jones Fitness Club.
Jack & Jones har lyckats skapa den sämsta reklamen jag har sett på länge; ett otroligt långsökt koncept där det verkar som om reklamskaparna utgick fran att allt som anspelar på sex säljer. Jag skrattar inte ens åt reklamfilmen för hela konceptet känns så desperat att jag skäms.
Jag ser heller ingen ironi i det hela även om jag läste en kommentar om att reklamen driver med hur man objektifierar kvinnor. Jag tycker mer att det känns som en dålig version av Diesel’s Be Stupid-reklam.
Nej tack, Jack & Jones Fitness Club är ett exempel på osmaklig och töntig reklam och det ska bli intressant att se åt vilket håll klädföretagets försäljning utvecklas efter detta.
Så otroligt banalt och billigt men egentligen inte mycket sämre än Keshas autotunade sång. 13-åriga Rebecca Black’s låt Friday har över 60 miljoner views på Youtube där majoriteten av tittarna älskar att hata den unga tonåringen.
Rebecca Black’s föräldrar betalade 2000 dollar till företaget Ark Music Factory för att dottern skulle få känna på livet som popstjärna. Efter att videon lagts ut på Youtube blev hon världskänd och därmed var näthatet ett faktum. Rebecca erkände i Good Morning America att hon grät över de elaka kommentarerna men när sedan Lady Gaga och Simon Cowell tog Rebecca i sitt försvar kändes det bättre. Dessutom bevisade Rebecca att hon faktiskt kan sjunga (hyfsat).
Efter att ha sett övriga låtar producerade av Ark Music Factory kan man ju fråga sig varför just Friday-videon fått ett sådant genomslag. Kan det verkligen vara en ren tillfällighet? Michael Rübsamen, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds Universitet menar att det ingår i begreppets natur att den här typen av videor är oförutsägbara: ”Den här videon är lite provocerande för att den är så billig, men ändå på gränsen till en riktig popvideo. Någon har lagt ned tid och arbete på att göra något som ändå blir halvtaffligt”.
Men skrattar bäst som skrattar sist. Rebecca har blivit miljonär och tänker skänka pengar både till Japan och sin egen skola. Jag tvivlar på att det kommer en uppföljare till Friday för visst känns det som att Rebecca har fått sina 15 minutes of fame.
Härom veckan var det No smoking day i England, då passade Kate Moss på att göra tonårsuppror och gå på catwalken i Paris med en cigg i handen. Varför undrar jag? Rökning är ju inte särskilt fashion längre och det symboliserar inte heller den världsvana, frihet och konstnärlighet som det gjorde på 50-talet (då man fortfarande var relativt ovetande om skadorna).
Jag har fått intrycket att vi röker allt mindre men tydligen har trenden vänt, framförallt hos unga. Och visst är det lätt att skylla på media där rökning ofta glorifieras, som t ex nu hos de stora modehusen. Ungdomar tar ofta efter sina förebilder och som alltid är det som verkar farligt coolt…
Mest besviken blir jag när jag hör P1 Stils Susanne Ljungs uttalande angående Louis Vuitton visningen: ”Heja Kate, bolma på! När blev mode moralens högborg?” Nej, mode ska inte ha något med moral att göra men allvarligt talat så är det varken särskilt coolt, sexigt, fashion, nytänkande osv med en cigg i Kates hand (det ser vi väl varje dag i skvallerpressen?).
Visningen för Louis Vuitton skulle tydligen vara en show för friheten, för kvinnans rätt att leva som hon vill. Jaja tänker jag, de som känner frihet när de röker ska nog fortsätta med det för de sista åren i en rökares liv brukar ju inte innehålla så mycket av den varan. Som en vän uttryckte det: “Som vuxen vardagsrökare känner jag mig allt annat än cool, jag känner mig mer som white trash och vill helst inte att någon ska se mig när jag röker!”
