Deepwater Horizon, oljeplattformen som sjönk i Mexikanska Gulfen 20 april, 2010 lämnar ju mer än ett frågetecken efter sig. Vem ska betala? Hur kan man förhindra liknande saker att hända i framtiden? Vad händer nu?
Redan 1989 när Exxon Valdez sjönk utanför Alaska började man fundera över hur USA:s skattebetalare i framtiden skulle undvika att betala för oljesöl orsakade av tankfartyg och man kom fram till att en tvingande lagstiftning, Oil Pollution Act of 1990 (OPA 90), var svaret.
Lagstiftningen ger ett system som reder ut vem som har det ekonomiska ansvaret, vem som ansvarar för förebyggande åtgärder och vem som ska göra vad om det värsta ändå inträffar. Man sorterar upp ansvarsfördelningen gentemot tredje man.
Utgångspunkten är att den som sölar olja ska betala för att röja upp efter sig och kan endast hänvisa till att man inte är ansvarig för söl som följd av “Act of God”. Systemet har fungerat utmärkt, det har varit föremål för kontinuerlig uppdatering och shipping industrin har anpassat sig till de regler som gäller.
Ett söl som det Deepwater Horizon gjort är svårt att ens föreställa sig, än mindre räkna ut hur man ska handskas med. De regler som gäller för offshore borrning har, i motsats till vad som gäller för sjötransport av olja, inte uppdaterats sedan mitten av 90-talet och nu kommer kraven på att man ändrar hela lagstiftningen. Reaktionen är att ta bort alla gränser för ansvar, pendeln slår åt andra hållet och alla som borrar och/eller transporterar olja ska vara ansvarig för ALLT utan begränsning. Det ofantliga utsläpp av olja som orsakats av en borrplattform slutar med att fartyg av alla sorter ska vara ansvariga för alla storlekar av utsläpp.
Det är skillnad i risk mellan fartyg och oljeplattform, ett fartyg har begränsad mängd last och drivmedel ombord. Fartygets ägare har genom OPA 90 krav på sig att se till att oljesöl blir omhändertaget och man kan på förhand räkna ut hur mycket skada man skulle kunna åstadkomma.
Deepwater Horizon problemen är specifika för utvinning och produktion av olja, inte transport.
Rederierna har försäkrat sig mot oljesöl, idag är försäkringsbeloppet för oljesöl USD 1,000,000,000,000, och det finns möjligheter till högre summor. Man vet att någon plockar upp notan från början så man kan genast starta uppröjningsarbetet. Om ansvaret blir obegränsat kommer inget försäkringsbolag att kunna täcka risken och om man inte kan försäkra sig kan man inte vara säker på att någon betalar. Vem tar då initiativet till att man påbörjar röjandet?
Endast de allra största företagen som har möjlighet att själva stå risken och försäkra sig själva kommer att kunna fortsätta att transportera olja till USA, alternativet är företag med dålig finansiell styrka som chansar och tar risken för att kunna tjäna snabba pengar. Vad har man då uppnått?
Redan nu har oljeindustrin börjat omstrukturera och flytta sina operationer från USA till Brasilien, Afrika och Sydostasien, i väntan på beslutet om framtida utvinning som förväntas komma i slutet av november. De som arbetar på plattformar och andra företag i oljeutvinningsbranschen kan bara hoppas på en fortsatt arbetsmarknad i hemlandet.
Påven Benedict XVI besöker som bekant Storbritannien denna vecka. Som alltid när en tydlig representant för en uttrycklig tro eller ideologi ska framträda blir det mycket uppmärksamhet redan innan händelsen inträffat.
Bland det uppmärksammade kan noteras att påvens besök kostar de brittiska skattebetalarna ca 140 miljoner kronor och att det åter aktualiserar de sexuella övergreppen gjorda av katolska fr a präster på barn.
Ett företag som försöker dra nytta av påvens besök är glassvarumärket Antonio Federici som planerar att sätta upp affischer längs påvens kortegeväg i London. På bilderna syns dels en höggravid nunna ätandes glass i en kyrka med texterna: “Immaculately conceived” och “Ice cream is our religion”. Som ofta är det en ordlek med ‘Immaculately conceived’ där den inte bara anspelar på den obefläckade avelsen utan också kan tolkas i stil med felfri föreställning. En annan annons visar på två präster i en uppenbart kärvänlig situation och texten “We believe in salivation”, även här en ordlek mellan salvation – frälsning och salivation – salivering, fritt översatt läskande.
PR-tricket är helt klart uppmärksammat redan innan. Frågan är om en lek med sex och religion kommer att öka glassförsäljningen. Men fyndigt är det. Eller?
Vad skulle få svenska RO att reagera tror du? Fundera en stund och lämna gärna en kommentar. Kanske nya epokgörande kampanjer föds här.
Kvinnor iklädda burka tävlar mot äldre dam med rullator i den 30 sekunder långa valfilmen från “partiet som inte tycker om invandrare”. Målet är att nå först till antingen “pensionsbromsen” eller “invandringsbromsen”. Filmen ska symbolisera partiets krav på att sänka pensionärernas skatter och detta ska alltså finansieras genom att minska invandringen. Dock sändes aldrig denna version av partiets reklamsatsning då TV4 valde att stoppa filmen. Och tur var väl det !?
- Filmen strider som vi ser det mot demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen och andra demokratiparagrafer och är enligt vår bedömning hets mot folkgrupp. Enligt de EU-direktiv som ligger till grund för radio- och tv-lagen får man inte uppmana till hat som gäller ras, kön eller religion. Och alla människors lika värde ska genomsyra valfilmerna, säger TV4-Gruppens vd Jan Scherman till DN.
Själv förvånas jag över att TV4 över huvudtaget övervägde att sända filmen. Och förväntade sig verkligen partiet att deras fientliga propaganda skulle visas i tv?! Den omarbetade versionen är nu godkänd av TV4 men jag vet inte om det är till tv-kanalens fördel med en text som säger “Censurerad av TV4″.
Kanske ? är hela karusellen ett genomtänkt PR-trick från partiet för att få “gratis” PR och att väcka debatt innan valet. (Partiet fick ju även lite extra uppmärksamhet när de själva valde att anmäla filmen till JK).
I min värld är partiets valfilm inskränkt och gammaldags. Kanske borde den ändå från början ha visats på bästa sändningstid så att ingen i Sverige missar vad partiet egentligen menar med “Trygghet och Tradition”.
Läs även:
- Måndagens artikel i SvD – TV4 får rata politisk annonsering
- En av gårdagens artiklar om hur skräcken kring partiets ev vågmästarroll efter valet vållar spekulationer om nya samarbeten. Och ger saftiga rubriker – exponeringen av partiet är stor både på eget initiativ och andras!
Jag är en medelålders, yrkesarbetande kvinna som just bytt jobb. Och jag har kommit till insikt om att i andras ögon så kan jag kategoriseras som en digital invandrare tillhörande baby-boom generationen.
Fler och fler insikter drabbar mig varje dag. På min nya arbetsplats är det jag som är it avdelningen, något som tidigare var en division av anställda varav man bara kunde beställa hjälp i den nöd man för tillfället befann sig. Nu är jag alltså it-beställare OCH it-användare. Ställer stora krav på en digital invandrare, ett begrepp som lanserades redan 2001 av Marc Prensky.
Utmärkande för en digital invandrare är att man printar mail för att ha en “hard-copy”, man ropar till sig sin kollega för att visa på skärmen när man hittat något bra på nätet som man vill visa och man är rädd att förstöra saker om man provar genom att “trycka på fel knapp”. Som tur är umgås man med en del digitala infödingar, som nu har slutat skratta åt mig eftersom jag kommit till insikt om vad jag är och faktiskt uttrycker att jag är ganska “cool” för min ålder.
De digitala infödingarna, det är dagens tonåringar, de som är födda 1995 eller senare. De som har levt hela sitt liv i den digitala världen, med datorer, tv-spel, mobiler och digital musik. De har missat faxen, de vet inte hur man skickar vykort, men det är de som håller på att ta över världen.
Det kräver mycket av oss digitala invandrare, vi som inte föddes in i den digitala världen, att hela tiden bli jämförda med de digitala infödingarna – de som har så lätt för allt det som vi tycker är svårt. Det enda vi kan göra är att göra som alla invandrare gör, jobba på lära oss så snabbt som möjligt och att försöka anpassa oss till situationen. Jag inser att jag håller med Marc Prensky när han säger att man alltid har kvar sin accent som alltid kommer att avslöja en, personligen kommer jag att fortsätta läsa bruksanvisningar!
Inte så överraskande är finansbolag – banker och liknande inte med i urvalet, detta sedan Lehman Brothers och finanskraschen. Denna sektor anses helt enkelt inte trovärdig i sin informationsgivning.
HQ Bank är ännu ett exempel på att detta tycks fortgå hos en del finansaktörer. (Bloggaren Hans-Olov Öberg ger en spännande inblick bakom kulisserna samt hyllar samtidigt inte minst whistle blowern Catharina Lagerstam.)
Uppsidan är dock att de som är med i Reportwatch-rankingen levererar just kvalitet och trovärdighet i sin informationsgivning.
Extra trevligt är det att svenska Electrolux årsredovisning hamnar på första plats och SAS på andra. Grattis! Bland de 50 högst placerade bolagen återfinns inte mindre än 14 svenska bolag. Ärlighet vara längst. I kombination med väl strukturerad information – ett vinnande koncept.
I förra veckan var det dags för plåtning av Mountain Horse vår- och sommarkollektion för 2011. Som plats valdes det helt fantastiska slottet Wrams Gunnarstorp utanför Ängelholm. Slottet började byggas redan på 1600-talet och har en av de finaste slottsparkerna jag har sett. (Det tyckte även Carl von Linné när han på 1700-talet beundrade buxbomen som finns kvar än idag!). Slottet är privat och ägs av familjen Tornérhielm.
Efter tre intensiva dagar med en duktig fotograf, snygga modeller, proffsiga stylister och vackra PRE-hästar är jag övertygad om att vårens katalog kommer att bli den bästa någonsin. Kläderna går i klassiska färger som rött, vitt och navy och eftersom jag har haft möjligheten att prova det mesta ur kollektionen vet jag att passformen är riktigt bra. Jag ser fram emot att få rida i Lauren-byxorna, Britney Polo och supersnygga Allegro Jacket. Mina stövlar Supreme High Rider får hänga med även nästa säsong.
Men först kommer vinterkatalogen (som jag bloggade om i våras) och den kan ni som är hästintresserade beställa gratis här!
Rosling finns att se i ett antal inspelade och mycket inspirerande presentationer på ted.com. I dokumentären på SVT kompletteras bilden av den originelle professorn genom inblickar i bakgrund och privatliv.
Vi får se glimtar från hans många år som läkare i Afrika tillsammans med hustrun och barnmorskan Agneta. Och hans uppväxt i Uppsala med pappa kafferostaren och en mamma som led av sjukdomen tbc.