I USA är rökning inte alls lika vanligt som i Sverige och enligt flera undersökningar är de som röker lågutbildade, arbetslösa människor som ofta har har någon form av psykiatriska problem. Detta kan möjligtvis vara motsatsen till Louis Vuittons målgrupp eller är detta också mode? Inte vet jag men rökning verkar helt enkelt för coolt för mig.
Jag kan inte hjälpa att jag skrattar åt den senaste appen där homosexuella ska kunna botas (när blev homosexualitet en sjukdom förresten?) genom kraften från Jesus Kristus. HERREGUD säger jag bara! Appen är skapad av den amerikanska, religiösa organisationen Exodus International och har betyget 4+ i Apple Store.
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig sedan lanseringen för några dagar sedan och sajten Change.org kräver att appen tas bort (vilket också har skett) och menar att detta är Exodus farliga, nya strategi att rikta in sig på ungdomar.
Efter några månader i södra Texas kan jag ju intyga att kyrkan fortfarande har en otrolig makt här. För mig är det samtidigt självklart att homosexuella är lika mycket värda som heterosexuella. USA är modernt i många avseenden men i denna fråga skiljer det sig fortfarande på sina håll ganska mycket från Sverige.
För inte längesedan såg jag och min trainee-kollega här på ranchen filmen Religulous, en dokumentär där den amerikanska komikern Bill Maher granskar, ifrågasätter och gör satir av religion och tro och faktiskt intervjuar en f d homosexuell man som numera är “botad” från sin sjukdom.
Som barn spenderade jag söndagarna i nunneskola och kommer ihåg att jag faktiskt kände mig lurad. Religulous är en mycket intressant film som alla (inklusive min katolska mamma) borde se om de skulle få för sig att installera något så korkat som t ex Exodus-appen.
Det var överfullt med damer (var fanns de manliga medlemmarna?) i en av Palace festmatsalar när Informationsföreningen bjöd in till lunch. Den stora attraktionen var förstås krishanteraren, medietränaren och författarenPaul Ronge, som något speedad drog en tvåtimmarsföreläsning på 45 minuter. Men vi hann få oss en hel del nyttigt till livs.
Paul pratade om vinkel, nyhetsvärde, målgrupp och ”medierollerna” David, Goliath och experten. Sedan kom redogörelse för hantering av fråga, svar och budskap. Att det finns olika lösningar, ingen quick fix och om att lägga korten på bordet var några andra frågeställningar.
Vi fick även verkligt 10 handfasta råd i samband med en journalistkontakt:
Ljug aldrig
Förbered dig noga
Sök nyckelformuleringar
Tappa aldrig humöret
Du säger bara det du vill
Anpassa dig till mediet
Tänk på bilden
Inget off the record
Säg ifrån vid fel
Undvik att säga nej
Att oväntat är det som utmärker krisen – t o m Paul, som förmodligen sett det mesta inom krishantering var noga med att påpeka nödvändigheten av en ödmjuk inställning.
Men – om nu Janne Josefsson ringer på dörren – då är det bra om krisgruppen har följande checklista till hands:
Vad har hänt och hur kunde det hända?
Vad gör vi för att hjälpa ev drabbade i akutsituationen?
Vilket fel – vårt/andras; Vilka faktorer?
Vad gör vi långsiktigt?
Hur kommunicerar man med omvärlden under tiden?
Självklart gjorde Paul också reklam för sin bok När Janne Josefsson ringer. Jag har den själv i bokhyllan och läste den när den kom ut för 1 ½ år sedan. Nu får jag nog ta och läsa om den! Kan beställas här.
Sveriges Informationsförening har själva lagt ut en sammanfattning av Pauls presentation.
Här på Plyhmbloggen har vi tidigare skrivit om bl a Paul Ronge under rubriken Drevet går…..
Många har uppmärksammat den något annorlunda sajten Victoria Milan; en dejtingsida för de som redan har en partner men som söker lite extra spänning i vardagen; spänning i form av en affär.
Genom Victoria Milans tjänst lovar företaget diskretion och passion och bjuder till och med på tips om hur man lättast är otrogen utan att bli upptäckt: sajterna är som skräddarsydda för fega människor – de som aktivt söker sig till otrohet, men bara om det kan garanteras att de själva inte behöver betala något pris utöver medlemsavgiften på 349 kr/mån.
Över 200 personer har anmält Victoria Milan till Reklamombudsmannen men Sigurd Vedal, VD för företaget ser inget problem med den något kontroversiella mötesplatsen. I stället hävdar han att de tillhandahåller en tjänst för ett beteende som redan finns; 50-60 % av de som lever i förhållanden kommer att vara eller har varit otrogna, påstår Vedal. Dessutom tror Vedal att en affär kan fungera som ett alternativ till skilsmässa och ser därfor sin sajt som något positivt.
Jag har egentligen ingenting emot affärsidén och marknadsföringen i sig. Uppenbarligen verkar det finnas en efterfrågan (motsvarande tjänst finns redan i USA och om en månad lanseras den konkurrerande kanadensiska sajten Ashley Madison) och då finns det pengar att tjäna.
Otrohetstjänsten väcker minst sagt blandade känslor men är ju faktiskt inte olaglig. Egentligen är det nog inte reklamen – kraftigt uppbackad av stora artiklar i all slags media – som upprör utan själva otrohetsfenomenet. Dessa dejtingsajter bidrar ju till kommersialiseringen av ett beteende som inte är helt accepterat i vårt samhälle. Detta är helt enkelt en fråga om etik och moral.
Vi lever i en tid där alla (?) företag, organisationer och sammanslutningar vill finnas på Facebook. Varför? För att så otroligt många svenskar tillbringar mycket tid ute på nätet och närvaro på Facebook förväntas bygga varumärke, stärka relationen med befintliga kunderna och hitta nya kunder. Men hur ska man göra?
Häromdagen gästade jag en av Wednesday RelationsERFA-grupper om sociala medier (ERFA står för nätverk för erfarenhetsutbyte mellan företag i olika branscher) i Göteborg. Vi lyssnade på ett intressant föredrag av Christer Hedberg (Online Director) och Carl-Johan Magnusson (Social Media Expert) på Stendahls under rubriken ”Kommunicera, engagera och få dina kunder att agera”.
De två viktigaste budskapen var följande:
1. Fundera över drivkraften bakom Facebook och andra sociala nätverk.
En stark drivkraft är att människor söker bekräftelse. Skapa därför innehåll som är roligt och spännande. Då ökar människors lust att sprida budskapet vidare, helt enkelt för att de då får bekräftelse av sina kompisar.
2. Var en god gäst
På Facebook är människor privata. Om företagets statusuppdateringar ska börja dyka upp i flödet hos vännerna på Facebook är därför gästinsikten viktig. Håll nere antalet ”kom och köp”-budskap med andra ord.
Själv var jag gäst, tack för en givande dag! Och jag är gäst just nu också – gästbloggare. Trevligt!
Ett fastighetsimperium byggdes upp med investeringar främst i Göteborg, Stockholm och London. Lennart jobbar också gärna med gatumiljön och delar kostnaderna med kommunen. Han vill inte ha bilar i innerstaden utan bygga underjordiska garage. Nya innovativa arkitektoniska lösningar är också något som fängslar. Vi fick se skisser på en fastighet byggd på pelare på Kungsholmen i Stockholm och ett spännande hotellprojekt med trädhus i samarbete med White. I samma andetag passade Lennart också på att efterlysa större öppenhet och nytänkande hos Göteborgs stad. – Det är fel på klimatet här! Ja, det är helt enkelt inte roligt!
I skolan var Lennart ingen lysande elev, men längre fram i livet ägnade han sig åt studier i såväl idéhistoria, astronomi och filosofi vid Götebors Universitet. I hans konstnärliga verk syns intresset för de existentiella frågorna och det monotona upprepandet. Och så gillar han primtal, vilket återspeglas bl a i boken One million primes där primtal listas sida upp och sida ner.