Enligt en pågående kampanj ger bolaget 118 800 svar på alla frågor. Skicka ett SMS med din fråga och du får ett snabbt svar med relevant information. Det funkar bra på tydliga faktafrågor, mindre bra på “nonsensfrågor”. Som man frågar får man svar, kan man säga. Men är det så enkelt?
De senaste dagarna har några “olämpliga” svar publicerats i pressen. Visserligen som svar på knepiga frågor – men dock tvivelaktiga svar. Som t ex Thimmie, som frågade vad han skulle bli när han blir stor och fick ett långt svar som avslutades “ta med sig ett hagelgevär ut i djungeln och så att säga ta ner skylten”. Roligt?
Bolagets policy är att alla alltid ska få svar. Även “svåra” frågor besvaras, men då blir svaren som tagna “ur det blå”. T ex blev svaret på frågan om när en person skulle dö – Snarare än någon kan ana!
Jargongen är onekligen arrogant och det finns många som inte gillar den sortens humor. Det måste också vara svårt med gränsdragningen, det är väl därför det inte har funnits någon sådan. Vad är lämpligt/olämpligt i det enskilda fallet?
VD Markus Öhman, som själv svarar på en hel del frågor verkar tycka att det mesta är kul. Men nu ska man se över sina riktlinjer och frågor av ovanstående typ kommer inte längre att besvaras.
Hur som helst har säkert publiciteten kring 118 800 haussat tjänsten; om än tillfälligt. Ett antal extra frågor har garanterat trillat in. Sedan återstår den gamla vanliga frågan – är all PR god PR?
Humorrapporten 2010 visar hur väljarna ser på humor i politiken. Det visar sig att 46% tycker det är för lite humor i svensk politik. Det konstateras också att Mona Sahlin är tråkigast och att en tredjedel av väljarna säger att deras engagemang skulle vara större om det fanns mer humor.
För andra året i rad är det TV-kanalen Comedy Central, som redovisar vad väljarna tycker om humornivån i den svenska politiken. I rapporten konstateras alltså att humor är en bristvara hos politikerna. Men också att humor kan vara en effektiv strategi i den politiska kommunikationen. Här finns dessutom en hel del tips hur politiker kan använda humor för att vinna röster.
31 % av miljöpartisterna tycker att man som politiker kan skämta om allt. Kristdemokraterna tycker generellt inte att det finns mycket att skämta om, men å andra sidan anses Göran Hägglund vara roligast.
Kan man då vara trovärdig med humor? Ja, det är svårt att generellt svara ja eller nej på den frågan. Det finns flera parametrar att ta hänsyn till. Men visst vore det spännande att se lite nya grepp!
Vi har tidigare diskuterat humor på Plyhmbloggen. Då gällde det VDar – Får en VD vara rolig?
ASA (The Advertising Standards Authority) har tagit emot 33 anmälningar som menar att Diesels kampanj inte är lämplig för ungdomar och att budskapet uppmuntrar asocialt beteende. På Diesel försvarar man sig med att annonserna visar “strong women” och ska inspirera till “a life less ordinary”.
Jag var kritisk först men jag tycker faktiskt att kampanjen är skitbra! Jag gillar annorlunda reklam som utmanar och provocerar (även om jag mest associerar vissa delar av “Be stupid” till dumma fyllegrejer). Men man kommer inte ifrån att “Be stupid” syns och vågar, är annorlunda och snygg.
Jag misstänker att Diesel kommer att öka sin försäljning genom sin uppmuntran till att våga ta risker, tänka med hjärtat och tro på sina idéer. Jag har inte shoppat Diesel sedan högstadiet men det kanske är dags igen?! Dock är jag övertygad om att kampanjen har tagits fram av ett gäng som är allt annat än stupid.
Tänk att ett litet ord kan väcka så ont blod. Efter flera timmars mangling hos Obama skulle Svanberg äntligen revanschera flera månaders tystnad och otillgänglighet genom att hålla ett tal till världen. Han började bra med ödmjukhet, ursäktande och ansvarstagande. Sedan kom en liten felsägning (?) – han talade om de utsatta medborgarna som ”small people”.
Att kalla de berörda “small people” var inte bra. Inte alls bra. Den samlade internationella pressen fick hicka.
Annars var väl innehållet i tillkännagivandet helt ok. BP ställer in utdelningen och upprättar katastroffond. So far so good.
Men nu är alltså Svanberg ute i kylan igen. Nästan lite synd – han menade säkert väl. Men det hjälper inte på hans nivå. Där är kraven villkorslösa.
Framsidan på gårdagens SVD dominerades inte av varken prinsessbröllop eller fotbolls-VM utan av Försvarsmaktens påkostade reklamkampanj. USA-inspirerad action med vapen och snabba båtar (inspelat i Sydafrika med inhemska skådespelare; det blev billigast så) visar vad som krävs för att arbeta inom Försvaret. Rekryteringskampanjen har i media beskrivits som lättsinnig, ansvarslös och framförallt en stor bluff.
-Reklamen skapar en falsk bild av verksamheten, och det kan bl a locka stridslystna personer som inte passar in, säger officersförbundets ordförande Lars Fresker.
Enligt Mats Ekdahl, f d chefredaktör på tidningen Resumé, kan/bör en myndighets information inte genomföras som ett företags säljreklam. Dessutom är budskapet diffust med den återkommande frågan “Har du det som krävs för att ha en åsikt?”. En åsikt om vad? Som tur är verkar jag inte ensam om att ha denna uppfattning:
-Vi är många inom Försvarsmakten som tycker att kampanjen är obegriplig. Då har vi fått svaret att vi inte ska begripa eftersom vi inte tillhör målgruppen under 25 år, säger en officer som tidigare arbetat med rekrytering.
Men enligt SVD’s enkät verkar även målgruppen osäker och frågan är väl om DDB’s 25 miljoners reklam ens uppfattas som en rekryteringskampanj.
Jag tycker att det är tråkigt att reklamen blev en flopp. Nu när värnplikten avskaffas behöver Försvaret verkligen använda sig av slagkraftig marknadsföring där budskapet når fram.
Nästa gång kanske Försvarets egna professionella filmteam (Combat Camera) ute vid frontlinjen kan dela med sig av sitt dokumenterade material för att nå ut till blivande soldater och sjömän. För nu svarar reklamkampanjens målgrupp på SVD’s fråga angående kampanjens egentliga budskap: “Jag har ingen aning om vad det där betyder. Ingen bryr sig“.
Samtal med Jesper Holm, ordförande i Värnpliktsrådet och Erik Lagersten, informationsdirektör i Försvarsmakten finns här.
Visst kan man skratta åt filmen med BPs hantering av en uthälld kopp kaffe. Men eftersmaken är bitter. Vi står inför världens (?) största miljökatastrof med konsekvenser, som i dagsläget inte på något sätt går att överblicka. Varken ekonomiskt, politiskt, socialt eller miljömässigt.
Kommunikativt har BP-ledningen gjort alla misstag som det överhuvudtaget går att göra. Och under de senaste veckorna har man dessutom lyckats kläcka ur sig ett flertal pinsamma uttalanden. Några kommer garanterat att gå till historien.
Hittills uppgår kostnaderna för oljeläckan i Mexikanska golfen den 22 april till ofattbara 1,6 miljarder dollar . Och det är ingen som vet hur stor slutnotan kommer att bli. I augusti (!) hoppas (!) BP kunna täta läckan permanent. Myndigheterna tror nu att läckaget uppgår till 40.000 fat per dag, varav 15.000 fat uppges tas om hand av BP. Från idag till mitten av juli kan den läckande mängden olja beräknas motsvara ytterligare mellan två-tre Exxon Valdez-utsläpp. Jämför då med att skadorna efter olyckan med Exxon Valdez utanför Alaskas kust inte är slutligt reparerade idag – efter tjugo år.
Ordförande Carl-Henric Svanberg har valsat runt flitigt i pressen. Mest har det då varit spekulationer kring var han håller hus och varför han är så osynlig. Diskussionerna går höga om vad som är lämpligt agerande för en styrelseordförande. Nu är det hur som helst slut med denna anonymitet. Via ett personligt brev är Svanberg under morgondagen kallad till samtal med Obama i Washington. Med det mötet kommer han definitivt ut i rampljuset. En exekutiv roll kanske vore på sin plats?! Eller är det för sent och det blir en snabb exit till vänster?
Röda Korset får för tillfället stå syndabock för alla välgörenhetsorganisationer som använder pengarna till annat än till dem som behöver hjälp. Alternativet för mig är organisationen Kiva som arbetar efter principen “hjälp andra hjälpa sig själva”.
Jag hörde talas om Kiva när jag lyssnade på Amy Shuen för någon månad sedan. Jag har inte kunnat släppa tanken på möjligheten att hjälpa på ett sätt som vid en första (och andra) tanke utstrålar betydligt mer trovärdighet än vad Röda Korset för tillfället kan uppbringa.
Via modern teknik möjliggör Kiva för mig att hjälpa genom att låna ut pengar till entreprenörer i utvecklingsländer runt om i världen. ”Tanken är enkel. Tänk dig en kvinna som sitter hemma och syr kläder till försäljning. Hon har inte råd att investera i en symaskin, men skulle kunna tjäna betydligt mer om hon kunde det. Med ett litet mikrolån kan hon plötsligt mångdubbla sin verksamhet och lätt betala tillbaka lånet. Det gäller bara att komma över den första finansiella tröskeln.” (Tack Anna Koblank, DN)
Kivas idé är inte unik, men den är automatiserad och den är global. Jag erbjuds möjlighet att hjälpa, för från 25 dollar och uppåt, väljer jag själv ut låntagaren och kan följa hur det går via sajten. Själv har jag hittills varit med och delfinansierat 2 olika projekt (25 USD i varje projekt). Det jag avstår är den uteblivna sparräntan.
Idén är genialt enkel och engagemanget för organisationen sprids som ringar på vattnet i de sociala medierna (sök exempelvis på Twingly, bloggar.se, knuff.se m fl så får du se). Kiva-sajten är intuitiv och de jobbar bl a med Facebook widgets som gör det enkelt för mig som långivare att följa och sprida budskapet.
Kan du låta bli att pröva?! Vi på Plyhmbloggen kan inte låta bli att utmana: För de 10 första som läser detta inlägg och tar steget att delfinansiera ett (eller flera) Kiva-projekt (minimum är 25 USD) så gör vi likadant. Vill du anta utmaningen gör så här:
1. Delfinansiera minst ett projekt på Kiva á 25 USD
2. Skriv en kommentar till detta inlägg och länka i kommentaren till din profil på Kiva
Om 14 dagar så räknar vi ihop hur många det blivit och gör vår del av utmaningen (förhoppningsvis innebär detta 10 st nya projekt á 25 USD styck för vår del).