Med åren har det sociala engagemanget blivit allt större. För tio år sedan startade Lennart tidningen Faktum , som säljs av hemlösa. Sedan ungdomen har Indien en särskild plats i hans hjärta, men han lägger också mycket energi på ett antal specifika projekt t ex att hjälpa romer i Rumänien, ett mentorprogram för invandrarstudenter och biogas i Mexiko.
Lennart huserar numera med sitt Sätila Holding på Västra Hamngatan i ett vackert hus från början av 1800-talet. Han betecknar sig själv lite som en ensamvarg, jobbar måttligt mycket och på fritiden fotvandrar han, läser böcker eller gör helt enkelt ingenting. Det är, som han själv säger, skönt att vara ledig och bara låta tiden gå…….
Britney får sammanbrott, Paris har suttit inne och Lindsay snor smycken, ärligt talat, jag är egentligen inte det minsta förvånad över Charlie Sheens skandaler. Extrem livsstil hör ju till Hollywoods vardag. Vad som dock skiljer Sheen från övriga kändisar som ofta skäms, går under jorden och sedan talar ut hos Oprah är att han verka njuta av varenda sekund i rampljuset. Här är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet, eller?!
För Charlie Sheen gör inte någon större ansträngning att framställa sig själv som skärpt och intelligent, i stället levererar han det ena märkliga uttalandet efter det andra: han kallar sin f d motspelare Jon Cryer för troll (se Cryer’s svar här), påstår att hans livsstil är ”winning” och att han går på drogen ”Charlie Sheen” som alla andra dör av. Jag är osäker på om det rör sig om någon slags genomtänkt PR-plan, teater eller om Sheen helt enkelt har bestämt sig för att göra precis vad han känner för.
Det kanske blir lite för mycket av det goda när man är världens bäst betalda tv-skådis? Jag skrattar åt min dagliga uppdatering av Sheen-citat men samtidigt tycker jag att det är tragiskt: sexköpare, drogmissbrukare och kvinnomisshandlare. Charlie Sheen (eller Carlos Irwin Estevez som han egentligen heter) är ju inget annat än en knarkare som totalt spårat ur.
Efter en längre tids hektisk ombyggnation öppnade Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg för en månad sedan portarna till ett uppfräschat museum. Idag kan man summera antalet besökare och glädja sig åt en fantastisk besökstillströmning. Ca 40.000 under en månad, vilket kan jämföras med ca 155.000 under ett normalår.
Ambitionen har varit att det ska finnas något för alla. Och det finns det verkligen.
De yngsta kan tumla om på fantasifulla sjöodjur eller klättra på jättetrossar, teknikintresserade kan prova på hur det är att kryssa sig fram mellan kobbar och skär med ett fartyg i den verklighetstrogna bryggsimulatorn.Håkan Hellströms fans kan kolla in hans sjömanskostym i en glasbox. Och alla kan glädjas åt spännande och pedagogisk information om t ex miljö, musik och skeppsbyggande.
Vill man vila fötterna rekommenderas en stund i det trivsamma läsrummet Gripsholm med inspiration av Svenska Amerika Linjen. Här finns möjlighet att läsa en bok eller helt enkelt njuta av den fantastiska utsikten över Göta Älv.
Storytelling i många former är ett genomgående tema i utställningarna. Människor berättar sin historia och vi får möjlighet att ta del av många spännande livsöden.
Sammanfattningsvis har det ombyggda våningsplanet på museet blivit en intressant exponering av Göteborg och den viktiga sjöfarten – i dåtid, nutid och framtid. För såväl i staden boende som besökare utifrån.
Nu önskar vi museichef Anna Rosengren och hennes kompetenta och engagerade medarbetare fortsatt lycka till med det fortsatta förändringsarbetet. På önskelistan står nu en ny glasad entré!
Det är alltfler Internetanvändare som kopplar upp sig på nätet via mobilen och bara sedan årsskiftet har mobilsurfandet ökat med cirka 10% till ett antal svenska sajter. Enligt branschorganisationen EIAA är det cirka 14% av européerna som använder sina mobiler just för att gå ut på webben. Även inom e-handeln är det numera många kunder som använder mobilen för att handla i webbutikerna.