På Kivas hemsida kan man enkelt följa hur dessa till synes små lån har hjälpt miljoner människor i fattigare länder att förbättra sin tillvaro. Så här såg det ut igår kväll:
- Totala värdet av alla lån genom Kiva: $141,208,410
- Antal Kiva användare: 721,941
- Antal Kiva användare som har finansierat ett lån: 459,498
- Antal länder som representeras av Kiva långivare: 199
- Antal företagare som har fått ett lån genom: 363,976
- Antal lån som har finansierats genom Kiva: 195,441
- Andel av Kiva lån som har gjorts till kvinnliga företagare: 82.18%
- Aktuell återbetalningstakt 98.16%
- Genomsnittligt lånebelopp: $390.51
- Genomsnittlig total lånesumma per långivare $195.93
- Genomsnittligt antal lån per Kiva långivare: 5.72
Eniro, som ligger pyrt till efter flera års ekonomisk turbulens har ertappats med en Ferrari på halsen. Lyxbilen sägs ha införskaffats för att lånas ut som belöning till framgångsrika säljare. Men efter moget övervägande är nu bilen till försäljning och duktiga säljare ska belönas med den betydligt modestare tvåhjulingen Segway.
Det var Resumé som upptäckte att krisdrabbade Eniro satsat på treårsleasing av en 1,4 miljoners Ferrari F430. Månadens duktigaste säljare belönas av tradition med en säljresa – nu skulle man i stället få möjlighet att fräsa runt i Ferrarin under en månad.
Informationschefen Richard Wellemets sade sig inte känna till bilaffären när han blev tillfrågad av media. Men han lovade kolla upp det hela och lyckades faktiskt hitta bilen, som “av olika skäl” inte plockats ut. Nu är Ferrarin till salu för 1.745.000 kronor, men tills affären går igenom betalar Eniro leasingkostnaden på 40.000 kronor.
Jag har jobbat en hel del i krisdrabbade företag. Då pratas det flitigt om symbolvärde. Hos Eniro kan inte det begreppet vara speciellt väkänt. Eller det kanske har blivit det – därav Segways!?
På dagens di.se kan man läsa en artikel om Eniro under rubriken: Eniros VD får bonus för nyemssion. Det verkar finnas en hel del att tänka på. Vad är en Ferrari i det sammanhanget?
Med svensk sommar och sol kommer snart löpsedlar med rubriker som Så blev jag lådvinsalkoholist ochAlkohol farligare än LSD. Enligt undersökningar dricker svenskarna 20 % mer på sommaren och nästan alla ungdomar tycker att det är lätt att få tag i alkohol. Vad passar då bättre än att informera lite extra om denna drycks oglamorösa sida? Jag är egentligen inget fan av skrämselreklam men Diageos interaktiva kampanj som riktar sig just mot marknadens minderåriga konsumenter berör.
Spritkampanjen Partyjourens provokativa banners med texter som “Sprit till skolavslutningen? Ingen åldersgräns! Bra priser! Hemkörning!” orsakade i förra veckan debatt på Aftonbladet och självklart blev även jag så nyfiken att jag klickade på reklamen (som senare togs bort). Jag kom till sidan RingRoger där jag varnades för starka scener innan jag ombads att ladda upp ett foto på mig själv och en vän. Därefter började en film om smuggelsprit med mig själv i huvudrollen. Filmen var välgjord och visade ett scenario som mycket väl skulle kan hända desperata ungdomar i behov av alkohol.
Den kontroversiella kampanjen ska enligt Diageo öka ungdomars förståelse för vad smuggelsprit är, vilka personer och intressen som ligger bakom och vad man väljer att bli en del av när man köper alkohol från bakluckan på en bil. Sajten har redan haft 73 000 besökare där hela 80 % har klickat sig igenom hela filmupplevelsen. Jag är övertygad om att målgruppen lättare kan förstå och ta till sig budskapet när det presenteras på ett sätt där de själva blir en del av marknadsföringen.
Tidigare har IQ’s filmer om alkoholens effekter fått stor uppmärksamhet. Den senaste “Hur dricker du?” och föregångaren “Rus” (som fick brons i Epica) visar upp alkoholkonsumtionens negativa effekter. På deras hemsida (Alkoholprofilen) kan du svara på 14 korta frågor om ditt alkoholintag och få reda på om du ligger i riskzonen. Som svensk kanske man borde göra ett test nu och ett i slutet av augusti.
Varumärket får alltmer ökad betydelse som särskiljare då varor och tjänster blir mer generiska. Med detta i åtanke är det intressant att applicera resonemanget på våra personliga varumärken. Är jag bara en del av den grå massan om jag inte jobbar på mitt personliga varumärke?
Vår jakt på bekräftelse är många gånger livslång, där vi kravlar upp mot toppen på Maslows behovstrappa. För många blir utvecklandet av det personliga varumärket ett medel i denna strävan.
Det personliga anslaget blir just den särskiljande faktorn, vår USP (Unique selling point). Lägg ut din spotify-lista och jag ska säga vem du är. Hur många och vilka FB-vänner har du? Hur många följer dig på twitter? Vem har rekommenderat dig på Linked in? Listan på digitala meriter kan göras oändlig.
Nu kan du få svart på vitt hur dina ansträngningar som fullfjädrad social media-postionerare går. På sajten http://webmii.com/ges en snabb poäng i form av PeopleRank. Här får du en snabb överblick på var på nätet du är synlig, vilka bilder som finns på dig och äntligen – vilken mailadress som du kan nås på. Väldigt bra när man söker kontaktinfo på andra människor.
Piratpartiet hävdar som bekant den personliga integriteten på nätet, dvs att stat och
myndigheter inte ska följa dina rörelser där. Partiets syn på hur övriga omvärlden ska förhålla sig till dina göranden och låtanden på nätet är oklar. Jag roade mig med att kolla upp kandidater till statens företrädare, våra partiledares PeopleRank. Här är en dagsfärsk form av opinionsundersökning på hur pass synliga de är på nätet. Maxpoäng är 10.
(Vill du adda någon i din FB? De flesta namnen är länkade till deras facebook. Men inte alla – Janne, Lasse och Richard har vad jag kan se inga FB-konton.)
Nog kan man ana en viss fördelning i politisk förhållning till egot kontra kollektivet. Inte minst Mona Sahlin tycks ha en intressant kluvenhet i bekännelse och agerande. Herr Falkvinge tycks lyckas väl att hävda sin digitala integritet.
Vad väntar du på, kolla genast hur du står dig!
Dålig kommunikation mellan ledare och medarbetare är kostsamt och följderna kan bli störande på många sätt. Kunder nonchaleras, medarbetare slutar ta ansvar för sina arbetsuppgifter och det är ett ständigt gnällande överallt.
Då är det dags att ta sig en funderare:
• Är du tydlig med vad du vill och vad du förväntar dig?
• Lyfter du oftare fram vad du inte vill i stället för vad du vill?
• Det är dags att du eliminerar “gnällandet” och föregår med gott exempel!
• Med rätt prioritering visar du vägen för eget ansvarstagande!
• Hur du säger saker och ting kan vara viktigare än vad. Var observant på din intonation!
• Brist på koncentration är respektlöst och du stämplas som opratbar!
• Lägg gamla misstag åt sidan när du ger beröm för en insats!
Min gamla mamma pratade alltid om Röda Korset med stor värme. Hon brukade sticka barnkläder till fattiga barn långt borta och flera månader före jul samlades “kretsen” för att slå in mängder av julklappar som så småningom såldes på julmarknaden. Och så minns jag snälla tant Edla, som i vått och torrt skramlade uppfordrande med insamlingsbössan utanför stora entrén till Domus.
Vi är många som undrar vad som hände….
God etik och moral är viktigt i alla sammanhang men i organisationer typ Röda Korset är det en hygienfaktor. Att jobba med välgörenhet/hjälpverksamhet förpliktigar, det är något att leva upp till och förvalta. Och så ska hjärtat vara med – det hör liksom till.
Varumärket Röda Korset har under senare tid blivit kraftigt besudlat av stöld, förskingring, alltför höga arvoden, lögner och bortförklaringar. Är det överhuvudtaget möjligt att restaurera?
Vad säger gräsrötterna? Har man fortsatt intresse att betala sina medlemsavgifter, som används till organisationens och styrelsens höga (enligt uppgift marknadsmässiga) arvoden och ersättningar? Dessutom bidrar medlemmarna med sin fritid och sitt engagemang. Jag förstår de som nu väljer att avstå.
Vad säger allmänheten? Lämnas bidrag med samma frekvens och nivå som tidigare?
Personligen har intresset minskat betydligt. Och det klassiska tvivlet om vad som “egentligen” kommer fram till mottagaren har fått en annan innebörd.
Häromdagen tillträdde Ulrika Årehed Kågström som generalsekreterare och började sitt uppdrag med att tala vid ett krisseminarium. Man kan förstå att det fanns en hel del att prata om.
Tyvärr konstaterar jag att tillträdande generalsekreteraren själv funnits i organisationen sedan 2006. I ledande befattning. Har hon sovit på sin post? Vari består hennes ansvar? Är hon rätt person att återupprätta det goda rykte och namn som Röda Korset åtnjutit i decennier?
För att inte tala om kvarsittande styrelseordförande Bengt Westerberg, som under lång tid schavotterat i pressen (speciellt DI). Häromdagen kunde vi dock se Westerberg i TV4 Nyhetsmorgon. Inte så dåligt faktiskt. Men han har en extremt tung ryggsäck att bära på.
Generalsekreterare Ulrika tror att det tar flera år att återskapa förtroendet för organisationen. Det är jag också övertygad om.
Nyligen tillträdde ännu en välbetald (?) befattningshavare – nämligen kommunikationschef Andreas Jansson. Förmodligen är ovanstående satsningar med krisseminarium och framträdande i Nyhetsmorgon hans verk. Helt ok. Men frågan är om det räcker att lappa och laga. Förtroendet är skadat i grunden. Vilket resultat kan man visa upp? Krävs det ytterligare personbyten?
Det är kanske också på sin plats att påminna om att Röda Korsets grundprinciper är humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet.
En del av ovanstående information fanns att läsa i Dagens Industri den 3 juni. (papperstidningen)
I Luleå har en intressegrupp bildats på Facebook av medborgare, där föremålet för uppmärksamheten är användningen av en nu tom yta. Tidigare stod här ett fallfärdigt hyreshus, det s k Fritz Olsson huset.
Som gammal Lulebo är det som om alla skygglappar försvunnit och en stad vars centrum koncentrerats till en enda gata helt plötsligt öppnats. Folk får nya idéer om hur man kan göra ett torg, en park eller diverse utomhusliga aktiviteter på en plats, som varit lite av en “skam” då man närmat sig centrala Luleå.
Allt detta fasciliteras i en diskussionsgrupp i ett socialt nätverk där alla kan ta del av ritningar och idéer. Samtidigt bildas en opinion som det återstår att se om den kan påverka lokala politiker och företag.
Men åter till själva ämnet: hur fort en viral opinion kan bildas, hur diskussionen kan flyttas från ett möte mellan två personer och hur enkelt det är för folk att via Internet sluta upp kring en gemensam sak. Redan efter några veckor har gruppen drygt 6.000 medlemmar och flertalet personer har antingen skickat in ritningar, skrivit förslag eller på annat sätt förmedlat sina idéer för hur konceptet skulle kunna utvecklas.
Detta gör ju att politiker som vanligtvis är ganska måna om sina medborgare nu även måste engagera sig i diskussionstrådar på Facebook.
Tomtägaren Norrporten är intresserad av att bygga ett nytt shoppingkomplex kombinerat med bostäder och ett nytt hotell. Det som tyvärr är väldigt vanligt och trist är att Norrportens representanter hittills inte deltagit i diskussionen. De borde förstå att de inte kan stävja opinionen i sociala nätverk utan borde försöka vinna lite goodwill i frågan genom att t ex öppna en förslagslåda och även uppmuntra medborgarna att föreslå hur en alternativ placering av deras företagskomplex skulle kunna se ut. Detta bör de ju sedan tidigare ha räknat på.
Medlemmarna i gruppen har hittills visat “god vilja” genom att döpa parken till Norrporten. Frågan är nu om medborgarna/aktivisterna vid förhandlingen med kommunen kan ha någon fördel av att visa på den opinion som bildats. I dagsläget uppmuntrar gruppens moderatorer till att skicka individuella påtryckningar till kommun och företagsledning.
En sak är säker, aldrig tidigare har det gått så fort och effektivt att bygga en folkopinion. Och den som inte är kapabel att delta bör anlita någon som kan hjälpa till. Den nya protestlistan skrivs på digitalt med offentligt innehåll och bör bemötas på samma sätt.
Nedräkningen har börjat och den 19 juni kulminerar den kungliga yran med vigselceremoni i den till tänderna upprustade Storkyrkan. Romantiken blommar, men samtidigt är också sköna slantar i omlopp. De officiella bröllopsprodukterna från 18 utvalda och godkända företag har hittills inbringat royaltyintäkter på 4 miljoner kronor till kronprinsparets bröllopsstiftelse. En stiftelse, som syftar till att främja hälsa och motverka utanförskap för barn i Sverige.
Mellan 7 – 14 procent av försäljningsintäkterna från bröllopsprodukterna tillfaller bröllopsstiftelsen och ju närmare bröllopet desto större lär intresset bli för produkterna – allt från choklad, mazariner och kaffe till glas och tenn.
Under veckan pågår flera lysningsmottagningar och många har valt att uppvakta bröllopsparet genom bidrag till just bröllopsstiftelsen, bl a har ett trettiotal svenska storföretag skramlat ihop ytterligare 8 miljoner kronor.
Handeln med bröllopsprodukterna är dock bara en pytteliten del relaterad till beräknad total kommers. Svensk handel och Handelns utredningsinstitut beräknar att försäljningen av bröllopsrelaterade produkter i hela Sverige kommer att uppgå till 2,5 miljarder kronor. Dessutom förväntas handeln få ett tillskott på 100 miljoner kronor i samband med att en mängd turister kommer hit.
700 – 800 utländska journalister beräknas bevaka bröllopet och värdet av den förhoppningsvis positiva exponeringen är ju svårt att uppskatta. En god förstärkning av varumärket Sverige torde dock kunna räknas hem.
Handelsminister Ewa Björling har också förhoppningar – Alla blickar kommer att dras mot Sverige och det är nu vi har chansen att visa vilket modernt, öppet och innovativt land vi är och koppla Sverige till svenska företag. Den kopplingen behöver förstärkas.
Svenska anställda kläcker i snitt en halv idé per år. I Japan är motsvarande siffra 20 och vid en generell internationell jämförelse ligger vi riktigt illa till. Orsaken? Dåligt ledarskap, bl a att chefer inte tror på de anställdas kapacitet och att de vill “komma på” alla lösningar själva.
Om detta tragiska tillstånd kan man läsa i en nyligen publicerad bok av Louise Östberg , som handlar om de små idéernas betydelse för företags framgång och som bygger på intervjuer med representanter för 50 företag i Sverige och 300 internationellt.
Författaren påpekar att Sverige redan på 40-talet var först med att lagstadga om hur man ska hantera medarbetarnas idéer. Med korta beslutsvägar och platta organisationer borde det finnas förutsättningar för en god hantering, men tyvärr lyssnar inte dagens chefer tillräckligt på medarbetarnas förslag till förbättringar och utveckling av verksamheten.
Det är nämligen de “små” organisationsspecifika idéerna, som är speciellt värdefulla för utvecklingen av företagets verksamhet. Stora idéer kräver mer resurser och är också svårare att genomföra.
Bästa sättet att mobilisera anställda är att se, lyssna på och sedan genomföra idéerna snabbt. Detta har bl a rederiet Stena Line tagit fasta på. Sedan tre år tar man här strukturerat hand om sina anställdas idéer. Idéflödet från personalen är så kraftigt att man skapat en egen avdelning för att hantera alla idéer. Man uppskattar att ca 20 procent av inkommande förslag går att använda. Hos Stena Line blir man dessutom riktligt belönad, ja upp till 10.000 kr kan en bra idé inbringa.
Mer om ovanstående finns att läsa i Dagens Industri från mån 24 maj. (papperstidningen)
Boken som nämns ovan heter “Små idéer och stora resultat” av Louise Östberg och finns på SIS Förlag. Se även intressant inlägg om idéer och kreativt tänkande på Företagande.se
Och varför inte tanka lite inspiration från tänkolog PA Ståhlbergs nya bok Tänk det Otänkta!
I fredags ägde världens första Sharea rum på Världskulturmuseet i Göteborg. Drygt 160 personer med olika bakgrund och erfarenhet hade samlats för att under några intensiva timmar lyssna och lyssnas på. David Stiernholm och Navid Modiri är initiativtagare till detta forum att mötas – oavsett generation, intresse och yrke.
Själv hade jag laddat och tänkte utbyta idéer om traditionell PR kontra sociala medier. Något som mina dagar fylls av genom kontakterna med kunder från flera olika branscher.Tyvärr blev jag sjuk, men lyckades hitta en superersättare i sista stund.
Här följer tänkolog PA Ståhlbergs upplevelse av Sharea:
……………………………………………………………………………………………………………………
Det fick bli en improviserad “Pang på rödbetan kreativitet” -show på 15 minuter. Vilken slump att jag kom dit. Och vilken tur! Här fanns det verkligen energi som man kunde ta på. Fantastiskt ordnat och logistikfixat av David Stiernholm och Navid Modiri.
Du kunde inte gå många steg innan du pratade med någon och utvecklade idéer tillsammans. Du kunde även krypa in i idétältet om du ville! Själv så fastnade jag för skjortor med “rättvise tänkande” (alltså inte själva skjortan!!) som Fair Tailor visade. Här kunde du snabbt få dina mått tagna och en “rättvise skjorta” special sydd och hemskickad till dig.
Grundtanken med Sharea är att du skall dela med dig av något, och så får du på köpet en massa nya insikter, kunskaper m m med dig hem i ryggsäcken. Funkade utmärkt. Nästa gång behöver inte Birgitta bli sjuk. Jag kommer att vara anmäld i god tid.
……………………………………………………………………………………………………………………. Lyssna även på minnesatleten Idriz “Minnet” Zogaj – ännu en intressant Sharea-deltagare!
Och så var Pia Wahlqvist från Stadsteatern där, liksom Eva Dogan och Tomas Löwstedt från Dynamic Urge.
Se info om Sharea på Facebook och artikel i GP. Eller lyssna på P4!
Dokument inifrån hade intervjuat 100 f d anställda och det var många negativa saker som kom i dagen. För arbetstagaren t ex strukna övertidstimmar, arbete trots sjukdom, gratistid och bestraffning för att behålla jobbet. Matmässigt ändrad datummärkning etc
McDonald’s har själva satt sig på piedestal vad gäller matens fräschhet. Hamburgarna får t ex inte ligga mer än tio minuter. Sedan måste de kasseras. I Dokument inifrån nämndes att liggtiden kan bli 1 – 2 timmar. Man kan då fråga sig om 10-minutaren endast är en konkurrensfloskel?
Personalchef Lotta Björk gjorde ett relativt bra intryck i Dokument inifrån. Hon verkade äkta indignerad över de uppgifter hon fick ta del av och svarade med någorlunda naturliga formuleringar. Och hade hon dessutom erkänt att hon kände till de pågående rättegångarna om fuskredovisning av anställdas arbetstider i burgarens hemland USA hade hon kammat hem ett något större förtroendekapital. Men hon sa sig inte veta någonting om detta, vilket är omöjligt. Alternativt kan man konstatera att bolagets omvärldsbevakning är mer än usel.
När Lotta Björk satte sig i morgonsoffan blev det mindre bra. Hon började fint med att “vi tar till oss all kritik”, men sedan rapade hon på : 222 restauranger, 12.000 anställda och drygt 400.000 gäster per dag etc etc. PR-byrån/krishanteraren hade gjort ett bra jobb. För bra och förvandlat Lotta till en robot. Exakt samma formuleringar återfanns i pressrelease från i söndags och även på den “spontana” chattsidan, som för övrigt verkar ligga nere för närvarande.
Det är beklagligt om ovanstående uppgifter stämmer med verkligheten. Beklagligt för de restauranger som driver sina verksamheter på ett juste sätt, beklagligt för de 400.000 dagliga gästerna och beklagligt för alla ungdomar som – ofta som förstajobb – får en skev och manipulerad bild av arbetslivet.
Återstår nu att se om utlovade åtgärder ger bestående (!) resultat. Ärlighet och Engagemang – det är väl några av de värderingar som gäller?!
För ett tag sedan skrev jag om realityserien Sandhamn där intresserade tittare kan följa den festsugna Stockholmselitens äventyr med DJ Hångel och Sveriges yngste entreprenör Gustav Enhörning i spetsen. Jag var inte särskilt imponerad men kunde inte låta bli att undra vad som skulle komma härnäst i denna verklighetsgenre. Svaret fick jag igår morse, i sommar åker nämligen Kanal 5 till Böda Sand för att dokumentera livet på Sveriges största camping. Succéer som Ullared måste ha inspirerat till bevakningen av ännu ett svenskt sommarnöje.
Anna Barkevall, vd på Böda Sand, är dock inte orolig över att serien om Böda Sand ska förlöjliga det svenska campingfenomenet.
- Nej, jag har sett pilotavsnittet och det innehåller inga nidbilder. Det är snarare en hyllning av svensk sommar och campinglivet.
Förhoppningsvis kommer Böda Sand att hålla en högre klass än Ullared för jag är trött på kategorin som hånskrattar åt Rose-Maries extrem-shopping, maken Kjells alkoholintag och glambaben Mattiaz stylingtips. För visst har jag märkt att en del tittare är folk som aldrig hade drömt om att beblanda sig med dessa tv-personligheter. Det blir någon konstig karaktär av förnedringshumor med tv’n som länk. Verkligheten finns där ute men vi är inte beredda att ta del av den. Kanske ska programmen ses som en studie av olika typer av människor istället för underhållning?
Svenska Hollywoodfruar, Anna Anka söker assistent, Robinson, Halv 8 hos mig, Paradise Hotel, Sjukhuset, Kniven mot strupen, Stockholm-Arlanda och så vidare. Vi älskar helt enkelt att se på folk som är döende, leker hinderbanor i regnskogen, checkar in på flygplatser, bjuder på crème brulée och har Barbiefester. Det är härligt att följa olika delar av verkligheten, speciellt in the safety of your own home.