Men istället för att endast värdera uppkopplade användare har man även börjat räkna antalet prylar online. Uppkopplade prylar, också känt för “Internet of things”, är föremål som via Internet kommunicerar med omvärlden. Olika typer av föremål online har länge funnits men det är först de senaste tio åren som dessa har utvecklats och förhållandevis ökat. Men detta är bara början.
Internet står nu inför en enastående expansion av olika saker som väntar på att få en identitet på webben. Telekomföretaget Ericsson räknar med att det redan år 2020 kommer att existera cirka 50 miljarder prylar online vilket är betydligt fler än vad det finns uppkopplade användare.
Däremot kan vi redan idag se föremål som är uppkopplade till webben. Exempelvis erbjuder Nike tillsammans med Apple en hastighetsmätare, i form av en sensor, som man kan ha i sina träningsskor. Under en joggingrunda rapporterar mätaren sträckan till en nättjänst via löparens Iphone eller Ipod. Genom denna kan man få en översikt över exempelvis hur fort och långt man sprang samt hur många kalorier man brände.
Det är svårt att förutspå vilka typer av uppkopplade föremål som vi kommer att få se i framtiden då tekniken fortfarande är ganska ny. Men exempelvis kommer vi kanske ha sensorer i marken som direkt visar bilförarna var det finns en ledig parkeringsplats före man åker in på parkeringen. En framtid som dock redan är verklighet i San Francisco.
Men i takt med utvecklingen och den stora expansionen av uppkopplade prylar uppstår också frågan hur vi användare kan lita på dessa? Denna fråga förväntas användarna få svar på med hjälp av det EU- stödda projektet Utrustit som kommer att pågå fram till år 2013. I slutet av mars kommer även IETF (The Internet Engineering Task Force) besluta om en standardisering för uppkopplade föremål.
Nej, verkligen inte! Vilken härlig känsla att klara tentan i Etnoastronomi på Chalmers. Vilken värld som öppnar sig där ute i universum. Nästa kurs är redan påbörjad – Den astronomiska världsbildens utveckling. Maria Sundin guidar oss, med sin stora kunskap, och varsam hand genom universum på ett urspännande vis.
Tänk att vi kan studera enstaka kurser på våra universitet i Sverige utan att tillhöra något program eller att vara begränsad av ålder. Ingen kursavgift, bara att söka. Jag känner en stor tacksamhet till vårt system. Är det likadant i andra länder tro? Det är många på min kurs som är i den s k ”tredje åldern”. Människor från olika yrkesroller och som har kompetenser som berikar kursen som helhet.
Jag menar att det måste vara positivt även för Göteborgs Universitet att studenterna har en så mångfacetterad kompetens. Det blir många spännande aspekter på det ämne som är föremål för studium. En riktig win-win situation även där.
Våra universitet och högskolor bedriver undervisning och forskning. Denna verksamhet är en förutsättning för samhällets utveckling inte minst idag då traditionell tillverkningsindustri och IT-kompetens i stor utsträckning tagits över av länder i Asien.
Våra möjligheter att säkra framgång och tillväxt på den internationella arenan torde ligga i en förmåga att forska och skapa högteknologiska tjänster och produkter som finner efterfrågan globalt. Forskningens innovationer skall drivas vid våra lärosäten. Det är viktigt att dessa kunskapscentra inte isoleras från samhället i övrigt utan istället är en vital del. Möjligheten för alla att bedriva studier är då en förutsättning som säkerställer lärosätenas förankring i breda folklager.
11 september är annars en av de händelser som mest triggat till konspirationstänk. Några teorier – USA behövde en förevändning att attackera oljeproducerande stater alt israeliska spioner, som ville lägga skulden på araber och muslimer.
Vaken.se har blivit en samlingsplats för konspirationsteorier. Grundaren heter Mikael Cromsjö och sajten, som startade 2004 är ett av Sveriges största forum för alternativa sanningar. Den sägs bygga på en politisk och religiöst obunden gräsrotsrörelse och har den amerikanska sanningsrörelsen som förebild. Sajten ska vara öppen och tolerant, men det finns även här klagomål kring censur och som i många sammanhang idéer kring en judisk konspiration.