Följer ni någon realityserie? Och varför tittar vi egentligen när vi inte ens är särskilt intresserade? Vad är det som fascinerar oss så?
Där sitter vi på den halvårliga ledningskonferensen för att ta ut riktningen för de närmaste sex månaderna. Det är i slutet av dagen och vi är rätt så möra efter en hel dags diskussioner. Vi har talat om vad verksamheten har för svagheter att stärka och vi har kommit fram till att vi behöver:
- ha bättre koll på hur arbetet i projekten fortskrider
- lyssna av mer vad som händer på marknaden
- höja servicenivån gentemot kund – göra tätare avstämningar – mäta vår leveranskvalitet mer – … och liknande åtgärder
Akta dig, säg det inte!
“När ska vi göra det då? Och hur?” säger den av oss som håller i whiteboardpennan för ögonblicket.
Det är då det där ordet dyker upp, som en hägrande frestelse. Vi känner hur hungriga och trötta vi är. Ska vi sätta ännu en deadline? Kan vi jonglera ytterligare en boll framöver? Det vore så skönt att bara bli klara.
Nej, vi klarar inte att stå emot. Vi säger det.
“Vi gör det löpande.”
Puh, skönt, då har vi bestämt något. Nu är det middag.
Jag vet inte hur du upplever det, men jag har i mina dagar sett alltför många fina initiativ rinna ut i sanden genom att vi bestämt oss för att genomföra dem “löpande”. Ordet är verkligen en honungsfälla. Det låter som att det betyder “alltid” eller “ständigt”, och när vi använder det verkar vi vara handlingskraftiga, beslutsamma och “committade”. Men, i realiteten betyder det i min värld oftast istället “aldrig”.
Ytterligare en sak att komma ihåg
Att bestämma oss för att vi ska börja göra något “löpande” innebär att vi ska börja komma ihåg att, förutom det vi gör vanligtvis i vardagen, också ständigt ha i åtanke att … (vad det nu är vi ska göra löpande). För egen del har jag nog med saker i huvudet. Jag behöver inte fler. Helst vill jag inte behöva ha något i huvudet, utan istället i verktyg och på platser som är stabila och datorkraschsäkra.
Så, nästa gång du hör någon kollega säga “det ska vi göra löpande” eller när du frestas att säga det själv, hissa ett varningens flagg och tänk ett varv till.
Gör så här istället
- Om du vill åstadkomma en förändring, definiera tydliga och konkreta aktiviteter, händelser eller uppgifter som du kan tidssätta när de ska ske (och tilldela någon ansvaret för att de sker).
- Om du vill att ni fortsättningsvis ska göra det ni gör på ett annat sätt (med högre kvalitet, med mer dialog mellan ledning och projektgrupper, med större öra mot marknaden), justera era vardagsprocesser så de från och med nu också innehåller det som ni vill göra annorlunda än tidigare.
Gör alltså det nya arbetssättet till det gängse, till så ni vanligtvis gör det ni gör. Ett sätt att göra det är att rita upp hur ni gör idag och rita in det ni vill tillföra, sedan testa, utvärdera och förfina.
Mer blir genomfört
Om du är mer sparsam med att använda ordet “löpande” när ni planerar förändringsinitiativ, kommer fler förändringar än idag också till stånd. Den verksamhet du arbetar i utvecklas till det bättre snabbare och ni kommer att känna större tillfredsställelse över de starkare resultat ni åstadkommer tillsammans.
Hur gör du?
Hur gör du för att vara säker på att det ni bestämmer er för också blir av?
På ett X2000 mellan Göteborg och Stockholm ropar en tågvärd glatt ut bistrons lockelser och avslutar med…………… och så finns det negerbollar också! Hoppsan! Många (?!) av resenärerna lär ha satt i halsen och “ärendet” växte blixtsnabbt till otroliga dimensioner.
Sedan i torsdags när denna “incident” inträffade har negerbollen valsat runt. T ex i DN med 31 blogginlägg. Och i Aftonbladet med 492 kommentarer.
Bl a signaturen MegaMamma kommenterar: “vad jag vill ha sagt är att om man ska märka ord, så bör hela det svenska språket granskas. Ordet hora t ex, likväl som det finns andra ord som fetto, tjockröv, idiot, blatte, osv. Var tycker du själv gränsen går? Vilka är aj-aj? Människor reagerar olika, eller hur? ……….”
För min del har ordet negerboll ingått i vokabuläret sedan barnsben och jag har faktiskt aldrig grubblat över att det skulle vara nedvärderande. Och det är heller aldrig någon som har reagerat. Har du?
Men ärendet har definitivt varit på tapeten: Ur Wikipedia: “Ett konditori i Sjöbo, som kallade bakverket “negerboll”, anmäldes 2003 till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)………”.
SJ:s vice presschef kommenterar händelsen med att det var en “rätt ung person och nog ett misstag”. Vidare får vi veta att det inte blir några konsekvenser för personen i fråga.
Det var väl i alla fall skönt att höra!
Redan för sju år sedan rekommenderades Dawn av det amerikanska naturvårdsverket US Fish and Wildlife Service som lämpligt för att (utan några farliga gifter) tvätta fåglar rena från olja. Förra året körde också P & G en kampanj där en del av intäkterna för Dawn skänktes till miljöändamål. Vilken timing!
Nu passar P & G på att skänka 1000 flaskor Dawn för att användas vid saneringen av fåglarna runt Mexikanska Golfen. Redan innan detta tillkännagavs hade diskmedlet nämnts hela 209 ggr i amerikanska medier i samband med rapportering om oljekatastrofen.
Men – det kan vara känsligt att “sko sig” på en olycka så stora delar av vinsten från Dawn förväntas nu gå till oljesaneringen. Bra pay back för donationen blir det dock eftersom konsumenterna vid köp uppmanas rapportera in en kod som finns på flaskan + att man genom att svara på frågor ger P & G användbar information inför kommande kampanjer. Och inte minst - vilket värde ska man sätta på den PR som bolaget får som the good guy!?
Igår var det premiär för Apolivas nya reklamfilm, uppföljaren till höstens “skräckfilm” som resulterade i skrämda konsumenter och Facebook-grupper som “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”. Forsman & Bodenfors som är ansvariga för kampanjen fortsätter att utveckla Apolivas koncept: produkter speciellt anpassade för svenska förhållanden. Den här gången bad de dock konsumenterna om hjälp genom att starta bloggen Apolivafilmblogg. Här efterlyste de bilder och ljud som skulle representera det typiskt svenska. Men några åskoväder och regnstormar blev det inte igen.
-Det blev ett sådant otroligt ståhej sist, så vi funderade länge vad vi skulle göra med all den energin som finns därute. Vi vill hylla den typiskt svenska vardagen och göra det på ett vackert och poetiskt sätt i filmen. Deta födde idén till ett helt transparent projekt som konsumenterna kan läsa om på bloggen och delta i om de vill, säger Filip Nilsson, cd på Forsman & Bodenfors till Dagens Media.
Filmen har regisserats av Mikael Marcimain och musiken (som även kommer att släppas som singel) har gjorts av artisten Victoria Bergsman. I vanlig ordning innehas huvudrollen av modellen Adina Fohlin. Den här gången verkar det helt enkelt bli lite mer musikvideo än skräckfilm.
Jag undrar om den nya reklamfilmen går hem hos konsumenterna för jag får lite lätt ångest, allt känns väldigt 70-tal – Men det kanske är så vi upplever Sverige? . Det är i alla fall kul att Apoliva vågar använda sig av sociala medier för att engagera sin målgrupp i marknadsföringen. Det ska bli spännande att se vad det blir för typ av kritik den här gången.
Fram till den 15 maj går det även att tävla i att göra sin egen reklamfilm på Apolivafilmblogg.
Förnedring, dreglande schäferhundar, svett och skräck som är så nära och känns så äkta att man skulle kunna skära den med kniv. När första skottet faller – och det här är innan gatloppet över ett minfält ens börjat – är det redan för mycket. Martin Söderström, Aftonbladet.
Samma dag som videon Born Free släpptes lades den upp på YouTube men försvann lika snabbt som den kom dit. Brutalt våld genomsyrar Born Free’s nio minuter som slutar i en makaber avrättningsscen. Detta är den första singeln på M.I.A.’s nya album och jag känner ett stort obehag av vad jag ser; rödhåriga pojkar hämtas upp av amerikansk militärpolis, körs ut på ett stort fält i öknen och avrättas.
Visst är både regissören Romain Gavras och sångerskan M.I.A. kända för sina provocerande verk men det här är ett klockrent samarbete som verkligen chockar. De flesta drar antagligen paralleller till “war on terror“, patriotism, minoritetsgrupper, avsaknad av demokrati, Arizonas nya lag om illegal invandring och hemska krig i allmänhet. Med tanke på M.I.A.’s bakgrund (familjen flydde till England p.g.a. inbördeskriget i Sri Lanka och hon förbjöds träffa sin far då han var aktiv i den militanta tamilska separatiströrelsen) finns det antagligen flera möjliga budskap i Born Free. Hur som helst bör samtliga tittare få sig en tankeställare.
Vi har sett musikvideor med lättklädda killar och tjejer och är så vana vid det kommersiella sextemat att vi inte längre reagerar. (Ok, jag gillar Lady Gaga’s senaste Telephone men är långt ifrån chockad av vad Jonas Åkerlund har skapat).
Kombinationen av pop och politik är väl i och för sig inget nytt det heller, men sättet som det framställs på i Born Free är otroligt obehagligt och så skrämmande att det är omöjligt att inte låta sig påverkas. Vad än budskapet må vara berörs du som tittare. I en tid då MTV knappt visar musikvideor längre kanske det istället är dags att återuppta musikvideon som en värdefull kommunikationsform.
För er som vill se lite fler kontroversiella videor rekommenderar jag:
Igår var jag på boksläppsmingel. TänkologenPA Ståhlberg presenterade sin Tänk det otänkta – boken som bokstavligen vänder allt upp och ner. Vi bjuds på en svindlande resa in i vårt tänkande och får unik kunskap om hjärnans outnyttjade skaparförmåga. Det är som att lära sig cykla, svårt i början men med lite träning går det av sig själv.
Vi får följa utvecklingen från jägarsamhället, via jordbrukssamhället in i industrisamhället och presenteras för en hel del nya begrepp, som t ex homo sapiens mechanus, konkurrensbävning och idéflödestänkande.
Boken är fylld av kunskap, kreativitet och inspiration. Det finns gott om illustrationer, bilder, skisser och pedagogiska modeller. Citaten är träffsäkra – som t ex “A mind is like a parachute. It doesn’t work if it´s not open.” Layouten är spännande och oförutsägbar, ja minst sagt kreativ.
Boken har publicerats av det lilla skånska bokförlaget Roos & Tegnér och Plyhm Kommunikation har jobbat med PR. Tänk det otänkta finns att köpa hos t ex Bokus. Rekommenderas!
“May the thought be with you”, som PA säger.
PA har skapat och driver världens enda Tänkologutbildning (Thinknician training program), en utbildning i tänkande och ledarskap. Han är en väletablerad föreläsare och utbildare inom mönsterbrytning och visionärt tänkande. För mer information, se www.stahlberg.com
Europa stod stilla i en hel vecka, notan för flygindustrin blev 23 miljarder kronor och tio miljoner passagerare berördes när den isländska vulkanen Eyjafjallajökull spydde aska. Vi insåg fördelarna, men kanske framför allt nackdelarna med flyget. Många fick ställa in planerade utresor, men ännu mer påtagligt blev det för dem som inte kunde komma hem. Några eftersläntrare finns fortfarande på drift långt hemifrån, men vid det här laget är ordningen mer eller mindre återställd.
Vi upptäckte samtidigt att hela världen inte måste finnas vid våra fötter – fysiskt. Transportministrarna i EU möttes t ex i en videokonferens och det fungerade utmärkt. Kanske går det lika bra att mötas virtuellt? Vi sparar tid och miljöaspekten är ju också en viktig parameter.
Nyttan av sociala medier blev påtaglig. Flygbolagen och resebyråerna fick ett bra tillfälle att testa sina resurser. Många höll inte måttet men några, t ex Ving satsade lyckosamt på snabb och personlig service med direkta svar till enskilda strandsatta i nöd.
När askan nu lagt sig och allt återgått till det gamla vanliga, har vi då blivit “bättre” människor? Och har insikten om hur sårbara vi är satt några spår? Kommer Ericsson att göra allvar av flytt av delar av produktionen till askfria kontinenter. Kommer det att finnas nya alternativ för samåkning och vara populärare med semester på hemmaplan? Kommer det att ske en utbyggnad av höghastighetståg? Kommer genomslaget av sociala medier att påskyndas? Ja, definitivt kan “askan” komma att påverka medvetna och omedvetna vägval i framtiden. Det återstår att se i vilken utsträckning.
Igår kom så åter rapporter om att askan skulle vara tillbaka över Sverige, vilket innebar restriktioner på en hel rad flygplatser. Denna gång verkade dock problemet vara snabbt övergående.
Om man följer den svenska enfrågedebatten om vems intresse börsbolag ska verka för fokuserar media i synnerhet på en målgrupp – börsbolagens koncernledningar och framför allt dess VD:ar. Intresset och motivationen styrs av bonus. Finansmarknadsministern Mats Odell driver denna fråga på årets bolagsstämmor, inga bonusar, tack.
SvD-tecknaren Jan Berglin med sina träffsäkra betraktelser av tillvaron har flera mycket träffande iakttagelser om bonusar, bland annat i en strip från “Välkommen till Fjuckby”:
Den ena Berglin-karaktären säger “Carl-Henric Svanberg tycker att bonusar ska finnas kvar eftersom toppchefer är tävlingsmänniskor som sporras av detta”, varpå den andra replikerar “Jaha…vilka slags tävlingar tänker han då på? Terrängloppet “Dagis runt” där alla får medalj o bulle oavsett resultat? Riktiga tävlingsmänniskor vet att man inte får ett skit om man är usel!!”
Lyfter man blicken från vår perifera bakgård till den anglosaxiska världen besvaras frågan annorlunda om börsbolagens målgruppsfokus. Fram till finanskrisen gällde shareholder value, börsbolagets förmåga att få en optimal marknadsvärdering, generera vinst och utdelningar. Nu har till och med GE:s tidigare koncernchef Jack Welch, mannen som gav begreppet ett ansikte, vänt ryggen åt det med orden; “On the face of it, shareholder value is the dumbest idea in the world, shareholder value is a result, not a strategy . . . Your main constituencies are your employees, your customers and your products.”
Även mitt husorgan The Economist har uppmärksammat frågan under rubriken “A new idolatry”. Kvartalskapitalismen får ge vika för mer långsiktiga målsättningar där – ta daa – andra stakeholders så som kunden och rent av de anställda ska ställas i första rummet.
Orsak och verkan, upplysningstidens mantra, kanske åter kommer i ropet.
Svensk press hantering av Tiger Woods otrohetsaffärer i höstas sägs ha inneburit ett trendbrott. Ämnet otrohet var därmed inte lika tabubelagt utan det blev relativt fritt fram att hänga ut den skyldige/skyldiga utan pardon. Därmed närmade vi oss med ett stort steg hanteringen av den här typen av skandaler enligt kontinental praxis.
Tidigare i veckan verkar det ändå ha pågått något slags omvänt pressmässigt schackrande om först till kvarn. Intressant nog blev det Svensk Damtidning som gick i bräschen och tog upp tråden från norska Se og Hør. Svensk Damtidning är av tradition en av kungahusets mest lojala vapendragare. Fast det klart för några veckor sedan skrev bloggande journalisten Åsa Bönnelyche om drottningens påstådda svåra sjukdom (Alzheimers). Så lojalitetshindret var redan undanröjt. De senaste dagarna har kvällspressen hängt på otrohetskarusellen i full skala med tryckta specialbilagor.
Hovet, med extremt erfarna PR-ansvariga Nina Eldh i spetsen, har inte fått godkänt för sin krishantering i det här fallet. Det är ingen nytta med att stänga till och göra bristfälliga, diffusa uttalanden. Men det klart här finns säkert många starka viljor bakom kulisserna, som har en del att säga till om. Då är det inte enkelt att agera by the book och det handlar ju icke att förglömma om människor av kött och blod.
Och tidpunkten? Med bröllopet den 19 juni i snabbt antågande började det brännas. Fokus borde vara på de lyckliga tu och deras förberedelser. Igår kom så meddelandet från hovet att förlovningen har brutits – förhoppningsvis ett moget personligt beslut och inte påskyndat av tryck från omgivningen. Kanske hinner nu Jonas-affären svalna under de närmaste månaderna, men den etiska gränsen för vad som är “tillåten” exponering i svensk press har definitivt för alltid flyttats fram.
Se GPs dividerande om sin publicitet och hänvisning till allmänhetens intresse.
Med gårdagens officiella tillkännagivande av den uppslagna förlovningen blev det helt ok att publicera även för DN och SvD. Och historien fortsätter i GP etc.
Företagarna i Göteborg inledde sin “valbar”-serie i onsdags på Valand med en debatt med Maria Wetterstrand och centerns partisekreterare Anders Flanking. Affischnamnet Maud hade fått förhinder. Det ryktas om att SAS med sin skrala askdrabbade kassa behöver hjälp. Svenska staten, vi svenska medborgare?, är trots allt största ägare med 21,4%.
Jan Bylund inledde debatten med att deklamera “Jag fattar ingenting av ekonomi. Reporänta, är det en finsk hockeyback?” En hovnarr på scen med andra ord. Han konstaterade att politiker har lätt att hålla sina löften “Jag ska göra mitt bästa!”, kan vara svårt att följa upp objektivt. Därmed var tonen satt, lättsam och med garden nere.
Maria kan göra vilken varumärkesansvarig som helst grön (!) av avundsjuka med sin stora portion trovärdighet. Retoriken är väl underbyggd och känns äkta. Även inom området näringslivspolitik och konsekvenserna för företagande, knappast MP:s profilområde.
Centerns Anders kändes mer som politikernas commodity, en basvara som är svår att särskilja. Att fylla Mauds 37′or är inte lätt alla gånger.
Men miljöpartist!?! Efter att ha jobbat med att ta fram företags varumärken inom förnybar energi och förklarat deras affär för kapitalmarknaden är jag övertygad om att det finns lösningar för en hållbar framtid. Det handlar om att ha viljan att se nya strukturer utöver de etablerade, med affärsnäsa. Maria tog inte den uppfattningen från mig.
Debatten då? Liksom när jag var på Connect Väst-dagen då Näringsdepartementets utsände centerpartist Andreas Vass strimlades av entreprenörer och affärsänglar, går det inte att ta miste på misstron hos de som lever av företagande. Regelsättarna och följarna möts sällan helt enkelt. Center-Anders försvarade sig med att “Vi är inga systemkramare”. Vems är felet då? Både Anders och Maria pekade finger på Finansdepartementet, klassisk projicering.
Debatten avslutades med att debattörerna, panelen och publiken ledda av hovnarren gick ut på gatan och släppte på narrens tecken varsin heliumballong. Symboliken var “Släpp loss företagandet!”.
När jag tittade på ballongerna där de for iväg åt lite olika håll i den kyliga vårvinden begrundade jag, Maria ÄR bra, men ….. vart bär det iväg med de röd-gröna? Ingen rogivande frågeställning för en marknadsliberal egenföretagare.
Per Lange Show på Storan i Göteborg igår var en upplevelse som satte spår. Per, som är en föreläsare/inspiratör med stor talang även för storytelling och stand up comedy bjöd generöst publiken på såväl imponerande kunskap som personliga upplevelser och misstag.
Själv har Per en gedigen erfarenhet som säljare och vi fick många handfasta råd applicerade just på säljyrket och framgångsrik försäljning: ta actions, kundnytta, mental inställning, avslutsteknik, kundpsykologi, retorik och mental träning. De flesta av Pers tips har full bäring i allt yrkesliv, alltså även om man inte har “sälj” som uttalad uppgift. Så också i privatalivet – det visade Per genom att berätta om “en av Hemköp betald taxileverans av två liter fil en het sommar i Danderyd”.
Ett annat gott råd från Per är att man ska ta sitt jobb – vilket det än är – på fullt allvar. Detta innebär förutom en passionerad inställning att du skaffar dig ordentlig “bildning” inom ditt yrke. Per har själv läst all tillgänglig litteratur relaterad till sitt område och till oss rekommenderade han specifikt två böcker: Think and grow rich av Napoleon Hill (om betydelsen av mindset som framgångsfaktor) och Cashflow Quadrant av Robert Kiyosaki (om mål och privat ekonomi – vi tjänar pengar som proffs, men gör av med dom som idioter). Se även Pers intervju med Robert Kiyosaki.
Per betonade också att en viktig del av den personliga framgången innebär att hjälpa andra människor, bl a genom mentorskap, men även engagemang i form av välgörenhet. Hans besök hos servicecentret Midnight Mission, mitt i Skid Row; Los Angeles ruggiga hemvist för hemlösa har inneburit livsavgörande aha-upplevelser. Säkert var det många med mig som kände lusten att engagera sig, något som ger nya värden och kan innebära oanade konsekvenser.
Under årens lopp har jag gått på en hel del seminarier och ibland blivit verkligen heltänd, något som dock snabbt runnit av och så har jag kommit tillbaka i gamla hjulspår. Men efter gårdagen känner jag verkligen kraft och lust att göra en förändring. Ja, jag har faktiskt redan tagit första steget. För visst är det så att allt är möjligt – det finns inga gränser!
Ungdomsförbundet SSU har gjort sin första TV-reklamfilm (i samarbete med byrån Hy-Fi). Enligt min uppfattning en film med ett underligt och tvetydigt budskap.