Inte för att jag till vardags går runt och grubblar på ovanstående världshändelser. Men visst är det intressanta frågeställningar! Och de blir onekligen ännu intressantare när de ställs i ett slags övergripande sammanhang.
……………………………………………………………………………………………………………………………….
Ovanstående text är till mångt och mycket hämtad ur artikeln Med komplotten som tröst i den utmärkta tidskriften Fokus.
Amerikanen Michael Barkun har skrivit en känd bok om konspirationsteori: A Culture of Conspiracy från 2006.
På Youtube finns flera filmer från 11 september. Just den här har visats drygt 9 miljoner ggr. Se även kommentarerna nedanför!
Uppdatering idag: Intressant artikel i DN - Låt inte utredningen om Palmemordet dö sotdöden
Dans som träningsform har de senaste åren exploderat och blivit mycket populärt. De flesta gym erbjuder idag någon slags form av dansklasser som gruppträning. Det kan vara alltifrån dans aerobics med olika stilar och aerobics steg, till afrikansk dans med kraftfulla rytmer.
Zumba är en latininspirerad dansform med passionerade salsarytmer och uttryck som dansas till bland annat musikgenrerna salsa och merengue. Dansen är skapad av koreografen Alberto “Beto” Perez under mitten av 1990-talet och den blev snabbt väldigt populär, först i Colombia och nu i hela världen. Det är en festlig och rolig dansform där man knappt känner att man faktiskt tränar. Det är bara att släppa loss och ha kul!
Gillar du dans? I så fall borde du helt klart testa på!
Zumba inspirerade pass kan du hitta på friskvårdskedjorna Sats,Sportlife samt Friskis och Svettis. Passen är dock ofta fullbokade så det gäller att komma dit i god tid om man inte har möjlighet att boka passet i förväg. Tycker man däremot inte om att gå på gruppträning kan man istället dansa Zumba hemma då man nu kan beställa Zumba Fitness på DVD. Finns även att köpa hos Aftonbladet webbshop.
Ännu en fluga lär vara på väg: Burlesque-workout
På tal om dans och dans – tidigare har vi skrivit om dansande Matt på Plyhmbloggen – livsbejakande och en härlig story!
Josephine i Texas: Att arbeta på ranch i Texas är mycket speciellt, i arbetsuppgifterna ingår både hästskötsel och ”office management”. Jag trivs ju väldigt bra i djurmiljö (!) men det måste även göras lite marknadsföringsjobb:
I förra veckan var det lunchmöte med Bee County Historical Commission med syfte att få en slags k-märkning för ranchen (som med amerikanska mått anses vara ”historic”). Tjänstefolket spenderade hela förmiddagen med att laga vaktel och hemmagjord lavendelglass medan vi städade kontoret eftersom gästerna förväntade sig en two dollar tour… Lunchmötet var en mycket speciell upplevelse och jag kan tänka mig att det gick till på samma sätt för 50 (100?!) år sedan.
Sedan följde intervju med journalisten Sarah Taylor från Beeville Picayune. Vi är förmodligen de enda svenskarna i staden och när vi på Beeville Country Club blev introducerade för tidningens reportrar bokades det snabbt in en möte. Det blev många frågor om hur jag upplevde USA och även en fotosession med ranchens quarterhästar. Dessutom passade vi på att göra lite marknadsföring för ranchen! Jag har aldrig bott i en så här liten stad men jag börjar förstå hur viktigt det är att få publicitet i lokaltidningen och att allt handlar om de rätta kontakterna, vare sig det gäller att hitta den perfekta hästskötaren eller en bra frisör…
Till helgen bär det av till San Antonio för Texas Lavender Association’s årliga konferens där vi ska lära oss hur vi kan ”make lavender a business”. För i det har landet verkar man kunna göra business av det mesta…
I övrigt har jag sett en hel del ormar och kommer nu att investera i ett par speciella snake boots!