Filmens syfte är att göra tittaren uppmärksam på den ungdomsarbetslöshet som Sverige har idag: en ung kille spenderar natten med en betydligt äldre kvinna. På morgonen gör han sig i ordning för att gå till sitt arbete. Det är inte den uppenbara åldersskillnaden som ska förvåna oss, utan det faktum att den unge mannen har ett jobb.
Jag var tvungen att se filmen tre gånger för jag förstod verkligen inte handlingen. Åldersdiskriminering? Prostitution? Jaha, arbetslöshet. Visst är det ett känt fenomen att sex säljer, men knappast i det här sammanhanget. På frågan om varför de har valt att anspela på just sex svarar Förbundsordföranden Jytte Guteland:
-Det är ett klassiskt knep. Jag tycker det funkar bra här, det är en varm och glad film.
Ja, visst är det ett klassiskt knep som definitivt drar till sig uppmärksamhet, men jag skulle inte vilja påstå att det fungerar bra i ett politiskt sammanhang som detta. På en SSU-blogg tror skribenten att filmen “garanterat kommer att reta gallfeber på en och annan moraltant”. Njae, visst förstår jag att ungdomsförbundet vill provocera men filmens budskap blir istället otydligt och oseriöst. Enligt Jesper Strömbäck (professor i journalistik och politisk kommunikation) är den här typen av humor ofta dubbeltydig. Något man ska vara försiktig med inom politiken. Där är det viktigt att vara tydlig.
Ungdomsarbetslösheten är faktiskt en otroligt viktig valfråga, en fråga som det är synd att sjabbla bort på det här sättet. Den förtjänar att uppmärksammas med en välgjord och genomtänkt reklamfilm.
I Språktidningen finns mycket intressant och roligt att läsa med SPRÅK som gemensam nämnare. Kul, men också utmanande. Avancerat vetenskapligt, men också lättviktigt. Mycken kuriosa, men även praktiska språkråd.
Just nu pågår bl a en omröstning: Vilket ord är bäst att använda om något som du tycker smakar extra gott? Jättegott ligger på första plats (26 procent), med utsökt på god andraplats. Alternativ att rösta på är: jättegott, superbt, delikat, utsökt, mumsigt eller smaskigt. Läsarnas kompletterande förslag täcker hela skalan från gott gott i gott gott, skitgott, svingott, asgott, görgött eller apgott till särdeles konsumerbart eller inte helt oävet.
Journalisten Lisa tycker förresten det räcker med ett ord, nämligen jättegott. För egen del tycker jag det är viktigt med mångfald och nyanser i språket. Visst behövs synonymer! Vad tycker du?
En annan aktuell artikel i Språktidningen går under rubriken Stolligt i Stallet och handlar om varför trav- och galopphästar ofta har sådana lustiga namn. Som t ex Run Bitch Run, Salamislicebyslice eller Thai Tani. 5.000 nya hästnamn registreras varje år och reglerna är strikta – lagom många tecken, lagom särpräglat och utan snuskiga anspelningar. Kanske inte konstigt att fantasin tryter – eller tar över!?
Använder du Linkedin? På rätt sätt? Med Linkedin som ju är en av tio största sociala tjänsterna på internet kan du bygga nätverk förstås, men också utvecklas i karriären eller hitta ett nytt jobb. I februari 2010 hade tjänsten fler än 60 miljoner registrerade användare – fördelade på 200 olika branscher över hela världen. Drygt elva miljoner av dessa användare finns i Europa och över 130 000 i Sverige.
Här följer fem tips för god användning:
1. Hitta rätt grupper
Delta aktivt i grupper som är relaterade till dina egna yrkesmässiga intressen. Gå med i befintliga eller starta egna. Du får branschspecifik information och de fungerar som forum för egna frågor.
2. Rykten och skvaller
Det finns många program som kan läggas till den egna profilen – t ex Company Buzz. Här finns kommentarer om företag från Twitter, trender och kommentarer om vissa företag.
3. Rekommendationer
Gör din profil mer dynamisk, skapar större trovärdighet och synlighet. “Samla” på korta och kärnfulla rekommendationer från medarbetare, tidigare chefer eller kunder.
4. Följ händelser
Under särskilda menyer inkluderas här både mingel och webbseminarier som dina kontakter deltar i.
5. Sök på rätt sätt
Använd avancerade sökningar och hitta kontakter som bygger på geografisk närhet, företag, nyckelord eller bransch.
För egen del är jag en relativt grön användare av Linkedin och jag inser att jag inte alls utnyttjar de möjligheter som finns.
Något att ta itu med.
Det var när begreppet size zero (svensk storlek 30) skapades som det extremt smala idealet började uppmärksammas ordentligt. Nicole Richie, Victoria Beckham och Olsen-tvillingarna visade upp sina beniga kroppar och så var trenden satt.
Det skylls på media och modevärlden och i förra veckan fälldes H&M för att ha använt sig av en alldeles för smal modell (21-åriga Chanel Iman) i sin reklamkampanj. Jag kan räkna upp ytterligare 50 företag som använder sig av modeller med den minimalistiska kroppsformen. Det måste finnas bättre och mer verksamma sätt att angripa det här onaturliga idealet på.
Modeindustrin skapar trender och värderingar och ska det ske en förändring måste det börja inifrån. Mode handlar om drömmar och illusioner, som Karl Lagerfeld säger. Och så länge det konceptet säljer så kommer branschen att fortsätta på samma sätt.
För några år sedan gjorde den brittiska fd sångerskan Louise Redknapp en uppmärksammad dokumentär där hon på 30 dagar följde en strikt diet med målet att uppnå size zero. Syftet var att visa hur farligt det faktiskt är för kroppens organ att aldrig få tillräckligt med näring och hur detta förvrängda ideal påverkar unga tjejer (och killar).
Och ja, idealet är sjukt men dessvärre tidsenligt och det är uppenbart att unga påverkas av vad som visas i media. Jag provade själv efedrin när jag var ung (=yngre) och dum men kom aldrig iväg till gymmet utan slutade upp på akuten istället.
Men kanske håller det som hittills präglat 2000-talet på att förändras? I höstas valde designern Mark Fast att använda sig av modeller i olika storlekar, V Magazine har gjort en “size issue” och modellen Lara Stones relativt kurviga figur syns flitigt både i tidningar och på visningar. Jag hoppas att trenden håller på att vända och att användandet av “vanliga” modeller är bestående.
Jag har två VIP-biljetter till THE LANGE SHOW – framgångsrik försäljning – med Per Lange, som jag inte kan använda. Vill du gå?
Tid: 20 april 2010 kl 14 – 18
Plats: Storan i Göteborg
Vad ska du göra? Jo, det är enkelt. Skriv en kort motivering till varför just du ska få de två VIP-biljetterna till The Lange Show! Skicka till blog@plyhm.se alt lägg som en kommentar under detta inlägg.
Vi vill ha ditt svar senast söndag 4 april och tillkännager vinnaren onsdag 7 april.
Alla kan bli framgångsrika säljare. Det handlar bara om struktur och mental träning + insikten om att det faktiskt handlar om att hjälpa andra. Det blir en fantastisk resa som handlar om dig och din utveckling. Med energi, intensitet, humor och överraskningar berättar Per Lange om sju steg till mer framgångsrik försäljning.
Sedan några år läser jag med nöje Olle Wästbergsnyhetsbrev. Här finns ett starkt samhällsengagemang, men också ett brinnande intresse för kultur. Dessutom många praktiska och värdefulla tips – speciellt om du tänker åka till New York (mycket användbara kan jag personligen intyga!).
Olle är också en duktig kock – testa något av hans frestande recept eller kolla in någon av hans böcker.
Olle Wästberg är generaldirektör för Svenska institutet, (som jobbar bl a med att sätta Sverige på kartan) har en bakgrund bl a som riksdagsledamot (fp), statssekreterare i finansdepartementet och chefredaktör på Expressen. I fem år var han generalkonsul i New York och detta präglar starkt nyhetsbrevets innehåll.
Jag läste en artikel i Dagens Juridik där det framgick att en majoritet bland unga tycker att prostitution är ok. Jag är faktiskt inte förvånad. Får jag skylla på media? UniversitetsstudentenBelle de Jour’s liv har blivit tv-serie, lyxprostituerade Tracy Quans böcker har översatts till 14 språk. Dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel saknar allt vad integritet heter och artiklar i populärpressen och bloggar berättar om livet som lyxhora eller porrstjärna. En värld som tidigare har varit stängd för “obehöriga” har nu lämnat dörren på vid gavel. Det som för femtio år sedan ansågs vara kränkande har idag blivit ett mycket uppmärksammat och accepterat beteende i media.
Enligt en undersökning (som gjordes i Västernorrland och Jämtland) instämde sju procent av tjejerna och 15 procent av killarna helt med påståendet att “det är helt OK att sälja sexuella tjänster – man bestämmer ju själv”. Endast 41 procent av tjejerna och lika många bland killarna uppgav att de inte instämde alls med påståendet.
Ungdomarna fick även svara på om de själva har fått erbjudande om att utföra sexuella tjänster mot betalning. 13 procent av tjejerna uppgav att de någon gång har fått det erbjudandet, bland killarna var siffran fem procent.
Dessutom uppgav 1,8 procent av tjejerna och 1,6 procent av killarna att de själva någon gång utfört en sexuell tjänst mot betalning.
Oroväckande? Javisst. Men med tanke på vad som är tillgängligt via media (ta bara videon som avslöjade när fotomodellen Sophie Anderton försökte sälja sex t ex) så är jag inte så förvånad över undersökningens resultat som jag antagligen borde vara.
Studiens svar måste anses överraskande med tanke på den senaste debatten om prostitution och kriminaliserandet av den som köper sexuella tjänster. Visar undersökningen att det är en skillnad mellan lagstiftningens normering och den värdering som finns hos medborgarna? Vad tycker sexarbetarna själva?
Enligt Federley är sexköpslagen felriktad och skapad över huvudet på de prostituerade. Själv har jag läst Tracy Quans böcker och kan inte annat än fascineras av hennes engagemang i PONY (Prostitutes of New York) och hennes kolumner i diverse stora tidningar som Financial Times och International Herald Tribune.
Vad får man tycka egentligen och varför anser så många av ungdomarna i enkäten att det är ok att sälja sex? Beror deras åsikter på media? Vem ska anpassa sig efter vem? Det är inte lätt med normgivning i samhället och i det här fallet verkar inte lagstiftningen ha påverkat normerna i någon större utsträckning. I vart fall inte för de yngre.
Som framgått i media “vann” Google i veckan mot bl a Louis Vuitton i Unionsdomstolen. I dom den 23 mars 2010 klargjordes att Google inte gör varumärkesintrång genom att sälja sökord – även om dessa sökord avser varumärken som tillhör någon annan än annonsören (t ex butiker som säljer Louis Vuitton-plagiat och som vill synas när internetanvändare söker på detta kännetecken). Söktjänsten kallas för AdWords och innebär att annonsören får en reklamlänk till sin webbplats, placerad under rubriken “sponsrade länkar”.
Domen är både rättsligt och kommersiellt intressant och som oftast är Unionsdomstolens utgångspunkter marknadsekonomiska; bl a att skapa förutsättningar för konkurrens och alternativ för konsumenten.
Domstolens principiella ställningstagande är att Google som söktjänstleverantör endast gör det möjligt att använda varumärket som sökord utan att själv använda kännetecknet. Samma synsätt gäller även om sökordsfunktionen gör det möjligt att kombinera sökordet med ord som “imitation eller “kopia”. Enligt domstolens uppfattning är det annonsören som använder kännetecknet och kan göra sig skyldig till varumärkesintrång beroende på hur annonsen presenteras – exempelvis om internetanvändaren vilseleds tro att annonsörens varor har något kommersiellt samband med varumärkeshavarens.
Kommersiellt intressant är att domstolen förefaller acceptera sökordsanvändning om annonsören inte skapar något vilseledande utan endast presenterar sina produkter som ett alternativ till varumärkeshavarens. Domstolen refererar i detta sammanhang till att det är tillåtet för annonsör att använda annans varumärke i jämförande reklam.
Domen är naturligtvis en lättnad för Google, som nu i stort kan fortsätta sin lönsamma affärsidé att sälja sökord till företag utan någon egentlig bakomliggande kontroll av om annonsörerna äger rätt till de varumärken som används. Men detta är kanske inte det som är mest intressant. Domen tydliggör två viktiga saker.
- För det första så bör domen utgöra en tankeställare för rättighetsinnehavare, att i allt högre utsträckning löpande hålla ordentlig koll på Google och andra sökmotorer för att identifiera om konkurrenter försöker “muta in sig” i träffbilden.
- För det andra står det nu definitivt klart att den som använder någon annans varumärke som sökord för egen annons, löper en uppenbar risk att bli stämd av rättighetsinnehavaren. Detta gäller som vi förklarat även om kännetecknet inte används i själva annonsen, utan “bara” som sökord . Avgörande blir hur den hypotetiska genomsittskonsumenten uppfattar annonsen och eventuell koppling till varumärkeshavaren En annons med texten – Köp möbler hos det “Blågula möbelvaruhuset” under sökordet IKEA skulle nog vara tveksamt medan det neutrala alternativet “köp möbler hos MIO” antagligen är OK.
Mot bakgrund av Internets ökande betydelse som marknadsplats kan vikten av att skydda sina ensamrätter i denna miljö inte nog understrykas. Om man vid sina kontroller upptäcker ett intrång kan man först pröva att klaga till Google. Men eftersom detta är tämligen lätt att “komma runt” (t ex genom att skapa en ny profil/annons), är alternativet att vidta rättsliga åtgärder. Det skulle därför inte förvåna om vi inom kort kan “se fram emot” en ström av kommande nationella tvister där varumärkesinnehavare hävdar att annonsörer gör intrång.
Kanske kan man likna situationen med nöjesindustrins kamp mot fildelning. Där har ansträngningarna att få bredbandsleverantörerna (jfr Google) att begränsa trafiken huvudsakligen misslyckats. Industrin har i stället varit tvungna att leta sig ned i kedjan mot t ex Pirate Bay (PDF) eller enskilda fildelare; i det här fallet annonsörerna.
Det blir intressant att följa utvecklingen och se vilka annonsörer som vågar fortsätta att chansa genom att via Google AdWords och andra liknande tjänster fortsätta köpa på sig konkurrenters sökord. Den rättighetsinnehavare som vidtar rättsliga åtgärder mot detta beteende kommer att ha god hjälp av Unionsdomstolens dom i arbetet att övertyga tingsrätten om intrånget.
Jag har två VIP-biljetter till THE LANGE SHOW – framgångsrik försäljning – medPer Lange, som jag inte kan använda. Vill du gå?
Tid: 20 april 2010 kl 14 – 18 Plats: Storan i Göteborg
Vad ska du göra? Jo, det är enkelt. Skriv en kort motivering till varför just du ska få de två VIP-biljetterna till The Lange Show! Skicka till blog@plyhm.se alt lägg som en kommentar under detta inlägg.
Vi vill ha ditt svar senast söndag 4 april och tillkännager vinnaren onsdag 7 april.
Alla kan bli framgångsrika säljare. Det handlar bara om struktur och mental träning + insikten om att det faktiskt handlar om att hjälpa andra. Det blir en fantastisk resa som handlar om dig och din utveckling. Med energi, intensitet, humor och överraskningar berättar Per Lange om sju steg till mer framgångsrik försäljning.
Tre fjärdedelar av våra vardagliga känslor påverkas av vårt luktsinne. Noggrant utvalda dofter kan framkalla starka, positiva band till ditt varumärke. Och öka köpsuget förstås. Att använda doft som påtryckningsmedel är frestande, men det är inte helt okomplicerat.
Singapore Airlines är en föregångare inom sinnesmarknadsföring och man förstärker t ex sitt varumärke med doft ända sedan 90-talet. Den numera patenterade doften Stefan Florida Waters, som består av lotusblommor och bambu bärs/sprids av flygvärdinnorna, de varma handdukarna och som puffar i kabinen under resan.
Hotellkedjan Westin Hotels använder bl a doften av fresia som varumärkeshöjare. Dessutom kan man köpa – eller rättare sagt beställa för väntelistan är lång – doften med sig hem i form av doftljus och potpurri (torkade växtdelar).
Användning av nybilsdoft hos bilbranschen är en välkänd och viktig företeelse. Att glömma detta höll på att stå Rolls Royce dyrt. Man bytte till material, som visserligen medförde förbättringar, men som samtidigt saknade den karakteristiska doften. Varumärket och därmed försäljningen återställdes med tillsats av en ordentlig dos traditionell Rolls Royce-doft.
1991 kom den första registreringen av en doft i USA. Den gällde ett stickgarn, som hade en doft av oleander, men det är tunnsått med registrerade dofter sedan dess. Inom EU är det ännu svårare att få registreringar av dofter eftersom det saknas ett system för klassificering. Ett doftvarumärke måste tydligt kunna beskrivas för att registreras och enbart doftprover godkänns inte. Ett företag i Holland har dock lyckats registrera doften av nyklippt gräs för tennisbollar!
Jag undrar hur det blir när frustrerade “kreatörer” i avsaknad av nya revolutionerande uttryckssätt sätter näsan i fokus. I vår överlastade och manipulerade tillvaro ska vi nog vara tacksamma så länge vi får “andas fritt”. Men visst är det intressanta – och lukrativa – möjligheter som återstår att utforska!
HM, ICA, Kicks, Åhléns, NK… Överallt erbjuds man som kund ett medlemskort. Jag tackar nästan alltid nej. Jag tycker inte om att ha en massa kort i min plånbok. Det känns bara omodernt. Tur att min frisör har insett detta och infört ett digitalt kundkort.
Frisörsalongen ENVY i Göteborg har koll på det senaste inom både hår och teknik. Tillsammans med företaget Zatero har de tagit fram ett mobilt kundkort där alla erbjudanden sker via sms. De flesta är ju trogna sin frisör så någon typ av medlemsförmån känns helt rätt när det handlar om att bygga kundrelationer inom skönhetsbranschen.
-Vi har märkt att de vanliga plastkorten hade en tendens att försvinna eller vara kvar hemma vid besöket här, och då har kunden inte kunnat tillgodogöra sig sina rabatter eller erbjudanden säger ENVY’s ägarinna Jeanette Radal.
Men varför är det då så få företag som använder sig av en mobil lösning? Anses det fysiska innehavet av kortet så pass viktigt att det är därför företagen behåller det? Tror NK att jag som kund känner mig privilegierad genom att ha deras medlemskort i plånboken?! Ett mobilt medlemskort känns ju så mycket enklare och modernare.
Det är en mycket hemtrevlig syssla att titta på antikrundan och höra om de olika föremålens tillkomst och historia pedagogiskt och levande berättat av de olika antikexperterna. De materiella tingen bär på en berättelse och har ett metavärde utöver vad de hoppfulla ägarna hoppas få reda på i mer pekuniära termer.
I sådana stunder slår tanken mig, eller snarare en undran – hur kommer framtidens människa att värdera vår nutid? En sak är säker, vad de inte kommer att få ta del av är vår digitala värld, en värld byggd på elektriska laddningar utan varaktighet eller lagrad på optiska media i obeständig plast. Förmodligen kommer vår värld att te sig lika gåtfull som tidiga kulturer där tanken och det talade ordet har klingat ut för länge sedan.
Enligt en undersökning gjord av British Library är den förväntade genomsnittliga livstiden på en webbsida 44 till 75 dagar. Dessutom ersätts eller försvinner 10 procent av alla brittiska hemsidor var sjätte månad. Hur många hemsidesägare spar på tidigare versioner idag? Förmodligen väldigt få skulle jag gissa.
Även om vi lagrar data så är frågan på vilket medium ska det ske och kommer det finnas mjukvara i framtiden som kan läsa innehållet. Vem kan öppna ett Word Perfect-dokument idag, lagrat på en svindlande 1 Mb diskett?
Jag har sökt svar på riksarkivet som konstaterar att en hårddisk är bästa mediet. Men den får inte glömmas på vinden och hittas av barnbarnen, risken är då stor att den är obrukbar. Ständiga backuper är lösningen. Det viktigaste i framtida arvegods kommer kanske att vara farfars hårddisk, vad tror du?
Häromdagen damp det ner i mailboxen. Ett sprillans färskt nyhetsbrev från Göran Adlén. Alltid lika spännande och kul att läsa. Göran är trendanalytiker, författare och föreläsare. Jag har hört honom tala om trender i snart tio år - entusiastiskt, humoristiskt, inspirerande och initierat.
I det senaste nyhetsbrevet finns det en reflektion under rubriken “Stoppa Jantelagskretsloppet!”. Om att de sociala medierna faktiskt håller på att hjälpa oss att bli vänligare – trots många coachers budskap att vi snålar med beröm. Här finns också en rekommendation att förflytta det goda från nätet ut i verkliga livet – prova en dag att ge fem personer i din omgivning en genuin komplimang! Och se vad som händer!
För tredje säsongen kan man nu även se Göran in action på TrendTV. Senast handlade det om överraskningsekonomin, den lustfyllda ekologin, facebookmorsorna och altruistiska agenter.
Precis som Göran gillar jag citat – här följer ett urval ur hans böcker:
Fördelen med att vara klok är att man kan spela dum. Motsatsen är mycket svårare. (Kurt Tucholsky)
Alla människor är vanliga människor, de ovanliga är de som vet det. (G.K. Chesterton)
Min mamma brukade alltid säga, gör som ankan: var lugn på ytan och paddla utav bara helvete därunder. (Michael Caine)
Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men mycket roligare. (Okänd)
När jätat sejer til, då får huvet seja vad de vil. (Pelle 6 år)
Den som är herre över sina passioner är slav under sitt förnuft. (Cyril Conolly)
Jag tänker inte på allt elände som varit, utan på allt det underbara som ska komma. (Anne Frank)