Den senaste tiden har vi kunnat läsa om säljkultur ur olika aspekter. Diverse peppningsfilmer med säljcoacher som skriker och gapar och gör raketen är halvjobbiga, men inte så sensationella enligt min uppfattning. Nyligen hade dock Svenskmedia i Öresund en kickoff för att peppa sina säljare. Filmen från den tillställningen har väckt extra stor uppståndelse på nätet. Och därför stängts av användaren!?
VD Paul Burton på Svenskmedia berättar att målsättningen med peppningen är att utveckla attityd, något som är nödvändigt i säljyrket. Han kan inte förstå att folk i allmänhet tycker det är något konstigt.
Säljaren Peter Paunovic menar däremot att man måste vara delaktig i kulturen för att den ska vara förståelig. Det skapas en väldigt speciell atmosfär och det blir en enormt driven kultur - att jämföra med ett fotbollslag.
Personligen vill jag inte försvara den här typen av säljkultur – övningen med säljarna hos Svenskmedia verkar mer hjärntvätt än peppning. Som kund är det ju dessutom vi som utsätts för säljarens adrenalinstinna säljattacker. En balanserad attityd med mer sofistikerade metoder kan då vara något att drömma om. Eller vad tycker du?
Uppdatering 20110221 – Krishantering hos The Phone House: VDn hos The Phone House protesterar före sändningen av SVT:s program. The Phone House meddelar två dagar före sändning i ett pressmeddelande att man lägger ner fältförsäljningen i sin nuvarande form – nya Mobila butiker ska nu ha fokus på tillgänglighet och kundservice.
Josephine, som skriver frekvent på Plyhmbloggen kommer att jobba ett tag med marknadsföring på en ranch i Texas. Men hon fortsätter blogga därifrån. Här kommer första inlägget:
Nu har jag landat i San Antonio, Texas där jag ska jobba på San Domingo Ranch tillsammans med min traineekollega Axel från Sverige. Patricia Dougherty som äger ranchen har på kort tid lyckats visa mig mycket av den amerikanska kulturen; rodeo, country cluben och givetvis Super Bowl.
Under förra veckan var det Super Bowl-hets överallt och det verkar som om de flesta amerikanare laddade upp riktigt ordentligt inför finalen. Det enda jag egentligen kände till om Super Bowl innan jag kom till USA var att annonsörerna slogs om de eftertraktade reklampauserna och att Justin Timberlake ”råkade” slita av Janet Jackson kläderna under halftime-uppträdandet 2004.
Men med 169 miljoner tittare kan det ju vara värt att investera 640 000 kr per sekund i en reklamsnutt. Reklamerna för Coca Cola, Bud Light och diverse bilmärken som Volkswagen och Chevrolet är otroligt välgjorda och som totalt sportointresserad tittare blir man inte besviken i pauserna.
Fast mest av allt tycker jag att det är intressant att se hur amerikanare älskar sina events, att de har så hög volym på tv’n att de inte kan prata med varandra och att de faktiskt kan tänka sig att köpa allt som visats i pauserna. 640 000 kr/sek verkar löna sig.
Detta är första gången jag besöker USA och hittills har inte Texas gjort mig besviken!
Samtidigt som historia skrivs i Egypten pågår diskussioner i Sverige och övriga världen om hur det som händer ska beskrivas. De sociala mediernas betydelse för informationsspridningen är enorm. Här är några länkar till artiklar, debattinlägg och bloggar där begreppet ”Facebookrevolution” nämns eller diskuteras: TV4, Aftonbladet,Hamsterpaj, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet.
Själv tycker jag det är intressant att ta del av medierapportering som använder sociala medier som källor. Samtidigt tycker jag det är att förminska det folkliga upproret genom att kalla det för en Facebookrevolution.
I Dagens Media nämns Egypten och de sociala mediernas betydelse som förra veckans snackis. Dagens Media har också en annan vinkel på händelserna i Egypten kopplat till Facebook, nämligen hur de svenska charterbolagen krishanterar.
Inlagt av gästbloggare David Björneloo Foto: PSFK – a New York based trends research and innovation company
Baddräktskungen Panos Papadopoulos firar att verksamheten Panos Emporio fyller 25 år. Det görs både på catwalken och i TV-rutan. PR-gurun Panos celebrerar under innevarande vecka vältajmat och med god hjälp av krönikören och författaren, numera PR-konsulten Linda Skugge och man kan bara gratulera till ett supergenomslag.
Igår kväll kunde man se Panos i serien ”Den hemlige miljonären” på TV5. Programmet, som har pågått några veckor och med deltagare som bl a GI-experten Ola Lauritzon går ut på att miljonärer ska lämna sin ordinarie tillvaro för att under en vecka leva under cover med hemlösa och hjälpa volontärarbetare i deras vardag. Panos, som själv har en fattig bakgrund i Grekland bakom sig upplevde veckan som extremt jobbig. Missade ni gårdagens inslag finns det en chans till den 12 februari!
Imorgon 10 februari jubilerar Panos Emporio med en galakväll och en exklusiv modevisning i Stockholm. Detta sker i anknytning till Stockholms modevecka och jubileumskollektionen “Honeymoon Collection” visas då upp med hjälp av ett antal utvalda kända ansikten.
Då har du väl fått ditt lystmäte under Göteborg International Film Festival som just nu pågår för fullt!? Med 450 filmer från 76 länder och 45 seminarier finns det ju en hel del att välja på. Personligen har jag svårt att greppa vad som egentligen är intressant. Utbudet är enormt och för oss “filmintresserade men ej filmfreaks” finns det risk att guldkornen går förlorade i mängden av alternativ. Då känns det bra att kunna kolla in vad programgruppen och seminarieansvarig rekommenderar. Dessutom ger Marit Kapla, konstnärlig ledare för Filmfestivalen lite extra tips på GPs hemsida.
Själv har jag tyvärr bara hunnit se en enda film under veckan men den var helt klart sevärd. Har ni en stund över på lördag em, befinner er i Göteborg och inte har spanat in något annat alternativ så rekommenderar jag filmen Flowers of Evil!
I filmen “Flowers of Evil” av David Dusa får man följa Anahita, en iransk tjej från Teheran, som spenderar en sommar i Paris. Där träffar hon också sin kärlek Gecko. Filmen visar Anahitas vistelse i Paris och hur kärleken mellan henne och Gecko växer.
I Anahitas hemland pågår samtidigt dramatiska protester efter presidentvalet och hon är därför ständigt uppkopplad på Internet för att följa sin familj och sina vänner hemma i Iran.
Flowers of Evil skildrar även medialiseringen och man får se hur de båda huvudpersonerna använder sociala medier med två helt olika syften. Storyn är både lättsam och djup, vilket bidrar till att göra handlingen mycket fängslande. Filmen är också snyggt filmad med ett levande foto.
Ytterligare ett plus – filmen väcker definitivt en önskan att beöka det vackra och stämningsfulla Paris.
Flowers of Evil visas:
Lördag 5/2 kl 17.30 på biograf Roy i Göteborg
Årets Riskapitalkonferens i Göteborg drog nyligen fullt hus på Elite Park. Aktörer med kapital och kompetens på fickan frotterade sig med tillväxtintresserade företag av olika slag. Möjligheterna till finansiering och tillväxt i vår region verkade outtömliga. Mest inspirerande var förstås vittnesmål från några redan lyckade entusiastiska och framgångsrika entreprenörer.
• Superentusiasten Alexander Hars presenterade sitt senaste projekt Let’s Deal och berättade om sin otroliga framgångsresa under de senaste fem åren.
• Mattias Göransson, grundare och chefredaktör för den prisbelönta och högkvalitativa tidskriften Filter reflekterade över sitt recept på framgång med berättarnördighet som en viktig faktor.
• Sedan var det dags för en äkta (affärs)ängel att äntra scenen – Kristina Fahl berättade bl a om det lyckade kvinnliga nätverket IDA.
